Utlåtande i anledning av väckta motioner angående huvudmannaskapet för åldringsvården och om samordning mellan landstingens sjukvårdande verksamhet och den primärkommunala åldringsvården.
1966-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1966:34, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående huvudmannaskapet för åldringsvården och om samordning mellan landstingens sjukvårdande verksamhet och den primärkommunala åldringsvården.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 34 år 1966
5
Nr 34
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående huvudmannaskapet
för åldringsvården och om samordning mellan
landstingens sjukvårdande verksamhet och den primärkommunala
åldringsvården.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:244 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och 11:310 av herrar Berglund och
Jonsson hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
en förutsättningslös utredning rörande huvudmannaskapet för åldringsvården
i dess helhet.
I de likaledes till utskottet hänvisade likalydande motionerna I: 246 av
herr Johan Olsson och fru Elvy Olsson samt II: 314 av herr Larsson i öskeviksby
m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om utredning beträffande samordning mellan landstingens sjukvårdande
verksamhet och den primärkommunala åldringsvården.
I motionerna 1:244 och 11:310 anföres bl. a. att huvudmannaskapet för
åldringsvården nu är splittrat mellan primärkommuner och landsting. Genom
bl. a. universitetssjukhusen är också staten engagerad. Detta medför
svårigheter för vården och svårlösta samordningsproblem som i sista hand
drabbar åldringarna.
I motionerna 1:246 och 11:314 framhålles bl. a. angelägenheten av att
samarbete inom åldringsvården äger rum mellan primärkommunerna och
landstingen. Detta gäller såväl då fråga är om planering och lokalisering av
primärkommunala ålderdomshem samt landstingskommunala sjukhem för
långtidsvård som vid planering och organisation av hemsjukvård.
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
I: 244 och II: 314.
Motionerna har av utskottet upptagits till samtidig behandling.
Utskottet har berett Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet
och Svenska kommunförbundet tillfälle att inkomma med yttrande.
Landstingsförbundet hänvisar till ett yttrande i november 1965 som förbundet
avgivit med anledning av ett av Örebro läns landstings förvaltningsutskott
väckt förslag. I yttrandet anfördes:
Styrelsen kan för sin del vitsorda behovet av viss samordning mellan
landstingens sjukvårdande verksamhet och den primärkommunala åldringsvården.
I första hand synes möjligheterna till samverkan när det gäller
lokalisering, planering och projektering vid fortsatt utbyggnad av den slutna
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 34 år 1963
vårdsektorn kunna bättre tillvaratagas än som nu sker. Det synes vara ett
intresse för såväl landstingen som primärkommunerna. Vid sidan av de fördelar
som står att vinna för den vårdsökande synes de ekonomiska och personella
vinsterna för vederbörande huvudman i dagens läge vara värda
beaktande.
Styrelsen anser att frågan i vilken form en utredning skall bedrivas närmare
bör övervägas efter överläggningar mellan de tre kommunförbunden.
Frågan gäller därvid huruvida kommunförbunden skall bedriva en utredning
i egen regi eller göra en gemensam framställning om statlig utredning.
Förbundet anför vidare:
Det vid mötet tillsatta särskilda beredningsutskottet ansåg emellertid att
motionen för närvarande icke borde föranleda någon åtgärd. I sitt yttrande
anför utskottet:
»Utskottet vill för sin del vitsorda att behov av samverkan föreligger mellan
landstingens sjukvårdande verksamhet och den primärkommunala åldringsvården
och vill framhålla att sådan samverkan även etablerats i de
olika landstingen. En sådan samverkan kan ytterligare utbyggas inom de
olika delarna inom landet utan att man därför behöver företaga en särskild
utredning av frågan.
Utskottet anser sig för närvarande icke kunna tillstyrka eu utredning
som kan uppfattas som om landstingen anser sig vilja överväga ett förändrat
huvudmannaskap för åldringsvården.»
Vad utskottet sålunda föreslagit blev också kongressens beslut vilket med
andra ord vill säga att man beslöt lämna motionen utan åtgärd.
Mot den här relaterade bakgrunden finner sig styrelsen, som även i förevarande
sammanhang kan vitsorda att behov föreligger av viss samordning,
som dock bör kunna åstadkommas genom åtgärder i det praktiska planeringsarbetet,
vilja avstyrka bifall till föreliggande motioner med krav på
särskilda utredningar.
Stadsförbundet anför:
Frågan om huvudmannaskapet för åldringsvården har tidigare ställts under
debatt och man har ifrågasatt ändamålsenligheten av gällande fördelning
på en sjukvårdande och en social omvårdnad. Socialpolitiska kommittén
har i samband med sin utredningsverksamhet uttalat sig för en i
princip oförändrad uppdelning av huvudmannaskapet och torde i sitt väntade
förslag till vårdlagstiftning definitivt komma att taga ställning till primärkommunernas
ansvar för den sociala åldringsvården och dess omfattning.
Ett tudelat huvudmannaskap vållar onekligen vissa olägenheter. Å andra
sidan synes uppgifterna på åldringsvårdens område så många och skiftande
att ett sammanförande under en huvudman ter sig svårt att administrera.
Det är sålunda inte endast fråga om institutionsvården ntan i än
större omfattning om skilda aktiviteter inom den öppna vården, där hemhjälpen
hittills varit den mest omfattande men där andra verksamhetsgrenar
är under Stark utbyggnad, såsom arbetsvärd och arbets- och sysselsättningsterapi,
kulturell verksamhet och rekreations- och miljöterapi
m. m. I verksamheten ingår också den betydelsefulla uppgiften att söka få
till stånd förbättrade bostadsförhållanden för åldringarna.
Den socialt inriktade åldringsvården är under prövning i och med att
socialpolitiska kommittén slutligt skall taga ställning till ansvaret för och
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr. 34 år 1966 7
omfattningen av den sociala åldringsvården. Någon särskild utredning! rörande
huvudmannaskapet för åldringsvården synes under föreliggande omständigheter
ej erforderlig.
Som ovan nämnts vållar ett tudelat huvudmannaskap på åldringsvårdens
område onekligen vissa problem och svårigheter. En samordning av resurserna
har därför tett sig mer och mer påkallad. På ett flertal håll har också^
ett samarbete etablerats mellan landstings- och primärkommuner, som1
aktualiserats icke minst genom kommunblocksbildningarna och som kom^
mit att omfatta både lokalisering, planering och projektering av institutionsvården.
Betydande ekonomiska vinster torde stå att vinna genom en
sålunda inledd samverkan. Förutsättningen för en personell integration på
ledande poster föreligger också vid en samordning och torde avsevärt
komina att underlätta en tillfredsställande lösning av personalrekryteringen.
på denna sektor icke minst för ålderdomshemmens vidkommande. Även
i fråga om den individuella vården har på ett flertal håll initiativ tagits till
ett fruktbärande samarbete, där framför allt långtidssjukvård men också
allmän kroppssjukvård och mentalsjukvård i enskilda vårdfall samordnats
med vårdmöjligheterna på ålderdomshem.
Samordnings- och samarbetssträvandena inom den institutionella åldringsvården
bär sålunda i icke obetydlig omfattning redan inletts och är
under fortsatt utbyggnad. Någon särskild utredning beträffande en sådan
samordning synes därför icke påkallad.
Kommunförbundet framför i stort sett samma synpunkter som Stadsförbundet
och framhåller att huvudmännen för respektive vårdområden är
tullt medvetna om förhållandena och att samarbete i motionärernas syfte
därför redan inletts inom flertalet landstingsområden. Med anledning härav
avstyrkes motionerna.
Utskottet
I motionerna föreslås utredningar rörande huvudmannaskapet för åldringsvården
(1:244 och 11:310) respektive rörande samordning mellan
landstingens sjukvårdande verksamhet och den primärkommunala åldringsvården
(I: 246 och II: 314).
Den uppdelning av huvudmannaskapet för åldringsvården som beröres i
motionerna sammanhänger huvudsakligen med att ansvaret för den sociala
åldringsvården enligt lagen om socialhjälp ligger på primärkommunerna
medan åldringssjukvården liksom all annan sjukvård enligt sjukvårdslagen
är en angelägenhet för landstingen. Det torde icke kunna bestridas
alt situationer uppkommer då denna splittring av ansvaret för åldringsvårdens
omhänderhavande medför patagliga olägenheter. De lösningar av
hithörande problem som synes ligga närmast till hands synes vara antingen
att huvudmannaskapet i sin helhet överföres till en huvudman eller
att ett effektivt samarbete etableras mellan huvudmännen. Utskottet vill
beträffande det första alternativet erinra om att frågan om huvudmannaskapet
aktualiserats bl. a. i socialpolitiska kommitténs utredningsarbete.
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 34 år 1966
Kommittén har bl. a. i sitt betänkande Bättre åldringsvård (SOU 1964:5)
förklarat sig utgå från ett oförändrat huvudmannaskap för åldringsvården.
Kommittén kommer inom kort att avge sitt slutbetänkande, innefattande
förslag till vårdlag beträffande bl. a. åldringarna. Enligt vad utskottet erfarit
kommer i detta betänkande frågan om huvudmannaskapet att behandlas.
Enligt utskottets mening bör kommitténs betänkande avvaktas innan
förändringar i den nuvarande ordningen ifrågasätts.
Utskottet vill emellertid starkt understryka vikten av ett nära samarbete
mellan de olika huvudmännen. Ett sådant samarbete är synnerligen påkallat
med hänsyn inte minst till de stora svårigheter att åstadkomma en effektiv
vård som föreligger genom huvudmännens i många fall otillräckliga
ekonomiska och personella resurser. De samstämmiga uppgifterna i kommunförbundens
yttranden ger emellertid vid handen att huvudmännen har
sin uppmärksamhet riktad på denna fråga. Samarbete har på många håll
redan inletts mellan olika primärkommuner och mellan dessa och respektive
landsting och samarbetet kan förväntas få ökad omfattning.
Utskottet anser den kommande utvecklingen i fråga om samverkan mellan
åldringsvårdens olika huvudmän böra följas med uppmärksamhet. Med
hänsyn till den av kommunförbunden deklarerade avsikten''att söka bredda
och fördjupa detta samarbete anser utskottet dock f. n. skäl icke föreligga
för tillsättande av en utredning beträffande denna fråga. *
Utskottet får med hänvisning till det ovan anförda hemställa,
att de likalydande motionerna 1:246 och 11:314 samt de
likalydande motionerna I: 244 och II: 310 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd. «
Stockholm den 26 april 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Enarsson*,
Hellebladh, Oscar Carlsson, Hedlund*, Nyman*, fru Hultell*, fru
Elvy Olsson*, herrar Helge Karlsson, Wååg och Johan Olsson*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm*, herr Skoglösa, fru
Jäderberg, herrar Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv*, Lundmark, Wikner*,
Nilsson i Bästekille, Svanberg, Nilsson i Agnäs, From och Josefson i
Arrie.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 66
014717
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.