Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

1966-03-10 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:17, Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

1

Nr 17

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om lättnader i beskattningen för personer med nedsatt

skatteförmåga, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:504 av herrar Harry Carlsson och Erik

Filip Petersson samt 11:628 av herr Jonsson m.fl., vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning i syfte att

undanta sådana folkpensionärer, vilkas huvudsakliga inkomst utgöres av

folkpension, från deklarationsplikt eller att genomföra en väsentlig förenkling

av deklarationsförfarandet;

II) de likalydande motionerna 1:508 av herr Enarsson och 11:655 av

fröken Wetterström m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

för ålders- och invalidpensionär skall utgå förhöjda ortsavdrag, nämligen

med 4 000 kronor för ensam pensionär, med 6 400 kronor för makar, av

vilka en är pensionär, och med 8 000 kronor för makar som båda är pensionärer;

samt på grund härav antaga följande

a) Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i nämnda

lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.

48 a §.

Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt bestämmelserna

i 3 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering är ålders- eller invalidpensionär

eller vars make är sådan pensionär. Denne äger att å den i

hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag på

sätt nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär som

i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 400 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

Därest sammanlevande makar båda äro pensionärer enligt ovan, åtnjutes

kommunalt ortsavdrag med 8 000 kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling

eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år,

likaledes åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 8 000 kronor.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med 4 000 kronor.

Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar

avse jämväl avdrag enligt 48 a §.

65 §.

Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller invalidpensionär och huruvida

skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder

skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.

Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn.

I fråga---följande beskattningsåret.

De för---make avlidit.

Har eljest — — — för taxeringen.

De för---haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1967 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1967 eller tidigare år.

b) Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26

juli 19A7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

8 §.

Skattskyldig fysisk---statligt ortsavdrag.

Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas

angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

För skattskyldig som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

3

räknats med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och

som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,

utgör grundbeloppet:

när den---beskattningsbara inkomsten;

när den---— 65 % av återstoden.

För annan---65 % av återstoden.

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1967 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1967 eller tidigare år.

III) de likalydande motionerna 1:510 av herr Karl-Erik Eriksson och

11:631 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte

1) besluta sådan ändring av bestämmelserna rörande extra avdrag för

nedsatt skatteförmåga att ifrågavarande avdrags maximibelopp höjes till

5 000 kr. i stället för nu gällande 4 500 kr.,

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förbättrade regler för avtrappning

av det extra avdraget i syfte att undgå eljest uppkommande hög

marginalskatt vid avdragets övre gräns, samt

3) i skrivelse till Kungl. Maj :t begära åtgärder för att vård av anhörig i

eller utanför hemmet skall ge vidgad rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga»

;

IV) motionen 11:23 av herrar Sjöholm och Rubin, vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära en översyn av bestämmelserna

om existensminimum i det särskilda fallet för tillgodoseende av

det i motionen påvisade behovet av en höjning av normalbeloppen för

existensminimum»;

V) motionen 11:268 av herr Johansson i Trollhättan m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en

utredning av möjligheterna att förebygga att pensionärer erhåller restskatt

och om lämpliga åtgärder med anledning härav»;

VI) motionen 11:634 av fru Kristensson och fröken Wetterström, vari

hemställts, att riksdagen måtte besluta ändring av och tillägg till gällande

skatteförfattningar i enlighet med vad i motionen anföres samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext; ävensom

VII) motionen 11:639 av herrar Mattsson och Persson i Heden, vari hemställts,

»att riksdagen måtte för sin del besluta att avdrag må medgivas

- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 17

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

vid inkomsttaxering enligt 50 § 2 mom. 2 st. kommunalskattelagen för

kostnader, som sammanhänger med vård av handikappat barn i hemmet,

i den mån dessa kostnader överstiger av den skattskyldige uppburet statligt

eller kommunalt vårdbidrag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:23, 11:268, 11:628, 11:631, 11:634, 11:639

och 11:655 (11:789).

Gällande bestämmelser

Vid inkomsttaxeringen kan vissa speciella omständigheter, som anses

väsentligen minska skatteförmågan, beaktas genom extra avdrag — utöver

ortsavdrag. Det extra avdraget avväges individuellt av beskattningsnämnderna.

Dessa är emellertid bundna av en i skatteförfattningarna inskriven

ram. Extra avdrag får således enligt nu gällande regler i allmänhet uppgå

till högst 4 500 kr.

Huvudregeln om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga vid inkomsttaxeringen

är intagen i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen. Enligt 9 § 2

mom. förordningen om statlig inkomstskatt gäller motsvarande regler även

vid taxering till sådan skatt.

Enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen äger taxeringsnämnd

och prövningsnämnd medge extra avdrag med högst 4 500 kr. i fråga

om skattskyldig vars skatteförmåga under beskattningsåret varit »väsentligen

nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll

av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta

allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet».

I regel avvägs avdraget i dessa fall med utgångspunkt från de särskilda

kostnader som varit förenade med den omständighet som föranlett

nedsättningen av skatteförmågan.

Enligt det sistnämnda momentets tredje stycke kan extra avdrag med

högst samma belopp, 4 500 kr., också beviljas skattskyldig, vars »inkomst,

efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga,

långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed

jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till

underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum)».

Beträffande skattskyldig med oförsörjda barn må dock avdraget

för varje sådant barn ökas med högst 1 000 kr.

Beträffande folkpensionärer gäller en särskild presumtionsregel. Om

pensionärens inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension,

skall han enligt uttrycklig regel i momentets fjärde stycke — därest särskilda

omständigheter inte till annat föranleder — anses ha haft sådan ned
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

5

satt skatteförmåga som berättigar till extra avdrag. Avsikten med denna

regel är bl. a. att den som för sin försörjning varit helt beroende av folkpension

inte skall behöva betala skatt. Maximibeloppet 4 500 kr. för extra

avdrag gäller också beträffande folkpensionärerna.

Anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen innehåller närmare föreskrifter

angående avdragets bestämmande i vissa fall, därvid detalj reglerna

om existensminimum tar det största utrymmet. Beträffande folkpensionärer

föreskrives i punkt 2 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen

att, om skattskyldig för sin försörjning varit helt beroende av vad han

uppburit i folkpension, den taxerade inkomsten regelmässigt bör minskas

med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst 4 500 kr.

Om den skattskyldige mot låg avgift vistats på sjukhus eller annan anstalt

eller om hans levnadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig

omständighet, bör det belopp varmed den taxerade inkomsten enligt vad

nyss sagts må minskas jämkas med hänsyn härtill. Om skattskyldig haft

annan inkomst (vanligen benämnd sidoinkomst) men folkpensionen likväl

utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör den skattskyldige

regelmässigt medges ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag

för nedsatt skatteförmåga. Därest folkpensionen inte uppgått till minst

hälften av den sammanlagda inkomsten, bör extra avdrag medgivas allenast

då särskilda skäl föranleder därtill.

I syfte att uppnå största möjliga likformighet vid bedömandet av folkpensionärers

rätt till extra avdrag har riksskattenämnden fastställt tabeller

för beräkning av avdraget vid olika kombinationer mellan folkpension och

sidoinkomst. Riksskattenämndens senaste meddelande i ämnet (nr 2/1964

p. 1) gäller fr. o. m. 1964 års taxering. Riksskattenämnden kommer att utfärda

nya anvisningar angående extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga

för folkpensionärer till 1966 års taxering.

Maximibeloppet för extra avdrag, som alltsedan år 1951 — med visst undantag

— varit 3 000 kr., blev genom lagstiftning år 1964 höjt till 4 500 kr.

Genom prisutvecklingen under mellanliggande år hade maximibeloppet

3 000 kr. kommit att framstå såsom otillräckligt i vissa fall. Höjningen

fr. o. m. 1964 års taxering av maximibeloppet till 4 500 kr. jämte — vid

avdrag för existensminimum — 1 000 kr. för varje oförsörjt barn föranleddes

av att tidigare bestämmelser inte medgav ett fullt hänsynstagande

till barnfamiljers existensminimum, då barnens antal översteg två. Vidare

räckte inte det extra avdraget alltid till för att tillförsäkra den, vars enda

inkomst utgjordes av folkpension, den skattefrihet för folkpensionsförmånerna,

som avsetts. Det var framför allt de till folkpensionärer utgående

behovsprövade kommunala bostadstilläggen, som på grund av de under

senare år stegrade bostadskostnaderna nått sådan höjd inom vissa kommuner,

att skattskyldiga utan annan inkomst än folkpension — trots maxi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

malt extra avdrag med 3 000 kr. — fått beskattningsbar inkomst sig påförda.

För att befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag för preliminär

skatt skall kunna beviljas kräves jämlikt 41 § uppbördsförordningen att

den skattskyldiges skatteförmåga är nedsatt på grund av nedsatt arbetsförmåga,

långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan

därmed jämförlig omständighet. Befrielse från skatteavdrag kan således

icke medgivas enbart av den anledningen att inkomsten är låg.

Beträffande kvarstående skatt gäller att befrielse från eller nedsättning

av skatteavdrag för sådan skatt kan medgivas även om nedsatt arbetsförmåga,

långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan

därmed jämförlig omständighet icke föreligger.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden fastställer årligen normalbelopp

att tjäna till ledning vid bestämmande av existensminimum i

det särskilda fallet. De för de lokala skattemyndigheterna utfärdade anvisningarna

härom publiceras i »Meddelanden från centrala folkbokföringsoch

uppbördsnämnden».

Frågornas tidigare behandling

Frågan om höjning av det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga

var föremål för prövning vid 196i års riksdag med anledning

av förslag i proposition nr 33. I bevillningsutskottets betänkande nr

20 framhölls att den i propositionen föreslagna höjningen av maximibeloppet

från 3 000 kr. till 4 500 kr. fick anses tillräcklig för att under de

närmaste åren tillgodose behovet av extra avdrag för folkpensionärer och

för sådan nedsättning av skatteförmågan som orsakas av sjukdom, olyckshändelse,

ålderdom och underhåll av andra närstående än barn. Den föreslagna

höjningen till 4 500 kr. fick ses som en provisorisk lösning i avvaktan

på resultatet av allmänna skatteberedningens utredning om ortsavdragens

storlek och andra väsentliga frågor inom skattesystemet.

Beträffande motionsyrkandet att bestämmelserna om det extra avdraget

måtte kompletteras med en avtrappningsregel för att inte en mindre inkomst

vid sidan av folkpensionen skulle medföra en hård marginalbeskattning

av denna extrainkomst åberopade utskottet att riksskattenämndens

tidigare anvisningar angående extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga

för folkpensionärer (nr 2/1963 p. 1) torde ha bidragit till större

enhetlighet vid taxeringen men att tröskelproblem otvivelaktigt kvarstod.

Om förslaget i propositionen antogs av riksdagen, torde nya anvisningar

förväntas bli utarbetade inom riksskattenämnden, därvid avtrappningsproblemet

torde komma att beaktas i vissa avseenden.

I motioner vid 1965 års riksdag yrkades att maximiavdraget för nedsatt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

7

skatteförmåga skulle höjas till 5 000 kr. Bevillningsutskottet avstyrkte i

sitt betänkande nr 22 bifall till motionerna under hänvisning till den år

1964 genomförda höjningen av maximibeloppet och framhöll att införandet

av ett schablonavdrag för kommunalskatt vid den statliga inkomsttaxeringen

kunde förväntas bereda de kategorier skattskyldiga, som motionärerna

avsåg, inte oväsentliga lättnader i beskattningen.

Jämsides med förslaget om ett till 5 000 kr. förhöjt maximiavdrag yrkades

i motionerna vid 1965 års riksdag att åt riksskattenämnden måtte uppdragas

att utarbeta nya anvisningar i fråga om avdraget för nedsatt skatteförmåga.

Med anledning därav framhöll bevillningsutskottet i sitt ovannämnda

betänkande nr 22, att riksskattenämnden, efter tillkomsten av

1964 års lagstiftning i ämnet, utfärdat nya anvisningar i fråga om avdrag

för nedsatt skatteförmåga (nr 2/1964 p. 1). I dessa anvisningar redovisades

i tabellform de skattelindringsavdrag som borde tillkomma gifta och ogifta

folkpensionärer vid skilda sidoinkomster. Vid utarbetandet av anvisningarna

hade riksskattenämnden beaktat det av motionärerna påtalade

avtrappningsproblemet. Härtill kom att anvisningarna endast var avsedda

som hjälpmedel och att sålunda vid fastställande av det extra avdraget hänsyn

borde tas till de speciella förhållanden, som under beskattningsåret

kunde föreligga i det särskilda fallet.

Betänkandet godkändes av riksdagen.

Ett motionsyrkande om höjda ortsavdrag för ålderspensionärer

framställdes vid 1965 års riksdag. Motionen behandlades i bevillningsutskottets

betänkande nr 16, vari utskottet bl. a. anförde att gällande

regler om avdrag för nedsatt skatteförmåga i förening med de åtgärder,

som i proposition nr 14 föreslogs för att lätta skattetrycket för skattskyldiga

med lägre inkomster, finge anses erbjuda tillräckliga möjligheter

att beakta folkpensionärernas särskilda förhållanden, när de var hänvisade

att helt eller huvudsakligen leva på folkpensionen. Att på sätt i motionerna

föreslogs medge folkpensionärer även med höga inkomster en skattelättnad,

som inte skulle komma i fråga för andra skattskyldiga i motsvarande inkomstläge,

syntes utskottet svårligen kunna motiveras från skattemässiga

utgångspunkter.

Frågan om undantag från deklarationsplikt för folkpensionärer

aktualiserades i motioner vid 7964 års riksdag. Bevillningsutskottet

avstyrkte bifall till motionerna i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 35 och framhöll att det från förenklingssynpunkt skulle

vara en avsevärd fördel, om man kunde befria personer med inkomster

motsvarande i huvudsak existensminimum från deklarationsplikt. Med

hänsyn till det sätt på vilket vissa socialförsäkringsavgifter uttogs, ansåg

utskottet sig dock inte kunna medverka till en begränsning av deklarationsplikten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

Motionerna

Som motivering för utredningsyrkandet om undantag från deklarationsplikt

för folkpensionärer i motionerna 1:504 och 11:628 anföres i huvudsak

följande. Det borde finnas möjligheter att förenkla deklarationsförfarandet

för folkpensionärer med folkpension och kommunalt bostadstillägg som

enda eller huvudsakliga inkomst. Därigenom skulle taxerings- och uppbördsväsendet

befrias från en mängd arbete. Visserligen kan det sägas att

samma problem gäller för många personer, som inte uppnått folkpensionsåldern

men lever på existensminimum. Denna grupp torde dock vara svårare

att avgränsa, då dess inkomstförhållanden kan starkt variera från år

till år. Men för äldre folkpensionärer kan ingen nämnvärd skillnad finnas

från år till år i detta avseende.

Enligt motionärernas uppfattning borde möjligheter finnas att lösa denna

fråga och befria ett stort antal folkpensionärer från deklarationsbekymmer

och skattemyndigheterna från onödigt arbete. Därest detta nu inte

skulle vara genomförbart bör övervägas en väsentlig förenkling av deklarationsförfarandet

för ifrågavarande kategori.

Motiveringen för lagstiftningsyrkandet i motionerna 1:508 och 11:655 om

höjda ortsavdrag för folkpensionärer återfinnes i motionen 11:789. I sistnämnda

motion framhåller motionärerna angelägenheten av att de arbetskraftsresurser,

som de arbetsföra över 65 år utgör, tillvaratas. Det nuvarande

skattesystemet medför emellertid att pensionärerna lätt kan förlora

lusten att skaffa sig ett avlönat arbete. Enligt gällande bestämmelser får

en folkpensionär, vilkens inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av

folkpension, ett extra avdrag utöver ortsavdraget och undgår därigenom

skatt. Om pensionären skaffar sig inkomst utöver ett ganska obetydligt

bottenbelopp minskas emellertid det extra avdraget, vilket betyder att den

beskattningsbara inkomsten stiger snabbare än årsinkomsten. Folkpensionärens

behållning av den extra inkomsten blir därför ofta relativt obetydlig.

Motionärerna föreslår med hänsyn härtill att ortsavdraget för åldersoch

förtidspensionärer fastställes till 4 000 kr. för ensamstående pensionär,

6 400 kr. för äkta makar, varav en är pensionär, och 8 000 kr. för makar,

som båda är pensionärer.

Till stöd för yrkandena i motionerna 1:510 och 11:631 framhåller motionärerna

bl. a., att det är viktigt att det extra avdraget tillsammans med

ortsavdraget minst täcker ålderspension och inkomstprövad folkpensionsförmån,

kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg. Därvid bör beaktas

att bostadstilläggen i de större städerna på grund av de högre bostadskostnaderna

där utgår med särskilt stora belopp. För att undgå kännbar marginalbeskattning

för en mindre inkomst vid sidan om folkpensionsför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 är 1966

9

månerna bör det extra avdraget helst också täcka en viss marginal utöver

dessa förmåner. Förslaget om höjning till 5 000 kr. som maximibelopp

finner motionärerna i dagens läge närmast blygsamt med hänsyn till inträdda

levnadskostnadsökningar.

Det framstår som önskvärt att anvisningar för enhetlighet vid taxeringen

utformas och att dessa ännu längre än senast gjorda förbättringar

tillgodoser önskemålet att »avtrappningen» göres mjukare. Motionärerna

betonar särskilt, att avtrappningsreglerna utformas med beaktande av den

vid extrainkomst av viss storlek samtidigt inträdande reduktionen av det

kommunala bostadstillägget och hustrutillägget, så att den sammanlagda

marginalbeskattningen lindras i förhållande till nuläget. Det är vidare angeläget

att man vid fastställande av det extra avdraget tar hänsyn till merkostnader

i större utsträckning än f. n. Praxis för beaktande av sådana

merkostnader är skiftande mellan olika beskattningsnämnder och kan rent

allmänt sägas vara restriktiv. Ogynnsamma följder av detta förhållande

uppkommer bl. a. för handikappade och långtidssjuka.

Personer som uppoffrar sig genom att vårda anhöriga i eller utanför

hemmet bör inte drabbas av en oskälig beskattning av sina små förtjänster

vid sidan av. En stor generositet bör visas i detta hänseende från beskattningsmyndigheternas

sida, så att hänsyn tas till det förhållandet att personerna

i fråga har stora direkta och indirekta utgifter för sina vårdande

uppgifter.

I motionen 11:23 hemställes om översyn av bestämmelserna om existensminimum.

Motionärerna framhåller, att de fastställda normalbeloppen för

existensminimum skall täcka samtliga levnadskostnader och sålunda även

utgifter för försäkringspremier, fackföreningsavgifter, avbetalningskontrakt

å möbler m. m. Det framstår som helt orimligt att dessa existensminimibelopp

kan vara tillräckliga ens för de enklaste och torftigaste livsvillkor.

Erfarenheterna från den praktiska tillämpningen utvisar också att människor

slutar de arbetsanställningar, av vilka de själva för egen del kan

utvinna så föga reell behållning, och i stället söker ta sig fram genom tillfälliga

anställningar av skiftande slag. Detta är ett förfarande som är till

klart förfång för såväl den anställde som arbetsgivaren, arbetslivet som

sådant och den borgenär som avser att utnyttja gäldenärens lön som objekt

för utfående av betalning. En väsentlig höjning av normalbeloppen för existensminimum

synes motionärerna därför oundgängligen nödvändig. Det

understrykes att genom en sådan åtgärd alla parter skulle bli bättre ställda.

Som motivering för utredningsyrkandet om åtgärder för att förhindra

kvarstående skatt för pensionärer anföres i motionen 11:268 bl. a. följande.

Det förekommer att pensionärer får restskatt, som medför stora svårigheter

för dem. Ibland blir dessa restskatter mycket stora i förhållande till

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

inkomsterna. Då pensionerna stiger och då pensionärerna torde erhålla större

möjligheter till andra inkomster än pensioner ökar troligen riskerna för

restskatter, om man inte söker förebygga detta. En metod är att låta i en

vidgad statlig upplysningsverksamhet ingå en speciell upplysning till pensionärerna

med uppmaning till dem att betala in B-skatt, om deras sammanlagda

inkomster uppgår till vissa angivna summor, och sedan låta

häradsskrivarkontoren hjälpa dem med ytterligare upplysningar och med

begäran om sådan B-skatt. Självfallet är det också av betydelse att pensionärerna

behandlas på ett generöst sätt av taxeringsnämnderna, vilket

torde vara lämpligt även med hänsyn till pensionärernas villighet att åtaga

sig arbeten, något som i sin tur är en fördel under den nuvarande och

väntade arbetsmarknadssituationen.

Till stöd för yrkandet i motionen 11:634- anföres i huvudsak följande.

En fråga som hittills ej uppmärksammats är de normer, som skall gälla

vid beskattningen av hemmadöttrar. Det torde vara motiverat att vissa

schablonmässiga regler fastställes för att förhindra en uppenbart oskälig

skattebelastning. Enligt uppgift från riksskattenämnden finns inga anvisningar

utfärdade avseende hemmadöttrarnas taxering. Extra avdrag för

väsentligt nedsatt skatteförmåga beviljas i regel ej.

En kategori hemmadöttrar, vars ekonomiska situation i detta hänseende

är värd speciellt beaktande, är de som hushållar för anförvant, vars enda

eller huvudsakliga inkomst utgöres av folkpension. Dessa taxeras ej endast

för värdet av fritt vivre utan stundom även för värdet av ett skönsmässigt

bestämt belopp per år i fickpengar samt många gånger för den skatt, sjukförsäkrings-

och folkpensionsavgift, som anförvanten antages ha betalat

för hemmadottern.

Det får anses strida mot vanligen tillämpade skatteregler att beskatta

inkomst, som oundgängligen behövs till livets uppehälle. Motionärerna

föreslår därför, att hemmadöttrar hos folkpensionär, vars inkomst till

minst hälften utgöres av folkpension, bör få extra avdrag för nedsatt skatteförmåga,

under förutsättning att de ej har nämnvärd inkomst av annat

arbete, så att värdet av fritt vivre och nödvändiga klädpengar o. d. ej blir

föremål för beskattning. Det får anses naturligt att två personer, som tillsammans

lever på inkomst understigande dubbel folkpension, skall medges

rätt till extra avdrag i likhet med vad som f. n. gäller den vars enda inkomstkälla

utgöres av folkpension.

I motionen 11:639 anföres att stadgandet i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

om avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga till följd av långvarig

sjukdom etc. ansetts tillämpligt på föräldrar, som i hemmet vårdar

ett svårt handikappat barn. Praxis är emellertid växlande i olika taxeringsnämnder.

Det råder sålunda oklarhet om i vad mån kravet på väsentligen

nedsatt skatteförmåga innebär att hänsyn skall tagas till storleken av den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

11

skattskyldiges inkomst. Ett sådant hänsynstagande innebär i realiteten en

form av ekonomisk behovsprövning, något som man numera i så stor utsträckning

som möjligt söker komma ifrån, när det gäller förmåner till

handikappade och deras anhöriga. Motionärerna föreslår därför sådan ändring,

att avdragsrätt medges för kostnader, som sammanhänger med vård

av handikappat barn i hemmet, i den mån dessa kostnader överstiger av

den skattskyldige uppburet statligt eller kommunalt vårdbidrag.

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden om lättnader

i beskattningen för personer med nedsatt skatteförmåga och vissa

därmed sammanhängande frågor.

Enligt principerna för inkomstbeskattningen bestämmes skatteförmågan

med hänsyn till den skattskyldiges beskattningsbara inkomst. Denna beräknas

med beaktande av omkostnaderna för den skattskyldiges, hans makes

och oförsörjda barns uppehälle (existensminimum). För att de oundgängliga

kostnaderna för livsuppehället inte skall bli föremål för beskattning,

äger den skattskyldige under vissa i kommunalskattelagen angivna förutsättningar

erhålla — utöver ortsavdrag — ett extra avdrag, om hans skatteförmåga

under beskattningsåret varit väsentligen nedsatt. Detta extra avdrag

medges med ett efter omständigheterna i varje särskilt fall avvägt belopp.

Ursprungligen torde det ha varit avsett att existensminimum i normalfallen

skulle motsvaras av ortsavdraget, men eftersom detta avdrag av bl. a.

stats- och kommunfinansiella skäl inte kunnat höjas så att det täcker de

nödvändigaste levnadskostnaderna, har det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga

efter hand fått allt större betydelse.

Genom beslut av 1964 års riksdag antogs nya regler om avdrag för nedsatt

skatteförmåga. De nya bestämmelserna, vilka tillämpats första gången

vid 1964 års taxering, innebär i huvudsak att maximum för det extra avdraget

höjts från 3 000 till 4 500 kr. För sådana barnfamiljer, vilkas inkomst

understiger existensminimum, kan — utöver nämnda belopp -— avdrag

erhållas med 1 000 kr. för varje oförsörjt barn.

I motionerna 1:510 och 11:631 hemställes bl. a. att maximibeloppet för

extra avdrag för nedsatt skatteförmåga med hänsyn till de ökade levnadskostnaderna

skall höjas till 5 000 kr. Yrkandet avser i första hand folkpensionärerna.

Vid ställningstagandet till yrkandet i motionerna måste beaktas att maximibeloppet

på grund av penningvärdeförändringen höjdes med inte mindre

än 50 procent så sent som år 1964. Denna höjning ansågs då tillräcklig för

att under de närmaste åren tillgodose behovet av extra avdrag för folkpensionärer

och för sådan nedsättning av skatteförmågan, som förorsakats av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

sjukdom, olyckshändelse, ålderdom och underhåll av andra närstående än

barn. Härtill kommer att det schablonavdrag för kommunalskatt vid den

statliga taxeringen, som äger tillämpning fr. o. m. nästa års taxering, kommer

att medföra inte oväsentliga lättnader i beskattningen för de kategorier

skattskyldiga varom här är fråga. Detta avdrag motsvarar nämligen en fjärdedel

av den sammanräknade nettoinkomsten, dock högst ett belopp motsvarande

ortsavdragets storlek. Man torde i detta sammanhang inte heller kunna

bortse från att folkpensionsförmånerna förbättrats betydligt under senare

år och att ytterligare standardhöjningar av folkpensionerna är under

övervägande inom pensionsförsäkringskommittén.

Av det anförda framgår att utskottet inte delar motionärernas uppfattning,

att en höjning av maximibeloppet för avdrag för nedsatt skatteförmåga

för närvarande är påkallad. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna

1:510 och 11:631 i denna del.

I ovannämnda motioner hemställes vidare om ändrade anvisningar vid

taxeringen i fråga om avdrag för nedsatt skatteförmåga i sådana fall då en

skattskyldig uppbär inkomst vid sidan av folkpensionen. Härvid framstår

det enligt motionärernas mening som önskvärt att avtrappningen göres

mjukare än hittills, särskilt med beaktande av den vid extrainkomst av viss

storlek samtidigt inträdande reduktionen av kommunalt bostadstillägg och

hustrutillägg.

För att uppnå största möjliga likformighet vid beskattningen har riksskattenämnden

utfärdat anvisningar och tabeller till ledning vid bestämmandet

av det extra avdrag, som tillkommer folkpensionär med sidoinkomst

och/eller förmögenhet (meddelande nr 2/1964 p. 1). Tabellerna —

en för gifta och en för ogifta folkpensionärer -— är upprättade med 300- kronors intervaller för folkpensionen och 200-kronors intervaller för sidoinkomsten.

Det bör särskilt understrykas, att tabellerna endast är avsedda

som hjälpmedel vid bestämmande av avdragets storlek i det enskilda fallet.

Enligt vad utskottet erfarit kommer riksskattenämnden inom kort att utfärda

nya anvisningar, som är avsedda att tillämpas fr. o. m. innevarande

års taxering. I de nya anvisningarna, som är betydligt liberalare än de tidigare,

är tabellmaterialet med beaktande av det av motionärerna påtalade

avtrappningsproblemet ytterligare utökat. Vidare har en särskild tabell

upprättats för reducering av det extra avdraget, om förmögenheten överstiger

15 000 kr., och anvisningar utfärdats om hänsynstagande till kostnader

på grund av sjukdom vid fastställandet av avdragets storlek. Den i motionerna

aktualiserade frågan torde dessutom komma att uppmärksammas

av en inom finansdepartementet pågående utredning om folkpensionärernas

avdrag för nedsatt skatteförmåga. Med det anförda anser utskottet sig ha

besvarat motionerna 1:510 och 11:631 i berörda del.

I motionerna 1:510 och 11:631 framställes även utredningsyrkande om åt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

13

gärder för att person, som vårdar anhörig i eller utanför hemmet, skall ges

vidgad rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga. Som motivering för yrkandet

anföres att sådana personer har stora direkta och indirekta utgifter

för sin vårdande verksamhet. Ett närliggande spörsmål har uppmärksammats

i motionen 11:634, vari begäres författningsändring av innebörd

att hemmadotter till folkpensionär, vars inkomst till minst hälften utgöres

av folkpension, skall tillerkännas avdrag för nedsatt skatteförmåga om

hemmadottern ej har nämnvärd inkomst av annat arbete.

Utskottet vill erinra om att en person, som uppbär en i och för sig relativt

obetydlig lön för sina vårdande uppgifter, är berättigad till avdrag för

de faktiska omkostnaderna för intäkternas förvärvande samt till förvärvsavdrag,

ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga, om förutsättningar

därför föreligger. Att därjämte tillskapa speciella regler om avdrag för nedsatt

skatteförmåga för personer, som mer eller mindre yrkesmässigt ägnar

sig åt vård av åldringar och sjuka, finner utskottet inte lämpligt. Andra åtgärder

bör i stället vidtagas från samhällets sida för att ge dem skälig ekonomisk

ersättning för deras vårdinsats.

Vad härefter angår de ifrågavarande hemmadöttrarnas beskattningssituation

bör framhållas att i den mån ett direkt anställningsförhållande inte föreligger,

torde den förmån i form av fritt vivre och eventuella fickpengar,

som vårdaren erhåller, inte utgöra skattepliktig intäkt vid taxeringen. Uppbär

vårdaren dessutom mindre inkomst av förvärvsverksamhet i egentlig

mening eller av kapital blir självfallet denna inkomst föremål för beskattning,

om den överstiger ortsavdrag och andra vid taxeringen medgivna avdrag,

inklusive avdrag för nedsatt skatteförmåga. Utskottet förutsätter emellertid

att riksskattenämnden har sin uppmärksamhet riktad på frågan och,

om det anses erforderligt, utfärdar anvisningar till ledning för en enhetlig

taxering av den kategori skattskyldiga varom här är fråga.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1:510 och

11:631 i denna del ävensom motionen 11:634.

I motionen 11:639 yrkas att avdrag för nedsatt skatteförmåga utan inkomstprövning

skall medges för kostnader avseende vård av handikappat

barn i hemmet, om vårdkostnaderna överstiger uppburet statligt eller kommunalt

vårdbidrag.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att invaliditetsersättning och invaliditetstillägg

enligt lagen om allmän försäkring samt hemsjukvårdsbidrag

från kommuner och landsting till vanföra och andra vårdbehövande är

skattefria enligt uttryckligt stadgande i 19 § kommunalskattelagen. Härutöver

må framhållas att frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga givetvis

måste bedömas med beaktande av den skattskyldiges ekonomiska situation.

Man kan inte — utan att bryta mot den i svensk beskattningsrätt upprätthållna

principen att skatt skall utgöras efter förmåga — införa en av
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

dragsrätt som skall föreligga oberoende av den skattskyldiges inkomst. Utskottet

kan därför inte tillstyrka bifall till motionen 11:639.

I detta sammanhang behandlar utskottet även yrkandet i motionerna

1:508 och 11:655 om höjda ortsavdrag för ålders- och invalidpensionärer.

Härutinnan yrkas att ortsavdrag medges ensamstående pensionär med 4 000

kr. samt gifta med 6 400 kr., om endast den ene maken är pensionär, och

med 8 000 kr., om båda makarna är pensionärer. Yrkandet syftar till att stimulera

pensionärernas intresse för fortsatt förvärvsarbete.

Av vad ovan anförts framgår att nuvarande bestämmelser om avdrag för

nedsatt skatteförmåga i förening med det schabloniserade avdraget för kommunalskatt

enligt utskottets mening för närvarande erbjuder tillräckliga

möjligheter att vid beskattningen beakta folkpensionärernas speciella förhållanden.

Dessutom synes det utskottet inte sakligt motiverat att tillerkänna

även folkpensionärer med höga inkomster ett väsentligt större ortsavdrag

än som tillkommer andra skattskyldiga i motsvarande inkomstläge. Med det

anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:508 och 11:655.

I motionerna 1:504 och II :628 hemställes om utredning i syfte att från

deklarationsplikt undanta personer, som i huvudsak inte har andra inkomster

än folkpension, eller att väsentligt förenkla deklarationsförfarandet för

sådana skattskyldiga.

Utskottet kan ansluta sig till motionärernas uppfattning att det från förenklingssynpunkt

skulle vara en avsevärd fördel, om man kunde befria personer

med inkomster motsvarande i huvudsak existensminimum från deklarationsplikt.

En sådan anordning förutsätter emellertid att man har olika

deklarationspliktsgränser för skilda kategorier skattskyldiga, vilket från

praktiska synpunkter knappast är tillfredsställande. Frågan om införande

av definitiv källskatt är för närvarande föremål för övervägande av en särskild

utredning. Om detta spörsmål kan få en godtagbar lösning torde möjligheter

föreligga att väsentligt förenkla deklarationsförfarandet och befria

ett relativt stort antal skattskyldiga från deklarationsplikt. På grund härav

finner utskottet inte skäl tillstyrka utredningsyrkandet i motionerna 1:504

och 11:628.

I motionen 11:268 hemställes om åtgärder för att förhindra att pensionärer

erhåller kvarstående skatt.

Med anledning härav får utskottet anföra följande. Fr. o. m. den 1 januari

1966 tillämpas nya bestämmelser om beräkning av skatteavdrag vid pensionsutbetalningar.

Vid utbetalning från riksförsäkringsverket av allmän

pension, d. v. s. folkpension och tilläggspension, skall preliminär A-skatt

bestämmas till belopp, som så nära som möjligt motsvarar den slutliga

skatten. Härvid skall hänsyn tas till det avdrag för nedsatt skatteförmåga,

som kan påräknas vid taxeringen. Vidare skall skatteavdrag även göras på

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

15

hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. När den allmänna pensionen

utbetalas av försäkringskassa eller när eljest särskilda skäl föreligger, kan

skatteavdraget såsom förut beräknas efter skattetabell och med uteslutande

av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Om pensionstagare gör

framställning om högre skatteavdrag, beaktas detta vid pensionsutbetalningen

såväl av riksförsäkringsverket som av försäkringskassorna. För att

erhålla uppgift om pensionärens sidoinkomster tillskrives denne direkt av

riksförsäkringsverket. De från pensionärerna inkomna svaren rörande sidoinkomsterna

blir sedan föremål för databehandling. Härigenom erhålles en

så exakt uträkning av skatteavdraget, att kvarstående skatt inte uppkommer,

om de av pensionärerna lämnade uppgifterna är riktiga.

Genom de ändrade bestämmelserna om skatteavdrag för pensionärer torde

yrkandet i motionen 11:268 i huvudsak vara tillgodosett.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionen 11:23 om

översyn av bestämmelserna om existensminimum i det särskilda fallet. Motionärerna

framhåller att nuvarande normalbelopp för existensminimum är

otillräckliga för att tillgodose de primära levnadskostnaderna.

För att befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag för preliminär

skatt skall kunna beviljas kräves jämlikt 41 § uppbördsförordningen att den

skattskyldiges skatteförmåga är nedsatt på grund av arbetsoförmåga, långvarig

oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed

jämförlig omständighet. Beträffande kvarstående skatt gäller att befrielse

från eller nedsättning av skatteavdrag för sådan skatt kan medgivas även

om inkomsten överstiger existensminimum. Centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden fastställer varje år normalbelopp att tjäna till ledning för

de lokala skattemyndigheterna vid bestämmande av existensminimum i det

särskilda fallet. Summan av ortsavdrag och gällande maximibelopp för avdrag

för nedsatt skatteförmåga utgör vid såväl den statliga som den kommunala

taxeringen den ram, inom vilken nämnden har att fastställa de

skattefria normalbeloppen för existensminimum. Ramen utgör därför (2 250

+ 4 500 =) 6 750 kr. för ensamstående och (4 500 + 4 500 =) 9 000 kr.

för gift skattskyldig. Därtill kommer ett belopp på 1 000 kr. för varje oförsörjt

barn.

Normalbeloppen för existensminimum för år 1966 framgår av följande

uppställning.

Belopp

i kronor

för år

Löneortsgrupp

3

4

5

1. Ensamstående .............................................

4 800

5 100

5 400

2. Sammanlevande makar och likställda ...............

f» 700

7 150

7 C00

3. Tillägg för varje barn ....................................

840

000

900

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

Enligt 7 § lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta skall utmätningsman

förordna hur stort belopp av avlöningen, som skall innehållas till

gäldande av underhållsbidrag. Föreskrift skall därvid lämnas att visst angivet

belopp skall förbehållas den underhållsskyldige. Detta belopp skall

motsvara vad denne kan anses behöva till underhåll för sig själv samt för

make och oförsörjda barn, som inte av honom åtnjuter underhållsbidrag.

Utskottet vill särskilt framhålla att de av centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden fastställda normalbeloppen för existensminimum är avsedda

att tjäna till ledning vid bestämmande av existensminimum i varje

enskilt fall. I praktiken har den lokala skattemyndigheten med beaktande

av nämndens anvisningar rörande avvikelser från normalbeloppen möjlighet

att fastställa ett existensminimibelopp, som ligger högre än normalbeloppet

men som dock aldrig får överstiga summan av gällande ortsavdrag

och maximibelopp för avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vid införsel i lön

för uttagande av underhållsbidrag är utmätningsmannen över huvud taget

inte bunden av centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens anvisningar

utan har vidsträckta befogenheter att från fall till fall pröva hur stort belopp,

som skall förbehållas den underhållsskyldige. Under hänvisning till

det ovan anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 11:23.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:504 av herrar Harry

Carlsson och Erik Filip Petersson samt 11:628 av herr Jonsson

m. fl. om undantag från deklarationsplikt för folkpensionärer,

2) de likalydande motionerna 1:508 av herr Enarsson och

11:655 av fröken Wetterström m. fl. om höjda ortsavdrag

för folkpensionärer,

3) de likalydande motionerna 1:510 av herr Karl-Erik

Eriksson och 11:631 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.

om lättnader i beskattningen för personer med nedsatt

skatteförmåga,

4) motionen 11:23 av herrar Sjöholm och Rubin om en

översyn av bestämmelserna om existensminimum,

5) motionen 11:268 av herr Johansson i Trollhättan m. fl.

om åtgärder för att förhindra kvarstående skatt för pensionärer,

6) motionen 11:634 av fru Kristensson och fröken Wetterström

om extra avdrag vid beskattningen av vissa hemmadöttrar,

ävensom

7) motionen II: 639 av herrar Mattsson och Persson i He
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

17

den om rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader i

samband med vård av handikappat barn,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Elofsson*, Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson,

Paul Jansson, Ottosson och Tistad"; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard*,

Vigelsbo, Engkvist, Asp, fru Nettelbrandt*, herrar Eriksson i Bäckmora,

Andersson i Essvik och Enskog.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

beträffande undantag från deklarations plikt för folkpensionärer

1) av herrar Elofsson, Lundström, Tistad, Vigelsbo, fru Nettelbrandt,

herrar Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka — under åberopande av innehållet

i motionerna 1:504 och 11:628 — ansett att utskottet under punkten

1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:504 av herrar Harry Carlsson och Erik Filip Petersson

samt 11:628 av herr Jonsson m. fl. måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning med syfte att undantaga

sådana folkpensionärer från deklarationsplikt, vilkas

huvudsakliga inkomst utgöres av folkpension, eller att genomföra

en väsentlig förenkling av deklarationsförfarandet

i dessa fall.

beträffande böjda ortsavdrag för folkpensionärer

2) av herrar Gösta Jacobsson, Ottosson och Magnusson i Borås, vilka —

under åberopande av innehållet i motionerna 1:508 och 11:655 — ansett att

utskottet under punkten 2 bort hemställa,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

att riksdagen med bifall till motionerna 1:508 av herr

Enarsson och 11:655 av fröken Wetterström m. fl. måtte

besluta, att för ålders- och invalidpensionär skall utgå förhöjda

ortsavdrag, nämligen med 4 000 kronor för ensam

pensionär, med 6 400 kronor för makar av vilka en är

pensionär, och med 8 000 kronor för makar, som båda är

pensionärer, samt på grund härav antaga de vid motionerna

fogade förslagen till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) och

b) förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom.

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

beträffande lättnader i beskattningen för personer med nedsatt

skatteförmåga m. m.

3) av herrar Elofsson, Lundström, Tistad, Vigelsbo, fru Nettelbrandt,

herrar Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka — under åberopande av

innehållet i motionerna 1:510 och 11:631 — ansett att utskottet under punkten

3 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:510 av herr Karl-Erik Eriksson och 11:631 av herr Jönsson

i Ingemarsgården m. fl. i denna del måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära förslag om att vård av anhörig i

eller utanför hemmet skall ge vidgad rätt till avdrag för

nedsatt skatteförmåga.

4) av herrar Elofsson, Lundström, Tistad, Vigelsbo, fru Nettelbrandt,

herrar Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka

dels anfört följande.

I motionerna 1:510 och 11:631 hemställes om vissa lättnader i beskattningen

för personer med nedsatt skatteförmåga. Genom de nya anvisningar

beträffande extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer

som utarbetats av riksskattenämnden synes vissa av de frågor som

aktualiseras i motionerna ha kommit i något gynnsammare läge. Det gäller

t. ex. frågan om extra avdrag för merkostnader till följd av sjukdom. Icke

oväsentliga förbättringar beträffande avtrappningen av det extra avdraget

synes dessutom ha skett i vissa inkomstlägen. Den av motionärerna påtalade

marginaleffekten, när det extra avdraget avtrappas samtidigt som vissa

inkomstprövade folkpensioner minskas, kvarstår emellertid vid sidoinkomster

utöver viss storlek. Sådana sidoinkomster blir allt vanligare genom att

ATP — som ju i detta sammanhang räknas som sidoinkomst — kommer

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1966

19

allt fler pensionärer till godo, och det framstår därför som angeläget att

nämnda marginalbelastningar mildras i möjligaste mån. Detta kan ske såväl

genom förbättrade regler för inkomstprövade folkpensionsförmåner som

genom bättre avtrappningsbestämmelser för det extra avdraget för nedsatt

skatteförmåga.

Genom vad utskottet anfört synes syftet med de i motionerna 11:268 och

11:634 i väsentlig utsträckning kunna tillgodoses.

dels ansett att utskottet under punkterna 3, 5 och 6 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:510 av herr Karl-Erik Eriksson och 11:631 av herr Jönsson

i Ingemarsgården m. fl. i denna del samt motionen

11:268 av herr Johansson i Trollhättan m. fl. och motionen

11:634 av fru Kristensson och fröken Wetterström måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag till årets riksdag

om åtgärder, som förhindrar alltför stora marginaleffekter,

när folkpensionärernas sidoinkomster höjs över en viss

minimistorlek.

beträffande översyn av bestämmelserna om existensminimum

5) av herrar Lundström, Tistad, fru Nettelbrandt och herr Enskog.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.