Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utgivande av en svensk kulturtidskrift på främmande språk.

1966-03-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om utgivande av en svensk kulturtidskrift på främmande språk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 16—17 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1966

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckt motion om utgivande av en svensk

kulturtidskrift på främmande språk.

I en till allmänna beredningsutskottet hänvisad motion, 11:417, av fru

Sundberg hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära en utredning

om lämpliga former för utgivandet av en svensk kulturtidskrift på

främmande språk samt till 1967 års riksdag framlägga förslag att Svenska

institutet får i uppdrag att utge nämnda tidskrift.

Motionären anför hl. a. att kännedomen om svenskt kulturliv är tämligen

bristfällig i de stora kulturländerna. Ett sätt att nå en kvalificerad och intresserad

utländsk publik vore att låta Svenska institutet utge en kulturtidskrift,

tryckt på ett eller flera av de europeiska kulturspråken. Tidskriften

bör ge mångsidig information om svensk litteratur, konst och musik

samt innehålla reportage om vetenskapliga insatser och aktuell kulturdebatt.

En representativ kulturtidskrift kan förmedla värdefulla kontakter

och information, riktad just till de grupper av människor, vilkas omdöme

som kritiker, förläggare och observatörer är av särskild betydelse.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från upplysningsberedningen

och Svenska institutet.

Upplgsningsberedningen anför följande:

För innevarande budgetår har riksdagen under III, VI, VIII och X huvudtitlarna

beviljat anslag om sammanlagt drygt 20 milj. kronor till information

om Sverige i utlandet. Dessa medel kommer till konkret användning i

form av film, utställningar, broschyrer och andra publikationer, besök av

journalister i press, radio och TV, egen inspelning och distribution av radiooch

TV-program etc.

Bortsett från anslaget till Sveriges Badio för den till utlandet riktade

verksamheten har riksdagen inte föreskrivit i vilka tekniska former informationsverksamheten

skall bedrivas. Detta har överlåtits åt informationsorganen

att själva bestämma. En kulturtidskrift har med andra ord varken uttryckligen

inkluderats eller exkluderats. Att en sådan inte kommit till stånd

är ett resutlat av prioritering inom existerande anslagsramar. En högklassig

tidskrift på helst flera främmande språk är dyrbar att producera. En effektiv

distribution är sannolikt lika dyrbar.

Det är därför tacknämligt att en ledamot av riksdagen nu föreslår en utredning

i syfte att få till stånd det ansenliga tillskott av medel, som utgivandet

av en tidskrift måste kräva. Samtidigt är det emellertid möjligt att

detta tillskott av medel enligt informationsorganens mening skulle med

1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 16—17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1966

större effekt kunna användas på annat sätt, exempelvis stöd till översättning

av svensk litteratur. Det bör vara informationsorganens uppgift att inom

de samlade resursernas ram ta ställning till dylika frågor.

I alla händelser kan man helhjärtat instämma i motionärens önskemål

om ökad utländsk kännedom om svenskt kulturliv. Att i detta syfte tillsätta

en särskild utredning om en kulturtidskrift torde emellertid knappast vara

nödvändigt.

I detta sammanhang kan erinras om de förberedelser till en eventuell

allmän Sverigetidskrift på främmande språk som pågått sedan något år till

följd av handelskammarutredningens betänkande nr 2. Denna tidskrift är

visserligen avsedd att ersätta framför allt de tidskrifter som f. n. utges av

de svenska handelskamrarna i utlandet, men det råder bland intressenterna

en samfälld uppfattning att den nya tidskriften — när eller om den blir

verklighet — också skall spegla svensk kultur och annat samhällsliv.

Svenska institutet anför:

Institutet delar uppfattningen att svenskt kulturliv är bristfälligt känt

utomlands och att ytterligare åtgärder krävs för att underlätta kommunikationerna

med europeiskt kulturliv. Utgivande av en tidskrift vore utan tvivel

en åtgärd som under vissa betingelser skulle kunna bidraga avsevärt till att

främja internationella kulturkontakter.

Det är angeläget att först framhålla att en tidskrift på främmande språk

om svensk kultur hur bra den än är, fyller ingen uppgift om inte distributionen

av tidskriften är väl organiserad. För att få en effektiv distribution

till stånd måste den ske över utländska förlag eller andra distributionsföretag.

Tidskriften måste spridas selektivt så att den når personer, som verkligen

har intresse av att läsa den. Enligt institutets erfarenhet är andra länders

officiellt betonade kulturtidskrifter inte den typ av lektyr som väcker särskilt

stor nyfikenhet; dels väcker den officiella nationellt inspirerade utgivningsformen

dubier om publikationens verkliga syften, dels är innehållet

spritt över så stora områden (litteratur, musik, forskning, film m. m.) att

den knappast intresserar specialisterna. De kritiker och andra nyckelpersoner

vi önskar nå, är sällan intresserade av en kulturyttring, därför att den

är av ett visst nationellt ursprung utan i allmänhet därför att den har något

nytt att ge inom deras specialgebit.

Det är därför tvivelaktigt om en brett upplagd svensk kulturtidskrift är

den bästa lösningen. Det är institutets uppfattning att man snarare borde

söka kontaktvägar över specialfacken genom att ge understöd åt svenska

tidskrifter för kontinuerligt utkommande internationella nummer. Distributionen

borde arrangeras i samarbete med utländska förlag. En god förebild

för detta är Musikrevy, som tidigare genom engelska och franska förlag

spritt nummer på främmande språk och som under detta år planerar att

till en stor amerikansk musiktidskrifts abonnenter distribuera ca 9 000

exemplar. Musikrevy har för varje särskilt fall lyckats utverka ekonomiskt

stöd från olika bidragsgivare, men ett permanent stöd under förutsättning

av en lika god distribution vore ett önskemål för denna och liknande tidskrifter.

Man skulle då samtidigt kunna utnyttja redan existerande redaktioners

erfarenhet och kontakter. Som exempel på lämpliga tidskrifter inom

olika ämnesområden kan nämnas:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1966

3

Konst:

Paletten

Ord och Bild

Musikrevy

Den av svenska ITI utgivna informationsskriften

Kontur

Arkitektur

Litteratur:

Musik:

Teater:

Konsthantverk:

Arkitektur:

Filmen har genom Filminstitutets tidskrift redan ett eget flerspråkigt

organ.

Flera av dessa skrifter ges sporadiskt eller mera kontinuerligt ut på främmande

språk. För samtliga gäller att de ekonomiska svårigheterna är utomordentligt

stora och att distributionen (med något undantag) är otillfredsställande.

Svenska institutet har vid flera tillfällen på olika sätt bistått vid

utgivningen av dessa internationella nummer. Vid den föreslagna utbyggnaden

av stödet till sådana utgåvor vore det en fördel om Svenska institutet

kunde fungera som förbindelselänk mellan de olika tidskrifternas redaktioner.

I kostnaderna för detta program borde kalkyleras kontaktresor till utlandet

för redaktionsmedlemmarna.

Vad svenska vetenskapliga insatser beträffar skulle en redovisning för

utländsk publik kräva ett förarbete på svenska, som vore ganska betydande.

För närvarande existerar ingen översikt av svensk forskning för den svenska

allmänheten. Detta grundläggande arbete måste göras innan någon redovisning

för internationell publik kan bli aktuell.

Information om svensk kulturdebatt kunde anslutas till de skrifter, vars

ämnesområde närmast berörs av debatten. Svenska institutet har genom två

böcker samlat ett intressant erfarenhetsmaterial av hur en dylik redovisning

kan göras för utländsk publik, dels genom Lars Gustafssons »The

Public Dialogue in Sweden» (1964), dels genom Lars Bäckströms och Göran

Palms »Sweden Writes» (1965), den senare publikationen avsedd även som

ett förarbete till en eventuell permanent utkommande kulturtidskrift på

engelska. De slutsatser som man hittills kunnat dra av dessa erfarenheter

samt av de erfarenheter som internationella tidskriftsnummer givit, är att

svenskt kulturliv kan väsentligt utöka sina kontakter med en rätt bedriven

internationell lidskriftsdistribution.

I motionen föreslås en utredning om lämpliga former för utgivning av en

svensk kulturtidskrift på främmande språk och att förslag måtte föreläggas

1967 års riksdag att Svenska institutet får i uppdrag att utgiva tidskriften.

Det är även enligt utskottets mening angeläget att önskemålen om en

vidgad kännedom i utlandet om svenskt kulturliv, bl. a. genom publikationer,

blir beaktade. Det är emellertid uppenbart att spörsmålen om hur publiceringsverksamheten

lämpligen bör organiseras ägnas stor uppmärksamhet

av informationsorganen. Såvitt utskottet kunnat bedöma bör den försöksverksamhet

som nu pågår kunna giva värdefulla erfarenheter för det fort
-

Utskottet

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 16—17

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1966

satta arbetet och det kan förutsättas att informationsorganen kommer att

göra de framställningar om ökade resurser m. m. för ifrågavarande ändamål

som erfarenheterna ger anledning till. Utskottet finner med hänsyn härtill

utredning icke påkallad utan hemställer,

att motion 11:417 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första^ kammaren: herrar Möller, Sörlin, Enarsson, Svanström,

Hedlund, Helge Karlsson, Wååg, Torsten Hansson, Sörenson*, Blomguist

ochWirtén*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Lundmark, Haglund, Rimås, Wikner, Nilsson i Bästekille, Hyltander,

Johansson i Växjö, Nilsson i Agnäs och Josefson i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.