Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot psykiska störningstillstånd.
1966-05-11 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1966:49, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot psykiska störningstillstånd.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1966
1
Nr 49
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot psykiska
störningstillstånd.
I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:248 av herr Sörenson m.fl. samt 11:311 av fröken Elmén m.fl. föreslås
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om tillsättande
av en utredning med parlamentarisk förankring och med uppdrag att undersöka
vilka åtgärder som kan vidtagas för att komma till rätta med de
tilltagande psykiska störningstillstånden i samhället, varvid särskilt de i
motionerna anförda synpunkterna bör beaktas.
Motionärerna anför bl. a. att frågan om den enskilda människans ställning
i samhället tillvinner sig en allt större uppmärksamhet. Samtidigt som
den ekonomiska välfärden bygges ut och göres mer solid, upplever vi att individerna
förslites hårt. De hårdnande kraven på effektivitet i produktionen,
ett villkor för vår standardhöjning, medför ett kraftigt stegrat »uttag» av
psykisk energi. Eftersom människor endast har ett visst mått av sådan
energi till sitt förfogande betyder detta, att en stor del i produktionen sysselsatta
medborgare kommer att ständigt leva på gränsen för sin prestationsförmåga.
En sådan »balansgång» mellan krav och förhandenvarande energi
ökar spänningen med psykiska rubbningar som följd. En icke obetydlig
grupp i arbetslivet tvingas ofta träda över de personliga resursernas gräns
med allvarliga skadeverkningar som följd.
Undersökningar har visat att omkring femton procent av de i produktionen
anställda inte har den intellektuella kapacitet som den rationaliserade
industrien kräver. Psykoneuroserna är i kraftigt tilltagande. Kollapser av
psykiska skäl blir allt vanligare och psykosomatiska störningar blir en
ofrånkomlig följd av den tilltagande psykiska stressen och instabiliteten.
De svårigheter som här uppstår är först och främst av medmänsklig art
men har också ekonomiska aspekter av stor betydelse.
Redan i skolan utsättes eleverna för förslitning genom prestationskraven,
anför motionärerna vidare. Den mänskliga samlevnaden i äktenskapet och
mellan föräldrar och barn innefattar likaså svårlösta problem. Obligatorisk
undervisning i familjekunskap i grundskolan bör övervägas. Utformningen
av samhällsmiljön är av väsentlig betydelse. Miljöpolitiken måste få en
mentalhygienisk orientering. Det synes som om tiden vore inne att på ett
helt annat sätt än hittills få in i bilden den psykiska sidan av vårt folks
välstånd, och uppgiften är i hög grad av förebyggande art. öppna kliniker
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 49
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1966
utan anknytning till sjukvården bör skapas där stressfenomen och psykoneuroser
kan behandlas.
Motionärerna nämner slutligen vissa frågor som en utredning särskilt
bör uppmärksamma, nämligen:
1. Undervisning i barnens psykiska och mentala utveckling, möjligen i
anslutning till de existerande mödravårds- eller barnavårdscentralerna.
2. Föräktenskaplig undervisning gällande innebörden av samlivet i äktenskap,
ev. i form av obligatorisk undervisning i familjekunskap i grundskolan.
3. Omfattningen av stressfenomen i skolan och åtgärder för att »avstressa»
såväl lärare som elever.
4. Ett förstärkande av utbildningen av i samhället verksamma människovårdare
med insikt i den industriellt och socialt psykiska problematiken och
vägar till återställande av rimlig psykisk balans.
5. Inrättande av öppna, ej till allmänna sjukvården anknutna kliniker,
för hjälp till människor i psykisk obalans.
6. En översyn av användningen av s. k. psykologiska testsystem med avskaffande
av sådana utgallringstester, som icke visar sig hålla måttet inför
en vederhäftig vetenskaplig granskning.
7. Förstärkning av möjligheterna för privat arbetande psykologiska institut
att effektivt tjäna samhället.
8. Inrättande av ett för flera till den här behandlade problematiken anknutna
discipliner gemensamt forskningsinstitut. Aktuella discipliner är
främst psykiatri, socialmedicin, socialpsykologi, individualpsykologi, psykoterapi
och allmän sociologi.
9. ökad utbyggnad av samhällets arbetsvårdsresurser.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet samt
Sveriges psykologförbund.
Socialstyrelsen framhåller inledningsvis att separata utredningar som
syftar till vissa avgränsade åtgärder är att föredraga framför den föreslagna
vittomfattande utredningen och avstyrker motionärernas förslag.
I fortsättningen berör socialstyrelsen de i motionerna i nio punkter särskilt
nämnda uppslagen och anför bl. a. beträffande punkterna 4—8 följande.
Punkt 4. Behovet av ökad utbildning i vårdyrken är sedan länge trängande.
Som ett exempel må nämnas att av den till 2 100 uppgående vårdpersonalen
för psykiskt utvecklingshämmade 1 900 ansetts (enligt barnanstaltsutredningens
betänkande SOU 1962:57) sakna lämplig utbildning
samt att behovet av psykologer inom nämnda vårdområde endast är täckt
till en ringa bråkdel av behovet. Bristen på utbildad vårdpersonal är f. ö.
utomordentligt besvärande på alla vårdområden. Senast i ett den 15 april
detta år dagteeknat utlåtande över betänkande rörande omsorger om psykiskt
utvecklingshämmade har socialstyrelsen förordat forcerad utbildningstakt
för nämnda vårdområde. Utbildningsfrågorna övervägs av ett
flertal utredningar på olika områden.
Punkt 5. Behovet av helt öppna organ för rådgivning och vård vid framförallt
depressiva sinnestillstånd är mycket stort. Måhända kan man tänka
sig enklare sådana avdelningar förlagda helt fristående från sjukhusen.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr år 1966 3
Ställningstagande till denna fråga liksom till personalfrågan vid dylika organ
ankommer dock närmast på den medicinska vetenskapen och på företrädare
för psykologien.
Punkt 6. Den förordade översynen hör ankomma på vetenskapliga institutioner
inom psykologien. Socialstyrelsen har i utlåtande den 22.10.1964
föreslagit en väsentlig utbyggnad av antalet dylika institutioner.
Punkt 7. Socialstyrelsen anser att samhällslivet — med den brist på psykologer
som f. n. föreligger — måste för lång tid framåt begränsa sitt intresse
till att besätta de mycket stora vakanserna på psykologtjänster hos
allmänna organ.
Punkt 8. Samma skäl som inledningsvis anförts mot en gemensam utredning
talar mot att inrätta ett gemensamt forskningsinstitut för alla här berörda
frågor. Ett stort, icke tillgodosett behov av ökade resurser till forskning
föreligger inom olika sociala områden exempelvis rörande socialpolitiken,
ungdomsbrottsligheten, narkotika- och alkoholmissbruk, inom psykologien
etc. Ett sammanförande av alla dessa och åtskilliga andra discipliner
under samma forskningsorgan finner styrelsen icke ändamålsenligt.
Medicinalstyrelsen anför:
De i motionen berörda psykiska störningstillstånden i samband med ökad
ekonomisk och social standard är välkända fenomen inte bara i Sverige
utan även i andra kulturländer. Problematiken på detta område och icke
minst i fråga om lämpliga profylaktiska åtgärder har varit föremål för åtskilliga
internationella kongresser under senare år.
Flera av de förslag som motionärerna angivit håller på att realiseras.
Den psykiatriska barn- och ungdomsvården liksom vuxenpsykiatrin är under
utbyggnad. Allt eftersom de personella resurserna tillåter, kommer den
allmänpsykiatriska verksamheten även att innefatta rådgivning i av motionärerna
antydda spörsmål. Familjerådgivningsbyråerna, som är landstingens
angelägenhet men som genom statsbidrag regleras av medicinalstyrelsen,
har under de senaste åren ökat i antal. Större industrier har industripsykologer
och industriläkare anställda för personalvård och förebyggande
hälsovård. Dessutom har man som regel tillgång till psykiatrisk expertis
genom regelbundna besök av psykiatriskt skolade läkare från närmaste
psykiatriska vårdenhet. De psykologiska testsystemen undergår en ständigt
fortlöpande utveckling bl. a. under överinseende av medicinalstyrelsen.
Ett »inrättande av öppna, ej till allmänna sjukvården anknutna kliniker
för hjälp till människor i psykisk obalans» måste anses vara mindre välbetänkt
med hänsyn till den splittring av befintliga, mycket knappa personalresurser
som detta otvivelaktigt skulle leda till. Detsamma torde jämväl
gälla beträffande förslaget om förstärkning av privat arbetande psykologiska
institut.
Forskning inom de områden, som hör samman med »stress»-problematiken
i samhället, förtjänar allt stöd den kan få, framförallt i ekonomiskt
hänseende. Motionärerna nämner en rad discipliner, som är aktuella i detta
sammanhang. Ett gemensamt forskningsinstitut torde dock knappast kunna
underlätta lösningen av hithörande frågor. De viktigaste av de uppräknade
disciplinerna finns nämligen representerade vid universitet och högskolor
och tillhör utbildningen av psykiater, psykologer och kuratorer som har till
uppgift att handlägga och försöka bemästra hithörande problem. Eu förstärkning
i personalhänseende av nyssnämnda institutioner, vilket kontinuerligt
äger rum i den utsträckning resurserna tillåter, synes därför ge
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr A9 år 1966
de bästa förutsättningarna för såväl utbildning som forskning. I fråga om
bl. a. psykoterapi sker dessutom en viss undervisning och utbildning för
psykiaternas del i form av återkommande fortbildningskurser. Fortfarande
är dock situationen sådan, alt utbildningsresurserna måste rubriceras som
helt otillräckliga för hela det psykoterapeutiska behandlingsområdet. En
väl planerad samordning och en kraftig utbyggnad är oundgängligen nödvändiga
och bör ske så snabbt förhållandena rimligen medger.
Medicinalstyrelsen finner icke påkallat att en parlamentarisk utredning
av i motionerna angivet slag kommer till stånd.
Skolöverstyrelsen anför:
Motionärerna berör enligt skolöverstyrelsens uppfattning väsentliga frågor
rörande den mänskliga samlevnaden.
Från de synpunkter som överstyrelsen har att företräda förefaller i synnerhet
punkterna 2, 3, 4 och 6 i motionerna intressanta och förtjäna kommentarer.
Beträffande punkt 2, Föräktenskaplig undervisning etc., kan nämnas, att
undervisningen i samlevnadsfrågor f. n. utreds av USSU 1964. Enligt läroplanens
för grundskolan anvisningar skall dessa frågor dessutom beaktas
inom ämnena samhällskunskap och hemkunskap samt momentet sexualkunskap
inom ämnena hembygdskunskap/naturkunskap/biologi.
Punkt 3, Omfattningen av stressfenomen i skolan etc., avser frågor som
är föremål för kontinuerlig bevakning från skolmyndigheternas sida. Utformningen
av skolans undervisning och elewårdsverksamhet kan också
sägas ha skett med hänsyn till förhållanden som denna punkt inrymmer.
Beträffande punkt 4, Ett förstärkande av utbildningen av i samhället
verksamma människovårdare etc., syns de nya ämnena psykologi och ergonomi
i de gymnasiala skolorna och inom utbildningen i vissa vårdyrken
förtjäna omnämnande.
Rörande punkt 6 slutligen kan framhållas, att de psykologiska testsystem
som används inom skolan handhas med stor försiktighet och är föremål för
kontinuerlig granskning och omprövning.
Skolöverstyrelsen finner det ifrågasatta utredningsuppdraget alltför omfattande
för att utbytet skall kunna bli det avsedda och framhåller att dessutom
utredningar redan pågår på ett flertal punkter och att den kontroll,
och anpassande verksamhet som motionärerna efterlyser redan i viss utsträckning
förekommer.
Universitetskanslersåmbetet uttalar:
Bakgrunden till motionärernas framställning kan sägas utgöra den samlade
bilden av framträdande utvecklingsdrag i den västerländska industristaten
av i dag. I den allmänna debatten, som på detta område förs i synnerligen
rikt varierade former, spelar huvudtemat i motionärernas diskussion
— den enskilda människans livsvillkor i det »dynamiska» samhället
— en alltmer framträdande roll. I det offentliga utredningsarbetet dokumenteras
på samhällsområde efter samhällsområde den typ av konflikter mellan
skilda mål som kanske enklast kan illustreras av kärnproblemen på
lokaliserings- och arbetsmarknadspolitikens område: stordriftens ekonomiska
fördelar genom en åsyftad strukturförändring, t. ex. koncentration,
motverkas av de negativa följderna för den enskilde i skilda hänseenden av
just själva koncentrationen.
5
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr AD år 1966
Universitetskanslersämbetet vill starkt understryka betydelsen av att
debatten rörande just de spänningsfenomen, som motionärerna belyst, intensifieras
inom de ansvariga samhällsinstanserna. Ämbetet delar således
självfallet motionärernas uppfattning om vikten av att de grundläggande
problemen angrips på så bred och djup front som möjligt. Det är därvid av
utomordentlig vikt att samhällets organisation äger adekvat utformade
institutioner för en fortlöpande analys och behandling av dessa frågekomplex.
Vad vårt land beträffar bör kunna konstateras, att ett långvarigt lagstiftningsarbete
på det socialpolitiska fältet — med en rikt förgrenad organisation
som följd — skapat ett utgångsläge för fortsatta kollektiva ansträngningar,
som i jämförelse med situationen i åtskilliga andra länder
med motsvarande strukturproblem bör bedömas som gynnsamt. På grund
av frågornas omfattning och skiftande karaktär ställer ämbetet sig synnerligen
tveksamt till tanken att genom en särskild utredning av det slag motionärerna
åsyftar låta penetrera den berörda problematiken i hela dess
vidd. Skälen bakom denna ståndpunkt vill ämbetet sammanfatta på följande
sätt. Det är en primär uppgift för forskningen inom de mångskiftande
områden det här gäller att analysera det aktuella skeendet. En vidgad information,
grundad på resultaten av forskning rörande effekterna på den
enskilda människan av strukturomvandlingen, kan förväntas successivt
påverka de beslutande organen och leda till ökad insikt om nödvändigheten
av vidgade gemensamma ansträngningar för att lösa hithörande problem.
En utredning av det avsedda slaget — med en nära nog gränslös uppgift —- skulle kunna utgöra ett hinder för genomförande under tiden av konkreta
åtgärder i positiv riktning.
Enligt ämbetets mening bör i första hand samhällets olika befintliga planerande
eller i utvecklingsarbete verksamma organ, vart och ett inom sitt
område, erhålla resurser att kontinuerligt följa bl. a. de av motionärerna
berörda frågeställningarna. Ämbetet vill därvid endast peka på utvecklingsarbete
avseende sådana områden som skola, arbetsliv, bebyggelse, miljö i
övrigt, fritidsverksamhet, trafik samt olika vårdformer, beträffande vilka
problem av den art motionärerna anger måste beaktas med väsentligt större
uppmärksamhet i framtiden än tidigare. En tänkbar väg att främja vederbörande
centrala ämbetsverks eller motsvarande myndigheters möjligheter
att intensifiera analyser och förbereda reformverksamhet på ifrågavarande
områden bör vara att ställa särskilda medel till deras förfogande för egen
undersökningsverksamhet.
Ämbetet finner för sin del —■ såvitt gäller forskningen och den högre utbildningen
— att uppgiften att följa utvecklingen i nämnda hänseenden och
på olika punkter föreslå åtgärder som kan bidraga till att lösa hithörande
problem hör till de angelägnaste planeringsuppgifterna.
Ämbetet vill i detta sammanhang erinra om alt några av de konkreta
frågor, som berörts av motionärerna och som ligger inom ämbetets verksamhetsområde,
nyligen uppmärksammats. I propositionen 1966:62 till
årets riksdag, angående inrättande av ett arbetsmedicinskt institut m. in.,
har Kungl. Maj:t föreslagit ökade resurser för bl. a. yrkeshygienisk och
yrkesmedicinsk utbildning och forskning. I den diskussion, som föregått
propositionen, har framhållits angelägenheten av alt ifrågavarande institut
kompletteras med resurser för arbetspsykologi och arbetssociologi, så att
härigenom det avsedda institutets verksamhet kommer alt täcka även dessa
för eu god arbetsmiljö betydelsefulla aktiviteter. Kanslersämbetct vill un
-
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1966
derstryka betydelsen av att så sker. Till ämbetet har nyligen tekniska högskolan
i Stockholm i ett särskilt betänkande redovisat förslag rörande vidgad
utbildning och forskning i ämnena industriell psykologi och arbetsledning
samt ergonomi (stencilerat, januari 1966). Förslaget, vars syfte inom
sitt område torde överensstämma med av motionärerna angiven uppfattning,
har nyligen remissbehandlats och beredes för närvarande inom ämbetet.
I fråga om forskningen inom hela det område som motionärerna berör
önskar kanslersämbetet vidare erinra om de ökade resurser, som tillkommit
genom inrättandet av riksbankens jubileumsfond. Enligt riksdagens intentioner
skall fondens verksamhet till en början inriktas på sådan forskning,
som syftar till att öka kunskapen om de verkningar, som tekniska, ekonomiska
och sociala förändringar framkallar i samhället och hos de enskilda
människorna. Som motivering för detta ställningstagande anfördes bl. a.
följande av den särskilt tillkallade kommittén för utredning rörande riksbankens
jubileumsfond.
»Förutsättningarna för människornas samlevnad har under de senaste
lemtio åren väsentligt förändrats. En starkt bidragande orsak härtill har
varit den framgångsrika forskning, som skapat nya eller förbättrade resurser
på snart sagt alla livets områden. Genom att öka kunskap och insikter
har denna forskning medverkat till att öka välståndet, tryggheten och bekvämligheten
i samhället, men det har icke kunnat undvikas, att strävandena
att tillgodose detta syfte understundom kommit att i vissa avseenden
få mindre gynnsamma verkningar på levnadsförhållandena och hotat att
spoliera väsentliga värden. Det synes kommittén angeläget, att ett större
utrymme inom forskningen ägnas åt de problem, som är förenade med samhällets
och de enskilda människornas anpassning till den sålunda uppkomna,
förändrade situationen.»
Med hänvisning till vad ovan anförts rörande frågan om en särskild utredning
anser ämbetet sig inte böra närmare gå in på de nio punkter som
motionärerna särskilt specificerat. Vad beträffar punkten 5 — frågan om
inrättande av öppna, ej till allmänna sjukvården anknutna kliniker för
människor i psykisk obalans — ställer ämbetet sig frågande till den grunduppfattning
som ligger bakom det skisserade förslaget. För ämbetet ter det
sig mera naturligt att just den allmänna sjukvården institutionellt utvecklas
i sådana nya former att människorna kan acceptera den service, som
hälso- och sjukvårdsorganisationen bjuder.
I motionerna berörs vidare bl. a. frågan om inrättande av ett för flera till
de i motionerna berörda disciplinerna gemensamt forskningsinstitut (punkten
8). Ämbetet ställer sig tveksamt till detta förslag framför allt med hänsyn
till att hithörande forskningsfrågor är av så skiftande karaktär. Ämbetet
förordar i stället, att behovet av ökade forskningsresurser i första hand
tillgodoses genom olika punktinsatser, understödda av forskningsråd och
exempelvis riksbanksfonden.
Sveriges psijkologförbund anför:
Förbundet har med synnerligt intresse tagit del av motionen, som enligt
förbundets erfarenheter behandlar en fråga av utomordentlig vikt i vårt
samhälle. Det moderna samhället med snabba tekniska, ekonomiska och
miljömässiga förändringar ofta kombinerade med högt ställda arbetskrav
och hög produktionstakt utgör otvivelaktigt en press på individen som kan
bli och som i många fall också blir en mentalhygienisk fara.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4.9 år 1966 7
Det synes ohållbart att samhällets mentalhygieniska insatser på längre
sikt skulle ske utan eu samordnande planering både vad gäller att utnyttja
de kunskaper som redan finns att tillgå och vad gäller att vidga och fördjupa
kunskapsläget. Att en sådan planering måste ta fasta på en bästa avvägning
mellan olika insatser inte minst på det profylaktiska området på
ett helt annat sätt än vad som nu är fallet torde vara klart.
Det framförs också i motionen att vägarna mot ökad mentalhygien inte
bara går över samhällets mera traditionella vårdkanaler inom hälso- och
sjukvården utan också genom nya hitintills relativt outnyttjade möjligheter.
Motionärerna tar också upp ett förslag om utbildning av föräldrar
rörande barnets utveckling och förbundet vill särskilt stödja motionärerna
rörande detta behov.
Det synes dock klart, att en allmän ökning av samhällets mentalhygieniskt
inriktade aktiviteter måste bli en insats av långsiktig karaktär vilket
understryker behovet av utredning och planering. Det förefaller emellertid
redan nu klart, att den av motionärerna föreslagna upprustningen av interdisciplinär
forskning rörande människans anpassning i industrisamhället
måste utgöra en nödvändig inledande investering från samhällets sida liksom
en upprustning av utbildningen av specialister inom det s. k. beteendevetenskapliga
fältet, psykiatri och angränsande områden såsom bioteknologi
och socialmedicin. Först efter hand kan profylaxen inom hem, skola,
rörande arbete och fritid växa fram i en omfattning som på ett rimligare
sätt än nu kan motsvara det vårdbehov som i dag finns och som bl. a. framkommit
i undersökningar t. ex. Jonsson-Kälvestens »222 stockholmspojkar».
Psykologförbundet vill därför i allt stödja motionärerna i dessas begäran
om en utredning rörande åtgärder för att underlätta människans mentalhygieniska
anpassning i det moderna samhället. Enligt förbundets mening
bör en sådan utredning vara problemcentrerad och göras förutsättningslöst
d. v. s. utan bindande direktiv att gälla endast nu tillgängliga vårdinstanser
och former för insats. Utredningen bör också ges stora möjligheter att knyta
specialister från berörda discipliner till sig för att de kunskaper av mera
teoretisk och praktisk vetenskaplig art som redan finns och som efter hand
kommer fram skall kunna utnyttjas på ett så ändamålsenligt sätt som
möjligt.
Utskottet
I motionerna hemställes om en utredning beträffande de åtgärder som
kan vidtagas för att komma till rätta med de tilltagande psykiska störningstillstånden
i samhället.
Utskottet hade vid 1965 års höstriksdag till behandling motioner med
syfte som ligger nära och delvis sammanfaller med de nu föreliggande motionernas.
I fjolårets motioner hemställdes om en utredning angående den
psykoterapeutiska vården och om förslag till åtgärder som kunde anses
påfordrade. 1 sitt utlåtande över motionerna (nr 52/1965) anförde utskottet
bl. a. att behovet av psykoterapeutisk vård och av en effektivisering av utbildningen
av personal, kvalificerad för arbetsuppgifter inom psykoterapien
var väl dokumenterat. Utskottet redogjorde för vissa aktuella åtgärder
och utredningar på utbildningsområdet och anförde avslutningsvis:
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i9 år 1966
Då bristande resurser för utbildning av psykologer och bristande tillgång
till kvalificerad personal för psykoterapeutisk vård varit de avgörande hindren
för strävandena att åstadkomma godtagbara vårdmöjligheter, torde det
som under senare tid skett på utbildningssidan innebära att förutsättningarna
väsentligt förbättrats.
Utskottet avstyrkte motionerna, vilka lämnades utan åtgärd av riksdagen.
I de nu föreliggande motionernas motivering anföres synpunkter på den
svåra psykiska press som förhållandena i dagens samhälle och den snabba
samhällsutvecklingen medför för den enskilde medborgaren. Den föreslagna
utredningen anses böra få till uppgift att penetrera innebörden av den psykiska
problematiken i det moderna samhället och framlägga förslag till åtgärder.
Motionärerna lämnar i nio särskilda punkter exempel på ämnen
som de anser att utredningen bör behandla. Utskottet får med anknytning
till vissa av dessa punkter anföra följande.
Frågan om förbättrad upplysning och undervisning i samlevnadsfrågor
prövas av en kommitté, utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor
i undervisnings- och upplysningsarbetet. Förekomsten av stressföreteelser
i skolan bevakas enligt vad skolöverstyrelsen anfört kontinuerligt av skolmyndigheterna
och problemen har uppmärksammats vid utformningen av
undervisningen och elevvårdsverksamheten. Den psykiatriska barn- och
ungdomsvården samt vuxenpsykiatrin är under utbyggnad. Den allmänpsykiatriska
verksamheten är som framgår av medicinalstyrelsens yttrande
avsedd att innefatta jämväl rådgivning. Antalet familj er ådgivningsbyråer
ökar sedan några år. Ett förslag till psykologutbildning, som skall ge bl. a.
kompetens för psykoterapeutiska vårduppgifter, är under prövning av Kungl.
Maj :t. Vad motionärerna betecknat som »den industriellt och socialt psykiska
problematiken» ingår i den planerade utbildningen. Motionärernas
förslag om inrättande av öppna, från den allmänna sjukvården fristående
kliniker har mött bestämda gensagor i remissyttrandena och utskottet ansluter
sig till vad remissmyndigheterna anfört i denna fråga. Likaså finner
sig utskottet i likhet med remissinstanserna icke kunna biträda tanken på
inrättande av ett fristående, särskilt forskningsinstitut för frågor rörande
de psykiska störningstillstånden i samhället, vari bl. a. ämnena psykiatri,
socialmedicin, socialpsykologi, individualpsykologi, psykoterapi och allmän
sociologi skulle vara representerade. En allsidigt orienterad forskning i
dessa ämnen är redan organiserad vid våra universitet och högskolor och
enligt utskottets mening bör forskningsresurserna icke splittras genom en
sådan utbrytning ur organisationen av forskning beträffande vissa speciella
frågor som motionärernas förslag innebär, särskilt som planer nu föreligger
om utökning och effektivisering av forskningsarbetet ävensom utbildningen
av personal — psykiater, psykologer och kuratorer in. fl. — för olika arbetsuppgifter.
Utskottet är väl medvetet om att varken vårdmöjligheterna för dem som
drabbas av psykiska störningar eller den förebyggande verksamheten på
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1966 9
förevarande område är tillfredsställande och att stora ansträngningar bör
göras för att råda bot på dessa brister. Utskottet har emellertid på grund
bl. a. av vad remissmyndigheterna anfört kommit till den uppfattningen att
en utredning av det omfång som motionärerna föreslagit icke är lämplig.
Det är föga sannolikt att en dylik utredning skulle kunna i väsentlig mån
främja det avsedda syftet. Utskottet vill däremot starkt understryka vikten
av att utbildningskapaciteten förstärks kvantitativt och kvalitativt. Härigenom
kan bl. a. vinnas, att den tillgång till goda personella resurser som är
en grundläggande förutsättning för ökad forskning tryggas. Det är icke
möjligt att efter den korta tid av endast några månader som gått sedan riksdagen
senast behandlade hithörande frågor bedöma i vad mån vidtagna åtgärder
givit resultat men utskottet förutsätter att det pågående arbetet fullföljes.
Utskottet vill i övrigt beträffande forskningen framhålla, att punktvisa
insatser på olika områden torde vara mest ändamålsenliga och det kan med
hänsyn till de riktlinjer som riksdagen angivit för användningen av riksbankens
jubileumsfond förutsättas att medel för forskningsuppgifter på
förevarande områden skall kunna erhållas från fonden.
Utskottet vill avslutningsvis betona vikten av en effektiv samordning av
resurserna och anser det kunna förutsättas att möjligheterna till en sådan
samordning kommer att väsentligt förbättras i samband med den pågående
utbyggnaden av forskning och utbildning.
Utskottet får under åberopande av det ovan anförda hemställa,
att de likalydande motionerna 1:248 och 11:311 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Hellebladh, Oscar Carlsson,
Svanström*, Hedlund, Nyman*, Hiibinette* Axel Kristiansson*, Helge
Karlsson, Sörenson och Blomquist;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Svensson i Kungälv, Lundmark, Rimås, Wikner, Larsson i Borrby, Nilsson
i Bästekille, Rask, Hyltander, Johansson i Växjö och Thylén.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Svanström, Nyman, Axel Kristiansson, Sörenson, Rimås, Larsson
i Borrby, Hyltander och Johansson i Växjö, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr A9 år 1966
Motionerna ställer i blickfältet ett komplex av frågor, som alla har sin
utgångspunkt i individernas svårigheter att psykiskt komma till rätta med
skilda livsförhållanden i vårt samhälle. Den problematik, som belysts i motionerna
är av sådan storleks- och angelägenhetsgrad, att den påkallar noggrann
uppmärksamhet från samhällets sida.
Om icke det moderna samhället kan hjälpa individerna att komma till
rätta med sin personligt psykiska problematik, så torde det materiella välståndet
icke leda till det lyckliga samhällsliv, som ansvarigt samhällsbyggande
har till målsättning.
Samhället har redan gjort insatser på skilda områden. Utvecklingen synes
också innebära att ökad omsorg ägnas åt samlevnadsfrågorna och vårt folks
psykiska hälsa. Sålunda kan noteras, att frågan om förbättrad upplysning
och undervisning i samlevnadsfrågor prövas av en utredning, att skolan
vidgar sitt ansvar för stressfenomenen hos lärare och elever, att den psykiatriska
barn- och ungdomsvården liksom vuxenpsykiatrin är under utbyggnad
samt att familjerådgivningsbyråernas antal är i växande. Psykologutbildningen
har i viss utsträckning utvidgats, vilket bl. a. betyder att den
personligt psykiska vården, den s. k. psykoterapien, ges nya möjligheter att
betjäna det växande antalet psykiskt störda. Utskottet noterar de sålunda
tagna initiativen med tillfredsställelse.
Inte desto mindre synes enligt utskottets mening behov föreligga av en
vidgad och fördjupad samhällsinsats för att möta de tilltagande psykiska
störningstillstånden i det moderna samhället. Den psykiska problematiken
spänner över en råd skilda samhällsområden. Det är givet, att varje område
— t. ex. skolan och industrien — har att ägna uppmärksamhet åt den
speciella problematik, som möter inom respektive område. Men den psykiska
problematikens art är sådan, att den ingriper i snart sagt hela samhällslivet.
Det förhållandet att den psykiska problamtiken är invävd i så många
skilda mänskliga sammanhang ger stor tyngd åt motionärernas önskemål
om dels en samlad översyn av problematikens art, dels om en vidgad penetrering
av vad som bör göras från samhällets sida vad gäller vårt folks
psykiska hälsa. Det är riktigt att vårt samhällsbyggande grundas på en
helhetssyn på människan. Härvid synes motionärernas uppslag till ett forskningsinstitut
kring de psykiska störningstillstånden i samhället väl värt en
noggrann utredning. Vidare synes uppslaget med kliniker gällande psykisk
hjälp, fristående från den allmänna sjukvården, värt noggranna överväganden.
Att de föreliggande frågekomplexen är stora och svårgenomträngliga är
uppenbart. Frågans omfattning och svårighetsgrad får emellertid icke hindra
att samhället på bred front griper sig an med de många frågekomplex,
som döljer sig bakom begreppet »psykiska störningstillstånd». Punktvisa
insatser är givetvis av värde och kommer alltid att behövas. Men av största
11
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr b9 år 1966
vikt är, att samhället söker sig fram till i hög grad fördjupad kunskap om
det psykiska livets avgörande inflytande på individer, grupper och den totala
samhälleligheten. Den psykiska problematiken kommer med största sannolikhet
att inta en allt större plats i framtidens samhällsarbete. Det är väsentligt
att redan nu största möjliga uppmärksamhet ägnas däråt.
Utskottet får under åberopande av vad sålunda anförts hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:248 och 11:311 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om tillsättande av en utredning med parlamentarisk
förankring och med uppdrag att undersöka vilka åtgärder
som bör vidtagas för att komma till rätta med de tilltagande
psykiska störningstillstånden i samhället, varvid särskilt de
i motionerna anförda synpunkterna bör beaktas.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.