Utlåtande i anledning av väckt motion om utgivande av en svensk kulturtidskrift på främmande språk.
1966-03-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1966:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om utgivande av en svensk kulturtidskrift på främmande språk.
Dokumentets text
Nr 16—17 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1966
1
Nr 16
Utlåtande i anledning av väckt motion om utgivande av en svensk
kulturtidskrift på främmande språk.
I en till allmänna beredningsutskottet hänvisad motion, 11:417, av fru
Sundberg hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära en utredning
om lämpliga former för utgivandet av en svensk kulturtidskrift på
främmande språk samt till 1967 års riksdag framlägga förslag att Svenska
institutet får i uppdrag att utge nämnda tidskrift.
Motionären anför hl. a. att kännedomen om svenskt kulturliv är tämligen
bristfällig i de stora kulturländerna. Ett sätt att nå en kvalificerad och intresserad
utländsk publik vore att låta Svenska institutet utge en kulturtidskrift,
tryckt på ett eller flera av de europeiska kulturspråken. Tidskriften
bör ge mångsidig information om svensk litteratur, konst och musik
samt innehålla reportage om vetenskapliga insatser och aktuell kulturdebatt.
En representativ kulturtidskrift kan förmedla värdefulla kontakter
och information, riktad just till de grupper av människor, vilkas omdöme
som kritiker, förläggare och observatörer är av särskild betydelse.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från upplysningsberedningen
och Svenska institutet.
Upplgsningsberedningen anför följande:
För innevarande budgetår har riksdagen under III, VI, VIII och X huvudtitlarna
beviljat anslag om sammanlagt drygt 20 milj. kronor till information
om Sverige i utlandet. Dessa medel kommer till konkret användning i
form av film, utställningar, broschyrer och andra publikationer, besök av
journalister i press, radio och TV, egen inspelning och distribution av radiooch
TV-program etc.
Bortsett från anslaget till Sveriges Badio för den till utlandet riktade
verksamheten har riksdagen inte föreskrivit i vilka tekniska former informationsverksamheten
skall bedrivas. Detta har överlåtits åt informationsorganen
att själva bestämma. En kulturtidskrift har med andra ord varken uttryckligen
inkluderats eller exkluderats. Att en sådan inte kommit till stånd
är ett resutlat av prioritering inom existerande anslagsramar. En högklassig
tidskrift på helst flera främmande språk är dyrbar att producera. En effektiv
distribution är sannolikt lika dyrbar.
Det är därför tacknämligt att en ledamot av riksdagen nu föreslår en utredning
i syfte att få till stånd det ansenliga tillskott av medel, som utgivandet
av en tidskrift måste kräva. Samtidigt är det emellertid möjligt att
detta tillskott av medel enligt informationsorganens mening skulle med
1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 16—17
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1966
större effekt kunna användas på annat sätt, exempelvis stöd till översättning
av svensk litteratur. Det bör vara informationsorganens uppgift att inom
de samlade resursernas ram ta ställning till dylika frågor.
I alla händelser kan man helhjärtat instämma i motionärens önskemål
om ökad utländsk kännedom om svenskt kulturliv. Att i detta syfte tillsätta
en särskild utredning om en kulturtidskrift torde emellertid knappast vara
nödvändigt.
I detta sammanhang kan erinras om de förberedelser till en eventuell
allmän Sverigetidskrift på främmande språk som pågått sedan något år till
följd av handelskammarutredningens betänkande nr 2. Denna tidskrift är
visserligen avsedd att ersätta framför allt de tidskrifter som f. n. utges av
de svenska handelskamrarna i utlandet, men det råder bland intressenterna
en samfälld uppfattning att den nya tidskriften — när eller om den blir
verklighet — också skall spegla svensk kultur och annat samhällsliv.
Svenska institutet anför:
Institutet delar uppfattningen att svenskt kulturliv är bristfälligt känt
utomlands och att ytterligare åtgärder krävs för att underlätta kommunikationerna
med europeiskt kulturliv. Utgivande av en tidskrift vore utan tvivel
en åtgärd som under vissa betingelser skulle kunna bidraga avsevärt till att
främja internationella kulturkontakter.
Det är angeläget att först framhålla att en tidskrift på främmande språk
om svensk kultur hur bra den än är, fyller ingen uppgift om inte distributionen
av tidskriften är väl organiserad. För att få en effektiv distribution
till stånd måste den ske över utländska förlag eller andra distributionsföretag.
Tidskriften måste spridas selektivt så att den når personer, som verkligen
har intresse av att läsa den. Enligt institutets erfarenhet är andra länders
officiellt betonade kulturtidskrifter inte den typ av lektyr som väcker särskilt
stor nyfikenhet; dels väcker den officiella nationellt inspirerade utgivningsformen
dubier om publikationens verkliga syften, dels är innehållet
spritt över så stora områden (litteratur, musik, forskning, film m. m.) att
den knappast intresserar specialisterna. De kritiker och andra nyckelpersoner
vi önskar nå, är sällan intresserade av en kulturyttring, därför att den
är av ett visst nationellt ursprung utan i allmänhet därför att den har något
nytt att ge inom deras specialgebit.
Det är därför tvivelaktigt om en brett upplagd svensk kulturtidskrift är
den bästa lösningen. Det är institutets uppfattning att man snarare borde
söka kontaktvägar över specialfacken genom att ge understöd åt svenska
tidskrifter för kontinuerligt utkommande internationella nummer. Distributionen
borde arrangeras i samarbete med utländska förlag. En god förebild
för detta är Musikrevy, som tidigare genom engelska och franska förlag
spritt nummer på främmande språk och som under detta år planerar att
till en stor amerikansk musiktidskrifts abonnenter distribuera ca 9 000
exemplar. Musikrevy har för varje särskilt fall lyckats utverka ekonomiskt
stöd från olika bidragsgivare, men ett permanent stöd under förutsättning
av en lika god distribution vore ett önskemål för denna och liknande tidskrifter.
Man skulle då samtidigt kunna utnyttja redan existerande redaktioners
erfarenhet och kontakter. Som exempel på lämpliga tidskrifter inom
olika ämnesområden kan nämnas:
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1966
3
Konst:
Paletten
Ord och Bild
Musikrevy
Den av svenska ITI utgivna informationsskriften
Kontur
Arkitektur
Litteratur:
Musik:
Teater:
Konsthantverk:
Arkitektur:
Filmen har genom Filminstitutets tidskrift redan ett eget flerspråkigt
organ.
Flera av dessa skrifter ges sporadiskt eller mera kontinuerligt ut på främmande
språk. För samtliga gäller att de ekonomiska svårigheterna är utomordentligt
stora och att distributionen (med något undantag) är otillfredsställande.
Svenska institutet har vid flera tillfällen på olika sätt bistått vid
utgivningen av dessa internationella nummer. Vid den föreslagna utbyggnaden
av stödet till sådana utgåvor vore det en fördel om Svenska institutet
kunde fungera som förbindelselänk mellan de olika tidskrifternas redaktioner.
I kostnaderna för detta program borde kalkyleras kontaktresor till utlandet
för redaktionsmedlemmarna.
Vad svenska vetenskapliga insatser beträffar skulle en redovisning för
utländsk publik kräva ett förarbete på svenska, som vore ganska betydande.
För närvarande existerar ingen översikt av svensk forskning för den svenska
allmänheten. Detta grundläggande arbete måste göras innan någon redovisning
för internationell publik kan bli aktuell.
Information om svensk kulturdebatt kunde anslutas till de skrifter, vars
ämnesområde närmast berörs av debatten. Svenska institutet har genom två
böcker samlat ett intressant erfarenhetsmaterial av hur en dylik redovisning
kan göras för utländsk publik, dels genom Lars Gustafssons »The
Public Dialogue in Sweden» (1964), dels genom Lars Bäckströms och Göran
Palms »Sweden Writes» (1965), den senare publikationen avsedd även som
ett förarbete till en eventuell permanent utkommande kulturtidskrift på
engelska. De slutsatser som man hittills kunnat dra av dessa erfarenheter
samt av de erfarenheter som internationella tidskriftsnummer givit, är att
svenskt kulturliv kan väsentligt utöka sina kontakter med en rätt bedriven
internationell lidskriftsdistribution.
I motionen föreslås en utredning om lämpliga former för utgivning av en
svensk kulturtidskrift på främmande språk och att förslag måtte föreläggas
1967 års riksdag att Svenska institutet får i uppdrag att utgiva tidskriften.
Det är även enligt utskottets mening angeläget att önskemålen om en
vidgad kännedom i utlandet om svenskt kulturliv, bl. a. genom publikationer,
blir beaktade. Det är emellertid uppenbart att spörsmålen om hur publiceringsverksamheten
lämpligen bör organiseras ägnas stor uppmärksamhet
av informationsorganen. Såvitt utskottet kunnat bedöma bör den försöksverksamhet
som nu pågår kunna giva värdefulla erfarenheter för det fort
-
Utskottet
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 16—17
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1966
satta arbetet och det kan förutsättas att informationsorganen kommer att
göra de framställningar om ökade resurser m. m. för ifrågavarande ändamål
som erfarenheterna ger anledning till. Utskottet finner med hänsyn härtill
utredning icke påkallad utan hemställer,
att motion 11:417 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första^ kammaren: herrar Möller, Sörlin, Enarsson, Svanström,
Hedlund, Helge Karlsson, Wååg, Torsten Hansson, Sörenson*, Blomguist
ochWirtén*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Lundmark, Haglund, Rimås, Wikner, Nilsson i Bästekille, Hyltander,
Johansson i Växjö, Nilsson i Agnäs och Josefson i Arrie.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.