Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942
1966-12-08 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1966:60, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1966
1
Nr 60
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19
juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
Genom en den 11 november 1966 dagtecknad proposition, nr 160, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till
1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.,
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.,
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)
om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,
4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås fortsatt giltighet för lagstiftningen om hyresreglering
t. o. m. den 30 juni 1968.
Lagförslagen
De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 60
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1966
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.,
vilken enligt lag den 3 juni 1966 (nr 204) gäller till och med den 30 juni
1967, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1968.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 januari 1967
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 juni 1967, må framställning
som sägs i 7 § göras senast den 16 januari 1967 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat att han ej önskar
låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat
hyresgästen sådant meddelande.
Har hyresvärd före den 1 januari 1967 lämnat meddelande som sägs i 8 a §
femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 juni
1967, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 16 ianuari
1967.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 3 juni 1966
(nr 205) gäller till och med den 30 juni 1967, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1968.
Tredje lagutskottets utlåtande nr (>0 år 1960
3
Förslag
till
Lag
angåemle fortsatt giltighet av lagen ilen 7 december 1956 (nr 568) om rätt i
vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal
Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 3 juni 1966 (nr
206) gäller till och med den 30 juni 1967, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 juni 1968.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad
Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 3 juni 1966
(nr 207) gäller till och med den 30 juni 1967, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 juni 1968.
Motioner
I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av
densamma väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna I: 808
av herr Schött m. fl. och II: 983 av herr Hedin m. fl.
I motionerna hemställs
att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 160 angående fortsatt
giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala
A. att Kungl. Maj :t snarast under vårsessionen 1967 måtte framlägga
förslag om sådan ändring i lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.
att 3—5 §§ upphäves och 6 § göres tillämplig på hela det reglerade lägenhetsbeståndet,
B. att Kungl. Maj :t fattar beslut i enlighet med statens hyresråds förslag
den 18 maj 1965 om regional och kategorimässig avveckling av hyresregleringslagen.
För motionernas innehåll redogörs nedan.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 60
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1966
Departementschefen
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anför i propositionen
bl. a. följande.
En kortfattad redogörelse för innehållet i lagarna i fråga har senast lämnats
i prop. 1966: 82. Där har uppgifter också lämnats om de åtgärder för
avveckling av regleringen som hittills vidtagits och för den nuvarande omfattningen
av regleringen. Jag her att få hänvisa till denna framställning.
Vid tidpunkten för nämnda proposition hade hyreslagstiftningssakkunniga,
som år 1963 erhållit i uppdrag att utreda frågan om hyreskontroll och
besittningsskydd inom ramen för en permanent hyreslagstiftning, ännu inte
avlämnat sitt betänkande men detta väntades ske under april månad.
För att de sakkunnigas förslag inte skulle föregripas ansågs förlängningen
böra begränsas till vad som var absolut nödvändigt eller t. o. m. den 30
juni 1967.
De sakkunniga har i juni 1966 överlämnat betänkandet »Ny hyreslagstiftning»
(SOU 1966: 14) med förslag till bl. a. en ny allmän hyreslag.
Betänkandet har sänts på remiss till ett stort antal myndigheter och organisationer.
Remisstiden utgick den 15 oktober men många remissinstanser
har ännu inte inkommit med yttranden.
Målsättningen har ursprungligen varit att ett förslag i ämnet skulle föreläggas
riksdagen våren 1967 och att den nya lagen i princip skulle träda i
kraft den 1 juli samma år. Jag har utgått från att klarhet skulle vinnas
under propositionsarbetet innevarande höst i vilken utsträckning hyresregleringslagstiftningen
måste behållas även efter nämnda tidpunkt.
Det är nu osäkert om det uppställda tidsprogrammet kan hållas. Anledningarna
härtill är främst den betydande fördröjningen av såväl hyreslagstiftningssakkunnigas
betänkande som remissbehandlingen därav. Det är
emellertid uppenbart att hyresregleringen måste behållas under en övergångstid
även efter ikraftträdandet av en ny allmän hyreslag, åtminstone
för vissa orter. Hyresregleringslagens giltighetstid måste därför förlängas.
Å ena sidan anser jag att förlängningen bör göras så kort som möjligt för
att inte senare ställningstaganden skall föregripas. För detta talar även
den omständigheten att det under det fortsatta arbetet på den nya hyreslagen
kan visa sig erforderligt att ändra hyresregleringslagen i ett eller annat
hänseende. Å andra sidan medför den inträffade förseningen av arbetet
att den nya hyreslagstiftningen inte torde kunna träda i kraft före den 1
juli 1968.
På grund av vad sålunda anförts föreslår jag att giltighetstiden för hyresregleringslagen
— jämte därtill knutna lagar — förlängs ytterligare ett år,
dvs. t. o. in. den 30 juni 1968.
Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde till den lag som inne
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 är 1066 5
fattar bestämmelse om förlängning av hyresregleringslagen höra togas
övergångsbestämmelser av innebörd, att i vissa tall ansökan om förlängning
av hyresförhållande eller övertagande av hyresrätt, som avser tid
efter lagens hittillsvarande giltighetstid, får göras inom viss kortare tid
efter det förlängningslagen trätt i kraft.
Motionernas innehåll
Motionärerna anser till en början att det av tidsskäl synes nödvändigt
att på sätt föreslagits i propositionen förlänga hyresregleringslagstiftningen
ännu ett år. Dock bör enligt deras mening vissa åtgärder snarast vidtagas
för att förbättra situationen på hyresmarknaden. Motionärerna antör i anslutning
härtill följande.
Det torde vara uppenbart, att den nuvarande regleringens bibehållande i
oförändrad form medför allvarliga skadeverkningar och försvårar övergången
till en friare hyresmarknad bland annat genom att skillnaden mellan
hyresnivåer för olika årgångar av hus hlir allt större. Reglerna föi
hyressättningen verkar vidare på det sättet att reparations- och förbättringsarbeten
missgynnas, vilket i sin tur åstadkommer en tendens till förslumning
av det äldre fastighetsbeståndet. Åtskilliga fastigheter ri\es enbart
av den anledningen, att det är ekonomiskt icke lönsamt att reparera
och förbättra dem med nuvarande regler för bestämmandet av hyran. Ur
samhällsekonomisk synpunkt är detta en högst olycklig utveckling som
snarast bör brytas.
Statens hyresråd har i sitt yttrande över hyreslagstiftningssakkunnigas
betänkande med förslag till ny hyreslagstiftning anfört, att rådet finner
det angeläget att utjämningen av hyresnivåerna påbörjas så snart som
möjligt. Hyresrådet har därför föreslagit, att hyresregleringslagen, då den
nuvarande tillämpningsperioden utlöper den 1 juli 1967, törlänges med
den ändringen att 3—5 §§ upphäves och 6 § göres tillämplig på hela det
reglerade lägenhetsbeståndet. Hyresrådet har uttalat, att någon ytterligare
utredning inte behövs av denna anledning, men att 6 § ävensom lagens stadganden
i övrigt överses.
På angivna skäl finner motionärerna det nödvändigt att man så snart
som möjligt bryter den nuvarande detaljregleringen av hyrorna för att
möjliggöra en för både hyresgäster och fastighetsägare önskvärd successiv
anpassning till mera marknadsmässiga hyresvärden. Det förslag hyresrådet
framlagt synes därför enligt motionärerna snarast böra genomföras. Förslaget
skulle medföra, att hyresvärd och hyresgäst i princip skulle få frihet
att avtala om skäliga hyresbelopp. På begäran av hyresgäst skulle dock
hyresnämnd kunna nedsätta hyran om denna bedöms såsom oskälig. De
normer och riktlinjer som skulle gälla för hyresnämndernas prövning samt
den översyn av övriga bestämmelser i hyresregleringslagen som hyresrådet
föreslagit föreslås bli utarbetade av Kungl. Maj :t och föreläggas riksdagen
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1966
snarast under vårsessionen 1967. En liberalisering av hyresregleringslagen
på detta sätt skulle enligt motionärernas mening underlätta övergången till
den nya hyreslagstiftningen, som förutsättes träda i kraft efter utgången
av den nu föreslagna förlängningsperioden. Motionärerna fortsätter.
Statens hyresråd har vidare redan den 18 maj 1965 framlagt förslag till
ytterligare regional och kategorimässig avveckling av hyresregleringen. Förslaget
har dock icke åtföljts av någon Ivungl. Maj :ts åtgärd. Något hinder
att genomföra hyresrådets avvecklingsförslag synes emellertid inte föreligga.
Erfarenheterna av den hittills genomförda avvecklingen måste betecknas
såsom mycket goda. Vi föreslår därför, att avvecklingen sker i
enlighet med förslaget.
Hyresrådets remissyttrande
1 sitt yttrande över de sakkunnigas förslag uppger sig hyresrådet hysa
starka betänkligheter mot de sakkunnigas förslag i vad det innebär att nuvarande
principer för hyressättning skall i bristorter utan övergångstid
ersättas med bestämmelserna i den föreslagna nya lagen.
Hyresrådet uttalar bl. a. följande.
De svårigheter som hyresrådet funnit förknippade med de sakkunnigas
förslag till hyreskontroll bör inte tolkas så att hyresrådet anser det omöjligt
att inom överskådlig tid ersätta nuvarande hyresreglering med en friare
hyresmarknad. Det står klart att regleringens tillämpning medför en fortsatt
accentuering av skillnaden mellan hyresnivåerna för olika årgångar
av hus. Det är angeläget att denna utveckling snarast möjligt brytes och
att en utjämning av nivåerna inledes. Vad beträffar möjligheterna härtill
erinras om att rådet i skrivelse den 26 november 1962 bland annat framhöll
att det vore önskvärt att hyrorna redan före avvecklingen kunde anpassas
efter lägenheternas inbördes marknadsmässiga hyresvärde. Rådet framförde
därvid tanken att tillämpa en reglering av det slag som avses i 6 §
hyresregleringslagen. Kungl. Maj :t anförde också i direktiven till de sakkunniga
att de borde undersöka och bedöma vilka verkningar på hyresmarknaden
en sådan förenklad regel kunde få i orter där påtaglig lägenhetsbrist
förelåg, därvid frågan om normer för den angivna skälighetsprövningen
vore av särskild vikt. De sakkunniga upptar frågan om tillämpning
av ett 6 §-system till diskussion men finner starkare skäl tala för den
lösning som deras förslag innefattar. Den undersökning av 6 §-systemets
verkningar, som ovannämnda uttalande i direktiven bort föranleda, har de
sakkunniga däremot icke fullgjort. Inte heller kan den argumentering som
de sakkunniga åberopat till stöd för sin ståndpunkt anses övertygande.
Oaktat klarhet icke vunnits angående verkningarna av en tillämpning av
6 §-systemet, är detta i vart fall inte förenat med de olägenheter som enligt
vad som framhållits i det föregående vidlåder de sakkunnigas förslag.
Hyresrådet anser alltjämt att en uppmjukning av hyresregleringen genom
att övergå till 6 §-systemet beträffande alla lägenheter på hyresreglerade
orter är en lämplig förberedelse till friare hyresmarknad. Med detta system
möjliggöres en successiv anpassning till mera marknadsmässiga hyres
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
/
Tredje lagutskottets utlåtande nr 00 år 1000
värden, som inte låter sig genomföra med de sakkunnigas förslag, övergången
till den friare hyresmarknaden kan härigenom lättare ske utan alltför
svåra sociala återverkningar.
Hyresrådet finner det sålunda vara mest ändamålsenligt, att med ikraftträdandet
av den nya lagen får anstå några år, under vilka man med tilllämpning
av 6 §-systemet söker anpassa hyrorna till eu fri marknad. Enligt
systemet i fråga råder i princip frihet för hyresvärd och hyresgäst att
överenskomma om vilken hyra som skall utgå för lägenheten. Hyresgästen
har emellertid möjlighet att när som helst underställa denna hyra de hyreslcontrollerande
organens prövning. Dessa äger — om de finner hyran avsevärt
högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter föranleder
— nedsätta densamma efter vad som finnes skäligt. Möjlighet öppnas
således för parterna att själva komma överens om en anpassning av hyran
till en skälig nivå. Troligt är emellertid att prövning av hyran kommer att
påkallas i ett stort antal fall. Därvid uppkommer frågan om vilka principer
som bör följas vid prövningen av den avtalade hyrans skälighet. Enligt
hyresrådets mening bör riktpunkten vara att under ifrågavarande övergångstid
anpassa hyran till lägenhetens bruksvärde. Sistnämnda värde blir,
då tillämpningen av systemet påbörjas, såsom förut sagts svårt att beräkna.
Det kan knappast definieras närmare än som det värde, lägenheten
rimligen skulle ha haft på hyresmarknaden om jämvikt rått mellan tillgång
och efterfrågan. För att övergången till en i princip fri hyresmarknad
skall bli så mjuk som möjligt bör de hyreshöjningar som under övergångstiden
medgives i regel ske etappvis. Olika förfaranden är härvid tänkbara.
Sedan hyresrådet bl. a. anlagt några synpunkter på de kriterier som
bör komma till användning vid uppskattningen av bruksvärdet samt berört
vissa fördelar med dess förslag säger hyresrådet, att den sålunda förordade
ordningen kan sammanfattningsvis sägas ha bestämda företräden
framför sakkunnigförslaget i åtminstone följande två avseenden.
För det första skapas därigenom förutsättningar för en mjukare övergång
till marknadsmässiga hyror än som blir möjlig enligt nämnda förslag.
Man undgår de olägenheter som kan uppkomma om hyrorna i ett sammanhang
höjes i den utsträckning som förslaget tillåter. Ej blott ur hyresgästernas
synpunkt utan också allmänt sett måste detta vara en klar vinning.
Med de sakkunnigas förslag att den nya lagen skall träda i kraft något
senare inom utpräglade bristområden än inom landet i övrigt undviker
man inte påtalade olägenheter, såvida inte ikraftträdandet får anstå till
dess jämvikt inträtt mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter. Den
andra vinsten med den ordning som hyresrådet förordar är att den ömtåliga
övergången till friare hyresmarknad kan ske med anlitande av nuvarande,
inarbetade organisation och det förhållandevis enkla samt för
parterna billiga förfarande som hyresregleringslagen föreskriver. Sedan på
detta sätt under en övergångstid hyrorna stabiliserats blir det avsevärt lättare
för en ny organisation att träda till och i fortsättningen handha tilllämpningen
av den nya lagstiftningen.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1966
Utskottet
Riksdagen beslöt under årets vårsession om fortsatt giltighet av hyresregleringslagen
och vissa därmed sammanhängande lagar till och med den
30 juni 1967. Genom förevarande proposition framläggs förslag om förlängning
av samma lagstiftning till och med den 30 juni 1968.
Hyreslagstiftningssakkunniga har i juni 1966 framlagt sitt betänkande
om ny hyreslagstiftning. De sakkunnigas förslag syftar till att ersätta hyresregleringen
med en friare hyresmarknad. Den nya lagstiftningen föreslås
i princip äga tillämpning från och med den 1 november 1967 med undantag
för Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna, där de nya reglerna om
besittningsskydd och hyressättning i fråga om bostadslägenheter föreslås
icke få verkan före den 1 januari 1970.
Såsom framgår av departementschefens uttalande var avsikten tidigare
att proposition i anledning av de sakkunnigas förslag skulle föreläggas riksdagen
våren 1967 och att den nya lagen i princip skulle träda i kraft den
1 juli samma år. Det uppges nu att det är osäkert om tidsprogrammet kan
hållas. Anledningen härtill synes främst vara fördröjningen av remissbehandlingen
med de sakkunnigas förslag. Oaktat förseningen torde enligt
uppgift Kungl. Maj :ts förslag i ämnet kunna remitteras till lagrådet under
våren 1967. Proposition skulle sålunda kunna föreläggas riksdagen under
höstsessionen samma år. Den av Kungl. Maj :t föreslagna tidsfristen är därför
väl tilltagen men bör för att ärendet skall få en allsidig och grundlig
behandling inom Kungl. Maj :ts kansli godtagas.
På ovan närmare angivna skäl hemställer motionärerna om riksdagens
uttalande att Kungl. Maj :t snarast under vårsessionen 1967 måtte framlägga
förslag om sådan ändring i hyresregleringslagen att 3—5 §§ upphävs
och 6 § görs tillämplig på hela det reglerade lägenhetsbeståndet. Vidare
hemställer motionärerna om riksdagens uttalande att Kungl. Maj :t fattar
beslut i enlighet med hyresrådets förslag den 18 maj 1965 om regional och
kategorimässig avveckling av hyresregleringslagen.
Nyssnämnda 3—5 §§ innehåller de grundläggande bestämmelserna om
reglering av hyra. Enligt 6 § regleras hyran för två kategorier lägenheter
som inte omfattas av den snävare regleringen i 3—5 §§. Dessa båda kategorier
utgöres av möblerade bostadslägenheter och affärslägenheter med
varierande hyra. Är sådana lägenheter uthyrda mot en hyra som är avsevärt
högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter föranleder,
äger hyresnämnden nedsätta hyran efter vad som är skäligt.
För att på lämpligaste sätt anpassa hyrorna till en fri marknad föreslår
hyresrådet i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag att ikraftträdandet
av den nya lagen skall anstå några år, under vilka man med tillämpning av
6 §-systemet söker anpassa hyrorna till en fri marknad. Enligt hyresrådets
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr <>0 år 1D(>(>
mening undgår man därigenom de olägenheter som kan uppkomma om
hyrorna i ett sammanhang höjs i den utsträckning som de sakkunnigas förslag
tillåter. Hyresrådet anser en ytterligare vinst med dess förslag vara att
övergången till friare hyresmarknad kan ske med anlitande av nuvarande,
inarbetade organisation och det förhållandevis enkla samt för parterna
billiga förfarande som hyresregleringslagen föreskriver.
Syftet med motionärernas förslag i denna del uppbärs av den i och för
sig beaktansvärda tanken att övergången till den väntade lagstiftningen
skall bli så smidig som möjligt. Det torde emellertid vara uteslutet att utan
ingående utredning lägga förslaget till grund för lagstiftning. Sådan utredning
skulle fördröja det i departementet pågående arbetet och därigenom
försena det väntade förslaget. Vid sådant förhållande och då Kungl.
Maj :t redan har att överväga frågan mot bakgrund av vad hyresrådet anfört
i sitt remissyttrande finner utskottet inte skäl att bifalla motionsyrkandet
i denna del. Ej heller anser utskottet anledning finnas att tillstyrka
bifall till motionärernas yrkande om riksdagens uttalande att Kungl.
Maj :t fattar beslut i enlighet med hyresrådets förslag den 18 maj 1965 om
regional och kategorimässig avveckling av hyresregleringslagen.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte antaga de genom förevarande
proposition, nr 160, framlagda lagförslagen; samt
B. att motionerna 1:808 och 11:983 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 december 1966
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante
Kristiansson, Knut Johansson, Erik Jansson, Åkesson och Lidgard;
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,
herrar Svenning, Bengtson i Solna, Tobé, Hammarberg och Elmstedt.
Reservation
av herrar Lidgard och Bengtson i Solna, vilka ansett
a) att utskottets utlåtande från och med det avsnitt som börjar på s. 9
med »Syftet med» och slutar med »av hyresregleringslagen» bort ha följande
lydelse:
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1966
Ehuru det av tidsskäl synes nödvändigt att förlänga hyresregleringslagstiftningen
ännu ett år bör man dock snarast vidtaga vissa åtgärder för att
förbättra situationen på hyresmarknaden. Det torde nämligen vara uppenbart,
att den nuvarande regleringens bibehållande i oförändrad form medför
allvarliga skadeverkningar och försvårar övergången till en friare hyresmarknad
bland annat genom att skillnaden mellan hyresnivåer för olika
årgångar av hus blir allt större. Reglerna för hyressättningen verkar vidare
på det sättet att reparations- och förbättringsarbeten missgynnas, vilket
i sin tur åstadkommer en tendens till förslumning av det äldre fastighetsbeståndet.
Åtskilliga fastigheter rives enbart av den anledningen, att det
icke synes ekonomiskt lönsamt att reparera och förbättra dem med nuvarande
regler för bestämmandet av hyran. Ur samhällsekonomisk synpunkt
är detta en högst olycklig utveckling som snarast bör brytas.
Av angivna skäl är det nödvändigt att man så snart som möjligt bryter
den nuvarande detaljregleringen av hyrorna för att möjliggöra en för både
hyresgäster och fastighetsägare önskvärd successiv anpassning till mera
marknadsmässiga hyresvärden. Det förslag hyresrådet framlagt synes därför
snarast böra genomföras. Förslaget skulle medföra, att hyresvärd och
hyresgäst i princip skulle få frihet att avtala om skäliga hyresbelopp. På
begäran av hyresgäst skall dock hyresnämnd kunna nedsätta hyran om
denna bedömes såsom oskälig. De normer och riktlinjer som skulle gälla
för hyresnämndernas prövning samt den översyn av övriga bestämmelser
i hyresregleringslagen som hyresrådet föreslagit bör utarbetas av Kungl.
Maj :t och föreläggas riksdagen snarast under vårsessionen 1967. En liberalisering
av hyresregleringslagen på detta sätt skulle underlätta övergången
till den nya hyreslagstiftning, som förutsättes kunna träda i kraft efter
utgången av den nu föreslagna förlängningsperioden.
Det av hyresrådet framlagda förslaget till ytterligare regional och kategorimässig
avveckling av hyresregleringen har inte åtföljts av någon Kungl.
Maj:ts åtgärd. Något hinder att genomföra detta avvecklingsförslag synes
emellertid inte föreligga. Erfarenheterna av den hittills genomförda avvecklingen
måste betecknas såsom mycket goda. Utskottet föreslår därför,
att avvecklingen sker i enlighet med förslaget.
b) att utskottet beträffande punkten B bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 808 och II: 983
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala
att Kungl. Maj :t snarast under vårsessionen 1967 framlägger
förslag till sådan ändring i lagen den 19 juni 1942
om hyresreglering m. in. att 3—5 §§ upphäves och 6 § göres
tillämplig på hela det reglerade lägenhetsbeståndet,
samt
att Kungl. Maj :t fattar beslut i enlighet med hyresrådets
förslag den 18 maj 1965 om regional och kategorimässig
avveckling av hyresregleringslagen.
MAFICUS BOKTR. STHLM 1966 660032
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1966:376 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 19 tf 2 a1 i texten