Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående eldistributionens funktion och organisation.

1966-05-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:45, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående eldistributionens funktion och organisation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1 llmänna beredningsutskottets utlåtande nr hö år 196(i

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående eldistributionens

funktion och organisation.

I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 344 av herr Olsson, Manne, m. fl., och II: 416 av herr Nyström m. fl. hemställes,

att riksdagen måtte besluta en begäran om snabbutredning rörande

eldistributionens funktion och organisation, varvid formerna för att vid

behov kommunalisera eldistributionsverksamheten bör övervägas.

I motionerna framhålles att på många håll organisatoriskt och funktionsmässigt

den elektriska distributionsverksamheten inte anpassats efter de

nya förhållanden som föranletts av den ökade urbaniseringen och utvecklingen

mot större kommunenheter. Motionärerna erinrar om 1958 års ändringar

av koncessionsbestämmelserna, varigenom s. k. områdeskoncessioner

genomfördes i syfte att få fram lämpliga områdesenheter för kraftdistributionen.

Förhållandena inom eldistributionen anges vara mycket varierande. Alla

företagstyper finns representerade, från det kommunomslutande, ofta

kommunägda eldistributionsföretaget till företag med organisation och

utrustning liknande den som tillkom i början av 1900-talet.

Med hänsyn till behovet av att eldistributionen kommer med i den allmänna

samhällsplaneringen vill kommunerna — åtminstone utbyggnadskommunerna

— gärna engagera sig aktivt i eldistributionen, om detta

kan ske på rimliga villkor. Men samordningen av kommunernas och föreningarnas

intressen och verksamhet möter ofta mycket svårbemästrade

problem — främst organisatoriska och ekonomiska. Eftersom kommunen

har ansvar för samhällsbyggandet inom sitt område och behovet av förändrade

funktioner inom eldistributionen främst är beroende av kommunens

åtgärder, måste det enligt motionärernas mening vara naturligt att

skapa möjligheter för en effektiv samordning av samhällsintresset och distributörsintresset.

Och detta kan väl knappast ske på annat sätt än att

kommunerna tillförsäkras rätt att på rimliga villkor förvärva eldistributionsföretagen

inom kommunens eller kommunblockets gränser. Det är med hänsyn

till samhällsutbyggnaderna på många håll angeläget att detta kan ske

utan tidsutdräkt.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 844.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från kommerskollegium,

statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och VästerBihang

till riksdagens protokoll 1966 11 samt. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1966

bottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet samt

Svenska elverksföreningen.

Kommerskollegium anför med överlämnande av nedan redovisade, av

kollegiet inhämtade yttranden från Svenska elverksföreningen och Svenska

vattenkraftföreningen:

Enighet torde råda därom att en allmän riktlinje för områdeskoncessioneringen

bör vara att detaljdistribulionen av elkraft anförtros företag

som är tillräckligt stora och bärkraftiga för att kunna tillgodose konsumenternas

behov av elkraft av god kvalitet och till låga priser, allt utan

statligt stöd. Särskilt vill kollegium betona vikten av att distributionsenheterna

blir av den storleksordning att företagen får tillräckliga resurser att

påtaga sig distributionen även inom sådana bygder, där den icke är lönsam.

Erfarenheten visar att det ofta är svårt att få företagen att utan statliga

bidrag ansvara exempelvis för sådan distribution som kräver en omfattande

upprustning.

Om distributionen mera allmänt omhänderhades av kommunala verk,

skulle detta förmodligen innebära att den målsättning för områdeskoncessioneringen

som här angivits icke skulle förverkligas därför att åtskilliga

distributionsenheter, anpassade efter kommungränser, ej skulle bli bärkraftiga.

Kollegium vill i detta sammanhang särskilt rikta sig mot de tankar

om en långtgående kommunalisering av eldistributionen som framkommit

på vissa håll och som innebär att väl skötta och ändamålsenliga distributionsenheter,

som under årens lopp byggts npp av enskilda företag, skulle

styckas sönder enbart för att ge utrymme för kommunal distribution. En

sådan ordning skulle enligt kollegii mening i många fall innebära en utveckling

motsatt den vartill lagstiftningen angående områdeskoncessioner

syftar. Distributionsstrukturen liksom även gränserna för de olika företagen

bör städse avvägas med hänsyn till de betingelser som från teknisktekonomisk

synpunkt är bäst.

Kommunernas intresse att överta distributionen har hitills i allmänhet

avsett sådana kommuner eller områden därav, där distributionen är särskilt

lönsam dvs. i regel områden där tätortsbebyggelse redan finns eller snart

kan väntas uppkomma. Detta sammanhänger sannolikt i icke ringa grad

med den uppfattning som råder på vissa håll att eldistributionen kan göras

till en väsentlig inkomstkälla för kommunerna.

Vad nu sagts utesluter självfallet icke att det i åtskilliga fall ter sig bäst

förenligt med ellagens grundprinciper att distributionen omhänderhas av

ett kommunalt elverk. Såväl ur planmässighetssynpunkt som av hänsyn till

konsumenterna kan det vara ett starkt intresse att sådana områden inom

en kommun, vilka rymmer en växande tätortsbebyggelse, icke splittras på

olika distributörer och att distributionen ombesörjes av kommunen. Särskilt

om den redan bedriver eldistribution, kan en dylik ordning framstå

som naturlig. Förhållandena kan också vara sådana att kommunen bör

omhänderha distributionen inom hela sitt område, varvid det ofta blir

aktuellt för kommunen att svara för elförsörjningen även i glesbygder.

Även om det sålunda i flera fall är riktigt att en kommun svarar för eldistributionen

inom sitt område, kan kollegium mot bakgrunden av vad

ovan anförts icke finna det ändamålsenligt eller eljest från allmän synpunkt

eftersträvansvärt att kommunerna mera allmänt engagerar sig i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1966

eldistributionen. En sådan utveckling skulle försvåra en områdeskoncessionering

enligt riktlinjerna för gällande lagstiftning, vilken tillkommit

i syfte att tillgodose konsumenternas berättigade intressen. Kollegium vill

därför ej tillstyrka en ordning, som skulle innebära att kommunerna i

gemen tillförsäkrades rätt att förvärva eldistributionsföretagen inom kommunens

eller kommunblockets gränser.

För fullständighetens skull får kollegium framhålla, att det inom kollegium

enligt Kungl. Maj:ts uppdrag pågår en utredning som syftar till att

skapa erforderliga förutsättningar för en snabbare rationalisering av elkraftdistributionen

än som hittills kunnat ske. Bland de problem som därvid

ingående undersökts är de spörsmål om avstående av och ersättning för

befintliga distributionsanläggningar som uppstår i samband med att koncession

övergår från ett företag till ett annat. Hittills har intet framkommit

som ger vid handen att det skulle vara önskvärt att skapa särskilda regler

för kommunalt övertagande av distributionsanläggningar, och vad motionärerna

anfört i denna fråga har icke föranlett kollegium att frångå sin

ståndpunkt härvidlag.

Hlverksföreningen framhåller att det oavsett organisationsformen i sista

band är konsumenternas krav på låga kostnader och god elleverans som

bör fälla utslaget vid valet av distributionsform. Mot bakgrunden av det

rationaliseringsarbete, som redan pågår bl. a. inom kommerskollegium på

basis av kostnadsförhållanden och teknisk lämplighetsprövning, finner föreningen

det icke erforderligt alt nu särskilt utreda eldistributionens funktion

och organisation och ej heller önskvärt att söka dirigera utvecklingen mot

endast en av de möjliga problemlösningarna.

Vattenkraftföreningen uttalar att något skäl att överväga en kommunalisering

av eldistributionen icke förefinnes. Den utredning som motionärerna

begärt synes för övrigt föreningen i huvudsak innefattas i det uppdrag

kommerskollegium erhållit att utreda organisationen av de statliga åtgärderna

för rationalisering av elkraftdistributionen. Någon ytterligare åtgärd

från riksdagens sida för att erhålla utredning rörande eldistributionens

funktion och organisation torde sålunda inte erfordras.

Vattenfallsverket hänvisar i sitt yttrande till en inom verket, i anledning

av förevarande motioner upprättad promemoria beträffande organisationen

av elförsörjningen på landsbygden samt anför hl. a.:

Den svenska kraftindustrin är — i motsats till förhållandet i många

länder — icke förstatligad. Företagsstrukturen är blandad — det statliga

företaget står för omkring 40 procent av produktionen — enskilda och kommunala

företag för resten. Konkurrensmöjligheter har sålunda funnits och

finnes.----— Kraftproduktionen och råkraftförsäljningen i dag måste

karakteriseras såsom en konkurrensindustri med de fördelar detta innebär

för konsumenterna ur prissynpunkt.---För att få högsta möjliga

effektivitet i hela kraftförsörjningen är det av yttersta betydelse att även

inom eldistributionen eftersträva organisations- och arbetsformer, som inbjuder

till konkurrens och inbördes tävlan.

En stark rationaliseringstendens, uppmuntrad och delvis styrd från

statligt håll, förhärskar i dag inom eldistributionen. Antalet cldistribu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1966

tionsföretag, som i mitten av 1940-talet låg vid ca 3 500 och huvudsakligen

avsåg mycket små företag, hur fram till mitten av 1960-talet nedgått till

ca 1 350. Man kan utgå från att antalet distributionsföretag inom något

decennium skall ytterligare nedgå till endast några hundra och att varje

enhet får ett abonnentantal om 5 000—10 000. I denna omvandlingsprocess

är det av vikt att tillse, att den tendens till ökad konkurrens, som präglat utvecklingen

under det senaste decenniet, icke tillätes bytas i sin motsats.

Det synes därför vara av betydelse att även inom distributionen ett

blandat företagssystem bibehålies, varvid som huvudmän för distributionsföretag

kan förekomma storkraftföretag, kommunala elverk, ekonomiska

föreningar, fristående eldistributionsbolag in. fl. för distributionsverksamheten

lämpade företag.----

Bakom motionärernas begäran synes ligga tankegången, att ev. kommunalisering

av eldistributionen vore en naturlig åtgärd. I)ct framgår avvad

tidigare sagts, att detta ur samhällsekonomisk synpunkt ter sig i hög

grad tveksamt. Lika litet som man a priori kan utgå från att ett förstatligande

av elkraftförsörjningen skall leda till gynnsammast möjliga förhållanden,

lika litet har man anledning förvänta sig, att en kommunalisering

leder till optimalt resultat. Ekonomisk konkurrens parad med en

teknisk samverkan bör i båda fallen ge större fördelar. Hittillsvarande utveckling

inom landet synes bekräfta detta. De svenska elpriserna ligger i dag

bland de allra lägsta i den västliga världen och detta trots att prissättningen

baseras på de nya kraftlillskotten, som numera huvudsakligen utgöres av

värmekraft, dvs. samma produktionskälla som i flertalet andra länder.

En långtgående kominunalisering skulle på en omväg monopolisera kraftförsörjningen,

och det finns grundad anledning anta, att någon naturlig

konkurrensvilja mellan olika storkommunala företag icke skulle stå att

uppbringa. Kommunernas primära intresse av'' att hålla låga elpriser hav

nämligen i praktiken visat sig vara svagt. De sänkningar och rationaliseringar

av eltaxorna, som Vattenfall och de övriga storkraft företagen genomfört

under senare år, har ofta endast långsamt och i begränsad omfattning

efterföljts av de kommunala elverken, trots att de reella eldistributionskostnaderna

är väsentligt lägre i tätorterna än på landsbygden. Åtskilliga kommunala

elverk redovisar därför betydande driftöverskott, vilka finner användning

för att täcka underskott i annan kommunal verksamhet.

Kraftförsörjningen utgör en del av vårt lands energiförsörjning. Man

måste — för att nå en ekonomiskt gynnsam energiförsörjning totalt — ge

kraftförsörjningen sådana villkor, att den fritt kan konkurrera med

andra energikällor. Det är mot den bakgrunden man i första hand bör se

problemet om den framtida elkraftdistributionens struktur — det vore för

upprätthållandet av en förnuftig energiförsörjning högst riskabelt, om

elkraftdistributionen skulle betraktas som en parallell till kommunernas

handhavande av- vatten och avdopp, lokaltransporter etc.

Den av motionärerna upptagna problemställningen har på senare år varit

och är för närvarande ånyo föremål för utredning i särskild ordning. Sålunda

behandlade Elkraftutredningen i sitt slutbetänkande år 1954 problemkomplexet

ifråga, och sedermera har Kungl. Maj :t under år 1964 givit Kommerskollegium

i uppdrag att med beaktande av vad som anförts i en inom

Handelsdepartementet upprättad promemoria verkställa utredning rörande

organisationen in. in. av de statliga åtgärderna för rationalisering av elkraftdistributionen.

Vidare kan erinras om den av Kungl. Maj :t år 1964 till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1966 5

satta energikommittén, vars arbete pågår. Det synes i avvaktan på dessa pågående

utredningar icke finnas anledning att tillsätta den av motionärerna

föreslagna ytterligare utredningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i sin tur inhämtat yttrande från

sin sakkunnige i elfrågor, framhåller att de nya kommunblocken utgör en

synnerligen lämplig enhet för att möjliggöra en rationell drift och förvaltning

av elföretagen samt tillstyrker motionärernas hemställan om utredning.

Länsstyrelsen i Kalmar län har med bifogande av eu i ärendet upprättad

promemoria anfört bl. a.:

För närvarande föreligger ett gynnsamt utgångsläge för prövning i förekommande

fall av kommunaliseringsfrågan utan brytande av gällande

koncessioner, enär för stora delar av landet — genom kortfristiga förlängningar

av äldre tillstånd — gemensam sluttid för gamla koncessioner

i stor utsträckning åtstadkommits (för Kalmar län exempelvis den 31

december 1966).

När tillståndstiden utlöpt har koncessionsmyndigheten givetvis ingen

skyldighet förnya det upphörda tillståndet. En omprövning av alla i en

landsända samtidigt utlöpande tillstånd bör i ett sådant läge syfta till att

nå den för konsumenterna bästa lösningen av den lokala elförsörjningen.

Denna omprövning bör gälla såväl stora som små företag. En »bortrationalisering»

av ett lokalt företag, som icke kan visas ha brustit i fullgörandet

av sina distributionsförpliktelser, bör icke ske utan föregående undersökning

av möjligheterna för konsumenterna att, om de så önskar, få anslutning

till ett annat — nytt eller ombildat — lokalt företag. Detta konsumentintresse

garanteras i avsevärd mån genom kommunernas rätt att enligt

3 § 2 mom. 1902 års lag om elektriska anläggningar få bli hörda i varje

koncessionsärende samt den s. k. vetorätten i fråga om elledningar inom

plansamhällen enligt 1 § andra stycket samma lag. Dessa lagstadganden bör

därför noga iakttagas och tillerkännas full giltighet.

Med dessa riktlinjer för den nu pågående översynen av den lokala elförsörjningen

bör enligt länsstyrelsens uppfattning en kommunalisering, därest

ett alternativ för en sådan lösning framlägges, redan i nuvarande läge

kunna genomföras i de fall där behov och intresse föreligger. En närmare

undersökning av kommunaliseringsalternativet bör, därest en sådan påkallas,

komma till stånd genom det allmännas försorg. Länsstyrelsen har

för sin del förordat, att statliga medel må användas härför, eftersom undersökningen

lämpligen bör ingå som en integrerande del i en ellänsplan med

alternativa lösningar. Därest statliga medel icke ställes till förfogande bör

kommunerna i varje fall lämnas tillfälle att själva låta utföra och bekosta

sådana undersökningar innan länsplanen genomföres.

Länsstyrelsen i Kalmar län har tillämpat här skisserade riktlinjer i så

måtto att en länsplan framlagts med alternativen bygdeföretag eller storföretag

såsom huvudman för den lokala eldistributionen inom distrikt, som

nära anknyter till kommunblocken. Syftet med alternativplanen är atl

skapa största möjliga mått av valfrihet för konsumenterna. Kommerskollcgium

har den 19 oktober 1965 förklarat sig icke kunna godtaga dessa riktlinjer

och framhållit all länsstyrelsens arbete därför icke borde fullföljas.

—--

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Ett klarläggande av gällande rätts innebörd kan måhända vara motiverat.

Behovet av ändrade eller kompletterade lagbestämmelser beträffande den

kommunala sjävbestämmanderättens omfattning och det kommunala vetots

innebörd samt om olika distributionsföretags rättsställning efter utgången av

en tillståndsperiod torde vara de problem, som kan anses mest angelägna att

utreda. En sådan utredning torde vara av värde icke endast vid övervägandet

av formerna för att — såsom motionärerna ifrågasatt — vid behov kommunalisera

eldistributionsverksamheten utan över huvud taget för att ge

erforderlig klarhet och stadga i översynen av den lokala elförsörjningens

organisation.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som inhämtat yttranden från övre

Norrlands kraftverk och Västerbottens läns elektriska förening, anser att

det såvitt avser Västerbottens län icke synes föreligga något behov att genom

statliga åtgärder verka för ytterligare utredning i ifrågasatt hänseende.

Stadsförbundet understryker att kommunerna har ett stort intresse av att

engagera sig aktivt i eldistributionen om detta kan ske på rimliga villkor.

På samma sätt som vatten- och avloppsförsörjning, gatuhållning m. m. bör

enligt förbundet eldistributionen principiellt anses vara en kommunal angelägenhet.

Förbundet finner det utomordentligt angeläget att kommunerna tillförsäkras

rätt att på rimliga villkor förvärva eldistributionsföretag inom kommunens

eller kommunblockets gränser. En samordning av eldistributionen

inom en storkom,mun eller ett kommunblock medför enligt förbundet, förutom

rena rationaliseringsvinster, också den fördelen att cn utjämning kan

ske mellan den lönsamma tätortsdistributionen och den mindre lönsamma

glesbygdsdistributionen.

Förbundet tillstyrker av motionärerna begärd utredning.

Kommunförbundet tillstyrker med hänsyn till den vikt förbundsstyrelsen

fäster vid kommunernas möjligheter att kunna utöva erforderligt inflytande

på elkraftsdistributionen motionärernas hemställan om utredning.

Elverksföreningen har till utskottet inkommit med ett med sitt ovan

redovisade yttrande till kommerskollegium likalydande utlåtande.

Gällande rätt

De grundläggande bestämmelserna om distribution av elektrisk kraft

finns i lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar. Kompletterande föreskrifter lämnas i kungörelsen den

15 november 1957, nr 601, om elektriska starkströmsanläggningar.

Bestämmelser om koncession, vilka i nu förevarande sammanhang närmast

är av intresse, finns upptagna i 2 § ovannämnda lag. Enligt huvudregeln

i denna paragraf, som fick sin nuvarande lydelse efter en lagändring

1957, fordras för framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsledning

— med vissa i 1957 års kungörelse angivna undantag — tillstånd

(koncession) av Konungen eller den Konungen bemyndigar. Tillstånd må

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Vä år 1966

7

avse ledning med i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller

ledningsnät inom visst område (områdeskoncession).

Koncession må enligt samma paragraf ej meddelas med mindre anläggningen

är behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och, då

fråga är om områdeskoncession för yrkesmässig distribution, området utgör

en lämplig enhet. Koncession för yrkesmässig distribution får meddelas

endast den som finns lämplig att utöva sådan verksamhet. Koncession

får ej överlåtas utan tillstånd av Konungen eller den Konungen bemyndigar.

Koncession meddelas för viss tid, ej överstigande fyrtio eller, om särskilda

skäl föranleder därtill, sextio år. Gränserna för områdeskoncession kan ändras,

om det erfordras för ändamålsenlig distribution och kan ske utan synnerlig

olägenhet för koncessionshavaren.

Om koncessionshavaren i väsentlig mån åsidosätter föreskrift, som givits

vid meddelande av koncession, eller honom vissa åliggande förpliktelser

kan koncessionen helt eller delvis återkallas. Detsamma gäller, om koncessionshavaren

under tre år i följd ej haft ledningar eller ledningsnätet i

bruk.

Utskottet

I förevarande motioner hemställes om skyndsam utredning rörande eldistributionens

funktion och organisation med övervägande jämväl av foi*- rnerna för en kommunalisering av eldistributionsverksamheten.

Som motionärerna framhållit förekommer i dag i vårt land ett flertal olika

företagsformer för eldistributionen: kommunala elverk kooperativa distributionsföreningar,

fristående distributionsföretag, kraftföretag eller industriföretag

med egen detaljdistribution etc. I förarbetena till 1957 års ovan

angivna ändringar i 1902 års lag innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar framhöll föredi-agande departementschefen att ett generellt

eftersträvande av viss företagsform vid distributionen av elektrisk

kraft kunde leda till en stel och onödigt arbetskrävande organisationsplan

utan att man likväl åstadkom en god distribution. Man borde därför enligt

departementschefens mening icke binda sig för en viss företagsform utan

välja den i varje särskilt fall lämpligaste (prop. 1957: 161).

I överensstämmelse med dessa uttalanden har utvecklingen icke inneburit

prioritering av någon bestämd företagsform. En betydande självsanering har

emellertid ägt rum, såväl före som efter nyssnämnda lagstiftning. Antalet

distributionsföretag, som vid mitten av 1940-talet låg vid ca 3 500, hade

sålunda vid mitten av 1950-talet nedgått till ca 2 500 och vid årsskiftet

1965/66 till ca 1 350. Rationaliseringen har i betydande omfattning skett

genom att de mindre distributionsföretagen överlåtit sin verksamhet till

vederbörande råkraftleverantör. I viss grad torde utvecklingen ha påverkats

av myndigheternas ställningstaganden i fråga om koncessionsgivning och

statligt upprustningsstöd. Statens åtgärder på området har i första hand

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1966

tagit formen av bidrag till nyanläggning och upprustning av elektriska

distributionsnät på landsbygden.

Även om nu nämnda verksamhet givit goda resultat i flera avseenden,

synes åtskilligt återstå innan de brister och svagheter, som eldistributionen,

framför allt på landsbygden, alltjämt är behäftad med, till fullo blivit avhjälpta.

Det sagda synes i särskilt hög grad gälla distributionsnätens beskaffenhet

och eldistributionens organisation. En väsentlig anledning till

dessa brister torde vara att detalj distributionen alltjämt är splittrad på

många, alltför små eller av annan anledning icke tillräckligt bärkraftiga

enheter. Det synes angeläget att det pågående rationaliseringsarbetet påskyndas

och effektiveras. Motionärernas begäran om skyndsam utredning om

eldistributionens funktion och organisation är därför enligt utskottets

mening i och för sig högst motiverad.

Som framgår av åtskilliga remissyttranden har emellertid initiativ i nu

angivet syfte redan tagits. Kungl. Maj :t har sålunda den 3 april 1964 uppdragit

åt kommerskollegium att — med beaktande av vad som anförts i en

inom handelsdepartementet i mars 1964 upprättad promemoria — verkställa

utredning rörande organisationen m. m. av de statliga åtgärderna för rationalisering

av elkraftdistributionen samt att till chefen för handelsdepartementet

redovisa resultatet av utredningen ävensom framlägga de förslag till

åtgärder som utredningen kan föranleda. Enligt uppgift kommer utredningen

även att pröva frågan om kommunalisering av eldistributionsverksamheten.

I sammanhanget må jämväl nämnas att länsstyrelserna fått i

uppdrag av kommerskollegium att verkställa vissa utredningsarbeten i syfte

att få fram översiktliga planer för lämpliga distributionsområden.

Då motionärernas önskemål om utredning således redan är tillgodosedda,

finner utskottet icke anledning till annan hemställan än

att de likalydande motionerna I: 344 och II: 416 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin, Eric Gustaf Peterson*,

Hellebladh, Oscar Carlsson, Svanström*, Hedlund, Nyman, Hiibinette och

Helge Karlsson samt fröken Stenberg*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Hamrin i Kalmar*, Svensson i Kungälv, Lundmark, Rimås, Wikner, Larsson

i Borrby*, Nilsson i Bästekille, Johansson i Växjö och Nilsson i Agnäs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM ««

614741

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.