Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av § 28 i riksdagens revisorers berättelse över den år 1965 av dem verkställda granskningen av statsverket. Under finansdepartementet, § 28, har revisorerna behandlat frågor rörande trafikförsäkring och trafiksäkerhet

1966-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:41, Utlåtande i anledning av § 28 i riksdagens revisorers berättelse över den år 1965 av dem verkställda granskningen av statsverket. Under finansdepartementet, § 28, har revisorerna behandlat frågor rörande trafikförsäkring och trafiksäkerhet

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it år 1966

Nr 41

Utlåtande i anledning av § 28 i riksdagens revisorers berättelse

över den år 1965 av dem verkställda granskningen av

statsverket.

Under finansdepartementet, § 28, har revisorerna behandlat frågor rörande

trafikförsäkring och trafiksäkerhet (Del I, s. 224—247).

Utlåtanden har avgivits av statens trafiksäkerhetsråd, försäkringsinspektionen

och trafikförsäkrings föreningen (Del II, s. 148—155).

Utskottet

Under förevarande paragraf har 1965 års riksdagsrevisorer tagit upp

problem sammanhängande med den obligatoriska trafikförsäkringen och

övriga motorfordonsförsäkringar. Revisorerna erinrar om att premierna

för trafikförsäkring under de senaste åren undergått upprepade avsevärda

höjningar, tillsammans uppgående till 87 % av premienivån år 1962, och

finner det motiverat att de företagna premiehöjningarna närmare uppmärksammas.

Enligt revisorernas mening synes det antagligt att premiefördelningen

på olika kategorier fordonsförare icke i alla avseenden är tillfredsställande.

Härvidlag erinras om att en stor del av trafikskadorna vållas av

en mindre grupp förare, däribland många ungdomar, vilka i händelse av

ett skadefall icke drabbas av några ekonomiska konsekvenser i fråga om

försäkringspremien, därest de — som ofta är fallet — befinner sig i den

lägsta bonusklassen. Det bör enligt revisorernas mening tagas under övervägande

om icke systemet med tilläggspremier vid upprepade skadefall i den

lägsta bonusklassen bör prövas. Revisorerna erinrar också om att de förare,

vilka uppnått högsta möjliga bonus, eller 70 % nedsättning av premien,

icke medges ytterligare bonus även om de kör skadefritt under ett mycket

stort antal år. En ökad differentiering kan enligt revisorernas mening här

tänkas vara motiverad. Det statiska materialet rörande hithörande frågor

anges dock vara alltför ofullständigt för ett definitivt ställningstagande. Revisorerna

framhåller vidare att försäkringsföretagen i mycket ringa utsträckning

torde utnyttja den regressrätt som i vissa fall föreligger mot

skadevållande förare och den möjlighet som förefinnes att efter anmälan

till försäkringsinspektionen besluta om högre premier för förare som

genom ett flertal skadefall orsakar stora skadeersättningar. Slutligen bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr il år 1966 5

enligt revisorernas mening den på försäkringsinspektionen ankommande

tillsynen över trafikförsäkringen fördjupas till ett mera ingående studium

av grunderna för premiesättning och av försäkringens samband med frågor

om trafikskador och trafiksäkerhet. Försäkringsinspektionen bör för nu

nämnda uppgifter förses med erforderlig arbetskraft.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att premieutvecklingen på förevarande

område är oroväckande. Som försäkringsinspektionen framhållit

måste dock de kraftiga premiehöjningarna under åren 1962—1964 ses mot

bakgrunden av att någon premiehöjning icke dessförinnan ägt rum sedan

1952. Jämväl bör beaktas den allmänna prisstegring som, icke minst i fråga

om motorfordonsreparationer, ägt rum under motsvarande period.

Även mot denna bakgrund är dock omständigheterna sådana att utvecklingen

bör följas med största uppmärksamhet och alla möjligheter beträffande

lämpliga förbättringar noga tillvaratagas. I viss utsträckning har

— efter det revisorerna avgav sin berättelse — åtgärder i detta syfte redan

vidtagits, främst genom det nya premieberäkningssystem som införts med

tillämpning från den 1 februari 1966. Systemet, som omfattas av samtliga

försäkringsbolag, innebär bl. a. att man reducerat lörsäkringsaltemationen,

infört ett enhetligt bonussystem och särskilda klassningslistor för olika

bilmärken samt utbyggt systemet med självrisker bl. a. genom att införa en

särskild självrisk för ungdomar. Genom det nya bonussystemet återgår man

till tidigare gällande ordning att alla nytecknade försäkringar placeras i den

lägsta bonusklassen, varav följer att det för en ny försäkringstagare kommer

att ta längre tid alt nå fram till den högsta bonusklassen. Spännvidden på

bonusschemat blir med andra ord större. Det nya bonussystemet ger också

försäkringstagarna större möjlighet alt jämföra olika bolags premiesättning.

Införandet av särskilda klassningslistor medför att den hittills vanligen

tillämpade klassificeringen efter bilens motorstyrka eller tjänstevikt

upphör. I stället bedöms varje bilmärke för sig genom inplacering i särskilda

klasser, olika såvitt gäller trafik- och kaskoförsäkring. När det gäller

kaskoklasserna har man tagit hänsyn till den enskilda bilmodellens genomsnittliga

skadekostnad och reparationsdyrhet, vilket ansetts böra kunna få

till följd ett större intresse från bilbranschens sida av att medverka till

lägre reparationspriser, något som i sin tur kan komma bilägarna till

godo i form av lägre premier. Genom att bygga ut självrisksystemet har

man avsett alt undvika reglering av de administrativt dyrbara småskadorna.

För de nya förarna — i detta fall de som ej fyllt 24 år tillämpar man en

självrisk av 200 kronor vid varje skada där trafikförsäkring anlitas och

en extra självrisk av 100 kronor vid anlitande av vagnskadeförsäkring.

Såvitt utskottet kunnat finna innebär det nya systemet att revisorernas

önskemål och förslag till åtgärder i väsentliga delar blivit tillgodosedda,

icke minst vad gäller premiefördelningcn på olika kategorier förare. Revisorernas

tanke på ett mera konsekvent system med lilläggspremicr för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 47 år 1966

förare som genom upprepade skadefall orsakar stora skadeersättningar

synes värd stort beaktande. I viss mån torde dock avsaknaden av dylika

bestämmelser kompenseras av försäkringsbolagens möjlighet att efter hänvändelse

till försäkringsinspektionen besluta om högre premier för sådana

förare. Enligt vad som framgår av försäkringsinspektionens remissyttrande

över revisorernas berättelse i denna del har inspektionen också med bolagen

tagit upp frågan om att standardisera och vidga bolagens praxis i detta

hänseende.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser sig utskottet icke för närvarande

böra föreslå särskilda åtgärder i anledning av vad revisorerna

i denna del anfört. Det är dock angeläget att verkningarna av det nya

premiesystemet noggrant följes och att jämväl utvecklingen i övrigt på

hithörande område uppmärksammas. Utskottet anser sig kunna förutsätta

att så kommer att ske.

Vid angivna förhållanden begränsar sig utskottet till att vad i ärendet förekommit

för riksdagen

omförmäla.

Stockholm den 3 maj 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin*, Hellebladh, Oscar

Carlsson, Nyman* och Axel Kristiansson*, fru Hultell samt herrar Helge

Karlsson och Sörenson*.

från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Hamrin

i Kalmar, Lundmark*, Haglund*, Rimås, Larsson i Borrby*, Nilsson i Bästekille,

Svanberg* och Nilsson i Agnäs samt fru Ekroth.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.