Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omhändertagandet av övergivna bilvrak. - I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna I: 348 av herr Strandberg och II: 407 av herr Bengtson i Solna m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att förslag rörande omhändertagande av övergivna bilvrak förelägges riksdagen.

1966-02-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1966:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omhändertagandet av övergivna bilvrak. - I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna I: 348 av herr Strandberg och II: 407 av herr Bengtson i Solna m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att förslag rörande omhändertagande av övergivna bilvrak förelägges riksdagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1966

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omhändertagandet

av övergivna bilvrak. -

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 348 av herr Strandberg och II: 407 av herr Bengtson i Solna m. fl. hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att förslag

rörande omhändertagande av övergivna bilvrak förelägges riksdagen.

I motionerna anföres att antalet utrangerade personbilar ökat från ca

75 000 år 1962 till uppskattningsvis 150 000 år 1965 och att bilskrotningsproblemet

blivit alltmer svårbemästrat.

Motionärerna erinrar om att bilskrotningsutredningen 1964 framlagt ett

betänkande men att detta ännu ej föranlett någon proposition till riksdagen.

Enligt motionärernas mening är det i första hand bilägaren som bär ansvaret

för att det utrangerade fordonet blir omhändertaget på ett tillfredsställande

sätt. Vissa bilägare överger emellertid sina fordon vid vägen eller

på annans mark, vilket lett till att naturen nedskräpas och givit upphov till

farliga lekplatser för harnen.

En lag bör enligt motionärerna tillskapas som ger myndigheterna legala

möjligheter att komma till rätta med problemen om omhändertagande av de

övergivna bilvraken. I första hand bör det ankomma på kommunerna att

svara för att bilvraken undanforslas och omhändertas. Åtgärder bör vidare

vidtagas från det allmännas sida i syfte att stödja tekniskt och strukturellt

utvecklingsarbete inom bilskrotningsbranschen. I samband därmed bör även

de olägenheter som är förenade med rådande exportförbud för järnskrot

uppmärksammas.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 407.

Utskottet

De i motionerna upptagna spörsmålen har tidigare behandlats av riksdagen.

I skrivelse den 17 maj 1961 anhöll 1961 års riksdag under hänvisning till

andra lagutskottets utlåtande nr 44/1961 hos Kungl. Maj:t att frågan om

omhändertagande och destruktion av kasserade bilar måtte göras till föremål

för utredning. Genom beslut den 27 juli samma år tillkallades därefter

en särskild utredningsman att med biträde av olika sakkunniga verkställa

den begärda utredningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1966

Utredarna, som antagit benämningen Bilskrotningsutredningen, har den

7 mars 1964 avgivit betänkande i ämnet (SOU 1964: 21).

Utredningen har i fråga om ansvaret för att ett bilvrak befordras till slutlig

destruktion funnit att detta ansvar rimligen bör åvila den siste ägaren av

bilen. Utredningen avvisar emellertid tanken att ansvaret borde inskrivas i

författning och att övergivande av skrotbil skulle generellt straffbeläggas.

Trots invändningar från vissa håll har utredningen funnit det ofrånkomligt

att föreslå införandet av något slag av depositionsavgift för att garantera

och eventuellt stimulera slutskrotning av personbilar. Avgiften föreslås utformad

som en obligatorisk försäkring — parallellställd med trafikförsäkringen

— för kostnaden för skrotning av varje personbil och för eventuellt

ofrånkomlig transport till skrotgården.

Beträffande det spörsmål som angivits i förevarande motionsyrkanden,

eller hur redan övergivna bilvrak skall omhändertagas, har utredningen

funnit att beslut att ett motorfordon är att anse som bilvrak och skall nedskrotas

bör meddelas av polismyndigheten. På denna myndighet bör också

ankomma att verkställa beslutet d. v. s. att forsla bilvraket till auktoriserat

skrotningsföretag eller uppdra åt sådant att självt omhänderta vraket. Nu

angivna bestämmelser föreslås bli inskrivna i en särskild lag, benämnd lag

om omhändertagande av övergivna bilvrak. Tillräckliga legala hjälpmedel

för att förhindra uppkomsten av s. k. bilkyrkogårdar har utredningen funnit

föreligga i gällande bestämmelser i 1964 års naturvårdslag. Utredningen

understryker emellertid angelägenheten av aktivitet på området från berörda

myndigheters sida.

Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Därvid

har stark kritik riktats mot förslaget om införande av en skrotningsförsäkring.

Samtidigt har i huvudsak nära nog enhälligt tillstyrkts förslaget

till lag om omhändertagande av övergivna bilvrak, i förekommande fall med

de ändringar som föranleds av avstyrkandet av skrotningsförsäkring. Inom

kommunikationsdepartementet är man enligt vad utskottet erfarit sysselsatt

med att på grundval av betänkandet och remissmaterialet utarbeta ett nytt

förslag till lagstiftning i berörda hänseenden.

Utskottet — som vill understryka angelägenheten av att i motionerna berörda

spörsmål bringas till en tillfredsställande lösning — anser sig kunna

förutsätta, att förslag i det hänseende motionärerna angivit inom kort förelägges

riksdagen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 348 och II: 407 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1966

3

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh,

Oscar Carlsson, Svanström, Nyman, Hubinette*, Yngve Persson* och

Axel Kristiansson, fru Hultell* samt herrar Helge Karlsson och Wååg*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Svensson i Kungälv, Dickson, Lundmark*, Haglund, Rimås*, Wikner*,

Nilsson i Bästekille*, Hyltander*, Johansson i Växjö och Josefson i Arrie*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.