Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående trafikstopp och trafikförbud i samband med övergången till högertrafik in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1966-12-01 · 13 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:56, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående trafikstopp och trafikförbud i samband med övergången till högertrafik in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

trafikstopp och trafikförbud i samband med övergången

till högertrafik in. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 14 oktober 1966 dagtecknad proposition, nr 133, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden velat inhämta riksdagens yttrande i

fråga om befogenhet för Kungl. Maj :t att besluta rörande dels trafikstopp

och trafikförbud i samband med övergången till högertrafik, dels de hastighetsbegränsningar

som är påkallade av övergången.

I samband med propositionen har utskottet behandlat de i anledning av

densamma väckta likalydande motionerna 1:769 av herrar Skårman och

Tistad och II: 941 av herr Westberg.

Propositionen

I propositionen redovisas förslag av högertrafikkommissionen till särskilda

åtgärder med avseende på trafiken i samband med övergången till

högertrafik. Därjämte inhämtas riksdagens yttrande i fråga om befogenhet

för Kungl. Maj:t att besluta rörande dels trafikstopp och trafikförbud i

samband med övergången, dels de hastighetsbegränsningar som är påkallade

av övergången.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anför bl. a.

följande.

Riksdagen beslöt år 1963 för sin del om övergång till högertrafik och

bemyndigade samtidigt Kungl. Maj :t att bestämma tidpunkten för övergången

(prop. 58, L3U 23, rskr 210).

Kungl. Maj :t har den 18 december 1964 bestämt att övergången till

högertrafik skall ske söndagen den 3 september 1967. Klockslaget för övergången

har ännu ej bestämts. Vidare måste föreskrifter meddelas om de

särskilda åtgärder med avseende på trafiken i samband med övergången

som krävs för att trafikomläggningen skall kunna genomföras och trafiksäkerheten

tillgodoses.

Statens högertrafikkommission har i skrivelse den 6 juli 1966 lämnat för
1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

slag till åtgärder i nyss angivna hänseenden. Kommissionen föreslår att

övergången skall ske kl. 5 på morgonen den 3 september, att stopp i princip

skall råda för fordonstrafiken under 10 minuter närmast före övergången,

att inskränkningar skall ske i trafiken under timmarna kring övergången

samt att vissa hastighetsbegränsningar skall genomföras under tiden närmast

efter övergången.

Det föreslagna klockslaget för övergången har kommissionen valt med

beaktande av att dagsljus bör råda och transportbehovet vara ringa så att

nödvändiga trafikinskränkningar kommer att vålla minsta olägenheter.

Ett stopp i fordonstrafiken under 10 minuter före övergången har kommissionen

funnit nödvändigt, dels på grund av de risker som följer av

att alla klockor inte visar exakt tid eller avläses rätt, dels för att förare

av fordon, för vilka trafikinskränkningar ej gäller under timmarna kring

övergången, skall kunna inta utgångsläge för högertrafik. Utöver det undantag

från trafikstoppet som ligger i att fordonen skall inta läge för högertrafik

bör enligt förslaget vissa fordon undantas från stoppet. Detta

bör gälla utryckningsfordon när det används vid utryckning, annat fordon

när det används vid eldfara eller av polis- eller tullpersonal, läkare,

barnmorska eller veterinär i brådskande tjänsteutövning eller av polispersonal

som övervakar trafiken.

De trafikinskränkningar kommissionen avser är dels ett generellt förbud

mot trafik med motorfordon i hela landet, dels lokala trafikförbud för

sådana fordon. Det generella förbudet föreslås gälla mellan kl. 1 och 6 den

3 september. Timmarna före kl. 5 skall vägmärken flyttas, vissa körbanemarkeringar

målas om, trafiksignaler ändras m. m., och ett förbud är nödvändigt

för att den personal som är sysselsatt med dessa göromål skall få

arbeta så ostört som möjligt och risken för olyckor minska. Omställningsarbetena

i fråga kommer enligt kommissionen att klaras på 5 timmar på

de flesta platser i landet. Kommissionen anser det fördelaktigt att förbudet

sträcker sig en timme efter klockslaget för övergången med hänsyn till

väghållarnas behov av rådrum för kontroll innan trafiken börjar igen. Det

föreslagna generella förbudet kommer, såsom nyss antytts, inte att vara tillräckligt

på platser där mer omfattande omställningsarbeten krävs. Kommissionen

föreslår därför att möjlighet öppnas för länsstyrelse att besluta om

lokala trafikförbud utöver det generella. De lokala trafikförbudens längd

får bestämmas, anför kommissionen, med hänsyn till hur lång tid som

oundgängligen behövs. Som trafikintensiteten inom större tätorter, varom

här är fråga, är förhållandevis låg efter kl. 15 på lördagar och under söndagsförmiddagar

anser kommissionen lämpligt att de lokala förbud av olika

varaktighet som kan fordras förläggs mellan kl. 15 på lördagen och samma

klockslag på söndagen. Kommissionen anser emellertid troligt att trafiken

måste inskränkas redan från kl. 10 på lördagen i vissa delar av Stockholm,

Göteborg och Malmö. Genom områden där lokalt trafikförbud råder bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

’Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966 3

enligt kommissionens mening vissa leder hallas öppna sa att genoinfartstralik

inte hindras. — Kommissionen anser att tratikförbuden behövei gälla

endast för trafik med motorfordon men framhåller samtidigt att viss trafik

med sådana fordon av olika skäl måste tillåtas. Enligt kommissionens mening

måste från förhuden undanlas — förutom fordon som används vid

omställningsarbetena — utryckningsfordon, polisens fordon i övrigt, fordon

som används av personal med övervakningsuppgifter i samband med

trafikomläggningen, taxifordon, bussar i linjetrafik, sjukvårdsfordon, fordon

som används av post-, tele- och tullverken in. tl. hordon som framförs

endast på järnvägs- eller fabriksområde eller annat inhägnat område

bör också undantas. Kommissionen föreslår i denna del slutligen att

dispens skall kunna lämnas för andra fordon än dem som allmänt undantas

och nämner därvid särskilt mjölktransportfordon, lordon som transporterar

material till industrier med kontinuerlig drift, tidningsdistributionsbilar

och bärgningsbilar. Dispens bör ges av polismyndigheten i fordonets

hemort och utfärdas i form av körlicens.

I fråga om hastighetsbegränsningar förordar kommissionen att man

under de första tre dygnen efter övergången inte tillåter högre hastighet

än 30 km/tim. inom tättbebyggt område och 60 km/tim. utanför sådant

område. Därefter bör enligt kommissionens mening de tillåtna hastigheterna

höjas till 40 resp. 70 km/tim. Inom tättbebyggt område bör enligt

kommissionen under båda perioderna högre hastighet kunna medges

genom lokal trafikföreskrift. För motorväg föreslås under hela tiden en

högsta tillåten hastighet av 90 km/tim. Kommissionen anför att tidpunkten

för avvecklingen av de hastighetsbegränsningar som fastställs för den

första tiden i högertrafik efter de tre inledande dygnen helt bör bero avtrafik-

och olycksutvecklingen. Man bör enligt kommissionen inte räkna

med kortare giltighetstid än en månad. En längre period bör å andra sidan

inte ifrågakomma utan starka skäl, eftersom det skulle innebära påfrestningar

för bl. a. den kollektiva trafiken. Kommissionen framhåller

avslutningsvis att det är angeläget att åtgärder vidtas för att möjliggöra

en snabb och säker uppföljning av trafik- och olycksutvecklingen efter

övergången till högertrafik. Kommissionen har vidtagit vissa åtgärder

för detta och förbereder andra.

Kommissionens förslag till hastighetsbegränsningar är f. n. föremål för

remissbehandling.

Kungl. Maj :t har av riksdagen bemyndigats att besluta om klockslaget

för övergången till högertrafik.

Beslut i fråga om trafikstopp och trafikförbud kan ej meddelas av

Kungl. Maj :t eller länsstyrelse med stöd av vägtrafikförordningen. Såsom

högertrafikkommissionen föreslagit bör sådana åtgärder, när de skall

gälla i hela landet i samband med övergången till högertrafik, beslutas av

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

Kungl. Maj :t medan länsstyrelse bör äga besluta om lokala trafikförbud

i anslutning till övergången. Det synes ej lämpligt att befogenheter av

den tillfälliga karaktär varom här är fråga tas in i vägtrafikförordningen.

Kungl. Maj :t bör därför utan sådan författningsändring äga meddela de

bestämmelser som kan anses påkallade i nu ifrågavarande hänseenden

och därvid även ge länsstyrelse befogenhet att besluta om lokalt trafikförbud.

Kungl. Maj :t bör även äga besluta om de hastighetsbegränsningar som

är påkallade av övergången till högertrafik.

HögertrafikkoinmissioneDS grunder för val av fartgränser

I skrivelsen till Konungen den 6 juli 1966 anför högertrafikkommissionen

såvitt avser fartgränser i samband med övergången bl. a. följande.

För att få fartgränsfrågan allsidigt belyst har kommissionen uppdragit

åt statens väginstitut och statens trafiksäkerhetsråd att verkställa utredningar

i syfte att belysa vilken grad av trafiksäkerhet man kan väntas uppnå

vid fartgränserna 60 och 70 km/tim på landsväg samt 30 och 40 km/tim

inom tättbebyggt område. Kommissionens vetenskapliga arbetsgrupp har

penetrerat de psykologiska effekterna av de ifrågasatta fartgränserna och

professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Bo Björkman har analyserat

de ekonomiska konsekvenserna för samhälle och näringsliv. Kommissionen

vill särskilt framhålla följande.

Redan från ett tidigt stadium av utredningsarbetet har det stått klart att

valet av fartgräns för vägar utanför tättbebyggt område i praktiken måste

stå mellan 60 och 70 km/tim, när det gäller en gräns som skall tillämpas

längre än ett fåtal dygn.

De skäl som från trafiksäkerhetssynpunkt ansetts tala för den lägre av

dessa gränser är i huvudsak sådana att de har giltighet för varje val mellan

en lägre och en högre hastighet. Det har alltså inte konstaterats att steget

mellan 70 och 60 km/tim svarar mot något tydligt tröskelvärde med avseende

på trafiksäkerheten. Till förmån för den lägre hastigheten har i första

hand anförts att de för fordonsförarna tillgängliga reaktionstiderna blir

längre, att de olyckor som ändå inträffar blir mindre svårartade, att trafikanterna

vid den lägre hastigheten gör färre svåra fel vid bedömning av

farter samt att antalet omkörningar och följaktligen antalet omkörningsolyckor

blir mindre. Vidare har man räknat med att förarnas anpassning

blir bättre i eu miljö med lägre grad av variation och att hastigheten blir

bättre avpassad för ogynnsamt väglag. Ytterligare har framhållits att det

kan vara riktigt att välja fartgränsen så att en sänkning inte gärna kan bli

aktuell.

De nu berörda fördelarna med den lägre fartgränsen kan fullt tillvaratas

endast under förutsättning att efterlevnaden av denna gräns blir likvärdig

med efterlevnaden av en gräns vid 70 km/tim. Om man med fog kan utgå

från denna förutsättning för en längre tids hastighetsbegränsning måste

emellertid ifrågasättas, eftersom det i princip finns anledning vänta att antalet

överträdelser efter hand skall bli större ju lägre fartgränsen sätts.

Härigenom kan hastighetsfördelningen bli ofördelaktig från trafiksäkerhetssynpunkt.

Med hänsyn till farhågor i den riktningen iiar 70 km/tim till och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr öti är ltKUi 5

med bedömts vara i och för sig säkrare än (it) km/tim på de bättre delarna

av vägnätet.

Från trafiksäkerhetssynpunkt synes man också kunna fråga om det kan

vara välbetänkt att genom en mycket låg fartgräns ge ett speciellt drag av

onaturlighet åt trafiksituationen efter övergången till högerlratik. Eu sådan

åtgärd kan om den sätts in under eu längre tid tänkas medföra en icke

önskvärd fördröjning av anpassningen till de mera normala förhållanden

som man strävar efter att nå efter ett kortare övergångsskede.

Vad beträffar fartgränsernas inverkan på transportapparatens kapacitet

kräver framför allt förutsättningarna för den tyngre trafiken beaktande.

Maximihastigheten för denna trafik är för närvarande 70 km/tim. Om detta

maximum genom en allmän hastighetsbegränsning pressas ned till BO km/

tim, medför det att tidsåtgången för väsentliga delar av person- och godstransporterna

ökar. För att utjämna denna ökning av tidsåtgången skulle

krävas betydande insatser av ytterligare fordon. Möjligen skulle frågan härom

kunna lösas i vad den gäller att skaffa i ram erforderliga fordon, låt

vara till stora kostnader, men personalproblemet förefaller såvitt nu kan

bedömas vara synnerligen svårt att bemästra. Det är välkänt att man sedan

länge besväras av personalbrist bl. a. inom bussföretagen. Under angivna

förhållanden måste man räkna med att eu fartgräns vid BO km/tim inte

kan gälla någon längre tid utan att det medför rätt omfattande störningar i

transportapparaten, med påtagliga negativa verkningar bl. a. för näringslivet

som följd. I det hänseende som nu berörts är tydligen alternativet med

en fartgräns vid 70 km/tim avsevärt att föredra.

Ett viktigt krav som måste ställas vid valet av fartgräns är att efterlevnaden

skall kunna garanteras genom en effektiv övervakning. Kan en sådan

inte genomföras finns risk för att de fördelar man velat vinna genom

en dämpning av trafikrytmen kommer att uppvägas av olägenheter i form

av ogynnsam hastighetsfördelning och allmänt försämrad trafikdisciplin.

Vid ilet samråd som kommissionen haft med företrädare för rikspolisstyrelsen

har styrelsens företrädare anmält farhågor för att resurser inte kommer

att finnas för en tillfredsställande övervakning om gränsen sätts vid BO

km/tim. Med hänsyn härtill har man från styrelsens sida bestämt förordat

att gränsen sätts vid 70 km/tim.

Vid övervägande av fartgränsfrågan från främst de synpunkter som nu

översiktligt berörts har kommissionen stannat för 70 km/tim som den bäst

motiverade gränsen när det gäller ett längre inledande skede.

I fråga om motorvägarna — däremot ej motortrafiklederna — finns

uppenbarligen anledning att tillåta en något högre hastighet än 70 km/tim.

Kommissionen anser att eu fartgräns vid 90 km/tim här bör vara lämpligt

avpassad.

Beträffande valet av fartgräns inom tättbebyggt samhälle menar kommissionen

alt samma synpunkter i stor utsträckning gör sig gällande som

beträffande den allmänna fartgränsen. Med hänsyn särskilt till fotgängarnas

anpassningssvårigheter under den första tiden efter övergången till högertrafik

har ifrågasatts eu sänkning av gällande maximihastighet, 50 km/

tim, ända till 30 km/tim. Det har dock ansetts att en så låg fartgräns inte

är realistiskt avpassad för det längre övergångsskede som den föregående

framställningen avsett och att den skulle komma att överträdas i alltför stor

utsträckning. Kommissionen fortsätter:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

Vad som bör övervägas torde då vara en sänkning till 40 km/tim, eftersom

endast hela tiotal km bör komma i fråga. Fartgränsen vid 40 km/tim

kan medföra sämre service åt allmänheten när det gäller försörjningen med

kollektiva trafikmedel — bussar, spårvagnar och taxi — och störningar i

varudistribution med mera kan även uppkomma. En nedsättning av fartgränsen

utgör emellertid en effektiv påminnelse för bilisterna om att särskild

försiktighet måste iakttas och synes nära nog ofrånkomlig med hänsyn

till de oskyddade trafikanterna. Vid de kontakter som kommissionen

haft med företrädare för den yrkesmässiga trafiken har kommissionen också

funnit att man i största utsträckning är beredd att acceptera en fartgräns

vid 40 km/tim under förutsättning att den avses gälla en relativt kort tid.

Den angivna fartgränsen torde vara ägnad att optimera det antal bilister

som under den första tiden efter omläggningen vill använda sitt eget fordon.

Detta bör bidra till att minska påfrestningen på de kollektiva trafikmedlen.

Med hänsyn till det sålunda anförda anser sig kommissionen böra — såvitt

nu är i fråga — förorda en fartgräns för tättbebyggt område vid 40 km/tim.

Högertrafikkommissionen övergår därefter till frågan huruvida lägre

fartgränser kan komma i fråga under de första dagarna efter övergången.

De fartgränser som därvid är aktuella är enligt vad kommissionen anför

30 km/tim. inom tättbebyggt område och 60 km/tim. utanför sådant område.

Kommissionen anför härvid följande.

Man kan inte bortse från att alla trafikanter under de första dagarna

kommer att vara helt ovana vid den nya trafikriktningen liksom vid de

ändrade trafikregleringssystem som från och med dagen H kommer att

tillämpas inom städerna. Större trafikplatser och liknande kommer att

vara ombyggda vilket medför att förarna kan behöva längre tid på sig för

val av fil etc. Dessa omständigheter gör att man måste räkna med särskilda

risker under de första dagarna om man inte åstadkommer en kraftig

dämpning av rytmen i trafiken. Ett par tre dagar med mycket låga fartgränser

ger trafikanterna bättre möjligheter att under lugna förhållanden

vänja sig vid det nya trafiksystemet.

De skäl som talar mot tillämpning av 30 km/tim. inom tättbebyggt område

och 60 km/tim. utanför tättbebyggt område när det gäller en längre

period gör sig inte gällande med samma styrka eller bortfaller helt när det

är fråga om en tidrymd av två ä tre dagar efter övergången. De olägenheter

som tillämpningen av dessa gränser kan medföra för den kollektiva

persontrafiken liksom för godstransporterna bör kunna accepteras när det

endast gäller några dagar. Detta gäller även de olägenheter i form av köbildningar

som eventuellt kan uppkomma. En av de tyngst vägande invändningarna

mot tillämpning av dessa lägre gränser under en längre

period är att man därigenom skapar en onormal eller kanske onaturlig

rytm i trafiken under den tid då man har fullt pådrag i fråga om polisövervakning,

vägledning, information och propaganda etc. för att sedan

höja gränsen när detta pådrag mattas av. Vid tillämpning endast några

dagar av de lägre gränserna bortfaller denna invändning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommissionen funnit att man

under de första tre dagarna efter övergången till högertrafik bör tillämpa

30 km/tim. som fartgräns inom tättbebyggt område och 60 km/tim. som

fartgräns utanför tättbebyggt område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr öC, år

Remissyttrandena över högertrafikkommissionens förslag

Högertrafikkommissionens förslag har remissbehandlats såvitt a\sei

förslaget till hastighetsbegränsningar vid övergången till högertrafik. I anledning

av de i ämnet väckta motionerna må här nämnas följande angående

remissbehandlingen.

Remissvar har avgetts av 29 myndigheter och organisationer (ytterligaie

något remissvar kan tänkas inkomma). Flertalet av remissorganen ställer

sig" kritiska mot högertrafikkommissionens förslag i den nu aktuella delen;

endast tre länsstyrelser och skolöverstyrelsen tillstyrker uttryckligen

förslaget medan överbefälhavaren och en länsstyrelse lämnar det utan eiinran.

Kritiken riktar sig i huvudsak mot valet av fartgränser på annan ^äg

än motorväg under de första tre dygnen efter övergången. Särskilt kraftiga

är invändningarna mot att fartgränsen inom tättbebyggt område satts sa lågt

som 30 km/tim. under denna tid. Det övervägande flertalet remissorgan

anser att fartgränserna under hela det inledande skedet, sålunda aven under

de tre första dygnen efter omläggningen, bör vara 40 km/tim. inom tättbebyggt

område och 70 km/tim. utanför sådant område. Till dessa hor

bl. a. rikspolisstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, nio länsstyrelser,

svenska stadsförbundet och flera sammanslutningar av trafikintressenter.

Några remissorgan begränsar sig till att föreslå höjning av den tillåtna

hastigheten inom tättbebyggt område under inledningsdygnen. Även andra

förslag framförs. Länsstyrelsen i Gävleborgs lan ifrågasätter huruvida

inte hastighetsbegränsningen inom tättbebyggt område bör inskränkas till

att omfatta endast de tre dagarna närmast efter omläggningen. Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande föreslår att inom tättbebyggt

samhälle eu högsta hastighet av 40 km/tim. föreskrivs under en relativt

kort tid från och med omläggningen.

Flertalet av de invändningar mot högertrafikkommissionens förslag som

framställts under remissbehandlingen återfinns i väg- och vattenbyggnads
-

styrelsens remissvar. Styrelsen anför bl. a. följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar uppfattningen att temporar hastighetsbegränsning

får anses vara en ofrånkomlig atgard i olycksforeby - Snde syfte i samband med övergången till högertrafik. Styrelsen vilt dock

understryka att den allmänna effekten från trafiksakerhetssynpun v av en

sådan temporär begränsning mycket är beroende av vilken absolut gran.

som väljesP Man måste därvid även ta hänsyn till de lägenheter som en

Ul En''haftighe? km/tim. är för nutidens förare onaturligt låg

Det torde vara mycket svårt att vinna förståelse för en sa lag -,enerell

gräns även om liänsvn tas till de speciella förhållanden som trafikomlag0- ninffen innebär. Styrelsen befarar att lojaliteten hos bilförarna därigenom

kommer att sättas på alltför hårda prov med risk for talrika överträdelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

Många fordonsägare torde därjämte finna denna låga hastighet så besvärande

att man väljer att lämna bilen hemma och i stället använder de allmänna

kommunikationerna som därigenom kommer att belastas hårdare än normalt.

Företrädare för den yrkesmässiga persontrafiken har uttalat starka betänkligheter

mot en så låg hastighetsgräns som 30 km/tim. Man har bl. a.

framhållit att den ifrågasatta gränsen är olyckligt vald med hänsyn till

konstruktionen hos moderna bussar. Man fruktar också att transportkapaciteten

därigenom skulle bli så nedsattt att vagnmateriel och personal ej

skulle räcka till för behovet med stora förseningar och långa väntetider som

följd. Skulle därtill komma det ytterligare passagerartillskott som berörts

i föregående avsnitt torde problemen i detta hänseende i samband med

övergången knappast bli överkomliga.

Styrelsen delar dessa synpunkter och farhågor. Även om besvärligheterna

och förseningarna möjligen skulle kunna accepteras under det söndagsdygn,

då omläggningen sker, måste de dock anses utgöra en mycket stor

och knappast godtagbar påfrestning såväl för den enskilde som för näringslivet

under de båda påföljande vardagarna.

Högertrafikkommissionens huvudargument för hastighetsgränsen 30

km/tim. är att man måste åstadkomma en kraftig dämpning av trafikrytmen

under de första dagarna efter övergången på grund av de särskilda

risker, som då föreligger. Häremot må bl. a. kunna anföras att man sannolikt

kan räkna med att trafikanterna, mot bakgrunden av den propaganda

och den upplysningsverksamhet, som skall genomföras, kommer att

vara särskilt uppmärksamma under de första dagarna i den nya trafiksituationen.

Detta i sin tur torde innebära att trafikrytmen automatiskt

kommer att dämpas framför allt inom tättbebyggt område.

Det må även framhållas att två olika generella hastighetsgränser under

inledningsskedet skulle kräva en avsevärd extra insats av personal och materiel

för att genomföra erforderlig ändring av utmärkningen vid en tidpunkt

då man får räkna med att alla tillgängliga personalresurser redan

är ytterligt hårt ansträngda.

Efter att ha vägt de olika argumenten mot varandra bär styrelsen kommit

till den uppfattningen att hastighetsgränsen inom tättbebyggt område

under hela det inledande skedet inte bör sättas lägre än 40 km/tim. Därigenom

skulle man även kunna undvika att för vissa stråk behöva medge en

högre hastighet. Sådana undantag från den generella regeln medför nämligen

behov av utmärkning av sådana leder med ett stort antal förbudsmärken,

vilket skulle innebära ytterligare en omfattande arbetsuppgift för

de i samband med omläggningen starkt engagerade väghållarna.

Vad angår vägar utanför tättbebyggt område, torde liknande argument

som ovan kunna anföras. Styrelsen känner sig inte övertygad om behovet

av en så låg generell gräns som 60 km/tim. utan förordar att den fastställs

till 70 km/tim.

Rikspolisstyrelsen framhåller, att polisens huvuduppgifter under de allra

första dagarna måste bli tillsyn av att högerreglerna efterlevs och trafikdirigering

för att hindra trafikstockningar. Under denna tid får hastighetsövervakningen

komma i andra hand. Hastighetsbegränsningarna kan därför

inte övervakas på ett effektivt sätt. Styrelsen menar även att det måste eftersträvas

att fordonsförarna så snart som möjligt ger sig ut i den nya tra
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

9

fikmiljön så att samtliga trafikanter parallellt vänjer sig vid den nya trafikbilden.

Åtskilliga risksituationer anses komma att uppstå om vissa grupper

förvärvar denna vana senare än andra. Om hastighetsgränserna sätts så

lågt som 30 km/tim. resp. (SO km/tim. kan det antas att åtskilliga bilförare

under inledningsskedet avstår från att begagna sina fordon.

Flera remissinstanser finner det betänkligt alt tillämpa olika hastighetsregler

under två perioder, då detta synes ägnat att skapa osäkerhet hos allmänheten.

Svenska lokaltrafikföreningen framhåller, att de föreslagna fartbegränsningarna

kommer att medföra en allmän standardsänkning av transportservicen

för allmänheten. En hastighetssänkning i tätorterna till 30 km/

tim. skulle innebära att lokaltrafikföretagen ej kan klara sin transportuppgift.

Det kan enligt föreningens mening ej heller anses klart att de föreslagna

åtgärderna kommer att främja trafiksäkerheten. I stället kan förväntas

ökad trängsel på trottoarer och refuger samt irritation bland fordonsförarna

med minskad trafiksäkerhet som följd. Föreningen nämner

vidare att för ett flertal bussar i lokaltrafik hastighetsgränsen 30 km/tim.

är för låg ur fordonsteknisk synpunkt och medför allvarliga olägenheter.

Anledningen härtill är att bussarna är utrustade med automatiska, hydrauliska

växellådor, som vid normal körning kopplar om från hydraulisk drift

till direkt drift eller tvärtom i hastighetsområdet 25—35 km/tim. Körning

med hastigheter omkring 30 km/tim. skulle sålunda medföra ett ideligt

skiftande mellan hydraulisk och direkt drift, vilket skulle vara mycket påfrestande

för de automatiska växellådorna.

Motionerna

I de i ämnet väckta motionerna I: 769 och II: 941 hemställs,

»att riksdagen måtte tillstyrka vad i propositionen föreslås och lämna

Kungl. Maj :t däri begärda bemyndiganden, men därvid såsom sin mening

uttala,

dels att hastighetsbegränsningen under de första tre dygnen efter övergången

till högertrafik sättes till 40 km/tim. inom tätbebyggt område för att

därefter höjas till 50 km/tim.,

dels att såsom villkor för fordon att få föras ut i trafiken skall gälla att

fordonet är försett med en på vindrutan och för föraren väl synlig plats uppsatt

påminnelse om att köra till höger».

Motionärerna anför att den av högertrafikkommissionen föreslagna hastighetsbegränsningen

inom tätort under de tre första dygnen efter övergången

till högertrafik är alltför långt gående. De anser att det både tekniskt

och psykologiskt är ett missgrepp att inte tillåta högre hastighet än 30

km/tim. I sammanhanget anförs att det både med moderna högväxlade mo
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

torer och äldre i sämre trim varande motorer är svårt att hålla en så låg

hastighet under längre sträckor. Vidare sägs att en så låg hastighet, om

den skall efterföljas, måste medföra trafikstockningar i tätorternas trafikleder.

Visserligen skall högre hastighet kunna medges genom lokala trafikföreskrifter

men myndigheterna torde, menar motionärerna, få händerna

fulla av andra uppgifter än att pröva dispenser från denna alltför restriktiva

fartgräns.

Motionärerna anför i fortsättningen bl. a. att man måste räkna med att

en bilförare inte blivit medveten om övergången till högertrafik eller helt

enkelt glömt bort denna. Av denna anledning bör inget fordon få föras i

trafik under den första månaden efter omläggningen utan att på vindrutan

och på för föraren väl synlig plats ha en färgstark påminnelse om att köra

till höger.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen

I: 769.

Utskottet

I samband med övergången till högertrafik, vilken enligt Kungl. Maj :ts

beslut skall ske söndagen den 3 september 1967, erfordras särskilda åtgärder

med avseende på trafiken för att trafikomläggningen skall kunna genomföras

och trafiksäkerheten tillgodoses.

I skrivelse till Kungl. Maj :t har statens högertrafikkommission lämnat

förslag till åtgärder i nyss angivna hänseenden. Redogörelse för förslaget,

vilket remissbehandlats i viss del, har lämnats ovan.

I propositionen begär Kungl. Maj :t som ännu inte tagit ställning till högertrafikkommissionens

förslag, riksdagens yttrande i fråga om befogenhet

för Kungl. Maj :t att besluta rörande dels trafikstopp och trafikförbud i

samband med övergången till högertrafik, dels de hastighetsbegränsningar

som är påkallade av övergången.

I de i ämnet väckta motionerna hemställs alt riksdagen måtte uttala dels

att fartgränsen inom tättbebyggt område under de tre första dygnen efter

övergången bör sättas till 40 km/tim. för att därefter höjas till 50 km/tim.,

dels att som villkor för att fordon skall få föras i trafik skall gälla att fordonet

är försett med på vindrutan och på för föraren väl synlig plats uppsatt

påminnelse om att köra till höger.

Som redan nämnts har Kungl. Maj :t ännu inte tagit ställning till de trafikinskränkningar

in. m., som erfordras i samband med övergången till högertrafik.

Hur ingripande åtgärderna kommer att bli är därför i viss mån

oklart. Denna omständighet bör emellertid inte utgöra hinder mot att Kungl.

Maj :t ges den begärda befogenheten att besluta i hithörande frågor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

11

Högertrafikkomniissionen liar framhållit alt hänsynen till största möjliga

trafiksäkerhet i första hand talar för att fartgränserna bör sättas tämligen

lågt. Å andra sidan framhåller kommissionen även, att det kan ifrågasättas

om det kan vara välbetänkt att genom en mycket låg fartgräns ge ett speciellt

drag av onaturlighet åt trafiksituationen, som kan fördröja anpassningen

till mera normala förhållanden. Ett viktigt krav som måste ställas

vid valet av fartgräns är att efterlevnaden skall kunna garanteras genom en

effektiv övervakning. Under remissbehandlingen av högertrafikkommissionens

förslag har även andra synpunkter framförts. Det har sålunda bl. a.

uttalats farhågor för att de förslagna hastighetsgränserna 30 km/tim. resp.

60 km/tim. under de tre första dygnen efter övergången kommer att medföra

att transportkapaciteten blir så nedsatt att vagnmateriel och personal

inte räcker till för behovet med stora förseningar och långa väntetider som

följd. Man har vidare pekat på att två olika fartgränser under inledningsskedet

kräver eu avsevärd extra insats av personal och materiel för att genomföra

erforderlig ändring av utmärkningen vid en tidpunkt då man får

räkna med att alla tillgängliga personalresurser redan är hårt ansträngda.

Enligt utskottets mening bör valet av fartgränser i främsta rummet bedömas

med hänsyn till trafiksäkerhetens krav. Särskilt vill utskottet framhålla,

att de problem som fotgängarna ställs inför vid övergången måste

ägnas mycket stor uppmärksamhet. Då frågan emellertid är av delvis teknisk

beskaffenhet och Ivungl. Maj :ts prövning inte bör föregripas finner sig

utskottet inte böra tillkännage någon bestämd åsikt därom.

Utskottet förutsätter att motionärernas uppslag om särskilda påminnelser

om högertrafiken att fästas på vindrutan ägnas vederbörlig uppmärksamhet

under det fortsatta förberedelsearbetet för trafikreformens genomförande.

Något riksdagens uttalande i frågan kan inte anses påkallat.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

A. att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta

i de hänseenden som avses i förevarande proposition,

nr 133; samt

B. att motionerna I: 769 och II: 941 i vad de ej kan anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 december 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson*, Åkesson, Herbert Larsson

och Torsten Hansson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink, herrar Grebäck, Svenning, Bengtson i Solna och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. av herrar Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Torsten Hansson och

Bengtson i Solna, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande på s. 11 som börjar med orden

»Högertrafikkommissionen har» och som slutar med orden »åsikt därom»

bort ha följande lydelse:

Högertrafikkommissionens förslag till fartgränser under de första tre

dygnen efter övergången till högertrafik har vid remissbehandlingen kritiserats

av det övervägande antalet remissinstanser; av 30-talet hörda myndigheter

och enskilda sammanslutningar har endast sex uttalat sig för förslaget

eller lämnat det utan erinran. Särskilt kraftiga har invändningarna

varit mot att fartgränsen inom tättbebyggt område satts så lågt som 30

km/tim. under den nu aktuella tiden. Kritiken går bl. a. ut på att den

nämnda hastigheten är onaturligt låg för nutidens fordonsförare och att det

torde vara svårt att vinna förståelse för en så låg generell fartgräns. Man

befarar därför att lojaliteten hos bilförarna kommer att sättas på hårda

prov med risk för talrika överträdelser. Det har vidare framhållits att gränsen

är olyckligt vald med hänsyn till konstruktionen hos moderna bussar.

Man fruktar också att transportkapaciteten skulle bli så nedsatt att vagnmateriel

och personal inte skulle räcka till för behovet med stora förseningar

och långa väntetider som följd. Det har vidare framhållits att två olika

generella hastighetsgränser under inledningsskedet skulle kräva en avsevärd

extra insats av personal och materiel för att genomföra erforderlig

ändring av utmärkningen av fartgränserna vid en tidpunkt då man får räkna

med att alla tillgängliga personalresurser redan är hårt ansträngda.

Utskottet finner det för sin del naturligt att fartgränserna i första hand

väljs med hänsyn till trafiksäkerhetens krav. Särskilt vill utskottet framhålla

att de problem som fotgängarna ställs inför vid övergången måste

ägnas mycket stor uppmärksamhet. Från denna synpunkt talar vissa skäl

för att gränserna bör sättas tämligen lågt. Å andra sidan måste ett viktigt

krav vara att efterlevnaden skall kunna garanteras genom en effektiv överA’akning.

Kan en sådan inte genomföras finns det risk för att de fördelar

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1900

13

man velat vinna kommer att uppvägas av olägenheter i form av ogynnsam

hastighetsfördelning och försämrad trafikdisciplin. Eu alltför låg fartgräns

kan vidare befaras komma att fördröja anpassningen till mera normala

förhållanden. Utskottet finner den ifrågasatta fartgränsen 30 km/tim. väl

låg från dessa synpunkter. Vad remissinstanserna anfört beträffande fordonstekniska

synpunkter, farhågor för otillräcklig transportkapacitet och

behov av personal för att genomföra utmärkning av ändrade fartgränser är

vidare värt beaktande. Sammantagna talar nu anförda skäl för att fartgränsen

inom tättbebyggt område inte bör sättas lägre än 40 km/tim.

Vad sålunda anförts torde böra ges Kungl. Maj:t till känna,

b) att utskottet under B. bort hemställa,

dels att riksdagen måtte giva Kungl. Maj:t till känna vad

utskottet ovan anfört beträffande valet av fartgräns inom

tättbebyggt område,

dels att motionerna 1:769 och 11:941 i vad de ej kan

anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

II. av herr Nyberg.

MARCUS BOKTR. STHIM 1966 660032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:367 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i kommunala vallagen. s. 12 i texten