Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
1966-04-28 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1966:41, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966
1
Nr 41
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648) jämte i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 27 januari 1966 dagtecknad proposition, nr 92, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl
Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden velat inhämta riksdagens yttrande över
vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring av vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648).
Propositionens huvudsakliga innehåll
En ny kungörelse om vägmärken m. m. har aktualiserat vissa frågor om
ändring i vägtrafikförordningen, vilka har samband med omläggningen av
utmärkningen inför övergången till högertrafik. Frågorna rör bl. a. parkeringsbegreppet
och införande av bestämmelser om s. k. motortrafikled.
Förutom förslag till sådana ändringar upptar propositionen också frågan
om undantag för polis-, väghållnings- och bärgningsfordon från vissa förbud
i vägtrafikförordningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 and. Nr 41
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr hl dr 1966
Författningsförslaget
Det vid propositionen fogade förslaget har följande lydelse.
Förslag
till
Förordning
om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)
Härigenom förordnas, att 1 § 1 och 7 inom., 40 § 1 mom., 44 §, 45 § 7 mom.,
48 § 1 och 4 mom., 49 § 2 mom., 56 § 1 mom., 60 § 2 mom., 61 § 1 mom.
samt 64 § 1, 2, 3 och 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 19511 1 2
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1 §•
(Föreslagen lydelse)
1 mom. I denna -------—■ — på skenor.
Angående huvudled och m o- Angående huvudled, moto rtorväg
stadgas i 61 § 1 mom. väg, motortrafikled samt
p å- och avfartsväg stadgas i
61 § 1 mom.
Vad i----------mellan vägar.
7 mom. I denna förordning avses 7 mom. I denna förordning avses
med
parkering: uppställning av
fordon; dock räknas ej såsom parkering
uppställning tillfälligt under
kortare tid för åkandes av- eller påstigning,
för av- eller pålastning av
gods eller för annat liknande ändamål
;
parkeringsplats: område -
med
parkering: uppställning av
fordon; dock räknas ej såsom parkering
uppställning tillfälligt under
kortare tid för åkandes av- eller påstigning
eller för av- eller pålastning
av gods och ej heller uppställning
under högst fem minuter för annat
liknande ändamål;
— — av fordon.
40 §2.
1 mom. Vägtrafikant skall ställa
sig till efterrättelse de anvisningar
rörande trafiken, vilka meddelas genom
uppsatta anslag, vägmärken och
signaler. Anvisning genom trafiksignal
för fordonstrafiken gäller även
1 mom. Vägtrafikant skall ställa
sig till efterrättelse de anvisningar
rörande trafiken, vilka meddelas genom
uppsatta anslag, vägmärken och
signaler. Anvisning genom trafiksignal
äger giltighet framför sådan an
-
1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom., 44 §, 45 § 7 mom., 48 § 1 mom., 49 § 2 mom. samt 64 §
3 mom. se 1958: 222; av 48 § 4 mom. se 1956:122; av 56 § 1 mom. se 1962: 263; av 60 § 2
mom. se 1960: 686; av 64 § 2 mom. se 1959: 259; samt av 61 § 1 mom. och 64 § 4 mom. se
1964: 732.
2I första stycket nuvarande lydelsen ingår den ändring som föreslagits i prop. 1965: 180.
I den föreslagna lydelsen motsvaras denna ändring av andra stycket.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 11)66
3
(Nuvarande lydelse)
för gående, om särskild trafiksignal
för gående ej finnes.
Förare av utryckningsfordon må
dock i trängande fall underlåta att
följa i föregående stycke avsedda
bestämmelser.
44
Finnas på väg skilda banor för
olika slag av vägtrafikanter, skall
fordon föras på bana, som är avsedd
för fordonet. Finnas från varandra
åtskilda banor för samma slag av
fordon, skall fordon föras på den
vänstra banan i körriktningen räknat.
Å annan väg än motorväg må
dock fordon tillfälligt föras på bana,
som eljest ej må nyttjas för fordonet,
om så i särskilt fall erfordras för korsande
av banan eller föranledes av
annan tvingande orsak och trafiksäkerheten
ej äventyras därigenom.
Cykelbana på--------
Motorväg må ej befaras med annat
fordon än motorfordon, som är
konstruerat för en hastighet överstigande
30 kilometer i timmen och enligt
gällande bestämmelser får framföras
med sådan hastighet. Vad nu
sagts gäller dock ej användning av
annat fordon för arbete å vägen eller
för bärgning av skadat fordon.
övningskörning må ej äga ruin å
motorväg.
45
7 mom. Backning eller-----
Å motorväg må fordon ej backas
eller vändas.
(Föreslagen lydelse)
visning om skyldighet att stanna före
infart på korsande väg eller att lämna
företräde som meddelas genom
vägmärke.
Anvisning genom trafiksignal för
fordonstrafiken gäller även för gående,
om särskild trafiksignal för gående
ej finnes.
Förare av utryckningsfordon må
i trängande fall underlåta att följa
i första stycket avsedda bestämmelser.
§•
Finnas på väg skilda banor för olika
slag av vägtrafikanter, skall fordon
föras på bana, som är avsedd för
fordonet. Finnas från varandra åtskilda
banor för samma slag av fordon,
skall fordon föras på den vänstra
banan i körriktningen räknat. Å
annan väg än motorväg och motortrafikled
må dock fordon tillfälligt
föras på bana, som eljest ej må nyttjas
för fordonet, om så i särskilt fall
erfordras för korsande av banan eller
föranledes av annan tvingande orsak
och trafiksäkerheten ej äventyras
därigenom,
genom vägmärke.
Motorväg eller motortrafikled må
ej befaras med annat fordon än motorfordon,
som är konstruerat för en
hastighet överstigande 30 kilometer
i timmen och enligt gällande bestämmelser
får framföras med sådan hastighet.
Vad nu sagts gäller dock ej
användning av annat fordon för arbete
å vägen eller för bärgning av
skadat fordon.
På motorväg eller motortrafikled
får påfartsväg ej användas för avfart
och avfartsväg ej för påfart.
övningskörning må ej äga rum å
motorväg eller motortrafikled.
§•
— övrig trafik.
Å motorväg eller motortrafikled
må fordon ej backas eller vändas.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr il år 1966
(Nuvarande lydelse)
48
1 mom. Fordonsförare, som ämnar
passera eller eljest köra in på
huvudled, skall dessförinnan stanna
fordonet samt skall lämna företräde
åt fordon på huvudleden. Förare,
som ämnar kära in på motorväg,
skall lämna företräde åt fordon på
denna.
Förare, som--------
i mom. Vad ovan----— — —
Den i —-------41 §2
(Föreslagen lydelse)
Fordon, som användes för arbete å
vägen eller för bärgning av skadat
fordon, må dock backas med iakttagande
av de särskilda föreskrifter
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelar.
§•
1 mom. Fordonsförare, som ämnar
passera eller eljest köra in på
huvudled, skall dessförinnan stanna
fordonet samt skall lämna företräde
åt fordon på huvudleden. Vid infart
från påfartsväg till motorväg eller
motortrafikled är förare dock skyldig
att stanna endast om trafikförhållandena
påkalla det.
—- på vägen.
---i 41 §.
mom. sägs.
Om myndighets befogenhet att göra
undantag från bestämmelserna i
1 och 2 mom. stadgas i 61 och 63 §§.
49 §.
2 mom. Stannande eller uppställning
på väg får icke utan att trafikförhållandena
det föranleda äga rum:
a) på motorväg annorstädes än å
parkeringsplats;
2 mom. Stannande eller uppställning
på väg får icke utan att trafikförhållandena
det föranleda äga rum:
a) på motorväg eller motortrafikled
annorstädes än å parkeringsplats;
därigenom
försvåras,
från körbanan.
Förbudet i första stycket a) gäller
ej fordon, som användes av polisman
vid trafikövervakning. Utan
hinder av förbudet må vidare fordon,
som användes för arbete å vägen
eller för bärgning av skadat fordon,
stannas med iakttagande av de särskilda
föreskrifter som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelar.
b) i skarp --
Har fordon--
56
1 mom. Sådan buss eller lastbil,
vars totalvikt överstiger 3,5 ton, får
icke föras med högre hastighet än 70
kilometer i timmen. Å motorväg må
§•
1 mom. Sådan buss eller lastbil,
vars totalvikt överstiger 3,5 ton, får
icke föras med högre hastighet än 70
kilometer i timmen. Å motorväg och
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966
(Nuvarande lydelse)
dock hastigheten uppgå till 90 kilometer
i timmen.
Har till bil kopplats fordon---
Har till bil kopplats endast — ---
(Föreslagen lydelse)
motortrafikled må dock hastigheten
uppgå till 90 kilometer i timmen.
--- sägs ... 20.
---dess tjänstevikt.
2 mom. Det åligger
Gående får
Motorväg får ej nyttjas för gångtrafik.
Den som---------
av körbana,
störa trafiken.
Motorväg eller motortrafikled får
ej nyttjas för gångtrafik,
mot omgivningen.
60 §.
61 §L
1 mom. Beträffande viss —----
e) att viss väg skall anses såsom
huvudled;
f) att viss väg skall anses såsom
motorväg; eller
g) andra särskilda------
Föreskrifter, som — —----
Länsstyrelsen äger —------
Väg må ej förklaras för motorväg
med mindre den är fri från korsning
i samma plan med annan väg och är
uppdelad i två genom skiljeremsa eller
på annat sätt skilda körbanor, en
för trafiken i vardera riktningen,
samt är så inrättad, att fordon icke
lämpligen kunna föras in på eller
från vägen annorstädes än vid vägens
ändpunkter och särskilt anordnade
trafikplatser. Innan väg förklaras för
motorväg eller lokal trafikföreskrift
meddelas beträffande motorväg skall
samråd ske med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
II
--i 54 §;
e) att viss väg skall anses såsom
huvudled eller att på viss plats skall
gälla annan föreskrift om stoppskyldighet
än som följer av 48 § 1 mom.
eller annan bestämmelse om företräde
än som upptagits i 48 § 2
inom.;
f) att viss väg skall anses såsom
motorväg eller motortrafikled; eller
---— av trafiken.
--av länsstyrelsen.
--- — lägre hastighet.
Väg må ej förklaras för motorväg
eller motortrafikled med mindre den
är fri från korsning i samma plan
med annan väg samt är så inrättad,
att fordon icke lämpligen kunna föras
in på eller från vägen annorstädes
än vid vägens ändpunkter och på
särskilt anordnade på- och avfartsvägar.
Väg får förklaras för motorväg
endast om den är uppdelad i
två genom skiljeremsa eller på annat
sätt skilda körbanor, en för trafiken
i vardera riktningen. På- och avfartsväg
höra till motorvägen eller motortrafikleden
från respektive intill den
punkt länsstyrelsen för varje fall bestämmer.
Motorväg och motortrafikled
med undantag för på- och avfartsvägar
äro huvudled, om ej länsstyrelsen
med hänsyn till trafikförhållandena
föreskriver annat för viss
II första stycket e) föreslagna lydelsen förutsätts den ändring som föreslagits i prop.
1965: 180 i fråga om 48 § 2 mom. I fjärde stycket nuvarande lydelsen ingår den ändring
av bestämmelsen som föreslagits i nämnda prop. Denna ändring är i föreslagna lydelsen
omarbetad redaktionellt.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
64
7 inom. Vid allmän väg, gata eller
annan allmän plats skall, där vägtrafikant
bör göras uppmärksam på
framförvarande fara, anbringas
varnings märk e. Vad nu sagts
skall, såvitt angår märke för korsning
i samma plan med järnväg eller
spårväg, gälla även för enskild
väg, därest enligt stadganden, som
avses i 7 inom., säkerhetsanordningar
prövats erforderliga vid korsningen.
2 mom. Har beträffande allmän
väg, gata eller annan allmän plats utfärdats
lokal trafikföreskrift, avseende
förbud eller påbud för trafiken
på vägen, eller har beträffande enskild
väg sådan föreskrift meddelats
av myndighet, skall föreskriften,
om så lämpligen kan ske, tillkännagivas
genom förbud smärke
respektive p å b u d s m ä r k e. Föreskrift
om provkörning eller övningskörning
må tillkännagivas i
annan ordning.
Vid allmän väg, gata eller annan
allmän plats må påbudsmärke, som
avser tillkännagivande att cirkulationstrafik
skall förekomma, att fordonsförare
skall hålla till vänster
om märket eller att fordonsförare
skall hålla till häger om märket, anbringas
där väghållaren finner nödigt,
såvida häremot stridande lokal
trafikföreskrift ej meddelats.
Har väg förklarats såsom motorväg,
skola vid vägen uppsättas m otorvägs
märken, utvisande vägens
egenskap av motorväg och den
plats, där motorvägen upphör.
3 mom. Vid allmän väg, gata eller
annan allmän plats skall, enligt
vad i detta moment stadgas, uppsät
-
vägsträcka. Innan väg förklaras för
motorväg eller motortrafikled eller
lokal trafikföreskrift meddelas för
sådan väg skall samråd ske med
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
§•
7 mom. Vid allmän väg eller gata
eller annan allmän plats anbringas
vägmärken i form av varningsmärken,
förbudsmärken, påbudsmärken
och upplysningsmärken.
Under vägmärke kan anbringas
tilläggstavla med närmare anvisning
om märkets innebörd eller giltighet
eller med uppgift om avstånd
till eller utsträckning av förbud eller
annat som avses med märket.
2 mom. Varningsmärke användes
för att angiva för vägtrafikant att
han bör vara uppmärksam på förhållande
som kan medföra fara.
Förbudsmärke eller påbudsmärke
användes för att angiva att enligt
denna förordning eller lokal trafikföreskrift
förbud eller påbud gäller
för trafiken. Kungl. Maj.t äger föreskriva,
att sådant märke får användas
även i annat fall.
Upplysning smärke användes för
vägvisning eller för att giva annan
anvisning som kan vara av betydelse
för vägtrafikant, såsom om huvudled,
motorväg, parkeringsplats,
övergångsställe eller hjälpanordningar.
Har lokal trafikföreskrift meddelats,
skall märke uppsättas, om särskilda
skäl ej föranleda annat.
3 mom. Varningsmärke för korsning
med järnväg eller spårväg anbringas
även vid enskild väg när säkerhetsanordning
som avses i 7
mom. användes vid korsningen.
Föreskriften i 2 mom. fjärde stycket
gäller även när myndighet meddelat
lokal trafikföreskrift om förbud
eller påbud för trafik på enskild
väg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr ii år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
tas märke för meddelande av upplysning
för vägtrafikanter (upplysn
i n g s m örke).
Vid väg, som enligt 61 § förklarats
såsom huvudled, skola, där så
finnes lämpligt, uppsättas särskilda
märken för utvisande av vägens
egenskap av huvudled. Plats, där huvudled
upphör, skall utvisas genom
märke.
Vid allmän väg eller gata, som utgör
infartsväg till stad eller annat
tättbebyggt samhälle, skall på härför
lämpad plats uppsättas ortnamnsmärke,
varå angives samhällets
namn. Ortnamnsmärke må även
uppsättas vid annan ort än nyss
sagts, där så finnes lämpligt till
upplysning för vägtrafikanter.
Där allmänna vägar stöta samman
utom stads eller annat samhälles
tättbebyggda område, skola vägvisare
anbringas. Inom sådant tättbebyggt
område skola på lämpliga
platser uppsättas vägvisare till ledning
för genomgångstrafiken. Vid
allmän väg må, där sådan väg stöter
samman med enskild väg, anbringas
vägvisare med utmärkande av den
senare vägens egenskap av enskild
väg.
I anslutning till vägvisare, som anbringas
på och avser riksväg eller
genomgående länsväg, skall uppsättas
märke med uppgift om vägens
nummer (vägnummermärke). Dylika
märken skola anbringas även på
andra lämpliga platser utmed sådan
väg. I anslutning till vägvisare, som
i stad eller annat tättbebyggt samhälle
uppsattes till ledning för genomgångstrafiken
mellan olika delar
av riksväg eller genomgående länsväg
eller mellan skilda sådana vägar,
må, om så finnes lämpligt, anbringas
vägnummermärken för utvisande
av vederbörande vägs nummer.
Före livligt trafikerad vägkorsning
skall, där så finnes lämpligt med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr bl år 1966
(Nuvarande lydelse)
hänsyn till trafiken, uppsättas orienteringstavla.
Vid allmän väg, gata eller annan
allmän plats må även i övrigt, där så
finnes påkallat, uppsättas upplysningsmärke.
b mom. Anbringande och
I den mån så erfordras må föreskrifter
om uppsättandet av vägmärken
meddelas av trafiknämnden.
Det ankommer på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att i mån av behov
genom anvisningar eller på annat
lämpligt sätt verka för enhetlighet
i fråga om vågmärkens uppsättande.
(Föreslagen lydelse)
finnas uppsatta.
Märke för upplysning om enskild
eller kommunal inrättning av betydelse
för vägtrafikanter får anbringas
endast om länsstyrelsen beslutat
därom. Anbringandet sker på sökandens
bekostnad.
Inledning
I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Palme,
inledningsvis följande.
Den kommitté med ledamöter från Danmark, Finland, Norge och Sverige
och med uppgift att utarbeta förslag till gemensam vägtrafiklagstiftning
for de fyra länderna, som konstituerades i januari 1961 och antog namnet
Nordisk vägtrafikkommitté (NVIv), framlade den 31 mars 1965 ett betänkande
med förslag angående vägmärken (SOU 1965: 33). På grundval av
betänkandet och infordrade remissyttranden däröver har Kungl. Maj :t meddelat
nya bestämmelser om vägmärken dels genom kungörelse den 21 januari
1966 (nr 25) om ändring i kungörelsen den 7 december 1951 (nr 744)
angående vagmarken m. m., dels genom kungörelse denna dag om vägmärken
m. m.
Det nya vägmärkessystemet, som i princip skall gälla från dagen för övergången
till högertrafik den 3 september 1967, aktualiserar vissa frågor om
ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648). Jag anhåller
att få ta upp till behandling dessa frågor jämte vissa förslag av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och rikspolisstyrelsen rörande undantag från
motorvägsbestämmelserna för väghållningsfordon och polisfordon.
En av de frågor som anknyter till de nya bestämmelserna om vägmärken
rör begreppet parkering. Ändrad definition av detta begrepp har föresla°its
av parkeringskommittén1 i ett den 18 september 1962 avgivet delbetänkan
p‘V*f
ayf>*vande av betänkandet ingick i kommittén såsom ordförande landshövdineen
Per Westling samt såsom sakkunniga direktören i Motormännens riksförbund Nils 4hl
Andér<f«lkSdagSma".
“en c.he/redaktören Axel Andersson, riksdagsmannen redaktören Torsten
ndersson, expeditionschefen Nils Aurén, borgarrådet Helge Berglund, överdirektören i
dÄn"ÄadSStyreISen °ÖSta Hal1’ stadssekreteraren Torson Henrikson och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 11)6(5 g
de (stencilerat) med förslag till vissa ändringar i vägtrafikförordningen rörande
parkering och annan uppställning av fordon m. in.
Över parkeringskommitténs betänkande har, efter remiss, yttranden avgetts
av Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms rådhusrätt, Göteboigs
rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö, generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens väginstitut, statens trafiksäkerhetsråd, statspolisintendenten,
överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, polisberedningen,
trafikmålskommittén, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen
Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Motororganisationernas
samarbetsdelegation såsom organ för Kungliga automobilklubben,
Motormännens riksförbund och Motorförarnas helnykterhetsförbund, Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande, Stockholms handelskammare,
Svenska droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,
Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska
kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunaltekniska
föreningen, Svenska vanförevårdens centralkommitté, De vanföras riksförbund
samt Sveriges läkarförbund. Vid överståthållarämbetets och länsstyrelsernas
yttrande har fogats av dem inhämtade yttranden från olika myndigheter
och organisationer inom länet såsom landsfogde, vägförvaltning,
magistrat, polismästare, stadsfiskal och landsfiskal.
Parkeringsbegreppet
Vad beträffar innehållet i gällande rätt, parkeringskommitténs betänkande
samt remissyttrandena däröver m. m. hänvisar utskottet till propositionen s
10—18.
Övriga frågor
Beträffande de framställningar som föranlett förslaget till ändringar i vägtrafikförordningen
m. m. hänvisar utskottet till propositionen s. 18_22.
Departementschefen
Sedan Nordisk vägtrafikkommittés våren 1965 framlagda betänkande
med förslag angående vägmärken remissbehandlats har, som jag förut
erinrat om, Kungl. Maj :t denna dag utfärdat ny kungörelse om vägmärken
m. m. Bestämmelserna upptar vissa internationellt antagna nya vägmärken.
Införandet av dessa har ansetts böra samordnas med den omläggning av
märken som sker inför högertrafikreformen. Kostnaderna om införandet
uppskjuts skulle enligt gjorda beräkningar öka med ca 5 mkr.
Det nya systemet innefattar bl. a. nya regler och märken för utmärkning
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr Al år 1966
av parkeringsförbud och begränsad rätt att parkera fordon. Användningen
av dessa märken är givetvis avhängig av vad begreppet parkering som sådant
innebär. Den nuvarande definitionen i 1 § 7 mom. VTF, som från begreppet
undantar uppställning tillfälligt under kortare tid för åkandes aveller
påstigning, för av- eller pålastning av gods eller för annat liknande
ändamål, har i skilda sammanhang under senare år starkt kritiserats. Parkeringskommittén
avgav, som närmare framgår av den tidigare redogörelsen,
år 1962 ett betänkande med förslag till ny definition. Även om en majoritet
av de remissinstanser som yttrade sig i frågan anslöt sig till förslaget,
framkom vid remissbehandlingen på väsentliga punkter en rad sinsemellan
och mot förslaget stridande synpunkter. Frågan fick därför vila tills
vidare i avvaktan på det arbete på enhetliga nordiska trafikregler som bedrevs
inom NVIv.
NVK:s förslag till trafikregler och därmed till en lösning av frågan om
innebörden av begreppet parkering har ännu inte lagts fram. Som framgår
av vad dåvarande departementschefen anförde i prop. 1965: 180 med förslag
till ändringar i vägtrafikförordningen är det uteslutet, att någon ändring
i trafikreglerna på grundval av förslag från NVIv kommer att genomföras
förrän efter det att trafikanterna haft tid att vänja sig vid högertrafiken.
Inför omskyltningen till den 3 september 1967 har nu i skilda
sammanhang berörda myndigheter och organ framfört önskemål om omedelbar
ändring av bestämmelsen i 1 § 7 mom. VTF, oavsett samarbetet på
internordiskt plan. Till stöd för denna begäran har främst åberopats att
ändringen är nödvändig för en rationell trafikplanering. Om ändringen
skjuts på framtiden, skulle en förnyad prövning av förbuden med därav
följande ny omskyltning behöva företas efter trafikomläggningen.
Jag finner det anförda argumentet vara värt beaktande. Det framgår av
min föregående redogörelse, att man i det internationella samarbetet för enhetliga
vägtrafikregler numera vedertagit ett parkeringsbegrepp av betydligt
mer restriktiv innebörd än det vi har i vårt land för närvarande. Någon
uppställning för annat ändamål än för alt ta upp eller lämna av passagerare
eller gods tillåts i princip inte. Det förutsätts dock att fördragsslutande
stat kan avvika från denna princip genom att fastställa en viss tidsgräns
som skall överskridas för att parkering skall föreligga. I avvaktan på
NVK:s ställningstagande i denna fråga anser jag ett definitivt avgörande
böra anstå. Olägenheten med den nu gällande definitionen synes främst vara,
att den lämnar utrymme för skilda tolkningar när det gäller att avgöra i
vilken utsträckning uppställning för andra ändamål än lossning och lastning
samt passagerares på- och avstigning är tillåten. Den tiominutersregel
som vunnit visst stöd i domstolspraxis är ingalunda generellt given. Ett närmande
till den internationella ståndpunkten bör därför göras genom att en
tidsgräns införs i fråga om uppställning för andra ändamål än dem som
Tredje lagutskottets utlåtande nr M år 1966
11
uttryckligen nämns i bestämmelsen. En gräns på tio minuter anses av flera
ansvariga myndigheter för rikligt tillmätt för att möjliggöra en ändamålsenlig
trafikavveckling. Enligt min uppfattning bör gränsen därför sättas
till fem minuter.
Jag föreslår således, att tiden för rätt att utan binder av parkeringsförbud
uppställa fordon för annat liknande ändamål än åkandes av- eller påstigning
eller av- eller pålastning av gods preciseras i 1 § 7 mom. VTF och
därvid anges till fem minuter. Genom denna lösning anser jag mig så långt
möjligt för närvarande ha tillmötesgått framställningarna i denna fråga.
Jag har förut redogjort för den innebörd som tillägges begreppet motorväg
i svensk lagstiftning och för de särskilda regler som gäller för trafik
på sådan väg. NVK har i sitt betänkande om vägmärken förutsatt ett system
för utmärkning på motorväg jämte anslutande vägar som inte kan
genomföras utan vissa ändringar i VTF. Väg- och vattenbyggnadisstyrelsen
har hemställt, att dessa ändringar nu företas så att det nya märkessystemet,
som ansluter sig till det internationellt vedertagna, skall kunna genomföras
i samband med övrig omskyltning inför trafikomläggningen. De ändringar
som kommer i fråga är inte av sådan natur att de kan innebära några
inlärningsproblem för trafikanterna. Den nya utmärkningen bygger på
redan kända vägmärken. Den ger enligt min mening klarare anvisningar
för fordonsförarna och därmed större säkerhet i trafiken. Jag förordar därför
att ändringarna genomförs. De innebär i huvudsak följande.
Vid påfartsväg till motorväg anbringas motorvägsmärket endast vid påtartens
början i stället för som nu dels som förvarning vid påfartsvägen,
dels på motorvägens huvudkörbana vid påfartsvägens anslutning. På motsvarande
sätt uppsättes märket »Motorväg upphör» där de egentliga avfartsvägarna
slutar. På- och avfartsvägarna skall alltså ingå i motorvägen
med de förbud mot trafik annat än med snabbgående fordon, mot stannande,
backning och vändning etc. som detta innebär. När viss väg förklaras för
motorväg, bör därför enligt 61 § 1 mom. VTF följa, att på- och avfartsväg
hör till motorvägen från respektive intill den punkt länsstyrelsen för varje
fall bestämmer. Samtidigt införes i författningstexten i övrigt de numera
vedertagna begreppen på- och avfartsväg i stället för beteckningen trafikplats.
Företrädesrätten för den genomgående motorvägstrafiken anvisas inte
som för närvarande genom motorvägsmärkena som sådana utan genom de
märken som betecknar huvudled. Författningstekniskt förutsätter detta,
att väg som förklaras för motorväg — på- och avfartsvägarna inte inbegripna
— också blir huvudled. Eftersom skyldighet att stanna i princip är
oförenlig med ett trafiksäkert sätt att köra in från påfartväg på motorväg,
måste den obligatoriska stoppskyldigbeten hävas i fråga om huvudled som
är motorväg. Där särskilda trafikförhållanden kräver det bör stoppskyldig
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
\2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966
het i stället kunna införas genom lokal trafikföreskrift. Det sagda föranleder
ändrad lydelse av 48 § 1 och 4 inom. samt 61 § 1 mom. första stycket e)
och fjärde stycket VTF.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit vissa andra särskilda
fall, där stopplikten vid huvudled motverkar en rationell planering och utmärkning.
Styrelsen erinrar om att moderna trafiktekniska rön talar för
accelerationsbanor vid infart inte bara på motorväg utan också på andra
större vägar med hög trafikintensitet. Sådana anslutningsvägar har i viss
omfattning redan byggts men har ofta måst förses med kostnadskrävande
provisoriska utfarter för att stopplikt skall kunna gälla utan fara för trafiken.
Vidare har styrelsen — mot bakgrund av den nya regel i 48 § 2 mom.
VTF om företräde som föreslagits i prop. 1965: 180 — ansett möjligheten
att på ett ändamålsenligt sätt utmärka genomfartsleder inom tättbebyggt
område i många fall vara beroende av att den nu undantagslösa skyldigheten
att stanna före infart på huvudled kan hävas lokalt. Jag finner de anförda
omständigheterna påkalla, att i detta sammanhang möjlighet införs
till undantag genom lokal trafikföreskrift från bestämmelsen i 48 § 1 mom.
om skyldighet att stanna före infart på huvudled. Företrädesrätten för trafiken
på huvudled berörs inte härav. Trafikanternas skyldigheter kommer
liksom hittills att klart framgå av uppsatta vägmärken. Jag vill starkt betona
att lokala trafikföreskrifter av angivet slag bör utfärdas med restriktivitet
och med begränsning till de speciella fall som berörts här. 48 § 4
mom. och 61 § 1 mom. första stycket e) bör således inrymma möjlighet till
lokala undantag i enlighet med det sagda. De nya bestämmelserna bör också,
som förutsatts i prop. 1965: 180, innefatta befogenhet att genom lokal
trafikföreskrift meddela undantag från den i nämnda proposition i 48 §
2 mom. föreslagna företrädesregeln.
Mina förslag möjliggör en enhetlig utmärkning inte bara av prioriteten
på motorväg och huvudled utan också av skyldigheten för trafikanter på
anslutande vägar att — med eller utan stopplikt — lämna företräde åt fordon
på motorväg respektive huvudled.
Någon principiell ändring av motorvägsreglerna i övrigt bör inte övervägas
förrän i anslutning till den revidering av trafikreglerna som blir en följd
av NVK:s arbete. I ett avseende anser jag mig dock av trafiksäkerhetsskäl
böra föreslå ytterligare en mindre ändring. Det har upplysts, att man från
polisens sida haft vissa svårigheter alt hindra att fordon lämnar motorväg
på de banor som byggts för påfart till vägen. Förbud mot avfart via påfartsväg
liksom mot påfart via avfartsväg bör därför uttryckligen föreskrivas i
VTF. En sådan bestämmelse har sin plats i 44 §.
Enligt förslag i prop. 1965: 180 kommer från och med den 3 september
1967 att krävas mittskiljeremsa eller på annat sätt skilda körbanor för att
väg skall klassas som motorväg. Vissa vägar som f. n. förklarats som motorväg
kommer om förslaget genomförs inte längre att uppfylla de före
-
13
Tredje lagutskottets utlåtande nr M år 1966
skrivna kvalifikationerna. Med hänsyn till trafiksäkerheten bör även i fortsättningen
dessa vägsträckor vara förbehållna trafik med sådana fordon
som tillätes på motorväg och de strängare reglerna i övrigt för trafik på
motorväg bör gälla för dem. Motsvarande gäller vägar som framdeles byggs
med motorvägs standard frånsett skilda körbanor. I de nya vägmärkesbestämmelserna,
som också i denna del grundats på ett internationellt underbyggt
förslag av NVK, har upptagits två nya vägmärken »Motortrafikled»
och »Motortrafikled upphör», avsedda till utmärkning av annan väg än
motorväg som är reserverad för trafik med motorfordon och för vilken
trafikreglerna för motorväg skall vara tillämpliga. Jag föreslår nu, att begreppet
motortrafikled i den angivna betydelsen införes i VTF och att därav
föranledda ändringar vidtas i 1 § 1 mom. andra stycket, 44 § första,
tredje och fjärde styckena, 45 § 7 mom. andra stycket, 48 § 1 mom. första
stycket, 49 § 2 mom. första stycket a), 56 § 1 mom. första stycket, 60 §
2 mom. tredje stycket samt 61 § 1 mom. första stycket f) och fjärde stycket
VTF.
Den nya vägmärkeskungörelsen och dess uppläggning föranleder mig att
i förenklande syfte föreslå vissa ändringar i 64 § 1—3 mom. VTF. Samtidigt
med en omredigering förordar jag att vissa detaljbestämmelser, som
närmast sammanhänger med tillämpningen, får utgå ur förordningen.
Kungl. Maj :t har med stöd av 64 § 6 mom. VTF angett väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
och trafiknämndernas befogenheter i fråga om anbringande
av vägmärken i den nya kungörelsen. Bestämmelserna i 64 § 4 mom. andra
och tredje styckena synes därmed överflödiga.
De nya vägmärkesbestämmelserna aktualiserar slutligen en fråga som
rör upplysningsmärken för badplatser, näringsställen, bensinstationer och
andra s. k. serviceanläggningar för trafikanterna. Bl. a. med hänsyn till de
nya märken för sådana anläggningar som nu införts kan framställningarna
om uppsättande av dessa märken väntas öka kraftigt i antal. Det kan givetvis
inte komma i fråga att väghållarna åläggs att på egen bekostnad efterkomma
alla sådana önskemål. Också med hänsyn till trafiksäkerheten
måste uppsättandet av servicemärken starkt begränsas. För min del anser
jag att det bör ankomma på länsstyrelserna att efter framställning besluta
om uppsättande i det enskilda fallet skall få förekomma eller ej. Länsstyrelserna
har enligt 39 § lagen om allmänna vägar och 22 § naturvårdslagen
långtgående befogenheter att besluta om anbringande utomhus av reklamanordningar
o. d. Jag föreslår en bestämmelse med angivet innehåll i 64 §
4 mom. VTF. I bestämmelsen bör anges att anbringande av sådant märke
sker på sökandens bekostnad.
De författningsändringar jag förordat i det föregående bör träda i kraft
den 3 september 1967.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ytterligare hemställt dels om jämkning
i 40 § 1 mom. första stycket VTF så att det klart utsäges, att anvisning
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr it år 1966
genom trafiksignal gäller framför anvisning om företräde genom vägmärke,
dels om ändrad lydelse av 45 och 49 §§ VTF så att vägliållningsfordon tilllåts
stanna och backa på motorväg. Undantag från förbudet att stanna på
motorväg har begärts också av rikspolisstyrelsen med hänsyn till de bilar
som används av polisen för trafikövervakning. Jag ansluter mig till de anförda
förut redovisade motiven för dessa ändringar och föreslår att de genomförs.
Undantagen bör omfatta också bärgningsfordon. Med hänsyn till
trafiksäkerheten bör föreskrifter meddelas om erforderlig restriktivitet i
tillämpningen och om särskilda försiktighetsmått när det gäller såväl väghållnings-
som bärgningsfordonen. Det synes lämpligt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utfärdar sådana föreskrifter. De nu föreslagna ändringarna
är av den art att de bör träda i kraft utan dröjsmål.
Det torde få ankomma på Ivungl. Maj :t att bestämma det närmare innehållet
i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till den eller de författningar
som utfärdas, sedan riksdagen avgett yttrande över de nu framlagda
förslagen och förslagen i prop. 1965: 180.
Motioner
Utskottet har i samband med propositionen behandlat de likalydande motionerna
I: 721 av herrar Nilsson, Ferdinand, och Gustafsson, Nils-Eric, samt
II: 886 av herr Grebäck m. fl., i vilka hemställts,
»att riksdagen vid sin behandling av propositionen nr 92 måtte uttala att
1 § 7 mom. vägtrafikförordningen får en sådan utformning att möjlighet
ges för trafiknämnden att medge lokala avvikelser från bestämmelserna om
parkering enligt i motionen anförda riktlinjer samt att vederbörande utskott
utarbetar förslag till författningstext».
Till stöd för motionsyrkandet anförs bl. a. att det kan ifrågasättas om
det är påkallat med generellt verkande regler beträffande parkering. På en
del orter anses trafikintensiteten och gatunätets kapacitet vara sådana, att
uppställning av fordon i t. ex. tio minuter utan att det blir fråga om parkering
kan tillåtas utan menliga verkningar för trafiken. Med ett mera flexibelt
parkeringssystem än det av departementschefen föreslagna torde enligt motionärernas
mening den irritation bland trafikanterna som blir följden av bestämmelser,
som av dessa uppfattas som onödigt restriktiva, kunna minskas.
Trafiknämnderna bör därför få möjlighet att utfärda lokala bestämmelser
som avviker från de nämnda reglerna. Hinder bör icke föreligga att lokalt
utsträcka uppställningstiden till tio minuter.
Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen
II: 886.
Tredje lagutskottets utlåtande nr bi år 1966
15
Utskottet
I förevarande proposition begärs riksdagens yttrande över förslag till vissa
ändringar i VTF. Flertalet av ändringarna har samband med införandet
av nya vägmärken och den omläggning av ntmärkningen som sker inför
högertrafikreformen. Den kanske viktigaste ändringen, till stöd för vilken
åberopas även att den är nödvändig för en rationell trafikplanering, gäller
parkeringsbegreppet och innebär att tiden för rätt att utan hinder av parkeringsförbud
uppställa fordon för annat liknande ändamål än åkandes aveller
påstigning eller av- eller pålastning av gods preciseras och anges till
fem minuter. Ändringarna innebär i övrigt bl. a. följande. Den obligatoriska
stoppskyldigheten i fråga om huvudled hävs. På- och avfartsvägar till motorväg
skall ingå i motorvägen. Förbud införs mot avfart via påfartsväg till
motorväg och mot påfart via avfartsväg. Begreppet motortrafikled införs i
VTF och trafikreglerna för motorväg görs tillämpliga på sådan led. Väghållningsfordon
och bärgningsfordon tillåts stanna och backa på motorväg.
Även fordon som används av polisen vid trafikövervakning undantas från
förbudet att stanna på motorväg.
I motionerna I: 721 och II: 886 riktas invändning mot den föreslagna ändringen
av parkeringsbegreppet. Motionärerna ifrågasätter om inte trafikintensiteten
och gatunätets kapacitet på vissa orter kan vara sådana att
uppställning av fordon i t. ex. tio minuter kan tillåtas utan menliga verkningar
för trafiken. De föreslår att 1 § 7 mom. VTF ges en sådan utformning
att trafiknämnderna får möjlighet att medge lokala avvikelser från bestämmelserna
om parkering enligt i motionen anförda riktlinjer.
Utskottet vill i anledning av motionerna framhålla det nödvändiga i att
parkeringsbegreppet har en enhetlig innebörd över hela landet så att tvekan
om innebörden av parkeringsförbud inte uppstår hos trafikanterna. Utskottet
vill vidare erinra om bestämmelserna i 61 § 1 mom. VTF. Enligt dessa
kan trafiknämnd beträffande viss allmän väg, gata eller annan allmän plats
eller beträffande samtliga dylika vägar inom visst område meddela erforderliga
föreskrifter avseende bl. a. parkering eller annan uppställning av
fordon. Bestämmelserna innefattar befogenhet för trafiknämnderna att om
så anses erforderligt från parkeringsförbud undanta uppställning under
längre tid än som följer av stadgandet i 1 § 7 mom. VTF. Görs sådant undantag
skall det särskilt anges på tilläggstavla till förbudsmärke eller i vissa
fall på annat i kungörelsen om vägmärken angivet sätt. Innebörden i uppsatta
vägmärken kommer härigenom att klart framgå för trafikanterna.
Enligt utskottets mening ger de nämnda bestämmelserna trafiknämnderna
tillfredsställande möjligheter att anpassa parkcringsreglerna till vad omständigheterna
i det särskilda fallet kräver.
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr ii år 1966
Som departementschefen anfört består olägenheten med den gällande definitionen
av parkeringsbegreppet främst däri, att den lämnar utrymme för
skilda tolkningar när det gäller att avgöra i vilken utsträckning uppställning
för andra ändamål än lossning och lastning samt passagerares på- och
avstigning är tillåten. Även om i praxis en tiominutersregel synes ha utbildat
sig har dock åtskillig tvekan rått på denna punkt. Myndigheterna synes
bl. a. på denna grund ha svårigheter att komma till rätta med parkeringsproblemet.
Utskottet vill i detta sammanhang även omnämna de s. k. dubbelparkeringarna,
vilka ofta orsakar stora besvärligheter i trafiken. Utskottet
anser det värdefullt att tiden nu preciseras och godtar för sin del att den
anges till fem minuter.
Ej heller i övrigt har utskottet erinran mot propositionens förslag.
Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,
att riksdagen med avslag å motionerna I: 721 och II: 886
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla, att riksdagen
icke funnit anledning till erinran mot vid förevarande proposition,
nr 92, fogade förslag till förordning om ändring i
vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).
Stockholm den 28 april 1966
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson*, Svante Kristiansson,
Knut Johansson*, Erik Jansson*, Åkesson, Lidgard och Torsten Hansson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Johansson i
öckerö, Franzén i Träkumla*, Bengtson i Solna, Svanberg, Hammarberg*
och From.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660032
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1966:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 a1 i texten