Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående formerna för beslut om jaktvårdsområde. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 328 i första kammaren av herr Svedberg, Lage, m.fl. och nr 400 i andra kammaren av herr Trana m.fl.

1966-03-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående formerna för beslut om jaktvårdsområde. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 328 i första kammaren av herr Svedberg, Lage, m.fl. och nr 400 i andra kammaren av herr Trana m.fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 är 1966

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående formerna för

beslut om jaktvårdsområde.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 328 i första kammaren av herr Svedberg,

Lage, m.fl. och nr 400 i andra kammaren av herr Trana m.fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam utredning avseende förslag om vad

som bör åtgöras för att infoga bestämmelserna för beslut om bildande och

bibehållande av jaktvårdsområde i samklang med vad som i övrigt gäller

vid besluts fattande i allmänna angelägenheter».

Till stöd för yrkandet anförs bl.a. följande. Motionärerna erinrar om att

den innevarande stränga vintern drabbar vårt lands vildnad och särskilt

rådjuren hårt. Svårigheterna sägs i första hand gå ut över viltet i de marker,

där ingen viltvård bedrivs. Där en ansvarsmedveten och organiserad

viltvård är en normal företeelse uppstår inga problem, även om vintern

blir mycket lång och snörik. Enligt motionärernas mening är det emellertid

inte bara de nu aktuella förhållandena, som talar för behovet av en

snabbt utvidgad viltvård. Samhällets pågående omdaningsprocess på fritidsområdet

anses sålunda komma att medföra hämmande biverkningar för

vildnadens naturliga livsbetingelser, såvida inte gynnsammare förutsättningar

för en organiserad viltvård skapas. Motionärerna förklarar, att jaktvårdsområdena,

där sådana kunnat genomföras, har en utomordentligt stor

betydelse för viltvården. Bildandet av jaktvårdsområden kringgärdas emellertid

enligt motionärernas mening av ålderdomliga och helt odemokratiska

rösträttsbestämmelser, som på ett synnerligen effektivt sätt försvårar tillkomsten

av sådana områden.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen

II: 400.

Gällande rätt

Enligt 1 § andra stycket lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt bör jakträttsinnehavare

genom ändamålsenlig och efter tillgången på villebråd lämpad

jakt ävensom, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder för villebrådets

skydd och förkovran sörja för bevarandet av ett artrikt och livskraftigt villebrådsbestånd

(jaktvård). Kravet på god jaktvård utgör grunden för regler
8171

68 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966

na om bildande av jaktvårdsområde. Bestämmelser härom lämnasi 10—13§§

jaktlagen. Ägare av särskilda fastigheter kan sålunda i syfte att främja

jaktvården på fastigheterna besluta att dessa helt eller delvis skall tillsammans

utgöra jaktvårdsområde (10 § 1 mom. första stycket). Jaktvårdsområde

skall, efter vad delägarna beslutar, bildas för visst antal år, lägst

10 år och högst 25. Beslut om bildande av jaktvårdsområde skall också

innehålla de huvudsakliga grunderna i fråga om dels hur jakten på området

får utövas och viltvården handhas, dels fastighetsägares skyldighet

att på sin mark tåla, anlägga eller underhålla inrättning för jaktvårdens

tillgodoseende (10 § 1 mom. andra stycket).

Väckes förslag om bildande av jaktvårdsområde och enas icke samtliga

fastighetsägare härom eller angående tiden för jaktvårdsområdets bestånd

eller övriga frågor som avses i 1 mom. andra stycket, skall förslaget prövas

vid förrättning på stället. Sådan förrättning skall hållas av förrättningsman

som länsstyrelsen förordnar (10 § 2 mom.). Beslut om bildande av jaktvårdsområde

är ej giltigt, om inte de vilka biträder beslutet utgör minst

tre fjärdedelar av antalet fastighetsägare och tillika äger minst tre fjärdedelar

av den mark varom är fråga. Mark, som i avseende på läge, form och

övrig beskaffenhet finnes lämpligen böra bestå såsom eget jaktvårdsområde,

får icke mot ägarens bestridande anslutas till jaktvårdsområde (10 § 3

mom.). I skärgård får jaktvårdsområde bildas även av allenast en fastighet.

Beslut om bildande av sådant jaktvårdsområde är ej giltigt, om inte

de vilka biträder beslutet utgör minst tre fjärdedelar av antalet delägare

i fastigheten och tillika äger minst tre fjärdedelar av densamma (10 § 4

mom.).

Fastighetsägarna kan inom ett år före utgången av den tid, för vilken

jaktvårdsområde bildats, vid sammanträde besluta att området skall fortbestå

under ytterligare visst antal år, lägst 10 år och högst 25. För beslutets

giltighet fordras att det biträtts av flertalet bland de röstande samt vidare

att icke nejröster avgivits av mer än en fjärdedel av hela antalet fastighetsägare

eller av fastighetsägare, som äger mer än en fjärdedel av den i

området ingående marken, eller, i fall som avses i 4 mom., en fjärdedel av

fastigheten (10 § 5 mom.).

För beslut om ändring av jaktvårdsområdets omfattning eller i fråga,

beträffande vilken jämlikt 1 mom. andra stycket bestämmelser skall meddelas

i beslutet om områdets bildande, skall föreskrifterna om bildande

av jaktvårdsområde äga motsvarande tillämpning. Fattas sådant beslut

i samband med beslut som avses i 5 mom., skall dock i stället tillämpas vad

där är stadgat. Innebär i dylikt fall beslutet att mark skall uteslutas ur

eller anslutas till jaktvårdsområdet, erfordras samtycke av ägaren till den

marken (10 § 6 mom.).

För giltigheten av beslut enligt 10 § fordras fastställelse av länsstyrelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966

Länsstyrelsen skall tillse att beslutet tillkommit i laga ordning och överensstämmer

med lag och författning liksom att det är tjänligt för jaktvårdens

främjande och icke kränker enskild rätt. Beslutet skall av länsstyrelsen

antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl

därför uppges (11 § 1 mom.). Ingår i jaktvårdsområde fastighet som huvudsakligen

utgör gård eller trädgård eller eljest väsentligen saknar betydelse

för jaktvården på området, äger länsstyrelsen förordna att fastigheten

ej längre skall tillhöra j aktvårdsområdet. Ansökan om sådant förordnande

får göras av envar som äger del i området. De övriga delägarna

skall få tillfälle att yttra sig över ansökningen (11 § 2 mom.). Meddelande

om beslut, som länsstyrelse fattar enligt 11 §, skall införas i tidning inom

orten. Mot beslutet kan talan föras hos Konungen genom besvär, vilka skall

ha inkommit till jordbruksdepartementet inom två månader från den dag

då meddelandet infördes i tidningen (11 § 3 mom.). Beslut enligt 10 §

gäller även mot ny fastighetsägare (12 § 1 mom.).

I frågor som rör jaktvårdsområde har varje fastighetsägare en röst, om

annorlunda ej bestämts i de för området gällande grunderna för jaktutövningen

och viltvården (13 § 1 mom.). Den som har jakträtt på mark som

ingår i jaktvårdsområde äger närvara vid sammanträde med fastighetsägarna

inom området samt därvid yttra sig och avge förslag (13 § 2 mom.).

Inom jaktvårdsområde får rätten till all jakt eller till jakt efter särskild

villebrådsart ej upplåtas till annan, om inte samtliga fastighetsägare är ense

därom. Fastighetsägare får ej förvägras att till annan upplåta honom tillkommande

jakträtt inom jaktvårdsområde, såvida icke upplåtelsen befinnes

olämplig med hänsyn till jaktvården eller eljest länder övriga fastighetsägare

till avsevärt men (13 § 3 mom.). Menar den vars rätt beröres av beslut,

som fattas angående jaktutövningen eller upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde,

att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller att det

eljest strider mot lag eller författning eller kränker hans enskilda rätt, kan

han föra talan mot beslutet hos länsstyrelsen inom viss tid från delfåendet.

Beslut angående jaktutövningen skall, om länsstyrelsen ej förordnar annorlunda,

lända till efterrättelse utan hinder av att talan föres mot beslutet

Beslut angående jaktutövningen skall, om länsstyrelsen ej förordnar annorlunda,

lända till efterrättelse utan hinder av att talan föres mot beslutet

(13 § 4 mom.).

Tillämpningsföreskrifter till jaktlagens bestämmelser om jaktvårdsområden

har intagits i 38—42 §§ jaktstadgan den 3 juni 1938.

Förarbeten m.m.

I tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1965 redogörs för den utveckling,

som har lett fram till den nu gällande lagstiftningen om jaktvårdsområden.

Utskottet hänvisar till denna redogörelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966

1965 års riksdag

I motioner vid 1965 års riksdag hemställdes om utredning huruvida bl.a.

bestämmelserna om majoritetstal för beslut om tillskapande av jaktvårdsområde

kan anses befrämja i jaktlagens 10 § 1 mom. angivna syfte med

jaktvårdsområde eller anses stå i överensstämmelse med de lagregler, som

på andra områden allmänt tillämpas vid besluts fattande rörande frågor

av samhälleligt intresse.

Motionerna behandlades av tredje lagutskottet i ovan nämnda utlåtande

nr 9. I utlåtandet, som godkändes av riksdagen, anförde utskottet bl.a. följande.

Ifrågavarande bestämmelser har fått sin nuvarande utformning genom

lagstiftning ar 1963, vilken trätt i kraft den 1 januari 1964. Lagändringen,

som innebar en mildring av tidigare gällande majoritetskrav, ansågs av

riksdagen ägnad att främja tillkomsten och vidmakthållandet av lämpliga

j aktvårdsområden. Någon närmare erfarenhet av de nya reglernas verkningar

i nämnt hänseende kan uppenbarligen ännu ej ha vunnits. Skäl kan

därför — i vart fall för närvarande — ej anses föreligga för en utredning i

enlighet med motionärernas förslag.

Vissa uppgifter om antalet jaktvårdsområden m.m.

Enligt uppgifter i Svenska jägareförbundets årsredogörelser var antalet

jaktvårdsområden m.m. per den 30 juni nedan nämnda år följande.

Antal

Areal

Antal

hektar

fastighetsägare

1961 .....

.... 1239

5 615 276

84 401

1962 .....

.... 1 239

5 627 752

83 975

1963 .....

.... 1262

5 609 148

84 293

1964 .....

.... 1280

5 627 381

84 401

1965 .....

.... 1311

5 642 805

84 734

Jaktvårdsområdenas areal motsvarar omkring en femtedel av landets

totala areal av åker, äng och skogsmark.

Utskottet

Enligt jaktlagen kan ägare av särskilda fastigheter i syfte att främja

jaktvården på fastigheterna besluta att dessa under viss tid helt eller delvis

skall tillsammans utgöra ett jaktvårdsområde. I fall då enighet inte föreligger,

kan ett sådant beslut genomföras av en på visst sätt bestämd majo1

itet. Beslutet skall sålunda biträdas av minst tre fjärdedelar av samtliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966

5

fastighetsägare inom området, vilka tillsammans skall äga minst tre fjärdedelar

av marken i fråga. Jämväl beslutet om förlängning av tiden för jaktvårdsområdes

bestånd kan genomföras av en majoritet bland fastighetsägarna.

Beslutet skall härvid biträdas av flertalet bland de röstande. Nejröster

får dock inte ha avgivits av mer än en fjärdedel av hela antalet

fastighetsägare eller av fastighetsägare, som äger mer än en fjärdedel av den

mark som ingår i området.

På sätt ovan redovisas riktas i motionerna kritik mot de angivna beslutsreglerna.

Dessa anses motverka oinrådesbildningens syfte och ej överensstämma

med andra stadganden om beslut i frågor av allmänt intresse. Motionärerna

hemställer om en utredning i ämnet.

Av den inledande redogörelsen framgår att de nu existerande jaktvårdsområdena

omfattar en areal av drygt 5,5 miljoner ha och berör nära 85 000

fastighetsägare.

Som anförts i motionerna har den innevarande kalla och snörika vintern

drabbat djurlivet och särskilt rådjuren mycket hårt. De senare synes

på många håll ha decimerats på ett oroväckande sätt. Det måste anses vara

en angelägenhet av vikt att söka förebygga att det vilda drabbas av sådana

förluster. Genom en organiserad viltvård kan uppenbarligen mycket

göras i detta hänseende. Utskottet delar uppfattningen att jaktvårdsområdena

härvidlag spelar en stor roll. Ehuru det inte får glömmas att ett gott

viltvårdsarbete i många fall bedrivs även på marker, som inte tillhör jaktvårdsområden,

synes dock bildandet av sådana i allmänhet förbättra förutsättningarna

för att få till stånd en effektiv viltvård. Utskottet hyser därför

sympati för tanken att tillkomsten av jaktvårdsområden bör främjas.När det

gäller frågan huruvida något nu bör göras från lagstiftningssynpunkt i den

riktning motionärerna föreslagit måste man emellertid ta hänsyn till att majoritetskraven

mildrats genom lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1964

och att någon mera ingående erfarenhet av de nya reglernas verkningar

ännu ej torde ha vunnits. Det är därför även oklart huruvida majoritetskraven

i större utsträckning hindrar bildandet eller fortbeståndet av lämpliga

jaktvårdsområden, där förutsättningar för sådana i övrigt är för handen.

En frivillig anslutning av alla jordägare inom området, som är intresserade

av jakt och viltvård, är under alla förhållanden eftersträvansvärd,

eftersom härigenom skapas de bästa garantierna för ett fullföljande

av syftet med jaktvårdsområdets bildande.

Enligt utskottets mening är det inte uteslutet alt åtskilligt skulle stå att

vinna på detta område genom en intensifierad upplysningsverksamhet och

andra lämpliga initiativ. Här torde inte minst det centrala organet för tillsyn

över jakten och viltvården samt jägarnas organisationer kunna bidra.

I avbidan på att dylika åtgärder vidtas och att ytterligare erfarenhet vinns

av verkningarna av de nyssnämnda ändringarna beträffande majoritets
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 är 1966

kraven bör enligt utskottets mening frågan om lagstiftningsåtgärder anstå.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att förevarande motioner, 1:328 och 11:400, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Herbert Larsson

och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Nyberg, Grebäck, Hedin, Svenning,

Hamrin i Kalmar, fröken Anderson i Lerum, fru Ekroth och herr Hammarberg.

8171 66

BECKMANS TRYCKERIER AB - STHLM 19««

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.