Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid beskattning för periodiskt understöd till studerande samt för återbetalade studiemedel m. m.

1966-03-10 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid beskattning för periodiskt understöd till studerande samt för återbetalade studiemedel m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr li dr 1966

1

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om avdrag vid beskattning för periodiskt understöd

till studerande samt för återbetalade studiemedel m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 512 av herrar Hilding och Nils Hansson

samt II: 630 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Mundebo, vari hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om dels

förslag till riksdagen rörande avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt

understöd till studerande, dels utredning och förslag angående studiekostnadernas

behandling i skattehänseende;

2) de likalydande motionerna 1:537 av herr Wirtén m. fl. och 11:635

av fru Kristensson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta om

sådana ändringar av skatteförfattningarna, att avdrag för erlagda studiemedelsavgifter

medges vid beskattningen fr. o. m. taxeringsåret 1966, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext; ävensom

3) motionen II: 623 av herr Sjönell m. fl, vari hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av frågan

om rätt för vuxenstuderande att tillerkännas avdrag vid inkomsttaxeringen

för kostnader för studiemateriel.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 11:623, 11:630 och 11:635.

Gällande rätt

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid

icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga

utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se

t. ex. RÄ 1936 not. Fi 211).

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr Ht

1—8218 66

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1966

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bl. a. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande

givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd,

för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32

§ 1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bl. a. 46 § är

berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt

och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 §

och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.

Historik

I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950:21) framlade 1944

drs allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser

för beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd

till undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle

medgivas under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde

givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor

skulle medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över

16 år, vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag

reserverade sig två av kommitténs ledamöter.

År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU

1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,

vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar

för amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation

mot detta förslag.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

avdragsrätt för studieunderstöd, m. m., (stencilerat) har skattelags sakkunniga

föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande

periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna

för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag

skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande

förpliktelser eller dd behov av understöd förelåg. Å andra sidan borde enligt

de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas

studietid i viss omfattning vara avdragsgilla. Barnen föreslogs icke skola

beskattas för dylikt studieunderstöd.

Även frågan om avdragrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1966

3

av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande

(SOU 1960:6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med

bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I

betänkandet lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande

vid beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller

emellertid i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas

sida anses böra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare

utbildning tynges av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i

stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De

sakkunniga tillägger att åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer

med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl

inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till

de ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till statsbidrag enligt

de nu antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga

funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla,

har de sakkunniga ansett ett system med direkta bidrag vara förtjänt

att närmare övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för

att minska bördan för personer som tynges av studieskulder.

Direkta bidrag till de studerande utgår numera enligt studiehjålpsreglementet

och studiemedelsförordningen av den 4 juni 1964 (nr 401 och 402).

Studiehjälpen är avsedd för studerande inom de gymnasiala skolformerna

och innefattar ett begränsat antal typer av förmåner, som utgår efter

enkla och schablonmässiga regler. Förmånerna utgöres av studiebidrag,

inackorderingstillägg, resetillägg och inkomstprövade tillägg.

Studiemedelsförordningen innebär att alla studerande vid universitet och

högskolor, som uppfyller vissa krav på studielämplighet, skall kunna få

studiemedel för sitt uppehälle under hela studietiden.

Studiemedel utgår fr. o. in. den 1 januari 1966 med 3 710 kr. per termin

jämte ett barntillägg för varje barn under 16 år av 663 kr. I dessa studiemedel

ingår ett återbetalningsfritt bidrag om 875 kr.

Inom studiemedelssystemet betraktas de studerande såsom ekonomiskt

fristående från sina föräldrar, och rätten till studiemedel påverkas alltså

inte av föräldrarnas ekonomiska situation. Däremot reduceras studiemedlen

på visst sätt med hänsyn till den studerandes egen och hans makes inkomst

och förmögenhet.

Reglerna om den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen har utformats

så, att återbetalningsskyldigheten vid varje tidpunkt kommer att

vara anpassad till betalningsförmågan, mätt i beskattningsbar inkomst och

förmögenhet. I allmänhet behöver någon återbetalning ej ske under ett år,

då den återbetalningsskyldiges inkomst ej överstiger i dagens penningvärde

14 000—21 000 kr.

Återbetalningstiden kommer normalt att bli 20-—25 år. I syfte att åstad2—8218

60 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 14

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1966

komma en jämn belastning över hela återbetalningstiden har de avgifter,

med vilka återbetalningsskyldigheten skall fullgöras, indexreglerats. Ränta

utgår ej. Skulle likväl indexregleringen göra att återbetalningsskyldigheten

blir ofördelaktigare för den återbetalningsskyldige än ett vanligt lån, äger

denne rätt till återbäring av för mycket inbetalda avgifter.

Är betalningsskyldigheten ej fullgjord det år den återbetalningsskyldige

fyller 65 år, bortfaller den del av skulden som ännu återstår. Återbetalningsskyldigheten

upphör automatiskt, om den återbetalningsskyldige avlider.

Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling

i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1963, 1964- och 1965 års riksdagar

i anledning av då väckta motioner.

I sitt av 1965 års riksdag godkända betänkande nr 14 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motioner i dessa frågor. Utskottet anförde därvid

i fråga om avdragsrätt för periodiskt understöd bl. a. att den nya lagstiftningen

om studiehjälp och studiemedel fick anses innebära ett stadfästande

av principen att utbildningen på såväl låg- som högstadiet borde främjas

i första hand genom statliga stödåtgärder och inte genom införande av

en rätt till skattefrihet för enskilda understöd. Det genom studiehjälpsreglementet

och studiemedelsförordningen kraftigt utbyggda studiebidragssystemet

fick enligt utskottets mening också anses hava ersatt en avdragsrätt

vid beskattningen för studiekostnader. Härtill kom att införandet av

en rätt till avdrag för studiekostnader skulle innebära ett genombrytande

av den i svensk skattelagstiftning upprätthållna principen att avdrag ej

medges för kapitalavbetalning på skuld.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I de likalydande motionerna I: 512 och II: 630 framhåller motionärerna

att skatteförmågeprincipen bör vara utslagsgivande för skatteplikt respektive

avdragrätt för periodiskt understöd om inte andra skäl med betydande

styrka talar emot en sådan lösning. Sådana skäl föreligger när det

gäller periodiskt understöd i fall där givare och mottagare lever i gemensamt

hushåll. I fråga om periodiskt understöd till annans undervisning

eller uppfostran föreligger däremot inte skäl att frångå skatteförmågeprincipen.

Motionärerna anser det dessutom stötande, att avdrag medges för

periodiskt understöd till person som går sysslolös men ej till studerande.

Avsaknaden av avdragrätt i fall där mottagaren studerar torde sakna stöd

i allmänhetens rättsuppfattning. Enligt studiemedelssystemet skall erhållet

periodiskt understöd räknas som inkomst vid bedömning av om inkomst
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1966 5

prövade tillägg skall utgå. Detta förstärker ytterligare skälen för beviljande

av avdragsrätt för givaren.

Enligt motionärernas uppfattning talar även starka skäl för att studiekostnader

i övrigt, främst amortering av studieskuld, beaktas vid beskattningen.

Genom det studiesociala systemet slopades nämligen den av 1961

års riksdag beslutade avskrivningen med 25 procent av vissa studielån,

varigenom de med studiekostnader sammanhängande beskattningsfrågorna

kommit att kvarstå olösta.

Från fackligt tjänstemannahåll har poängterats att möjligheter till avdrag

för studieskuld skulle ge en skatteutjämning. Nuvarande system innebär

nämligen, att studerande i regel inte får nytta av ortsavdrag under

studietiden. Detta skulle kunna kompenseras av avdragsmöjligheter för

studieskuldsamorteringar i ett senare skede, när den progressiva beskattningen

börjat påverka vederbörandes inkomster. Det avdragsgilla beloppet

kan begränsas efter schablon till exempelvis 3 000 kr. per år under ett

begränsat antal år efter det vederbörande trätt ut i förvärvslivet.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 537 och II: 635 framhåller

att det progressiva skattesystemet i mycket begränsad utsträckning tar

hänsyn till ojämnheter i inkomstnivån mellan olika beskattningsår. En person,

vilkens inkomst är tämligen jämnt fördelad över ett relativt stort antal

år, befinner sig i en mera gynnsam situation än en person med dels

färre yrkesverksamma år, dels ojämnt fördelade inkomster mellan åren.

Denna fråga är naturligtvis av särskild betydelse för individer med lång

utbildning. Eftersom deras yrkesverksamma tid blir kort och skillnaden

mellan deras begynnelselön och slutlön ofta är stor, drabbas de av en »överbeskattning»

på ända upp till 25 procent jämfört med vad de skulle haft

att erlägga, om deras totala inkomst varit jämnt fördelad på ett större antal

år.

Studietidens längd påverkar sålunda antalet yrkesverksamma år och

därmed det antal ortsavdrag en individ kan utnyttja under sin livstid.

Ortsavdragen är ett uttryck för tanken, att de elementära levnadskostnaderna

bör vara befriade från skatt. För den som uppburit studiemedel kommer

emellertid de elementära levnadskostnaderna under de inkomstlösa studieåren

att beskattas i samband med att studiemedelsavgifterna erlägges, om

inte avdragsrätt för dessa avgifter införes. Avdrag för studiemedelsavgifter

kan alltså delvis ses som ett uppskjutet ortsavdrag.

En rörelseidkare kan göra avdrag för avskrivningar på sina investeringsobjekt.

Motsvarande rätt bör tillkomma den som investerar i sin utbildning.

Enligt motionärernas mening kan man emellertid också anlägga en

allmän omkostnadsaspekt på problemet. Såväl levnadskostnaderna under

studietiden som direkta studiekostnader för böcker och studiematerial

m. m. är en förutsättning för den studerandes framtida inkomst och kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr lb år 1966

därför hänföras till avdragsgill omkostnad. Enligt gällande beskattningsregler

medges för övrigt avdrag för vissa typer av levnadskostnader, t. ex.

ortsavdrag och avdrag för ökade levnadskostnader.

Studiemedelsreformen har medfört, att det blivit lätt att åstadkomma en

skattetekniskt tillfredsställande konstruktion av avdragsrätten. Avdrag kan

yrkas och beviljas för de under beskattningsåret faktiskt erlagda studiemedelsavgifterna.

Visserligen kan då inte avdrag göras för studiekostnader, som

bestritts på annat sätt än genom studiemedel. Men om studierna finansierats

genom förvärvsarbete under studietiden har vid beskattningen av därifrån

härrörande inkomster ortsavdrag och vissa schablonavdrag redan åtnjutits.

Den del av studiekostnaderna som täckts med studiebidrag eller andra stipendiemedel

bör naturligtvis inte konstituera någon avdragsrätt.

Den vid 1961 års riksdag beslutade provisoriska rätten till avskrivning

med 25 procent av studieskulden infördes i stället för en planerad avdragsrätt

för amorteringar på studielån. Enligt motionärernas uppfattning hade

det varit naturligt att i samband med studiemedelsreformen, då denna

avskrivningsrätt borttogs, införa en rätt till avdrag för studiemedelsavgifter.

En möjlig förklaring till dröjsmålet kan enligt motionärernas mening

vara, att man räknade med en frist på ett par år, innan återbetalningen av

studiemedel kom i gång. Studiemedel utbetalades första gången våren

1965, och normalt börjar återbetalningen först tredje året efter studiernas

slut. Emellertid är det möjligt att göra snabbare återbetalningar än vad

som är föreskrivet. En person, som uppbar studiemedel under vårterminen

1965 och då avslutade sina studier, kan senare under året ha påbörjat inbetalningen

av studiemedelsavgifter. Det skulle vara stötande för rättskänslan,

om denna person genom sin tidiga återbetalning gick miste om en avdragsrätt,

som senare kommer att införas. Av det skälet bör avdragsrätten

införas redan f. o. m. 1966 års taxering.

Enligt motionen II: 623 bör de studiesociala åtgärderna beaktas i samband

med vuxenutbildningen. Motionärerna anser det vara såväl för den enskilde

som för samhället av yttersta vikt att de som vill utbilda sig som vuxna

skall få möjligheter att göra det. Även om det måhända oftast är fråga

om deltidsstuderande, som har inkomst under studietiden, kan studierna

vara förenade med kännbara kostnader. En väsentlig utgiftspost rör studiemateriel.

Enligt motionärernas uppfattning skulle införandet av en avdragsrätt

för utgifter för studiemateriel kunna innebära en för vuxenstudier

värdefull stimulans.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr lb år 1966

7

Utskottet

Enligt 20 § kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomsten från

särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader för intäkternas förvärvande

och bibehållande. Avdrag må därvid inte göras för levnadskostnader.

I praxis medges inte avdrag för studiekostnader. Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

äger skattskyldig inte åtnjuta avdrag för periodiskt understöd

för belopp, som annorledes än i form av skadestånd utgått till annans

undervisning eller uppfostran.

I de förevarande motionerna förordas åtgärder i syfte att genom avdragsrätt

vid beskattningen underlätta finansieringen av studier. Motionerna

1:512 och 11:630 syftar således till införande av beskattningsregler, som

medger avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande och för amortering

av studieskuld. Motionärerna i motionerna 1:537 och 11:635 föreslår

lagstiftning om avdragsrätt för återbetalade studiemedel, medan i motionen

11:623 föreslås utredning av frågan om rätt för vuxenstuderande till

avdrag för studiematerielkostnader.

I sitt betänkande nr 14 till 1965 års riksdag anförde bevillningsutskottet

med anledning av motionsyrkanden om avdrag för periodiskt understöd

till studerande och för studiekostnader, att frågan om dylika avdrag fick

anses ha kommit i ett helt nytt läge genom 1964 års studiesociala reform,

vilken enligt utskottets mening fick anses innebära ett stadfästande av

principen att utbildningen, på såväl låg- som högstadiet, borde främjas

genom statliga stödåtgärder. Utskottet ansåg det inte rimligt att jämsides

med den avsevärda utgiftsökning, som denna reform medfört för staten,

införa en avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande och för studiekostnader,

vilken skulle innebära ett högst avsevärt skattebortfall.

Utskottet vill instämma i detta uttalande och erinrar i sammanhanget om

att studiemedel fr. o. m. den 1 januari 1966 utgår med inte mindre än

7 420 kr. per år, vartill kommer barntillägg med för varje barn under 16

år 1 326 kr. per år. Av studiemedlen utgör 1 750 kr. ett återbetalningsfritt

s.k. studiebidrag. Reglerna om återbetalning av återstoden av medlen är

enligt utskottets mening gynnsamma för den återbetalningsskyldige. Återbetalningarna

Skall nämligen normalt inte börja förrän tredje året efter

studiernas slut och fortsätta t. o. in. det år den återbetalningsskyldige fyller

50 år, vederbörande dock obetaget att fullgöra återbetalningarna snabbare

om han har möjlighet därtill. Återbetalningarna skall ske i fast penningvärde

utan ränta och är jämnt fördelade i tiden. Skulle indexreglcringen

emellertid medföra att återbetalning i fast penningvärde blir ofördclaktigare

än ett vanligt lån äger den återbetalningsskyldige rätt till återbäring

av för mycket inbetalda avgifter. Anlitande av studiemedel får således inte

ställa sig dyrare än att ta ett lån med ränta. Härtill kommer att reglerna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr H är t966

om återbetalningsskyldigheten är så utformade att denna vid varje tidpunkt

kommer att vara anpassad till betalningsförmågan mätt i beskattningsbar

inkomst och förmögenhet. Är betalningsskyldigheten inte fullgjord det år,

då den återbetalningsskyldige fyller 65 år, bortfaller den del av skulden

som ännu återstår. Likaså upphör återbetalningsskyldigheten vid den återbetalningsskyldiges

död.

Dessa regler torde tillgodose rimliga anspråk på att återbetalningarna

inte blir oskäligt betungande.

Enligt utskottets mening skulle ett tillgodoseende av kravet på avdragsrätt

för studiekostnader innebära ett genombrytande av den i svensk beskattningsrätt

eljest upprätthållna principen att avdrag inte medges för

kapitalavbetalning på skuld. En dylik avdragsrätt skulle otvivelaktigt också

medföra ett merarbete vid det redan nu komplicerade deklarations- och taxeringsförfarandet

och kunna försvåra genomförandet av en definitiv källskatt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1:512 och 11:630

samt 1:537 och 11:635.

Vad slutligen angår utredningsyrkandet i motionen 11:623 kan utskottet

ansluta sig till syftet med motionen. Det är givetvis ett angeläget samhällsintresse

att vuxenutbildningen på allt sätt stimuleras. Enligt utskottets mening

bör emellertid denna stimulans ske inom ramen för den allmänna

studiesociala reform som påbörjats 1964. Det kan inte anses rimligt att enbart

för vuxenstuderande införa en avdragsrätt för studiematerielkostnader.

Utskottet vill erinra om att 1960 års gymnasieutredning i ett den 4 september

1965 dagtecknat betänkande (SOU 1965:60) framlagt ett förslag, som

innebär att det reguljära skolväsendets resurser i betydligt större omfattning

än nu är fallet engageras i vuxenutbildningen. Med det anförda avstyrker

utskottet motionen 11:623.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:512 av herrar Hilding och

Nils Hansson samt 11:630 av herrar Jönsson i Ingemarsgården

och Mundebo,

2) de likalydande motionerna 1:537 av herr Wirtén m. fl.

och 11:635 av fru Kristensson m. fl., ävensom

3) motionen 11:623 av herr Sjönell m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1 i år 1966 §

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Tage Johansson, Lundström,

Gösta Jacobsson, Paul Jansson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,

Engkvist, Asp, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Larsson i Umeå,

Lothigius och Hammarsten.

Reservationer

1) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson,

Gustafson i Göteborg, Larsson i Umeå och Lothigius, vilka —- under åberopande

av innehållet i motionerna 1:512 och 11:630 samt 1:537 och 11:635

— ansett att utskottet under punkterna 1) och 2) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:512 av herrar Hilding och Nils Hansson samt 11:630 av herrar

Jönsson i Ingemarsgården och Mundebo, i vad motionerna avser

frågan om studiekostnaders behandling i skattehänseende,

ävensom de likalydande motionerna I: 537 av herr Wirtén m.fl.

och 11:635 av fru Ivristensson m. fl. måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om utredning angående studiekostnadernas behandling

i skattehänseende.

2) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,

Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Larsson i Umeå

och Lothigius, vilka — under åberopande av innehållet i motionerna I: 512

och 11:630 — ansett att utskottet under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likatydande motionerna

I: 512 av herrar Hilding och Nils Hansson samt II: 630 av herrar

Jönsson i Ingemarsgården och Mundebo, i vad motionerna

avser frågan om avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag

till riksdagen rörande avdragsrätt vid beskattningen för

periodiskt understöd till studerande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.