Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utformningen av den s. k. frivården.

1966-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:35, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utformningen av den s. k. frivården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1966

1

Nr 35

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utformningen

av den s. k. frivården.

I en till allmänna beredningsutskottet hänvisad motion 11:6 av herrar

Börjesson i Falköping och Hamrin i Jönköping hemställes, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära en snabb utredning om utformningen

av frivården, särskilt i fråga om övervakarsystemet, och en mer organiserad

utbildning för övervakarkåren i enlighet med vad i motionen

anföres.

I motionen framhålles att den ständiga ökningen av brottsligheten framför

allt bland ungdomen ger anledning till en granskning av samhällsvården

på området.

I fråga om den s. k. frivården, som omfattar klienter dömda till skyddstillsyn,

villkorligt frigivna etc. till ett antal av ca 20 000 personer, framhåller

motionärerna att övervakning den 1 september 1965 i 6 293 fall (33,9 %)

ombesörjdes av personer som är yrkesmässigt verksamma inom social- och

kriminalvården — skyddskonsulenter, skyddsassistenter, tjänstemän vid

skyddsföreningar eller andra tjänstemän — medan övervakningen i övriga

fall sköttes av icke anställda, arvodesbetalda övervakare. Den frivilliga övervakarkåren

dominerar således bland den personal som har att handlägga

vården och behandlingen av frivårdsklientelet.

Motionärerna anser det högst otillfredsställande att en och samma övervakare

kan tilldelas uppåt 75 övervakningsuppdrag. Även om vederbörande

på heltid ägnar sig åt denna verksamhet kan han rimligtvis inte hinna med

att sköta så många klienter på ett önskvärt sätt.

Den låga ersättningen, 25 kronor per månad och klient, har enligt motionärerna

stundtals angivits vara orsaken till att en övervakare åtar sig för

många uppdrag. Den främsta anledningen härtill anser de emellertid vara

bristfälligheter i själva organisationen. Skäl finns också att ifrågasätta

/ilka kvalifikationer vederbörande instanser ställer på övervakare.

Motionärerna anför därefter exempel på övervakarfall som de anser bestyrker

uppfattningen att en snabb översyn av övervakarsystemet är påkallad.

Sammanfattningsvis framhåller motionärerna att det med hänsyn till den

betydelse frivården måste tillmätas är uppenbart att en snar översyn av

hela övervakarsystemet bör vidtas. Det beror i hög grad på frivården om

återfallsprocenten skall kunna nedbringas och den nya brottsbalken över

huvud skall fungera på sätt man avsåg när den beslutades.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1966

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kriminalvårdsstyrelsen,

som inledningsvis framhåller att en undersökning visat att de uppgifter

som i motionen lämnas om ett visst, av styrelsen identifierat övervakningsfall

är grovt förvanskade.

Styrelsen anför vidare:

I och för sig saknar det emellertid betydelse att det relaterade fallet bygger

på felaktiga uppgifter. Styrelsen vill inte bestrida att fall har förekommit,

där övervakare skött sina uppdrag mindre tillfredsställande eller t. o. in.

direkt illa. Frivården har ju en betydande omfattning — antalet klienter

är för närvarande över 19 000 — och administrationen är så svårbemästrad,

att olägenheter stundom måste uppkomma för dem som står under övervakning.

Skyddskonsulenternas kontrollerande verksamhet fungerar emellertid

enligt styrelsens erfarenhet ganska väl.

Med anledning av den i motionen framförda kritiken mot att en del övervakare

har förhållandevis många uppdrag kan styrelsen hänvisa till en genom

styrelsens statistiksektion gjord sammanställning över antalet övervakare

med fördelning efter antalet uppdrag på var och en den 1.9.1965.

Av denna sammanställning framgår att av antalet övervakare med 26—75

uppdrag fanns vid nämnda tidpunkt vid Stockholms södra skyddskonsulentdistrikt

för unga 1, Uppsala 2, Göteborgs för unga 1, Skyddsvärnet i

Stockholm 8 samt Skyddsvärnet i Göteborg 6. Under hand har styrelsen

inhämtat uppgifter rörande de nämnda övervakarna. Det har därvid framkommit

att den i motionen särskilt berörda övervakaren är verksam inom

Stockholms södra och norra distrikt för unga. Han hade den 20.11.1965

inom södra distriktet 45 övervakningsuppdrag och inom norra 19. Motsvarande

siffror var den 15.3.1966 43 respektive 10. Skyddskonsulenterna i

de två distrikten har på styrelsens förfrågan bekräftat att övervakaren är

mycket erfaren och sköter sina uppdrag synnerligen väl. I Uppsala distrikt

hade skyddskonsulenten själv den 1.9.1965 hand om 27 övervakningsfall,

inedan skyddsföreningen Uppsala Samhjälp genom sin byråföreståndare

vid samma tidpunkt skötte ett sjuttiotal ärenden. Den 15.3.1966 har skyddsföreningen

enligt uppgift 52 uppdrag. I Göteborgs distrikt för unga svarade

den 1.9.1965 fyra tjänstemän vid skyddskonsulentexpeditionen för sammanlagt

ett nittiotal övervakningsärenden. Dessa siffror är oförändrade den

15.3.1966. När det gäller övervakare med mer än 25 uppdrag är det sålunda,

med undantag för den berörda övervakaren i Stockholm, fråga om övervakare

som fullgör uppdragen i sin tjänst. Styrelsen får i detta sammanhang

erinra om att heltidsanställda övervakare i skyddsassistents ställning

— sådana förekommer vid Skyddsvärnen i Stockholm och Göteborg — i

likhet med de engelska probation officers anses kunna sköta ett femtiotal

uppdrag. Enligt vad styrelsen erfarit har inga anmärkningar av vikt förekommit

mot de nu berörda övervakarna med många uppdrag.

Man kan alltså, enligt styrelsens bestämda mening, inte hävda, att övervakare

sköter sina uppdrag allt bättre, ju färre övervakningar de samtidigt

har. De flesta illa eller mindre tillfredsställande skötta övervakningsuppdragen

faller faktiskt på de övervakare som blott bär enstaka uppdrag. Det

är också naturligt, ty innan någon övervakare får två eller ännu flera uppdrag

har han tidigare prövats på och vunnit erfarenhet av enstaka uppdrag.

Hur många uppdrag som ska anförtros åt en övervakare beror helt på hans

arbets- och andra personliga förhållanden, d. v. s. hur mycket tid och intresse

han kan och är villig att satsa på sina klienter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1966 3

Styrelsen är givetvis medveten om det angelägna i att undanröja de brister

och missförhållanden som kan föreligga inom övervakar systemet. Detta

kan bäst ske genom en effektivering av skyddskonsulentorganisationen som

närmast har att stimulera och kontrollera övervakarnas verksamhet.

Styrelsen vill erinra om den förstärkning av skyddskonsulentorganisalionen

som genomförts inför ikraftträdandet av brottsbalken. Den nya organisationen

har emellertid visat sig för knapp. Till följd härav har styrelsen

i sina förslag till anslagsäskanden för hudgetåret 1966/67 beträffande

skyddskonsulentorganisationen bl. a. föreslagit följande personalförändringar:

utökning av assistent- och kontor stjänsterna med 11 biträdande

skyddskonsulenter Ae 19, 24 skyddsassistenter Ae 17, 1 kontorist Ae 9,

1 kanslibiträde Ae 7 samt 9 biträden rb. Departementschefen har därefter

i statsverkspropositionen år 1966 beräknat medel för fem skyddsassistenttjänster

samt föreslagit att anslaget därutöver räknas upp med 270 000

kronor för extra arbetskraft på assistentplanet.

Styrelsen avser att även framgent söka verka för en ändamålsenlig utbyggnad

av skyddskonsulentorganisationen för att därigenom bl. a. möjliggöra

en allt noggrannare handledning och kontroll av övervakarna i

deras verksamhet.

Utbildningen av övervakare omhänderhas i första hand av skyddskonsulenterna,

vilka med hänsyn till andra trängande göromål inte hunnit med

att ägna också denna verksamhet tillräcklig omsorg. Utbildning genom

kurser m. in. sker dock i avsevärd omfattning. Under år 1965 deltog cirka

1 500 personer i kurser för övervakare.

Till följd av underbemanning på styrelsens utbildningssektion har inte

styrelsen kunnat lämna den berörda utbildningsverksamheten det stöd

som varit önskvärt. I statsverkspropositionen för år 1966 har emellertid

efter framställning av styrelsen föreslagits en betydande upprustning av

utbildningssektionen, vilket torde möjliggöra för styrelsen att i högre grad

än hittills kunnat ske organisera och leda övervakarnas utbildning.

Då det diskuteras om vad som bör åligga en övervakare ligger det nära

till hands att erinra om disproportionen mellan de krav som måste ställas

på honom och den gottgörelse som från samhällets sida kan ställas i utsikt.

För att förbättra övervakarnas ställning har styrelsen år 1964 hos Ivungl.

Maj :t väckt frågan om en väsentlig höjning av övervakararvodena, vilka för

närvarande utgår med 25 kronor för månad och övervakningsuppdrag.

Kungl. Maj :t har i årets statsverksproposition förutsatt att ytterligare utredning

i detta ämne erfordras. Den beramade utredningen har numera

tillsatts och kommer enligt direktiven att beröra de enskilda övervakarnas

ställning inom kriminal- och socialvård (rekrytering, utbildning, arvodering

m. m.).

Att utöver denna utredning tillsätta ytterligare någon annan, av den typ

som motionärerna förefaller ha i tankarna, är enligt styrelsens mening helt

obehövligt. Det är pengar som kriminalvården först och främst behöver,

inte eu mångfald av utredningar.

Utskottet

Som framgår av kriminalvårdsstyrelsens yttrande har Kungl. Maj:t för

kort lid sedan tillsatt särskilda sakkunniga att utreda frågan om de enskilda

övervakarna inom kriminalvården.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 196(>

Av direktiven för utredningen framgår att de sakkunniga har att överväga

olika frågor sammanhängande med den frivilliga övervakarorganisationen

såsom rekrytering, arvoden, kostnadsersättning, utbildning och kursverksamhet.

I anledning av vad i förevarande motioner anföres må tillika

framhållas att i direktiven särskilt utsäges att de sakkunniga jämväl bör

pröva om antalet övervakningsfall per övervakare på något sätt bör begränsas.

Då genom den sålunda tillsatta utredningen motionärernas önskemål i

allt väsentligt synes tillgodosedda, finner utskottet icke anledning till annan

hemställan än

att motion II: 6 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Enarsson*,

Hellebladh, Oscar Carlsson, Hedlund* och Nyman*, fru Hultell* samt

herrar Wååg och Johan Olsson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm*, herr Skoglösa, fru

Jäderberg, herrar Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv*, Lundmark, Haglund*,

Wikner*, Nilsson i Bästekille, Nilsson i Agnäs*, From och Josefson

i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 66

614716

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.