Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

1966-12-06 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:58, Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

1

Nr 58

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till affärstidslag jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 oktober 1966 dagtecknad proposition, nr 144, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag

till affärstidslag.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

de likalydande motionerna I: 772 av herr Tistad m. fl. och II: 945 av herr

Werbro m. fl.

de likalydande motionerna I: 788 av herr Larsson, Thorsten, och herr

Svanström samt II: 963 av herrar Mattsson och Nilsson i Tvärålund,

de likalydande motionerna I: 789 av herr Nilsson, Ferdinand, och herr

Carlsson, Eric, samt II: 965 av herrar Persson i Heden och Dockered,

de likalydande motionerna I: 790 av fru Olsson, Elvy, och herr Wikberg

samt II: 962 av herrar Larsson i öskeviksby och Johansson i Skärstad,

de likalydande motionerna I: 791 av herr Wallmark och herr Hansson,

Gustaf Henry, samt II: 966 av fröken W etter ström m.fl., ävensom

de likalydande motionerna I: 792 av herr Wirtén m. fl. och II: 964 av herr

Mundebo m. fl.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den nuvarande butikstängningslagen upphävs

och ersätts med en väsentligt enklare och friare reglering av affärstiderna i

en affärstidslag. Den vanliga affärstiden sträcks ut till kl. 20 på vardagar.

Huvuddelen av den handel som f. n. efter dispens får ske på annan tid än

vanlig affärstid — bl. a. hela kioskhandeln — undantas från regleringen.

Kommun skall för särkilt fall medge längre affärstid än den vanliga affärstiden

om det är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse.

Det föreslås att affärstidslagen skall träda i kraft den 1 januari 1967 och

gälla t. o. m. den 31 december 1971.

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1966, 9 samt. 3 avd. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

Förslag

till

Afiarstidslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Yrkesmässig detaljhandel får bedrivas endast under tid som medges i

denna lag eller med stöd av denna lag (affärstid). Försäljningsställe för

sådan handel samt friser salong och fotografiateljé få icke hållas öppna

under annan tid.

2 §.

Vanlig affärstid är vardagar mellan klockan 8 och 20.

Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse,

skall kommunens styrelse eller nämnd som utses av fullmäktige i kommunen

medge affärstid utöver den vanliga.

3 §.

Från lagens tillämpning undantages

1) försäljning från apotek,

2) försäljning från automatapparat av sådan typ som är godkänd av myndighet

som Konungen bestämmer,

3) försäljning på trafikmedel till resande,

4) försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedriver

med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst, om

försäljningen sker i ringa omfattning och utan samband med annan handel,

5) försäljning på salutorg eller liknande plats som är upplåten till allmän

försäljningsplats.

Från lagens tillämpning undantages vidare, i den omfattning och på de

villkor som föreskrivas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer,

6) försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri

som bedrives i utställningslokal.

7) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat

samt bageri- och konditorivaror,

8) försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor,

drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon samt andra va
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

ror som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid,

om försäljningen sker antingen i anslutning till ordnad serveringsrörelse

eller försäljning av konst eller utan samband med försäljning av andra varor.

4 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer.

5 §.

Den som bedriver yrkesmässig detaljhandel eller håller försäljningsställe

för sådan handel, friser salong eller fotografiateljé öppen i strid mot denna

lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen dömes till böter.

6 §•

Talan mot beslut av kommuns styrelse eller nämnd enligt denna lag föres

hos länsstyrelsen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967 och gäller till och med den 31

december 1971.

Genom denna lag upphäves butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr

608). Beslut som har fattats med stöd av 11 § 3 mom. 4 eller 12 § butikstängningslagen

gäller dock till och med den 30 juni 1967, om kommunen icke

dessförinnan bestämmer annat enligt 2 § denna lag.

1*—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 58

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

Motionsyrkanden

I motionerna I: 772 och II: 945 hemställs

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 144 måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna sin uppfattning att kioskernas sortiment

bör utökas att även omfatta kompletteringsvaror som kaffe, the, kakao,

socker, portionsförpackat bröd, helkonserver, djupfrysta färdigrätter samt

damstrumpor, glödlampor, el-proppar, förbandsartiklar o. d.».

I motionerna I: 788 och II: 963 hemställs

»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 144 måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla att tillämpningsföreskrifterna må utformas så

1. att kommunens styrelse eller nämnd som utses av kommunen vid tilllämpningen

av affärstidslagen må iakttaga stor generositet vid medgivande

av affärstid utöver den vanliga i synnerhet inom utpräglade turistorter i

enlighet med vad i motionen anförts; samt

2. att kioskerna må medges att föra ett utökat varusortiment på orter där

servicen i övrigt är otillfredsställande därför att inga närhetsbutiker finnes».

I motionerna I: 789 och II: 965 hemställs

»de/s att dispensgivningen för öppethållande av de stora företagens butiker

enligt affärstidslagens § 2 måtte handhavas restriktivt för tillgodoseende

till någon del av synpunkter anförda av affärsanställdas förbund,

dels att försäljningen från s. k. familjebutiker med ingen eller endast ringa

anställd arbetskraft utöver familjemedlemmar undantages från bestämmelser

om affärstid».

Förslag till lagtext bifogas motionerna.

I motionerna I: 790 och II: 962 hemställs

att riksdagen måtte avslå proposition nr 144 med förslag till affärstidslag;

samt

att riksdagen måtte besluta upphäva butiksstängningslagen av den 21

juli 1948 nr 608 från den 1 januari 1967.

I motionerna I: 791 och II: 966 hemställs

»att riksdagen med avslag å Kungl. Maj :ts proposition nr 144 måtte besluta

att butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) upphävs fr. o. m.

den 1 januari 1967».

I motionerna I: 792 och II: 964 hemställs

»att riksdagen med avslag på Kungl. Maj :ts proposition nr 144 måtte besluta

att butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) upphävs fr. o. m.

1 januari 1967».

De till stöd för yrkandena anförda grunderna redovisas nedan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 ur 1066 5

Inledning

I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Lundkvist,

under rubriken »Inledning» följande.

Alltsedan år 1909 har i vårt land funnits lagstiftning som har reglerat

affärstiden. Den lag som f. n. gäller i ämnet är butikstängningslagen den

21 juli 19i8 (nr 608). På senare tid har i skilda sammanhang satts i fråga

om de skäl som har motiverat lagstiftningen är bärkraftiga längre. Redan

år 1954 fick särskilda sakkunniga i uppdrag att i samband med utredning

om arbetstidens längd och förläggning i syfte att uppnå en allmän förkortning

av den lagstadgade arbetstiden även undersöka om inte tiden var inne

för en mindre stel butikstängningslagstiftning. De sakkunniga fann emellertid

att sambandet mellan butikstängningslagen och arbetstidslagstiftningen

var alltför svagt för att det skulle vara nödvändigt för dem att gå in på

frågan om affärstidens reglering i lag.

Enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t tillkallade chefen för inrikesdepartementet

i juni 1962 åtta sakkunniga för att göra en utredning om butikstängningslagstiftningen.

De sakkunniga* 1 som antog benämningen affärstidsutredningen

lämnade i juni 1965 ett betänkande i två delar, »Affärstiderna»

(SOU 1965: 38 och 39). Till betänkandet är fogat ett särskilt yttrande

av en av de sakkunniga, Tord Brotaeus.

De sakkunniga lägger i betänkandet fram förslag till affärstidslag. Lagen

är avsedd att ersätta butikstängningslagen.

över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av arbetarskyddsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegium — som har bifogat

yttranden av samtliga handelskammare — ombudsmannaämbetet för

näringsfrihetsfrågor, statens institut för konsumentfrågor, rikspolisstyrelsen,

överståthållarämbetet — som har överlämnat yttranden av stadsfullmäktige

i Stockholm och polischefen i Stockholms polisdistrikt — samtliga

länsstyrelser — som har bifogat yttranden av kommuner och i några

fall av länspolischef, polismästare, läns- eller stadsveterinär, köpmannaförening

eller konsumtionsförening — Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperativa

förbundet (KF), Handelns arbetsgivareorganisation (HAO), Handelsanställdas

förbund, Handelstjänstemannaförbundet, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger, Hotell-

och restauranganställdas förbund, Sveriges hotell-''och restaurangförbund,

Sveriges konditor-förening, Apotekarsocietetens direktion, Sveriges

1 De sakkunniga var byråchefen i socialstyrelsen Sven-Hugo Ryman, ordförande, direktören

i Sveriges köpmannaförbund Tord Brotaeus, ordföranden 1 Handelsanställdas förbund Erik

Magnusson, disponenten 1 Kooperativa förbundet Karl Erik Persson, riksdagsledamöterna CarlGustav

Enskog, Gördis Hörnlund och Gustaf Svensson i Va samt dåvarande riksdagsledamoten

Stina Gunne.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

bensinhandlares riksförbund, Motorbranschens riksförbund, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges kioskägares

riksförbund, Svenska kioskhandlareförbundet, Sveriges korvhandlareförbund,

Aktiebolaget Svenska pressbyrån, Aktiebolaget Turitz & Co,

Åhlén & Holm Aktiebolag — av de två sistnämnda gemensamt — Sveriges

grossistförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Svenska kvinnors

nationalförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Högerpartiets kvinnoförbund,

Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund samt Sveriges hantverks- och industriorganisation,

som har bifogat yttranden från anslutna organisationer.

Yttranden har också kommit in från statens konsumentråd, Ensamma

föräldrars förening, Svenska företagares riksförbund, Bageri- och konditoriarbetsgivareföreningen

och Folkpartiets ungdomsförbund.

Äldre bestämmelser om affärstiden

Utskottet hänvisar till propositionen s. 6—7.

Gällande bestämmelser om affärstiden m. m.

Bedogörelse för innehållet i den gällande butikstängningslagen m. m. lämnas

i propositionen s. 8—13.

Vissa undersökningar

I propositionen redogörs för butikstängningslagens tillämpning samt vissa

undersökningar rörande konsumenternas vanor och önskemål å s. 14—21.

Behovet av lagstiftning

Utredningen

Utskottet hänvisar till propositionen s. 22—33.

Remissinstanserna

Utskottet hänvisar till propositionen s. 33—43.

Föredraganden

Den nuvarande affärstiden

Lagstiftning med bestämmelser om affärstiden för detaljhandeln har funnits

i vårt land sedan år 1909. År 1939 fick lagstiftningen i huvudsak det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 11)66 7

innehåll som den alltjämt har. F. n. gäller eu butikstängningslag från år

1948.

I lagen föreskrivs den längsta affärstid som är tillåten, den s. k. vanliga

affärstiden. Inom denna lid står det företagarna fritt att själva bestämma

om affärstiden. Den vanliga affärstiden är f. n. kl. 8—20 en vardag i veckan

och kl. 8—19 övriga vardagar. På sön- och helgdagar skall butikerna med

vissa mycket få undantag vara stängda.

Viss detalj handelsverksamhet är undantagen från lagens tillämpning,

främst sådan handel som allmänheten är särskilt beroende av på annan

tid än vanlig affärstid, t. ex. bensinhandel, försäljning från apotek, konditori

o. d. Uppräkningen av undantagen från lagens tillämpning är lång och

mycket detaljrik.

Kommun kan under vissa förutsättningar meddela generellt beslut om

att den vanliga affärstiden skall inskränkas eller — utan att förlängas per

vecka — förskjutas, s. k. kommunal avvikelse.

Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga, s. k. dispens, kan

också meddelas under vissa förutsättningar. Dispens kan ges bl. a. i fråga

om försäljning av det s. k. kiosksortimentet — drygt 20 varuslag som anges

i lagen — och försäljning av varm korv o. d. Om synnerliga skäl föreligger

kan dispens meddelas oavsett vilka varor som säljs. Dispens meddelas av

länsstyrelse eller polismyndighet.

Motiven för lagstiftningen om affärstiden har skiftat något under årens

lopp. Syftet med 1909 års lag var att få till stånd en reglering av arbetstiden

för affärsinnehavarna och deras anställda. Sedan arbetstiden för de affärsanställda

har reglerats genom särskild arbetstidslag — den första utfärdades

år 1939 — har detta motiv för affärstidsregleringen inte samma betydelse

för de anställda. Affärsinnehavarnas intresse av affärstidsreglering

för att få en rimlig fritid är däremot oförändrat. Härtill har kommit näringspolitiska

skäl för regleringen. Man har menat att den behövs för att få till

stånd i stort sett likartade konkurrensförhållanden mellan olika detaljhandelsföretag.

Utredningen har undersökt affärstiderna i praktiken. Det har därvid

visat sig att butikerna i allmänhet håller öppet kortare tid än som medges i

lagen. Vanligen öppnar man kl. 9 och stänger kl. 18 alla vardagar utom lördagar,

då man i allmänhet öppnar kl. 8 eller 9 och stänger mellan kl. 13 och

16. Utsträckt affärstid en kväll i veckan förekom tidigare sparsamt men är

numera vanligare. Dessa affärstider är oftast resultatet av överenskommelser

mellan detaljhandelsföretagen på orten eller mellan dessa och de anställdas

organisationer. Möjligheten att i vissa fall hålla öppet på söndagar

har inte någon större praktisk betydelse. Kommunala avvikelser är enligt

vad utredningen har funnit mycket ovanliga. Dispenser för kiosker och för

butiker som säljer varor ur kiosksortimentet m. m. förekommer i tusental.

För butiker med sedvanligt varusortiment har dispenser meddelats i Stockholm

och i Göteborg, dock endast i begränsad utsträckning.

2*—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 58

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

Behovet på längre sikt av fortsatt reglering av affärstiden

Utredningen har ingående prövat frågan om det finns något behov av

fortsatt lagstiftning om affärstiden. Därvid har utredningen granskat de

motiv som hittills har anförts för lagstiftningen. Men även andra synpunkter

på frågan har behandlats. Till grund för utredningens överväganden har

i stor utsträckning legat särskilda undersökningar som utredningen har

låtit göra eller själv har företagit.

Frågan om i vilken utsträckning affärstiden bör regleras måste enligt

min mening bedömas i första hand mot bakgrund av regleringens betydelse

för konsumenterna. Bland de intressen som måste beaktas är konsumenternas

behov i fråga om affärstidens längd och förläggning. Konsumentintressena

i denna mening kan aldrig främjas genom en reglering som enbart

hindrar butiksinnehavarna att hålla öppet vissa tider. För att åstadkomma

den största behovstillfredsställelsen på denna väg finge man i stället

föreskriva skyldighet att hålla butikerna öppna vissa tider. En sådan lagstiftning

kan emellertid av olika skäl inte komma i fråga. På detta område

liksom på andra områden inom näringslivet får man i stället lita till att

konkurrensen mellan företagarna leder till att dessa lämnar den service

konsumenterna önskar.

Utredningen och remissinstanserna har ingående diskuterat om fri eller

reglerad affärstid bäst främjar en ändamålsenlig konkurrens mellan företagen

inom detaljhandeln.

Ett av motiven för lagstiftningen var att den skulle utjämna konkurrensförhållandena

inom detaljhandeln genom att hindra företagare att använda

en längre affärstid än den vanliga som konkurrensmedel. Utredningen

och ett stort antal remissinstanser anser emellertid att butikstängningslagen

i vissa avseenden har en motsatt verkan.

Man pekar på att systemet med dispenser från den vanliga affärstiden för

vissa företag rubbar förutsättningen för en konkurrens på lika villkor mellan

dessa och andra företag och att systemet därför är skadligt. Att viss

verksamhet är helt undantagen från lagens tillämpning anses också av

några remissinstanser medföra skadliga verkningar från konkurrenssynpunkt.

De kommunala avvikelserna kan vidare tänkas förskjuta konkurrensförhållandena

mellan företag i skilda kommuner. Några mer påtagliga

verkningar av detta slag anses emellertid dessa avvikelser inte ha, förmodligen

främst av den anledningen att de är så få.

Regleras affärstiden i lag genom att en vanlig affärstid föreskrivs är det

ofrånkomligt alt avsteg måste medges från denna tid eller från lagens bestämmelser

över huvud taget. Härigenom gynnas vissa företag på andras

bekostnad. Hittills har denna ordning medfört framför allt att kioskhandeln

har fått försteg framför den vanliga butikshandeln. Men även ett antal vanliga

butiker av skilda slag har fått en i viss mån privilegierad ställning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år W(16

Dispensgivningen i Stockholm för vanliga butiker i stadens centrum medför

t. ex. enligt vad överståthållarämbetet och Stockholms handelskammare

uppger svåra problem. Enligt min mening måste de konsekvenser av lagstiftningen

som nu har påpekats anses vara från principiell synpunkt mindre

tillfredsställande. I den mån allmänhetens behov av längre affärstid

ökar kan man befara att framför allt problemen med dispensgivningen

kommer att bli svårare, i vart fall om butikstängningslagen behålls oförändrad.

En reglering av affärstiden kan tänkas påverka konkurrensförhållandena

inom detaljhandeln också på ett annat sätt. Genom att företagarna inte kan

variera affärstiden fritt med hänsyn till företagsekonomiska överväganden

kan i och för sig livskraftiga företag hindras från att expandera i den takt

och utsträckning som annars vore möjlig. Företag med sämre förutsättningar

har kanske däremot ett konstlat skydd i regleringen. Utredningen

för vissa resonemang av det här slaget och konstaterar att butikstängningslagen

inte är tillräckligt smidig för att tillåta en rationell utveckling inom

detaljhandeln. Utan hinder av lagen har visserligen mycket stora strukturförändringar

kunnat ske. Jag anser dock liksom utredningen att lagen om

den får vara kvar oförändrad kan komma att hindra att rationaliseringen

drivs så långt som i och för sig skulle vara önskvärt.

Fråga är då om dessa verkningar av lagen är av ondo eller av godo. Den

strukturförändring inom detaljhandeln som har skett under de senaste

åren och som synes fortgå i stort sett i oförminskad takt innebär framför

allt en förskjutning mot större enheter. De små butikerna, särskilt inom

livsmedelsbranschen, minskar i antal. Stora butiker, i allmänhet med självbetjäning,

varuhus o. d. som ofta ligger i centrum av en tätort får förhållandevis

allt större andel av detaljhandelns omsättning. Som utredningen

och flera remissinstanser har framhållit är denna utveckling inte uteslutande

till fördel för konsumenterna. Särskilt bortfallet av små butiker i glesbygderna

och inom tätorternas bostadsområden innebär ofta en försämring

av servicen. Utredningen har vissa synpunkter på de s. k. närhetsbutikernas

funktion och betydelse som är av stort intresse i detta sammanhang.

Med närhetsbutik menar utredningen ett försäljningsställe — en vanlig

butik eller en kiosk — där man säljer varor som konsumenterna i stort

sett dagligen har behov av. Det kan vara sådana varor som i dag säljs från

kiosker men också andra varor, främst vissa livsmedel. Närhetsbutiken

ligger i anslutning till kundernas bostäder. Den kompletterar men konkurrerar

inte med de större butikerna och varuhusen. I dessa senare görs i allmänhet

de stora inköpen. På grund av utvecklingen av förpacknings- och

konserveringstekniken, bl. a. djupfrysningen, görs uppköp ofta för längre

tidsperioder än förut, kanske upp till en vecka eller mer. För kompletterings-

och impulsköp ligger emellertid närhetsbutiken väl till hands. Många

personer, främst åldringar, som har svårt att ta sig den ibland långa vägen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

till storbutiken gör kanske de flesta av sina inköp i närhetsbutiken. Utredningen

och de remissinstanser som har uttalat sig i frågan anser att en

viktig förutsättning för att närhetsbutiken skall kunna fylla sina funktioner

är att affärstiden kan anpassas smidigt till konsumenternas önskemål. Och

just i fråga om närhetsbutiken torde önskemålen om en friare förläggning

av affärstiden vara särskilt uttalade.

I andra fall kan det emellertid vara vanskligt att bedöma vilka företagsformer

som skulle dra fördel av ett friare system och vilka som skulle

skadas därav. Det kan också många gånger vara tveksamt i vad mån det

från konsumentsynpunkt finns skäl att låta vissa företag eller vissa företagsformer

åtnjuta det skydd en lagreglering av affärstiden kan innebära.

Från olika håll har man uttryckt farhågor för att varupriserna kommer

att stiga om ett system med friare affärstid införs. Utredningen finner det

svårt att göra några bestämda förutsägelser i denna fråga men anför att det

i vart fält inte är säkert att det finns fog för sådana farhågor. Enligt utredningens

mening har man anledning att räkna med alt de ökade personalkostnader

som ett friare system torde medföra i stor utsträckning kommer

att kompenseras genom olika rationaliseringsåtgärder. I vissa fall kan personalkostnaderna

hållas nere genom att man kompenserar längre affärstid

på kvällarna med att hålla stängt en eller annan förmiddag. De remissinstanser

som redovisar någon uppfattning i frågan uttalar sig i allmänhet i

ungefär samma riktning som utredningen.

Om ett system med fri affärstid för med sig högre varupriser, kan en

övergång till ett sådant system synas betänklig framför allt för de konsumenter

som inte har nytta av den utsträckta affärstiden. Emellertid kan

man enligt min mening anta att den förhållandevis väl differentierade detaljhandeln

kommer att anpassa affärstiden på ett tillräckligt smidigt sätt

till olika konsumentgruppers önskemål för att sådana konsekvenser i allmänhet

inte skall behöva inträffa i vart fall på längre sikt.

Enligt min mening talar således mycket för att det på längre sikt skulle

vara bäst förenligt med konsumenternas intresse om detaljhandeln finge

bestämma affärstiden utan hinder av lagbestämmelser. För ett sådant fritt

system talar givetvis också, som utredningen och många remissinstanser

har anfört, att myndigheterna skulle avlastas ett stort administrativt bestyr

om lagregleringen upphävs. I den mån en längre och framför allt en mer

differentierad affärstid skapar ökat utrymme för deltidsanställning inom

detaljhandeln är det också, som några remissinstanser har framhållit, en

värdefull effekt av ett fritt system.

När det sedan gäller de affärsanställdas intressen har affärstidslagstiftningen

numera mindre betydelse än tidigare för regleringen av arbetstidens

längd men den är fortfarande av stor vikt för dem genom att den begränsar

deras obekväma arbetstid. I det avseendet ger butikstängningslagen nämligen

de anställda ett bättre skydd än arbetstidslagen för detalj handeln.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

11

Affärstiden är visserligen i allmänhet kortare än vad som medges i butikstängningslagen.

Särskilt påfallande är att butikerna inte utnyttjar möjligheterna

att hålla öppet på kvällen fullt ut. I likhet med utredningen och ett

stort antal remissinstanser anser jag dock att man av resultaten av de konsumentundersökningar

och undersökningar om detaljhandelns omsättning

under olika lider som utredningen redovisar kan dra slutsatsen att butikerna

i större omfattning än f. n. kommer att hålla öppet på kvällarna om

lagregleringen av affärstiden upphör eller mjukas upp.

Vissa olägenheter för de aflarsanställda skulle därmed otvivelaktigt följa

av ett friare system. Handelsanställdas förbund och flera andra remissinstanser

anser att möjligheterna för personalen att på facklig väg få kompensation

för obekväm arbetstid är osäkra med hänsyn till att den fackliga

organisationsgraden är låg bland de affärsanställda och att endast en liten

del av företagen i branschen är bundna av kollektivavtal. Den ringa organisationsanslutningen

hänför sig till de många små detaljhandelsföretagen.

För de anställda inom varuhus och butikskedjor regleras däremot anställningsförhållandena

i regel av kollektivavtal. Som jag har framhållit tidigare

innebär utvecklingen inom detaljhandeln att de nuvarande små företagen

minskar i antal till förmån för de större enheterna och närhetsbutikerna.

Man kan alltså redan på denna grund förutse att möjligheterna för de anställda

att på facklig väg tillgodose sina intressen kommer att bli bättre.

Därtill kommer att man inom större enheter lättare kan fördela den obekväma

arbetstiden så att den inte blir alltför betungande. Dessa synpunkter

talar för att den betydelse som en lagfäst affärstidsreglering nu har för de

affärsanställda kommer att minska.

Sammanfattning och förslag

Av vad jag hittills har anfört framgår att jag vid min bedömning av behovet

av en lagfäst affärstidsreglering har funnit att flera omständigheter

kan anföras till stöd för ett antagande att man med beaktande av konsumenternas

och de affärsanställdas intresse bör kunna avvara en sådan reglering,

åtminstone på längre sikt. Härtill kommer — som utredningen och flera

remissinstanser har funnit -— att konsumenternas behov i fråga om affärstidens

längd och förläggning visserligen f. n. skulle kunna i huvudsak tillgodoses

inom ramen för en lagreglering men att detta knappast kommer att

vara möjligt i längden. Utredningen och dessa remissinstanser pekar nämligen

på flera faktorer som torde komma att föra med sig att behovet av en

längre affärstid kommer att göra sig mera gällande. Sålunda framhåller man

bl. a. den fortgående ökningen av yrkesverksamheten bland kvinnorna och

befolkningsomflyttningen som medför att allt fler får längre avstånd mellan

arbetsplatsen och bostaden. Man menar vidare att behovet av att kunna köpa

bl. a. kapitalvaror i lugn och ro efter arbetstidens slut, ofta tillsammans med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

flera familjemedlemmar, kommer att bli mer framträdande i takt med välståndsökningen.

I likhet med flera remissinstanser — även sådana som är i princip anhängare

av fri affärstid — anser jag emellertid att ett omedelbart slopande

av affärstidsregleringen skulle kunna medföra betydande olägenheter. Sålunda

kan man inte utesluta att en tvär omställning skulle få vissa oförmånliga

verkningar för konsumenterna. Som jag har utvecklat tidigare skulle

vidare vissa olägenheter för de affärsanställda otvivelaktigt följa härav.

En omedelbar avveckling av affärstidsregleringen skulle också, som några

remissinstanser har framhållit, i många fall kunna leda till sociala problem

för affärsinnehavare som driver sina företag utan anställda eller med endast

någon enstaka medhjälpare.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört vill jag inte förorda att man — som

en ganska stor grupp av remissinstanser har föreslagit — omedelbart slopar

all affärstidsreglering. Däremot anser jag i likhet med utredningen och en

bred remissopinion att det finns tillräckliga skäl för att nu ersätta butikstängningslagen

med en friare reglering. Denna bör ges en begränsad giltighetstid,

förslagsvis fem år. Vid utgången av denna tid får man på nytt pröva

frågan om affärstidsregleringen skall slopas helt. Erfarenheterna av den

friare regleringen och den utveckling som torde ske inom ramen för denna

bör då ge en bättre vägledning för prövningen.

Jag föreslår alltså att butikstängningslagen ersätts med en lag som — i

enlighet med utredningens förslag — ger ökade möjligheter till en längre

affärstid och som får en giltighetstid av fem år.

Det huvudsakliga innehållet i en affärstidslag

Affärstidens längd

Vad gäller utredningens förslag och innehållet i remissyttrandena hänvisar

utskottet till propositionen s. 50—51.

Föredraganden

Enligt min mening finns det goda skäl för utredningens förslag att i lagen

skall föreskrivas en vanlig affärstid, dvs. en tid då butikerna i allmänhet får

hållas öppna och att någon möjlighet att lokalt medge inskränkning eller förskjutning

eller generell förlängning av den vanliga affärstiden inte skall

finnas. Liksom praktiskt taget samtliga remissinstanser ansluter jag mig till

denna principiella uppläggning av regleringen.

Vilken affärstid som bör föreskrivas beror i hög grad på vilka avsteg och

undantag från denna som tillåts. Som utredningen har anfört måste sådana

kunna göras. Jag biträder utredningens förslag att det skall kunna ske ge
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 08 år 1906 13

nom att viss handel undantas från lagens tillämpning och att möjlighet ges

till dispenser från den vanliga affärstiden. Affärstiden kunde sträckas ut så

långt att undantag och dispenser blev i det närmaste obehövliga. Därmed

skulle man komma mycket nära ett helt oreglerat tillstånd. Som framgår av

vad jag bär anfört i fråga om behovet av lagstiftning är jag inte beredd att

förorda ett sådant steg. Affärstiden får emellertid inte bestämmas så snävt

att man med hänsyn till konsumenternas intressen tvingas att göra ett avsevärt

antal undantag och medge dispenser i mycket vidsträckt omfattning. Enligt

min mening har utredningen gjort en lämplig avvägning av dessa synpunkter

i sitt förslag. Detta innebär att affärerna får hållas öppna kl. 8—20

på vardagar men skall hållas stängda på söndagar. Remissinstanserna har i

det närmaste enhälligt godtagit förslaget. Jag förordar att det genomförs.

Lagens tillämpningsområde

I fråga om utredningens förslag och remissyttrandena däröver hänvisar

utskottet till propositionen s. 52—55.

F öredraganden

Som utredningen har föreslagit bör som huvudregel gälla att den vanliga

affärstiden skall tillämpas på detaljhandel som bedrivs yrkesmässigt. Till

några frågor som hänger samman med denna bestämning återkommer jag

i det följande.

I likhet med utredningen och ett stort antal remissinstanser anser jag att

den nuvarande undantagsbestämmelsen för öppethållande i demonstrationseller

upplysningssyfte inbjuder till missbruk och att det är svårt att kontrollera

att den tillämpas på rätt sätt. Behovet av öppethållande i sådant

syfte torde minska med den utsträckta vanliga affärstiden. I den mån ett

sådant behov kommer att stå kvar bör det i allt väsentligt kunna tillgodoses

genom dispenser som medger även försäljning. Jag föreslår därför att

undantagsbestämmelsen inte får någon motsvarighet i den nya lagen.

De undantag som måste göras från lagens tillämpning kan enligt utredningens

mening av konkurrenshänsyn i allmänhet inte utformas så att

handeln från vissa försäljningsställen undantas utan avseende på vilka varor

som säljs. I stället måste man ange vilka varor som skall vara undantagna

från lagens tillämpning. Jag delar denna uppfattning som inte heller

har utsatts för någon kritik under remissbehandlingen.

Utredningens förslag att i förhållande till vad som gäller f. n. avsevärt

utvidga det varusortiment som är undantaget från lagens tillämpning har

enligt min mening stora förtjänster. Förslaget som bl. a. innebär att man

undantar alla de särskilda varuslag som f. n. kan bli föremål för dispens

kommer att medföra avsevärda lättnader från administrativa synpunkter

och kan antas ge denna del av detaljhandeln väsentligt bättre möjligheter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

att anpassa sin service till konsumenternas behov. Remissinstanserna ställer

sig också i allmänhet positiva till förslaget.

Som några remissinstanser påpekar innebär förslaget att den prövning

från bl. a. ordningssynpunkt som f. n. sker i samband med dispensgivningen

enligt 11 § 2 mom. butikstängningslagen faller bort. Man menar att den

prövning som kan ske i fråga om handel från försäljningsställe på allmän

plats enligt 2 § allmänna ordningsstadgan i samband med upplåtelsen av

försäljningsplatsen inte är tillräcklig eftersom en viss del av den handel

som f. n. är dispensbunden bedrivs från enskilt område.

Prövningen enligt 11 § 2 mom. butikstängningslagen innefattar en bedömning

från — förutom ordningssynpunkter — hälsovårds-, säkerhets- och

liknande synpunkter. Säkerhetssynpunkterna torde i huvudsak hänföra sig

till trafikförhållandena. Även näringsidkares personliga lämplighet kan

beaktas. Enligt min mening bör det inte komma i fråga att genom lagstiftning

om affärstiden få till stånd en prövning av näringsidkares personliga

lämplighet eller av försäljningsställets lämplighet från hälsovårdssynpunkt.

Sådana synpunkter synes f. ö. redan ha blivit tillräckligt beaktade i den

allmänna näringslagstiftningen och hälsovårdslagstiftningen och någon

självständig prövning i dessa avseenden torde i praktiken inte ha skett enligt

butikstängningslagen annat än i rena undantagsfall. Annorlunda förhåller

det sig emellertid med ordnings- och säkerhetssynpunkterna. Trots

att sådana aldrig har anförts som skäl för reglering av affärstiden är det

enligt min mening klart att frågan om affärstiden angår den allmänna ordningen.

Ordnings- och säkerhetssynpunkter torde också ofta ha beaktats

vid dispensprövningen.

Visserligen torde det vara sällsynt att affärstidens längd har nämnvärd

betydelse för trafikens framkomlighet eller för den allmänna ordningen i

övrigt. Det kan dock inte uteslutas att det från sådana synpunkter ibland

kan finnas behov av att inskränka affärstiden. Frågan är då om annan

lagstiftning — närmast allmänna ordningsstadgan — ger tillräckliga möjligheter

härtill. Föreskrifter med stöd av allmänna ordningsstadgan kan

aldrig ges i strid mot annan lagstiftning. I den mån viss handel undantas

från affärstidsregleringen torde i princip föreskrifter om affärstiden inte

kunna meddelas med stöd av allmänna ordningsstadgan. Emellertid synes

något hinder inte finnas mot att ge sådana föreskrifter i samband med

upplåtelse av försäljningsplats enligt 2 § allmänna ordningsstadgan eller

i fråga om salutorg och liknande allmän försäljningsplats. På det sättet

torde öppethållandet av kioskerna på allmänna platser kunna regleras med

hänsyn till ordnings- och säkerhetssynpunkter. I fråga om handel som

bedrivs utomhus på allmän plats och på område därintill kan polismyndigheten

också enligt 8 § allmänna ordningsstadgan för särskilda fall meddela

ordningsföreskrifter som innefattar inskränkning av affärstiden. Jag är

emellertid angelägen att betona att inskränkningar i affärstiden med stöd

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1066

av allmänna ordningsstadgan alltid måste grundas enbart på vad den allmänna

ordningen kräver. Häri ligger en väsentlig begränsning i utrymmet

lör sådana inskränkningar.

Från de synpunkter som nu har behandlats finns det således enligt min

mening ingen anledning att motsätta sig utredningens förslag till utvidgning

av det fria varusortimentet. Med hänsyn härtill och till vad jag i övrigt

har anfört om förslaget tillstyrker jag detta.

Som jag har anfört redan i inledningen framhölls i direktiven till utredningen

att en ny lag om affärstiden borde få en mera generell karaktär

än butikstängningslagen. Utredningen har beaktat detta och framhållit att

det inte kan vara lämpligt att i lagen närmare ange vilka olika varor som

skall ingå i det fria sortimentet. Liksom åtskilliga remissinstanser delar

jag denna uppfattning och jag föreslår i enlighet med utredningsförslaget

att dessa varor endast delvis räknas upp i lagen och att de i övrigt anges

genom en allmän beskrivning. Det får sedan ankomma på Kungl. Maj :t eller

myndighet som Kungl. Maj :t utser att i tillämpningsföreskrifter till lagen

närmare bestämma vilka varor som skall höra hit.

Dispenser

Utredningens förslag och remissyttrandena däröver redovisas i propositionen

å s. 57—60.

Föredraganden

Som framgår av vad jag tidigare har anfört har jag avsett att bestämma

den vanliga affärstiden så att endast ett någorlunda rimligt antal dispenser

från denna skall behöva medges. Förslaget att en väsentligt större del av

detaljhandeln skall falla utanför lagens tillämpning än f. n. har också bl. a.

syftat till att minska behovet av dispenser. Ett visst behov därav kommer

ändock att kvarstå med den utformning av lagen som jag har förordat.

Frågan vilket organ som bör handha dispensprövningen är föremål för

delade meningar mellan utredningen, som velat lägga prövningen på kommunen,

och ett stort antal remissinstanser, som ansett prövningen böra

tillkomma ett statligt organ, främst länsstyrelsen.

Som jag har anfört tidigare bör frågor om affärstidens längd i första hand

bedömas med utgångspunkt i konsumenternas intresse. En riktig bedömning

av dispensfrågorna kräver därför främst kännedom om vilka vanor och

behov som konsumenterna i orten har. Den bästa kännedomen härom finns

otvivelaktigt hos de kommunala organen. Några remissinstanser har pekat

på att det kan finnas risk för bristande enhetlighet vid tillämpningen om

prövningen läggs hos kommunerna. Vad man här främst syftar på torde

vara att praxis inte lämpligen bör skifta mellan kommuner som tillsammans

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

bildar ett näringsgeografiskt sammanhängande område. Jag utgår emellertid

från att sådana kommuner i samarbetsnämnderna i kommunblocken eller

i annan ordning kommer att verka för att enhetliga normer följs vid dispensprövningen.

Av de skäl som jag nu har anfört biträder jag utredningens förslag

att beslutanderätten i dispensfrågorna läggs på kommunerna.

En begränsning i kommuns befogenhet att meddela dispens följer av att

kommun, som jag har förordat tidigare, inte skall ha rätt att generellt

sträcka ut affärstiden för hela kommunen. Dispens kan således inte medges

för alla affärer i kommunen eller för alla affärer inom en viss bransch såvida

inte dispensen avser endast vissa dagar. Frågan om dispens bör meddelas

skall bedömas i första hand med hänsyn till konsumenternas intresse.

För att dispens skall medges måste det kunna antas att det finns ett utbrett

önskemål om utsträckt affärstid. Men är det fallet bör dispens inte heller få

vägras. Det lär inte vara möjligt att undvika att dispensgivningen i viss mån

kan komma att påverka konkurrenssituationen mellan olika företag. Självfallet

får emellertid dispens inte medges i syfte att främja en viss näringsidkare

eller en grupp av sådana eller för att ställa företagare inom kommunen

i ett särskilt gynnsamt konkurrensläge i förhållande till företagare

i en angränsande kommun.

Under remissbehandlingen har framhållits bl. a. att man genom kommunalbesvär

inte skulle kunna få en tillräckligt allsidig överprövning av

kommuns beslut i dispensärende. Med hänsyn härtill förordar jag att förvaltningsbesvär

skall få anföras över dessa beslut.

Specialmotivering

Med hänsyn till innehållet i vissa av de i ämnet väckta motionerna återges

departementschefens uttalanden i anslutning till 2 § (3 § i det till lagrådet

remitterade förslaget) samt vissa delar av uttalandena i samband med 3 §

(2 § i det förslag som underställts lagrådet). Utskottet hänvisar i övrigt till

propositionen s. 62—71.

Departementschefen anför beträffande 2 § följande.

Som jag har anfört tidigare föreslår jag att den vanliga affärstiden skall

vara vardagar kl. 8—20 och att kommun skall ha möjlighet att medge dispens

från denna tid. Befogenheten att medge dispens begränsas av att kommun

inte får generellt utsträcka affärstiden för hela kommunen. Dispens kan

emellertid medges för enstaka företag eller grupper av företag för en begränsad

tid, för viss veckodag eller för hela året. Vidare kan dispens medges mer

generellt för företag inom kommunen om dispensen begränsas till enstaka

tillfällen, t. ex. någon eller några söndagar, eller viss kortare tid, t. ex. veckorna

före jul. Dispens kan också avse rätt för visst företag att utöver den

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1066

vanliga affärstiden sälja varuslag som inte ingår i det fria sortimentet enligt

2 § andra stycket. De principer som jag nu har angett bör komma till uttryck

genom en föreskrift att dispens skall medges för särskilt fall. Vilka förutsättningar

som i övrigt bör gälla för att dispens skall medges har jag redan

berört i den allmänna motiveringen. Jag föreslår att dessa anges i lagtexten

genom en föreskrift att kommun skall medge längre affärstid om det är

påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse.

Utredningen synes ha förutsatt att kommunens fullmäktige skall besluta

i dessa frågor. Under remissbehandlingen har förslaget i denna del mött

viss kritik, överståthållarämbetet, flera länsstyrelser och kommuner samt

Svenska kommunförbundet finner sålunda den ordning som har förutsatts

opraktisk med hänsyn bl. a. till att fullmäktigförsamlingarna i allmänhet

sammanträder ganska sällan medan dispensärendena ofta kan kräva snabb

handläggning. Enligt min mening skulle det innebära den mest ändamålsenliga

ordningen att dispensfrågorna avgörs av kommunens styrelse eller,

efter uppdrag av fullmäktige, av en nämnd. Jag förordar därför en lösning i

enlighet härmed.

Som utredningen har anfört bör kommun bereda de intressenter och

myndigheter som berörs av beslut om förlängd affärstid tillfälle att yttra

sig i ärendet. Enligt utredningens mening bör det vara beroende av beslutets

karaktär hur långt kommunen skall sträcka sig i detta avseende. Närmare

bestämmelser härom bör meddelas i tillämpningsföreskrifterna. Jag delar

utredningens uppfattning och jag föreslår således att någon bestämmelse i

ämnet inte tas in i lagen.

Beträffande 3 § punkt 5 och punkt 8 i den del, varom nu är fråga, anför

departementschefen följande.

Några remissinstanser, länsstyrelsen i Hallands län, Svenska stadsförbundet

samt drätselkamrarna i Malmö och Oxelösund, anser att besvärliga problem

kan uppstå för torghandeln, om kommunen inte längre skall få inskränka

den vanliga affärstiden. Man pekar på att det med hänsyn till bl. a.

trafiksynpunkter inte är lämpligt att torghandel får bedrivas så länge som

den föreslagna affärstiden. Svårigheter att hinna göra torgen rena talar

också för att affärstiden måste kunna begränsas. I något yttrande sägs att

det över huvud taget bör vara en kommunal angelägenhet att bestämma hur

länge salutorg får användas för sitt ändamål.

De synpunkter som sålunda har kommit fram under remissbehandlingen

finner jag böra beaktas och jag föreslår med hänsyn härtill att försäljning

från salutorg och liknande allmän plats som i vederbörlig ordning har upplåtits

för försäljningsändamål skall undantas från lagens tillämpning. Syftet

med delta undantag är således inte i och för sig att ge tillfälle till längre försäljningstid

i dessa fall utan att helt lägga i kommunernas händer att be
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

stämma affärstiden för torghandeln. Det måste förutsättas att kommunerna

därvid beaktar även ordningssynpunkterna.

Vidare föreslår utredningen att flera varuslag som i lagen anges

endast genom en allmän beskrivning — varor som

är av sådant slag att allmänheten bör kunna köpa dem även under annan

tid än vanlig affärstid — skall undantas från lagens tillämpning. Vilka

varor som skall höra hit bör enligt utredningen anges i tillämpningsföreskrifterna.

Utredningen presenterar ett förslag som upptar de varor som enligt

utredningen lämpligen bör undantas i denna ordning. Förslaget innehåller

dels portioner av mat som har värmts eller grillats på stället och tillbehör

till sådan mat, dels julgranar samt ballonger och andra smärre leksaker

— dvs. varor som är undantagna från butikstängningslagens tillämpning

•— dels vissa varor som i stort sett motsvarar det nuvarande kiosksortimentet,

nämligen glass, konfektyrer, alkoholfria drycker, frukt, produkter av

frukt, honung, kex, toalettartiklar, skrivmateriel, vykort, film, souvenirer

och tändstickor.

I denna del vill jag anföra endast vissa allmänna synpunkter. Om man

gav det fria sortimentet väsentligt större omfattning än det nu har på grund

av undantagen i butikstängningslagen eller dispenser med stöd av denna

skulle de som säljer det fria sortimentet få en starkt gynnad ställning i

förhållande till andra detaljhandlare. Det kan inte uteslutas att skadeverkningar

skulle uppstå härav. I likhet med utredningen anser jag att konsumentönskemålen

bör kunna tillgodoses på ett lämpligt sätt utan väsentlig

ökning av det nuvarande fria sortimentet. Härtill kommer att man, som

skall utvecklas närmare under 3 §, kan tillgodose särskilda konsumentintressen

dispensvägen.

Lagrådsbehandlingen

Av lagrådet framförda förslag till ändringar i lagtexten har i huvudsak

beaktats. Utskottet hänvisar till propositionen s. 77—79.

Motionerna

Motionsyrkandena redovisas ovan under särskild rubrik. De huvudsakliga

grunderna för yrkandena återges i det följande.

I: 772 och II: 945

Motionärerna anför att strukturrationaliseringen inom handeln har medfört

att många småbutiker såväl i tätorter som på landsbygden försvunnit.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 88 år 1966

19

Denna utveckling antas komma att fortsätta under åtminstone de närmaste

fem åren. Det utglesade butiksbeståndet och de allt längre avstånden till inköpsställena

sägs ba medfört vissa fördelar för konsumenten. Nackdelarna

anses emellertid vara många. Motionärerna pekar på att avstånden förutsätter

att kunderna i ökad utsträckning är bilburna. Man bar emellertid beräknat

att mellan 20 och 30 procent av hushållen på grund av ålder och handikapp

inte kommer att ha tillgång till bil. Problemen är störst bland åldringar och

förvärvsarbetande. Motionärerna menar att man måste räkna med att närhetsbutiker

av typen kiosker och tobaksaffärer får en allt viktigare funktion

inom varudistributionen och att närhetsbutikerna blir det reguljära inköpsstället

för särskilt äldre, sjuka och handikappade när det gäller vissa livsmedel

samt daglig- och impulsvaror.

Närhetsbutikerna har enligt motionärernas mening framtiden för sig. De

måste emellertid anpassa sortiment och affärstider efter konsumenternas

behov. Det förutsätter att det s. k. fria sortimentet, d. v. s. de varuslag som

undantagits från lagens tillämpning, utökas med vad motionärerna kallar

kompletteringsvaror. Hit hör kaffe, the, kakao, socker, portionsförpackat

bröd, helkonserver, djupfrysta färdigrätter, damstrumpor, glödlampor och

el-proppar.

Motionärerna framhåller i fortsättningen att den ökade fritiden och den

stigande levnadsstandarden ökar kravet på lämplig varudistribution på obekväm

tid och inom fritidsområden. Bilismens utveckling och förändrade

inköpsvanor anses också skapa nya servicebehov. Motionärerna framhåller

i sammanhanget den dåliga service som de menar råder vid badorter och

campingplatser då det gäller möjligheten att under icke affärstid kunna

köpa t. ex. bröd, konserver o. d.

I motionerna anförs till slut att allt fler kiosker motsvarar mycket höga

anspråk på hygienisk och sanitär standard liksom också utrymmesmässigt.

Med de moderna tillverkningsmetoderna för förslutna livsmedel och de nya

emballagen bör det enligt motionärernas mening ur livsmedelshygienisk

synpunkt inte vara några betänkligheter mot att låta kioskerna fylla sin

funktion som närhetsbutiker med ett starkt begränsat urval livsmedel av

typen komplement- och impulsvaror av det slag som allmänheten frågar

efter under annan tid än vanlig affärstid.

I : 788 och II : 963

Motionärerna anför, att rationaliseringen inom detaljhandeln har medfört

att större affärsenheter uppstått. Antalet storinköp i dylika butiksformer har

ökat avsevärt. Även om allmänheten godtagit utvecklingen mot de stora butiksenheterna,

så kräver man att det dessutom skall finnas närhetsbutiker.

Kravet finns såväl hos dem, som har möjligheter att flera gånger per vecka

göra inköp i varuhus, som hos dem, som bär närhetsbutiken som sitt huvudsakliga

inköpsställe. Förutsättningen för att närhetsbutiken skall kunna fylla

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

sin funktion är att såväl affärstid som sortiment smidigt anpassas till konsumenternas

behov.

Motionärerna förklarar i fortsättning att det för att kunna driva även

en relativt liten närhetsbutik med lönsamhet behövs en relativt stor omsättning.

Därför kan det inträffa att på vissa platser, där kundunderlaget är

för litet för att en vanlig butik skall kunna drivas, denna ersätts med en

kiosk. Även om kioskerna i många fall har uppnått hög standard vad beträffar

storlek, hygien o. s. v., så bör emellertid enligt motionärernas mening

närhetsbutiken vara förstahandslösningen då det gäller att tillgodose

konsumenternas krav. Om däremot en närhetsbutik omöjligen kan åstadkomma

lönsamhet på en ort kan en kiosk med ett avsevärt utvidgat sortiment

utgöra en lösning. Detta bör, menar motionärerna, beaktas vid dispensgivningen

beträffande varor i kioskerna. Behovet av generositet gentemot

närhetsbutikerna sägs vara stort vad beträffar affärstidens förlängning.

I motionerna anförs även att servicen för turisterna är ett speciellt stort

problem. Närhetsbutikerna skulle kunna lämna en betydligt bättre service

om de kunde ha öppet på annan tid än den vanliga affärstiden. Ett stort

antal människor tillbringar sin semester och sin veckoledighet på campingplatser

och har då behov av att varje dag köpa t. ex. bröd, smör, mjölk samt

kött- och fiskkonserver. De åsamkas ökade kostnader om de inte från lördag

middag till måndag morgon kan inköpa dylika förnödenheter. Ett ökat

öppethållande är därför enligt vad motionärerna anför av stort intresse i

landets turistområden. Om inga närhetsbutiker finns inom rimligt avstånd

bör kioskerna medges möjligheter att ha ett utökat sortiment.

Sammanfattningsvis sägs att den mindre detaljhandeln bör beredas möjligheter

att fortsätta att ge allmänheten sin service. För många som har

svårigheter att utnyttja de stora varuhusen är närhetsbutikerna nödvändiga

serviceinstitutioner. De handikappade, de äldre och de avsides boende har

intresse av att man inte genom någon form av lagstiftning försvårar de mindre

företagens möjligheter att existera. Man bör i stället genom lagstiftningen

ge närhetsbutikerna möjligheter att bestå och utvecklas och därmed ge allmänheten

en bättre service.

I: 789 och II: 965

I motionerna sägs bl. a. att verkningarna för de anställda av att tiden för

butikernas öppethållande utökas är besvärliga och erinras om att Handelsanställdas

förbund anfört tvivel angående möjligheten för de anställda att

hävda sig på facklig väg och utan verksamt stöd av butikstängningslagstiftningen.

Förbundet säger sig hysa oro för framtiden om möjligheten att avtalsvägen

främja de handelsanställdas krav exempelvis när det gäller obekväm

arbetstid.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1066

Motionärerna uttalar vidare att beträffande glesbygdernas och förorternas

folk och deras tillgång på närbelägna butiker är läget redan nu mångenstädes

besvärligt nog. Man förklarar sig därför beklaga att den föreslagna lagstiftningen

går på en linje som till sina verkningar uppenbarligen gynnar

varuhusen och storkedjeföretagen och den butiksutslagningspolitik som de

redan bedriver.

Motionärerna anför vidare, att det i lokaliseringssannnanhang ofta med

rätta framhållits vad det betyder för en glesbygd att en butik försvinner.

Även för många större tätorter eller förorter av stadskaraktär är detta att

sakna mindre specialbutiker eller i allmänhet närbutiker ofta mycket kännbart.

För den som är bunden av arbete, kanske med längre restid mellan hem

och arbetsplats, för husmödrar med småbarn och inte minst för många äldre

är det av värde att inte ha för långt till de butiker, där de har att göra nästan

dagliga inköp. Även ur trivselsynpunkt är det för många en svår förlust när

den närbelägna butiken, som samtidigt särskilt för gamla och ensamma varit

en träffpunkt, tvingas att läggas ned. Motionärerna konstaterar att så

redan i stor utsträckning skett. Enbart inom livsmedelsbranschen upphörde

1963 1 600 butiker (netto) och en prognos av detaljhandelns utredningsinstitut

beräknar för åren 1964—1970 en minskning av butikernas antal med

18 200, varav ungefär hälften enbart livsmedelsbutiker. Mer än hälften av

hela nedgången i butiksantalet avser familjebutiker och den därnäst största

gruppen utgörs av andra småföretag.

Motionärerna hänvisar till att det i propositionen i flera sammanhang

framhålls att de affärer (ex. kiosker) som undantas från lagen har en »privilegierad»

ställning i konkurrenshänseende och menar, att andra företag

på samma sätt skulle kunna få en förbättrad möjlighet att till gagn för allmänheten

bestå i konkurrens med affärshus och storkedjor om de beviljades

samma förmån. Rimliga skäl talar enligt motionärernas mening för att företag

som bedrivs av innehavaren och hans familj skall ha rätt att ha öppet

när innehavaren vill och anser det erforderligt.

I: 790 och II: 962

I motionerna anförs att då kioskhandeln i lagförslaget undantas från regleringen

ställs andra närhetsbutiker i ett sämre läge, eftersom de inte kan

konkurrera på lika villkor. Utredningen och de remissinstanser som har uttalat

sig i frågan anser att en viktig förutsättning för att närhetsbutiken skall

kunna fylla sina funktioner är att affärstiden smidigt kan anpassas till konsumenternas

önskemål. Föredraganden konstaterar att just i fråga om närhetsbutiken

torde önskemålen om en friare förläggning av affärstiden vara

särskilt uttalade. Det bör enligt motionärernas mening inte skapas en sådan

situation att de affärer som önskar konkurrera skall bli tvingade att även

öppna kioskrörelse. I många fall kan det bli fråga om slöseri med kapital om

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

man för att få sälja utanför vanlig affärstid skall behöva bygga en särskild

kioskbyggnad med dyrbar utrustning. Detta kan som resultat ge fördyrade

varor. Om affärstidsregleringen kunde avskaffas skulle kioskerna och andra

närhetsbutiker jämställas och en rad svårbegripliga gränsdragningsproblem

elimineras, menar motionärerna.

I motionerna sägs vidare att enligt lagförslaget skall också tillfällig torgförsäljning

undantas från regleringen. Den konkurrens som därmed uppstår

med de fasta butikerna anses kunna bli förödande för dessa.

Motionärerna förklarar till slut, att det givetvis är angeläget att man inte

genom ändringar i affärstidslagstiftningen försämrar de anställdas arbetstider

och arbetsförhållanden. Denna fråga bör emellertid inte regleras genom

affärstidslagen utan genom arbetstidslagstiftningen och efter överenskommelse

med de anställdas organisationer.

I: 791 och II : 966

Motionärerna anför i anslutning till vad departementschefen uttalat om

att ett omedelbart slopande av affärstidsregleringen skulle kunna få vissa

oförmånliga konsekvenser för konsumenterna, att ett längre öppethållande

vid tidpunkter då övertidsersättning kommer i fråga i och för sig resulterar

i ökade personalkostnader. Det kan å andra sidan förutsättas att detaljhandeln

på ett smidigt sätt söker anpassa sig till de ändrade förhållanden, som

regleringens upphävande kan komma att föranleda. Detta förutsätter att

öppethållandets längd och tidsmässiga förläggning beräknas med hänsyn

till konsumentinriktningen och övriga faktorer av betydelse för rörelsens

ekonomiska resultat. Härigenom skulle detaljhandelns företagsekonomiska

överväganden komma att vila på rationellare grunder, än vad ett agerande

inom ramen för en affärstidsreglering medger. Den omständigheten anser

motionärerna i själva verket utgöra ett incitament till en för konsumenternas

vidkommande gynnsam prisutveckling.

De problem som vid en övergång till ett fritt system för småbutiksinnehavaren

bör enligt vad motionärerna anför inte överbetonas, bl. a. i beaktande

av de möjligheter som står till buds att variera affärstiderna. Såväl

utredningen som departementschefen framhåller att personalkostnaderna

kan hållas nere genom att kompensera längre affärstid på kvällarna med

att hålla stängt t. ex. vissa förmiddagar. Härigenom kan även affärsinnehavarens

totala arbetstid begränsas. Motionärerna erinrar i sammanhanget

om att redan Kungl. Maj :ts förslag rörande utsträckt öppethållande ger

upphov till vissa anpassningsproblem för den enskilde butiksinneliavaren.

Dessa torde sannolikt inte bli nämnvärt större vid ett upphävande av affärstidsregleringen.

Härutöver omnämner motionärerna närhetsbutikernas behov

av att smidigt kunna anpassa sig till konsumenternas önskemål i fråga

om öppethållande. Detta anses tala för ett system med fria affärstider, såvitt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 är 1966

23

småbutiksinnehavarens problem är i fråga. Detta spörsmål bör, menar motionärerna,

även beaktas med utgångspunkt från närhetsbutikernas funktion,

då det gäller att underlätta för åldringar och handikappade att själva

ombesörja sina inköp.

I fråga om de affärsanställdas behov av fritid anförs att beträffande de

grupper, som berörs av avtal slutna av de anställdas fackliga organisation,

torde övergångsproblcmen kunna lösas på elt för berörda parter tillfredsställande

sätt. Det finns även anledning förutsätta, att de uppgörelser som

här träffas kommer att få genomslagskraft på hela detaljhandelsområdet.

Motionärerna anför vidare, att tungt vägande skäl för ett upphävande avregleringen

kan åberopas. Den snedvridna konkurrenssituation, som under

alla förhållanden måste följa av en lagstadgad begränsning av detaljhandelns

öppethållande, accentueras av det system med dispensgivning, som vid ett

genomförande av Kungl. Maj :ts förslag fortfarande kommer att tillämpas.

Oavsett vilken utformning urvalskriterierna får, kan det inte undvikas att

vissa affärer eller viss verksamhet blir otillbörligt gynnade.

I: 792 och II: 964

I motionerna anförs bl. a. att det i storstäderna ofta förekommer ett system

med små butiker, närhetsbutiker, i anslutning till bostadsområden samt större

varuhus i centrum. I och med att butikerna tvingas stänga tidigt på kvällen

blir de konsumenter som tvingas göra sina inköp på väg från sina arbeten

tvungna att handla i centrumbutikerna eftersom de ofta inte hinner ut

till närhetsbutikerna. En mer flexibel affärstid skulle, menar motionärerna,

i många fall gynna de små närhetsbutikerna. Den ökade förvärvsintensiteten

hos kvinnorna leder också till större behov av öppethållande under kvällstid.

Dessutom finns behov av öppethållande under söndagar för inköp av

vissa större kapitalvaror — t. ex. bilar och möbler — där hela familjen kan

vilja vara med vid inköpet.

Motionärerna diskuterar i fortsättningen frågan huruvida ett avskaffande

av affärstidsregleringen skulle leda till högre varupriser och säger i sammanhanget

bl. a. att det troliga är att endast de företag som har stor kundtillströmning

under kvällar och söndagar skulle ha öppet vid dessa tider om

affärstiderna släpptes fria. Det förefaller dem också troligt att butikerna

kompenserar kvällsöppethållande med att hålla stängt på tider då kundtillströmningen

är låg, t. ex. vissa förmiddagar. Konkurrensen med företag

som inte tillämpar kvälls- och söndagsöppet i någon större omfattning skulle

förmodligen också motverka prishöjningar. Vad gäller de olägenheter som

kan följa för de affärsanställda erinrar motionärerna om att förslag nyligen

framlagts om ändring i arbetstidslagen för detaljhandeln, innebärande att

den maximala veckoarbetstiden skall sättas ned från 45 timmar till 42 timmar

och 30 minuter. De handelsanställda är sålunda enligt motionärernas

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

mening skyddade genom arbetstidslagstiftningen och genom de fackliga

organisationernas verksamhet.

Motionärerna anför även att förslaget i och för sig innebär en väsentlig

liberalisering, men den ger exempel på att de nödvändiga undantagen kommer

att verka snedvridande på konkurrensen. Så föreslås t. ex. att bagerioch

konditorivaror samt lagad mat skall få försäljas på kvällar och söndagar,

dock endast i anslutning till ordnad serveringsrörelse. Alster av bildkonst,

konsthantverk och konstindustri skall få försäljas, men endast om

försäljningen sker i utställningslokal. Flera exempel på hur de yttre förhållandena

fått bestämma undantagen finns, säger motionärerna.

Utskottet

I propositionen föreslås att den nuvarande butiksstängningslagen upphävs

och ersätts med en enklare och friare reglering i en affärstidslag. Vanlig

affärstid föreslås bli vardagar mellan kl. 8 och 20 mot nu mellan kl. 8

och 19. Försäljningen av åtskilliga varuslag undantas från lagens tillämpning.

Undantagen avser både sådana varor som faller utanför butiksstängningslagens

tillämpning och sådana som f. n. efter dispens får säljas efter

den vanliga affärstidens slut. Det fria varusortimentet anges genom en mindre

detaljrik uppräkning än f. n. Vidare undantas flera varuslag som i lagen

anges endast genom en allmän beskrivning, nämligen varor som allmänheten

särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid. Hit hör bl. a. huvuddelen

av det nuvarande s. k. kiosksortimentet. Den närmare omfattningen

av det fria sortimentet skall anges i tillämpningsföreskrifter. Om det för

särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse kan kommun

medge affärstid utöver den vanliga. Lagförslaget innehåller i övrigt bl. a.

straffbestämmelser. Lagen avses skola träda i kraft den 1 januari 1967 och

gälla t. o. m. den 31 december 1971.

I motionerna I: 790 och II: 962, I: 791 och II: 966 samt I: 792 och II: 964

hemställs på ovan närmare angivna skäl att riksdagen måtte avslå propositionen

och besluta att upphäva butiksstängningslagen fr. o. m. den 1 januari

1967.

I motionerna 1:772 och 11:945 hemställs att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte ge till känna uppfattningen att kiosksortimentet bör

utökas med ett antal närmare angivna varor som kaffe, socker, portionsförpackat

bröd, helkonserver m. m. Liknande yrkande framställs i motionerna

I: 788 och II: 963. I dessa hemställs vidare att riksdagen hos Kungl. Maj :t

skall begära att tillämpningsföreskrifterna utformas så att kommunerna

må iaktta stor generositet vid medgivande av affärstid utöver den vanliga i

synnerhet inom utpräglade turistorter.

I motionerna I: 789 och 11:965 yrkas att lagen skall kompletteras med

bestämmelser innebärande dels att — med hänsyn till de affärsanställda —

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1!)G6

dispens Irån bestämmelserna om vanlig affärstid såvitt avser större affärsföretag

skall meddelas endast restriktivt, dels att försäljning från s. k. familjebutiker

med ingen eller endast ringa anställd arbetskraft utöver familjemedlemmar

skall undantas från lagens tillämpning.

Inom affärstidsutredningen och i allt väsentligt även bland remissinstanserna

har enighet rått om att den nuvarande butikstängningslagen i vissa

avseenden haft ogynnsamma verkningar och att den bör upphävas. Diskussionen

har i stället kommit att gälla frågan huruvida man för närvarande

bör helt slopa affärstidsregleringen. Departementschefen har för sin del

funnit att ett omedelbart slopande av affärstidsregleringen skulle kunna

medföra betydande olägenheter. Han har därvid anfört att man inte kan utesluta

att en tvär omställning skulle få vissa oförmånliga verkningar för konsumenterna,

att vissa olägenheter för de affärsanställda skulle följa och att

en omedelbar avveckling i många fall skulle kunna leda till sociala problem

för affärsinnehavare som driver sina företag utan anställda eller med endast

någon enstaka medhjälpare. Utskottet delar uppfattningen att en direkt

övergång till ett helt fritt system skulle kunna medföra nackdelar, som

övervägde fördelarna. Den medelväg som departementschefen förordat innebär

för närvarande enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan

de intressen som gör sig gällande på området. Utskottet vill i sammanhanget

framhålla att den gällande regleringen bestått i stort sett oförändrad sedan

år 1939 och att detaljhandeln anpassat sig därtill. En omställningsperiod är

därför under alla omständigheter önskvärd. Huruvida regleringen senare

skall helt slopas eller ej får avgöras med ledning av erfarenheterna av den

friare regleringen.

Av vad nu sagts följer att utskottet inte kan tillstyrka bifall till de motioner,

vari yrkas avslag på propositionen och upphävande av butikstängningslagen.

Vad gäller de frågor om det fria sortimentet och dispensgivningen som

berörts i motionerna I: 772 och II: 945 samt I: 788 och II: 963 vill utskottet

anföra följande. Den föreslagna vanliga affärstiden har bestämts med hänsyn

till att endast ett någorlunda rimligt antal dispenser skall behöva meddelas.

Ett visst behov av dispenser har dock bedömts komma att kvarstå.

Förutsättningen för meddelande av sådana är att de för särskilda fall är

påkallade av hänsyn till allmänhetens intresse. Dispens kan bl. a. avse rätt

för visst företag att utöver den vanliga affärstiden sälja varuslag som inte

ingår i det fria sortimentet. Med den tämligen vida ram, som redan den vanliga

affärstiden utgör, och med de dispensmöjligheter som kommer att stå

till buds synes rimliga önskemål i fråga om affärstiden i allmänhet kunna

tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Genom att befogenheten att meddela

dispens tillagts kommunerna har förutsättningar för en smidig anpassning

till de lokala förhållandena skapats. Mot förslagen att utvidga det fria

sortimentet mera väsentligt — i motionerna har nämnts bl. a. livsmedel som

kaffe, socker, bröd, smör, mjölk och konserver — talar som departements
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1966

chefen anfört att de som säljer det fria sortimentet genom en sådan utvidgning

skulle få en starkt gynnad ställning i förhållande till andra detaljhandlare.

Det kan inte uteslutas att en sådan snedvridning av konkurrensen

skulle få menliga verkningar. Utskottet är med hänsyn till det nu anförda

inte berett att förorda någon åtgärd i anledning av de nu aktuella motionerna.

Utskottet vill i anledning av motionerna I: 789 och II: 965 anmärka att

den vanliga affärstiden ger även familjebutikerna goda möjligheter att variera

affärstiderna på sätt vederbörande önskar och finner erforderligt. Behovet

av längre öppethållande synes inte vara särskilt starkt. Att utforma bestämmelserna

så att rätten att hålla öppet blir beroende av i vilka former

rörelsen ägs och drivs synes inte heller vara invändningsfritt. Vad gäller

dispensfrågorna innebär lagens grunder bl. a. att dessa frågor skall bedömas

i första hand med hänsyn till konsumenternas intressen. För att dispens

skall medges måste det antas att det finns ett utbrett önskemål om utsträckt

affärstid. Men är det fallet bör dispens inte heller få vägras. Motionärernas

förslag om särskilda dispensregler för större företag innebär ett avsteg från

dessa grunder som utskottet inte är berett att förorda.

På nu anförda skäl avstyrker utskottet även motionerna I: 789 och II: 965.

De delar av propositionen som ej behandlats ovan föranleder inte något

uttalande från utskottets sida.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

A. att riksdagen måtte avslå följande motioner, nämligen

1. I: 790 och II: 962,

2. I: 791 och II: 966 samt

3. I: 792 och II: 964;

B. att riksdagen med avslag på motionerna I: 789 och

11:965 måtte bifalla förevarande proposition, nr 144; samt

C. att motionerna I: 772 och II: 945 samt I: 788 och II: 963

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 6 december 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Svante Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Knut

Johansson*, Åkesson, Herbert Larsson, Wirmark* och Ernulf;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Hedin, Johansson

i öckerö, Svenning, Hamrin i Kalmar, fru Ekroth och herr Elmstedt*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till affärstidslag jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten