Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning rörande den allmänna varuskatten på postorderföretagens kataloger; 7) de likalydande motionerna I: 530 av herrar Stefanson och Ottosson samt 11:642 av herrar Nordgren och Andersson i Örebro, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att fr. o. m. den 1 juli 1966 undanta proteser från den allmänna varuskatten och sålunda antaga följande Förslag till förordning angående ändring av 10 § 1 mom. för

1966-03-01 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:10, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning rörande den allmänna varuskatten på postorderföretagens kataloger; 7) de likalydande motionerna I: 530 av herrar Stefanson och Ottosson samt 11:642 av herrar Nordgren och Andersson i Örebro, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att fr. o. m. den 1 juli 1966 undanta proteser från den allmänna varuskatten och sålunda antaga följande Förslag till förordning angående ändring av 10 § 1 mom. för

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966

1

Nr 10

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

rörande den allmänna varuskatten.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 41 av herr Thorsten Larsson m. fl. samt

II: 74 av fru Gärde Widemar och herr Mattsson, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att konst som försälj es å utställning av vederbörande

konstnärs verk må vara undantagen från den allmänna varuskatten»;

2) de likalydande motionerna 1:85 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och

11:97 av herr Lothigius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte meddela

anvisningar till 15 § varuskatteförordningen av innebörd att vid försäljning

av varor transportkostnaderna skall falla utanför beskattningsvärdet

jämväl för det fall då transporten ombesörj es av säljarens egna lastfordon,

under förutsättning att kostnaderna därför debiteras särskilt och

att den sålunda debiterade faktiska frakten håller sig inom ramen för de

av vederbörande länsstyrelse fastställda taxorna för yrkesmässig lastbilstrafik»;
3)

de likalydande motionerna I: 86 av herrar Lundberg och Edström samt

II: 122 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att de begravningsutensilier som vid en persons frånfälle

vid bouppteckning får avdragas från tillgångarna vid fastställelse av kvarlåtenskapens

storlek skall undantagas från varuskatt»;

4) de likalydande motionerna I: 138 av herr Stefanson m. fl. och II: 161

av herr Öhvall m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att anvisningarna

till 12 § förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän

varuskatt erhåller följande lydelse:

Verksamhet anses som yrkesmässig, om inkomst av verksamheten enligt

kommunalskattelagen är att hänföra till intäkt av rörelse. Även annan verksamhet

anses som yrkesmässig, om den innefattar icke enbart tillfälligt tillhandahållande

av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer till konsument.

Tillhandahållande av---för entreprenören.

Vid försäljning---å auktionen.

Med konsument---som konsument.

Eftersom fastighet---till konsumenter.

I fråga---till utgivaren.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966

Försäljning till--— av tjänsteprestation.

Med uttag —- -— — hans kontor»;

5) de likalydande motionerna I: 304 av herrar Torsten Hansson och Palm

samt II: 373 av herrar Henningsson och Svenning, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om översyn

av gällande förordning om allmän varuskatt för olika konstruktioner inom

byggelementproduktionen i syfte att skapa likvärdiga beskattningsregler

för byggdelar med samma funktion»;

6) de likalydande motionerna 1:495 av herr Torsten Andersson m. fl.

och II: 616 av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning rörande den allmänna

varuskatten på postorderföretagens kataloger;

7) de likalydande motionerna I: 530 av herrar Stefanson och Ottosson

samt 11:642 av herrar Nordgren och Andersson i Örebro, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att fr. o. m. den 1 juli 1966 undanta proteser

från den allmänna varuskatten och sålunda antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959

om allmän varuskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

§ 10.

1 mom. Från skatteplikt — ---särskild avgift.

8. Läkemedel, som försäljes enligt recept eller till sjukhus, ävensom proteser,

som försäljes till läkare, tandläkare, sjukhus eller allmänhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

8) motionen II: 17 av herr Rubin m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till sådan ändring i

förordningen om allmän varuskatt, att ett obehörigt utnyttjande av stadgandet

om befrielse från uttagande av varuskatt vid försäljning till ombud

förhindras;

9) motionen II: 274 av herr Svenning och fru Ekroth, vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta att engångsemballaget för sopor må undantagas

från skatteplikt vad gäller allmän varuskatt»;

10) motionen II: 606 av herr Arvidson, vari hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t ville rikta uppmärksamheten på inadvertenserna

i gällande författningsmässiga definitioner på konstverk och hemställa om

att Kungl. Maj :t ville ta under övervägande att, genom ett tillägg till tull
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 3

taxans statistiska nummer 99.01, till kommentarerna till taxan eller till omsättningsskatteförordningen

under undantagsbestämmelserna i denna sistnämnda,

inrymma även konstnärliga verk, utförda helt för hand i textilt

material, när de uppenbarligen övervägande har ett rent estetiskt syfte»;

ävensom

11) motionen 11:632 av herr Kellgren, vari hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t begär, att sådana anvisningar i förordningen om

allmän varuskatt utfärdas, varigenom befrielse från varuskatt genomföres

vad avser försäljningen av konst vid utställningar, vid vilka arbeten försälj

es, ägda av den eller de konstnärer, vilkas arbeten där redovisas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:85, 1:304, 11:17, 11:74, 11:122, 11:161,

II: 274, II : 606, II: 616, II: 632 och II: 642.

Motionerna

De i förevarande motioner berörda frågorna om undantag från skatteplikt

för proteser och för konst som säljes på utställning har varit föremål för

riksdagens ställningstaganden vid upprepade tillfällen. Även yrkanden angående

undantag vid beskattningen för transportkostnader och tillämpning

av reduceringsregeln på byggnadsvaror liksom frågan om undantag från

begreppet yrkesmässighet för viss verksamhet, som bedrivs av stat och kommun,

har tidigare behandlats av riksdagen. Yrkanden om undantag från

skatteplikt för konstverk utförda i textilt material, för begravningsutensilier

och för engångsemballage för sopor eller om ändring av beskattningsreglerna

för försäljning till ombud har inte tidigare prövats av riksdagen

och ej heller yrkanden om ändrade beskattningsregler för postorderhandelns

kataloger.

Undantag från skatteplikt

Proteser

Enligt gällande bestämmelser är läkemedel, som tillhandahålls enligt

recept eller till sjukhus eller som införes i anslutning till sådant tillhandahållande,

undantagna från skatteplikt. Skattefriheten omfattar således inte

alla läkemedel och ej heller andra varor, som används inom sjukvården.

Frågan om undantag från skatteplikt för proteser har vid upprepade tillfällen

behandlats av riksdagen. Vid 1959, 1961 och 1962 års riksdagar hemställdes

motionsvis om ett mer allmänt undantag från skatteplikt for de

handikappades och lytesskadades tekniska och kulturella hjälpmedel. Frågan

prövades även i anledning av motionsvis framställda yrkanden vid 1960

års riksdag beträffande proteser och stödförband och vid 1965 ars riksdag

beträffande dentaltekniska alster. Yrkandena har emellertid avvisats (bevillningsutskottets

betänkanden 60/1959 reservation nr 1, 62/1960, 27/1961,

1*_Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 10

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966

37/1962 och 31/1965). Som skäl härför har bevillningsutskottet bl. a. anfört,

att skattefrihet för viss köparkategori skulle medföra betydande redovisningstekniska

och kontrolltekniska svårigheter, och att invalidernas och de

handikappades speciella behov borde tillgodoses på annat sätt än genom

lättnader i beskattningen.

I de likalydande motionerna I: 530 och II: 642 göres gällande att man i

fråga om undantagen från skatteplikt förbisett en mycket betydande grupp

av den vårdsökande allmänheten, nämligen de handikappade och vanföra,

vilka är i behov av proteser av olika slag. En person, som är i behov av en

protes för att kunna leva ett någorlunda normalt liv eller som t. o. m. är

beroende av protes för sitt uppehälles skull, måste vara att betrakta som i

minst lika hög grad vårdbehövande som den patient, vilken behöver t. ex.

ett stödförband för en vrickad fot. I ännu skarpare belysning kommer denna

orättvisa om man jämför olika behandlingar inom tandvården. Enligt varuskatteforordningen

hänföres utdragning av tänder till tandvård. Att ersätta

dessa tänder med protes för att kunna bibehålla nödvändig tuggförmåga anses

emellertid inte som tandvård utan är med nuvarande bestämmelser belagt

med varuskatt.

Konst

Enhgt gällande bestämmelser är konstverk, hänförliga till tulltaxenr

99.01 99.03, undantagna från skatteplikt när de annorledes än butiksmäs
sigt

eller i samband med utställning tillhandahålls av upphovsmannen direkt

till konsument eller införs till riket i anslutning till sådant tillhandahållande.

De angivna tulltaxenumren omfattar målningar och teckningar,

utförda helt för hand, samt konstgrafiska originalblad och originalskulpturer

oavsett material.

Sedan nämnda undantagsbestämmelse infördes år 1960 har riksdagen

haft att ta ställning till upprepade motionsyrkanden att skattefriheten

måtte utsträckas även till konstverk, som försäljs på utställningar. Yrkanden

harom vid 1961—1965 års riksdagar har dock avvisats (bevillningsutskottets

betänkanden 27/1961, 37/1962 reservation nr 1, 24/1963, 13/1964

och 31/1965). Vid 1965 års riksdag anförde bevillningsutskottet i denna

fråga bl. a., att bildkonstnärernas redan existerande skatteförmåner, som

delvis fick ses mot bakgrunden av de kontrolltekniska svårigheterna vid försäljning

från konstnärens ateljé, i och för sig kunde diskuteras. Det skulle

for en konstnär, som arbetar i exempelvis glas eller keramik, framstå som

ytterst orättvist, att han för de varor han försäljer på en utställning måste

erlägga allmän varuskatt, om en skulptör eller målare i samma situation

skulle befrias från skatt. Stöd åt konstnärligt skapande borde ges på andra

vägar än genom skattebefrielse. En skattefrihet skapade administrativa

svårigheter och gynnade de konstnärer mest, vilka hade det minsta behovet

av ekonomiskt stöd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 5

Motionären i motionen 11: 606 hävdar att den nu gällande undantagsbestämmelsen

för konst medför en socialt och ekonomiskt svårförklarlig oi ättvisa

mot de konstnärer, som regelmässigt använder textila tekniker som

konstnärligt uttrycksmedel. Det är svårt att förstå, att en konstnär, om han

uttrycker en vision genom målade färgfält på duk, skall slippa omsättningsskatten

vid direkt försäljning, under det att denna pålaga drabbar honom

om han väljer att i stället uttrycka sig genom färgfält av textilt material,

applicerade på duken. Det finns i landet en till antalet liten men genom

sin gärning för kulturlivet viktig krets av konstnärer, för vilka textila

tekniker är det naturliga uttrycksmedlet och som på detta område skapar

verk av erkänt hög konstnärlig halt. Dessa verk har under senare år i ökad

omfattning av allmänhet och kritik mottagits med stort intresse och har

stor betydelse bl. a. för utsmyckningen av våra offentliga miljöer. Motionären

avser uteslutande verk, som uppenbarligen till sitt huvudsyfte har en

rent estetisk verkan, sålunda inte sådana textila alster, som till sitt huvudsyfte

är att betrakta som bruksföremål, t. ex. mattor.

I de likalydande motionerna I: il och II: 7i åberopas att allmänna skatteberedningen

föreslår att skatten på konst som säljs vid utställningai avskaffas.

I princip är en konstskapares ersättning för utförd konstnärlig

prestation inte varuskattepliktig. Mot bakgrund härav har ifrågavarande

bestämmelse med rätta kommit att anses såsom omotiverad. Eftersom eu

författare inte behöver betala omsättningsskatt på den ersättning han fåi

för ett manuskript från ett bokförlag, bör inte heller en målare behöva

betala varuskatt för ersättningen för sin konstnärliga produkt tavlan. Det

bör vidare anmärkas att efterfrågesituationen på konst knappast är sådan

att varuskatten saknar betydelse för avsättningen. Ofta torde det f. n. vara

så, att konstnärerna själva får dra av varuskatten från det pris som de

under andra förhållanden skulle kunna fa för konstverket i fråga.

Motionären i motionen II: 632 gör gällande att konstnärens utställningskostnader

ofta uppgår till närmare 50 procent av försäljningssumman. Därtill

kommer den nu tioprocentiga varuskatten. Eftersom utställningarna utgör

den enskilde konstnärens bästa möjlighet att avyttra sina arbeten, blir

det i själva verket fråga om varuskatt på konstnärens intellektuella och

konstnärliga prestation.

Vidare hävdas alt konstutställningar på intet sätt kan jämställas med de!

utbjudande av varor som sker inom annan form av försäljning, exempelvis

kläder, möbler, matvaror eller husgeråd. Det är för konstnären fråga om

ett skapande, som ofta subventioneras med annat arbete och som sällan i

början betalar sig. Självklart spelar det i sadana sammanhang en mycket

stor roll för det stora flertalet konstnärer om de har att kämpa mot eu

omsättningsskatt eller ej. Den kan ej ses som ett fristående problem. EU

borttagande av skatten här vore också konsekvent i förhållande till ateljé
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966

försäljningen, som sedan några år är befriad. Som det nu är frestas såväl

kund som konstnär att kringgå skattebestämmelserna. Den förre är ofta

medveten om att det går att köpa billigare efter utställningen i konstnärens

ateljé. Konstnären kan här komma i öppen konflikt med bl. a. konstsalongen,

som givetvis vill uppnå bästa möjliga försäljningsresultat. De

administrativa svårigheterna vid gränsdragning .mellan varubeskattade respektive

icke varubeskattade konstverk syns kunna undanröjas genom att

följande principer tillämpas:

1) Förstagångsförsäljning vid utställning av en konstnärs verk, direkt

från denne eller via kommissionär enligt kontrakt, skall icke varubeskattas.

2) Konsthandlares, kommissionärers m. fl. försäljning av konst, som

icke utgör sådan förstagångsförsäljning, skall varubeskattas.

3) Vid deklaration av varuskattepliktig konstförsäljning skall även den

icke varuskattepliktiga konstförsäljningen redovisas.

Engångs emballage för sopor

Motionärerna i motionen II: 274- anför till stöd för sitt yrkande huvudsakligen

följande.

Under senare år har uppsamling av sopor och avfall i säckar av kraftpapper,

typ engångsemballage, ägt rum i ständigt ökad omfattning. Metoden

har rönt stort intresse eftersom den inneburit en välbehövlig och påtaglig

förbättring på renhållningens område. Systemet har visat sig tillgodose

högt ställda krav ur skilda synpunkter. Den allmänna varuskatten har

emellertid medfört att engångsemballaget för sopor kommit i ett försämrat

och direkt ogynnsamt läge jämfört med andra konventionella system med

återgångsemballage. För sistnämnda uppsamlingsbehållare har den s. k.

reduceringsregeln inneburit att den allmänna varuskatten sänkts till 5,8

procent, eftersom det övervägande är fråga om behållartyper, vilka klassas

som inventarier med beräknad varaktighet av mer än 3 år. Med hänsyn till

vikten att även på renhållningens område tillvarata varje möjlighet till att

förbättra förhallanden, som är av betydelse för den allmänna hälsovården,

bör beskattningen inte uppställa speciellt hinder för engångsemballage

för sopor. Starka motiv talar enligt motionärernas mening för att emballage

för sopuppsamling i likhet med emballage för vissa andra ändamål undantas

från skatteplikt.

Begravningsutensilier

I de likalydande motionerna I: 86 och II: 122 konstateras att i varuskatteförordningen

från skatteplikt inte undantagits ett varuslag som kommer

i fråga allenast en gång i varje medborgares tillvaro. Motionärerna menar

allt som innefattas i de skäliga kostnader som alltid uppkommer på grund

av en persons frånfälle och som vid bouppteckning får avdragas från till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 7

gångarna vid fastställelse av kvarlåtenskapens storlek. Ett varuskattepålägg

på begravningskostnaderna — med undantag för arvoden och eventuella

annonser i anslutning till frånfället — kommer nästan alltid för de

efterlevande som en överraskning, dubbelt obehaglig därför att den kommer

i en situation som är både känslig och ekonomiskt pressande. För många

är det stötande, att det allmänna på detta sätt skall taga en extra och sista

tribut från en medborgare. Det synes motionärerna skäligt och riktigt, att

det allmänna gör den ekonomiska börda lättare, som så ofta drabbar de

efterlevande, genom att från skatteplikt undantaga de varor som här

berörts.

Skattskyldighet

Försäljning till ombud

Enligt gällande bestämmelser föreligger skattskyldighet vid yrkesmässig

försäljning till konsument. Skattskyldighet föreligger emellertid inte vid

tillhandahållande av varor i allenast ringa omfattning. Är ombud att anse

som återförsäljare, vilken tillhandahåller varor i allenast ringa omfattning,

föreligger inte skattskyldighet, vare sig för ombudet eller för den som säljer

till ombudet.

Som framgår av den inledande redogörelsen har riksdagen inte tidigare

haft att pröva motionsyrkanden rörande dessa bestämmelser.

Till stöd för yrkandet i motionen II: 17 anför motionärerna att skatteplikt

icke föreligger enligt förordningen om allmän varuskatt för de varor

en grossist försäljer till ombud. Detta har enligt motionärerna utnyttjats

inom vissa postorderföretag på så sätt, att försäljning till enskilda avnämare

förutsatts utgöra försäljning till ombud. Kunderna har således gjorts

till ombud. Det synes enligt motionärernas uppfattning icke vara möjligt

att med nuvarande lagstiftning ingripa mot detta tillvägagångssätt, som

är ägnat att undanhålla statsverket varuskatt och att förrycka konkurrensförhållandena

inom vederbörande bransch.

Undantag från yrkesmässighet vid viss samverkan mellan stat och kommun

Enligt gällande bestämmelser anses verksamhet som staten eller kommun

bedriver med syfte uteslutande att tillgodose egna behov som yrkesmässig

endast om den sker i bolagsform eller i liknande form. Detta gäller även

när verksamheten anordnats i samverkan mellan staten och kommun eller

mellan kommuner och skattskyldighet enligt vad nyss sagts icke förelegat,

om var och cn av de samverkande bedrivit motsvarande verksamhet för egna

behov. Med kommun avses här även landstingskommun.

Nämnda bestämmelser infördes vid 1965 års riksdag enligt förslag i proposition

nr 87. I samband därmed hade bevillningsutskottet att behandla

motioner, i vilka motionärerna hemställde om avslag å propositionen. Bevillningsutskottet

uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 31 bl. a.,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966

att det i propositionen framlagda förslaget fick ses mot bakgrunden av den

samverkan mellan försvarets fabriksstyrelse och vissa landsting som etablerats

i fråga om tvätteriverksamhet. De dåvarande beskattningsreglerna

motverkade en rationalisering av det allmännas verksamhet på ett område,

där verksamheten inte bedrevs i egentlig konkurrens med enskild verksamhet.

Härtill kom att förutsättningar för skattebefrielse i dessa fall skulle

kunna arrangeras även på annat sätt. Utskottet ansåg sig kunna biträda

förslaget i propositionen även med hänsyn till att man borde ha rätt att i

förevarande fall betrakta det allmännas verksamhet som en enhet, där

ansvaret kunde växla mellan staten, landstingskommuner eller kommuner.

I de likalydande motionerna I: 138 och II: 161 anför motionärerna bl. a.,

att ovannämnda bestämmelser i praktiken innebär en diskriminering i konkurrenshänseende

av enskild verksamhet av motsvarande slag. Särbehandlingen

står i strid mot statsmakternas strävanden att främja konkurrensen

som prisbildande faktor och mot principen att beskattningen bör vara konkurrensneutral.

Beskattningsvärdet

Enligt gällande bestämmelser utgör beskattningsvärdet vederlaget för varan,

inräknat allmän varuskatt. Avdrag får icke ske för transport-, emballage-

och andra liknande kostnader, som ingår i priset för varan. Skatt utgår

emellertid icke på kostnader för transport, som utföres av självständig

fraktförare.

Vid 1959 års riksdag hade bevillningsutskottet att behandla en framställning

rörande undantagande av transportkostnader från varuskatteområdet.

Framställningen föranledde emellertid icke någon riksdagens åtgärd

(bevillningsutskottets betänkande 60/1959, reservation nr 1). Vid 1960 års

riksdag framställdes enahanda yrkande i de likalydande motionerna I: 429

och II: 523. Med anledning härav anförde bevillningsutskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande 62/1960 bl. a., att det i och för sig var otillfredsställande,

att beskattningen ledde till konstruktioner i avsikt att kringgå

bestämmelserna. Utskottet framhöll fortsättningsvis följande.

Emellertid måste beaktas att ett mycket omfattande och komplicerat

arbete skulle förorsakas såväl företagen som beskattningsmyndigheterna, om

sådana kostnader som transportkostnader skulle undantas från varuskatteområdet.

Utskottet anser det därför uteslutet att generellt undantaga dylika

kostnader vid bestämmandet av beskattningsvärdet. Att behandla sådana

transportkostnader, som till mer betydande del ingår i beskattningsvärdet,

på annat sätt än transportkostnader i allmänhet är också ägnat att

väcka betänkligheter. Alternativet att varubeskatta transporttjänster i förevarande

fall synes inte heller vara fritt från vägande invändningar. Med

hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka någon ändring i den

riktning motionärerna önskat. Utskottet vill dock framhålla önskvärdheten

av att Kungl. Maj :t följer utvecklingen i förevarande hänseende med upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 9

märksamhet och — om det skulle visa sig att den ifrågavarande bestämmelsen

leder till mer avsevärd snedvridning av konkurrensförhållandena —

föranstaltar om lämpliga åtgärder.

Transportkostnaderna

Beträffande transportkostnader anför motionärerna i de likalydande motionerna

1: 85 och II: 97 inledningsvis, att dessa kostnader, som i princip är

undantagna från beskattningen, trots detta i vissa fall ingår i beskattningsvärdet.

Detta har lett till en snedvridning i konkurrensen, särskilt när det

gäller tunga eller skrymmande varor. Transportkostnaden är för sådana

varor ofta relativt hög i förhållande till själva varupriset, framför allt i

fråga om vissa varor i byggnadsbranschen. Efter höjningen av varuskatten

till 10 procent har konkurrenssituationen blivit alltmer besvärande. Firmabilarna

har blivit direkt diskriminerade i varuskattehänseende, och i allt

större utsträckning har man tvingats anlita fristående åkare. Därigenom

motverkas strävandena att industrialisera byggnadsproduktionen. Här föreligger

uppenbarligen ett missförhållande på varuskatteområdet som bör

rättas till, fortsätter motionärerna. Den lämpligaste lösningen torde vara

att den medgivna skattefriheten för fristående fraktförare utsträckes jämväl

till sådana fall där transporterna utföres av säljaren, detta under förutsättning

att transportkostnaden debiteras särskilt och att det debiterade

priset håller sig inom ramen för taxan för den yrkesmässiga lastbilstrafiken.

Materialbegreppet och reduceringsreglerna

Postorderhandelns kataloger

Som redan angivits i den tidigare redogörelsen inträder enligt gällande

bestämmelser skattskyldighet vid försäljning till konsument. Med konsument

förstås den som förvärvar varor för annat ändamål än yrkesmässig

återförsäljning m. m. eller såsom material vid bl. a. yrkesmässig tillverkning

av varor för avsalu. Har skattskyldig inköpt skattepliktigt material

må han vid beräkning av sin skattepliktiga omsättning göra avdrag för

kostnaderna härför, under förutsättning att erlagd likvid för materialet

inkluderat allmän varuskatt. — Reklammaterial innefattas inte i materialbegreppet.

Med anledning av väckta motioner vid 1961 års riksdag uttalade bevillningsutskottet

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 27, att det kunde

finnas visst fog för att undanta reklamkostnader för export från beskattning.

Frågan om reklamkostnaderna har därefter icke behandlats av riksdagen.

I de likalydande motionerna I:b95 och 11:616 anföres, att den huvudsakligaste

försäljningen inom varudistributionen i dag sker genom grosshandel,

varuhus, vanliga öppna butiker och postorderföretag. Av dessa är

det i stort sett endast postorderföretagen som icke bedriver sin försäljning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966

genom personlig bearbetning av kundkretsen utan i stället genom utsändande

av kataloger. Katalogerna innebär för postorderföretagens del en

annonsering i egen regi, som närmast motsvaras av annonsering i dagsoch

veckopress. Postorderhandelns katalogkostnader kan beräknas uppgå

till ca 10 procent av en totalförsäljning om ca 600 milj. kr. per år, d. v. s.

till 60 milj. kr.

Den som yrkesmässigt till rörelseidkare försäljer varor avsedda att av

köparen användas för reklamändamål är skyldig att utta varuskatt. Eftersom

skattskyldighet inte föreligger för tidnings- och tidskriftsföretags annonsintäkter

råder det skillnad i varuskattehänseende mellan olika försäljningsmedia.

Därigenom uppstår en snedvridning i konkurrenshänseende.

Det bör enligt motionärernas mening beaktas, att postorderbranschen fyller

en speciell uppgift i fråga om distributionen till glesbygderna. Denna

uppgift är av särskild betydelse med hänsyn till den i allt snabbare takt

fortgående nedläggningen av butiker på olika mindre orter i landet.

Byggnadsmaterial

För rörelse, i vilken ingår tillhandahållande av monteringsfärdiga hus,

skall enligt gällande bestämmelser skatten, i vad avser tillhandahållande

och uttag ur rörelse av sådana hus, beräknas allenast å 60 procent av den

eljest skattepliktiga omsättningen.

Enligt samma grunder skall skatten beräknas för annan rörelse i vad avser

tillhandahållande och uttag av fabrikst ill verkad betongmassa samt av

maskiner och andra döda inventarier med en beräknad varaktighetstid av

mer än tre år för stadigvarande användning i jordbruk, skogsbruk, rörelse

eller annan yrkesmässig verksamhet.

Reduceringsreglerna, som tidigare gällde endast monteringsfärdiga trähus

och servering, erhöll sin nuvarande utformning vid 1965 års riksdag.

I anslutning därtill hade bevillningsutskottet att behandla motionsvis framställda

yrkanden rörande bl. a. utsträckning av reduceringsregeln även till

förbearbetade byggnadsvaror. Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall

till dessa motioner, anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16

bl. a., att ett bifall till motionerna dels skulle medföra svåra gränsdragningsproblem

och dels leda till ett icke oväsentligt skattebortfall. Utskottet fann

inte anledning antaga, att den år 1965 genomförda skattehöjningen i rådande

löneläge skulle motverka tillverkningen av förbearbetade byggnadsvaror.

I de likalydande motionerna 1: 304 och II: 373 anför motionärerna till

stöd för sitt yrkande om utredning i syfte att skapa likvärdiga beskattningsregler

för byggdelar med samma funktion bl. a. följande.

Byggnadsindustrin i landet står inför en betydande omställningsprocess.

Helt nya byggsystem växer fram, baserade på byggnadselement som förtillverkats

på fabrik, s. k. industriellt byggande. Denna utveckling har från allmänna

synpunkter bedömts som önskvärd. Vid den förra året beslutade

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 11

ändringen i förordningen om allmän varuskatt har det industriella byggandets

problem beaktats. Skattelättnaderna vid försäljning av monteringsfärdiga

trähus har vidgats, så att förordningen nu är tillämplig på alla typer

av monteringsfärdiga hus, oavsett material. Emellertid har begreppet monteringsfärdiga

hus givits en definition som medfört att skattelättnaderna

endast kan tillämpas vid vissa byggsystem eller då särskilda mellanled bildats.

Stomtillverkning enligt industriella principer förekommer i dag huvudsakligen

inom ramen för s. k. slutna system, där konstruktioner och

tillverkningsprinciper till väsentlig del utgör fabrikationshemligheter. Under

den senaste tiden har emellertid tillverkning av stomelement även upptagits

enligt ett system som i princip är öppet för olika byggnadsföretagare.

Det har i skilda sammanhang framförts att det industriella byggandet i

landet företrädesvis borde inriktas på s. k. öppna system för motverkande av

monopolistiska tendenser. I sin nuvarande utformning verkar emellertid

varuskatteförordningen i motsatt riktning.

Utskottet

I de förevarande motionerna framställs yrkanden, som syftar till ändringar

i olika hänseenden i fråga om den allmänna varuskatten. Utskottet

vill inledningsvis erinra om att den allmänna varuskatten behandlades i två

olika propositioner till 1965 års riksdag och att de i samband därmed beslutade

ändringarna innebar — förutom höjning av skattesatsen — även

en utvidgad tillämpning av de särskilda reduceringsreglerna samt vissa förenklingar

och liberaliseringar till fördel för näringslivet. Flera av de här

behandlade yrkandena är betingade av de ändringar som beslöts föregående

år. Utskottet behandlar motionerna i anslutning till varuskatteförordningens

disposition.

Undantag från skatteplikt

I motionerna 1: 530 av herrar Stefanson och Ottosson samt II: 642 av herrar

Nordgren och Andersson i Örebro hemställs om lagstiftning i syfte att

undanta proteser från skatteplikt. Motionärerna åberopar bl. a. att läkemedel

som tillhandahålles enligt recept eller till sjukhus nu åtnjuter sådan

skattebefrielse och anser att samma skäl för skattefrihet kan åberopas för

proteser. Därmed åsyftar motionärerna såväl konstgjorda lemmar som

tandproteser.

Vid tidigare behandling av detta spörsmål har framhållits, att önskemål

som berör invaliders och handikappades speciella behov bör tillgodoses på

annat sätt än genom lättnader i beskattningen. Frågan om beskattningen av

tandproteser var föremål för riksdagens ställningstagande år 1965 i samband

med behandlingen av motioner rörande den allmänna varuskatten på

dentaltekniska alster. Riksdagen fann då inte skäl att göra undantag för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966

sådana varor. Det bör i detta sammanhang framhållas att varuskatten vanligen

utgör en ringa del av allmänhetens sammanlagda kostnader för anskaffande

av tandproteser. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna 1: 530 och II: 642.

Konstverk, hänförliga till tulltaxenummer 99.01—99.03, är undantagna

från skatteplikt om de annorledes än butiksmässigt eller i samband

med utställning tillhandahålles av upphovsmannen direkt till konsument.

Genom anknytningen till nämnda tulltaxenummer begränsas undantaget

till att i huvudsak omfatta målningar, teckningar, grafik och skulpturer.

I motionen II: 606 av herr Arvidson hemställs om riksdagsskrivelse i syfte

att från skatteplikt undanta även konstverk utförda i textilt material, då

sådant konstverk försäljes av upphovsmannen under de villkor som nu medför

skattefrihet för målningar m. m. Lagstiftningsyrkande om undantag för

konst som säljes på utställning framförs i motionerna I: 41 av herr Thor sten

Larsson m. fl. samt II: 74 av fru Gärde Widemar och herr Mattsson, medan

i motionen II: 632 av herr Kellgren hemställes om riksdagsskrivelse med

begäran om utredning i samma syfte.

Skäl kan visserligen anföras för att utvidga det nu gällande undantaget

för konstverk till att även omfatta sådana verk i textilt material. Det kan

emellertid enligt utskottets mening befaras att en dylik utvidgning skulle

kunna medföra betydande gränsdragningsproblem och därigenom skapa

administrativa svårigheter, som inte skulle stå i proportion till den avsedda

skattebefrielsen. Frågan om skattefrihet för konstverk som försäljs

på utställningar har vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen, som avvisat

motionsyrkandena därom. I de nu föreliggande motionerna redovisas

inga nya skäl för skattefrihet. Den omständigheten att bildkonstnärerna

redan åtnjuter vissa skatteförmåner kan enligt utskottets mening inte åberopas

som skäl för att ytterligare utvidga sådana förmåner. 1965 års bevillningsutskott

uttalade att stöd åt konstnärligt skapande bör ske på andra

vägar än genom skattebefrielse, och utskottet anser sig fortfarande böra vidhålla

denna ståndpunkt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

bifall till motionerna II: 606, I: 41 och II: 74 samt II: 632.

Yrkandet i motionen II: 274 av herr Svenning och fru Ekroth om undantag

från skatteplikt för engångsemballage för sopor anses

bl. a. motiverat av allmänt hygieniska skäl.

Utskottet vill i denna fråga endast anföra, att man på dessa grunder kan

motivera skattefrihet för snart sagt varje vara som jämfört med konkurrerande

produkter bättre kan antas främja hygien. Ett bifall till motionsyrkandet

skulle sannolikt leda till åtskilliga krav, som sammanlagt skulle vara

ägnade att helt urholka beskattningen. Utskottet finner därför inte skäl tillstyrka

bifall till motionen II: 274.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 13

I motionerna I: 86 av herrar Lundberg och Edström samt II: 122 av herr

Fridolfsson i Stockholm m. fl. hemställs om undantag från skatteplikt för

sådana begravningsutensilier för vilka kostnaderna vid fastställande

av kvarlåtenskapens storlek får avdragas från tillgångarna. Motionärerna

hänvisar bl.a. till att beskattningen drabbar de efterlevande i en

situation som är både känslig och ekonomiskt pressande.

Utskottet vill framhålla att motionsyrkandet avser undantag från skatteplikt

för ett betydande antal olika varuslag. Vid fastställande av kvarlåtenskapens

storlek får nämligen avdrag normalt göras för bl. a. sorgkläder,

måltid i anslutning till begravning, kista och kistdekoration, gravsten och

urna. Utan att gå in på frågan om de efterlevandes ekonomiska situation,

som självfallet kan växla, nöjer sig utskottet med att konstatera att ett bifall

till motionsyrkandet skulle medföra betydande skattetekniska svårigheter.

Utskottet avstyrker därför motionerna.

Frågor rörande skattskyldighet, beskattningsvärde och avdrag

Enligt gällande bestämmelser föreligger skattskyldighet vid bl. a. försäljning

till konsument. Är ombud att anse som återförsäljare, vilken tillhandahåller

varor i allenast ringa omfattning, föreligger inte skattskyldighet vare

sig för ombudet eller för den som säljer till ombudet. I motionen II: 17 av

herr Rubin m. fl. yrkas ändring av bestämmelserna i varuskatteförordningen

för att förhindra möjligheter att undvika beskattning genom försäljning

till ombud. Motionärerna vänder sig mot att vissa postorderföretag

utnyttjat bestämmelserna på så sätt att enskilda avnämare har

gjorts till ombud, varigenom statsverket undanhållits skatt.

Det angivna förfarandet bör enligt utskottets mening inte få passera opåtalt.

Det torde emellertid vara möjligt att beivra detta tillvägagångssätt inom

ramen för gällande lagstiftning. Den omständigheten att kunderna vid försäljningen

kallas ombud, torde inte frita leverantören från skattskyldighet,

om han har anledning anta att varorna inte är avsedda för återförsäljning.

Utskottet förutsätter att riksskattenämnden kommer att ägna uppmärksamhet

åt de påtalade missförhållandena. Med det anförda anser utskottet sig

ha besvarat motionen II: 17.

I enlighet med förslag i propositionen nr 87 beslöt 11)65 års riksdag alt i

anvisningarna till 12 § förordningen om allmän varuskatt införa bestämmelser

av innebörd att verksamhet som staten eller ko mm

u n bedriver med syfte uteslutande att tillgodose

egna behov skall anses som yrkesmässig endast om den sker i bolagsform

eller i liknande form. Bestämmelsen gäller under samma förutsättningar

även vid samverkan mellan staten och kommun eller mellan kommuner.

I anslutning till propositionen framfördes motionsvis yrkanden om

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966

att ifrågavarande undantag såsom stridande mot beskattningens principer

borde utgå ur lagstiftningen. 1965 års bevillningsutskott uttalade i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 31, att förslaget fick ses mot bakgrunden

av den samverkan mellan försvarets fabriksstyrelse och vissa landsting som

etablerats i fråga om tvätteriverksamhet. Utskottet framhöll vidare att den

avsedda verksamheten inte bedrevs i egentlig konkurrens med enskild företagsamhet

och att man i förevarande fall borde ha rätt att betrakta det allmännas

verksamhet som en enhet.

Yrkandet i motionerna I: 138 av herr Stefanson m. fl. och II: 161 av herr

öhvall m. fl. sammanfaller med de ovan i anslutning till propositionen framförda

motionsyrkandena och motiveringen är även i huvudsak densamma.

Utskottet kan inte finna att motionärerna åberopat några nya omständigheter

i frågan och avstyrker därför med hänvisning till vad 1965 års bevillningsutskott

anförde i detta ämne bifall till motionerna I: 138 och II: 161.

Enligt anvisningarna till 15 § varuskatteförordningen får avdrag inte göras

för transportkostnader som ingår i priset för en vara. Skatt

utgår dock inte på kostnaderna för transport som utföres av självständig

fraktförare.

I motionerna 1:85 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och 11:97 av herr

Lothigius m. fl. begäres sådan ändring av anvisningarna, att transportkostnad

inte skall ingå i beskattningsvärdet även om transporten ombesörjes av

säljaren under förutsättning att kostnaderna därför debiteras särskilt och

att den sålunda debiterade faktiska frakten håller sig inom ramen för de av

vederbörande länsstyrelse fastställda taxorna för yrkesmässig lastbilstrafik.

Motionärerna motiverar sitt yrkande bl. a. med att konkurrenssituationen

framför allt vad gäller vissa varor i byggnadsbranschen efter skattehöjningen

1965 blivit alltmer besvärande genom att leverantörerna i större

utsträckning tvingas anlita fristående åkare för att kunderna skall undvika

skatten på transportkostnaden. Leverantörernas egna lastfordon blir därigenom

missgynnade.

Utskottet vill inte bestrida riktigheten av den i motionerna beskrivna utvecklingen

beträffande vissa av de tunga transporterna. Frågan om beskattningens

effekt på detta område har även tidigare behandlats av riksdagen,

som då förutsatte att frågan skulle följas med uppmärksamhet av Kungl.

Maj :t. Det torde enligt utskottets mening vara förenat med betydande svårigheter

att utforma tillfredsställande bestämmelser för att eliminera den

åsyftade snedvridningen av konkurrensen. En dylik åtgärd skulle sannolikt

påverka näringslivets leveransvillkor över huvud taget och därigenom få

konsekvenser som torde vara svåra att överblicka, samtidigt som den kan

förväntas medföra ett betydande skattebortfall. Även om beskattningen

kan leda till från vissa synpunkter otillfredsställande resultat på transportområdet

anser utskottet det inte tillrådligt att inom ramen för nuva
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 15

rande beskattningsform vidta så vittgående ingrepp som motionärerna föreslår.

Utskottet finner således inte anledning tillstyrka bifall till motionerna

I: 85 och II: 97.

En fråga som närmast anknyter till bestämmelserna om avdrag för beskattat

material tas upp i motionerna I: 495 av herr Torsten Andersson

in. fl. och II: 616 av herr Gustafsson i Borås in. fl., där utredning begärs i

syfte att undanta postorderhandelns kataloger från beskattningen.

Enligt gällande bestämmelser innefattas sådana kataloger inte i

material. Motionärerna hänvisar till att katalogkostnaderna för postorderhandeln

uppgår till ca 10 procent av omsättningen, motsvarande ca 60 milj.

kr. om året. Genom att katalogkostnaderna beskattas medan annonsering i

pressen är obeskattad kommer de företag, som använder postorderkataloger

för att utbjuda sina varor, i en sämre ställning än de som utbjuder varorna

genom annonser.

Utskottet finner inte de i motionerna framförda skälen motivera några

särskilda regler för postorderfirmornas kataloger. Materialbegreppet är nu i

princip anknutet till vad som utnyttjas i den egentliga produktionsprocessen

och i själva varuhanteringen. En ändring av materialbegreppet i fråga

om reklammaterial på en sektor leder ofelbart till krav på motsvarande ändringar

för övriga sektorer. Frågan kan därför inte bedömas enbart från postorderhandelns

synpunkt. Utskottet finner sig inte kunna förorda en utvidgning

av materialbegreppet på de grunder som anförts i motionerna. Vid bedömningen

av skattetrycket på postorderhandeln bör även beaktas att sådan

handel inte belastas med skatt på inventarier och inredning i butikslokaler

och att man inom denna försäljningsform har väsentliga möjligheter

att undvika även andra kostnader som belastar den öppna butiksförsäljningen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:495 och II: 616.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna 1:304

av herrar Torsten Hansson och Palm samt 11:373 av herrar Henningsson

och Svenning om utredning för att skapa likvärdiga beskattningsregler för

byggdelar med samma funktion. Motionärerna gör gällande att reduceringsregeln

för monteringsfärdiga hus, som innebär att skatten beräknas

på 60 procent av den eljest skattepliktiga omsättningen, är tillämplig på

vissa s. k. slutna system för tillverkning av stomelement inom byggnadsbranschen,

vilka system tillämpas av ett fåtal storföretag, men att de öppna

system, som kan användas av alla företagare, inte får samma skatteförmån.

Reduceringsregeln skall i princip gälla vid leverans av en komplett sats

av byggnadselement på byggplatsen eller vid leverans av redan vid fabrik

färdigmonterade hus. Skulle regeln utvidgas även till separata byggelement

eller andra fabriksmässigt förarbetade byggnadsvaror torde man komma in

på mycket svåra gränsdragningsproblem. Utskottet finner dock att de i mo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr JO år 1966

tionerna påtalade förhållandena bör bli föremål för fortsatt uppmärksamhet.

Enligt vad utskottet under hand erfarit kommer frågan inom kort att aktualiseras

genom en framställning till Kungl. Maj :t från byggindustrialiseringsutredningen.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna

I: 304 och II: 373.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 41 av herr Thorsten Larsson

m. fl. samt II: 74 av fru Gärde Widemar och herr Mattsson

om undantag från allmän varuskatt för konst som försäljes

på utställning,

2) de likalydande motionerna I: 85 av herr Gösta Jacobsson

m. fl. och II: 97 av herr Lothigius m. fl. om undantagande

av viss transportkostnad vid beräknandet av allmän varuskatt,

3) de likalydande motionerna I: 86 av herrar Lundberg

och Edström samt II: 122 av herr Fridolfsson i Stockholm

m. fl. om undantag från allmän varuskatt för begravningsutensilier,

4) de likalydande motionerna I: 138 av herr Stefanson

m. fl. och II: 161 av herr öhvall m. fl. angående visst undantag

för stat och kommun från den allmänna varubeskattningen,

5) de likalydande motionerna 1:304 av herrar Torsten

Hansson och Palm samt II: 373 av herrar Henningsson och

Svenning angående den allmänna varuskatten å byggnadsmateriel,

6) de likalydande motionerna 1:495 av herr Torsten Andersson

m. fl. och II: 616 av herr Gustafsson i Borås m. fl.

om undantag från allmän varuskatt för postorderhandelns

kataloger,

7) de likalydande motionerna I: 530 av herrar Stefanson

och Ottosson samt II: 642 av herrar Nordgren och Andersson

i Örebro om undantag från allmän varuskatt för proteser,

8) motionen II: 17 av herr Rubin m. fl. om ändring av

stadgandet om befrielse från uttagande av varuskatt vid försäljning

till ombud,

9) motionen II: 274 av herr Svenning och fru Ekroth om

undantag från allmän varuskatt för engångsemballage för

sopor,

10) motionen II: 606 av herr Arvidson om undantag från

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966

17

allmän varuskatt för konstnärliga verk utförda i textilt material,

ävensom

11) motionen II: 632 av herr Kellgren om undantag från

allmän varuskatt för konst som försäljes vid utställning,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson*,

Wärnberg*, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Enarsson, Arne Pettersson,

Mattsson och Tistad; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard, Vigelsbo,

Asp, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Forsberg, Sterne och

Öhvall.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

A. Beträffande undantag från skatteplikt för proteser

av herrar Stefanson, Gösta Jacobsson, Enarsson, Mattsson, Tistad, Magnusson

i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Sterne och Öhvall, vilka ansett

att utskottet under punkten 7 bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1:530 av herrar Stefanson och Ottosson samt 11:642 av

herrar Nordgren och Andersson i Örebro — måtte antaga

följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 inom. förordningen den 1 december 1959

om allmän Varuskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966

10 §.

1 m o m. Från skatteplikt —--arbetshindrade medlemmar.

8. Läkemedel, som tillhandahållas enligt recept eller till sjukhus eller

införas till riket i anslutning till sådant tillhandahållande ävensom proteser,

hänförliga till tulltaxenummer 90.19.

9. Spritdrycker och---utan vederlag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

B. Beträffande undantag från skatteplikt för konst, som försäljes på utställning
av

herrar Stefanson, Gösta Jacobsson, Enarsson, Mattsson, Tistad, Magnusson

i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Sterne och Öhvall, vilka

ansett att utskottet under punkterna 1 och 11 bort hemställa,

att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna

1:41 av herr Thorsten Larsson m. fl. samt 11:74 av fru

Gärde Widemar och herr Mattsson ävensom motionen II: 632

av herr Kellgren — måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959

om allmän varuskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

10 §.

1 m o m. Från skatteplikt---- om tobaksskatt.

10. Konstverk, hänförliga till tulltaxenummer 99.01—99.03, när de annorledes

än butiksmässigt, försäljas till konsument av upphovsmannen

direkt eller för hans räkning i kommission, så ock när de införas till riket

i anslutning till sådant tillhandahållande.

11. Tullfria tryckalster--— utan vederlag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 19

C. Beträffande frågan om yrkesmässighet vid statlig eller kommunal samverkan
av

herrar Stefanson, Gösta Jacobsson, Enarsson, Mattsson, Tistad, Magnusson

i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Sterne och öhvall, vilka

ansett att utskottet under punkten 4 bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

I: 138 av herr Stefanson m. fl. och II: 161 av herr öhvall

m. fl. — måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av anvisningarna till 12 § förordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 12 § förordningen den 1

december 1959 om allmän varuskatt skola erhålla följande ändrade lydelse.

Anvisningar

till 12 §.

Verksamhet anses som yrkesmässig, om inkomst av verksamheten enligt

kommunalskattelagen är att hänföra till intäkt av rörelse. Även annan verksamhet

anses som yrkesmässig, om den innefattar icke enbart tillfälligt tillhandahållande

av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer till konsument.

Tillhandahållande av —--för entreprenören.

Vid försäljning---å auktionen.

Med konsument---som konsument.

Eftersom fastighet---till konsumenter.

I fråga---till utgivaren.

Försäljning till---av tjänsteprestation.

Med uttag---hans kontor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

D. Beträffande beskattningen av transportkostnader

av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Mattsson och Magnusson i Borås,

vilka ansett att utskottet under punkten 2 hort hemställa,

att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna

I: 85 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 97 av herr Lothigius

in. fl. — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

skyndsam utredning och förslag till ändrade bestämmelser

rörande beskattningen av transportkostnader i enlighet med

motionernas syfte.

E. Beträffande beskattningen av postorderhandelns kataloger

av herr Magnusson i Borås.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.