Utlåtande i anledning av § 28 i riksdagens revisorers berättelse över den år 1965 av dem verkställda granskningen av statsverket. Under finansdepartementet, § 28, har revisorerna behandlat frågor rörande trafikförsäkring och trafiksäkerhet
1966-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1966:41, Utlåtande i anledning av § 28 i riksdagens revisorers berättelse över den år 1965 av dem verkställda granskningen av statsverket. Under finansdepartementet, § 28, har revisorerna behandlat frågor rörande trafikförsäkring och trafiksäkerhet
Dokumentets text
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it år 1966
Nr 41
Utlåtande i anledning av § 28 i riksdagens revisorers berättelse
över den år 1965 av dem verkställda granskningen av
statsverket.
Under finansdepartementet, § 28, har revisorerna behandlat frågor rörande
trafikförsäkring och trafiksäkerhet (Del I, s. 224—247).
Utlåtanden har avgivits av statens trafiksäkerhetsråd, försäkringsinspektionen
och trafikförsäkrings föreningen (Del II, s. 148—155).
Utskottet
Under förevarande paragraf har 1965 års riksdagsrevisorer tagit upp
problem sammanhängande med den obligatoriska trafikförsäkringen och
övriga motorfordonsförsäkringar. Revisorerna erinrar om att premierna
för trafikförsäkring under de senaste åren undergått upprepade avsevärda
höjningar, tillsammans uppgående till 87 % av premienivån år 1962, och
finner det motiverat att de företagna premiehöjningarna närmare uppmärksammas.
Enligt revisorernas mening synes det antagligt att premiefördelningen
på olika kategorier fordonsförare icke i alla avseenden är tillfredsställande.
Härvidlag erinras om att en stor del av trafikskadorna vållas av
en mindre grupp förare, däribland många ungdomar, vilka i händelse av
ett skadefall icke drabbas av några ekonomiska konsekvenser i fråga om
försäkringspremien, därest de — som ofta är fallet — befinner sig i den
lägsta bonusklassen. Det bör enligt revisorernas mening tagas under övervägande
om icke systemet med tilläggspremier vid upprepade skadefall i den
lägsta bonusklassen bör prövas. Revisorerna erinrar också om att de förare,
vilka uppnått högsta möjliga bonus, eller 70 % nedsättning av premien,
icke medges ytterligare bonus även om de kör skadefritt under ett mycket
stort antal år. En ökad differentiering kan enligt revisorernas mening här
tänkas vara motiverad. Det statiska materialet rörande hithörande frågor
anges dock vara alltför ofullständigt för ett definitivt ställningstagande. Revisorerna
framhåller vidare att försäkringsföretagen i mycket ringa utsträckning
torde utnyttja den regressrätt som i vissa fall föreligger mot
skadevållande förare och den möjlighet som förefinnes att efter anmälan
till försäkringsinspektionen besluta om högre premier för förare som
genom ett flertal skadefall orsakar stora skadeersättningar. Slutligen bör
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr il år 1966 5
enligt revisorernas mening den på försäkringsinspektionen ankommande
tillsynen över trafikförsäkringen fördjupas till ett mera ingående studium
av grunderna för premiesättning och av försäkringens samband med frågor
om trafikskador och trafiksäkerhet. Försäkringsinspektionen bör för nu
nämnda uppgifter förses med erforderlig arbetskraft.
Utskottet delar revisorernas uppfattning att premieutvecklingen på förevarande
område är oroväckande. Som försäkringsinspektionen framhållit
måste dock de kraftiga premiehöjningarna under åren 1962—1964 ses mot
bakgrunden av att någon premiehöjning icke dessförinnan ägt rum sedan
1952. Jämväl bör beaktas den allmänna prisstegring som, icke minst i fråga
om motorfordonsreparationer, ägt rum under motsvarande period.
Även mot denna bakgrund är dock omständigheterna sådana att utvecklingen
bör följas med största uppmärksamhet och alla möjligheter beträffande
lämpliga förbättringar noga tillvaratagas. I viss utsträckning har
— efter det revisorerna avgav sin berättelse — åtgärder i detta syfte redan
vidtagits, främst genom det nya premieberäkningssystem som införts med
tillämpning från den 1 februari 1966. Systemet, som omfattas av samtliga
försäkringsbolag, innebär bl. a. att man reducerat lörsäkringsaltemationen,
infört ett enhetligt bonussystem och särskilda klassningslistor för olika
bilmärken samt utbyggt systemet med självrisker bl. a. genom att införa en
särskild självrisk för ungdomar. Genom det nya bonussystemet återgår man
till tidigare gällande ordning att alla nytecknade försäkringar placeras i den
lägsta bonusklassen, varav följer att det för en ny försäkringstagare kommer
att ta längre tid alt nå fram till den högsta bonusklassen. Spännvidden på
bonusschemat blir med andra ord större. Det nya bonussystemet ger också
försäkringstagarna större möjlighet alt jämföra olika bolags premiesättning.
Införandet av särskilda klassningslistor medför att den hittills vanligen
tillämpade klassificeringen efter bilens motorstyrka eller tjänstevikt
upphör. I stället bedöms varje bilmärke för sig genom inplacering i särskilda
klasser, olika såvitt gäller trafik- och kaskoförsäkring. När det gäller
kaskoklasserna har man tagit hänsyn till den enskilda bilmodellens genomsnittliga
skadekostnad och reparationsdyrhet, vilket ansetts böra kunna få
till följd ett större intresse från bilbranschens sida av att medverka till
lägre reparationspriser, något som i sin tur kan komma bilägarna till
godo i form av lägre premier. Genom att bygga ut självrisksystemet har
man avsett alt undvika reglering av de administrativt dyrbara småskadorna.
För de nya förarna — i detta fall de som ej fyllt 24 år tillämpar man en
självrisk av 200 kronor vid varje skada där trafikförsäkring anlitas och
en extra självrisk av 100 kronor vid anlitande av vagnskadeförsäkring.
Såvitt utskottet kunnat finna innebär det nya systemet att revisorernas
önskemål och förslag till åtgärder i väsentliga delar blivit tillgodosedda,
icke minst vad gäller premiefördelningcn på olika kategorier förare. Revisorernas
tanke på ett mera konsekvent system med lilläggspremicr för
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 47 år 1966
förare som genom upprepade skadefall orsakar stora skadeersättningar
synes värd stort beaktande. I viss mån torde dock avsaknaden av dylika
bestämmelser kompenseras av försäkringsbolagens möjlighet att efter hänvändelse
till försäkringsinspektionen besluta om högre premier för sådana
förare. Enligt vad som framgår av försäkringsinspektionens remissyttrande
över revisorernas berättelse i denna del har inspektionen också med bolagen
tagit upp frågan om att standardisera och vidga bolagens praxis i detta
hänseende.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser sig utskottet icke för närvarande
böra föreslå särskilda åtgärder i anledning av vad revisorerna
i denna del anfört. Det är dock angeläget att verkningarna av det nya
premiesystemet noggrant följes och att jämväl utvecklingen i övrigt på
hithörande område uppmärksammas. Utskottet anser sig kunna förutsätta
att så kommer att ske.
Vid angivna förhållanden begränsar sig utskottet till att vad i ärendet förekommit
för riksdagen
omförmäla.
Stockholm den 3 maj 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Sörlin*, Hellebladh, Oscar
Carlsson, Nyman* och Axel Kristiansson*, fru Hultell samt herrar Helge
Karlsson och Sörenson*.
från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Hamrin
i Kalmar, Lundmark*, Haglund*, Rimås, Larsson i Borrby*, Nilsson i Bästekille,
Svanberg* och Nilsson i Agnäs samt fru Ekroth.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.