Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss instruktion för åtgärder vid trafikolyckor.
1966-11-01 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1966:51, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss instruktion för åtgärder vid trafikolyckor.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 51 år 1966
Nr 51
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss instruktion
för åtgärder vid trafikolyckor.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 125 av herrar Strandberg och Isacson och 11: 169 av herr Oskarson m.fl.
föreslås att riksdagen måtte hemställa, att Kungl. Maj :t ville låta utarbeta
en kortfattad instruktion med det innehåll som i motionerna antytts att
utsändas med bilskattekvittot.
I motionerna anföres att många av dem som dödats i trafiken skulle ha
kunnat räddas om sakkunnig hjälp anlänt i tid eller om medtrafikanter
omedelbart kunnat ingripa på rätt sätt.
I ett stort antal fall är trafikskadan i sig själv inte dödande, men trafikanten
drabbas av en chock som stänger andningsvägarna på så sätt, att tungan
förlamas och faller tillbaka eller att blod och slem täpper till luftvägarna.
En enkel åtgärd från en medtrafikants sida skulle ibland vara tillräcklig
för att uppehålla den skadades liv till dess att sakkunnig hjälp anländer.
Det skulle enligt motionärernas mening vara värdefullt om i alla bilar
funnes en mycket kortfattad instruktion om vilka åtgärder man bör vidtaga
när en trafikskadad är medvetslös. Det torde vara lämpligt att en sådan
instruktion automatiskt får medfölja bilskattekvittot.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen
och rikspolisstyrelsen.
Medicinalstyrelsen anför bl. a. att styrelsen tillsatt en särskild katastrofkommission
för att öka beredskapen vid större katastrofer i fredstid.
I fråga om omhändertagandet av skadad på olycksplatser är, framhåller
styrelsen, de viktigaste åtgärderna att tillse att den skadades andningsvägar
hålles fria, att de yttre blödningarna hämmas och att vid behov
andningen understödjes.
Flera samstämmiga undersökningar har visat riktigheten i motionärernas
uppfattning att ett effektivt omhändertagande på olycksplatsen skulle
förbättra utsikterna för många skadade att överleva.
Medicinalstyrelsen redogör vidare för åtgärder som vidtagits för att
förbättra sjuktransporttjänsten, inkluderande omhändertagandet av skadade
på platsen för olycksfall samt anför följande.
Från och med den 1 januari 1965 har medicinalstyrelsen överinseendet
över det vägbundna sjuktransportväsendet samt sjukvårdshuvudmännen
ansvaret för att en ändamålsenlig organisation för sjuktransporter finnes
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 51 år 1966
inom vederbörande sjukvårdsområde. För att biträda sjukvårdshuvudmännen
vid fullgörandet av denna uppgift har medicinalstyrelsen anställt en
konsult.
Tidigare byggdes ambulanserna som snabbutryckningsfordon, varvid
man sökte kompensera bristen på möjlighet att ge kompetent medicinsk
vård med en många gånger alltför snabb, skadlig framfart. Man har numera
övergått till bättre konstruerade och utrustade ambulanser av skåpvagnstyp
med plats och utrymme för vård av den skadade. Den personal, som medföljer
ambulanserna, måste ha erforderlig utbildning i denna olycksfallsvård.
Den rådande bristen på läkare och sjuksköterskor gör det icke möjligt
att taga dessa kategorier i anspråk för att medfölja vid utryckningarna.
Bl. a. därför har man påbörjat en systematisk utbildning av ambulanspersonal
vid vårdyrkesskolorna och strävar efter att av ambulansmännen
skapa en kår av medicinalpersonal med kunnighet inom detta område.
Styrelsen anför att många organisationer, exempelvis Röda Korset, vilka
bedriver utbildning för olycksfallsvård, har inriktat denna på de trafikskadades
hjälpbehov. Ävenså har tanken på att införa olycksfallsvård i
körskoleutbildningen diskuterats. Något beslut i denna fråga föreligger
dock ännu icke.
Medicinalstyrelsen anser att många av de råd som kan givas i en instruktion
som den föreslagna är mycket enkla och lätta att följa och samtidigt
betydelsefulla, exempelvis i fråga om placeringen av den medvetslöse i ett
framstupa sidoläge för att hålla andningsvägarna fria. Styrelsen finner
uppfattningen om värdet av dylika instruktioner divergerande men säger
sig hålla före att de skulle kunna vara till nytta liksom information genom
massmedia, främst TV.
En prototyp till anvisningar finnes redan i en av Röda Korset utgiven
broschyr »Om detta händer kan Du hjälpa».
Rikspolisstyrelsen anför att erfarenheten visar att allmänheten ofta står
rådlös inför svårare trafikolyckor och icke sällan ingriper felaktigt vid omhändertagande
av offer för olyckorna.
Styrelsen anser det angeläget att trafikanterna på lämpligt sätt ges kunskap
om hur man i väntan på sakkunnig hjälp skall förfara med trafikskadade
personer och ansluter sig till motionärernas förslag.
Utskottet
Som framgår bl. a. av remissyttrandena över motionerna har olika undersökningar
visat att många som omkommit vid trafikolyckor skulle kunnat
överleva om de på olycksplatsen blivit omhändertagna på ett riktigt sätt.
Det kan härvid ofta vara fråga om att i avvaktan på sakkunnig hjälp vidta
förhållandevis enkla åtgärder, exempelvis för att förhindra kvävning,
stoppa blödning eller motverka eller häva chock. Det är enligt utskottets
mening angeläget att kunskaper om vad som bör göras för att lämna första
hjälp vid trafikolyckor når så många som möjligt. Man bör härvid söka sig
7
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 51 år 1966
fram på olika vägar —• propaganda genom massmedia, inslag i skolundervisningen
och i förarutbildningen eller annan upplysning direkt till bilförarna.
Det får vidare anses som en viktig angelägenhet inte endast för det
allmänna utan även för många enskilda organisationer, exempelvis Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande, Röda Korset, motororganisationerna
och, inte minst, försäkringsbolagen att verka för en ökad spridning
av kunskaper i förevarande ämne.
Utskottet anser sig icke böra gå närmare in på de många detalj spörsmål
som här anmäler sig men vill framhålla, att den i motionerna framförda
tanken på en kortfattad instruktion som skall vara lätt tillgänglig i alla bilar
enligt utskottets mening är värd att pröva. Däremot anser sig utskottet icke
kunna taga ställning till frågan hur en sådan instruktion lämpligen bör
distribueras. Motionärerna föreslår att den skall utsändas tillsammans med
bilskattekvittot. Även andra sätt för distributionen kan tänkas, exempelvis
att den knytes till överlämnandet av körkortet, försäkringshandlingarna
eller besiktningsinstrumentet. Över huvud taget torde frågan om behovet av
åtgärder från statens sida kunna avgöras först efter särskilda överväganden.
Utskottet anser sig således icke kunna helt biträda motionärernas yrkande
men vill med hänsyn till angelägenheten av att Kungl. Maj :t ägnar motionernas
syfte uppmärksamhet hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 125 och II: 169 i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 1 november 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Enarsson, Hellebladh, Hedlund,
Yngve Persson, fru Elvy Olsson, herrar Helge Karlsson, Wirtén och Johan
Olsson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Dickson, Haglund, Larsson i Borrby, Nilsson i Bästekille, Hyltander,
Johansson i Växjö, Andersson i Örebro och Björk i Göteborg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1966:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 5 mars 1937 a1 i texten