Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss instruktion för åtgärder vid trafikolyckor.

1966-11-01 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:51, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss instruktion för åtgärder vid trafikolyckor.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 51 år 1966

Nr 51

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss instruktion

för åtgärder vid trafikolyckor.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 125 av herrar Strandberg och Isacson och 11: 169 av herr Oskarson m.fl.

föreslås att riksdagen måtte hemställa, att Kungl. Maj :t ville låta utarbeta

en kortfattad instruktion med det innehåll som i motionerna antytts att

utsändas med bilskattekvittot.

I motionerna anföres att många av dem som dödats i trafiken skulle ha

kunnat räddas om sakkunnig hjälp anlänt i tid eller om medtrafikanter

omedelbart kunnat ingripa på rätt sätt.

I ett stort antal fall är trafikskadan i sig själv inte dödande, men trafikanten

drabbas av en chock som stänger andningsvägarna på så sätt, att tungan

förlamas och faller tillbaka eller att blod och slem täpper till luftvägarna.

En enkel åtgärd från en medtrafikants sida skulle ibland vara tillräcklig

för att uppehålla den skadades liv till dess att sakkunnig hjälp anländer.

Det skulle enligt motionärernas mening vara värdefullt om i alla bilar

funnes en mycket kortfattad instruktion om vilka åtgärder man bör vidtaga

när en trafikskadad är medvetslös. Det torde vara lämpligt att en sådan

instruktion automatiskt får medfölja bilskattekvittot.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen

och rikspolisstyrelsen.

Medicinalstyrelsen anför bl. a. att styrelsen tillsatt en särskild katastrofkommission

för att öka beredskapen vid större katastrofer i fredstid.

I fråga om omhändertagandet av skadad på olycksplatser är, framhåller

styrelsen, de viktigaste åtgärderna att tillse att den skadades andningsvägar

hålles fria, att de yttre blödningarna hämmas och att vid behov

andningen understödjes.

Flera samstämmiga undersökningar har visat riktigheten i motionärernas

uppfattning att ett effektivt omhändertagande på olycksplatsen skulle

förbättra utsikterna för många skadade att överleva.

Medicinalstyrelsen redogör vidare för åtgärder som vidtagits för att

förbättra sjuktransporttjänsten, inkluderande omhändertagandet av skadade

på platsen för olycksfall samt anför följande.

Från och med den 1 januari 1965 har medicinalstyrelsen överinseendet

över det vägbundna sjuktransportväsendet samt sjukvårdshuvudmännen

ansvaret för att en ändamålsenlig organisation för sjuktransporter finnes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 51 år 1966

inom vederbörande sjukvårdsområde. För att biträda sjukvårdshuvudmännen

vid fullgörandet av denna uppgift har medicinalstyrelsen anställt en

konsult.

Tidigare byggdes ambulanserna som snabbutryckningsfordon, varvid

man sökte kompensera bristen på möjlighet att ge kompetent medicinsk

vård med en många gånger alltför snabb, skadlig framfart. Man har numera

övergått till bättre konstruerade och utrustade ambulanser av skåpvagnstyp

med plats och utrymme för vård av den skadade. Den personal, som medföljer

ambulanserna, måste ha erforderlig utbildning i denna olycksfallsvård.

Den rådande bristen på läkare och sjuksköterskor gör det icke möjligt

att taga dessa kategorier i anspråk för att medfölja vid utryckningarna.

Bl. a. därför har man påbörjat en systematisk utbildning av ambulanspersonal

vid vårdyrkesskolorna och strävar efter att av ambulansmännen

skapa en kår av medicinalpersonal med kunnighet inom detta område.

Styrelsen anför att många organisationer, exempelvis Röda Korset, vilka

bedriver utbildning för olycksfallsvård, har inriktat denna på de trafikskadades

hjälpbehov. Ävenså har tanken på att införa olycksfallsvård i

körskoleutbildningen diskuterats. Något beslut i denna fråga föreligger

dock ännu icke.

Medicinalstyrelsen anser att många av de råd som kan givas i en instruktion

som den föreslagna är mycket enkla och lätta att följa och samtidigt

betydelsefulla, exempelvis i fråga om placeringen av den medvetslöse i ett

framstupa sidoläge för att hålla andningsvägarna fria. Styrelsen finner

uppfattningen om värdet av dylika instruktioner divergerande men säger

sig hålla före att de skulle kunna vara till nytta liksom information genom

massmedia, främst TV.

En prototyp till anvisningar finnes redan i en av Röda Korset utgiven

broschyr »Om detta händer kan Du hjälpa».

Rikspolisstyrelsen anför att erfarenheten visar att allmänheten ofta står

rådlös inför svårare trafikolyckor och icke sällan ingriper felaktigt vid omhändertagande

av offer för olyckorna.

Styrelsen anser det angeläget att trafikanterna på lämpligt sätt ges kunskap

om hur man i väntan på sakkunnig hjälp skall förfara med trafikskadade

personer och ansluter sig till motionärernas förslag.

Utskottet

Som framgår bl. a. av remissyttrandena över motionerna har olika undersökningar

visat att många som omkommit vid trafikolyckor skulle kunnat

överleva om de på olycksplatsen blivit omhändertagna på ett riktigt sätt.

Det kan härvid ofta vara fråga om att i avvaktan på sakkunnig hjälp vidta

förhållandevis enkla åtgärder, exempelvis för att förhindra kvävning,

stoppa blödning eller motverka eller häva chock. Det är enligt utskottets

mening angeläget att kunskaper om vad som bör göras för att lämna första

hjälp vid trafikolyckor når så många som möjligt. Man bör härvid söka sig

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 51 år 1966

fram på olika vägar —• propaganda genom massmedia, inslag i skolundervisningen

och i förarutbildningen eller annan upplysning direkt till bilförarna.

Det får vidare anses som en viktig angelägenhet inte endast för det

allmänna utan även för många enskilda organisationer, exempelvis Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande, Röda Korset, motororganisationerna

och, inte minst, försäkringsbolagen att verka för en ökad spridning

av kunskaper i förevarande ämne.

Utskottet anser sig icke böra gå närmare in på de många detalj spörsmål

som här anmäler sig men vill framhålla, att den i motionerna framförda

tanken på en kortfattad instruktion som skall vara lätt tillgänglig i alla bilar

enligt utskottets mening är värd att pröva. Däremot anser sig utskottet icke

kunna taga ställning till frågan hur en sådan instruktion lämpligen bör

distribueras. Motionärerna föreslår att den skall utsändas tillsammans med

bilskattekvittot. Även andra sätt för distributionen kan tänkas, exempelvis

att den knytes till överlämnandet av körkortet, försäkringshandlingarna

eller besiktningsinstrumentet. Över huvud taget torde frågan om behovet av

åtgärder från statens sida kunna avgöras först efter särskilda överväganden.

Utskottet anser sig således icke kunna helt biträda motionärernas yrkande

men vill med hänsyn till angelägenheten av att Kungl. Maj :t ägnar motionernas

syfte uppmärksamhet hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 125 och II: 169 i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 1 november 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Enarsson, Hellebladh, Hedlund,

Yngve Persson, fru Elvy Olsson, herrar Helge Karlsson, Wirtén och Johan

Olsson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Dickson, Haglund, Larsson i Borrby, Nilsson i Bästekille, Hyltander,

Johansson i Växjö, Andersson i Örebro och Björk i Göteborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 5 mars 1937 a1 i texten