Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av trafikhaverikommissioner.

1966-11-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:55, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av trafikhaverikommissioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1966

1

Nr 55

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av

trafikhaverikommissioner.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 20 av herr Erik Filip Petersson och II: 34 av herrar Hamrin i Jönköping

och Börjesson i Falköping hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om åtgärder i syfte att tillskapa en landsomfattande

organisation i form av speciella trafikhaverikommissioner i syfte att åstadkomma

vidgad konkret kunskap om de faktorer, som bidrar till uppkomsten

av särskilt svåra trafikolyckor på våra gator och vägar.

I motionerna beröres bl. a. den skillnad som föreligger mellan å ena sidan

flygolyckorna, som medför att en kommission av sakkunniga omedelbart

gör en ingående undersökning i avsikt att söka förhindra ett upprepande,

och å andra sidan vägtrafikolyckorna, vid vilka något liknande förfarande

icke förekommer.

Vår kännedom om de verkliga orsakerna till trafikolyckorna är bristfällig.

Några noggranna och inträngande analyser av vilka faktorer som bidrar

till att framkalla en krasch görs som regel inte. Visserligen sker normalt

en polisutredning. Denna syftar emellertid huvudsakligen till att bilda en

grund för den rent rättsliga bedömningen.

Svårare trafikolyckor på gator och vägar bör göras till föremål för ingående

undersökning på ungefär samma sätt som tillämpas i fråga om flygolyckor.

För detta ändamål kan man tänka sig speciella trafikhaverikommissioner.

En viss försöksverksamhet har förekommit regionalt men de

vidtagna åtgärderna synes icke tillräckliga.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från rikspolisstyrelsen,

statens trafiksäkerhetsråd, Svenska försäkringsbolags riksförbund samt

Motororganisationernas samarbetsdelegation.

Rikspolisstyrelsen anför följande.

Den polisutredning som sker vid svåra trafikolyckor är numera så noggrann

att den i allmänhet medger ett detaljerat studium av de sannolika

orsakerna till olyckan. Den rättsliga bedömningen kräver nämligen en så

ingående undersökning som möjligt beträffande samtliga de faktorer, som

kan ha framkallat olyckan. Förutom förhör med förare, passagerare och

vittnen samt ett noggrant studium av vägen med avseende på lutnings-,

beläggnings-, belysningsförhållanden o. d. sker nämligen regelmässigt också

en teknisk undersökning av i olyckan inblandade fordon. För denna

undersökning anlitas särskilt utbildad och med de tekniska problemen väl

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 saml. Nr 55

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1966

förtrogen polispersonal eller, om så bedömes erforderligt, expertis från

statens bilinspektion och statens provningsanstalt.

I motsats till förhållandet vid flygolyckor, där en haverikommission ostört

kan arbeta inom ett avspärrat område, torde man beträffande vägtrafikolyckor

endast i undantagsfall kunna tänka sig att helt avspärra en olycksplats

i väntan på en haverikommissions ankomst. Om kommissionerna skall

kunna fylla den avsedda funktionen måste de alltså kunna vara på plats

med mycket kort varsel. En haverikommissions verksamhetsområde kan

därför rimligen inte omfatta mer än ett län, varjämte jourtjänst för kommissionens

medlemmar kommer att bli nödvändig. Härtill kommer svårigheten

att på ett tillräckligt tidigt stadium avgöra om en olycka är av sådan

art att kommissionen bör kallas till platsen.

Styrelsen framhåller vidare att att ett intensivt forskningsarbete för att

utröna olyckornas orsaker sedan lång tid tillbaka bedrives såväl i Sverige

som i andra länder och att man i försöken att finna lämpliga undersökningsmetoder

diskuterat och prövat lämpligheten av haverikommissioner

men icke funnit denna metod ändamålsenlig. Bl. a. har trafiksäkerhetsrådet

gjort negativa erfarenheter i detta hänseende.

Styrelsen säger sig slutligen vilja gentemot motionärernas uppfattning

välja hävda att den hittillsvarande trafiksäkerhetsforskningen givit goda

kunskaper om olyckornas orsaker och anvisningar om hur trafiksäkerhetsarbetet

lämpligen bör bedrivas samt avstyrker motionerna.

Statens trafiksäkerhetsråd anför följande.

I motionerna framhålles att vår kännedom om de verkliga orsakerna till

trafikolyckorna är tämligen begränsad. Detta torde vara riktigt. I Sverige

liksom i andra länder med en starkt expanderande motortrafik har man

tyvärr inte i tid satt i gång en allsidig forskning rörande trafikolyckornas

orsaker i syfte att få fram effektiva åtgärder i olycksbekämpande syfte.

Emellertid har i vårt land sedan början av 1950-talet bedrivits en trafiksäkerhetsforskning

som i förhållande till de resurser som ställts till förfogande

givit betydelsefulla resultat. Stora delar av detta forskningsfält

är dock fortfarande obearbetade.

Under sin första verksamhetstid hade trafiksäkerhetsrådet, vars huvuduppgift

är att bedriva trafiksäkerhetsforskning, att skapa förutsättningar

för en sådan forskning, bl. a. genom en omläggning av den statistiska olycksredovisningen

så att den gav ett bättre underlag för forskning rörande orsakerna

till trafikolyckorna. Denna redovisning sker numera efter ett system

med typindelning av olyckorna efter de svårigheter som människan möter

i trafiken.

I samband med praktiska prov av det nya redovisningssystemet startade

trafiksäkerhetsrådet i juli 1960 en haverikommissionsverksamhet i Uppsala

län. Det kan måhända ligga nära till hands att dra paralleller mellan

haverikommissioner för vägtrafikolyckor och undersökningskommissioner

vid flyghaverier. I båda fallen gäller det att genom vederbörlig expertis

söka få fram orsakerna till att olycka inträffat. Å andra sidan föreligger

väsentliga skillnader. I förhållande till antalet vägtrafikolyckor är antalet

flygolyckor få, vilket gör det möjligt att detalj undersöka samtliga flyg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 är 1060 3

olyckor, då flygplanet är tillgängligt. I fråga om vägtrafikolyckor föreligger

icke likartade förutsättningar. Antalet olyckor med svår personskada är

avsevärt, skadade trafikanter måste omgående transporteras till sjukhus

för vård och inblandade fordon snabbt föras bort från vägområdet för att

trafiken skall kunna flyta.

Rådet igångsatte sin haverikommissionsverksamliet i blygsam skala. Kommissionen

bestod av två stundom tre fordonstekniker och hade till uppgift

att dels undersöka förekomsten av tekniska brister hos fordon, som

deltagit i trafikolyckor av vissa typer och dels söka bedöma dessa bristers

inverkan på olycksuppkomsten.

Verksamheten förlädes till som nämnts Uppsala län och inriktades först

på fordon, som varit inblandade i singelolyckor (olyckor för ett motorfordon,

ensamt på vägen). Singelolyckorna valdes dels emedan det kunde

antas, att fordonsdefekter spelat särskilt stor roll vid olyckor av denna typ,

dels därför att vid ett studium av dylika olyckor andra trafikanter och

fordon icke är inblandade.

Under perioden 1960—1964 har omkring 500 i olyckor inblandade fordon

varit föremål för besiktning. Allteftersom erfarenheter genom sådana fordonsundersökningar

vunnits har verksamheten utvidgats att omfatta även

vägen (trafikmiljöns) betydelse ur olyckssynpunkt. Sedan 1965 har också

inblandade trafikanters roll och personskadornas omfattning börjat att studeras.

Härvid har samarbete etablerats med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och med berörda sjukhus, främst Akademiska sjukhuset i Uppsala.

De skadade trafikanterna har undersökts av specialister på sjukhusen under

vistelsen där, ävensom i vissa fall av psykolog efter utskrivningen.

Fordonsbesiktningen i samband med singelolyckor har givit vid handen,

att andelen olyckor vid vilka fordonstekniska fel helt eller delvis medverkat,

utgjort omkring 15 % av totala antalet besiktigade fordon. Eftersatt

underhåll har befunnits vara den vanligaste orsaken till konstaterade brister.

Mera sällan har man kunnat spåra konstruktions- eller tillverkningsfel.

Under perioden 1960—1964 har emellertid andelen fordon, som klassificerats

såsom varande i gott skick, ökat och andelen i dåligt skick minskat

samtidigt som antalet fel per fordon avtagit. Minskningen i felfrekvens har

främst berört sådana detaljer som fot- och handbroms samt avgassystem.

De detaljer som varit behäftade med den största andelen brister, har varit

hjulställen, bromsarna och styrinrättningen. Den obligatoriska fordonskontrollen

kan väntas medföra ytterligare förbättringar av fordonens trafikduglighet.

Én verksamhet sådan som den här redovisade skulle väl kunna bedrivas

av flera regionalt arbetande kommissioner; varje kommission kräver emellertid

minst 4 kvalificerade personer och skall den inom sitt område kunna

följa olyckor av intresse, utan hänsyn till när de inträffar, måste beredskap

uppehållas hela dygnet, vilket kräver ytterligare personal.

Trafiksäkerhetrådet framhåller vidare att bristen på kvalificerad arbetskraft

för trafiksäkerhetsforskning är så stor att tillskapandet av regionala

trafikhaverikommissioner i sådan omfattning att samtliga svårartade olyckor

i hela landet omedelbart skulle kunna utredas stöter på betydande

svårigheter.

Rådet anser ytterligare erfarenheter av haverikommissionsverksamheten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskoticts utlåtande nr 55 år 1966

böra avvaktas och säger sig vara villigt att, om erfarenheterna går i positiv

riktning, medverka till en utbyggnad av verksamheten.

Svenska försäkringsbolags riksförbund säger sig till fullo instämma i

motionernas syfte men anför vidare.

I lämpliga former bedriven forskning angående trafikolyckornas orsaker

är mycket viktig liksom det är väsentligt att forskningsresultaten följs upp

genom lämpliga åtgärder. Forskningsuppgiften på detta område är i dag

anförtrodd statens trafiksäkerhetsråd, som sedan år 1960 bedriver en successivt

utvidgad haverikommissionsverksamhet koncentrerad främst till Uppsala

län. Omfattningen och intensiteten i all forskning måste naturligen

anpassas efter föreliggande resurser, inte minst de personella. I fråga om

forskning rörande trafikolyckornas orsaker krävs insatser av kvalificerade

väg- och fordonstekniker samt läkare och psykologer. Tillgången på

lämpliga sådana forskare är begränsad. Det är enligt riksförbundets mening

olämpligt att på papperet skapa en stor landsomfattande organisation av

speciella trafikhaverikommissioner innan de nödvändiga personella resurserna

finns tillgängliga. En fortsatt gradvis utbyggnad av organisationen,

där utbyggnaden anpassas bl. a. till de i anslutning till forskningen successivt

ökande personella resurserna på sätt som under de senaste åren faktiskt

skett i trafiksäkerhetsrådets regi, synes riksförbundet vara den naturliga

och praktiskt framkomliga vägen att intensifiera forskningsarbetet.

Frågan huruvida slutmålet skall vara en landsomfattande organisation bör

avgöras på grundval av de erfarenheter som successivt vinnes under forskningsarbetets

gång. Det kan visa sig att även ett mera begränsat område

är tillräckligt representativt för att utgöra underlag för ifrågavarande

forskning.

Förbundet föreslår att motionerna lämnas utan åtgärd.

Motororganisationernas samarbetsdelegation (MSD) erinrar om det arbete

som utföres av den haverikommission som är underställd trafiksäkerhetsrådet

och anför beträffande den av motionärerna föreslagna organisationen

m. m. följande.

Förutsättningarna för att en sådan organisation skall bli verkligt effektiv

torde vara

a) tillräckliga ekonomiska anslag, som bl. a. möjliggör, att minst två

experter är heltidsanställda inom varje kommission samt att lokaler och

utrustning, t. ex. utryckningsfordon och testapparatur kan anskaffas,

b) tillgång till för uppgifterna lämpade vetenskapsmän, tekniker, o. s. v.,

vilka har möjligheter att snabbt inställa sig på en olycksplats,

c) möjligheter att inom forskningsstationen effektivt bearbeta och följa

upp fältverksamhetens resultat,

d) en utbyggnad av kontaktvägarna så att vunna erfarenheter snabbt

och i användbar form kan komma det praktiska trafiksäkerhetsarbetet till

godo.

Den verksamhet inom området, som hittills bedrivits av statens trafiksäkerhetsråd,

har haft mycket begränsade resurser men synes ändå tack

vare de engagerade vetenskapsmännens personliga intresse och insatser

ha givit värdefulla rön. Dessa har dock icke i önskvärd omfattning nyttiggjorts

på grund av otillräcklig kontakt med massmedia, radio, TV, press

samt t. ex. motororganisationerna, vilka dock äger möjligheterna att bedriva

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1966 5

den upplysning bland motorförarna som forskningsresultaten borde utmynna

i. Det måste beklagas, att det icke ansetts ingå i trafiksäkerhetsrådets

uppgifter att söka omsätta de vunna forskningsresultaten i praktisk

nytta. En ändring av trafiksäkerhetsrådets instruktioner i syfte att bygga

upp en utåtriktad kontakt för bekantgörande av vunna resultat i populär

form anser MSD vara angelägen.

Förutom ovannämnda verksamhet med koncentration till Uppsala län

har begränsade försök gjorts i Malmöhus län under ledning av professor

Wulff. I utlandet har haverikommissioner organiserats bl. a. i USA, Tyskland

och Danmark. De vunna forskningsresultaten har bedömts vara värdefulla.

MSD har liksom motionärerna uppfattningen att inträngande analyser

av trafikolyckornas orsaker kan starkt bidraga till att minska antalet skador

och minska deras följder. Det synes dock i dagens läge vara riktigast

att sträva efter en successiv utbyggnad av organisationen, förslagsvis på

så sätt, att medel snarast möjligt ställs till statens trafiksäkerhetsråds

förfogande för att utöka den nuvarande verksamheten från en till fyra

haverikommissioner. Dessa bör för att underlätta engagerandet av kvalificerade

ledamöter anknytas till universitetsstäderna Uppsala, Umeå, Lund

och Göteborg. Senare kan övervägas att överföra verksamheten till det kommande

trafikverket och låta detta föreslå ytterligare utvidgning av verksamheten

samt att budgetera denna på grundval av de med fyra haverikommissioner

vunna erfarenheterna.

Att såsom motionärerna föreslår begränsa verksamheten till utryckning

endast vid särskilt svåra och dödsbringande olyckor torde enligt MSD:s uppfattning

vara olämpligt. Kommissionerna bör ha frihet att själva välja

verksamhetsuppgift och t. ex. koncentrera forskningen till vissa olyckstyper

eller till särskilt olycksbelastade vägsträckor.

MSD föreslår att medel anslås för successivt utbyggd verksamhet genom

haverikommissioner och att organisations- och verksamhetsformen omprövas

på grundval av vunna erfarenheter.

Utskottet

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en trafikhaverikommission

kan fylla en viktig uppgift när det gäller att i trafiksäkerhetsfrämjande

syfte klarlägga orsakerna till svårare vägtrafikolyckor. Det är emellertid

uppenbart att resurser saknas för uppbyggande av en så omfattande organisation

som avses i motionerna. I den föregående framställningen har uppgifter

lämnats om den haverikommission som nu är i verksamhet inom statens

trafiksäkerhetsråd. Utskottet ansluter sig till rådets uppfattning att

ytterligare erfarenheter av det pågående arbetet bör avvaktas innan frågan

om en eventuell utbyggnad av verksamheten upptages till prövning.

Utskottet får med hänvisning till det anförda hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 20 och II: 34 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1966

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Enarsson,

Oscar Carlsson, Svanström*, Hedlund, Nyman, Hubinette och Yngve

Persson*, fru Elvy Olsson*, herrar Helge Karlsson* och Wååg*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jädérberg, herrar

Hamrin i Kalmar*, Dickson, Lundmark, Haglund*, Wikner, Larsson i

Borrby, fru Ekroth, herrar Andersson i Örebro, Thylén* och Josefson i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.