Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående familjevård.

1966-04-26 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående familjevård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1966

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående familjevård.

I de likalydande motionerna I: 107 av fru Segerstedt Wiberg och herr

Ernulf samt II: 1 i2 av herr Gustafsson i Borås och fröken Elmén hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning

rörande familjevård i förebyggande syfte av asocial eller kriminell

ungdom, så att förslag om ett lämpligt utformat statligt stöd till denna

verksamhet kan föreläggas 1967 års riksdag.

I de likalydande motionerna I: 631 av fru Olsson, Elvy, och herr Larsson,

Thorsten, samt II: 774 av herr Eriksson i Bäckmora hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning, i samråd med

berörda huvudmän, av familjevårdsfrågan, särskilt spörsmålet om ersättning

till enskilda som i sina hem upptagit missanpassad ungdom i enlighet

med vad som i motionerna anföres.

Motionerna ha hänvisats till allmänna beredningsutskottet, som upptagit

dem till samtidig behandling.

I motionerna I: 107 och II: 142 framhålles under hänvisning till likartade

motioner till förra årets riksdag att fosterhemsvård borde vara den naturliga

formen i den förebyggande verksamheten i kampen mot ungdomsbrottsligheten,

medan anstaltsvård inte borde tillgripas annat än som en sista

utväg. Tillgången på goda fosterhem står enligt motionärerna i samband

med den ersättning som utbetalas till fosterföräldrarna. I många kommuner

är ersättningarna alltför lågt tilltagna. Den ekonomiska sidan av saken

torde vara en av anledningarna till att kommunerna ofta är ointresserade

av att anskaffa goda fosterhem för ungdom som blivit asocialt eller kriminellt

belastad.

Enligt motionärerna bör staten träda in och genom direkta bidrag till

kommunerna stimulera dessa till ökad placering i fosterhem. Även om riksdagen

antagit ett kommunalt skatteutjämningssystem kan man i vissa särskilda

frågor av stor betydelse väl tänka sig att ha specialdestinerade bidrag

till ändamål som man särskilt vill uppmuntra och stimulera. Såväl den

humanitärt-brottsförebyggande som ekonomiska aspekten talar i detta fall

för ett sådant bidragssystem.

Beträffande den ekonomiska aspekten anför motionärerna att vård på

ungdomsvårdsskola ställer sig tre till fyra gånger så dyr som familjevård

med väl tilltagen ersättning. Normalersättningen till fosterfamiljer överstiger

inte 250 kronor i månaden enligt de nya regler som utarbetats av komBilxang

till riksdagens protokoll 1966. 11 saml. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1966

munalförbunden, och den generösaste ersättning som torde förekomma ligger

på 500—700 kronor i månaden. Medelkostnaden för ungdomsvårdsskoleelev

i internat beräknades 1962/63 till 1 650 kronor i månaden.

I motionerna I: 631 och II: 774 framhålles att det är av största vikt att

man försöker placera missanpassad ungdom i enskilda hem, i s. k. familjevård.

Möjligheterna att i ännu större utsträckning än nu är fallet anvisa

vård av missanpassade individer bör bli föremål för utredning.

En viktig fråga för en dylik utredning är enligt motionärerna att ta ställning

till vilken ersättning som skall utgå till dem som tar emot missanpassad

ungdom i sitt hem. En höjning av nu utgående ersättning torde kunna

medverka till att minska de nu rådande svårigheterna att anskaffa lämpliga

hem för familjevård.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

I: 142 och I: 631.

Utskottet har i ärendet inhämtat yttrande från Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet, vilka anför.

Stadsförbundet:

I förarbetena till 1960 års barnavårdslag framhölls vikten av att barnavårdsnämnderna

inriktade sitt arbete på förebyggande åtgärder i barnets

eller den unges egen miljö. Vid ett skiljande från hemmiljön genom omhändertagande

för samhällsvård förordas direkt i lagen att vård i enskilt

hem i första hand bör komma i fråga. Dessa intentioner har också följts av

barnavårdsnämnderna. Sålunda vårdades av 22 000 omhändertagna barn

och ungdomar vid 1964 års slut icke mindre än 15 500 i enskilda hem. För

den kategori barn och ungdomar, som motionärerna åsyftat, dominerade de

förebyggande åtgärderna. För år 1964 nytillkomna hade sålunda i dessa fall

förebyggande åtgärder vidtagits mot nära 17 000 barn och ungdomar medan

antalet av barnavårdsnämnd omhändertagna stannade vid 1 500 fall. Av

dessa hade ca 33 % placerats å ungdomsvårdsskola, 27 % i enskilda hem

och 14 % å barnhem.

I de fall placering av kriminellt och asocialt belastade barn och ungdomar

skett i enskilda hem torde barnavårdsnämnderna regelmässigt ha utgivit

en högre — ibland avsevärt högre — ersättning än rekommenderad

normalersättning. En enkätundersökning 1965 visar sålunda att kommunerna

funnit skäl föreligga att i icke mindre än ca 50 % av samtliga för

samhällsvård omhändertagna utge en högre ersättning än då gällande

normalbelopp.

Kommunernas möjligheter att av ekonomiska skäl, om sådana skulle

göra sig gällande, kunna välja vård å ungdomsvårdsskola framför vård i

enskilt hem begränsas av att det ankommer på socialstyrelsen att i varje

enskilt fall besluta om intagning å ungdomsvårdsskola och att därvid förutom

socialstyrelsens noggranna prövning också den totala platstillgången

blir avgörande för dessa placeringar.

För kommunernas ekonomi torde av motionärerna förordat specialbidrag

vara av ringa vikt. Även som stimulansbidrag torde det föreslagna bidraget

komma att få en underordnad betydelse då kommunerna på intet sätt dragit

sig för att placera de för samhällsvård omhändertagna i familjevård och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1966 ''3

därvid också påtagit sig de kostnader, som i de enskilda fallen varit påkallade.

Målsättningen att så långt som möjligt undvika institutionsvård, där sådan

icke är erforderlig för en adekvat vård och behandling, gäller självfallet i

lika hög grad den kriminellt och asocialt belastade ungdomen som övriga

kategorier vårdbehövande ungdomar. Denna princip är visserligen fastslagen

redan i gällande barnavårdslag men i samband med en eventuell översyn

av denna lagstiftning synes det ändock angeläget att närmare pröva

och överväga vad som ytterligare kan göras för att främja denna utveckling

och också om möjligt tillskapa ytterligare resurser för att anpassa den

kriminella och asociala ungdomen till samhällets normsystem.

Kommunförbundet:

Enligt förbundsstyrelsens mening är frågan om familjevård såsom alternativ

till vård å ungdomsvårdsskola ett spörsmål av stort intresse. Detta

är även en fråga som starkt sysselsätter barnavårdsnämnderna. I praktiken

kan det emellertid visa sig svårt att placera ungdomar av det slag som nu

är fråga om i goda fosterhem. För att kunna bereda dylik familjevård har

barnavårdsnämnderna därför i regel varit beredda att erlägga fosterlöner,

som väsentligt överstiger normalbeloppen.

I syfte att stimulera kommunerna till att i större utsträckning bereda

familjevård föreslår motionärerna, att statligt stöd bör utgå till kommunerna

till bestridande av kostnaderna för dylik vård. Enligt förbundsstyrelsens

mening är det emellertid ytterst tveksamt, huruvida man numera — sedan

man valt att avveckla de mindre statsbidragen och i stället infört ett allmänt

skatteutjämningssystem — på nytt skall införa mindre specialbidrag. Detta

är desto mera tveksamt, som det föreslagna bidraget kan förutses komma

att bli av ytterst ringa ekonomisk betydelse för det stora flertalet kommuner.

Förbundsstyrelsen får därför i denna del avstyrka motionen.

Beträffande den enligt förbundsstyrelsens mening betydligt mer intressanta

frågan, nämligen frågan rörande familjevårdens betydelse vid återanpassningen

av ungdomsbrottslingar, bör denna fråga enligt styrelsens

mening tas upp i ett vidare sammanhang, förslagsvis i samband med en

översyn av gällande barnavårds- och ungdomsvårdslagstiftning.

Landstingsförbundet :

Förbundsstyrelsen har den uppfattningen att även inom vården av den

asociala och kriminellt belastade ungdomen placering i enskilda hem utnyttjas

i den utsträckning som är praktiskt möjlig. Att kommunala kostnadshänsyn

skulle medföra att enskilda fall hänvisas till vård å ungdomsvårdsskola

finner styrelsen helt osannolikt. Att märka är för övrigt att del

ankommer på socialstyrelsen att i varje enskilt fall träffa avgörande om

intagning på ungdomsvårdsskola skall ifrågakomma.

Det i motionen relaterade normalbeloppet torde icke vara representativt

för den ersättningsnivå som tillämpas av kommunerna vid placeringar av

ungdomar som till följd av särskilda sociala anpassningssvårigheter kräver

mera kvalificerade och aktivt engagerade insatser från familjevårdarnas

sida. Det föreslagna statliga bidraget torde sett som stimulansbidrag icke

komma att ha någon nämnvärd betydelse. Om ett visst enskilt hem anses

som det lämpligaste för ett visst aktuellt vårdfall torde frågan om storleken

av den ersättning som påyrkas av fosterhemmet icke annat än rent undan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1966

tagsvis stå hindrande i vägen för en adekvat fosterhemsplacering. Att uppmärksamma

i detta sammanhang är för övrigt att landstingen på flera håll i

landet lämnar särskilda bidrag till de kommunala barnavårdsnämnderna

vid speciellt kostnadskrävande fosterhemsplaceringar.

Med hänvisning till vad här anförts får styrelsen, som delar motionärernas

grundsyn att institutionsvård endast skall tillgripas, där sådan påkallas

för att en adekvat behandling skall kunna ges, dock avstyrka att särskilda

statliga bidrag införes som stöd åt och stimulans till ökad placering i familjevård

av asocial eller kriminell ungdom.

Utskottet

I förevarande motioner hemställes om utredning rörande familjevården,

särskilt spörsmålet om ersättning till fosterfamiljerna.

Motioner med väsentligen enahanda yrkande och motivering prövades av

riksdagen så sent som i december förra året. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande över motionerna (nr 56/1965) framhöll utskottet att några delade

meningar icke torde råda om värdet av att barn och ungdomar som omhändertagits

för samhällsvård bleve placerade i för ändamålet lämpliga enskilda

hem. Härvid erinrade utskottet om att i barnavårdslagen också uttryckligen

stadgats att denna vårdform borde tillämpas i första hand. Utskottet betonade

jämväl ersättningsfrågornas betydelse för möjligheterna att få fram

ett tillräckligt antal goda fosterhem och ansåg sig kunna konstatera att ersättningen

i många kommuner inte vore av tillfredsställande storlek. Med

hänsyn särskilt till det system för kommunal skatteutjämning som samma

års riksdag antagit ansåg sig emellertid utskottet inte böra tillstyrka motionärernas

förslag om statliga bidrag i nu ifrågavarande hänseenden.

Härtill vill utskottet allenast foga att, som kommunförbunden sammanstämmande

uppgivit, den ekonomiska betydelsen av bidrag av det slag motionärerna

efterlyser för flertalet kommuner torde vara tämligen ringa. På

grund härav och då enligt utskottets mening under den korta tid som förflutit

sedan frågan senast prövades av riksdagen icke inträffat någon omständighet

som bör föranleda annat ställningstagande i den av motionärerna

aktualiserade frågan får utskottet hemställa,

att motionerna I: 107 och II: 142 samt I: 631 och II: 774

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1966

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Enarsson*,

Hellebladh, Oscar Carlsson, Hedlund* och Nyman*, fru Hultell*

samt herrar Helge Karlsson, Wååg och Johan Olsson*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm*, herr Skoglösa, fru

Jäderberg, herrar Harnrin i Kalmar, Svensson i Kungälv*, Lundmark, Haglund*,

Wikner*, Nilsson i Bästekille, Nilsson i Agnäs, From och Josefson

i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Eric Gustaf Peterson, Nyman, Johan Olsson, Skoglösa, Harnrin

i Kalmar, From och Josefson i Arrie, vilka ansett att utskottet bort anföra

och hemställa följande.

I strävandena att återföra missanpassad ungdom till ett normalt liv har

man att räkna med familjevården såsom ett viktigt led. Det är angeläget att

de omhändertagna människorna under anpassningstiden får tillfälle att

vistas i en så normal miljö som möjligt. Erfarenheterna visar att detta sätt

att komma till rätta med tendenser till asocialitet och kriminalitet är

effektivare än institutionsvård. Dessutom ställer sig familjevården betydligt

förmånligare ur ekonomisk synpunkt. Enligt utskottets mening talar

sålunda starka skäl för att man i större utsträckning än nu placerar här

ifrågavarande människor i enskilda hem. För att detta skall vara möjligt

finner utskottet i likhet med motionärerna det vara nödvändigt att öka den

ekonomiska ersättningen till dem som för detta ändamål upplåter sina

hem. Ett sådant upplåtande är förenat med såväl betydande kostnader som

ett stort ansvar. En höjning av ersättningarna torde därför göra det lättare

att anskaffa hem av här ifrågavarande slag. Enligt utskottets mening bör

sålunda en utredning komma till stånd angående familjevården, varvid

frågan om ersättning från staten särskilt bör beaktas.

Utskottet får således hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av motionerna I: 107 och

II: 142 samt I: 631 och II: 774 i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om utredning, i samråd med berörda huvudmän,

av familjevårdsfrågan, särskilt spörsmålet om ersättning

till enskilda som i sina hem upptager missanpassad ungdom.

ESSELTE AB. STHLM 66

01472B

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.