Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om yttrande över förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan den 30 december 1959

1966-05-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om yttrande över förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan den 30 december 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1966

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan

om yttrande över förslag till kungörelse om ändring

i byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr

612) jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 11 mars 1966 dagtecknad propositon, nr 118, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden, velat inhämta riksdagens yttrande över vid

propositionen fogat förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan

den 30 december 1959 (nr 612).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anhålles om riksdagens yttrande över förslag till en ny

bestämmelse i byggnadsstadgan av innehåll att de utrymmen i byggnad till

vilka allmänheten äger tillträde i skälig omfattning skall utformas så att de

blir tillgängliga och kan nyttjas av personer med nedsatt rörelseförmåga.

Bestämmelsen gäller nybyggnad och ombyggnad och föreelås träda i kraft

den 1 juli 1966.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1966

Författningsförslaget

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612)

Härigenom förordnas, att i byggnadsstadgan den 30 december 1959 skall

införas en ny paragraf, 42 a §, av nedan angiven lydelse.

42 a §. ,

De utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde skola i skälig

omfattning utformas så att de bliva tillgängliga för och kunna nyttjas av

personer vilkas rörelseförmåga är nedsatt till följd av ålder, invaliditet eller

sjukdom.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1966.

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna nr 745

i första kammaren av herrar Werner och Adolfsson samt nr 914 i andra

kammaren av herr Lorentzon m. fl.

I motionerna hemställs »att riksdagen måtte besluta

att avslå förslaget i Kungl. Maj :ts proposition nr 118 avseende ändring i

byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612) om ett tillägg till 42 a §

»De utrymmen — — — eller sjukdom»;

att antaga följande

Kungörelse

om ändring i byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612)

Härigenom förordnas, att byggnadsstadgan den 30 december 1959 46 §

får följande ändrade lydelse:

t* "V. .''.v: \l t L-; t»^-hs>£Vi UU jw.itVä I

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1966

§ 46.

(Gällande lydelse)

Byggnad för stadigvarande bruk,

vari inrymmes bostads- eller arbetsrum,

skall anordnas och inredas så,

att den bereder möjlighet till trevnad

och god hygien. Den skall innehålla

nödiga förvaringsutrymmen

samt vara försedd med behövlig sanitär

utrustning.

(Föreslagen lydelse)

Byggnad för stadgivarande bruk

vari inrymmes bostads- eller arbetsrum,

skall anordnas och inredas så,

att den bereder möjlighet till trevnad

och god hygien, ävensom att

byggnaden i skälig omfattning utformas

så att den blir tillgänglig för och

kan nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga

är nedsatt till följd av ålder,

invaliditet eller sjukdom. Den

skall innehålla nödiga förvaringsutrymmen

samt vara försedd med behövlig

sanitär utrustning.

Särskilt skall---- och god belysning.»

Propositionens tillkomsthistoria

Utskottet hänvisar till propositionen s. 3—5.

Departementschefen

För den rörelsehindrades möjligheter till ett aktivt liv med normala kontakter

med samhället är det självfallet väsentligt att den fysiska miljön är

så utformad att han inte möter oöverkomliga hinder när han lämnar sin

bostad. Även om de rörelsehindrades situation härvidlag ändrats till det

bättre under senare år, främst genom att tekniska hjälpmedel tillkommit

som underlättar för dem att anpassa sig till miljön, är det otvivelaktigt så

att åtskilligt återstår att göra för att anpassa miljön till de rörelsehindrades

speciella behov. En från denna synpunkt betydelsefull del av miljön där

väsentliga förbättringar bör kunna uppnås med förhållandevis små insatser

utgör byggnaderna, såväl de enskilda som de offentliga.

Jag finner det därför angeläget att de rörelsehindrades särskilda behov

på detta område beaktas i större utsträckning än som f. n. är fallet. I detta

syfte bör byggnadslagstiftningen kompletteras med en särskild bestämmelse

som syftar till att förbättra de rörelsehindrades möjligheter att få

tillträde till och att nyttja olika slag av byggnader. Den nya bestämmelsen

bör upptas i byggnadsstadgan.

Byggnadsforskningsinstitutets förslag att också tillfartsvägar till byggnader

skall anordnas så att de motsvarar de rörelsehindrades behov finner

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 196t>

jag i och för sig vara mycket beaktansvärt. Förslaget synes dock lämpligen

böra upptas i annat sammanhang.

En bestämmelse i byggnadsstadgan måste ges allmän karaktär och det

kan inte komma i fråga att där närmare ange vilka krav som i de rörelsehindrades

intresse kan ställas på olika slag av byggnader. Uppgifter

härom bör upptas i byggnadsstyrelsens anvisningar till byggnadsstadgan

(BABS). Sedan en tid tillbaka förbereder byggnadsstyrelsen tillsammans

med bostadsstyrelsen och svenska centralkommittén för rehabilitering anvisningar

i ämnet.

Den nya bestämmelsen bör omfatta alla utrymmen i byggnad till vilka

allmänheten äger tillträde. Härmed avses inte bara de utrymmen som är

upplåtna för allmänheten, såsom expeditionslokaler, samlingslokaler, bibliotek,

etc. utan också sådana utrymmen i bostadshus som inte är avsedda

enbart för hyresgästerna, t. ex. entréer, trappuppgångar och korridorer.

Den föreslagna bestämmelsen omfattar inte bostadsutrymmen. Det synes

nämligen inte realistiskt att söka utrusta alla lägenheter så att de motsvarar

de rörelsehindrades behov. I likhet med institutet för byggnadsforskning

och de remissorgan som anslutit sig till institutets förslag anser jag att de

svårast rörelsehindrades bostadsfråga bör lösas genom speciallägenheter.

För de i mindre grad rörelsehindrade vill jag framhålla de möjligheter som

ges att i vanliga lägenheter genom individuellt anpassad utrustning och de

övriga hjälpmedel som numera står till buds underlätta den dagliga livsföringen.

Mycket av det som skapar en för de rörelsehindrade vänlig byggnadsmiljö

behöver inte medföra nämnvärt ökade byggnadskostnader. Det gäller många

gånger bara att ha klart för sig vari de rörelsehindrades problem består och

hur dessa problem byggnadstekniskt bäst kan lösas. Det kan vara fråga

om så enkla detaljer som att göra en dörr några centimeter bredare, att

sätta upp en ledstång eller att utelämna en tröskel. Naturligtvis blir det i

vissa fall också fråga om åtgärder av mera omfattande slag.

Vid en bestämning av vilka åtgärder som i de rörelsehindrades intresse

skall vidtas beträffande en viss byggnad måste en avvägning ske med hänsyn

till kostnaderna för åtgärderna och ändamålet med byggnaden. Åtgärder

som inte medför någon kostnadsökning eller blott en obetydlig sådan

bör kunna vidtas beträffande praktiskt taget alla byggnader till vilka

allmänheten äger tillträde. Föreskrifter rörande mer kostnadskrävande

detaljer som hissar, persontransportband och ramper synes inte böra utfärdas

beträffande andra utrymmen än dem som nyttjas av en större

allmänhet eller av ett större antal rörelsehindrade. De utrymmen jag avser

är expeditionslokaler, samlingslokaler, affärslokaler, skolor, bibliotek,

sjukhus etc.

I likhet med byggnadsstyrelsen och institutet för byggnadsforskning an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1966 5

ser jag att varje form av nedsatt rörelseförmåga till följd av ålder, invaliditet

eller sjukdom bör beaktas i sammanhanget.

En reglering i enlighet med det anförda måste begränsas att i första hand

gälla nybyggnader. Det torde nämligen inte vara möjligt vare sig från arbets-

eller från kostnadssynpunkt att införa en allmän skyldighet att ändra

redan färdigställda byggnader så att de motsvarar de rörelsehindrades behov.

Begreppet nybyggnad är definierat i 75 § byggnadsstadgan. Härunder

faller inte bara uppförandet av en helt ny byggnad utan bl. a. också tilleller

påbyggnad och ombyggnad av genomgripande beskaffenhet. Bestämmelsen

bör kunna tillämpas också på de senare formerna av nybyggnad

(se särskilt 75 § b—d).

Bestämmelser om nybyggnad finns i byggnadsstadgan upptagna under

38—48 §§. Den nya bestämmelsen bör betecknas som 42 a §.

I 49 § byggnadsstadgan sägs, att vid sådan ändring av byggnad, som ej

är att hänföra till nybyggnad, skall bestämmelserna i 38—48 §§ äga

motsvarande tillämpning i fråga om de delar av byggnaden, som beröres av

ändringen. Det synes lämpligt att med beaktande av vad jag tidigare anfört

42 a § göres tillämplig också på sådan ombyggnad. Enligt 49 § äger byggnadsnämnden

medge undantag från bestämmelserna i 38—48 §§. Nämnden

bör ha samma befogenhet beträffande 42 a §.

Motionerna

Motionärerna framhåller till en början att de rörelsehindrades behov bör i

första hand tillgodoses genom inrättande av specialbostäder men att det självfallet

är från ekonomisk synpunkt orealistiskt att specialutrusta varje lägenhet.

En sådan utrustning skulle också bli obekväm för dem som inte är i

behov av särskilda anordningar. Motionärerna anser emellertid att de bostäder

som inte är speciellt utrustade för rörelsehindrade personer bör utformas

så att de inte i onödan försvårar för en rörelsehindrad att utnyttja bostaden.

De flesta rörelsehindrade kommer inte i åtnjutande av specialbostäder

och har inte heller, framhåller motionärerna, behov av sådana om bostäderna

i övrigt utformas så, att de inte i onödan försvårar boendet för

dem. Genom åldrande och sjukdom blir många människor mer eller mindre

rörelsehindrade, varför åtgärden inte kan betraktas som onödig. Motionärerna

fortsätter:

Vårt förslag avser förbättringar som vid nybyggnad kan göras utan större

kostnader. I våra nuvarande bostäder vållar t. ex. alltför lågt sittande väggkontakter,

oåtkomliga garderobsutrymmen, smala dörrar o. s. v., svårigheter

även för lindrigt rörelsehindrade personer. Med vårt förslag vill vi fastslå

principen att vid nybyggnad och planering av bostäder skall alltid lösningar

och åtgärder vidtagas för att undanröja svårigheter för lindrigt rörelsehindrade

att även utnyttja »de vanliga» bostäderna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 är 1966

Utskottet

I propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i byggnadsstadgan

av innehåll att de utrymmen i byggnad, till vilka allmänheten äger tillträde,

i skälig omfattning skall utformas så att de blir tillgängliga och kan

nyttjas även av personer vilkas rörelseförmåga är nedsatt till följd av

ålder, invaliditet eller sjukdom. Bestämmelsen skall gälla nybyggnad och

ombyggnad och föreslås träda i kraft den 1 juli 1966.

Enligt utskottets mening bör alla rimliga åtgärder vidtagas som kan underlätta

de rörelsehindrades möjligheter till ett i möjligaste mån aktivt

liv i samhället. Av grundläggande betydelse är härvid att den fysiska miljön

är så utformad att framkomligheten för de rörelsehindrade ej motverkas.

Med förhållandevis små insatser kan också goda förbättringar uppnås

i såväl enskilda som offentliga byggnader. Det nu framlagda propositionsförslaget,

som tar sikte på utrymmen i byggnad till vilka allmänheten

har tillträde, synes vara väl ägnat att härutinnan förbättra de rörelsehindrades

möjligheter att ta sig fram på ett för dem tillfredsställande sätt.

Utskottet anser förslaget utgöra ett beaktansvärt led i statsmakternas strävan

att förbättra villkoren för de rörelsehindrade och hälsar därför förevarande

proposition med tillfredsställelse.

Med den i propositionen föreslagna bestämmelsen avses inte bara de

utrymmen som är upplåtna för allmänheten såsom expeditionslokaler,

samlingslokaler och bibliotek utan även sådana utrymmen i bostadshus som

inte är avsedda enbart för hyresgästerna, t. ex. entréer, trappuppgångar och

korridorer. Däremot omfattar bestämmelsen inte bostadsutrymmen. Departementschefen

finner det nämligen inte realistiskt att söka utrusta alla

lägenheter så att de motsvarar de rörelsehindrades behov, och han anser att

de svårast rörelsehindrades bostadsfråga bör lösas genom speciallägenheter.

Motionärerna i motionerna I: 745 och II: 914 instämmer i detta uttalande

vad gäller speciallägenheter men framhåller att de flesta rörelsehindrade

inte kommer i åtnjutande av dylika lägenheter och inte heller har

behov av sådana om bostäderna i övrigt utformas så att de inte i onödan

försvårar boendet för dem. I motionerna pekas på vissa förbättringar som

vid nybyggnad kan göras utan större kostnader. Utskottet, som anser motionernas

syfte vara beaktansvärt, delar emellertid departementschefens

nyssnämnda uppfattning i denna fråga. Även om bostäderna sålunda inte

anses generellt kunna anpassas till lindrigare former av rörelsehinder torde

sådan anpassning dock i viss utsträckning kunna tillgodoses genom

bostadsstyrelsens lånebestämmelser. Vidare anser sig utskottet kunna förutsätta

att rekommendationer i den av motionärerna föreslagna riktningen

kommer att övervägas vid utarbetandet av byggnadsstyrelsens anvisningar

till byggnadsstadgan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1966 7

Mot utformningen av författningsförslaget har utskottet ingen erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 745

och II: 914 — i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla att riksdagen

icke funnit anledning till erinran mot det vid propositionen

nr 118 fogade författningsförslaget.

Stockholm den 10 maj 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson*, Svante Kristiansson,

Nils-Eric Gustafsson*, Åkesson, Herbert Larsson*, Lidgard, Torsten Hansson

och Ernulf*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,

herrar Grebäck, Hedin, Persson i Tandö*, Johansson i öckerö* och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHIM 1966 660032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:231 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om Sveriges sjöterritorium. a1 i texten