Utlåtande i anledning av väckta motioner om rådgivning i televisionen angående vården av utvecklingsstörda.
1966-03-29 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1966:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner om rådgivning i televisionen angående vården av utvecklingsstörda.
Dokumentets text
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1966
Nr 25
Utlåtande i anledning av väckta motioner om rådgivning i televisionen
angående vården av utvecklingsstörda.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:630 av Iru Olsson, Elvy, och herr Kristiansson, Axel, samt II: 781 av
herrar Mattsson och Antonsson hemställes, att riskdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t uttala sig för rådgivning genom TV i fråga om vården av
utvecklingsstörda.
I motionerna framhålles angelägenheten av att de psykiskt handikappade
tår tillfälle att utvecklas och bereds möjligheter till ett rikare liv. Av de
utvecklingsstörda, som uppgår till omkring 75 000, varav 50 000 vuxna, vårdas
många i sina hem av vårdare som ofta är okunniga om på vilket sätt behandlingen
bör ske. Många utvecklingsstörda får därför inte någon träning
för social anpassning. De blir isolerade, får bristande självkänsla och går
miste om erforderlig mänsklig kontakt. Knappast någon grupp har att kämpa
mot så många kvardröjande fördomar sam de psykiskt handikappade.
Mot denna bakgrund är enligt motionärerna behovet av upplysning stort.
Detta behov kan inte tillgodoses endast med tryckt material. En saklig information
via TV till vårdare av psykiskt handikappade skulle enligt motionärernas
mening kunna bli av stort värde såväl för de utvecklingsstörda
som för deras vårdare. Rådgivning genom att påvisa exempel i TV skulle
inte uppfattas som påträngande utan ge enskilda tillfälle att reflektera och
ge den utvecklingsstörde möjlighet att utvecklas.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 784.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från Sveriges Radio,
som anför:
Sveriges Radio ställer sig mycket positiv till att använda såväl radio som
television som informationskälla för att underlätta de utvecklingsstördas
situation. Någon fast programpunkt för rådgivning angående vård av ut■secklingsstörda
kan inte utlovas men problemet kan ändå tas upp vid flera
olika tillfällen. Sveriges Radio är därför villig att höra de förslag man kan
komma att ge för att sprida kunskap om och förståelse för de utvecklingsstörda
och deras familjer.
Upplysningsvis kan nämnas att televisionen i början av november 1965
sände ett program om en familj med en utvecklingsstörd flicka, »En dag
med Katarina» och att man för våren 1966 planerar att sända filmen »Ole,
dole, doff», som behandlar en utvecklingsstörd pojkes situation.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1966
5
Utskottet
I förevarande motioner hemställes att riksdagen måtte uttala sig för rådgivning
genom TV i fråga om vården av utvecklingsstörda.
Som motionärerna framhållit är det av stor betydelse för vården av de
psykiskt utvecklingshämmade att omsorgerna inriktas på att hjälpa inte
bara den handikappade utan även hans familj. Härigenom kan de anhöriga
få stöd och råd i fråga om behandlingen och bättre förutsättningar skapas
för en riktig och ändamålsenlig vård. En dylik rådgivning kan givetvis förekomma
i ett flertal olika former men uppenbart är att det av motionärerna
föreslagna mediet, televisionen, med dess möjligheter att på ett åskådligt och
instruktivt sätt meddela fakta kan utgöra ett värdefullt instrument i dessa
strävanden.
Utskottet vill erinra om att Sveriges Radio i sitt remissyttrande till utskottet
ställt sig mycket positiv till att använda radio och television som
informationskälla för att underlätta de utvecklingsstördas situation samt
förklarat sig villig att pröva förslag till lämpliga program i motionernas
syfte.
Enligt gällande avtal mellan staten och Sveriges Radio tillförsäkras emellertid
Sveriges Radio ensamrätt att bestämma vilka radio- och televisionsprogram
som skall utsändas över svenska sändare. Med hänsyn härtill tillkommer
det inte riksdagen att göra några uttalanden om programsammansättningen
i dessa media. Motionärernas hemställan bör därför icke föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer,
att de likalydande motionerna I: 630 och II: 784 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 mars 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Enarsson, Hellebladh,
Svanström, Hedlund, Axel Kristiansson*, Helge Karlsson*, Kilsmo* Wååg,
Sörenson och Blomquist*;
fiån andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Hamrin i Kalmar, Dickson* Lundmark, Haglund, Rimås, Nordgren* och
Svanberg*, tru Ekroth samt herrar Johansson i Skärstad och Josefson i
Arrie.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.