Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot förgiftningsolyckor bland barn.

1966-03-15 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot förgiftningsolyckor bland barn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot förgiftningsolyckor

bland barn.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1:103 av herr Eriksson, Karl-Erik, m. fl. och II: 151 av herr Andersson

i Örebro in. fl. anhålles, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa om utredning angående vilka åtgärder som kan vidtagas för att

minska riskerna för förgiftningsolyckor hos barn, varvid särskilt bör övervägas

möjligheterna att använda en särskild skyddsförslutning för giftiga

eller eljest skadliga läkemedel och tekniska preparat.

I motionerna framhålles att det stora antalet nya läkemedel och hushållspreparat

särskilt för barnen medfört en ökad frekvens av förgiftningsolycksfall.

Föräldrar underskattar ofta barnens förmåga att komma åt preparaten,

och kunskapen om gällande föreskrifter för giftförvaring, innebörden i varningsföreskrifter

m. m. är bristfällig. Det brister också i säkerheten vid förvaringen

av mediciner och kemisk-tekniska preparat i hemmen.

I motionerna anföres vidare statistiska uppgifter utvisande antalet förfrågningar

vid giftinformationscentralen under åren 1961—1964 samt antalet

vid karolinska sjukhusets medicinska barnklinik behandlade förgiftningsfall

under samma tid. Båda sifferserierna utvisar att en betydande ökning

skett under ifrågavarande period.

Motionärerna framhåller att det inte synes realistiskt att genom upplysning

och propaganda lösa frågan om förgiftningsolycksfall bland barn utan

anser att man bör undersöka vilka åtgärder som är mest ändamålsenliga

för att motverka förgiftningsrisker. Av största intresse är enligt motionärernas

mening huruvida de typer av säkerhetsstängen och säkerhetslock

som konstruerats kan minska riskerna för att småbarn kommer åt innehållet

i burkar eller flaskor med giftigt eller eljest skadligt innehåll.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 141.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från medicinalstyrelsen,

giftnämnden, karolinska sjukhuset, Svenska röda korset och Folksam.

Medicinalstyrelsen anför bl. a.:

I syfte att förebygga förgiftningsolyckor hland barn har också under senare

år åtskilliga förslag framförts om bl. a. att förse förpackningar, innehållande

såväl flytande beredningar som även t. ex. tabletter med en förslutning,

som icke skulle kunna öppnas av små barn. En av vårt lands största

läkemedelsproducenter har sålunda försett ett antal av sina läkemedels
1

llihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1!)66

förpackningar med två olika typer av säkerhetslock. Detta försök har dock

knappast varit framgångsrikt utan i stället har kritik försports från personer

utan den fingerfärdighet, som kräves för att öppna ifrågavarande förpackningar.

Inte heller har vederbörande företags aktiviteter direkt till

barnfamiljerna att förse innehavda förpackningar av läkemedel och hushållsgifter

med säkerhetsförslutningar hittills mötts av större förståelse.

Mot bakgrunden av det sagda torde man för närvarande icke kunna uppställa

som villkor, att burkar och flaskor med giftigt eller eljest skadligt

innehåll obligatoriskt skulle förses med något slags skyddsförslutning. Det

är dock enligt medicinalstyrelsens mening angeläget, att fabrikanternas försök

att lösa problemet med barnsäkra förpackningar stödes och stimuleras

och att centrala sjukvårdsberedningen inkopplas på uppgiften. Av än större

betydelse är emellertid att hindra barnen att komma i kontakt med läkemedel

och hälsofarliga varor genom att förvara dessa så, att barnen ej kan

komma åt dem, helst inlåsta. Sedan 1962 finnes ett standardiserat medicinskåp

för bostäder. Detta skåp, som är avsett att komplettera befintlig köksinredning

enligt svensk standard, är i första hand tänkt att monteras in i

väggskåp men kan även placeras separat.

Medicinalstyrelsen som initierat den av motionärerna omnämnda kampanjen

»Respekt för recept» har alltjämt den uppfattningen att upplysning

och propaganda är en väsentlig väg man måste beträda för att nå ett gott

resultat. Medicinalstyrelsen har också i samråd med giftnämnden, barnolycksfallskommittén

och Sveriges Färghandlares Riksförbund planerat att

under år 1966 utvidga sin upplysningsverksamhet att omfatta bl. a. även

kemisk-tekniska och likartade preparat genom en kampanj med motto »Läs

alltid på etiketten». Tillika anser styrelsen det angeläget att giftinformationscentralen,

som under uppbyggnadsåren huvudsakligen inriktat sin

verksamhet på att insamla och vidarebefordra information, i alltmera ökad

utsträckning får tillfälle att på olika sätt bidraga till att barnförgiftningarna

minskas.

Med hänsyn till det ovan sagda har medicinalstyrelsen icke kunnat finna,

att en särskild utredning angående åtgärder mot förgiftningsolyckor bland

barn skulle vara motiverad.

Giftnämnden anför bl. a.:

Under sin hittillsvarande verksamhet har giftnämnden framför allt vunnit

erfarenhet rörande emballage för giftiga varor i samband med prövning

av registreringsansökningar för bekämpningsmedel. Härvid har nämnden

fått ett starkt intryck av att emballageområdet, icke minst genom plastindustrins

verksamhet, f. n. är statt i mycket stark utveckling. Det torde därför

enligt nämndens mening vara angeläget, att grundreglerna om emballage

för de giftiga varorna bibehålls på sitt nuvarande allmänna plan, så att

tekniska framsteg i säkerhetsbefrämjande syfte stimuleras och snabbt kan

tillgodogöras. Såvitt nämnden i sin verksamhet kunnat finna har ej heller

sådana omständigheter inträffat efter tillkomsten av nuvarande lagstiftning,

att behov av kompletterande bestämmelser rörande emballage kan

anses föreligga. Nämnden bedömer det icke sannolikt, att en särskild utredning

skulle i någon nämnvärd grad ge ökad klarhet i hithörande frågekomplex.

Giftnämnden har erfarit, att byggstandardiseringen utarbetat standard

för medicinskåp (SIS 834116). Något motsvarande för förvaring av giftiga

tekniska preparat har icke kommit till stånd. Giftnämnden anser det bety
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

delsefullt, att sådan standard utarbetas, och finner det angeläget, att man

på lämpligt sätt sörjer för att standardiserade säkerhetsskåp får största möjliga

spridning. Det synes böra övervägas, om icke anordnande av sådana

utrymmen borde ställas som villkor vid beviljande av statliga bostadslån.

Giftnämnden har i särskilda skrivelser innevarande dag framfört dessa synpunkter

till bostadsstyrelsen och byggstandardiseringen. Giftnämnden anser

sålunda alt konstruktiva insatser kan göras för att förbättra förvaringsbetingelserna

för giftiga preparat. Vidare förmenar nämnden i motsats till

motionärerna att åtskilligt ännu står att vinna genom ökad upplysning och

propaganda. För att resultat skall kunna nås, krävs emellertid intensiva och

ofta upprepade kampanjer i press, radio och TV. Hittills har resurser icke

funnits härför i tillräcklig utsträckning. En viss förbättring synes emellertid

kunna förväntas i och med att medicinalstyrelsen inom ramen för ökade

anslag till hälsovårdsupplysning fått större möjligheter att bedriva sådana

kampanjer som här avses. Det kan tilläggas att ett visst samarbete äger

rum mellan medicinalstyrelsen och giftnämnden då det gäller upplysningsverksamhet

inom den berörda sektorn.

Karolinska sjukhuset, som hänvisar till yttranden som sjukhuset inhämtat

från chefen för militärapoteket, föreståndaren för giftinformationscentralen

och överläkaren vid barnmedicinska kliniken, professorn John Lind,

tillstyrker den begärda utredningen under framhållande att arbetet därvid

i första hand bör inriktas på att undersöka möjligheterna av en mer effektiv

upplysningsverksamhet.

Föreståndaren för giftinformationscentralen, i vars yttrande professor

Lind instämmer, ställer sig tveksamt till behovet av en speciell utredning.

Han finner intensifierade åtgärder för att minska förgiftningsolycksfallen

motiverade av ett flertal undersökningar, där det bedömts att två tredjedelar

av förgiftningarna kan förebyggas. Han anser vidare att motionärerna

gör en felaktig bedömning, när de anger att möjligheterna att använda

en speciell skyddsförslutning för de farliga preparaten särskilt bör undersökas

och förmenar att motionärerna undervärderar upplysningsverksamhetens

betydelse.

Beträffande giftinformationscentralens verksamhet anför han bl. a.:

I första hand skall centralen i samband med akuta förgiftningar lämna

information till läkare i hela landet, och även till allmänheten angående

tekniska preparats och läkemedels giftighet, de förgiftningssymtom,

som de kan framkalla, samt den behandling, som är motiverad vid förgiftningar.

För den svenska giftinformationscentralen liksom för de nu i de

flesta länder förekommande giftinformationscentraler är det en lika angelägen

uppgift att bedriva eu effektiv förgiftningsförebyggande verksamhet.

Under den hittillsvarande uppbyggningsfasen har centralen haft mycket begränsade

personella och ekonomiska resurser att engagera sig i den förgiftningsförebyggande

verksamheten. Det har varit absolut nödvändighet

alt i första hand tillgodose behovet av akutinformation vid förgiftningar.

För närvarande bedömer centralen det som sin viktigaste uppgift att skaffa

resurser för och aktivera eu intensifierad förgiflningsprofylax. Förgiftningarna

är den grupp, olycksfall, som lättast kan bli föremål för effektiv

1 j llihantj till riksdagens protokoll 1966. I t samt. Xr 16

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

profylaktisk verksamhet och där erfarenheter av stort värde för annan

olycksfallsprofylax kan vinnas. Att resultatet kan nås har bl. a. belysts av

erfarenheterna från de amerikanska giftinformationscentralerna. Man anser

i USA, att den viktigaste faktorn i det fortsatta förgiftningsförebyggande

arbetet är organisationer av typen giftinformationscentraler.

En väsentlig förutsättning för att intensifiera förgiftningsprofylaxen erhåller

giftinformationscentralen genom att Kungl. Maj :t genom SJUKA beviljat

anslag för ett avancerat rationaliseringsarbete med utnyttjande av

datatransmissionsteknik vid centralen, varvid de personella resurserna inom

en snar framtid kommer att kunna utnyttjas i större utsträckning i det förgiftningsförebyggande

arbetet. Dessutom har Kungl. Maj :t beviljat centralens

äskanden, som medför utökade ekonomiska resurser samt en extra

läkartjänst. Det är en förhoppning att ytterligare resurser skall erhållas för

ett utvidgat arbete med att minska riskerna för förgiftningsolycksfall hos

barn. Arbetet bör därvid taga hänsyn till framförallt tre faktorer: upplysningsverksamhet,

lagstiftning och särskilda skyddsanordningar.

Chefen för militärapoteket anför bl. a.:

Det synes finnas klar anledning till ökad uppmärksamhet åt den samhällsfara

som ligger i ökande förgiftningsfall bland barn. Militärapoteket

anser emellertid icke att det är lämpligt eller möjligt att genom lagstiftning

kräva mer eller mindre komplicerade förslutningsanordningar för

giftiga läkemedel och tekniska preparat. En mycket stor del av ifrågavarande

artiklar utgör f. ö. importvaror. Givetvis bör dock läkemedelsfabrikanterna

och andra berörda tillverkare uppmanas göra sina förpackningar så

»barnsäkra» som möjligt. Däremot kan utan tvekan stora vinster göras

genom upplysningskampanjer av olika slag bl. a. omfattande råd och upplysning

om förvaring av gifter i hemmen. Motionärerna synes ha klart underskattat

betydelsen av olika propagandaåtgärder. Militärapoteket vill i detta

sammanhang hänvisa till att utomlands, särskilt i Amerika, apoteken

tilldelats betydande informationsuppgifter på detta område.

Svenska röda korset framhåller att organisationen såsom medlem i samarbetskommittén

för kampen mot barnolycksfall sökt verka i den riktning

motionärerna strävar. Kommittén bedriver, förutom genom medverkan till

forskning i stort, sitt arbete längs två linjer: upplysning samt främjande

av tillverkning och försäljning av säkerhetsanordningar. Genom upplysning

via radio, TV, press, facktidskrifter, föredrag, trycksaker, film och

bildband söker kommittén sprida kännedom om de ämnen som kan vålla

skada såsom mediciner, tobak, kemisk-tekniska preparat m. m.

Röda korset redogör därefter för olika åtgärder från organisationens sida

i fråga om tillverkning och försäljning av säkerhetsanordningar såsom låsbara

medicinskåp, barnsäkra skåpstängen och flask- och burkförslutningar,

ävensom beträffande förekomsten av dylika säkerhetsanordningar. Om

dessa säkerhetsanordningar vore allmänt förekommande, skulle många

barnförgiftningar förhindras. Detta är emellertid av olika anledningar inte

fallet.

Bland förslag till åtgärder i motionernas syfte nämner Röda korset att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966 5

vissa gifter eller eljest skadliga preparat obligatoriskt bör förses med barnsäkra

förslutningar och att i lag borde påbjudas att alla nya bostadslägenheter

skall innehålla ett låsbart medicinskåp.

Röda korset anser att en utredning enligt motionärernas förslag är önskvärd.

Härigenom skulle bättre förutsättningar skapas även för den omfattande

och fortlöpande upplysningsverksamhet som alltid torde erfordras.

Folksam anför bl. a.:

Förgiftningsrisken bland barn är betydande. Mycket talar för att förpackningarnas

konstruktion behöver undersökas ur säkerhetssynpunkt. Det

räcker emellertid inte med åtgärder av detta slag. I syfte att förebygga såväl

förgiftningar som olycksfall bland barnen är det också nödvändigt att

arkitekter och andra bostadsplanerare och byggfolk över huvud taget utformar

bostäder och förvaringsutrymmen på ett sådant sätt att riskerna för

barnen minskar. Dessa synpunkter har uppmärksammats av motionärerna.

Uppmärksamheten på förgiftningsrisken och olycksfallsrisken bland

barn behöver skärpas från de vuxnas sida. För detta är det uppenbart att

det behövs en intensifiering av den allmänna upplysningsverksamheten om

förgiftningsfaran för barn i det moderna samhället. Folksam har på detta

område i likhet med andra institutioner, företag och organisationer varit

engagerat i Samarbetskommittén mot Barnolycksfall, vilken under ett tiotal

år bedrivit en betydelsefull verksamhet.----

Folksam har även på eget initiativ organiserat viss upplysningsverksamhet.

Sålunda anslogs för ett par år sedan närmare 20 000 kr. för att iordningställa

en svensk version av en kanadensisk film om giftriskerna för

barn. Denna film, som kompletterades med ett svenskt avsnitt, finns tillgänglig

i ett ganska stort antal kopior och står till förfogande för alla institutioner

och organisationer som har intresse av att medverka i upplysningsverksamheten

på detta område. Behov föreligger dock säkerligen av

en ny film helt grundad på svenska erfarenheter.

Enligt Folksams uppfattning är det av stor vikt inte bara att en utredning

kommer till stånd utan även att den snabbt nog kommer att ge praktiska

resultat. Inte minst gäller detta om de offentliga myndigheternas engagemang.

Folksam vill alltså tillstyrka den av motionärerna föreslagna utredningen.

Gällande rätt

Den tidigare starkt splittrade lagstiftningen om läkemedel, gifter och

andra hälsofarliga varor samt bekämpningsmedel ersattes år 1962 av tre

grundläggande förordningar, läkemedelsförordningen, giftförordningen och

bekämpningsmcdelsförordningen, vilka alla trädde i kraft den 1 juli 1964.

Till förordningarna har fogats olika tillämpningsförfattningar.

Av intresse i förevarande sammanhang är främst bestämmelserna om

hantering, kontroll och tillsyn av läkemedel, gifter och andra hälsofarliga

ämnen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

Härutinnan stadgas i läkemedelsförordningen att vid handhavande, förvaring

och transport av läkemedel skall nödig aktsamhet iakttagas, så att

medlet icke åtkommes av obehörig eller på annat sätt kan vålla skada. Vidare

gäller att läkemedel, som icke längre är avsett att användas, skall

oskadliggöras samt att emballage, vari läkemedel varit inneslutet, och redskap,

som använts till läkemedel, skall handhavas så, att kvarvarande rester

av medlet icke kan förorsaka skada.

1 kungörelsen om tillämpningen av läkemedelsförordningen föreskrives

att den som annat än yrkesmässigt innehar läkemedel skall iakttaga, att

läkemedlet förvaras på sådant sätt att det icke kan åtkommas av barn, att

läkemedlet hålles väl avskilt såväl från livs- och njutningsmedel som från

rengöringsmedel och andra varor som äro farliga att förtära, att läkemedlet

sedan förpackning brutits om möjligt förvaras i det ursprungliga emballaget

och i varje fall icke i kärl, som på grund av sin sedvanliga användning

kan ge anledning till förväxling, samt att å förpackningen anbringad

etikett icke avlägsnas eller att påskrift å etiketten eller förpackningen icke

utplånas eller eljest görs oläslig.

Giftförordningen innehåller i fråga om hantering bl. a. att hälsofarlig

vara skall handhavas och förvaras så att de med varan förenade riskerna

i möjligaste mån begränsas. Om emballage och redskap ges enahanda stadgande

som i läkemedelsförordningen.

I kungörelsen om tillämpningen av giftförordningen stadgas att hälsofarlig

vara vid överlåtelse skall vara innesluten i förpackning, som kan anses

betryggande vid transport, förvaring och användning och som icke genom

sin utformning medför påtaglig risk för förväxling med andra varor,

särskilt med sådana avsedda till förtäring. Förpackningen skall vidare vara

märkt med bl. a. varans namn och uppgift om dess karaktär av gift

eller vådligt ämne, vissa uppgifter om säljare, tillverkare eller importör,

föreskrift att varan skall förvaras oåtkomlig för barn samt, beträffande

annan hälsofarlig vara än gift, uppgift om de med varan förbundna riskerna,

angivna i form av kortfattad varutext. De föreskrivna uppgifterna på

förpackningen skall vara avfattade på svenska språket samt på varaktigt

sätt anbringade på framträdande plats med i ögonen fallande text i tydlig

stilart. Uppgifterna skall genom färg, typografi eller dylikt tydligt skilja sig

från övrig text, som må förekomma på förpackningen.

Vid förvaring och annan hantering av hälsofarlig vara under icke yrkesmässiga

förhållanden skall särskilt iakttagas, att varan förvaras på sådant

sätt att den icke kan åtkommas av barn, att varan hålles väl avskild från

varor avsedda till förtäring, att varan sedan förpackning brutits om möjligt

förvaras i det ursprungliga emballaget och i varje fall icke i kärl som

på grund av sin sedvanliga användning kan giva anledning till förväxling,

att å förpackning anbringad märkning ej skadas eller utplånas samt att

meddelade varningsföreskrifter efterföljes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966 7

Med dagsböter straffas den som åsidosätter nödig aktsamhet a) vid hantering

av läkemedel eller hälsofarlig vara; b) vid handhavandet av emballage

eller redskap, som använts till läkemedel eller hälsofarlig vara. Begår

någon sådan gärning av oaktsamhet, vilken med hänsyn till omständigheterna

är att anse som ringa, skall han vara fri från ansvar. Är brottet grovt

må dömas till fängelse i högst ett år.

Utskottet

I förevarande motioner hemställes om utredning angående vilka åtgärder

som kan vidtagas för att minska riskerna för förgiftningsolyclcor bland

barn.

Hithörande problem har i väsentliga delar varit föremål för bedömande

i samband med tillkomsten av den lagstiftning, vars huvuddrag utskottet i

det föregående redovisat. I det betänkande av giftstadgeutredningen (SOU

1961: 41), varå samma lagstiftning grundades, konstaterades att den främsta

orsaken till de talrika förgiftningsolyckorna och förgiftningstillbuden

bland småbarn utgjordes av vårdslös förvaring av giftiga varor i hemmen.

Allmänhetens förvaring av giftiga varor motsvarade enligt vad utredningen

funnit icke ens lågt ställda anspråk på säkerhet. Man stod emellertid

här inför ett säkerhetsproblem, som inte kunde lösas enbart genom lagstiftning.

De nya författningarna kom därför att i nu ifrågavarande hänseenden

upptaga mer allmänt hållna stadganden, syftande främst till att begränsa

riskerna vid förvaring.

Antalet olycksfall bland barn bar emellertid fortsatt att stiga efter den

nya lagstiftningens tillkomst, och motionärernas farhågor, att den skrämmande

ökningen ej kan förväntas avta, synes högst berättigade.

I syfte att motverka en sådan utveckling har 1962 års familjeberedning

tagit upp problemen kring barnolycksfallen till granskning. För närvarande

utarbetas en promemoria angående de olycksfall bland barn som inträffar

i hemmen eller i hemmens omedelbara närhet. Promemorian beräknas

bli färdigställd under innevarande år.

Utskottet anser att resultatet av beredningens arbete, vari uppenbarligen

frågor om förgiftningsolyckorna spelar en betydande roll, bör avvaktas innan

en utredning av det slag motionärerna önskar ifrågasättes. Detta får

dock inte innebära att minskad uppmärksamhet nu ägnas hithörande spörsmål.

Fastmera är det ytterst angeläget att utvecklingen noggrant följes och

att alla möjligheter att förebygga ytterligare olycksfall blir tillvaratagna

utan tidsutdräkt.

Med hänsyn till frågornas vikt vill utskottet icke underlåta att på grundval

av sin behandling av ärendet här framföra vissa förslag till åtgärder som

redan nu kan bedömas vara av värde för förebyggandet av ytterligare förgift

ningsolycksfall.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

I detta hänseende vill utskottet till en början framhålla vikten av att berörda

intressenter inom näringslivet såsom fabrikanter av läkemedel och

kemisk-tekniska preparat och tillverkare av emballage verkar för ökad användning

av mer barnsäkra förpackningstyper. De mindre goda erfarenheterna

av hittills gjorda försök med olika typer av burklock och flaskförslutningar

får icke verka avskräckande utan nya vägar bör prövas. Vidare

bör tillses att standardiserade medicin-, städ- och diskbänkskåp av sådan

typ att de inte kan öppnas av barn får största möjliga användning. Ett

stort ansvar vilar härvidlag på arkitekter och byggföretag, vilka bör stimuleras

till ytterligare forskning och nya initiativ på detta område. Anmärkas

må att giftnämnden samtidigt med sitt remissvar till utskottet i

särskilda skrivelser till bostadsstyrelsen och Byggstandardiseringen framfört

synpunkten, att det bör övervägas om inte anordnandet av dylika skåp

borde ställas som villkor vid beviljande av statliga bostadslån. Som medicinalstyrelsen

anfört torde också centrala sjukvårdsberedningen kunna inkopplas

på dessa uppgifter. Även statens institut för konsumentfrågor och

statens konsumentråd bör enligt utskottets mening härvidlag kunna fylla

viktiga funktioner.

I första hand torde dock strävandena böra inriktas på att genom ökad

upplysning och propaganda göra föräldrar och andra som har tillsyn över

barn medvetna om förgiftningsriskerna och hos dem inpränta vikten av att

förvara läkemedel, gifter och kemikalier utom räckhåll för barnen samt

över huvud taget iakttaga skärpt försiktighet vid handhavandet av dessa

och liknande ämnen. För att resultat skall nås på denna väg krävs emellertid

såväl intensiva och ofta upprepade kampanjer som kontinuerlig propaganda

genom TV, press, radio, filmförevisning, föredrag och utställningar.

Ett steg i förstnämnda hänseende är den av medicinalstyrelsen i samråd

med andra organ planerade kampanjen med motto »Läs alltid på etiketten».

Också den upplysningsverksamhet som bedrives av samarbetskommittén

mot barnolycksfall och vissa försäkringsbolag bör stödjas och utbyggas. I

fråga om den mer kontinuerliga påverkan har efterföljansvärda initiativ

tagits av bl. a. giftinformationscentralen genom undervisning av nyblivna

mödrar i barnavårdscentralernas regi. Information i liknande former synes

även kunna ges i barnstugor, skolor och på arbetsplatser. Också för

apoteken borde finnas stora möjligheter att på olika sätt påverka allmänhetens

inställning till hithörande frågor. Utskottet vill slutligen betona vikten

av att frågan om en samordning genom lämpligt organ av strävandena

på förevarande område blir uppmärksammad och att myndigheter och institutioner

erhåller tillräckliga resurser för sådan verksamhet som här

skisserats. Icke minst angeläget är att giftinformationscentralens verksamhet

utbygges och intensifieras. Erfarenheterna från utlandet synes visa att

en institution av denna typ är en mycket viktig faktor i det förgiftningsförebyggande

arbetet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966 9

Utskottet anser sig sålunda icke böra tillstyrka den av motionärerna begärda

utredningen men vill med hänsyn till de behandlade frågornas vikt

hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 103 och II:

141 i skrivelse till Ivungl. Maj :t giver till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 15 mars 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Enarsson, Hellebladh,

Svanström, Hedlund, Nyman, Helge Karlsson, Wååg, Blomquist och Wirtén*;
från

andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Lundmark, Wikner, Nilsson i Bästekille, Westberg och Nordgren, fru

Hörnlund*, herr Johansson i Växjö, fru Ekroth samt herrar Andersson i

Örebro och Johansson i Skärstad*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTH. STHLM 1966 660034

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till avlöningar och omkostnader för vägoch vattenbygqnadsstyrelsen för budgetår a1 i texten