Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontinentalsockeln m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1966-05-10 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontinentalsockeln m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om kontinentalsockeln m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 1 april 1966 dagtecknad proposition, nr 114, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om kontinentalsockeln;

2) lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314);

3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter

m. m.;

4) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679);

5) lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med kontinentalsockeln avses den långsamt sluttande del av havsbottnen

som är belägen mellan stranden och den branta sluttningen ned mot de

stora havsdjupen. Genom en i Genéve år 1958 antagen konvention om kontinentalsockeln,

vilken godkänts av riksdagen år 1964, har strandstaterna

tillerkänts suveräna rättigheter över den utanför territorialgränsen belägna

delen av sockeln för dennas utforskande och tillgodogörandet av dess naturtillgångar.

I förevarande proposition föreslås i en särskild lag om kontinentalsockeln

regler angående utforskning av havsbottnen och utvinning av

dess naturtillgångar på den svenska delen av sockeln. Lagen föreslås äga

tillämpning såväl på sockelområdet utanför territorialgränsen som på den

del av sockeln som är belägen innanför territorialgränsen intill gränsen för

enskilt vatten. Innanför territorialgränsen görs undantag för inmutningsbara

mineral. Samtidigt föreslås att stenkolslagens och uranlagens regler

inte skall gälla där.

Enligt den föreslagna lagen tillkommer rätten att utforska sockeln och

utvinna dess naturtillgångar staten. Kungl. Maj :t kan meddela tillstånd åt

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

annan än staten att utforska sockeln genom geofysiska mätningar, borrning

eller på annat sätt och att utvinna naturtillgångar där. Tillstånd kan förbindas

med föreskrift för att främja ett rationellt utforskande och tillvaratagande

av naturtillgångarna och för att skydda motstående intressen, såsom

sjöfarten och fisket. Vidare kan fastställas villkor som syftar till att

tillförsäkra staten ekonomiskt utbyte av exploateringen, t. ex. i form av

royalty. Har borrplattform eller liknande anläggning för verksamheten

inrättats utanför territorialgränsen, skall svensk lag med vissa undantag

tillämpas på anläggningen och inom säkerhetszon omkring denna.

Vidare föreslås ändringar i stenkolslagen av innebörd att koncession för

bearbetning av olje- eller gasfyndighet på land eller inom enskilt vatten kan

begränsas till viss tid och förbindas med skyldighet att erlägga royalty till

staten. En mindre ändring föreslås även i gruvlagen. Den föreslagna lagen

om kontinentalsockeln ersätter 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och

stentäkt inom allmänt vattenområde såvitt angår allmänt vattenområde i

havet.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om kontinentalsockeln

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag

inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges

territorialgräns som Konungen bestämmer i enlighet med den i Geneve den

29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln.

Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska

och andra icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag

samt sådana levande organismer som i det utvecklingsskede, då de kunna

bli föremål för fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därunder

eller oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen

eller dess underlag.

Inom allmänt vattenområde äger denna lag ej tillämpning på sådan undersökning

och bearbetning av inmutningsbart mineral som avses i gruvlagen

den 3 juni 1938 (nr 314) och ej heller på fångst av sådana levande

naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning angående fiske.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr A5 år 1966

2 §•

Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar

tillkommer staten.

3 §''

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela tillstånd

för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning^ eller

på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar

från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid.

Konungen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första

stycket får äga rum utan tillstånd.

4 §-

Vid tillstånd kan fogas föreskrift som är påkallad från allmän synpunkt,

såsom föreskrift om företagets ledning, sättet för arbetenas utförande, anläggningar

på kontinentalsockeln för arbetena, karta över arbetena, provtagning,

rapportering rörande verksamheten, användningen av produkterna

och åtgärder till bevarande av fyndighet eller borrhål, samt föreskrift

till förebyggande av vattenförorening eller till skydd för sjöfarten, fisket

eller annat allmänt eller enskilt intresse.

När tillstånd meddelas, kan bestämmas i vilken omfattning undersökning

eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall

äga bestånd.

Tillstånd kan även förbindas med villkor om statligt deltagande i verksamheten

eller om utgivande till staten av avgifter för tillståndet, beräknade

i förhållande till mängden eller värdet av utvunna produkter eller på annat

sätt, eller av andel av produkterna eller med annat liknande villkor.

I samband med tillstånd kan föreskrivas på vilka villkor tillståndshavaren

äger frånträda tillståndet eller avstå från en del av det område detta omfattar.

Tillstånd får ej överlåtas utan medgivande av den som meddelat tillståndet.

Tillstånd kan återkallas av Konungen eller den myndighet som meddelat

tillståndet, om föreskrift eller villkor för tillståndet åsidosättes eller om

synnerliga skäl i annat fall föreligga.

6 §•

Konungen eller myndighet som Konungen utser äger bestämma att till

skydd för anläggning för utforskande av kontinentalsockeln eller utvinning

av naturtillgångar från denna skall finnas en säkerhetszon med en utsträckning

av högst 500 meter från anläggningens yttersida och meddela de föreskrifter

som fordras för att trygga zonen. I den mån annat ej följer av denna

lag eller bestämmelse som med stöd av lagen meddelas av Konungen eller

myndighet som Konungen utser får fartyg icke segla in i säkerhetszon

utan medgivande av anläggningens ägare.

7 §•

Beviljas inmutning enligt gruvlagen på område, till vilket rätt föreligger

på grund av tillstånd enligt 3 §, eller avser sådant tillstånd inmutat område,

får arbete för undersökning eller bearbetning, som verkställes på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

grund av först uppkommen rättighet, icke hindras på grund av rättighet

som tillkommit senare. Uppstår tvist om hur de särskilda slagen av arbete

skola bedrivas, skall bergmästaren, med iakttagande av föreskrift som enligt

4 § har fogats vid tillståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas för

att innehavaren av äldre rättighet skall kunna driva sitt arbete ändamålsenligt

och med minsta förfång för den senare rättsinnehavaren.

8 §‘

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd utövas

av myndighet som Konungen bestämmer.

Innehavare av tillstånd skall på anfordran lämna tillsynsmyndigheten de

upplysningar och handlingar som fordras för tillsynens utövande. Tillsynsmyndigheten

äger meddela bestämmelser för att trygga efterlevnaden av föreskrift

eller villkor som gäller för tillståndet.

Den som har att taga befattning med tillsyn äger tillträde till anläggning,

fartyg eller luftfartyg, där verksamhet som omfattas av tillstånd bedrives!

och får göra sig underrättad om förhållande av betydelse för tillämpningen

av föreskrift eller villkor för tillståndet.

9 §■

Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet som Konungen

bestämmer skall på begäran beredas tillfälle att följa tillståndshavarens arbete

i geologiskt avseende och taga del av de geologiska resultaten av arbetet.

10 §-

Inom anläggning och säkerhetszon utanför territorialgränsen tillämpas

svensk lag med undantag av bestämmelserna i gruvlagen, lagen den 28 maj

1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m., uranlagen den 2 december

1960 (nr 679), vattenlagen och lagstiftningen angående jakt och fiske.

Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges

sjöterritorium.

Produkt som frambringats utanför territorialgränsen anses utvunnen i

Sverige.

11 §•

Den som utan lov utforskar kontinentalsockeln eller utvinner naturtillgångar

från denna eller vidtager åtgärd för sådan utforskning eller utvinning

dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som

1) bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 § första stycket,

2) underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndighet fordrar eller föreskriver

med stöd av 8 § andra eller tredje stycket eller

3) vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som är förbunden med tillstånd

eller som är föreskriven i eller som ålagts enligt 8 § andra stycket uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Den som överträder förbudet i 6 § att segla in i säkerhetszon eller föreskrift

som utfärdats för tryggande av sådan zon dömes till böter.

12 §.

Har innehavare av tillstånd underlåtit att ställa sig till efterrättelse föreskrift

som meddelats med stöd av 4 § första stycket eller vad som åligger

honom enligt 9 § eller att efterkomma anfordran eller föreskrift som till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966 5

synsmyndighet meddelat med stöd av 8 § andra eller tredje stycket, äger

tillsynsmyndigheten ålägga honom vid vite att fullgöra sina skyldigheter.

Medför underlåtenheten uppenbar fara för allmänt intresse, äger tillsynsmyndigheten

förbjuda arbetets fortsatta bedrivande och låta genom polismyndighetens

försorg vidtaga rättelse på tillståndshavarens bekostnad.

13 §.

Den som deltager eller deltagit i tillsyn över efterlevnaden av denna lag

eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller villkor eller som anlitats

såsom biträde vid tillsynens utövande eller som på annat sätt tagit befattning

med ärende som avses i lagen, får ej röja eller obehörigen nyttja

yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och får ej heller,

om det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande

eller affärsförhållande varom han sålunda fått kännedom. Bryter någon

häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

14 §.

Utlänning, som utom riket begått brott som avses ill eller 13 §, dömes,

om han finnes här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap.

2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.

Åtal för brott som avses i 11 § första och tredje styckena får väckas endast

efter förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigar.

Brott som avses i 13 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av

målsägande.

15 §.

Talan mot bergmästares beslut enligt 7 § föres hos kommerskollegium

genom besvär.

Mot annat beslut av myndighet enligt denna lag föres talan genom besvär

hos Konungen.

Beslut som avses i andra stycket länder till efterrättelse utan hinder av

förd talan, om ej annorlunda förordnas.

16 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

I fråga om dessförinnan skedd upplåtelse från kronan av rätt till sand-,

grus- eller stentäkt inom allmänt vattenområde gälla särskilda bestämmelser.

Avser tillstånd enligt denna lag område som omfattas av koncession enligt

lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. eller uranlagen eller av undersökningstillstånd

enligt sistnämnda lag, äga bestämmelserna i 7 § för

det fall att tillstånd avser område som är inmutat enligt gruvlagen motsvarande

tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas, att 5 § gruvlagen den 3 juni 19381 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Inmutningspunkten må icke vara Inmutningspunkten må icke vara

belägen å, ej heller inmutat område belägen å, ej heller inmutat område

omfatta: omfatta:

1) område å---— — för utvidgningen;

9) område, varå koncession förut

meddelats för eftersökande och bearbetande

av stenkol, såvida begärd

inmutning avser mineral som ingår

i stenkolen och ej kan utvinnas utan

stenkolens förbränning, eller av

alunskiffer, såvida begärd inmutning

avser mineral som förekommer

i sådant samband med skiffern att

det ej kan tillgodogöras för sig eller

utan skada för skifferfyndigheten,

ävensom område, varå undersökningstillstånd

eller koncession enligt

uranlagen sökts eller meddelats, såvida

begärd inmutning avser mineral

som förekommer i sådant samband

med ämne avsett i nämnda lag,

att det ej kan tillgodogöras för sig;

dock att hinder mot inmutning ej

föreligger om, såvitt angår koncession

å stenkol eller alunskiffer, koncessionsinnehavaren

lämnat medgivande

därtill eller, då fråga är om

undersökningstillstånd eller koncession

enligt uranlagen, sökanden eller

innehavaren av undersökningstillstånd

eller koncession lämnat

medgivande till inmutningen eller

Konungen medgivit undantag från

vad nu stadgats.

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1963: 626.

9) område, varå koncession förut

meddelats för eftersökande och bearbetande

av stenkol, såvida begärd

inmutning avser mineral som ingår i

stenkolen och ej kan utvinnas utan

stenkolens förbränning, eller av alunskiffer,

såvida begärd inmutning avser

mineral som förekommer i sådant

samband med skiffern att det

ej kan tillgodogöras för sig eller

utan skada för skifferfyndigheten,

ävensom område, varå undersökningstillstånd

eller koncession enligt

uranlagen eller tillstånd enligt lagen

om kontinentalsockeln sökts

eller meddelats, såvida begärd inmutning

avser mineral som förekommer

i sådant samband med ämne

avsett i uranlagen eller i ansökningen

eller tillståndet enligt lagen

om kontinentalsockeln, att det ej

kan tillgodogöras för sig; dock att

hinder mot inmutning ej föreligger

om, såvitt angår koncession å stenkol

eller alunskiffer, koncessionsinnehavaren

lämnat medgivande därtill

eller, då fråga är om undersökningstillstånd

eller koncession enligt

uranlagen eller tillstånd enligt

lagen om kontinentalsockeln, sökan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 är 1966

den eller innehavaren av tillstånd

eller koncession lämnat medgivande

till inmutningen eller Konungen

medgivit undantag från vad nu stadgats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkols
fyndigheter

m. m.

Härigenom förordnas, dels att 50 § 1 mom. samt 51, 52 och 57 §§ lagen

den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m.1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels att i sagda lags 5 kap. skall införas en

ny paragraf, betecknad 48 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 a §.

Bestämmelserna ovan i denna lag

äga icke tillämpning inom allmänt

vattenområde i havet.

50

1 mom. Vad i 2—4, 7—25, 32—40,

42—44 och 48 §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall, med

de avvikelser som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om saltfyndigheter;

därvid skall vad i 21 §

andra stycket stadgas gälla även i

fall då koncession upphört av annan

anledning än där sägs.

Är fråga---------

§•

I mom. Vad i 2—4, 7—25, 32—

40, 42—44, 48 och 48 a §§ är stadgat

angående stenkolsfyndigheter

skall, med de avvikelser som föranledas

av bestämmelserna i detta kap.,

äga motsvarande tillämpning i fråga

om saltfyndigheter; därvid skall vad

i 21 § andra stycket stadgas gälla

även i fall då koncession upphört av

annan anledning än där sägs.

till bergmästaren.

51 §.

Rättighet att för utvinnande av

olja eller gas genom borrning eftersöka

och bearbeta olje- eller gasfyndighet

är beroende på koncession,

Rättighet att för utvinnande av

olja eller gas genom borrning eftersöka

och bearbeta olje- eller gasfyndighet

är beroende på koncession,

1 Senaste lydelse, se beträffande 50 § 1 mom., 51 § och 52 § SFS 1963:625 samt beträffande

57 § SFS 1947:160.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

(Nuvarande lydelse)

som meddelas av Konungen. Koncession

må begränsas till att avse allenast

undersökning av fyndighet

och, i samband med dylik begränsning,

till att gälla under viss tid, som

angives i koncessionen.

Den som

52

Vad i 2—4, 7—25, 32—40, 42—44

och 48 §§ är stadgat angående stenkolsfyndigheter

skall, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om oljeoch

gasfyndigheter; därvid skall vad

i 21 § andra stycket stadgas gälla

även i fall då koncession upphört av

annan anledning än där sägs.

Bestämmelserna i

57 §.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40,

42—44 och 48 §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall, med de

avvikelser som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om alunskifferfyndigheter.

Konungen äge------- — —

I fan ------------

(Föreslagen lydelse)

som meddelas av Konungen. Koncession

må begränsas till att gälla under

viss tid, som angives i koncessionen,

och till att avse allenast undersökning

av fyndighet.

koncessionen gäller.

Vid meddelande av koncession avseende

bearbetning äger Konungen

bestämma att innehavaren skall till

staten erlägga årlig avgift beräknad

efter mängden eller värdet av utvunnen

olja eller gas. Uppstår tvist om

beloppet av sådan avgift, skall vad i

19 § är stadgat för där avsett fall äga

motsvarande tillämpning.

§•

Vad i 2—4, 7—25, 32-^0, 42—44,

48 och 48 a §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall, med de

avvikelser som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om olje-

och gasfyndigheter; därvid skall

vad i 21 § andra stycket stadgas gälla

även i fall då koncession upphört

av annan anledning än där sägs.

och gasfyndigheter.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40,

42—44, 48 och 48 a §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall,

med de avvikelser som föranledas av

bestämmelserna i detta kap., äga

motsvarande tillämpning i fråga om

alunskifferfyndigheter.

— äga tillämpning.

--60 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Beträffande koncession som beviljats före den nya lagens ikraftträdande

gäller äldre lag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

9

Förslag

till

Lag

om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679)

Härigenom förordnas, att i uranlagen den 2 december 1960 skall införas

en ny paragraf, betecknad 66 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

66 §.

Denna lag äger icke tillämpning

inom allmänt vattenområde i havet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Beträffande undersökningstillstånd och koncession som beviljats före den

nya lagens ikraftträdande gäller äldre lag.

Förslag

till

Lag

om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden

Härigenom förordnas som följer.

Rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde i Vänern,

Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland tillkommer staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966, då lagen den 5 juni 1953 (nr 379)

om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde upphör

att gälla.

I fråga om upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- eller stentäkt

inom allmänt vattenområde som skett före den 1 juli 1966 gäller äldre lag.

lj Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 and. Nr 45

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 743 av herrar Alexanderson och Ernulf

och II: 913 av herr Nyberg m. fl., i vilka hemställs,

»I. att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 114 måtte besluta

om införande av bestämmelse i Lag om kontinentalsockeln av innebörd, att

tillståndshavare, som utan egen förskyllan får tillstånd återkallat, skall hållas

skadeslös genom en av domstol fastställd ersättning,

II. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext».

b) de likalydande motionerna 1:744 av herr Lundberg och 11:912 av

herr Bengtson i Solna m. fl., i vilka hemställs,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad i

motionen anförts».

Inledning

Med kontinentalsockeln avses den långsamt sluttande del av havsbottnen

som är belägen mellan stranden och början av den branta sluttningen ned

mot de stora havsdjupen. Enligt en i Geneve den 29 april 1958 dagtecknad

konvention om kontinentalsockeln, vilken trädde i kraft den 10 juni 1964,

utövar varje strandstat suveräna rättigheter över den utanför territorialgränsen

liggande delen av sockeln, såvitt gäller dennas utforskande och tillgodogörandet

av dess naturtillgångar. Konventionen har godkänts av 1964

års höstriksdag (prop. 197, UU 12, rskr 400) och träder i kraft den trettionde

dagen efter det anslutningsinstrument deponerats. Deposition har ännu

inte skett.

Anslutning från svensk sida till konventionen kräver en intern lagstiftning

angående villkoren för eftersökande och utvinning av naturtillgångar

inom den svenska delen av sockeln. För att framlägga förslag till sådan

lagstiftning tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6

november 1964 särskilda sakkunniga, vilka antog benämningen kontinentalsockelutredningen.

1 Denna avgav i november 1965 betänkandet »Kontinentalsockeln»

(SOU 1965:66) med förslag till lag om kontinentalsockeln,

m. m.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av justitiekanslern,

riksåklagaren, arbetsdomstolens ordförande, vattenöverdomstolen efter hörande

av vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna vid Söderbyg
1

Justitierådet Carl Holmberg, revisionssekreteraren Lars Delin och kanslirådet Sven Swarting)

direktiv se riksdagsber. 1965:1 Ju 67.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

dens vattendomstol, hovrätten över Skåne och Blekinge, kommerskollegium

— som överlämnat yttranden från bergmästarämbetena, Kooperativa

förbundet, Svenska gasverksföreningen samt handelskamrarna i Stockholm,

Malmö, Norrköping och Karlstad —• överbefälhavaren, arbetarskyddsstyrelsen,

riksförsäkringsverket, telestyrelsen, sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,

kammarkollegiet, kammarrätten, generaltullstyrelsen — som

överlämnat yttranden från cheferna för de i tullverkets organisation ingående

kustdistrikten — kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, domänstyrelsen,

fiskeristyrelsen — som överlämnat yttranden från fiskeriintendenterna

i Västerhavets och österhavets distrikt — statens vatteninspektion,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, Sveriges geologiska undersökning,

arbetsmarknadsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, statens utlänningskommission,

länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och

Malmöhus län, gruvrättsutredningen, sjölagskommittén, aktiebolagsutredningen,

vetenskapsakademien, Sveriges industriförbund, Svenska gruvföreningen,

Svenska petroleuminstitutet, Sveriges redarförening, Sveriges fiskares

riksförbund, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Länsstyrelsen

i Malmöhus län har bifogat yttranden från chefen för Malmö manna

bevakningsområde, polismyndigheten i Malmö, drätselkamrarna i Malmö,

Trelleborg och Ystad samt Malmöhus läns havsfiskeförening.

Konventionen om kontinentalsockeln m. m.

Vad beträffar konventionen om kontinentalsockeln, utländsk rätt, svensk

gruvlagstiftning m. m. hänvisar utskottet till propositionen s. 12 20.

Allmän motivering

Utredningen

I propositionen lämnas en redogörelse för kontinentalsockelutredningens

förslag beträffande lagstiftningens allmänna grunder å s. 20—32.

Remissyttrandena

En sammanställning över remissyttrandena återfinnes i propositionen s.

32—45.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Departementschefen

Genom vetenskapens och teknikens framsteg har det på senare tid blivit

möjligt att utnyttja naturtillgångarna på kontinentalsockeln, dvs. den

långsamt sluttande del av havsbottnen som är belägen mellan stranden

och den branta sluttningen ned mot de störa havsdjupen. Genom en den

29 april 1958 i Geneve antagen internationell konvention om kontinentalsockeln

har strandstaterna tillerkänts suveräna rättigheter över den utanför

territorialgränsen liggande delen av sockeln för dennas utforskande

och tillgodogörandet av dess naturtillgångar. Konventionen har godkänts

av riksdagen år 1964 (prop. 197, UU 12, rskr 400). En anslutning för Sveriges

del kräver en intern reglering av villkoren för eftersökande och utvinning

av naturtillgångarna på sockeln. Förslag till sådan reglering har nu

framlagts av kontinentalsockelutredningen.

Inom Sverige regleras utnyttjandet av sådana naturtillgångar som avses

i konventionen väsentligen genom gruvlagstiftningen, dvs. gruvlagen, stenkolslagen

och uranlagen. Utnyttjandet av sådana tillgångar utanför territorialgränsen

har naturligen inte blivit föremål för svensk lagstiftning.

Den reglering som nu är påkallad synes i princip kunna skapas antingen

genom utsträckning av tillämpningsområdet för den inom riket gällande

lagstiftningen eller genom införande av en särskild lag. Vilken lösning

som skall väljas beror i första hand på det innehåll regleringen bör ha.

I fråga om regleringens innehåll är till en början att märka att intresset

för naturtillgångarna på kontinentalsockeln f. n. främst är koncentrerat

till olja och naturgas. Fynd av sådana tillgångar kan få stor betydelse för

den svenska samhällsekonomien. Med hänsyn härtill är det angeläget att

staten förbehåller sig ett avgörande inflytande på såväl undersökningsarbeten

som exploatering. I den mån staten inte själv engagerar sig i undersöknings-

och exploateringsverksamheten bör rätt att bedriva sådan verksamhet

kunna upplåtas åt enskilda. Därvid bör som framhållits av utredningen och

flera remissinstanser garantier finnas för att verksamheten kommer att bedrivas

rationellt och i övrigt på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till landets

intressen. Det måste också tillses att motstående intressen, såsom sjöfart

och fiske, inte förorsakas otillbörligt intrång. I vissa fall kan det tänkas

uppkomma behov av villkor angående produkternas användning. Även statens

ekonomiska intressen bör i skälig mån tillgodoses. Innehållet av de

föreskrifter och villkor som sålunda kan behöva förbindas med tillstånd att

eftersöka eller utnyttja naturtillgångar på kontinentalsockeln måste i hög

grad bli beroende av bl. a. sådana varierande omständigheter som de geologiska

förutsättningarna, vederbörande intressents beredvillighet att binda

sig för en viss prospekteringsinsats, metoder och kostnader för planerad

undersökning samt lokala förhållanden. I nämnda hänseenden har utred
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

ningen anfört vissa riktlinjer för tillståndsgivningen, vilka i huvudsak godtagits

under remissbehandlingen. Jag vill också ansluta mig till huvuddragen

i vad utredningen anfört i denna del.

Med hänsyn till det innehåll en reglering sålunda bör ha är det enligt

min mening inte en realistisk tanke att som vissa remissinstanser förordat

åstadkomma den erforderliga regleringen genom att utvidga giltighetsområdet

för gruvlagstiftningen till att omfatta den utanför territorialgränsen

befintliga delen av kontinentalsockeln. Att dit utsträcka möjligheten för

envar att göra inmutning enligt gruvlagen och eventuellt, efter påvisande

av inmutningsbar mineralfyndighet, utan närmare prövning av hans lämplighet

och kvalifikationer i övrigt erhålla utmål kan inte vara rationellt.

Redan i tekniskt hänseende uppkommer svårigheter med en sådan ordning

genom att det på platser som ligger utom synhåll från land eller fasta fyrar

torde vara svårt att med erforderlig exakthet fixera positionen för så små

arealer som inmutningar och utmål omfattar. Mot en tillämpning av stenkolslagens

regler om olje- och gasfyndigheter kan som utredningen framhållit

anmärkas, att de ger det allmänna ringa möjligheter att påverka utnyttjandet

av sådana fyndigheter eller att få del av det ekonomiska resultatet.

Dessa delvis mycket ålderdomliga regler, som är skrivna för förhållanden

på land, lämpar sig inte heller från praktisk synpunkt för de speciella

betingelser som gäller för undersökning och utvinning på havsområde. Bestämmelser

om geofysiska undersökningar liksom givetvis föreskrifter angående

sådana anläggningar som behandlas i konventionen saknas helt. En

anpassning och komplettering av stenkolslagen till att motsvara de krav

som bör ställas på en reglering för kontinentalsockeln skulle tydligen fordra

omfattande tekniska och principiella ändringar i stenkolslagen. Särskilt med

hänsyn till den översyn av gruvlagstiftningen som pågår inom gruvrättsutredningen

förefaller en sådan genomgripande ändring nu mindre lämplig.

Det sagda har till stor del giltighet också beträffande andra mineral som

omfattas av koncessionslagstiftningen. I likhet med utredningen och flertalet

remissinstanser finner jag det därför mest ändamålsenligt, att den

för kontinentalsockeln erforderliga regleringen kommer till stånd genom att

en särskild lag i ämnet utfärdas.

En ny lagstiftning för kontinentalsockeln utanför territorialgränsen enligt

de riktlinjer som utredningen föreslagit och som jag enligt det sagda

anslutit mig till skulle medföra, att olika regelsystem blir gällande för havsbottnen

innanför och utanför territorialgränsen. För att undvika de olägenheter

som skulle uppkomma härigenom har utredningen föreslagit, att den

nya lagstiftningen skall göras tillämplig även innanför territorialgränsen

på den del av havsbottnen som är belägen inom allmänt vattenområde och

att detta område i samband därmed skall undantas från stenkolslagens och

uranlagens tillämpningsområde.

Den föreslagna ordningen har i sina huvuddrag godtagits av flertalet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

remissinstanser. De invändningar som framställts är väsentligen av principiell

natur. Det har sålunda gjorts gällande att ett genomförande av

utredningens förslag i denna del skulle innebära en avvikelse från de

grundsatser som i övrigt uppbär svensk gruvlagstiftning och olyckligt föregripa

gruvrättsutredningens arbete. Vidare har framhållits att en ändring

synes överflödig i fråga om sådana mineral som stenkol och uran, beträffande

vilka brytning i havsområden inte torde bli aktuell inom överskådlig

tid.

Invändningarna är enligt min mening överdrivna. Som nyss antytts är

stenkolslagens regler föga lämpade för tillämpning på havsområden. Med

något enstaka undantag har de heller aldrig tillämpats på sådant område.

De motiv som på sin tid låg till grund för stenkolslagen har som utredningen

utvecklat knappast någon betydelse i fråga om havsområden. Där finns

inga enskilda rättsinnehavare vars intressen måste beaktas. De praktiska

skäl som utredningen anfört för att enhetliga regler nu införs på havet i

fråga om olje- och gasfyndigheter får vidare anses vägande. När det gäller

andra av koncessionslagstiftningen omfattade mineral är de praktiska

fördelarna av den föreslagna ordningen visserligen inte lika framträdande

men jag anser ändå i likhet med utredningen att fördelarna av en så långt

möjligt enhetlig behandling på kontinentalsockeln av samtliga mineral som

nu omfattas av nämnda lagstiftning väger tyngre än de principiella betänkligheter

som kan anföras.

Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar

bör i enlighet med utredningens förslag förklaras tillkomma staten.

Att dessa rättigheter tilläggs staten inom det område som omfattas av konventionen,

dvs. den del av kontinentalsockeln som är belägen utanför territorialgränsen,

synes naturligt. I fråga om havsbottnen innanför territorialgränsen

har utredningen utgått från att äganderätten till allmänt

vattenområde i enlighet med det av kammarkollegiet år 1965 framlagda

förslaget skall genom särskild lagstiftning tillerkännas staten. Detta förslag

har vid remissbehandling fått ett övervägande positivt mottagande.

En legal förklaring om statens äganderätt till allmänt vattenområde aktualiserar

emellertid flera i kammarkollegiets betänkande berörda frågor, som

sköts åt sidan eller lämnades öppna när 1950 års lag om gräns mot allmänt

vattenområde genomfördes. Dit hör frågor om fastighetsbildning

och fastighetsredovisning samt vissa frågor om gränsdragningen mellan

enskilt och allmänt vatten. I dessa delar har kollegiets förslag mött stark

kritik. Det är därför enligt min mening inte möjligt att nu lösa dessa frågor.

Med hänsyn härtill torde inte heller frågan om lagstiftning angående statens

äganderätt till allmänt vattenområde f. n. böra tas upp. Detta synes emellertid

inte behöva påverka den mera begränsade frågan om rätt till naturtillgångar

på havsbottnen inom allmänt vattenområde i havet. Som förut

nämnts fastslogs år 1953 i lag, att rätten till sand-, grus- och stentäkt inom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

allmänt vattenområde tillkommer staten. Enligt min mening synes det rimligt

att i samband med nu ifrågavarande lagstiftning även rätten till övriga

naturtillgångar på havsbottnen inom sådant område i havet — som är undandraget

enskild äganderätt — tillerkänns staten. Härigenom blir förutsättningarna

för en reglering beträffande havsbottnens naturtillgångar desamma

innanför och utanför territorialgränsen.

Som framgått av vad jag nu sagt anser jag i likhet med utredningen,

att det är ändamålsenligt att i samband med en svensk anslutning till

konventionen tillskapa en särskild lag som så långt möjligt innefattar enhetliga

regler för utnyttjandet av havsbottnens naturtillgångar på ömse

sidor om territorialgränsen. Oavsett att ordet kontinentalsockeln i konventionen

och i vissa andra länders lagstiftning avser endast havsbottnen

utanför territorialgränsen, torde i den svenska lagen i nära anslutning

till det geologiskt-geografiska begreppet kontinentalsockeln kunna användas

benämningen kontinentalsockeln även för den del därav som är belägen

innanför territorialgränsen. För tydlighets skull vill jag framhålla, att

området innanför territorialgränsen innefattar den del av sockeln som räknas

till allmänt vattenområde. Gränsen för detta område inåt mot enskilt

vatten, dvs. det vatten som hänförs till de enskilda fastigheterna, bestäms

genom 1950 års lag om gräns mot allmänt vattenområde.

I anslutning till den föreslagna lagstiftningen för kontinentalsockeln har

utredningen förordat sådan ändring i stenkolslagen att koncession

för bearbetning av olje- eller gasfyndighet på land eller inom

enskilt vatten skall kunna begränsas till viss tid och förbindas med skyldighet

för koncessionsinnehavaren att erlägga royalty till staten. Detta

förslag har biträtts av det övervägande antalet remissinstanser, bland dem

gruvrättsutredningen och representanter för näringslivet. Även jag finner

förslaget i denna del välgrundat och biträder detsamma.

Utredningen har vidare föreslagit undantag från den nya lagens tillämpning

innanför territorialgränsen beträffande undersökning och bearbetning

av inmutningsbara mineral enligt gruvlagen. Med hänsyn till gruvrättsutredningens

arbete anser jag att även detta förslag, som lämnats utan erinran

under remissbehandlingen, bör godtas.

Med anledning av vissa erinringar som gjorts under remissbehandlingen

med hänsyn till den översyn av gruvlagstiftningen som pågår inom

gruvrättsutredningen är jag angelägen framhålla, alt den nu ifrågasatta

lagstiftningen självfallet inte bör hindra gruvrättsutredningen från att föreslå

ändrade regler även beträffande naturtillgångar på kontinentalsockeln,

innanför eller utanför territorialgränsen, för den händelse utredningens

översyn skulle ge anledning därtill.

Den nya lagen synes i enlighet med utredningens förslag höra i princip

omfatta samma naturtillgångar och samma verksamhet för utforskande av

sockeln och utvinning av dess naturtillgångar som avses i konventionen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Bland de naturtillgångar som konventionen omfattar ingår sand, grus

och sten. Eftersom den nya lagen sålunda kommer att omfatta även dessa

ämnen, bör den som utredningen föreslagit ersätta 1953 års lag om rätt till

sand-, grus- och stentäkt såvitt avser allmänt vattenområde i havet. Sistnämnda

lag torde böra upphävas och ersättas med en motsvarande lag för

de större insjöar i vilka 1953 års lag nu gäller. Från kontinentalsockellagens

tillämpning inom allmänt vattenområde bör, också i enlighet med utredningens

förslag, undantas sådana naturtillgångar som omfattas av fiskelagstiftningen.

När det gäller kontinentalsockelns utforskande har

justitiekanslern i sitt remissyttrande ifrågasatt, om de rättigheter som enligt

konventionen tillkommer strandstaterna inbegriper rätt att med uteslutande

av andra utforska sockeln genom flygprospektering och sådana

geofysiska mätningar som bedrivs från fartyg utan att någon omedelbar

fysisk beröring med havsbottnen förekommer. Ett ingripande mot sådan

verksamhet skulle, menar justitiekanslern, strida mot principerna om havets

och luftrummets frihet. I anledning därav vill jag framhålla att sådan

verksamhet utgör ett viktigt och nödvändigt led i utforskningsarbetet

och allmänt är föremål för reglering i de nord- och västeuropeiska länder

som biträtt konventionen och i anslutning därtill antagit särskild lagstiftning

i ämnet. Detsamma gäller den norska lagstiftningen på området. För

en sådan tillämpning erhålls stöd i konventionen, som i art. 2 p. 1 säger

att strandstaten utövar suveräna rättigheter över kontinental sockeln för dennas

utforskande och tillgodogörandet av dess naturtillgångar. De av justitiekanslern

anförda synpunkterna torde ha blivit i tillräcklig mån beaktade

i konventionen, bl. a. genom föreskrifter i art. 5. Enligt dessa får

utforskandet av kontinentalsockeln och tillgodogörandet av dess naturtillgångar

inte på ett oberättigat sätt lända till intrång i bl. a. sjöfarten,

fisket eller bevarandet av havets biologiska tillgångar. En reglering av

utforskningsverksamheten inom denna ram torde i den mån den skulle

komma i konflikt med grundsatserna om havets och luftrummets frihet

få betraktas som en genom konventionen accepterad inskränkning i dessa

grundsatser, vilken kan antas bli godtagen även utanför den krets av länder

som biträder konventionen. Någon anledning att för Sveriges del frångå

denna tolkning av konventionen, som godtagits av andra länder, finns enligt

min mening inte.

Från allmän synpunkt är det önskvärt att staten förbehåller sig möjlighet

att på hela sockelområdet öva kontroll över all sådan verksamhet som

avses i konventionen. Lagen bör därför i princip utan begränsning vara tilllämplig

på utforskningsarbeten som avser kontinentalsockeln. Med den vidsträckta

innebörd som uttrycket utforskande av kontinentalsockeln enligt

det nyss sagda har enligt konventionen omfattar uttrycket åtskilliga åtgärder

som inte sammanhänger med letning efter olja eller naturgas och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

som hittills kunnat företas fritt. Det gäller t. ex. prospektering efter inmutningsbara

mineral, vetenskapliga undersökningar, vissa fiskeriundersökningar

och bottenundersökningar i samband med hamnarbeten eller såsom

förberedelse för sand-, grus- eller stentäkt eller för utläggande av ledningar.

I fråga om vissa särskilt inom allmänt vattenområde förekommande

undersökningar av dessa slag synes i dagens läge det praktiska behovet av

kontroll vara mindre framträdande. Det förefaller sålunda rimligt att bl. a.

prospektering efter inmutningsbara mineral medelst andra geofysiska metoder

än seismiska mätningar samt vissa bottenundersökningar som nyss

nämnts tills vidare skall kunna få företas utan tillstånd inom allmänt vattenområde.

Föreskrift härom bör kunna meddelas av Kungl. Maj :t med stöd

av bemyndigande i lagen att från tillståndstvång undanta visst slag av verksamhet

på kontinentalsockeln. Det närmare innehållet av en sådan föreskrift

torde böra vara att svenska fysiska och juridiska personer äger inom

allmänt vattenområde fritt bedriva undersökningar som ej innefattar prospektering

efter olja eller naturgas eller sprängning, borrning, inrättande av

anläggning eller annat ingrepp i naturen av någon betydelse, förutsatt dels

att undersökningarna inte företas på område som omfattas av annans utvinningstillstånd

eller sådant tillstånd som innefattar ensamrätt till undersökningar,

dels att anmälan i förväg görs till vederbörande tillsynsmyndighet.

I fråga om svensk vetenskaplig institution bör i överensstämmelse

med vad utredningen förordat motsvarande frihet från tillståndstvång gälla

för vetenskapliga undersökningar även utanför territorialgränsen. Genom

dessa undantag vinns att undersökningsarbeten av nämnda slag tills vidare

kan fortgå obehindrat, samtidigt som myndigheterna får överblick över

verksamheten och möjlighet att ingripa snabbt om ändrade förhållanden

skulle kräva det.

Med stöd av nämnda bemyndigande i lagen torde som utredningen förordat

Kungl. Maj :t även böra föreskriva, att fiske efter sedentära arter får

bedrivas på kontinentalsockeln utanför territorialgränsen utan särskilt tillstånd.

Till kontinentalsockelns utforskande torde inte kunna räknas åtgärder

som enbart avser mätning av vattendjupet eller efterforskande av skeppsvrak

och andra främmande föremål på bottnen.

Under remissbehandlingen har framförts önskemål om att i samband

med kontinentalsockellagstiftningen även bör behandlas frågor om tippning

av bilvrak och annat avfall på kontinentalsockeln. Eftersom sådana

företeelser inte torde omfattas av konventionen, torde frågan om lagstiftning

i detta ämne inte böra tas upp i nu förevarande sammanhang.

Från allmän synpunkt är det som jag redan nämnt önskvärt att statens

rättigheter på kontinentalsockeln utövas så att eftersökande och exploatering

av dess naturtillgångar främjas. Detta kan ske genom att rättigheter

upplåts till enskilda företag. Tillståndsgivningen bör som utred
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

ningen förutsatt ankomma på Kungl. Maj:t med möjlighet till delegation

till underordnad myndighet.

I likhet med utredningen anser jag det inte lämpligt att i lagen ta in

regler som närmare anger grunderna för prövning av tillståndsansökningar.

Jag delar också utredningens mening, att lagen i fråga om tillståndets innehåll

och de med tillståndet förenade villkoren bör liksom motsvarande

lagar i Finland, Norge och Storbritannien begränsas till vissa grundläggande

bestämmelser. Lagen synes sålunda först och främst böra innehålla, att tillstånd

kan meddelas för utforskning av kontinentalsockeln genom geofysiska

mätningar, borrning eller på annat sätt samt för utvinning av dess

naturtillgångar. Vidare bör föreskrivas att tillstånd skall avse bestämt område

och viss tid. När det gäller villkoren för tillstånd anser jag det i princip

tillfyllest att det i lagen tas in en vägledande exemplifiering av olika slag

av villkor som bör kunna komma i fråga. Härvid bör skiljas mellan å ena

sidan föreskrifter som är påkallade från allmän synpunkt för att främja

ett rationellt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna och att

skydda motstående intressen och å andra sidan villkor som väsentligen

syftar till att tillförsäkra staten såsom innehavare av rätten till naturtillgångarna

ett rimligt ekonomiskt utbyte vid exploateringen.

Som utredningen framhållit bör det självfallet ankomma på Kungl. Maj :t

eller den tillståndsmyndighet Kungl. Maj:t utser att tillse att tillstånd står

i överensstämmelse med kontinentalsockelkonventionen, andra för Sverige

bindande konventioner och internationell sedvanerätt. Det torde därför inte

vara erforderligt att som förordats i ett remissyttrande i lagen införa särskilda

bestämmelser om att tillstånd inte får stå i strid med konventionen

eller att tillstånd skall innehålla föreskrifter till skydd för vissa intressen

som anges i denna.

Den närmare preciseringen av de rättigheter och skyldigheter som skall

vara förenade med tillstånd bör ske främst genom föreskrifter i samband

med varje särskilt tillstånd. Härigenom kan villkoren för prospektering

och exploatering för varje särskilt fall anpassas efter omständigheterna

och en lämplig avvägning ske mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska

intressen. I den mån det anses lämpligt, torde vissa generella

bestämmelser kunna meddelas i tillämpningskungörelse. Tillståndsvillkorens

närmare utformning torde bli beroende av förhandlingar mellan staten

och intresserade företag.

När det gäller tillämpningen av dessa allmänt hållna bestämmelser har

utredningen anfört vissa riktlinjer som jag vill uppehålla mig något vid.

I fråga om eftersökande och utvinning av de nu mest aktuella mineralen,

olja och naturgas, bör tillstånd i princip ges endast åt företag som besitter

erforderliga ekonomiska och tekniska resurser och är berett att göra en

grundlig, väl planerad arbetsinsats. Viss hänsyn bör också kunna tas till det

bidrag företaget lämnar till landets energiförsörjning. Hinder bör inte före
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966 19

ligga att meddela tillstånd åt utländska bolag. En förutsättning härför

torde dock, om det inte är fråga om tillstånd som avser endast översiktliga

mätningar av mindre omfattning, i allmänhet böra för kontrollmöjligheternas

skull vara att verksamheten skall bedrivas genom svenskt dotterbolag

eller här i riket etablerad filial med självständig förvaltning.

Tillstånd bör som utredningen föreslagit kunna meddelas särskilt för undersökning

och särskilt för utvinning. Undersöknings- och utvinningstillstånd

bör också kunna meddelas i ett sammanhang. Undersökningstillstand

torde i regel inte böra ges för längre tid än 3—5 år och bör kunna begränsas

till undersökningar av visst slag, t. ex. geofysiska mätningar från flygplan

eller fartyg. Tillstånd som är begränsat till undersökningar av sistnämnda

slag behöver inte nödvändigtvis innefatta ensamrätt att företa undersökningar

inom området i fråga.

Inbegriper ett undersökningstillstånd borrningar på havsbottnen, synes

det med hänsyn till de stora investeringar som det i sådant fall blir fråga

om rimligt att innehavaren i tillståndet tillförsäkras rätt att också erhålla

utvinningstillstånd beträffande fyndighet som upptäcks vid undersökningen.

Härvid bör i undersökningstillståndet anges huvuddragen av de

villkor som i förekommande fall kommer att uppställas i utvinningstillståndet.

Utvinningstillstånd torde som utredningen föreslagit inte böra beviljas

för längre tid än 40 år. Sådant tillstånd bör innefatta rätt för innehavaren

att med uteslutande av andra tillgodogöra sig fyndigheter inom tillståndsområdet

och bedriva undersökningar där.

Området för undersöknings- eller utvinningstillstånd bör bestämmas på

grundval av en teknisk och ekonomisk bedömning av ifrågakommande insatser.

Särskilt när det är fråga om ett kombinerat undersöknings- och utvinningstillstånd

kan det vara lämpligt att tillståndsområdet successivt

minskas efter ett visst antal år.

Innefattar tillståndet rätt att inrätta anläggning på sockeln för borrning

eller utvinning, bör anläggningens läge och huvudsakliga konstruktion anges

i tillståndet eller i senare beslut i anslutning till att anläggningen skall

inrättas.

Om staten önskar förbehålla sig rätt att inträda i ett senare skede av

verksamheten, bör som utredningen framhållit villkoren härför preciseras

i tillståndet. Som riktmärke vid fastställande av royaltyavgift torde kunna

sättas alt avgiften inte bör avvika alltför mycket från vad som är brukligt

i andra länder.

Eventuella tillstånd till undersökning eller bearbetning av inmutningsbara

mineral eller av andra av den svenska koncessionslagstiftningen omfattade

mineral än olja och naturgas bör givetvis i görlig mån anpassas tdl

de särskilda betingelserna för verksamheten i fråga. Viss hänsyn bor härvid

kunna tas till gruvlagstiftningens regler.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Enligt utredningsförslaget skall tillstånd kunna återkallas av

Kungl. Maj :t eller den myndighet som meddelat tillståndet, om de föreskrifter

eller villkor som gäller för tillståndet åsidosätts eller om i övrigt

synnerliga skäl föreligger. Även enligt min mening bör med hänsyn till

de betydande samhällsintressen som kan stå på spel möjlighet föreligga

att återkalla tillstånd. Jag vill erinra om att motsvarande bestämmelser

tinns i stenkolslagen beträffande salt-, olje- och gasfyndigheter och i uranlagen.

I anslutning till vad som anförts i vissa remissyttranden vill jag

understryka, att möjligheten att återkalla tillstånd bör utnyttjas med varsamhet

och under långt gående hänsyn till tillståndshavarens rätt. Normalt

bör sålunda återkallelse av tillstånd inte komma i fråga annat än vid allvarliga

eller upprepade överträdelser av tillståndsföreskrifter eller då ett

tillstånd inte utnyttjats under längre tid utan att godtagbara skäl kan anföras

därför. Det bör sålunda tillses att tillståndshavaren inte oförskyllt tillskyndas

förlust. Om det i samband med tillstånd föreskrivs att borrhål

skall tillfalla staten utan ersättning, när tillståndet upphör, synes förbehåll

böra göras för det fall att tillståndet återkallas utan att detta berott på försummelse

från tillståndshavarens sida.

Jag är ense med utredningen om att det i samband med tillstånd bör kunna

bestämmas, att tvist om beräkning av fastställd royaltyavgift eller av

andel av utvunna produkter eller annan liknande avgift till staten skall kunna

liänskjutas till prövning av skiljemän. Även i vissa andra fall kan sådan

möjlighet vara av värde, över huvud torde det i samband med förhandlingar

angående tillstånd kunna uppkomma behov av att reglera åtskilliga frågor

genom villkor av avtalskaraktär i förening med skiljeklausul. Jag förordar

därför att möjligheten till skiljeförfarande utvidgas till att omfatta även

andra tillståndsvillkor. Undantag bör dock göras för sådana villkor som avser

tillståndets bestånd eller som vid överträdelse kan föranleda straffansvar.

Frågan huruvida tvister med anledning av tillstånd kan underställas

domstols prövning får bedömas enligt vad som allmänt gäller därom.

Jag biträder utredningens förslag att Kungl. Maj :t eller den myndighet

som Kungl. Maj :t utser skall kunna bestämma att till skydd för anläggning

skall mrattas en säker hetszon däromkring med en utsträckning av

högst 500 meter från anläggningen räknat.

Tillsyn över att föreskrifter för tillstånd efterlevs bör som utredningen

föreslagit utövas av myndighet eller myndigheter som Kungl. Maj :t bestämmer.

Uppgiften att vara tillsynsmyndighet torde tills vidare i enlighet

med utredningens förslag böra anförtros kommerskollegium.

Anläggningar och verksamhet på kontinentalsockeln innanför territorial-- gränsen är givetvis underkastade svensk lag. Detta förhållande torde

inte behöva föranleda några särskilda problem. Skulle i samband med tillkomsten

av anläggning eller i övrigt behov uppkomma av särskild behandling

exempelvis i tull- eller skat-teavseende och problemet inte kunna lösas

i administrativ ordning, torde frågan om lagändring få tas upp då.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966 21

Anläggningar och inrättningar på sockeln utanför territorialgränsen är

enligt konventionen underkastade strandstatens jurisdiktion, med det uttryckliga

undantaget att de ej är att betrakta som Öar. Avsikten med denna

regel torde som utredningen anfört i första hand vara att den stat som

i kraft av konventionen gett sitt tillstånd till anläggning och verksamheten

där också skall ha makt att upprätthålla ordning och säkerhet på anläggningen.

Regeln torde emellertid också inbegripa befogenhet för strandstaten

att tillämpa annan nationell lagstiftning på anläggningen. Hur långt

strandstaten skall sträcka sig i fråga om reglering av förhållandena på anläggning

torde väsentligen få avgöras från praktiska och lagtekniska synpunkter.

Utredningen har funnit den lämpligaste lösningen vara att svensk lag i

princip görs tillämplig på anläggning och inom zon som om anläggningen

och zonen var belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium. Genom

lägesbestämningen avses att erhålla vid lagtillämpningen erforderlig

anknytning till den administrativa indelningen i riket. Förslaget har vunnit

nära nog enhällig anslutning vid remissbehandlingen. En remissinstans

har ifrågasatt, om det är förenligt med konventionen att generellt

göra svensk lag tillämplig inom säkerhetszon. Konventionen är väl kanske

inte fullt klar på denna punkt. Jag vill emellertid framhålla, att inrättandet

av säkerhetszon i konventionen betraktas som ett led i den utforsknings-

och utvinningsverksamhet för vilken strandstaten enligt art. 2 p. 1

i konventionen utövar suveräna rättigheter över sockeln samt att bestämmelsen

i art. 5 p. 4 i konventionen är så avfattad att den inte torde behöva

uppfattas som en inskränkning i nämnda rättigheter beträffande säkerhetszon.

Någon skillnad mellan anläggning och zon i fråga om tillämpning av

inhemsk lag upprätthålls inte heller exempelvis i Storbritanniens kontinentalsockellagstiftning.

Verksamheten inom zon och anläggning ter sig som

en enhet. Ett undantagande av zon från tillämpning av svensk lag skulle

väsentligt försvåra möjligheterna att kontrollera den ifrågavarande regelns

efterlevnad på anläggning. I övrigt synes den praktiska betydelsen av regeln

i fråga om säkerhetszon vara begränsad, eftersom den i huvudsak innebär

endast att utländskt fartyg där skall behandlas som om det befann sig på

svenskt territorialvatten. Liksom flertalet remissinstanser ansluter jag mig

till utredningens förslag.

Från huvudregeln om tillämpning av svensk lag har utredningen föreslagit

undantag beträffande gruvlagen, stenkolslagen, uranlagen och vattenlagen

samt fastighetsrätt och lagstiftning om rätt till jakt och fiske. Motiven

till att gruvlagstiftningen inte bör gälla utanför territorialgränsen har

utvecklats i det föregående. I fråga om vattenlagen anser jag i likhet med

utredningen, att de allmänna intressen som kan beröras genom en anläggnings

inverkan på vattenförhållandena i tillräcklig mån torde komma att

tillgodoses genom föreskrifter vid tillståndsgivningen inom ramen för den

nu föreslagna lagen. Undantaget för vattenlagen torde medföra, att flertalet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

regler i 1956 års lag om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden

liksom förprövningskungörelsen samma år inte heller blir tillämpliga

på anläggning och zon. Av skäl som nyss anförts i fråga om vattenlagen

anser jag denna konsekvens böra godtas. Vidare anser jag i likhet med utredningen

att undantag bör göras för jakt- och fiskelagstiftning. Däremot

torde undantag inte behöva göras för fastighetsrättslig lagstiftning, eftersom

det ej torde komma i fråga att tillämpa sådan lagstiftning på anläggning

eller inom säkerhetszon.

I ett remissyttrande har hemställts, att även utlänningslagstiftningen

undantas från huvudregeln om svensk lags tillämpning på anläggning.

Härvid har särskilt åberopats att skälen för tillämpning av svenska bestämmelser

om pass, anmälningsskyldighet, tillstånd till inresa och uppehåll

i riket, arbetstillstånd, utvisning m. m. beträffande anläggning, som sköts

från bas i utlandet, synes svaga. Med hänsyn till de suveräna rättigheter

som enligt konventionen tillkommer Sverige och den livliga trafik som

i normalfallet kan emotses mellan anläggning och dess bas på svenskt

område är det enligt min mening från ordnings- och säkerhetssynpunkt

önskvärt att svenska myndigheter har möjlighet att utöva viss kontroll

över de utlänningar som uppehåller sig på anläggningen. Det bör påpekas

att detaljbestämmelserna om pass, in- och utresekontroll m. m. finns i

utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (nr 457) och att därför vidsträckta

möjligheter föreligger för Kungl. Maj :t att meddela sådana lättnader i kontrollen

som kan finnas erforderliga exempelvis för det fall att basen för en

anläggning skulle vara förlagd i utlandet. Jag anser sålunda, att det inte

finns tillräckliga skäl att i detta sammanhang undanta utlänningslagstiftningen

från huvudregeln om svensk lags tillämpning.

Några remissinstanser har hävdat, att en undantagslös tillämpning på

anläggning av svenska bestämmelser rörande t. ex. arbetarskydd, arbetstid,

hälsovård, allmän försäkring och tull i vissa lägen skulle te sig orimlig

och medföra onödigt besvär och fördyringar särskilt i det fall då anläggningen

drivs av utländskt entreprenadföretag. Det föreslås därför att

Kungl. Maj :t skall få befogenhet att i speciella fall medge dispens från

gällande svenska författningsbestämmelser. I detta sammanhang hemställs

också, att försäljningar från Sverige till anläggning skall vid tilllämpning

av förordningen om allmän varuskatt behandlas som export.

De olägenheter som vid tillämpning av den ifrågavarande huvudregeln

kan uppkomma särskilt i fråga om utländskt entreprenadföretag och dess

utländska arbetare torde i betydande utsträckning kunna avhjälpas genom

dispensgivning med stöd av gällande bestämmelser. Det synes angeläget

att de möjligheter härtill som finns exempelvis enligt arbetstidslagstiftningen,

tulltaxeförordningen och förordningen om allmän varuskatt

tillvaratas i skälig omfattning. Ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att i

fråga om anläggningar i särskilda fall medge dispens från gällande lag
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

23

bestämmelser kan inte gärna komma i fråga beträffande anläggningar på

svenskt territorium och torde i fråga om anläggningar utanför territorialgränsen

knappast kunna ges ett så vidsträckt innehåll att det skulle inbegripa

exempelvis all skattelagstiftning. Ä andra sidan måste en begränsning

till vissa lagar erbjuda svårigheter i nuvarande läge då behovet inte

kan överblickas. Med hänsyn till anförda omständigheter biträder jag utredningens

förslag i förevarande avseende. Om det på grund av önskan

att uppmuntra verksamhet på kontinentalsockeln eller av annan anledning

i framtiden finnes lämpligt att införa särregler i fråga om beskattning

eller tull eller i andra hänseenden, torde denna fråga få prövas då.

Utredningen har inte ansett det motiverat att införa särskilda regler beträffande

fördelningen av kommunalskatt på inkomst av utvinningsverksamhet

på sockeln. I den mån denna sker på anläggning som är att betrakta

som fast driftställe i kommunalskattelagens mening leder den föreslagna

ordningen till att inkomsterna från verksamheten blir föremål för beskattning

i strandkommunen. Med hänvisning till att verksamhetens anknytning

till strandkommunen ofta kan vara svag, har några remissinstanser

föreslagit att skatt för inkomst genom utvinning på kontinentalsockeln

utanför territorialgränsen i stället skall utgöras för gemensamt kommunalt

ändamål. Även enligt min mening är det tveksamt om beskattningsrätten

bör tillkomma strandkommunen. Denna fråga bör övervägas ytterligare

innan slutlig ställning kan tas. Skulle dessa överväganden anses böra

föranleda ändringar i kommunalskattelagen får frågan senare underställas

riksdagen i vanlig ordning.

En remissinstans har föreslagit införande av en regel att u t o m o b 1 igatoriska

skadeståndsanspråk i anledning av skador som

inträffat inom anläggning eller zon eller i övrigt till följd av verksamhet

för undersökning eller utvinning av kontinentalsockelns naturtillgångar alltid

skall bedömas enligt svenska skadeståndsregler. Dessa regler torde emellertid

enligt vedertagna grundsatser även utan särskilt stadgande komma

att tillämpas i flertalet fall, åtminstone om svenska intressen är inblandade.

Om domstolarna i vissa fall skulle finna sig böra tillämpa utländsk

skadeståndsrätt i stället, synes detta knappast innebära någon större nackdel.

Med hänsyn till det anförda anser jag det ej erforderligt att införa en

kompletterande regel i detta hänseende.

Specialmotivering

I anledning av vad som anförs i de likalydande motionerna I: 743 och

11:912 beträffande täkt av sand ur havet må här återges vad som anförs i

propositionen beträffande 3 § lagen om kontinentalsockeln.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Utredningen. I fråga om täkt av sand, grus och sten på allmänt vattenområde

är länsstyrelsen f. n. tillståndsmyndighet enligt 1953 års kungörelse

i ämnet. Den ekonomiska betydelsen för staten av sådan verksamhet

kan komma att växa och sandtäkt kan bli aktuell även utanför territorialgränsen.

Med hänsyn därtill och till arten av de intressen som kan komma

att beröras särskilt vid täkt på internationellt vatten anser utredningen, att

tillståndsgivningen i fråga om dessa fyndigheter bör handhas av en central

myndighet och att den bör delegeras till kommerskollegium. Bestämmelse

därom föreslås i utredningens utkast till tillämpningskungörelse. Utredningen

föreslår vidare, att i tillämpningskungörelsen tas in bestämmelser i

huvudsaklig överensstämmelse med 1953 års kungörelse. Kollegiet bör i

tillståndsärende inhämta yttrande från berörda myndigheter. Anses täktföretag

på allmänt vattenområde vara sådant att prövning enligt vattenlagen

fordras — vilket oftast torde vara fallet — bör i tillståndsvillkoren

tas in förbehåll om vattendomstolens godkännande av företaget. I sådant

fall synes inte nödvändigt att ärendet remitteras till myndigheter från vilka

utlåtande får antas komma att inhämtas i vattenmålet.

Enligt kontinentalsockelkonventionen bör strandstaten under vässa angivna

förutsättningar i regel inte vägra medgivande, när ansökan görs av en

kvalificerad institution och åsyftar uteslutande vetenskapliga undersökningar.

De undersökningar med rent vetenskapligt syfte som kan bli aktuella

torde till övervägande del företas av svenska ämbetsverk eller statliga institutioner,

såsom Sveriges geologiska undersökning, fiskeristyrelsen och universiteten.

För deras del följer redan av statens rätt på sockeln, att särskilt

tillstånd enligt den föreslagna lagen inte krävs. Även enskilda svenska vetenskapliga

institutioner bör enligt utredningen fritt få företa sådana undersökningar

som det här är fråga om, i den mån det kan ske utan förfång för

tillståndshavare. Skyldighet bör dock föreligga för dem att i god tid göra anmälan

till kommerskollegium om tillämnade undersökningar. Utredningen

föreslår bestämmelse därom i utkastet till tillämpningskungörelse. För vetenskapliga

undersökningar av utländska vetenskapliga institutioner eller

av svenska eller utländska företag eller enskilda personer bör däremot krävas

tillstånd av Kungl. Maj :t.

Även vissa andra slag av verksamhet är av den art att de tills vidare

bör kunna undantas från tillståndstvång. Som exempel kan nämnas fiske

efter sedentära arter utanför territorialgränsen. Även denna fråga får regleras

i tillämpningskungörelsen.

För att möjliggöra undantag från tillståndstvånget i nu nämnda och

andra fall föreslås i förevarande paragraf bestämmelse, att Kungl. Maj :t får

föreskriva att visst slag av verksamhet får företas utan tillstånd.

Yttrandena. Förslaget att tillståndsgivningen beträffande sand-, grus- och

stentäkt på kontinentalsockeln i fortsättningen skall åvila kommerskollegium

har inte väckt gensaga från något håll.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

25

Fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt, sjöfartsstyrelsen och kammarkollegiet

påpekar, att den alltmer tilltagande täktverksamheten på allmänt

vatten, främst i Öresund, orsakat betydande svårigheter för fiskeriintresset.

Det är en önskan från fiskerihåll att få verksamheten koncentrerad till ett

antal smärre områden. En centralisering av tillståndsgivningen till en myndighet

skapar förutsättningar för bättre överblick av dessa problem.

Enligt kammarkollegiet samt vattenrättsdomarna och vattenråttsingenjörerna

i Söderbygdens vattendomstol bör med hänsyn till de olägenheter

ifrågavarande täktverksamhet kan ge upphov till kommerskollegium i varje

tillståndsärende, oavsett om prövning av vattendomstol krävs, skaffa in

fullständig utredning och därigenom få möjlighet att förutsättningslöst pröva

tillståndsfrågan och exempelvis anvisa sökanden annat lämpligt område

för verksamheten. Kammarkollegiet anser vidare att om kollegiet skulle avstyrka

tillstånd, frågan bör underställas Kungl. Maj :ts prövning, om inte

kommerskollegium avslår ansökningen. När det gäller riktlinjerna för tillståndsgivningen

finns enligt kammarkollegiet inte tillräcklig anledning att

behålla den hittills aldrig begagnade möjligheten att lämna generella medgivanden

till täkt av mindre omfattning bl. a. med hänsyn till att okontrollerad

täktverksamhet kan vara till förfång för fisket.

Skånes handelskammare anför, att det med hänsyn till de omfattande investeringar

i hamnar m. m. som fordras vid utvinning av sand ur havet bör

finnas möjlighet till upplåtelser för längre tid än tio år. Handelskammaren

framhåller vidare, att det inte bör vara obligatoriskt att tillstånd till täkt

skall innefatta ensamrätt att tillgodogöra sig fyndigheter inom ett bestämt

område. Som skäl härför anförs risken för en besvärande konkurrensbegränsning

och den omständigheten att sandlager i havet ofta på grund av

strömmarna flyttas inom vidsträckta områden.

Departementschefen. I likhet med utredningen och de remissinstanser

som yttrat sig i frågan anser jag det ändamålsenligt att tillståndsgivningen

i fråga om sand-, grus- och stentäkt på kontinentalsockeln delegeras till

kommerskollegium. I fråga om allmänt vattenområde innebär detta en

centralisering från länsstyrelserna. En sådan ordning bör skapa goda förutsättningar

för en samlad bedömning av de problem som sammanhänger

med den på senare år ökade omfattningen av täktverksamhet i havsområden.

Som kammarkollegiet framhållit synes det angeläget att kommerskol legium

i tillståndsärendet skaffar in all den utredning som krävs för en allsidig

belysning av den tillämnade täktens inverkan på motstående intressen.

Kräver ett täktföretag prövning även enligt vattenlagen, bör kommerskollegium

i tillståndsvilIkoren ta in förbehåll om vattendomstolens godkännande.

Skulle kammarkollegiet såsom företrädare för det allmännas eller statens

enskilda rätt finna, alt visst täktföretag som tillåtits av kommerskol
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

legium inte bör komma till stånd, har kollegiet som regel möjlighet att föra

talan härom vid vattendomstolen. Dennas prövning fordras nämligen så

snart sannolika skäl finns att allmän eller enskild rätt förnärmas genom företaget.

Med hänsyn härtill anser jag det inte finnas tillräckliga skäl att

som kammarkollegiet påyrkat införa särskilda bestämmelser för det fall

att de två ämbetsverken har olika mening i viss tillståndsfråga.

Inte heller anser jag att det f. n. finns anledning att slopa den tidsgräns

på tio år som hittills tillämpats vid upplåtelse av täkträttigheter i havet.

Som kammarkollegiet framhållit synes det inte längre finnas skäl att lämna

generella medgivanden till täkt av mindre omfattning.

Den i ett remissyttrande berörda frågan, om ett täkttillstånd för visst

område bör innefatta rätt att med uteslutande av andra ta material inom

området, torde få avgöras i varje särskilt tillståndsärende med hänsyn till

omständigheterna.

Som jag utvecklat i den allmänna motiveringen ansluter jag mig till den

av utredningen föreslagna bestämmelsen i tredje stycket om möjlighet för

Kungl. Maj :t att göra undantag från tillståndstvånget.

Beträffande specialmotiveringen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen

s. 57—80.

Lagrådsbehandlingen

I det till lagrådet remitterade förslaget upptogs i 5 § bestämmelse om

att i samband med tillstånd kunde avtalas att tvist angående tillämpning

av annat villkor än sådant som avser tillståndets bestånd eller som vid överträdelse

kan föranleda ansvar enligt lagen skulle hänskjutas till avgörande

av skiljemän.

Lagrådet anförde i denna del bl. a. följande.

Enligt 2 § i förslaget skall rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna

dess naturtillgångar tillkomma staten. När enskilt företag meddelas

tillstånd att utnyttja dessa rättigheter mot det att företaget fullgör vissa

villkor, t. ex. att erlägga royalty, måste rättsförhållandet mellan det allmänna

och företaget anses såsom i huvudsak grundat på ett privaträttsligt avtal.

En annan sak är, att förhållandet därjämte kan ha åtskilliga offentligrättsliga

inslag; som exempel må nämnas en företaget ålagd skyldighet

att iakttaga vissa säkerhetsföreskrifter. I den mån rättsförhållandet är att

anse som avtalsmässigt reglerat, kommer därav härflytande tvister, i likhet

med andra tvister rörande kronans egendom, att vara underkastade domstols

prövning. Genom skiljeavtal kan då självfallet också bestämmas, att

sådan tvist i stället skall hänskjutas till avgörande av skiljemän, och i enlighet

härmed utsedda skiljemän är naturligtvis ej att anse som tillsatta

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

på grund av förordnande av myndighet. Vid nu angivna förhållanden är den

föreslagna lagregeln onödig och ägnad att föranleda det missförståndet att

skiljemannaferfarande och eventuellt även domstolsprövning är utesluten

i fall som ej omfattas av lagregeln. Paragrafen synes alltså böra utgå.

Paragrafen har i enlighet med lagrådets förslag utgått. Även lagrådets

påpekanden i övrigt har med ett par smärre undantag beaktats.

Motioner

Motionsyrkandena har återgivits ovan. Beträffande de skäl som anförts

till stöd för yrkandena må här nämnas följande.

I de likalydande motionerna 1: 743 och II: 913 understryks att återkallande

av ett givet tillstånd bör ske endast i rena undantagsfall. Särskilt angeläget

anses vara att den som får tillstånd återkallat, utan att åsidosättande

av givna villkor eller föreskrifter föreligger, erhåller full ersättning för de

kostnader han haft för investeringar i anläggningen. Motionärerna anser

det vara vara av väsentlig betydelse, att den som avser att börja utforska

kontinentalsockeln eller utvinna naturtillgångar från denna kan vara övertygad

om att han inte kommer att lida någon ekonomisk förlust ifall hans

tillstånd blir indraget av samhälleliga skäl. Enligt motionärernas mening

kan en indragning av tillstånd på visst sätt jämföras med expropriation. En

ersättningsregel motsvarande expropriationslagens bör därför tillföras den

nya lagen. Vad departementschefen anfört om att det bör tillses att tillståndshavaren

inte oförskyllt tillskyndas förlust anses inte på ett tillräckligt

kraftigt sätt understryka principen om att tillståndshavaren skall hållas

skadeslös om hans tillstånd indras utan hans egen förskyllan. En bestämmelse

härom bör inflyta i själva lagtexten. Det bör ankomma på domstol

att fastställa storleken av ersättningen.

I motionsparet I: 744 och II: 912 understryks till en början att vid meddelande

av föreskrifter till skydd för motstående intressen även bör beaktas

planer på utbyggnader och nya anläggningar hos enskilda företag, t. ex.

hos varv, vilka kan vara av påtagligt allmänt intresse.

Motionärerna anför vidare att det för att stimulera intresset för prospektering

och utvinning krävs att tillståndshavarna får konkurrera på lika villkor.

Särskilt bör principerna för beräkningen av de olika avgifter, som tillståndshavarna

kommer att få erlägga, vara desamma för alla.

Även i de nu aktuella motionerna berörs frågan om ersättning åt tillståndshavare,

vars tillstånd återkallas. Motionärerna anser att departementschefens

uttalanden på denna punkt bör kompletteras med att vid

beviljande av tillstånd entydiga bestämmelser bör ges för alt trygga att den

som berövas ett erhållet tillstånd må kunna erhålla full ersättning inte blott

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

för nödiga eller nyttiga kostnader som han nedlagt utan även för de ekonomiska

risker han tagit genom verksamheten.

Motionärerna uppehåller sig slutligen vid frågan om lämplig tidsgräns

vid upplåtelse av täkträttigheter i havet. Motionärerna anför, att de med

hänsyn till de omfattande investeringar i hamnar m. m. som fordras vid utvinning

av sand ur havet förutsätter att upplåtelser för längre tid än tio

år skall kunna medges i särskilda fall. De anser att kommerskollegium har

lör utsättningar att kunna göra en tillfredsställande bedömning av lämplig

upplåtelsetid.

Utskottet

Med kontinentalsockeln avses den långsamt sluttande del av havsbottnen,

som är belägen mellan stranden och den branta sluttningen ned mot

de stora havsdjupen. Sockelns bredd varierar från någon kilometer till

många tiotal mil. Kontinentalsockeln anses rymma betydande naturtillgångar,

särskilt mineral, olja och naturgas. Möjligheten att exploatera tillgångarna

har ökats genom vetenskapens och teknikens snabba framsteg

och undersökningsarbeten bedrivs sedan åtskillig tid tillbaka i olika delar

av världen. Även utvinning av olja i stor skala förekommer på några håll.

Genom en i Geneve år 1958 antagen konvention om kontinentalsockeln,

vilken godkänts av riksdagen år 1964, har strandstaterna tillerkänts suveräna

rättigheter att utforska och tillgodogöra sockelns naturtillgångar utanför

territorialgränsen. Den svenska delen av kontinentalsockeln kommer

med hänsyn till konventionens regler och det förhållandevis ringa vattendjupet

i de hav, som omger vårt land, att sträcka sig till mittlinjen i förhållande

till angränsande eller mitt emot liggande stater.

En anslutning för Sveriges del till konventionen om kontinentalsockeln

kräver en intern reglering av villkoren för eftersökande och utvinning av

naturtillgångarna på sockeln. Förslag till sådan reglering framläggs genom

förevarande proposition.

Lagen om kontinentalsockeln föreslås äga tillämpning såväl på sockelområdet

utanför territorialgränsen som på den del av sockeln, som är belägen

innanför territorialgränsen intill gränsen för enskilt vatten. Inom

allmänt vattenområde skall lagen dock inte äga tillämpning på inmutningsbart

mineral. Samtidigt föreslås att stenkolslagen och uranlagen inte skall

gälla inom allmänt vattenområde i havet.

Enligt lagförslaget tillkommer rätten att utforska kontinentalsockeln och

utvinna dess naturtillgångar staten. Kungl. Maj :t kan dock meddela tillstånd

för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller

på annat sätt utforska sockeln och att utvinna naturtillgångar där. Tillstånd

skall avse bestämt område och viss tid. Vid tillstånd kan fogas föreskrift

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966 29

som är påkallad från allmän synpunkt, såsom föreskrift om arbetets ledn*nS>

sättet för arbetenas utförande och användningen av produkterna. Vidare

kan meddelas föreskrift till förebyggande av vattenförorening eller till

skydd för sjöfarten, fisket eller annat allmänt eller enskilt intresse. Tillstånd

kan även lörbindas med villkor om statligt deltagande i verksamheten

eller om utgivande till staten av avgifter för tillståndet, t. ex. i form

av royalty. Den närmare preciseringen av de rättigheter och skyldigheter

som skall förknippas med tillstånd avses skola ske genom föreskrifter i

samband med varje särskilt tillstånd. Om utformningen av dessa skall föras

lörliandlingar mellan staten och intresserade företag. Tillstånd kan

enligt lagförslaget återkallas om föreskrift eller villkor för tillståndet åsidosätts

eller om synnerliga skäl i annat fall föreligger. Har borrplattform eller

liknande anläggning för verksamheten inrättats utanför territorialgränsen,

skall svensk lag med vissa undantag tillämpas på anläggningen och inom

säkerhetszon omkring denna. Lagen innehåller slutligen vissa bestämmelser

om tillsyn och om straff för överträdelse av denna m. m.

Den föreslagna lagen om kontinentalsockeln ersätter 1953 års lag om

rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde såvitt angår

allmänt område i havet. Tillståndsgivningen avses skola delegeras till kommerskollegium.

Den tidsgräns på tio år som hittills tillämpats vid upplåtelse

av täkträttigheter i havet föreslås skola bibehållas. Denna fråga torde

komma att regleras i tillämpningskungörelse till lagen.

I propositionen föreslås även vissa ändringar i stenkolslagen. Dessa innebär

att koncession för bearbetning av olje- eller gasfyndighet på land eller

inom enskilt vatten kan begränsas till viss tid och förbindas med skyldighet

att erlägga royalty till staten. En mindre ändring föreslås ske även i gruvlagen.

I motionerna I: 743 och II: 913 framhålls angelägenheten av att den som

får tillstånd återkallat, utan att givna föreskrifter eller villkor åsidosatts,

erhåller full ersättning för de kostnader vederbörande haft för investeringar

i anläggningen. Motionärerna föreslår att lagen skall kompletteras

med en bestämmelse, innebärande att tillståndshavare i sådant fall skall

hållas skadeslös genom av domstol fastställd ersättning.

I motionerna I: 744 och 11:912 understryks att vid meddelande av föreskrifter

till skydd för motstående intressen även bör beaktas planer på utbyggnader

och nya anläggningar hos enskilda företag. Vidare framhålls

vikten av att tillståndshavarna får konkurrera på lika villkor och att principerna

lör beräkningen av olika avgifter bör vara desamma för alla. Motionärerna

anser vidare att av departementschefen gjorda uttalanden i frågan

om återkallande av tillstånd bör kompletteras så att det framgår, att

vid meddelande av tillstånd bestämmelser skall ges för att trygga att den

som får tillstånd återkallat erhåller full ersättning inte bara för nödiga

eller nyttiga kostnader utan även för de ekonomiska risker han tagit ge
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

nom verksamheten. Slutligen föreslås att upplåtelse av rätt till sandtäkt

inom allmänt vattenområde i havet i särskilda fall skall kunna medges

för längre tid än tio år. Motionärerna hemställer att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte ge till känna vad i motionerna anförs.

Utskottet har vid sin granskning av lagförslagen inte funnit anledning

till erinran mot de principer som uppbär förslagen. Även utskottet anser

det sålunda angeläget, att staten förbehåller sig ett avgörande inflytande

på såväl undersökningsarbete som exploatering. Förutsättningar för ett sådant

inflytande skapas genom att rätten att utforska kontinentalsockeln och

utvinna dess naturtillgångar förklaras tillkomma staten. I den mån staten

inte själv engagerar sig i undersöknings- och exploateringsverksamheten

bör emellertid i enlighet med förslaget rätt att bedriva sådan verksamhet

kunna upplåtas åt enskilda. Garantier måste härvid finnas för att verksamheten

kommer att bedrivas rationellt och i övrigt på ett sätt som är

lämpligt med hänsyn till landets intressen. Viktigt är även att erforderliga

bestämmelser till skydd för motstående intressen meddelas. Även statens

ekonomiska intressen bör i skälig mån tillgodoses. De bestämmelser i lagen

som reglerar dessa frågor är allmänt hållna. Det synes emellertid inte vara

lämpligt att meddela detaljerade generella bestämmelser om tiilståndsgivning

och tillståndsvillkor. Dessa måste i hög grad bli beroende av de varierande

omständigheterna från fall till fall. Det får ankomma på Kungl.

Maj :t att vid tillämpningen av lagen avväga de olika allmänna och enskilda

intressen som gör sig gällande på området mot varandra. Utskottet finnei

i övrigt inte anledning att närmare ingå på förslagen i vidare mån än som

föranleds av de i ämnet väckta motionerna. Utskottet vill därvid först i anslutning

till motionerna I: 744 och II: 912 framhålla, att 4 § i förslaget till

lag om kontinentalsockeln ger Kungl. Maj :t befogenhet att vid tillstånd

foga föreskrift till förebyggande av vattenförorening eller till skydd för

sjöfarten, fisket eller annat allmänt eller enskilt intresse. Hinder möter sålunda

inte att beakta även enskilda intressen av den typ som motionärerna

nämnt. Utskottet finner sig kunna förutsätta, att Kungl. Maj :t vid tillämpningen

av lagen tar skälig hänsyn till dem. — Utskottet kan ansluta sig till

uppfattningen att enskilda företags intresse för att engagera sig i verksamhet

på kontinentalsockeln kan stimuleras om företagen får konkurrera på

lika villkor. Fördelen härav måste emellertid vägas mot de nackdelar som

en strikt tillämpning av principen kan tänkas medföra för allmänna eller

enskilda intressen. Utskottet har vidare förståelse för önskemålet att principerna

för beräkningen av olika avgifter bör vara desamma för alla. Departementschefen

har i denna del endast uttalat att som riktmärke vid

fastställande av royaltyavgift torde kunna sättas, att avgiften inte bör avvika

alltför mycket från vad som är brukligt i andra länder.. Utskottet utgår

för sin del från att även frågan om royaltyavgift kommer att omfattas

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

av de förhandlingar, som avses skola ske mellan staten och vederbörande

företag innan tillstånd ges. Det synes vara naturligt att på förhandlingsresultatet

kommer att inverka sådana från fall till fall varierande omständigheter

som de geologiska förutsättningarna, metoder och kostnader för planerad

verksamhet och lokala förhållanden. Ehuru, i vart fall om tillståndsgivningen

blir mer omfattande, vissa principer efter hand lär komma att utbilda

sig torde sålunda jämkningar från fall till fall kunna visa sig lämpliga

och erforderliga.

Vad beträffar den i motionerna 1:743 och 11:913 berörda frågan om

ersättning åt tillståndshavare i anledning av återkallelse av tillstånd vill

utskottet först erinra om de av departementschefen gjorda uttalandena

beträffande återkallelse. Departementschefen understryker för sin del att

möjligheten att återkalla tillstånd bör utnyttjas med varsamhet och under

långt gående hänsyn till tillståndshavarens rätt. Normalt bör återkallelse

av tillstånd inte komma i fråga annat än vid allvarliga eller upprepade

överträdelser av tillståndsföreskrifter eller då ett tillstånd inte utnyttjats

under längre tid utan att godtagbara skål kan anföras därför. Det bör

sålunda enligt vad departementschefen anför tillses att tillståndshavaren

inte oförskyllt tillskyndas förlust. Utskottet vill för sin del ytterligare understryka

att återkallelse av andra orsaker än att tillståndshavaren åsidosatt

föreskrifter eller villkor för tillståndet bör ske endast då mycket starka

samhälleliga skäl talar för en sådan åtgärd. Sådan återkallelse torde sålunda

böra bli aktuell endast i mycket sällsynta fall. Utskottet vill vidare

i sammanhanget påpeka, att utformningen av villkoren för tillstånd avses

skola föregås av förhandlingar mellan staten och vederbörande företag.

Man synes ha anledning räkna med att ett företag, som anser att risken

för återkallelse av tillstånd av annan anledning än att föreskrift eller villkor

åsidosatts är beaktansvärd, tar upp denna fråga vid förhandlingarna

och söker få en lösning därav, som är godtagbar för företaget från affärsmässiga

synpunkter. Den som söker tillstånd synes sålunda ha vissa möjligheter

att tillgodose sina intressen i sammanhanget under de förhandlingar

som förutsätts föregå tillståndsgivningen. Utgången av förhandlingarna

i dessa delar torde bli beroende bl. a. av i vilken utsträckning

enskilda företag kommer att vara intresserade av att engagera sig i verksamhet

på kontinentalsockeln, en fråga som f. n. är svår att bedöma. Då

tillstånd ges måste som lagrådet uttalat rättsförhållandet mellan staten

och tillståndshavaren anses såsom i huvudsak grundat på ett privaträttsligt

avtal. I dessa delar kommer av rättsförhållandet härflytande tvister att

vara underkastade domstols prövning och bedöms enligt allmänna civilrätlsliga

regler.

Enligt utskottets mening är det med hänsyn till det sagda inte påkallat

att såsom yrkats i motionerna I: 743 och II: 913 inta bestämmelser om er
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

sättning i anledning av återkallelse av tillstånd i lagen. Utskottet förutsätter

emellertid att frågan ägas uppmärksamhet och att Kungl. Maj :t härvid

tar de initiativ som kan visa sig erforderliga.

Skäl för ett uttalande angående ersättning för ekonomiska risker av

den innebörd som ifrågasatts i motionerna I: 744 och II: 912 kan ej anses

föreligga.

Vad slutligen gäller den i sistnämnda motioner berörda frågan om tidsgränsen

vid upplåtelse av täkträttigheter i havet vill utskottet framhålla

att den gällande 10-årsgränsen är motiverad bl. a. av att verksamheten kan

befaras skada fisket. I den mån menliga verkningar inte kan konstateras

torde möjlighet till förlängning av tillstånden föreligga. Utskottet anser att

det f. n. inte finns anledning att utsträcka tidsgränsen.

Mot detaljutformningen av lagförslagen har utskottet ingen erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna I: 743 och

11:913 måtte antaga de vid förevarande proposition, nr 114,

fogade lagförslagen;

samt

B. att motionerna I: 744 och II: 912, i vad de ej kan anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson*, Svante Kristiansson,

Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Herbert Larsson*, Lidgard, Torsten Hansson

och Ernulf*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,

herrar Grebäck, Hedin, Persson i Tandö, Johansson i öckerö* och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHIM 1966 660032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:229 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontinentalsockeln w. to. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten