Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966

1966-02-22 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:5, Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966

Nr 5

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet att i vissa

fall använda halvljus å motorfordon.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta motioner, nr

588 i första kammaren av herr Isacson och nr 724 i andra kammaren av herr

Hedin.

Motionerna, som är likalydande, har i huvudsak följande innehåll. Motionärerna

erinrar om att bestämmelserna i 51 § vägtrafikförordningen stadgar

skyldighet för fordonsförare att ha strålkastarna tända endast vid färd i

mörker eller tät dimma. Detta är enligt motionärernas uppfattning inte tillfredsställande.

Vid övergången mellan natt och dag eller dag och natt, då

dimslöjor ligger över vägen, då snön virvlar, under regn eller vid dammiga

förhållanden är sikten ofta starkt nedsatt utan att man kan påstå att det

råder mörker eller tät dimma. Säkerheten i trafiken, speciellt vid omkörningar,

blir då enligt motionärernas mening mycket beroende av om fordonen

har strålkastarna tända. Många olyckor, uttalar motionärerna, skulle

säkert ha kunnat undvikas om strålkastarna varit tända under sådana förhållanden.

Frågan anses komma att bli än mer aktuell vid övergången till

högertrafik, varför en ändring av bestämmelsen bör ske före omläggningen.

Motionärerna hemställer »att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till

Kungl. Maj :t föreslå utredning och förslag om sådan ändring av 51 §

vägtrafikförordningen att däri stadgas, att minst halvljus skall vara tänt

på fordon vid färd under inte fullt tillfredsställande ljusförhållanden».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen

I: 588.

Gällande bestämmelser

I fråga om fordons utrustning beträffande lyktor, som visar sken framåt,

stadgas i 3 § 1 mom. e) vägtrafikförordningen den 28 september 1951 att

bil framtill skall vara föredd med minst två på samma höjd, en på vardera

sidan av bilen, anbragta lyktor, som kan visa vitt eller gult sken av sådan

sammanlagd ljusstyrka, att bilen under mörker kan föras på betryggande

sätt. Samma gäller för trehjulig motorcykel (4 § d). Beträffande annan

motorcykel är föreskrivet att den skall vara försedd framtill med minst en

lykta med sådant sken och av sådan ljusstyrka att motorcykeln under mörker

kan föras på betryggande sätt (4 § d). Motsvarande regel gäller för

mopeder enligt förordningen den 5 maj 1960 om mopeder. För traktor och

8164 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966

motorredskap, vilka dock icke är att hänföra till motorfordon i vägtrafikförordningens

mening, stadgas att desamma vid färd under mörker på allmän

väg, gata eller annan allmän plats skall vara försedda med två lyktor

framtill av ovannämnd beskaffenhet (5 § 2 inom.). Då traktor eller motorredskap

i andra fall föres under mörker är det tillräckligt med en lykta på

högra sidan, som visar vitt eller gult sken framåt (5 § 3 mom.). I samtliga

fall gäller att, därest lyktan har bländande sken, den snabbt skall kunna

avbländas på tillfredsställande sätt.

I 51 § vägtratikförordningen finns föreskrifter om belysning. Härom

stadgas bl. a. följande.

Då fordon under mörker föres på väg, skall föreskriven lykta vara tänd.

På bil och motorcykel skall sådan lykta hållas tänd även vid färd på väg i

lät dimma. — 1 stället för stadgad lykta för sken framåt får motsvarande

parkeringslykta användas på väg där tillfredsställande belysning är anordnad.

På fordon tår icke begagnas bländande ljus på väg, där tillfredsställande

belysning är anordnad, eller vid möte med annat fordon, eller när fordonet

är uppställt på väg. Vid möte med fordon skall avbländning ske i god

tid. — På fordon får under färd icke framåt visas annat än vitt eller gult

sken, såvida ej annat blivit i särskild ordning föreskrivet eller medgivet. På

fordon får ej nyttjas belysningsanordning med blinkande sken, med mindre

tillstånd därtill meddelats av Konungen eller myndighet som Konungen

därtill förordnat. Vad här sagts avser icke körriklningsvisare.

Nordisk vägtrafikkommitté

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 december 1960 tillkallades

svenska ledamöter att ingå i en nordisk kommitté med uppgift att utarbeta

förslag till gemensam vägtrafiklagstiftning för Danmark, Finland, Norge

och Sverige. Kommittén behandlar bl. a. spörsmålet om när och hur för

fordon föreskrivna lyktor skall användas.

Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse räknar kommittén med att under

första halvåret 1966 avge betänkande om trafikregler.

1965 års riksdag

Vid 1965 års riksdag väcktes motion med hemställan att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag

beträffande åtgärder till förekommande av s.k. mörkerolyckor. I motionen

anfördes bl. a. att det borde övervägas om halvljus för fordon borde göras

obligatoriskt för färd i skymning och mörker och i övrigt vid dålig sikt.

Motionen behandlades av tredje lagutskottet i utlåtande nr 5 nämnda år. I

utlåtandet anförde utskottet — som antecknade att Nordisk vägtrafik
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966

3

kommitté behandlar bl. a. spörsmål rörande användning av parkeringsljus

och att kommittén avsåg att under sommaren 1965 avlämna förslag till

gemensamma nordiska trafikregler — att de i motionen aktualiserade frågorna

enligt utskottets mening borde bedömas mot bakgrunden av det förslag,

som sålunda väntades inom kort. Utskottet hemställde därför, att

motionen icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Utskottet

I 51 § vägtrafikförordningen stadgas att föreskriven lykta skall vara

tänd, då fordon under mörker förs på väg. På bil och motorcykel skall

sådan lykta hållas tänd även vid färd på väg i tät dimma. I stället för

stadgad lykta för färd framåt får motsvarande parkeringslykta användas

på väg, där tillfredsställande belysning är anordnad.

Motionärerna framhåller, att skyldigheten att ha lykta tänd inte omfattar

åtskilliga situationer, då sikten är nedsatt såsom vid skymning,

regn eller snöfall. Säkerheten i trafiken, särskilt vid omkörningar, sägs

vid sådana tillfällen vara mycket beroende av om fordonen har strålkastarna

tända. I motionerna hemställs att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå utredning och förslag om sådan ändring

av 51 § vägtrafikförordningen, att däri stadgas att minst halvljus skall

vara tänt på fordon vid färd under inte fullt tillfredsställande ljusförhållanden.

Utskottet delar uppfattningen att det i många andra situationer än då

mörker eller tät dimma råder, t.ex. vid kraftig nederbörd, kan innebära

fördelar ur trafiksäkerhetssynpunkt om fordonens lyktor hålls tända vid

färd på väg. En upplysningskampanj, som tar sikte på att minst halvljus

bör användas i dylika situationer, bedrivs av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens

främjande. Åtskilliga fordonsförare synes även iaktta denna

regel. Frågan huruvida den bör inskrivas i vägtrafikförordningen torde

f.n. övervägas av Nordisk vägtrafikkommitté, som enligt vad ovan framgår

behandlar bl.a. spörsmålet om när och hur för fordon föreskrivna lyktor skall

användas. Kommittén räknar med att avge betänkande, omfattande bl.a.

detta spörsmål, under första halvåret 1966. Utskottet anser med hänsyn

till vad nu sagts, att någon riksdagens åtgärd icke är påkallad i anledning

av motionerna.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1: 588 och II: 724, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1966

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Herbert Larsson

och Torsten Hansson*;

från andra kammaren: herr Nyberg, fru Torbrink*, herrar Grebäck,

Hedin, Svenning, fröken Anderson i Lerum, fru Ekroth och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM IMS

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.