Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående koncessionsgivningen för inrikes flggtrafik.

1966-03-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:20, Utlåtande i anledning av väckt motion angående koncessionsgivningen för inrikes flggtrafik.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckt motion angående koncessionsgivningen

för inrikes flggtrafik.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion, II: 413, av herr Krönmark hemställes, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte som sin mening ge till känna att nuvarande

snäva praxis i fråga om koncessionsgivning för inrikes flygtrafik inte är

förenlig med konkurrensbegränsningslagens syfte.

I motionen framhålles bl. a. att det för vårt land med de långa avstånden

är angeläget att främja utvecklingen av inrikesflyg. För näringslivet är tillgången

till snabba och säkra kommunikationsmedel av vital betydelse.

Monopol på inrikesflygtrafiken för SAS-Linjeflyg är en realitet hävdar

motionären. Detta har påverkat prisbildningen och förhindrat annans näringsutövning.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från luftfartsstyrelsen och

näringsfrihetsrådet samt berett SAS och Linjeflyg tillfälle att inkomma med

yttrande.

Luftfartsstyrelsen anför:

Vad först beträffar Scandinavian Airlines System (SAS) må erinras om,

att de svenska inrike slin jer, som existerade vid konsortiets bildande år 1950,

trafikerades av AB Aerotransport (ABA). Någon ändring liärutinnan var

icke aktuell, då SAS skulle övertaga ABA:s trafik. Av propositionen nr 260

till 1950 års riksdag angående utvidgning av det skandinaviska luftfartssamarbetet

inom SAS framgår också (sid. 21 och 27), att de i SAS samarbetande

bolagen i princip ansågs böra ha koncession på all linjefart, inklusive

inrikeslinjerna. De linjer, varom sålunda var fråga, var Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå,

Stockholm—Göteborg, Stockholm—Malmö, Stockholm—Norrköping—Visby

och Stockholm—Visby; dessa linjer kom senare

att benämnas stainlinjer.

I samband med bildandet av Linjeflyg AB (LIN) år 1957 förklarade sig

ABA/SAS icke ha något att erinra mot att LIN övertog trafiken på linjerna

Stockholm—Norrköping—Visby och Stockholm—Visby. LIN erhöll sålunda

trafiktillstånd på dessa och på ett antal nya linjesträckningar, övriga så kallade

stainlinjer skulle även i fortsättningen trafikeras av SAS i enlighet med

huvudprincipen.

Luftfartsstyrelsen har ej anledning att här ingå på en närmare rcdogörelBihang

till riksdagens protokoll 1966. 11 sand. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

se för motiven för de av statsmakterna godkända principerna för organisation

och finansiering av reguljär luftfart, sådana de kommit till uttryck i

ovannämnda proposition, ej heller för luftfartslagens motiv för att föreskriva

tillståndstvång för bedrivande av sådan luftfart. Styrelsen begränsar sig

därför till de av motionären anförda exemplen på konsekvenserna av nuvarande

ordning.

Enligt motionärens uppfattning skulle Linjeflygs passagerarkilometerpris

på Gotlandslinjerna vara »onormalt högt» i förhållande till andra linjer. Om

denna anmärkning vore riktig skulle den i första hand falla tillbaka på luftfartsstyrelsens

granskning och godkännande av Linjeflygs taxor. Styrelsen

har visserligen vid ett par tillfällen nedjusterat av Linjeflyg föreslagna taxor,

men styrelsen kan icke finna motionärens uttalande berättigat med avseende

å de av luftfartsstyrelsen slutligen godkända taxorna. Styrelsens beslut om

godkännande av Linjeflygs taxor har några gånger överklagats hos Kungl.

Maj :t, som dock i intet fall funnit anledning ändra styrelsens beslut.

Motionären gör vidare gällande att Linjeflyg, som den 1 februari 1966

upphört med trafiken på linjen Hultsfred—Stockholm, hindrat annat flygföretag

att få koncession på linjen genom att tillkännage sin avsikt att längre

fram överväga att åter uppta trafiken. Enligt luftfartsstyrelsens uppfattning

utgör nämnda omständighet icke hinder för annat företag att erhålla

koncession på linjen. Helt allmänt må dock erinras om att utövandet av regelbunden

luftfart ställer krav på ganska betydande tekniska, personella och

ekonomiska resurser samt att verksamheten i längden icke kan bedrivas i

alltför liten skala.

Sammanfattningsvis får luftfartsstyrelsen uttala, att såvitt styrelsen kunnat

finna den hittills tillämpade koncessionsgivningen på inrikesflygets område

varken ogynnsamt påverkat prisbildningen eller obehörigt förhindrat

annans näringsutövning.

Näringsfrihetsrådet anför bl. a.:

Den i motionen aktualiserade frågan inrymmer komplicerade problem,

till vilka ställning kan tas först på grundval av en förhållandevis allsidig utredning

av inrikesflygets villkor och förhållanden. Näringsfrihetsrådet -—

som förutsätter att i luftfartsstyrelsens remissvar kommer att lämnas mera

detaljerade uppgifter i sak om det rådande koncessionssystemet och dess

tillämpning — vill emellertid helt allmänt uttala, att de konkurrensprinciper

på vilka konkurrensbegränsningslagen bygger bör kunna ha viss tilllämpning

även inom ifrågavarande näringsgren. Emellertid bör beaktas, att

inrikesflygets trafikunderlag för närvarande är av begränsad omfattning,

särskilt på vissa linjer, vilket medför att egentlig konkurrens i många fall

knappast kan äga rum inom denna trafik. Vidare måste ihågkommas, att

speciella förhållanden föreligger på flygtrafikens område särskilt såtillvida

som utomordentligt stor vikt måste fästas vid flygsäkerhetssynpunkter. Beaktande

av nämnda och liknande synpunkter tvingar ofta till avsteg från

konkurrensprinciperna.

SAS framhåller att det vid ett skandinaviskt koinmunikationsmöte 1954

uppdrogs åt företaget att framlägga en långsiktig plan för inrikestrafiken i

de tre länderna. Så skedde också i en skrivelse till det svenska kommunikationsdepartementet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1966 3

Vidare anför SAS:

För att på bästa sätt tillvarataga förefintliga resurser och tillgodose de

krav som kunde ställas på inrikesflyget och samtidigt utnyttja fördelen av

SAS’ organisation och erfarenheter ansågs för Sveriges vidkommande mest

ändamålsenligt att skapa en separat, med SAS intimt samarbetande organisation

för vissa delar av inrikesflyget. Detta ledde till bildandet 1957 av Linjeflyg

AB (LIN), som i princip skulle driva all linjetrafik inom Sverige utöver

de tre stamlinjer, Stockholm—Malmö, Stockholm—Göteborg och Stockholm—Kiruna,

som även fortsättningsvis skulle upprätthållas av SAS. LIN

äges nu av ABA och SAS till lika delar.

Under LIN:s tillvaro har det svenska inrikesnätet successivt utbyggts att

omfatta sådana linjer, som ansetts trafikalt, operationellt och ekonomiskt

motiverade. Det svenska inrikesflyget befinner sig och kommer under ännu

många år framåt att befinna sig under uppbyggnad. Väsentligt är därvid att

denna uppbyggnad kan ske planmässigt och utan onödiga störningar. Endast

genom ett intimt samarbete och en samordning av erforderliga resurser

mellan berörda statliga och kommunala organ, å ena sidan, och SAS/LIN,

å andra sidan, torde en sund utveckling kunna befrämjas. En splittring av

trafikverksamheten på ett flertal smärre konkurrerande företag skulle, bortsett

från att detta skulle stå i strid med de ovan angivna principerna, uppenbarligen

endast leda till en försämrad ekonomi för inrikestrafiken och

därmed försvåra utvecklingen av densamma.

Beträffande de i motionen angivna exemplen på konkurrenshegränsande

åtgärder finner SAS icke anledning att ingå härpå närmare. Det hänvisas till

vad Kungl. Luftfartsstyrelsen härom anfört i sin skrivelse till utskottet av

den 28 februari 1966.

Linjeflyg anför bl. a.:

LIN kan icke ingå på frågan, huruvida konkurrensbegränsningslagens

bestämmelser iakttagits, men bestrider i övrigt att de principer, som hittills

följts, varit till men för berättigade allmänna intressen.

Genom LIN:s bildande 1957 avsågs att skapa en organisation, som i samarbete

med Scandinavian Airlines System (SAS) på sund, ekonomisk basis

skulle utveckla inrikesflyget i Sverige. Bolaget har under sin verksamhet

kunnat tillgodose dessa krav. Det framstår som ytterst väsentligt, att bolaget

kan fortsätta den planering av trafiken på lång sikt, som fordras för en

sund utveckling av flygnätet. I likhet med vad som framhållits av SAS i dess

skrivelse den 3 mars 1966, anser bolaget, att en sådan utveckling skulle

äventyras, om trafikverksamheten uppdelades på flera smärre flygföretag.

Med hänsyn till de speciella krav på säkerhet som ställs på flygtrafiken, är

det vidare av vikt att de för trafiken ansvariga företagen icke på grund av

konkurrensskäl tvingas göra avkall på erforderliga investeringar i den säkerhetsmässiga

delen av organisationen.

Beträffande de i motionen anförda exemplen önskar LIN framhålla, att

de av bolaget tillämpade taxorna är föremål för fastställande av luftfartsmyndigheten.

I samband med bolagets anhållan om sådant fastställande har

bolaget ingående till myndigheten redovisat underlaget för de begärda taxorna.

När det gäller den avbrutna trafiken på Hultsfred, har LIN på grund

av otillräckligt trafikunderlag samt den irregularitet, som flygplatsen uppvisat

på grund av flygfältsförhållandena, tillsvidare icke ansett sig kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

upprätthålla trafiken. LIN finner det angeläget framhålla, att så snart bolaget

åter finner förutsättningar föreligga, bolaget ämnar återupptaga denna

trafik. Huruvida denna förklaring från LIN:s sida »hindrar annat flygföretag

att få koncession på linjen», kan bolaget icke uttala sig om.

Utskottet

Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger till känna att

nuvarande praxis i fråga om koncessionsgivning för inrikes flygtrafik inte

är förenlig med konkurrensbegränsningslagens syfte.

Motionären avser härmed att koncessionsgivningen skulle ha lett till ett

faktiskt monopol för SAS och Linjeflyg och att härigenom syftet med lagen

om motverkan i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet åsidosatts.

I 5 § nämnda lag säges att skadlig verkan av konkurrensbegränsning

föreligger då konkurrensbegränsningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt

sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet

eller hindrar annans näringsutövning.

Det är enligt utskottets mening angeläget att de principer om fri konkurrens

som statsmakterna fastställt och som kommit till uttryck bl. a. i lagstiftningen

mot konkurrensbegränsning effektivt upprätthålles, främst med

hänsyn till konsumenternas intressen. Detta gäller givetvis även för inrikesflygets

del. De begränsningar av den fria näringsutövningen som krav på

koncession innebär är i enlighet med dessa principer betingade av särskilda

förhållanden. Vad beträffar flyget måste således bl. a. stor vikt fästas vid

att koncessionssökanden har goda ekonomiska resurser som medger betryggande

anordningar för flygsäkerheten.

Koncession för luftfart i regelbunden trafik meddelas av Kungl. Maj :t.

Det är icke möjligt för utskottet att ingå på någon närmare bedömning av

myndigheternas prövning av och ställningstaganden i koncessionsärendena.

Utskottet finner det vidare från formella, konstitutionella synpunkter kunna

ifrågasättas om ett uttalande av riksdagen bör göras i den form motionären

tänkt sig.

Utskottet vill understryka vikten av att koncessionsärendena prövas med

beaktande av konsumenternas intresse av en väl utvecklad inrikes flygtrafik

med bästa möjliga trafiksäkerhet och av att kostnaderna för flygresor icke

blir onödigt höga men får i övrigt med hänsyn till det ovan anförda hemställa,

att motion 11:413 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1966 5

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Enarsson, Hellebladh,

Svanström*, Hedlund, Nyman*, Axel Kristiansson, Helge Karlsson*, Kilsmo,

Torsten Hansson* och Blomquist*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv, Dickson, Lundmark*, Wikner, Nilsson

i Bästekille*, Svanberg, Johansson i Växjö, Andersson i Örebro och Josef

son i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 66

614002

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.