Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

1966-04-28 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:41, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändring i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648) jämte i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 27 januari 1966 dagtecknad proposition, nr 92, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden velat inhämta riksdagens yttrande över

vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring av vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648).

Propositionens huvudsakliga innehåll

En ny kungörelse om vägmärken m. m. har aktualiserat vissa frågor om

ändring i vägtrafikförordningen, vilka har samband med omläggningen av

utmärkningen inför övergången till högertrafik. Frågorna rör bl. a. parkeringsbegreppet

och införande av bestämmelser om s. k. motortrafikled.

Förutom förslag till sådana ändringar upptar propositionen också frågan

om undantag för polis-, väghållnings- och bärgningsfordon från vissa förbud

i vägtrafikförordningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 and. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr hl dr 1966

Författningsförslaget

Det vid propositionen fogade förslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 1 § 1 och 7 inom., 40 § 1 mom., 44 §, 45 § 7 mom.,

48 § 1 och 4 mom., 49 § 2 mom., 56 § 1 mom., 60 § 2 mom., 61 § 1 mom.

samt 64 § 1, 2, 3 och 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 19511 1 2

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

(Föreslagen lydelse)

1 mom. I denna -------—■ — på skenor.

Angående huvudled och m o- Angående huvudled, moto rtorväg

stadgas i 61 § 1 mom. väg, motortrafikled samt

p å- och avfartsväg stadgas i

61 § 1 mom.

Vad i----------mellan vägar.

7 mom. I denna förordning avses 7 mom. I denna förordning avses

med

parkering: uppställning av

fordon; dock räknas ej såsom parkering

uppställning tillfälligt under

kortare tid för åkandes av- eller påstigning,

för av- eller pålastning av

gods eller för annat liknande ändamål

;

parkeringsplats: område -

med

parkering: uppställning av

fordon; dock räknas ej såsom parkering

uppställning tillfälligt under

kortare tid för åkandes av- eller påstigning

eller för av- eller pålastning

av gods och ej heller uppställning

under högst fem minuter för annat

liknande ändamål;

— — av fordon.

40 §2.

1 mom. Vägtrafikant skall ställa

sig till efterrättelse de anvisningar

rörande trafiken, vilka meddelas genom

uppsatta anslag, vägmärken och

signaler. Anvisning genom trafiksignal

för fordonstrafiken gäller även

1 mom. Vägtrafikant skall ställa

sig till efterrättelse de anvisningar

rörande trafiken, vilka meddelas genom

uppsatta anslag, vägmärken och

signaler. Anvisning genom trafiksignal

äger giltighet framför sådan an
-

1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom., 44 §, 45 § 7 mom., 48 § 1 mom., 49 § 2 mom. samt 64 §

3 mom. se 1958: 222; av 48 § 4 mom. se 1956:122; av 56 § 1 mom. se 1962: 263; av 60 § 2

mom. se 1960: 686; av 64 § 2 mom. se 1959: 259; samt av 61 § 1 mom. och 64 § 4 mom. se

1964: 732.

2I första stycket nuvarande lydelsen ingår den ändring som föreslagits i prop. 1965: 180.

I den föreslagna lydelsen motsvaras denna ändring av andra stycket.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 11)66

3

(Nuvarande lydelse)

för gående, om särskild trafiksignal

för gående ej finnes.

Förare av utryckningsfordon må

dock i trängande fall underlåta att

följa i föregående stycke avsedda

bestämmelser.

44

Finnas på väg skilda banor för

olika slag av vägtrafikanter, skall

fordon föras på bana, som är avsedd

för fordonet. Finnas från varandra

åtskilda banor för samma slag av

fordon, skall fordon föras på den

vänstra banan i körriktningen räknat.

Å annan väg än motorväg må

dock fordon tillfälligt föras på bana,

som eljest ej må nyttjas för fordonet,

om så i särskilt fall erfordras för korsande

av banan eller föranledes av

annan tvingande orsak och trafiksäkerheten

ej äventyras därigenom.

Cykelbana på--------

Motorväg må ej befaras med annat

fordon än motorfordon, som är

konstruerat för en hastighet överstigande

30 kilometer i timmen och enligt

gällande bestämmelser får framföras

med sådan hastighet. Vad nu

sagts gäller dock ej användning av

annat fordon för arbete å vägen eller

för bärgning av skadat fordon.

övningskörning må ej äga ruin å

motorväg.

45

7 mom. Backning eller-----

Å motorväg må fordon ej backas

eller vändas.

(Föreslagen lydelse)

visning om skyldighet att stanna före

infart på korsande väg eller att lämna

företräde som meddelas genom

vägmärke.

Anvisning genom trafiksignal för

fordonstrafiken gäller även för gående,

om särskild trafiksignal för gående

ej finnes.

Förare av utryckningsfordon må

i trängande fall underlåta att följa

i första stycket avsedda bestämmelser.

§•

Finnas på väg skilda banor för olika

slag av vägtrafikanter, skall fordon

föras på bana, som är avsedd för

fordonet. Finnas från varandra åtskilda

banor för samma slag av fordon,

skall fordon föras på den vänstra

banan i körriktningen räknat. Å

annan väg än motorväg och motortrafikled

må dock fordon tillfälligt

föras på bana, som eljest ej må nyttjas

för fordonet, om så i särskilt fall

erfordras för korsande av banan eller

föranledes av annan tvingande orsak

och trafiksäkerheten ej äventyras

därigenom,

genom vägmärke.

Motorväg eller motortrafikled må

ej befaras med annat fordon än motorfordon,

som är konstruerat för en

hastighet överstigande 30 kilometer

i timmen och enligt gällande bestämmelser

får framföras med sådan hastighet.

Vad nu sagts gäller dock ej

användning av annat fordon för arbete

å vägen eller för bärgning av

skadat fordon.

På motorväg eller motortrafikled

får påfartsväg ej användas för avfart

och avfartsväg ej för påfart.

övningskörning må ej äga rum å

motorväg eller motortrafikled.

§•

— övrig trafik.

Å motorväg eller motortrafikled

må fordon ej backas eller vändas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr il år 1966

(Nuvarande lydelse)

48

1 mom. Fordonsförare, som ämnar

passera eller eljest köra in på

huvudled, skall dessförinnan stanna

fordonet samt skall lämna företräde

åt fordon på huvudleden. Förare,

som ämnar kära in på motorväg,

skall lämna företräde åt fordon på

denna.

Förare, som--------

i mom. Vad ovan----— — —

Den i —-------41 §2

(Föreslagen lydelse)

Fordon, som användes för arbete å

vägen eller för bärgning av skadat

fordon, må dock backas med iakttagande

av de särskilda föreskrifter

som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelar.

§•

1 mom. Fordonsförare, som ämnar

passera eller eljest köra in på

huvudled, skall dessförinnan stanna

fordonet samt skall lämna företräde

åt fordon på huvudleden. Vid infart

från påfartsväg till motorväg eller

motortrafikled är förare dock skyldig

att stanna endast om trafikförhållandena

påkalla det.

—- på vägen.

---i 41 §.

mom. sägs.

Om myndighets befogenhet att göra

undantag från bestämmelserna i

1 och 2 mom. stadgas i 61 och 63 §§.

49 §.

2 mom. Stannande eller uppställning

på väg får icke utan att trafikförhållandena

det föranleda äga rum:

a) på motorväg annorstädes än å

parkeringsplats;

2 mom. Stannande eller uppställning

på väg får icke utan att trafikförhållandena

det föranleda äga rum:

a) på motorväg eller motortrafikled

annorstädes än å parkeringsplats;
därigenom

försvåras,

från körbanan.

Förbudet i första stycket a) gäller

ej fordon, som användes av polisman

vid trafikövervakning. Utan

hinder av förbudet må vidare fordon,

som användes för arbete å vägen

eller för bärgning av skadat fordon,

stannas med iakttagande av de särskilda

föreskrifter som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelar.

b) i skarp --

Har fordon--

56

1 mom. Sådan buss eller lastbil,

vars totalvikt överstiger 3,5 ton, får

icke föras med högre hastighet än 70

kilometer i timmen. Å motorväg må

§•

1 mom. Sådan buss eller lastbil,

vars totalvikt överstiger 3,5 ton, får

icke föras med högre hastighet än 70

kilometer i timmen. Å motorväg och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966

(Nuvarande lydelse)

dock hastigheten uppgå till 90 kilometer

i timmen.

Har till bil kopplats fordon---

Har till bil kopplats endast — ---

(Föreslagen lydelse)

motortrafikled må dock hastigheten

uppgå till 90 kilometer i timmen.

--- sägs ... 20.

---dess tjänstevikt.

2 mom. Det åligger

Gående får

Motorväg får ej nyttjas för gångtrafik.

Den som---------

av körbana,

störa trafiken.

Motorväg eller motortrafikled får

ej nyttjas för gångtrafik,

mot omgivningen.

60 §.

61 §L

1 mom. Beträffande viss —----

e) att viss väg skall anses såsom

huvudled;

f) att viss väg skall anses såsom

motorväg; eller

g) andra särskilda------

Föreskrifter, som — —----

Länsstyrelsen äger —------

Väg må ej förklaras för motorväg

med mindre den är fri från korsning

i samma plan med annan väg och är

uppdelad i två genom skiljeremsa eller

på annat sätt skilda körbanor, en

för trafiken i vardera riktningen,

samt är så inrättad, att fordon icke

lämpligen kunna föras in på eller

från vägen annorstädes än vid vägens

ändpunkter och särskilt anordnade

trafikplatser. Innan väg förklaras för

motorväg eller lokal trafikföreskrift

meddelas beträffande motorväg skall

samråd ske med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

II

--i 54 §;

e) att viss väg skall anses såsom

huvudled eller att på viss plats skall

gälla annan föreskrift om stoppskyldighet

än som följer av 48 § 1 mom.

eller annan bestämmelse om företräde

än som upptagits i 48 § 2

inom.;

f) att viss väg skall anses såsom

motorväg eller motortrafikled; eller

---— av trafiken.

--av länsstyrelsen.

--- — lägre hastighet.

Väg må ej förklaras för motorväg

eller motortrafikled med mindre den

är fri från korsning i samma plan

med annan väg samt är så inrättad,

att fordon icke lämpligen kunna föras

in på eller från vägen annorstädes

än vid vägens ändpunkter och på

särskilt anordnade på- och avfartsvägar.

Väg får förklaras för motorväg

endast om den är uppdelad i

två genom skiljeremsa eller på annat

sätt skilda körbanor, en för trafiken

i vardera riktningen. På- och avfartsväg

höra till motorvägen eller motortrafikleden

från respektive intill den

punkt länsstyrelsen för varje fall bestämmer.

Motorväg och motortrafikled

med undantag för på- och avfartsvägar

äro huvudled, om ej länsstyrelsen

med hänsyn till trafikförhållandena

föreskriver annat för viss

II första stycket e) föreslagna lydelsen förutsätts den ändring som föreslagits i prop.

1965: 180 i fråga om 48 § 2 mom. I fjärde stycket nuvarande lydelsen ingår den ändring

av bestämmelsen som föreslagits i nämnda prop. Denna ändring är i föreslagna lydelsen

omarbetad redaktionellt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

64

7 inom. Vid allmän väg, gata eller

annan allmän plats skall, där vägtrafikant

bör göras uppmärksam på

framförvarande fara, anbringas

varnings märk e. Vad nu sagts

skall, såvitt angår märke för korsning

i samma plan med järnväg eller

spårväg, gälla även för enskild

väg, därest enligt stadganden, som

avses i 7 inom., säkerhetsanordningar

prövats erforderliga vid korsningen.

2 mom. Har beträffande allmän

väg, gata eller annan allmän plats utfärdats

lokal trafikföreskrift, avseende

förbud eller påbud för trafiken

på vägen, eller har beträffande enskild

väg sådan föreskrift meddelats

av myndighet, skall föreskriften,

om så lämpligen kan ske, tillkännagivas

genom förbud smärke

respektive p å b u d s m ä r k e. Föreskrift

om provkörning eller övningskörning

må tillkännagivas i

annan ordning.

Vid allmän väg, gata eller annan

allmän plats må påbudsmärke, som

avser tillkännagivande att cirkulationstrafik

skall förekomma, att fordonsförare

skall hålla till vänster

om märket eller att fordonsförare

skall hålla till häger om märket, anbringas

där väghållaren finner nödigt,

såvida häremot stridande lokal

trafikföreskrift ej meddelats.

Har väg förklarats såsom motorväg,

skola vid vägen uppsättas m otorvägs

märken, utvisande vägens

egenskap av motorväg och den

plats, där motorvägen upphör.

3 mom. Vid allmän väg, gata eller

annan allmän plats skall, enligt

vad i detta moment stadgas, uppsät
-

vägsträcka. Innan väg förklaras för

motorväg eller motortrafikled eller

lokal trafikföreskrift meddelas för

sådan väg skall samråd ske med

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

§•

7 mom. Vid allmän väg eller gata

eller annan allmän plats anbringas

vägmärken i form av varningsmärken,

förbudsmärken, påbudsmärken

och upplysningsmärken.

Under vägmärke kan anbringas

tilläggstavla med närmare anvisning

om märkets innebörd eller giltighet

eller med uppgift om avstånd

till eller utsträckning av förbud eller

annat som avses med märket.

2 mom. Varningsmärke användes

för att angiva för vägtrafikant att

han bör vara uppmärksam på förhållande

som kan medföra fara.

Förbudsmärke eller påbudsmärke

användes för att angiva att enligt

denna förordning eller lokal trafikföreskrift

förbud eller påbud gäller

för trafiken. Kungl. Maj.t äger föreskriva,

att sådant märke får användas

även i annat fall.

Upplysning smärke användes för

vägvisning eller för att giva annan

anvisning som kan vara av betydelse

för vägtrafikant, såsom om huvudled,

motorväg, parkeringsplats,

övergångsställe eller hjälpanordningar.

Har lokal trafikföreskrift meddelats,

skall märke uppsättas, om särskilda

skäl ej föranleda annat.

3 mom. Varningsmärke för korsning

med järnväg eller spårväg anbringas

även vid enskild väg när säkerhetsanordning

som avses i 7

mom. användes vid korsningen.

Föreskriften i 2 mom. fjärde stycket

gäller även när myndighet meddelat

lokal trafikföreskrift om förbud

eller påbud för trafik på enskild

väg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr ii år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tas märke för meddelande av upplysning

för vägtrafikanter (upplysn

i n g s m örke).

Vid väg, som enligt 61 § förklarats

såsom huvudled, skola, där så

finnes lämpligt, uppsättas särskilda

märken för utvisande av vägens

egenskap av huvudled. Plats, där huvudled

upphör, skall utvisas genom

märke.

Vid allmän väg eller gata, som utgör

infartsväg till stad eller annat

tättbebyggt samhälle, skall på härför

lämpad plats uppsättas ortnamnsmärke,

varå angives samhällets

namn. Ortnamnsmärke må även

uppsättas vid annan ort än nyss

sagts, där så finnes lämpligt till

upplysning för vägtrafikanter.

Där allmänna vägar stöta samman

utom stads eller annat samhälles

tättbebyggda område, skola vägvisare

anbringas. Inom sådant tättbebyggt

område skola på lämpliga

platser uppsättas vägvisare till ledning

för genomgångstrafiken. Vid

allmän väg må, där sådan väg stöter

samman med enskild väg, anbringas

vägvisare med utmärkande av den

senare vägens egenskap av enskild

väg.

I anslutning till vägvisare, som anbringas

på och avser riksväg eller

genomgående länsväg, skall uppsättas

märke med uppgift om vägens

nummer (vägnummermärke). Dylika

märken skola anbringas även på

andra lämpliga platser utmed sådan

väg. I anslutning till vägvisare, som

i stad eller annat tättbebyggt samhälle

uppsattes till ledning för genomgångstrafiken

mellan olika delar

av riksväg eller genomgående länsväg

eller mellan skilda sådana vägar,

må, om så finnes lämpligt, anbringas

vägnummermärken för utvisande

av vederbörande vägs nummer.

Före livligt trafikerad vägkorsning

skall, där så finnes lämpligt med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr bl år 1966

(Nuvarande lydelse)

hänsyn till trafiken, uppsättas orienteringstavla.

Vid allmän väg, gata eller annan

allmän plats må även i övrigt, där så

finnes påkallat, uppsättas upplysningsmärke.

b mom. Anbringande och

I den mån så erfordras må föreskrifter

om uppsättandet av vägmärken

meddelas av trafiknämnden.

Det ankommer på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att i mån av behov

genom anvisningar eller på annat

lämpligt sätt verka för enhetlighet

i fråga om vågmärkens uppsättande.

(Föreslagen lydelse)

finnas uppsatta.

Märke för upplysning om enskild

eller kommunal inrättning av betydelse

för vägtrafikanter får anbringas

endast om länsstyrelsen beslutat

därom. Anbringandet sker på sökandens

bekostnad.

Inledning

I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Palme,

inledningsvis följande.

Den kommitté med ledamöter från Danmark, Finland, Norge och Sverige

och med uppgift att utarbeta förslag till gemensam vägtrafiklagstiftning

for de fyra länderna, som konstituerades i januari 1961 och antog namnet

Nordisk vägtrafikkommitté (NVIv), framlade den 31 mars 1965 ett betänkande

med förslag angående vägmärken (SOU 1965: 33). På grundval av

betänkandet och infordrade remissyttranden däröver har Kungl. Maj :t meddelat

nya bestämmelser om vägmärken dels genom kungörelse den 21 januari

1966 (nr 25) om ändring i kungörelsen den 7 december 1951 (nr 744)

angående vagmarken m. m., dels genom kungörelse denna dag om vägmärken

m. m.

Det nya vägmärkessystemet, som i princip skall gälla från dagen för övergången

till högertrafik den 3 september 1967, aktualiserar vissa frågor om

ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648). Jag anhåller

att få ta upp till behandling dessa frågor jämte vissa förslag av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och rikspolisstyrelsen rörande undantag från

motorvägsbestämmelserna för väghållningsfordon och polisfordon.

En av de frågor som anknyter till de nya bestämmelserna om vägmärken

rör begreppet parkering. Ändrad definition av detta begrepp har föresla°its

av parkeringskommittén1 i ett den 18 september 1962 avgivet delbetänkan
p‘V*f

ayf>*vande av betänkandet ingick i kommittén såsom ordförande landshövdineen

Per Westling samt såsom sakkunniga direktören i Motormännens riksförbund Nils 4hl
Andér<f«lkSdagSma".

“en c.he/redaktören Axel Andersson, riksdagsmannen redaktören Torsten

ndersson, expeditionschefen Nils Aurén, borgarrådet Helge Berglund, överdirektören i

dÄn"ÄadSStyreISen °ÖSta Hal1’ stadssekreteraren Torson Henrikson och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 11)6(5 g

de (stencilerat) med förslag till vissa ändringar i vägtrafikförordningen rörande

parkering och annan uppställning av fordon m. in.

Över parkeringskommitténs betänkande har, efter remiss, yttranden avgetts

av Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms rådhusrätt, Göteboigs

rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö, generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens väginstitut, statens trafiksäkerhetsråd, statspolisintendenten,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, polisberedningen,

trafikmålskommittén, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen

Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Motororganisationernas

samarbetsdelegation såsom organ för Kungliga automobilklubben,

Motormännens riksförbund och Motorförarnas helnykterhetsförbund, Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande, Stockholms handelskammare,

Svenska droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska

kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunaltekniska

föreningen, Svenska vanförevårdens centralkommitté, De vanföras riksförbund

samt Sveriges läkarförbund. Vid överståthållarämbetets och länsstyrelsernas

yttrande har fogats av dem inhämtade yttranden från olika myndigheter

och organisationer inom länet såsom landsfogde, vägförvaltning,

magistrat, polismästare, stadsfiskal och landsfiskal.

Parkeringsbegreppet

Vad beträffar innehållet i gällande rätt, parkeringskommitténs betänkande

samt remissyttrandena däröver m. m. hänvisar utskottet till propositionen s

10—18.

Övriga frågor

Beträffande de framställningar som föranlett förslaget till ändringar i vägtrafikförordningen

m. m. hänvisar utskottet till propositionen s. 18_22.

Departementschefen

Sedan Nordisk vägtrafikkommittés våren 1965 framlagda betänkande

med förslag angående vägmärken remissbehandlats har, som jag förut

erinrat om, Kungl. Maj :t denna dag utfärdat ny kungörelse om vägmärken

m. m. Bestämmelserna upptar vissa internationellt antagna nya vägmärken.

Införandet av dessa har ansetts böra samordnas med den omläggning av

märken som sker inför högertrafikreformen. Kostnaderna om införandet

uppskjuts skulle enligt gjorda beräkningar öka med ca 5 mkr.

Det nya systemet innefattar bl. a. nya regler och märken för utmärkning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr Al år 1966

av parkeringsförbud och begränsad rätt att parkera fordon. Användningen

av dessa märken är givetvis avhängig av vad begreppet parkering som sådant

innebär. Den nuvarande definitionen i 1 § 7 mom. VTF, som från begreppet

undantar uppställning tillfälligt under kortare tid för åkandes aveller

påstigning, för av- eller pålastning av gods eller för annat liknande

ändamål, har i skilda sammanhang under senare år starkt kritiserats. Parkeringskommittén

avgav, som närmare framgår av den tidigare redogörelsen,

år 1962 ett betänkande med förslag till ny definition. Även om en majoritet

av de remissinstanser som yttrade sig i frågan anslöt sig till förslaget,

framkom vid remissbehandlingen på väsentliga punkter en rad sinsemellan

och mot förslaget stridande synpunkter. Frågan fick därför vila tills

vidare i avvaktan på det arbete på enhetliga nordiska trafikregler som bedrevs

inom NVIv.

NVK:s förslag till trafikregler och därmed till en lösning av frågan om

innebörden av begreppet parkering har ännu inte lagts fram. Som framgår

av vad dåvarande departementschefen anförde i prop. 1965: 180 med förslag

till ändringar i vägtrafikförordningen är det uteslutet, att någon ändring

i trafikreglerna på grundval av förslag från NVIv kommer att genomföras

förrän efter det att trafikanterna haft tid att vänja sig vid högertrafiken.

Inför omskyltningen till den 3 september 1967 har nu i skilda

sammanhang berörda myndigheter och organ framfört önskemål om omedelbar

ändring av bestämmelsen i 1 § 7 mom. VTF, oavsett samarbetet på

internordiskt plan. Till stöd för denna begäran har främst åberopats att

ändringen är nödvändig för en rationell trafikplanering. Om ändringen

skjuts på framtiden, skulle en förnyad prövning av förbuden med därav

följande ny omskyltning behöva företas efter trafikomläggningen.

Jag finner det anförda argumentet vara värt beaktande. Det framgår av

min föregående redogörelse, att man i det internationella samarbetet för enhetliga

vägtrafikregler numera vedertagit ett parkeringsbegrepp av betydligt

mer restriktiv innebörd än det vi har i vårt land för närvarande. Någon

uppställning för annat ändamål än för alt ta upp eller lämna av passagerare

eller gods tillåts i princip inte. Det förutsätts dock att fördragsslutande

stat kan avvika från denna princip genom att fastställa en viss tidsgräns

som skall överskridas för att parkering skall föreligga. I avvaktan på

NVK:s ställningstagande i denna fråga anser jag ett definitivt avgörande

böra anstå. Olägenheten med den nu gällande definitionen synes främst vara,

att den lämnar utrymme för skilda tolkningar när det gäller att avgöra i

vilken utsträckning uppställning för andra ändamål än lossning och lastning

samt passagerares på- och avstigning är tillåten. Den tiominutersregel

som vunnit visst stöd i domstolspraxis är ingalunda generellt given. Ett närmande

till den internationella ståndpunkten bör därför göras genom att en

tidsgräns införs i fråga om uppställning för andra ändamål än dem som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr M år 1966

11

uttryckligen nämns i bestämmelsen. En gräns på tio minuter anses av flera

ansvariga myndigheter för rikligt tillmätt för att möjliggöra en ändamålsenlig

trafikavveckling. Enligt min uppfattning bör gränsen därför sättas

till fem minuter.

Jag föreslår således, att tiden för rätt att utan binder av parkeringsförbud

uppställa fordon för annat liknande ändamål än åkandes av- eller påstigning

eller av- eller pålastning av gods preciseras i 1 § 7 mom. VTF och

därvid anges till fem minuter. Genom denna lösning anser jag mig så långt

möjligt för närvarande ha tillmötesgått framställningarna i denna fråga.

Jag har förut redogjort för den innebörd som tillägges begreppet motorväg

i svensk lagstiftning och för de särskilda regler som gäller för trafik

på sådan väg. NVK har i sitt betänkande om vägmärken förutsatt ett system

för utmärkning på motorväg jämte anslutande vägar som inte kan

genomföras utan vissa ändringar i VTF. Väg- och vattenbyggnadisstyrelsen

har hemställt, att dessa ändringar nu företas så att det nya märkessystemet,

som ansluter sig till det internationellt vedertagna, skall kunna genomföras

i samband med övrig omskyltning inför trafikomläggningen. De ändringar

som kommer i fråga är inte av sådan natur att de kan innebära några

inlärningsproblem för trafikanterna. Den nya utmärkningen bygger på

redan kända vägmärken. Den ger enligt min mening klarare anvisningar

för fordonsförarna och därmed större säkerhet i trafiken. Jag förordar därför

att ändringarna genomförs. De innebär i huvudsak följande.

Vid påfartsväg till motorväg anbringas motorvägsmärket endast vid påtartens

början i stället för som nu dels som förvarning vid påfartsvägen,

dels på motorvägens huvudkörbana vid påfartsvägens anslutning. På motsvarande

sätt uppsättes märket »Motorväg upphör» där de egentliga avfartsvägarna

slutar. På- och avfartsvägarna skall alltså ingå i motorvägen

med de förbud mot trafik annat än med snabbgående fordon, mot stannande,

backning och vändning etc. som detta innebär. När viss väg förklaras för

motorväg, bör därför enligt 61 § 1 mom. VTF följa, att på- och avfartsväg

hör till motorvägen från respektive intill den punkt länsstyrelsen för varje

fall bestämmer. Samtidigt införes i författningstexten i övrigt de numera

vedertagna begreppen på- och avfartsväg i stället för beteckningen trafikplats.

Företrädesrätten för den genomgående motorvägstrafiken anvisas inte

som för närvarande genom motorvägsmärkena som sådana utan genom de

märken som betecknar huvudled. Författningstekniskt förutsätter detta,

att väg som förklaras för motorväg — på- och avfartsvägarna inte inbegripna

— också blir huvudled. Eftersom skyldighet att stanna i princip är

oförenlig med ett trafiksäkert sätt att köra in från påfartväg på motorväg,

måste den obligatoriska stoppskyldigbeten hävas i fråga om huvudled som

är motorväg. Där särskilda trafikförhållanden kräver det bör stoppskyldig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

\2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966

het i stället kunna införas genom lokal trafikföreskrift. Det sagda föranleder

ändrad lydelse av 48 § 1 och 4 inom. samt 61 § 1 mom. första stycket e)

och fjärde stycket VTF.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit vissa andra särskilda

fall, där stopplikten vid huvudled motverkar en rationell planering och utmärkning.

Styrelsen erinrar om att moderna trafiktekniska rön talar för

accelerationsbanor vid infart inte bara på motorväg utan också på andra

större vägar med hög trafikintensitet. Sådana anslutningsvägar har i viss

omfattning redan byggts men har ofta måst förses med kostnadskrävande

provisoriska utfarter för att stopplikt skall kunna gälla utan fara för trafiken.

Vidare har styrelsen — mot bakgrund av den nya regel i 48 § 2 mom.

VTF om företräde som föreslagits i prop. 1965: 180 — ansett möjligheten

att på ett ändamålsenligt sätt utmärka genomfartsleder inom tättbebyggt

område i många fall vara beroende av att den nu undantagslösa skyldigheten

att stanna före infart på huvudled kan hävas lokalt. Jag finner de anförda

omständigheterna påkalla, att i detta sammanhang möjlighet införs

till undantag genom lokal trafikföreskrift från bestämmelsen i 48 § 1 mom.

om skyldighet att stanna före infart på huvudled. Företrädesrätten för trafiken

på huvudled berörs inte härav. Trafikanternas skyldigheter kommer

liksom hittills att klart framgå av uppsatta vägmärken. Jag vill starkt betona

att lokala trafikföreskrifter av angivet slag bör utfärdas med restriktivitet

och med begränsning till de speciella fall som berörts här. 48 § 4

mom. och 61 § 1 mom. första stycket e) bör således inrymma möjlighet till

lokala undantag i enlighet med det sagda. De nya bestämmelserna bör också,

som förutsatts i prop. 1965: 180, innefatta befogenhet att genom lokal

trafikföreskrift meddela undantag från den i nämnda proposition i 48 §

2 mom. föreslagna företrädesregeln.

Mina förslag möjliggör en enhetlig utmärkning inte bara av prioriteten

på motorväg och huvudled utan också av skyldigheten för trafikanter på

anslutande vägar att — med eller utan stopplikt — lämna företräde åt fordon

på motorväg respektive huvudled.

Någon principiell ändring av motorvägsreglerna i övrigt bör inte övervägas

förrän i anslutning till den revidering av trafikreglerna som blir en följd

av NVK:s arbete. I ett avseende anser jag mig dock av trafiksäkerhetsskäl

böra föreslå ytterligare en mindre ändring. Det har upplysts, att man från

polisens sida haft vissa svårigheter alt hindra att fordon lämnar motorväg

på de banor som byggts för påfart till vägen. Förbud mot avfart via påfartsväg

liksom mot påfart via avfartsväg bör därför uttryckligen föreskrivas i

VTF. En sådan bestämmelse har sin plats i 44 §.

Enligt förslag i prop. 1965: 180 kommer från och med den 3 september

1967 att krävas mittskiljeremsa eller på annat sätt skilda körbanor för att

väg skall klassas som motorväg. Vissa vägar som f. n. förklarats som motorväg

kommer om förslaget genomförs inte längre att uppfylla de före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr M år 1966

skrivna kvalifikationerna. Med hänsyn till trafiksäkerheten bör även i fortsättningen

dessa vägsträckor vara förbehållna trafik med sådana fordon

som tillätes på motorväg och de strängare reglerna i övrigt för trafik på

motorväg bör gälla för dem. Motsvarande gäller vägar som framdeles byggs

med motorvägs standard frånsett skilda körbanor. I de nya vägmärkesbestämmelserna,

som också i denna del grundats på ett internationellt underbyggt

förslag av NVK, har upptagits två nya vägmärken »Motortrafikled»

och »Motortrafikled upphör», avsedda till utmärkning av annan väg än

motorväg som är reserverad för trafik med motorfordon och för vilken

trafikreglerna för motorväg skall vara tillämpliga. Jag föreslår nu, att begreppet

motortrafikled i den angivna betydelsen införes i VTF och att därav

föranledda ändringar vidtas i 1 § 1 mom. andra stycket, 44 § första,

tredje och fjärde styckena, 45 § 7 mom. andra stycket, 48 § 1 mom. första

stycket, 49 § 2 mom. första stycket a), 56 § 1 mom. första stycket, 60 §

2 mom. tredje stycket samt 61 § 1 mom. första stycket f) och fjärde stycket

VTF.

Den nya vägmärkeskungörelsen och dess uppläggning föranleder mig att

i förenklande syfte föreslå vissa ändringar i 64 § 1—3 mom. VTF. Samtidigt

med en omredigering förordar jag att vissa detaljbestämmelser, som

närmast sammanhänger med tillämpningen, får utgå ur förordningen.

Kungl. Maj :t har med stöd av 64 § 6 mom. VTF angett väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

och trafiknämndernas befogenheter i fråga om anbringande

av vägmärken i den nya kungörelsen. Bestämmelserna i 64 § 4 mom. andra

och tredje styckena synes därmed överflödiga.

De nya vägmärkesbestämmelserna aktualiserar slutligen en fråga som

rör upplysningsmärken för badplatser, näringsställen, bensinstationer och

andra s. k. serviceanläggningar för trafikanterna. Bl. a. med hänsyn till de

nya märken för sådana anläggningar som nu införts kan framställningarna

om uppsättande av dessa märken väntas öka kraftigt i antal. Det kan givetvis

inte komma i fråga att väghållarna åläggs att på egen bekostnad efterkomma

alla sådana önskemål. Också med hänsyn till trafiksäkerheten

måste uppsättandet av servicemärken starkt begränsas. För min del anser

jag att det bör ankomma på länsstyrelserna att efter framställning besluta

om uppsättande i det enskilda fallet skall få förekomma eller ej. Länsstyrelserna

har enligt 39 § lagen om allmänna vägar och 22 § naturvårdslagen

långtgående befogenheter att besluta om anbringande utomhus av reklamanordningar

o. d. Jag föreslår en bestämmelse med angivet innehåll i 64 §

4 mom. VTF. I bestämmelsen bör anges att anbringande av sådant märke

sker på sökandens bekostnad.

De författningsändringar jag förordat i det föregående bör träda i kraft

den 3 september 1967.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ytterligare hemställt dels om jämkning

i 40 § 1 mom. första stycket VTF så att det klart utsäges, att anvisning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr it år 1966

genom trafiksignal gäller framför anvisning om företräde genom vägmärke,

dels om ändrad lydelse av 45 och 49 §§ VTF så att vägliållningsfordon tilllåts

stanna och backa på motorväg. Undantag från förbudet att stanna på

motorväg har begärts också av rikspolisstyrelsen med hänsyn till de bilar

som används av polisen för trafikövervakning. Jag ansluter mig till de anförda

förut redovisade motiven för dessa ändringar och föreslår att de genomförs.

Undantagen bör omfatta också bärgningsfordon. Med hänsyn till

trafiksäkerheten bör föreskrifter meddelas om erforderlig restriktivitet i

tillämpningen och om särskilda försiktighetsmått när det gäller såväl väghållnings-

som bärgningsfordonen. Det synes lämpligt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utfärdar sådana föreskrifter. De nu föreslagna ändringarna

är av den art att de bör träda i kraft utan dröjsmål.

Det torde få ankomma på Ivungl. Maj :t att bestämma det närmare innehållet

i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till den eller de författningar

som utfärdas, sedan riksdagen avgett yttrande över de nu framlagda

förslagen och förslagen i prop. 1965: 180.

Motioner

Utskottet har i samband med propositionen behandlat de likalydande motionerna

I: 721 av herrar Nilsson, Ferdinand, och Gustafsson, Nils-Eric, samt

II: 886 av herr Grebäck m. fl., i vilka hemställts,

»att riksdagen vid sin behandling av propositionen nr 92 måtte uttala att

1 § 7 mom. vägtrafikförordningen får en sådan utformning att möjlighet

ges för trafiknämnden att medge lokala avvikelser från bestämmelserna om

parkering enligt i motionen anförda riktlinjer samt att vederbörande utskott

utarbetar förslag till författningstext».

Till stöd för motionsyrkandet anförs bl. a. att det kan ifrågasättas om

det är påkallat med generellt verkande regler beträffande parkering. På en

del orter anses trafikintensiteten och gatunätets kapacitet vara sådana, att

uppställning av fordon i t. ex. tio minuter utan att det blir fråga om parkering

kan tillåtas utan menliga verkningar för trafiken. Med ett mera flexibelt

parkeringssystem än det av departementschefen föreslagna torde enligt motionärernas

mening den irritation bland trafikanterna som blir följden av bestämmelser,

som av dessa uppfattas som onödigt restriktiva, kunna minskas.

Trafiknämnderna bör därför få möjlighet att utfärda lokala bestämmelser

som avviker från de nämnda reglerna. Hinder bör icke föreligga att lokalt

utsträcka uppställningstiden till tio minuter.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen

II: 886.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr bi år 1966

15

Utskottet

I förevarande proposition begärs riksdagens yttrande över förslag till vissa

ändringar i VTF. Flertalet av ändringarna har samband med införandet

av nya vägmärken och den omläggning av ntmärkningen som sker inför

högertrafikreformen. Den kanske viktigaste ändringen, till stöd för vilken

åberopas även att den är nödvändig för en rationell trafikplanering, gäller

parkeringsbegreppet och innebär att tiden för rätt att utan hinder av parkeringsförbud

uppställa fordon för annat liknande ändamål än åkandes aveller

påstigning eller av- eller pålastning av gods preciseras och anges till

fem minuter. Ändringarna innebär i övrigt bl. a. följande. Den obligatoriska

stoppskyldigheten i fråga om huvudled hävs. På- och avfartsvägar till motorväg

skall ingå i motorvägen. Förbud införs mot avfart via påfartsväg till

motorväg och mot påfart via avfartsväg. Begreppet motortrafikled införs i

VTF och trafikreglerna för motorväg görs tillämpliga på sådan led. Väghållningsfordon

och bärgningsfordon tillåts stanna och backa på motorväg.

Även fordon som används av polisen vid trafikövervakning undantas från

förbudet att stanna på motorväg.

I motionerna I: 721 och II: 886 riktas invändning mot den föreslagna ändringen

av parkeringsbegreppet. Motionärerna ifrågasätter om inte trafikintensiteten

och gatunätets kapacitet på vissa orter kan vara sådana att

uppställning av fordon i t. ex. tio minuter kan tillåtas utan menliga verkningar

för trafiken. De föreslår att 1 § 7 mom. VTF ges en sådan utformning

att trafiknämnderna får möjlighet att medge lokala avvikelser från bestämmelserna

om parkering enligt i motionen anförda riktlinjer.

Utskottet vill i anledning av motionerna framhålla det nödvändiga i att

parkeringsbegreppet har en enhetlig innebörd över hela landet så att tvekan

om innebörden av parkeringsförbud inte uppstår hos trafikanterna. Utskottet

vill vidare erinra om bestämmelserna i 61 § 1 mom. VTF. Enligt dessa

kan trafiknämnd beträffande viss allmän väg, gata eller annan allmän plats

eller beträffande samtliga dylika vägar inom visst område meddela erforderliga

föreskrifter avseende bl. a. parkering eller annan uppställning av

fordon. Bestämmelserna innefattar befogenhet för trafiknämnderna att om

så anses erforderligt från parkeringsförbud undanta uppställning under

längre tid än som följer av stadgandet i 1 § 7 mom. VTF. Görs sådant undantag

skall det särskilt anges på tilläggstavla till förbudsmärke eller i vissa

fall på annat i kungörelsen om vägmärken angivet sätt. Innebörden i uppsatta

vägmärken kommer härigenom att klart framgå för trafikanterna.

Enligt utskottets mening ger de nämnda bestämmelserna trafiknämnderna

tillfredsställande möjligheter att anpassa parkcringsreglerna till vad omständigheterna

i det särskilda fallet kräver.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr ii år 1966

Som departementschefen anfört består olägenheten med den gällande definitionen

av parkeringsbegreppet främst däri, att den lämnar utrymme för

skilda tolkningar när det gäller att avgöra i vilken utsträckning uppställning

för andra ändamål än lossning och lastning samt passagerares på- och

avstigning är tillåten. Även om i praxis en tiominutersregel synes ha utbildat

sig har dock åtskillig tvekan rått på denna punkt. Myndigheterna synes

bl. a. på denna grund ha svårigheter att komma till rätta med parkeringsproblemet.

Utskottet vill i detta sammanhang även omnämna de s. k. dubbelparkeringarna,

vilka ofta orsakar stora besvärligheter i trafiken. Utskottet

anser det värdefullt att tiden nu preciseras och godtar för sin del att den

anges till fem minuter.

Ej heller i övrigt har utskottet erinran mot propositionens förslag.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att riksdagen med avslag å motionerna I: 721 och II: 886

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla, att riksdagen

icke funnit anledning till erinran mot vid förevarande proposition,

nr 92, fogade förslag till förordning om ändring i

vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).

Stockholm den 28 april 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Svante Kristiansson,

Knut Johansson*, Erik Jansson*, Åkesson, Lidgard och Torsten Hansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Johansson i

öckerö, Franzén i Träkumla*, Bengtson i Solna, Svanberg, Hammarberg*

och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 a1 i texten