Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om att i motionerna berörda kommunikationsproblem får bli föremål för utredning; samt 3) motion 11:768 av herr Antonsson m.fl., vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning av taxitrafikens allmänna villkor och framtida förutsättningar med särskild hänsyn till statliga stimulansåtgärder för ifrågavarande trafik.

1966-04-19 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:32, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om att i motionerna berörda kommunikationsproblem får bli föremål för utredning; samt 3) motion 11:768 av herr Antonsson m.fl., vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning av taxitrafikens allmänna villkor och framtida förutsättningar med särskild hänsyn till statliga stimulansåtgärder för ifrågavarande trafik.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående glesbygdernas

kommunikationsproblem och om behovet av allmänna

kommunikationsmedel samt angående taxitrafikens

villkor och förutsättningar.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats

1) de likalydande motionerna I: 245 av herr Isacson och II: 316 av herr

Petersson m. fl., vari hemställes, att riksdagen måtte uppdraga åt Kungl.

Maj :t att tillsätta en utredning med uppgift att i samråd med vederbörande

myndigheter och enskilda organisationer kartlägga och studera särskilt

glesbygdernas kommunikationsproblem och att i sinom tid avgiva utlåtande

med förslag till sådana åtgärder vartill undersökningen kan ge anledning;

2) de likalydande motionerna 1:624 av herr Bengt Gustavsson samt

II: 776 av herr Gustafsson i Uddevalla, vari föreslås, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om att i motionerna berörda kommunikationsproblem

får bli föremål för utredning; samt

3) motion 11:768 av herr Antonsson m.fl., vari hemställes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning av taxitrafikens

allmänna villkor och framtida förutsättningar med särskild hänsyn till

statliga stimulansåtgärder för ifrågavarande trafik.

I motionerna I: 245 och II: 316 anföres, att motorfordonstrafikens snabba

utveckling medfört en genomgripande omgestaltning av hela samhället. Förändringarna

är till övervägande del att betrakta som förbättringar, vilket

särskilt gäller glesbygderna, som nu kommit i långt bättre kontakt med

yttervärlden, men utvecklingen bär även sina nackdelar. Det stora antalet

privatbilar har lett till att trafikunderlaget för de kollektiva trafikmedlen

minskat, vilket medfört att många linjer lagts ned och att de som ej själva

disponerar bil råkat i en besvärlig situation. Frågan om glesbygdernas kommunikationer

behöver därför ingående undersökas.

I motionerna 1:624 och 11:776 framhålles likaså att på kommunikationsområdet

under de senaste decennierna skett en stark utveckling. Samtidigt

har emellertid de allmänna kommunikationsmöjligheterna för många

människor starkt försämrats. Hänsyn måste tas till dem som drabbats

härav men icke kunnat skaffa sig egna fordon.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

I motion II: 768 erinras om att riksdagen beträffande den statliga trafikpolitiken

uttalat, att det åtminstone delvis skall råda lika villkor mellan

olika bebyggelsestrukturer och att stöd bör övervägas även till drosktrafiken.

Genom den ökade biltätheten har situationen för många droskägare

särskilt i mindre tätorter och på landsbygden blivit prekär. Genom att

åtaga sig speciellt skolskjutsar och sjuktransporter har dock de flesta av

dem hittills kunnat fortsätta sin verksamhet. Underlaget för den traditionella

taxitrafiken sjunker emellertid undan för undan, och utvecklingen

torde medföra att ett stort antal taxistationer på landsbygden och i mindre

tätorter måste läggas ner. Det kommer emellertid inom överskådlig tid att

finnas människor, som måste anlita taxi för att resa. Det är därför angeläget

att drosktrafiken kan upprätthållas, och för att detta skall kunna

ske krävs samhällets stöd i en eller annan form. Det är naturligt att staten

bär visst ansvar för kommunikationsväsendet såsom en nödvändig samhällsservice

och taxitrafiken ingår som ett led i denna kommunikationsservice.

Med hänsyn till företagsstrukturen inom taxitrafiken bör statliga stimulansåtgärder

kunna vidtagas utan någon som helst ändring av ägandeförhållandena

inom denna trafikgren. Det statliga engagemang för en aktiv

lokaliseringspolitik som riksdagen beslutade 1964 är en sak som kan åberopas

till förmån för statlig aktivitet på detta område. I första hand är det

naturligtvis människor som inte själva är bilägare som måste anlita taxi,

och denna kategori återfinnes framför allt bland låginkomstgrupperna; i

allmänhet är det äldre människor det rör sig om. Mot den bakgrunden

torde ett statligt stöd till drosktrafiken kunna motiveras även utifrån sociala

utgångspunkter.

Om man ser en statlig stimulans åt drosktrafiken som naturlig samhällsservice

vore måhända ett restitutionsförfarande i fråga om drivmedelsskatten

den enklaste och effektivaste åtgärden. Beskattningen på drivmedel är

ju den största driftkostnadsposten för taxiägarna. Ett dylikt restitutionsförfarande

kompliceras emellertid av en rad faktorer, bl. a. av olika skattesatser

på olika slag av drivmedel.

Motionärerna förordar en statlig utredning om taxitrafikens allmänna

villkor och framtida förutsättningar och anför vidare att det kan ifrågasättas

om det inte skulle vara mera fördelaktigt med utökad drosktrafik

i stället för busslinjer med mycket låg resandefrekvens. Därvid måste man

dock räkna med stöd av den storleksordningen, att taxiavgifterna kan hållas

på en nivå jämförlig med biljettpriserna. Även denna aspekt på förevarande

problem bör utredningen ta ställning till.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

II: 316,1: 624 och II: 768.

Utskottet har beslutat upptaga motionerna till samtidig behandling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

3

Yttranden har inhämtats från järnvägsstyrelsen och Svenska omnibusägareförbundet

beträffande motionerna I: 245 och II: 316 samt II: 768 och

från Svenska taxiförbundet beträffande motion II: 768.

Järnvägsstyrelsen anför beträffande motionerna 1:245 och 11:316:

Glesbygdernas kommunikationsproblem har — såsom motionärerna också

framhåller — uppmärksammats av statsmakterna. 1953 års trafikutredning

har under sin 19-åriga verksamhet ägnat frågan om glesbygdernas

trafikförsörjning ett omfattande utredningsarbete. Bl. a. kan det av motionärerna

anförda statsbidraget till viss linjetrafik på landsbygden anses ha

tillkommit som en följd av trafikutredningens befattning med dessa problem.

Endast några få år har förflutit sedan trafikutredningen avslutade sitt

arbete. Glesbygdsproblemen torde under denna tid icke ha skiftat karaktär

i sådan grad att det förefaller troligt, att den av motionärerna föreslagna,

mera allmänt syftande men dock enbart till kommunikationsområdet begränsade

utredningen av glesbygdsproblemen skulle kunna leda till några

mera väsentliga rön i ifrågavarande avseenden.

Styrelsen finner icke utredning med den av motionärerna föreslagna uppläggningen

motiverad och avstyrker bifall till motionerna.

Svenska omnibusägareförbundet uttalar följande beträffande nyssnämnda

motioner:

I allt väsentligt är den bild som motionärerna tecknar av glesbygdernas

kommunikationsproblem riktig. Det är alltså främst privatbilismens utveckling,

som i negativ riktning har påverkat förutsättningarna för yrkesmässigt

utförda persontransporltjänster. Känningarna härav började för

övrigt på allvar bli märkbara för busslinjeföretagen redan under tidigare

hälften av 1950-talet. Sedan dess har en kontinuerlig avtrappning av trafikunderlaget

ägt rum.

Det senare får emellertid icke tolkas så att busslinjetrafikens totala underlag

nu skulle vara åtskilligt mindre än för 10—15 år sedan. Så är icke

fallet. Bortfallande trafik har i viss omfattning kunnat ersättas med nytillkommande.

Härvidlag behöver endast erinras om skolväsendets omorganisation

och den därmed förenade utbyggnaden av skolskjutsväsendet, om

stadsområdenas och därmed lokaltrafikens expansion samt om tågindragningar

och järnvägsnedläggningar, som skapat förutsättningar för och behov

av en utökad busslinjetrafik.

Trots de ogynnsamma förhållanden för busstrafiken, som privatbilismen

varit bidragande orsak till, har därför busstrafiken totalt sett inte minskat

i omfattning under det senaste decenniet. Tvärtom har en viss ökning kunnat

noteras under de allra senaste åren. Några mera omfattande indragningar

av bussturer och nedläggning av busslinjer har heller inte förekommit

annat än i vissa utpräglade glesbygdsområden. Där har emellertid trafikens

förutsättningar även påverkats starkt av den allmänna befolkningsuttunning,

som ägt rum inom områdena.

Fråga uppkommer då om och i så fall i vilken utsträckning samhället

skall medverka med stödjande åtgärder, för att möjligheter till fortsatt tralikering

skall föreligga. Motionärerna har för sin del pekat på den bidragsgivning

till olönsam linjetrafik på landsbygden, som började utgå under

1*

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

budgetåret 1961/62 och som tillkom sedan 1953 års trafikutredning i februari

1960 presenterat eu särskild redogörelse för busstrafikens driftekonoiniska

förhållanden. Dessa bidrag korresponderar även med de av statsmakterna

år 1963 antagna nya riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken,

där det bl. a. förutsätts att staten, i de fall där betingelserna för en företagsekonomiskt

motiverad allmän transporttjänst ej är för handen men där

en sådan med hänsyn till kravet på en tillfredsställande transportförsörjning,

ändå anses nödvändig, skall kunna »köpa» transporttjänster. Såväl

driftbidraget till statens järnvägar som berörd ersättning till olönsamma

busslinjer torde kunna inrangeras under sådant köp av transporttjänster.

Med detta har förbundet velat peka på att i motionen berörda problem

varit för handen och även uppmärksammats under en följd av år. Branschens

företrädare själva har även sökt komma till rätta med hithörande

spörsmål genom en successiv anpassning av sin verksamhet efter de ändrade

betingelserna. I sammanhanget bör kanske särskilt uppmärksammas

det arbete, som förbundet tillsammans med företrädare för trafikantintressen

utfört och utför i den s. k. Bussrationaliseringsnämnden. Detta organ,

som tillkom år 1955, har successivt följt utvecklingen och genom kartläggning

och analyser av förhållandena medverkat till att åstadkomma en rationell

anpassning av linje- och företagsstrukturen inom busstrafiken. En sammanfattande

rapport om nämndens dittillsvarande verksamhet offentliggjordes

i slutet av år 1962.

Bussrationaliseringsnämnden har förra året ingått med en framställning

till Kommunikationsdepartementet om visst finansiellt stöd för en särskild

utredning av busslinjetrafiken i Jämtlands län och denna framställning har

fått en välvillig behandling i årets statsverksproposition i anslutning till

förslaget till anslag för ersättning till olönsam linjetrafik under kommunikationshuvud

titeln.

Självfallet är det angeläget att berörda transportförsörjningsproblem följs

med den allra största uppmärksamhet i fortsättningen. Det är även av väsentlig

betydelse att allt stöd lämnas trafikutövarna i deras egna strävanden

att lösa svårigheterna och att därför inga hinder emot dessa reses genom

nya pålagor eller restriktioner. Den nyligen införda extra skatten på motorbrännolja

kommer tyvärr att innebära ökade svårigheter för linjeföretagen.

Som exempel på vad som skulle kunna verka i positiv riktning kan dock

anföras en samordning av de skolkommunala och trafikpolitiska intressena.

Det är nämligen förbundets bestämda övertygelse att skolskjutsverksamheten

i betydligt högre grad än vad som nu är fallet skulle kunna utnyttjas

för att tillgodose ett allmänt transportförsörjningsintresse. Tyvärr

har förutsättningarna härför snarare försämrats än förbättrats sedan statsbidragen

till kommunerna för skolskjutsar upphörde vid senaste årsskiftet

och därmed även statens inflytande över denna verksamhet.

Sammanfattningsvis får förbundet vitsorda förekomsten av de problem,

som behandlas i motionen, men förbundet anser dock, mot bakgrunden av

vad som ovan framhållits, att behov av en särskild utredning i ämnet i varje

fall för närvarande icke får anses överhängande med hänsyn dels till den

uppmärksamhet, som dessa problem redan rönt och röner, dels till att vi

just befinner oss i genomförandet av ett trafikpolitiskt reformprogram, vars

konsekvenser först torde böra avvaktas.

Järnvägsstyrelsen anför beträffande motion II: 768:

Taxitrafikens problem har endast kortfattat berörts av 1953 års trafik
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966 5

utredning, som dock i sitt betänkande Svensk Trafikpolitik del I, sid. 151,

anför följande:

»Frågan om säkerställandet av samhällsnödvändig drosktrafik pockar

också på snar lösning. Olika utvägar kunna härvid diskuteras, såväl i reglerande

som i liberaliserande riktning. I mångt och mycket sammanhänger

denna fråga med omarbetningen av yrkestrafikförordningen och bör bl. a.

därför infogas i den andra reformetappen.»

Kungl. Maj:t synes icke ha haft någon häremot avvikande mening även

om den i anslutning till trafikutredningens förslag avgivna propositionen

nr 191 år 1963 icke innehåller några konkreta förslag med sikte på taxitrafiken.

Att Kungl. Maj :t dock haft taxitrafiken i åtanke framgår av att

Kungl. Maj:t på sid. 64 i propositionen förklarar att droskbils- såväl som

busstrafikens problem böra bli föremål för en angelägen översyn, lämpligen

i samband med den allmänna revisionen av yrkestrafikförordningen.

Motionärernas uttalanden om taxitrafikens på landsbygden betryck synes

icke föranleda några erinringar. Landsbygdens avfolkning och privatbilismens

oavlåtliga tillväxt har otvivelaktigt skapat samma svårigheter för

taxitrafiken som för busslinjetrafiken. Visserligen kan järnvägs- och busslinjenedläggelser

och indragningar av tåg och bussturer åtminstone temporärt

och på vissa håll ge landsbygdens taxibilar ett tillskott till trafikunderlaget

men det kan inte i någon högre grad eller i längden förbättra den

ifrågavarande taxitrafikens villkor.

Järnvägsstyrelsen ser i eu sund taxibilsrörelse på landsbygden en positiv

faktor vid genomförande av planerad och pågående strukturomvandling av

statens järnvägars persontrafikapparat både i vad gäller tåg och bussar och

instämmer därför i motionens syfte.

Svenska omnibusägareförbundet framhåller angående motion II: 768 att

förbundet begränsat sig till vissa detaljfrågor och anför vidare:

Vi önskar därvid uppmärksamma slutstycket i motionen, där man föreslår

att viss busslinjetrafik överföres till taxibilar. Som vi i andra sammanhang

haft anledning påpeka, kan man inte generellt utgå från att det är

fördelaktigt att övergå till mindre fordon då transportbehoven minskar.

Tvärtom synes det många gångar mer förmånligt att använda bussar av

normalstorlek, emedan dessa på grund av sin större flexibilitet och livslängd

driftsekonomiskt överträffar bilen och småbussen. Den största posten

på kostnadssidan utgörs vidare av personalkostnader, som är oberoende

av fordonsstorleken.

Vidare har tidigare experiment i linje med de i motionen föreslagna, dvs.

skolbarnstransporter och viss linjetrafik med taxibilar, medfört att trafikunderlaget

för den reguljära linjetrafiken med buss minskats. Detta har

haft till följd att den reguljära busstrafiken måst inskränkas och i vissa fall

nedläggas. För fortsatt upprätthållande av busslinjetrafik i glesbygderna är

det av väsentlig betydelse att så mycket som möjligt av transportbehoven,

däri innefattas skolbarnstransporter samt tidnings-, post- och styckegodsbefordran,

förbehålles busslinjen.

I övrigt ansluter vi oss i princip till motionen i vad som avser en allmän

utredning om taxitrafikens allmänna villkor och förutsättningar.

Svenska taxiförbundets yttrande är till vissa delar som bilaga fogat till

detta utlåtande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

Utskottet

I motionsyrkandena föreslås tillsättande av utredningar med syfte att

kartlägga och studera glesbygdernas kommunikationsproblem (1:245 och

II: 316), att utreda vissa kommunikationsproblem (I: 624 och II: 776) samt

att utreda taxitrafikens allmänna villkor och förutsättningar med särskild

hänsyn till statliga stimulansåtgärder (II: 768).

Bakgrunden till motionsyrkandena är i väsentliga delar densamma för

samtliga motioner, nämligen de svårigheter att ordna en tillfredsställande

transportförsörjning som uppstått på orter som drabbats av järnvägsnedläggningar

eller där genom befolkningsomflyttningar trafikunderlaget väsentligt

minskat samtidigt som privatbilismens starka expansion reducerat

efterfrågan på trafikföretagens tjänster. I de båda förstnämnda motionsparen

beröres kommunikationsfrågorna i stort för dessa orter medan motion

II: 768 tagit upp spörsmålet om taxitrafikens möjligheter att bidraga

till lösningen av trafikproblemen.

I proposition nr 191 till 1963 års riksdag angående riktlinjer för den

statliga trafikpolitiken m. m. anfördes inledningsvis bl. a. att målet för

trafikpolitiken borde vara att för landets olika delar trygga en tillfredsställande

transportförsörjning till lägsta möjliga kostnader. I den mån det inte

ginge att med krav på kostnadstäckning lämna en viss bygd den trafikservice

som från samhällets synpunkt vore rimlig borde ersättning till trafikföretag

utgå av allmänna medel. I syfte att tillgodose detta behov har

bl. a. under sjätte huvudtiteln upptagits ett anslag för ersättning till trafikföretag

för drift av icke lönsamma busslinjer. Under anslagsposten anvisades

budgetåret 1963/64 3 milj. kronor och för exempelvis budgetåret 1965/

66 6,5 milj. kronor medan i årets statsverksproposition äskats ett belopp av

6,9 milj. kronor, vilket beviljats av riksdagen. Utskottet får i övrigt beträffande

busstrafiken anföra följande.

I utlåtande till 1965 års riksdag (nr 47) över motioner med samma motivering

och yrkande som de nu föreliggande motionerna 1:245 och 11:316

uttalade utskottet bl. a. att de driftekonomiska betingelserna för persontrafiken

i vissa områden vore ogynnsamma, vilket medfört svårigheter för

transportförsörjningen. Utskottet ville emellertid ifrågasätta om icke väsentliga

förbättringar skulle kunna åstadkommas genom trafiktekniska och

företagsekonomiska rationaliseringar inom busslinjetrafiken. Utskottet

erinrade om att Bussrationaliseringsnämnden, som är ett samarbetsorgan

mellan näringslivets trafikdelegation och Svenska omnibusägareförbundet,

hemställt om statligt bidrag till en utredning beträffande Jämtlands län

som skulle syfta till en kartläggning av trafiken och en analys av med densamma

sammanhängande förhållanden ävensom förslag till åtgärder, lämpade

att ge ökad stabilitet åt linjetrafiken och befrämja transportekono
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

mien. Avsikten var att undersökningen sedermera skulle fullföljas för

andra områden i landet.

Utskottet framhöll att frågan om en kartläggning av glesbygdernas trafikproblem

redan var underställd Kungl. Maj:ts prövning och avstyrkte motionerna

vilka lämnades utan åtgärd av riksdagen.

Bussrationaliseringsnämndens framställning har behandlats i årets statsverksproposition

och förslag har därvid framlagts, som innebär bifall till

framställningen (VI ht sid. 196).

I motion II: 768 beröres som ovan nämnts endast taxitrafikens förhållanden.

Dessa spörsmål är emellertid självfallet till stor del implicerade i

de allmänna kommunikationsproblem som behandlas i de övriga motionerna.

1953 års trafikutredning bär i sitt betänkande Svensk trafikpolitik I

(SOU 1961: 23) anfört, att frågan om säkerställandet av samhällsnödvändig

drosktrafik kräver en snar lösning. Utskottet finner för egen del uppenbart

att taxitrafiken har viktiga uppgifter att fylla inte minst på orter där tillgången

till kollektiva trafikmedel är obefintlig eller bristfällig. Anlitande

av taxibilar kan exempelvis för äldre personer och handikappade, som icke

har egen bil, vara enda möjligheten att besöka affärer och andra serviceinrättningar.

Möjligheterna att upprätthålla taxitrafik av tillfredsställande

omfattning bör därför ägnas stor uppmärksamhet. Frågorna rörande bussrespektive

taxitrafiken får ses som delar av ett sammanhängande problemkomplex

som det i stor utsträckning ankommer på det allmänna att söka

finna lösningar av. Många kommuner har också sett som sin uppgift att

vidtaga åtgärder i sådant syfte. Som framgår av motionerna och remissyttrandena

har således situationen för vissa trafikföretag kunnat förbättras

genom att de fått i uppdrag att ombesörja exempelvis skolskjutsar, sjuktransporter

o. dyl. och enligt vad utskottet erfarit har vissa kommuner även

på annat sätt sökt trygga trafikföretagens existens. Det samarbete över

kommungränserna som på många håll inletts och som kan förväntas få

ökad omfattning ävensom den pågående utvecklingen mot storkommuner

torde medföra väsentligt ökade resurser för att tillgodose här ifrågavarande

behov.

Vad nu sagts om kommunernas roll i detta sammanhang utesluter självfallet

icke att såväl buss- som taxitrafikens förhållanden måste beaktas

även inom ramen för den statliga trafikpolitiken. En ledande synpunkt för

denna är att möjligheterna till rationalisering blir effektivt tillvaratagna.

Vad gäller busstrafiken finns genom den ovannämnda bussrationaliseringsnämnden

ett organ som med statligt stöd verkar i detta syfte. För taxitrafikens

del synes i första hand företagsstrukturen inom näringen kräva uppmärksamhet.

Förra året tillsattes inom kommunikationsdepartementet eu

särskild utredning, arbetsgruppen för vissa frågor rörande drosknäringen,

vari hl. a. denna näring är företrädd. Enligt vad utskottet erfarit arbetar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

gruppen f. n. med en undersökning beträffande företagsstrukturen inom

taxiverksamheten. Som framgår bl. a. av vad Taxiförbundet anfört i sitt

yttrande är rådande förhållanden i fråga om företagsstorlek och företagsformer

m. m. i många fall otillfredsställande och förbundet synes tillmäta

en rationalisering i dessa hänseenden stor betydelse för näringens lönsamhet.

Enligt utskottets mening bör resultatet av den pågående undersökningen

avvaktas. Vad beträffar spörsmålet om statligt stöd till taxiverksamheten

vill utskottet erinra om att statsmakterna numera strävar att förenkla och

rationalisera bidragsgivningen till kommunerna genom att avlösa eller avskaffa

olika bidragsformer i samband med övergången till skatteutjämningssystemet.

Ett i detta sammanhang närliggande exempel härpå är indragningen

av statsbidragen till skolskjutsar.

Utskottet vill emellertid framhålla att såväl frågan om stöd till taxitrafiken

som de övriga i motionerna berörda spörsmålen synes vara av stor vikt

för transportförsörjningen i bygder där svårigheter uppstått genom befolkningsomflyttning

eller eljest vikande trafikunderlag. Utskottet förutsätter

därför att av de av motionärerna upptagna spörsmålen blir beaktade i det

fortsatta utredningsarbetet och anser sig med hänsyn till det anförda icke

böra förorda förslagen att ytterligare utredningar nu skulle tillsättas. Utskottet

får således hemställa,

att motionerna I: 245 och II: 316, I: 624 och II: 776 samt

II: 768 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,

Enarsson, Hellebladh, Svanström*, Hedlund, Nyman*, Wååg, Torsten Hansson*

och Blomquist*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Lundmark, Haglund, Wikner, Nilsson i Bästekille, Westberg*, Rask*, Johansson

i Växjö, Thylén*, From och Josefson i Arrie.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

9

Svenska taxiförbundet

Bilaga

Till

Riksdagens allmänna beredningsutskott.

II. Taxitrafikens nuvarande organisation, struktur och arbetsförhållanden.

1. Till Svenska Taxiförbundet är anslutna flertalet innehavare av taxitrafiktillstånd,

som har sin huvudsakliga utkomst från yrket. Antalet medlemmar

per den 31 december 1965 utgjorde 7 200, vilka disponerade 8 300

bilar, allt räknat i runda tal. Trafikutövarna har i städer och samhällen i

regel sammanslutit sig till gemensamma centraler med beställningsväxel.

Vid nämnda tidpunkt fanns sålunda ca 400 sådana centraler, av vilka nära

hälften var utrustade med kommunikationsradio. Antalet bilar vid centralerna

uppgick till omkring 4 800, varav drygt 4 000 var försedda med kommunikationsradio.

I organisationen ingick därutöver omkring 2 800 enskilda

medlemmar — flertalet på landsbygden — vilkas bilar endast i ringa omfattning

var utrustade med kommunikationsradio. På taxiradions område

sker emellertid en fortgående förändring, och antalet taxibilar med taxiradio

ökas snabbt.

Flertalet taxicentraler har kontinuerlig telefonpassning dygnet runt. Telefontjänsten

skötes därvid under större delen av dygnet i regel av anställda

kvinnliga telefonister. På en del av de mindre stationerna handhaves telefonpassningen

dygnet runt av de under passet anlitade förarna. Så är även

förhållandet nattetid vid ganska många av övriga mindre stationer, varvid

kombination med telefonsvarare förekommer. Landsbygdens trafikutövare

har telefonpassning i hemmen praktiskt taget dygnet runt.

2. Trafiktillstånden är till övervägande delen meddelade fysisk person

och enbilsföretagen är, framförallt i städerna, helt dominerande. Från tiden

före andra världskriget finnes i Stockholm och Göteborg några bolag, de största

med 26 resp. 13 trafiktillstånd. På 1960-talet har bildats aktiebolag på

en del platser, exempelvis Nynäshamn, Oxelösund, Arlanda-Märsta och Partille,

där trafikutövarna varit överens om att bolaget är den bästa och

mest rationella samarbetsformen. Eftersom berörda myndigheter ansett att

»särskilda skäl» i enlighet med yrkestrafikförordningen varit för handen i

dessa fall har trafiktillstånden överförts på respektive bolag.

3. Ifråga om taxitrafikens betingelser och arbetsförhållanden måste man

skilja mellan trafiken på landsbygden med mindre tätorter, medelstora

städer och storstäder.

a) För landsbygden och de mindre tätorternas trafikutövare dominerar

transporterna av skolbarn samt sjuka och skadade personer. Taxiuppdrag

i traditionell bemärkelse förekommer i relativt ringa omfattning. En på

uppdrag av dåvarande 1953 års trafikutredning av förbundet gjord undersökning

i Kalmar län, Värmlands län, Västmanlands län och Västerbottens

län rörande verksamheten under 1962 gav vid handen, att på landsbygden

uppgick de vanliga taxiuppdragen till 32 % och övriga uppdrag — huvudsakligen

transporter av sjuka och av skolbarn — till 68 %. I städerna och

andra större tätorter däremot var procenttalet 72 respektive 28.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

b) I medelstora städer utgöres verksamheten i huvudsak av transporter

av traditionell beskaffenhet men transporter till och från sjukhus och läkare

samt uppdrag för skolväsendet förekommer dock i avsevärd omfattning.

c) I storstäderna utför taxirörelsen till övervägande del uppdrag av traditionell

karaktär.

4. Den under senare år synnerligen starka expansionen på privatbilismens

område har föranlett en väsentligt minskad trafikfrekvens för den

yrkesmässiga personbilstrafiken.

a) Nedgången i köruppdrag för allmänhetens räkning synes procentuellt

vara störst på landsbygden och i mindre tätorter, vilket kan belysas av att

omkring 1 000 trafiktillstånd återkallats under årsperioden 1952—1961 därstädes.

III. Rationaliseringsverksamhet.

Inom taxinäringen har under en följd av år en rad åtgärder vidtagits för

att öka lönsamheten och samtidigt skapa betingelser för att taxibilservicen

skall kunna hållas på högsta nivå. Osäkerheten inför framtiden på grund

av privatbilismens starka expansion och de tid efter annan återkommande

ryktena om väntade förslag rörande uppmjukningar i gällande yrkestrafikförordning

även för taxitrafiken, vilket senare skulle undanrycka grunden

för en fast utbyggd taxinäring, har främst under de senaste åren försvårat

förbundets rationaliseringsarbete.

1. Bland rationaliseringsåtgärderna må nämnas centralisering till taxistationer

med gemensamma beställningskontor, varigenom ökade möjligheter

beretts allmänheten att vid alla tider på dygnet snabbt få sina uppdrag

utförda, samtidigt som de enskilda trafikutövarna kunnat få en bestämd

skillnad mellan arbetstid och fritid.

Riksförbundet ägnar frågan om centralisering och samordning största

uppmärksamhet. Det är fullt på det klara med, att frågan skulle behöva

övervägas ingående av kommande utredning.

2. Försök med samtrafik pågår inom Stockholmsområdet i syfte att utnyttja

bilarna på ett mera rationellt sätt och förbättra taxibilservicen

— främst att kapa de ibland uppstående trafiktopparna — samt öka lönsamheten

för såväl företagare som anställda. Försöken har gett goda resultat.

Förbundet arbetar på att få till stånd samtrafik även på andra platser,

ett arbete som börjar bära frukt.

3. Taxiservicen har även förbättrats genom införandet av kommunikationsradio.

Härigenom har det blivit möjligt att med ett mindre antal bilar

ombesörja uppdragen, vilket lett till ett effektivare utnyttjande av vagnar

och personal. Antalet med taxiradio försedda bilar ökar varje år inte endast

i städer och samhällen utan även på rena landsbygden.

4. Flera vägar har prövats för att nedbringa bränslekostnaderna. Tyvärr

har övergång till dieseldrift inte skett i den takt och omfattning, som skulle

ha varit önskvärd.

I samarbete med dåvarande Svenska Skifferolje Aktiebolaget genomfördes

i början av 1960-talet försök med motorgasol som bränsle i ett antal

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966 11

taxibilar i Örebro och ett par andra städer. Försöken gav positiva resultat,

men anskaffning av aggregat för sådan drift upphörde, när beslut fattades

om beskattning av motorgasol.

5. Inom förbundet har starka strävanden gjort sig gällande att övergå

till mera ensartad bilmaleriel och till vagntyper, med vilka kan befordras

4—5 passagerare mot tidigare mera allmänt brukade bilar för lägst 6 passagerare,

för att åstadkomma förbättrad lönsamhet. Tillgången på för taxibruk

särskilt lämpliga bilar är emellertid starkt begränsad. Den omständigheten,

att taxirörelsen består av ett stort antal enskilda företagare med i

regel en bil, motverkar arbetet på att vinna enighet om ett par biltyper. Förhållandet

skulle med visshet ha varit avsevärt gynnsammare, om större

företag funnits mera allmänt.

6. I syfte att förbilliga inköp av drivmedel, reservdelar och andra förnödenheter

har samköp organiserats på åtskilliga platser. Genom åtgärder

från riksförbundets sida har icke oväsentliga rabatter erhållits vid inköp av

taxibilar och reservdelar från vissa generalagenturer, liksom också betydligt

utvidgade garantivillkor. Genom en omfattande offertverksamhet och genom

skapande av gemensamma serviceanläggningar har driftskostnaderna kunnat

nedbringas. Den splittrade företagsformen har även här varit en starkt

återhållande faktor.

Ett led i rationaliseringsverksamheten är även arbetet att genom utbildning

göra taxiföretagarna och deras anställda mera skickade att kunna utföra

sina ansvarsfulla uppgifter.

IV. Komplettcringsverksamhet.

Det vikande trafikunderlaget har nödvändiggjort för taxirörelsen att

skaffa sig lämplig kompletteringsverksamhet. I första hand har förbundet

därvid försökt att tillföra medlemmarna sådana trafikuppgifter såsom

skolskjutsar, ambulanstransporter liksom andra sjuktransporter, vissa andra

statliga och kommunala transporter, tidningstransporter och ersättningstrafik.

Förbundet har vidare stimulerat medlemmarna att till sig knyta service-

och verkstadstjänst.

En närmare redogörelse för omfattningen av dessa transporter in. in.

lämnas här nedan.

1. Skolskjutsar är för landsbygdens trafikutövare det viktigaste tillskottet.

Skolskjutsarna utföres även i betydande omfattning av taxiägarna i

mindre städer och andra tätorter.

En 1962 i Östergötlands län utförd undersökning visade att skolskjutsarna

för landsbygdens och de mindre tätorternas taxiägare i genomsnitt uppgick

till 44,5 % av bruttoinkörssumman.

2. Sjuktransporter är sedan gammalt en naturlig del av taxinäringens

verksamhet. Sådana transporter utföres i stor utsträckning i de vanliga taxibilarna.

Verksamheten har så småningom utvecklats så att åtskilliga bilar,

f. n. omkring 1 400, har försetts med särskild bårutrustning. Flertalet av

dessa är moderna stationsvagnar. På senare tid har verksamheten ytterligare

utbyggts genom anskaffning av ambulanser, f. n. ca 150.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

Eftersom det ur såväl ekonomiska som praktiska synpunkter är lämpligt

att kombinera taxitrafik med sjuktransporter med specialfordon, har förbundets

styrelse ägnat speciell uppmärksamhet däråt. Förbundets ledning

har anledning förmoda, att en av orsakerna till att många landsting inlett

samarbete med förbundets medlemmar är en önskan från dessas sida att

slå vakt om taxirörelsen inom respektive län. Ett annat skäl kan vara, att

landstingen i fråga blivit övertygade om, att taxiägarna och deras organisationer

har goda förutsättningar att kunna hjälpa allmänheten genom sitt

välutvecklade transportnät och genom det goda samarbete, som råder mellan

trafikutövarna. Landstingen torde dessutom ha bedömt, att det allmännas

kostnader för transporterna skulle bli lägre genom att taxirörelsen tog

hand om desamma än om transporterna ordnades på annat sätt.

3. Transport av tidningar utgör på vissa platser ett betydande tillskott.

4. Ersättningstrafik med taxibilar i samband med nedläggandet av järnvägs-

och busslinjer eller som komplettering av uttunnande busslinjer har

ordnats på åtskilliga platser och överväges på andra.

V. För rationalisering nödvändiga strukturförändringar.

Taxinäringens strukturproblem, som är starkt avhängigt av tillståndsgivningen,

har under de senaste åren ägnats stor uppmärksamhet av förbundet.

Orsaken till att utvecklingen för taxitrafiken gått i ogynnsam riktning

anses vara den praxis, som bildats inom taxinäringen vid meddelande av

trafiktillstånd, i det att fysisk person konsekvent getts företräde framför

juridisk person. Den mycket allmänt hållna formuleringen i yrkestrafikförordningen

om »särskilda skäl», som icke på något sätt närmare utvecklas

i författningstexten eller i kommentarerna till denna, synes ge utrymme

till en godtycklig tolkning. I varje fall har förbundet ioke lyckats få någon

klarhet i vad som kan innefattas i »särskilda skäl».

Strukturfrågan är ett av problemen inom taxinäringen, som skall utredas

av den arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet, som tillsatts med

stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1965.

Enligt förbundets mening är det nödvändigt, att nu söka sig fram på nya

vägar. —--Det kan bli nödvändigt att skapa en företagsform, inom

vilken planeringen kan ske på längre sikt och som ger stora befogenheter

åt ledningen. Aktiebolaget synes vara en företagsform som kan lösa dessa

problem.

ESSELTE AB, STHLM 66

614704

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.