Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

1966-03-10 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:18, Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

1

Nr 18

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående resultatutjämning vid beskattningen m.m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:8 av herr Mattsson m.fl. och II: 16 av

herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

a) antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla

följande ändrade lydelse.

2 §.

Med förlust---samma år.

Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust, som hänför sig till

beskattningsår, för vilket skattskyldig varit jämlikt 22 § 1 mom. första

stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration till

ledning för sin taxering för inkomst eller varunder skattskyldigs bruttointäkter

av en eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp att han

jämlikt bestämmelserna vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna

deklaration som nyss sagts, eller till något av de två närmast föregående

beskattningsåren. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag

föreligger skall beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas

vad i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag

erfordras härutöver att deklarationsskyldigheten för förluståret fullgjorts

under vederbörligt taxeringsår.

Rätten till ----- minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången

av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxeBihang

till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

ring skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt —

direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag

ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga aktier eller

andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt innehades

av samma fysiska person eller personer samt under förutsättning tillika,

då fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar av dessa

ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller andelskapitalet

vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för förlustavdrag möter

dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena betingas av att aktierna eller

andelarna genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk

person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade

aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som

sedan beskattningsårets ingång innehaft aktier i företaget.

9 §•

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14

september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),

äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om fusionen

ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget

vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången

av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt

innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående

moderbolagets rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast

därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio tiondelar

av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt nyss

sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för förlustavdragets

utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer

ägde eller innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget

jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall,

som sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att

envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet

vid det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder

för förlustavdragets utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena

betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning

övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av

att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller

sådana fysiska personer som sedan beskattningsårets ingång innehaft aktier

i företaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 åt 1966 8

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967 dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1967 års taxering samt eftertaxering

för år 1967 eller tidigare år.

b) antaga följande

Förslag

till ■■■■■■■>•

Förordning om rått till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband

med inkomststegring eller inkomstminskning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar

och på det sätt nedan i nämnda förordning sägs, erhålla utjämning

av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i

1 § omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger

eller understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det

nästföregående beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av skatten

verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt

förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp,

att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande beskattningsåret

och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den skatt,

som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda beskattningsbara

inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på vartdera

av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av

skatt ske efter det procenttal av grundbeloppet för statlig inkomstskatt, som

jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för slutlig

skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §•

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna

merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp

än 10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret

eller för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än som skolat

beräknas, därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått till

10 000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

4 §•

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där sägs,

ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett minst 50

kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

5 §.

I fråga om äkta makar, vilka för beskattningsåret icke taxerats såsom

av varandra oberoende skattskyldiga, gäller att frågan, huruvida i 2 § angiven

lägsta merinkomst eller inkomstminskning föreligger, skall bedömas

på grundval av sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster

enligt taxeringarna för nämnda år och för jämförelseåret. Jämväl

vid tillämpning av 3 § gäller, att hänsyn tages till sammanlagda beloppet

av statlig inkomstskatt, som belöper på makarna vid skatteberäkning enligt

1 2 § angiven grund. Den efter utjämningen reducerade skatten fördelas å

makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster enligt

taxeringen för beskattningsåret.

Hava makarna samtaxerats vid taxeringen för jämförelseåret men icke

för beskattningsåret, skola förutsättningarna för skatteutjämning jämlikt

2 och 3 §§ bedömas för vardera maken för sig.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å rätt

till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo efter honom

äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.

Var den skattskyldige under beskattningsåret gift och skola dödsboet och

den efterlevande maken jämlikt gällande bestämmelser samtaxeras, skall

vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning.

7 §•

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret

ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt

yrkande om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning

enligt förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av

samma taxering påföres. Var den skattskyldige gift och skall andra maken

med honom samtaxeras för inkomst under beskattningsåret, äger i fall som

nyss sagts ej heller den maken erhålla skatteutjämning.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret

ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild skatteberäkning

skett enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst, skall vid den nu ifrågavarande skatteutjämningen

så anses som om den beskattningsbara inkomsten uppgått till det

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda förordning,

respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp enligt förordningen

om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för

sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.

1)—3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret

eller något av de två närmast föregående beskattningsåren, därvid vad

i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas angående äkta makar

och oskift dödsbo skall äga motsvarande tillämpning. Tillika skall gälla att

deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför i taxeringsförordningen

lämnade föreskrifterna.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må skatteutjämning åtnjutas av

äkta make, därest beträffande den andra maken ovan angivna förutsättningar

äro för handen; jämför 5 §.

9 §•

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den

skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under

beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall,

med undantag för fall varom i 13 § sägs, vara till kansliet inkommen före

utgången av april månad året efter taxeringsåret.

10 §.

Bifalles ansökning, varom i 9 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest

beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,

varom fråga är — meddela förordnande om avkortning, eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över

postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

11 §•

Kan ansökan om skatteutjämning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd

upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering

för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden genom

särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på den

skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till prövningsnämnden

inkomma med framställning om ansökningens upptagande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från

det slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.

12 §.

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den beskattningsbara

inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats, genom beslut

av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t

eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering

till statlig inkomstskatt så att grunderna för skattentjämningen eller

förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall

prövningsnämnden vidtaga den ändring av skatteutjämningen vartill förhållandena

kunna föranleda.

13 §.

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning

först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av

kammarrätten eller Kungl. Maj :t, som i 12 § sägs, eller har den beräknade

merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut

eller utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt 9 § inom

ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning anföra

besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid inkomma

med ansökning enligt 9 §.

14 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna

förordning ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola

de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för

inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökningen vilande enligt 11 § icke må föras.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Anvisningar

till 2 §.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret .............. 10 000 kronor

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret ............ 20 100 »

Sammanlagd beskattningsbar inkomst .................. 30 100 kronor

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen avjämnas

till närmaste hundratal kronor så att summan av delbeloppen motsvarar den

sammanlagda beskattningsbara inkomsten):

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

för jämförelseåret .................................... 15 000 kronor

för beskattningsåret ...................... ........... 15 100 »

30 100 kronor

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen för det beskattningsår

varunder merinkomst uppkommit antages utgöra:

å 15 000 kronor........................................ 1 800 kronor

å 15 100 kronor . . ..................................... 1 820 »

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder . .

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret

3 620 kronor

1 000 »

2 620 kronor

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning för

den i exemplet avsedda skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering för

nästföljande år —■ den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda års

taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000 kronor

överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.

till 5 §.

Av 5 § första stycket framgår, att beträffande äkta makar som för

beskattningsåret samtaxerats prövning av förutsättningarna för skatteutjämning

skall — oberoende av om makarna samtaxerats för jämförelseåret

eller ej — ske sålunda att makarnas beskattningsbara inkomster för å ena

sidan beskattningsåret och å andra sidan jämförelseåret sammanräknas och

jämföras. Om en av makarna vid taxeringen för ettdera av de båda åren eller

den ene av makarna vid taxeringen för det ena året och den andre vid

taxeringen för det andra året icke åsatts beskattningsbar inkomst, skall

därvid anses som om beskattningsbar inkomst åsatts den maken till belopp

av noll kronor. Har vid taxeringen för beskattningsåret blott en av makarna

påförts beskattningsbar inkomst, tillgodoföres den maken hela den

skattelindring som föranledes av skatteutjämningen.

Vad i 5 § första stycket sägs är tillämpligt även å makar som ingått äktenskap

under jämförelseåret.

Det erinras, att skatteutjämning för äkta makar icke ifrågakommer med

mindre åtminstone en av dem varit skyldig avge självdeklaration för inkomst

under jämförelseåret eller något av de två närmaste föregående beskattningsåren

och tillika iakttagit denna skyldighet (jämför 8 §).

till 7 §.

Innebörden av 7 § andra stycket belyses av följande exempel.

Eu skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret

har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret

bar emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor,

hänförlig till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

ackumulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning

anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret

ha utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Förordningen skall

dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av 1966

års eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för år

1966 eller tidigare år.

c) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att skyndsam utredning måtte

företagas om möjligheterna till en fullständig resultatutjämning, varvid i

första hand bör prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden,

samt att förslag i detta syfte snarast förelägges riksdagen;

2) de likalydande motionerna 1:87 av herr Stefanson m.fl. och II: 124

av herr Nordgren in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna

i fråga om beräkning av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet)

att avdrag får göras med visst belopp för avsättningar avsedda

för framtida reparationsbehov;

3) de likalydande motionerna 1:279 av herr Holmberg m.fl. och 11:348

av herr Bohman m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till förändrade avskrivningsregler

för bostadsfastigheter, inrättande av skattefria fonder för avsättningar till

underhåll av sådana fastigheter samt i samband härmed borttagande av de

särskilda taxeringsregler som nu gäller för allmännyttiga bostadsföretag;

4) de likalydande motionerna I: 306 av herrar Mattsson och Johan Olsson

samt 11:371 av herr From m.fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och förslag till riksdagen angående

sådana ändringar i förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning

att rätten att göra avsättningar till sådana fonder utsträckes

även till andra än aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker;
5)

de likalydande motionerna 1:524 av herrar Gunnar Pettersson och

Svenungsson samt II: 622 av herr Johansson i öckerö m.fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag angående

möjlighet för fiskare att göra avsättning till resultatutjämningskonto;

6) de likalydande motionerna 1:531 av herr Stefanson m.fl. och 11:637

av herr Larsson i Umeå m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning dels angående möjligheterna

att medge rörelseidkare rätt till skattefri avsättning till förlustutjämningskonto

i enlighet med de i motionerna angivna riktlinjerna, dels beträf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966 9

fande olika åtgärder för att eliminera övriga skillnader i fråga om möjligheterna

att åstadkomma erforderlig resultatutjämning, som kan föreligga

mellan olika företagskategorier; ävensom

7) de likalydande motionerna 1:535 av herr Sveningsson och 11:653 av

herr Thglén m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t senast till 1967 års riksdag framlägger

förslag om rätt för rörelseidkare respektive jordbrukare att vid inkomsttaxering

åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond i huvudsaklig

överensstämmelse med i motionerna uppdragna riktlinjer.

De ovan under 3) upptagna motionerna har, såvitt de avser andra frågor

än ändringar i beskattningsreglerna, hänvisats till statsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 279, I: 306, I: 531, II: 16, II: 124, II: 622 och

11:653.

Förordningen om förlustutjämning

Gällande rätt

Genom förordningen den 8 april 1960 (nr 63) infördes i skattelagstiftningen

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. Enligt förordningen

får en skattskyldig, om hans verksamhet ett år lämnat underskott

som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla

samma år, utnyttja underskottet såsom förlustavdrag senare. Detta kan

ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Som förlust räknas

ej blott underskott i egentlig mening utan även andra allmänna avdrag,

som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. Det kräves för att förlustavdrag

skall medges att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige

varit skyldig deklarera, samt alt deklarationsskyldigheten också fullgjorts.

Uppgår förlusten under förluståret inte till 1 000 kronor, får densamma

inte utnyttjas som förlustavdrag. Förlustavdragets belopp fastställes ej

förrän yrkande om dess utnyttjande vid senare taxering framställts av den

skattskyldige.

Om ett aktiebolag eller eu ekonomisk förening övergår i andra händer

genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare, påverkar

detta i princip inte aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens

rätt till utjämning av förluster, som uppkommit före överlåtelsen i fråga,

mot vinster efter densamma, eftersom rättigheten tillkommer den juridiska

personen som sådan. Emellertid har i förordningen intagits vissa särbestämmelser

i syfte att förhindra missbruk. Dessa regler tar främst sikte

på fåmans(familje)bolag och avser all förhindra att företag — utan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

andra »värden» än en skattemässig rätt till förlustavdrag -—- börjar gå i

handeln. För att fåmansbolag skall erhålla rätt till förlustutjämning förutsättes,

att ägarförhållandena i bolaget i det väsentliga är desamma vid

förlusttillfället och då förlusten skall utnyttjas. Detta krav är enligt förordningen

uppfyllt om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen då avdraget

yrkas — direkt eller indirekt — helt eller så gott som helt äges av

samma personer, som ägde aktierna eller andelarna när förlusten uppkom,

eller av någon eller några som på grund av arv, testamente eller bodelning

trätt i nämnda personers ställe. Liknande inskränkning gäller för det fall,

då efter fusion moderbolag skall utnyttja förlust, som dotterbolaget haft före

fusionen.

Motionerna

I motionerna 1:8 och 11:16 framställes yrkande om vissa ändringar i

förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. I fråga

om rätt att utnyttja förlust i familjebolag framhåller motionärerna att de

nyss återgivna bestämmelserna kan leda till obilliga resultat. I ett sådant

fall då t. ex. änka och barn efter en hälftendelägare i ett familjebolag saknar

ekonomiska möjligheter att behålla aktierna och därför överlåter dem

till den andre hälftendelägaren, kommer denne enligt de nu gällande reglerna

att helt förlora sin rätt till avdrag för förlust, som uppkommit innan

han övertog de efterlevandes aktier. Motionärerna förordar därför att rätt

till förlustutjämning skall kvarstå, om den som övertagit aktierna på grund

av arv, testamente eller bodelning överlåter dessa till tidigare ägare av aktier

i företaget. Vidare framhåller motionärerna att som villkor för rätt till förlustutjämning

bör gälla att deklarationsskyldighet förelegat under förluståret

eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden av enahanda beskaffenhet har allt sedan 1960 årligen

varit föremål för bevillningsutskottets prövning. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 25 år 1965 framhöll utskottet att befogade invändningar

knappast kunde riktas mot den i förlustutjämningsförordningen

intagna begränsningsregeln att deklarationsskyldighet skall ha förelegat

för förluståret. Utskottet anslöt sig därvid till den av 1957 års skatteutredning

uttalade uppfattningen att det i huvudsak endast var hänsynen till

sådana skattskyldiga, som drev verklig förvärvsverksamhet eller hade en

mer bestående inkomstkälla av större omfattning, som motiverade en rätt

till förlustöverföring och att därför en villkorslös rätt till förlustavdrag

inte borde medges. Den mest lättillämpade begränsningsregeln var att anknyta

avdragsrätten till deklarationsskyldigheten. Det var enligt utskottets

mening rimligt att i princip endast sådana underskott, som uppkommit

sedan den skattskyldige inträtt i förvärvslivet, beaktades genom förlustavdrag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966 11

I fråga om de spärregler som gäller i fråga om fåmansbolagen framhöll

Utskottet att en förlust i ett bolag eller en föreningsverksamhet från skattesynpunkt

representerade en tillgång som i varje fall inte understeg hälften

av förlusten. Det förelåg därför en stor risk för att den avveckling av företaget,

som bort vara en naturlig följd av det dåliga resultatet av verksamheten,

inte skulle komma att ske. I stället kunde det befaras att likvidationseller

konkursmässiga företag började gå i handeln som någon form av avskrivningsobjekt.

Utskottet ansåg därför den i förordningen intagna spärrregeln

nödvändig och ändamålsenlig.

Pr ogressionsutj ämning

1957 års skatteutredning

1957 års skatteutredning, vars förslag låg till grund för lagstiftningen om

förlustutjämning, framlade i sitt betänkande (SOU 1958:35) jämväl förslag

till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

i vissa fall. Förslaget blev i denna del inte föremål för lagstiftningsåtgärder.

Sammanfattningsvis innebar utredningens förslag till progressionsutjämning

följande.

Fysisk person ägde påkalla progressionsutj ämning, om den beskattningsbara

inkomsten med minst 12 000 kronor översteg nästföregående års

motsvarande inkomst. En jämförelse skulle sålunda göras allenast mellan

två på varandra följande år.

Förelåg förutsättningar för utjämning, skedde denna sålunda att skatten

för det andra året, då inkomstökning förelåg, i erforderlig omfattning

jämkades nedåt.

Uppgick inkomstökningen till ett något lägre belopp än det föreskrivna

minimibeloppet 12 000 kronor, skulle det kunna inträffa att en lägre inkomst

gav en högre skatt. Då en sådan konsekvens enligt utredningen måste

förhindras, kunde enligt förslaget skatteomräkning jämväl i detta fall ske,

nämligen som om inkomstökningen likväl uppgått till minimibeloppet

12 000 kronor.

Om progressionsutj äinningen ej gav större effekt än en skattereduktion

understigande 50 kronor, förföll rätten till utjämning.

Beträffande äkta makar föreslogs regler av innebörd atl hänsyn togs till

sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster. Detta

medförde bl. a. en viss skattelindring första året för nygifta, som ingick äktenskap

i samband med att en av makarna fick ökad inkomst eller båda

började förvärvsarbeta.

En förutsättning för skatteutjämning var att den skattskyldige även under

jämförelseåret haft sådan inkomst att han varit deklarationsskyldig.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

Motionerna

Motionärerna i motionerna 1:8 och 11:16 framhåller att genomförandet

av en progressionsutjämning är motiverat och synnerligen önskvärt. Motionärerna

förordar därför att utredningens förslag genomföres, dock med vissa

ändringar. Rätten till utjämning bör således förefinnas även vid fallande

inkomst. Vad deklarationsskyldigheten angår bör det räcka med att sådan

förelegat antingen för jämförelseåret eller för något av de två beskattningsåren

dessförinnan. Starka skäl talar också för en sänkning från 12 000 till

10 000 kronor av det minimibelopp, som enligt utredningen bör krävas såsom

skillnad mellan två års inkomster för att utjämning skall få ske.

Frågans tidigare behandling

Yrkanden om införande av 1957 års skatteutrednings förslag till förordning

om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst i vissa

fall — med de jämkningar som förut nämnts — behandlades av riksdagen

åren 1960—1965 men avvisades vid samtliga tillfällen.

Bevillningsutskottet avstyrkte år 1965 (bet. nr 25) nu förevarande yrkande

med den motiveringen att särskild hänsyn borde tas till de invändningar

av principiell natur, som under remissbehandlingen riktats mot införande

av progressionsutjämning i beskattningssystemet. Utskottet ansåg att spörsmålet

om åstadkommande av en progressionsutj ämning borde betraktas som

en fråga på längre sikt och att de mest iögonenfallande verkningarna av

progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen fick anses undanröjda

genom lagstiftningen om beskattning av ackumulerad inkomst, om taxering

för inkomst av medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning
-

Allmän öppen resultatutjämning, m. m.

Gällande rätt

Svensk skattelagstiftning medger inte möjlighet till allmän öppen resultatutjämning

mellan olika beskattningsår. Inte heller medger den inkomstutjämning

mellan olika beskattningsår genom skattefri avsättning av medel

för framtida reparationer. Frågan om en öppen resultatutjämning med

tillämpning av en kontometod prövades av 1957 års skatteutredning men

avvisades under hänvisning främst till de stats- och kommunfinansiella

verkningar en sådan anordning — åtminstone på kortare sikt — skulle

medföra. Utredningen underströk även den begränsning i kontometoden,

som ligger däri att den endast kan bli av värde för den, som från början har

så goda vinstförhållanden att han äger möjlighet att göra de för framtida

utjämning erforderliga avsättningarna — och också gör dem. Även andra

skäl talade enligt utredningens mening mot införande av en kontometod
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966 13

Det var förenat med avsevärda svårigheter att finna en rationell grund för

såväl maximeringen av den årliga avsättningen som den sammanlagda storleken

av de avsatta beloppen. Vidare måste kontometoden antagas ge upphov

till ett så stort antal konton, att därigenom myndigheternas kontrollmöjligheter

i hög grad försvårades.

Motionerna

Enligt motionerna 1:8 och 11:16 bör en utredning igångsättas av frågan

om en allmän öppen resultatutjämning genom den s. k. kontometoden.

Möjligheten att genom kontoavsättning utjämna inkomster mellan olika

beskattningsår skulle enligt motionärernas mening kunna få en sparfrämjande

verkan.

I motionerna 1:87 och II: 124 framhålles att det, såvitt angår fastighetskostnaderna,

speciellt är underhålls- och reparationskostnaderna som

varierar år från år. Erfarenhetsmässigt vet man att reparations- och underhållskostnaderna

i allmänhet är ringa under de första åren efter fastighetens

färdigställande. Kostnaderna ökas därefter successivt och torde omkring

7—10 år efter det inflyttning skett i fastigheten uppnå ett maximalt

belopp, överstigande det i den årliga hyreskalkylen beräknade reparationsbehovet,

för att sedan gradvis minska till ett visst minimibelopp. Denna

variation upprepas sedan under större delen av fastighetens varaktighetsperiod.

Den väsentliga skillnaden mellan olika inkomstår i reparations- och underhållskostnader

medför att underskott kan uppkomma de år då större reparationer

måste göras, under det att inkomstberäkningen andra år kan utvisa

nettointäkt. Detta förhållande medför att en enskild fastighetsägare

med exempelvis en marginalskatt på 50 procent de år nettointäkt redovisas,

d. v. s. åren med låga reparationsbehov, ofta endast kan avsätta hälften

av det belopp som är avsett för fastighetens yttre och inre reparationer,

vilket belopp för nybyggda fastigheter är reglerat till 0,70 procent av byggnadskostnaderna.

På grund härav kan likvida medel komma att saknas, då

de uppdämda reparationsbehoven måste fyllas för lägenhetsreparationer,

större målningsarbeten, puts av fasad, reparation av ledningar m. in., vilket

förhållande helt naturligt återverkar på hyresgästerna.

Om enskilda fastighetsägare bcredes möjlighet att göra skattefria avsättningar

för täckande av framtida kostnader för reparationer, skulle den del

av hyran som enligt hyreskalkylen avser kostnader för reparationer kunna

till fullo användas härför. Fastighetsförvaltningen blev härigenom rationellare

och fastigheterna kunde bibehålla sin standard. Reglerna för en sådan

avsättning borde utformas på det sättet alt fondavsättningarna var bundna

vid fastigheten som sådan för att därigenom säkerställa alt de avsatta

reparationsmedlen endast kom resp. fastighet till godo.

Motionärerna erinrar även om den möjlighet de allmänna bostadsföre
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

tagen, vilkas fastigheter taxeras enligt särskild schablonregel, har att under

år med ringa reparationsbehov skattefritt fondera hyresintäkter för framtida

reparationer. Det framhålles slutligen att frågan har betydelse från arbetsmarknadssynpunkt.

De fonderade reparationsmedlen skulle kunna

komma till användning i sysselsättningshänseende för t. ex. äldre arbetskraft

på hemorten.

I motionerna 1:279 och II: 379 framlägges förslag till olika åtgärder pa

bostadspolitikens område. Enligt motionärernas mening är det — för åstadkommande

av balans på bostadsmarknaden — angeläget att snarast avskaffa

de nuvarande hyreskontrollerna och med dem de generella statliga subventionerna.

Förutom direkta hyrespolitiska åtgärder kan — framhåller motionärerna

— skattesystemet inverka på hyreskostnaderna, såvida inte skatteri

är anordnad som en renodlad nettovinstbeskattning. Detta är visserligen

skattesystemets princip men på grund av föråldrade tillämpningsföreskrifter

beträffande avskrivningarnas storlek samt frånvaron av möjlighet att

skattefritt avsätta medel för framtida underhållsbehov beskattas i dag i

betydande utsträckning fastighetsintäkter som inte är att hänföra till vinst;

Motionerna I: 524 och II: 622 syftar till införande av möjlighet för fiskare

att göra avsättning till resultatutjämningskonto. Motionärerna framhåller

att den svenska fiskerinäringen måste arbeta i mycket hård konkurrens med

utländska fiskare såväl på fiskeplatserna som på försäljningsmarknaden.

Även om det kan synas som om inkomstfördelningen är relativt jämn varierar

dock inkomsterna för många fiskelag rätt starkt. Ett eller ett par år

med goda inkomster kan följas av år då förluster i redskap, motorhaverier

eller andra motgångar skapar underskott som inte kan täckas. Eu

utjämning av förhållandena över flera år skulle därför vara till stort gagn.

Detta skulle kunna ske genom möjlighet för fiskarna att under goda år

få avsätta skattefria medel till en utjämningsfond för användning vid år

med dålig lönsamhet. Samtidigt som ett dylikt arrangemang blev till gagn

för fiskaren skulle den fördelen vinnas att trycket på lånemarknaden kunde

lätta genom att kanske onödiga investeringar, vilka under goda år framtvingas

av skattemässiga förhållanden, kunde undvikas. En jämnare fördelning

av inkomster och utgifter skulle därför gagna såväl fiskaren som

samhället.

Fiskebåtarna äges och brukas med få undantag av fiskarna själva som

partrederi. Dessa partrederier äger i allmänhet endast en båt. För rederibolag

av handelsfartyg eller redare med flera båtar finnes möjlighet till

resultatutjämning inom företaget. Norska fiskare har möjlighet att under

goda år skattefritt avsätta medel antingen till en driftregleringsfond eller

en investeringsfond.

Motionärerna i motionerna 1: 531 och II: 637 framhåller att många företag

—- bl. a. serviceföretag av olika slag — på grund av verksamhetens art

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966 15

saknar mera betydande avskrivningsobjekt och därmed möjligheter att motverka

de påfrestningar som följer av att resultatet av verksamheten inom

ett företag varierar mellan olika år. De speciella problem som förekommer

inom dessa företag har ännu inte beaktats vid utformningen av skattesystemets

regler. Ändock torde ingen vilja påstå att sådana serviceföretag borde

vara berövade den möjlighet till förlustutjämnande dispositioner, som kan

beredas genom statsmakternas utformning av skattereglerna. En utväg synes

vara att skattefria avsättningar till särskilt konto medges för belopp som

står i viss maximerad relation till rörelseomsättningens storlek. Skattebefrielsen

bör också begränsas till att gälla endast under ett visst antal år.

I syfte att eliminera olägenheterna därigenom att ett begränsat antal skattskyldiga

beredes möjligheter till progressionsutjämnande dispositioner bör

bestämmelserna vidare utformas så att ianspråktagande av de avsatta medlen

får ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen eller annan lämplig myndighet.

Eftersom de avsatta medlen återförs till beskattning efter periodens

förlopp kan fonden icke utnyttjas för andra ändamål än det ursprungligen

avsedda.

Frågan om främst serviceföretagens möjligheter att åstadkomma en kapitalreserv

för direkta förluster bör naturligen ses i samband med den mera

vidsträckta frågan om företagens rätt och möjligheter att vidtaga generella

resultatutj ämnande dispositioner. Reformer i denna riktning skulle syfta

till att ge företagarna möjligheter att undvika omotiverad progressionsbeskattning

på tillfälligt gynnsamma verksamhetsresultat.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att möjligheterna till uppbyggnad

av dolda reserver är mycket skiftande olika företagsformer emellan. Företagare,

som saknar möjlighet att skapa sådana reserver, tvingas under gynnsamma

verksamhetsår att till följd av progressionen vid beskattningen avvara

merparten av rörelsevinsten. Drives däremot rörelsen såsom aktiebolag

— vilket med hänsyn till bl. a. aktiebolagslagstiftningens komplicerade natur

inte alltid är genomförbart — finns vissa möjligheter att avsätta medel till

investeringsfond. Den synbarligen omotiverade skillnad som skattelagstiftningen

härvid skapat mellan olika företagsformer kan ha betydande ekonomiska

konsekvenser för den missgynnade gruppen, främst enskilda rörelseidkare.

Även härförutan synes nu gällande regler om resultatutjämning medföra

skiftande skattemässiga konsekvenser för företag som av principiella

skäl borde behandlas likformigt.

Frågornas tidigare behandling

Motionsyrkanden om en allmän öppen resultatutjämning har avvisats

av riksdagen åren 1960—1965. I sitt betänkande nr 25/1965 hänvisade bevillningsutskottet

till de invändningar mot en sådan resultatutjämning som

framförts av 1957 års skatteutredning och framhöll för egen del att frågan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

borde prövas i samband med prövningen av företagsbeskattningen i dess

helhet.

Även frågan om skattefri avsättning av medel för framtida reparationer

har tidigare prövats av riksdagen. Bevillningsutskottet tillstyrkte föregående

år bifall till motionsyrkande av enahanda beskaffenhet som i motionerna

I: 87 och II: 124. Riksdagen avvisade emellertid — i enlighet med en vid

betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. — motionsyrkandet

med hänvisning bl. a. till att det från rättvisesynpunkt knappast

kunde anses tillfredsställande att särskilt för ägare av hyresfastigheter

tillskapa en möjlighet att skattefritt avsätta medel till konto för framtida

reparationer. Enligt reservanternas mening borde frågan om en mer vidsträckt

användning av kontometoden prövas i ett större sammanhang.

Investeringsfonder för konjunkturutjämning m.m.

Gällande rätt

Bestämmelserna i 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning

innebär att företagen skattefritt får fondera vinstmedel

för framtida investeringsändamål. Reglerna är avsedda att uppmuntra

företagen att uppskjuta investeringar vid högkonjunkturer och i stället förlägga

dem till tider, då en ökad investeringsverksamhet från sysselsättningssynpunkt

befinnes önskvärd.

Rätt att göra avsättning enligt 1955 års förordning tillkommer endast

svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank. Avsättning

får ske till investeringsfond för skogsbruk med högst tio procent

av den för beskattningsåret redovisade bruttointäkten av skogsbruk och

till investeringsfond för rörelse med högst fyrtio procent av årsvinsten

före skatt. Avdrag får dock åtnjutas endast under förutsättning att ett

belopp motsvarande, för aktiebolag, fyrtiosex procent och, för ekonomisk

förening samt sparbank, fyrtio procent av den gjorda avsättningen

inbetalats till ett särskilt, räntelöst konto i riksbanken. Inbetalningen

skall ha verkställts senast den dag, då företaget har att avgiva allmän självdeklaration

för det beskattningsår, då avsättning till investeringsfond skett.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen

äger besluta, att investeringsfond under den tid och under de villkor

i övrigt, som läget å arbetsmarknaden påkallar, skall eller må tagas i anspråk

för sitt ändamål. Beslutet kan vara generellt, d. v. s. avse samtliga

företag eller företag av viss beskaffenhet eller också gälla visst eller vissa

företag. Om sådant beslut meddelats, äger företaget från riksbanken utfå

fyrtio procent eller, om aktiebolag uttager medel, som inbetalats efter den

30 juni 1960, eller ekonomisk förening uttager medel, som inbetalats efter

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 är 1966 17

nämnda dag men före den 1 juli 1963, fyrtiosex procent av det belopp av

investeringsfonden, som skall eller må tagas i anspråk.

Emellertid äger Kungl. Maj :t efter ansökan från vederbörande företag

besluta att investeringsfond får tagas i anspråk för sitt ändamål under längre

tid än nyss sagts. Bestämmelser härom är införda i 9 § 3 mom. Förutsättningen

för sådant beslut är, att det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden

och övriga förekommande omständigheter befinnes vara av synnerlig

vikt för det allmänna att viss investering igångsättes.

Under samma förutsättning kan Kungl. Maj :t även meddela preliminärt

beslut att investeringsfond, som framdeles avsättes, får tagas i anspråk för

sitt ändamål. Om sådant preliminärt beslut meddelats, skall arbetsmarknadsstyrelsen

meddela slutligt beslut i enlighet med det preliminära beslutet,

sedan uppgift inkommit från länsstyrelsen om att avdrag för avsättning

till investeringsfond medgivits vid inkomsttaxeringen.

Investeringsfond för skogsbruk får användas för skogsvårdande arbeten

in. m. och investeringsfond för rörelse för underhåll och grundförbättring

av byggnad, för avskrivning å maskiner och inventarier samt för vissa kostnader

för arbeten i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet m. in.

Fråga skall i princip vara om investeringar som verkställts eller kostnader

som uppkommit under det beskattningsår, då fonden tages i anspråk. Då

avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen för avsättningen till investeringsfond,

följer därav att avdrag icke får åtnjutas för avskrivningar m. m. som

verkställts med anlitande av fonden.

Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen äger jämväl meddela tillstånd

för företag som verkställt avsättning till investeringsfond för rörelse att

taga fonden i anspråk för ändamål, som avses med investeringsfond för

skogsbruk, eller vice versa ävensom i övrigt för investering i annan förvärvskälla

än den, i vilken avsättning skett. Vidare kan Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen

— om särskilda skäl föreligger — medgiva att investeringsfond

för rörelse får tagas i anspråk för vissa speciella ändamål, såsom

för avskrivning av kostnader för vägarbete, anordnande av vatten- och

avloppsledningar, iordningställande i övrigt av tomtområden för bebyggelse

samt liknande arbeten ävensom för iordningställande av markområde

för sjöreglering och kraftverksbygge, d. v. s. för kostnader, vilka eljest i

regel icke är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen eller icke är avdragsgilla

1 annan form än genom årliga värdeminskningsavdrag. Kungl. Maj :t eller

arbetsmarknadsstyrelsen äger vidare medgiva att investeringsfond för rörelse

får tagas i anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto. Till sådant

konto överfört lielopp skall återföras till beskattning senast vid taxeringen

för det tredje beskattningsåret efter det, under vilket överföringen verkställts.

Om särskilda förhållanden föranleder därtill äger dock Kungl. Maj :t

medgiva att återföringen sker vid en senare tidpunkt.

För att stimulera till avsättningar föreskrives att sedan fem år förflutit

2 —11 ihan g till Riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 18

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

från ingången av det år, varunder inbetalningen hos riksbanken verkställts,

företaget äger att efter uppsägning hos riksbanken uttaga högst trettio

procent av det ursprungligen inbetalade beloppet, dock minskat med vad

som eventuellt tidigare återbetalats. Även denna »fria sektor» av investeringsfonden

skall emellertid tagas i anspråk för investeringar bl. a. i byggnader

och maskiner. Om så icke sker, skall en mot uttaget svarande del av

investeringsfonden återföras till beskattning med tillägg av en tiondel av

det återförda beloppet. Kungl. Maj :t äger dock medgiva att sistnämnda

tillägg inte skall göras, om synnerliga skäl föreligger därtill.

I syfte att ytterligare stimulera till avsättningar föreskrives, att, om investeringsfond

i enlighet med meddelat beslut tagits i anspråk för sitt

ändamål, ett extra avdrag (investeringsavdrag) medgives vid inkomsttaxeringen.

Investeringsavdraget utgör tio procent av ianspråktagna fondmedel.

Sådant avdrag åtnjutes inte, när företaget utan tillstånd utnyttjar

den fria sektorn och icke heller i de fall då investeringsfond tages i anspråk

enligt de ovannämnda bestämmelserna i 9 § 3 mom. Om investeringsfond

tagits i anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto äger företaget jämväl

åtnjuta investeringsavdrag, vilket skall motsvara tio procent av det

belopp, varmed värdet av lagret ökat under beskattningsåret, dock högst

tio procent av det belopp, som överförts till lagerinvesteringskonto.

Om investeringsfond tages i anspråk utan tillstånd och fråga icke är om

ianspråktagande av den fria sektorn, återföres fonden till beskattning.

Samma gäller om investeringsfond enligt meddelat beslut skall tagas i anspråk

för sitt ändamål och så ej sker. Vid återföringen skall till beskattning

upptagas även ett belopp motsvarande en tiondel av vad som återförts av

investeringsfonden. Kungl. Maj :t äger dock medgiva att sistnämnda tillägg

inte skall göras, om synnerliga skäl föreligger därtill. Även i vissa andra i

författningen närmare angivna fall skall investeringsfond återföras till

beskattning. Har investeringsfond återförts till beskattning, återbetalas de

hos riksbanken insatta medlen.

Motionerna

I motionerna I: 306 och 11: 371 framhålles att den omständigheten att man

inte ansett investeringsfondsförordningens bestämmelser kunna tillämpas

i fråga om andra företagsformer än aktiebolag, ekonomiska föreningar och

sparbanker är oförenlig med den grundläggande principen om konkurrens

på lika villkor och innebär en diskriminering av mindre och medelstora

företag. Från både samhällets och näringslivets synpunkt måste det vara ett

intresse att näringspolitiken utformas så att konkurrens på lika villkor

främjas.

Det kan antas att användandet av investeringsfond tvingar fram en större

planmässighet i investeringarna. Eftersom planmässighet här bör eftersträ
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966 19

vas oavsett företagets storlek, så är detta ett skäl för att också mindre och

medelstora företag i alla storleksgrupper inbegripes i lagen.

Rätten för även skattskyldiga med progressiv beskattning att göra avsättningar

till investeringsfonder för konjunkturutjämning är ingen principiell

fråga. Möjligheten att undvika orättvisor gentemot övriga skattskyldiga är

en fråga av främst teknisk art. I både Danmark och Norge har lösningar

på dessa problem uppnåtts.

Enligt motionerna 1: 535 och II: 653 slutligen har företag, som drivs av

fysiska personer under enskild firma, genom beskattningsreglerna ett otillräckligt

utrymme för självfinansiering, då de saknar rätt att i inkomstkällan

verkställa avdrag för avsättning till investeringsfond liksom till pensionsstiftelse

med bibehållande av medlen i rörelsen. Dessa företags möjligheter

till självfinansiering är i regel små, då de på grund av ringa rörelsekapital

har varulager som endast medger små möjligheter att bygga upp dolda

reserver. Anläggningstillgångarna medger i regel likaledes små möjligheter

till självfinansiering genom avskrivningar.

En utväg att undvika att dessa företag diskrimineras jämfört med aktiebolag

och ekonomiska föreningar skulle vara att medge företagen rätt att ur

rörelsens överskott avsätta medel till i bokföringen öppet redovisad självfinansieringsfond.

Dylikt avdrag bör medges företag som redovisar rörelsens

resultat enligt bokföringsmässiga grunder och med upp till 10 procent

av årsvinsten, dock högst 5 000 kronor per år, varjämte fondens totala storlek

maximeras till 50 000 kronor och en tidsgräns om 10 år föreskrivs för

dess återförande till beskattning, varvid företaget äger rätt att tillämpa

reglerna om ackumulerad inkomst.

Frågornas tidigare behandling

Motionsyrkanden om utvidgning av investeringsfondsförordningens bestämmelser

till att gälla även andra företagsformer än de i förordningen

angivna samt om rätt för rörelseidkare och jordbrukare att åtnjuta avdrag

för avsättning till självfinansieringsfond prövades senast av 1965 års riksdag.

Nämnda års bevillningsutskott tillstyrkte bifall till motionsyrkandena

med i huvudsak den motivering som framförts i motionerna 1: 306 och

11:371 samt 1:535 och 11:653. Riksdagen avvisade emellertid motionerna

och följde därvid en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson

m. fl. I denna framhölls bl. a. att en lagstiftning avseende såväl konjunkturutjämningsfonder

som självfinansieringsfonder, vilken skulle omfatta

även progressivt beskattade näringsidkare, svårligen kunde utformas

så, att den blev enkel i den praktiska tillämpningen. Utan en fullständig

omarbetning av företags- och jordbruksbeskattningen måste bestämmelserna

för att förhindra missbruk under alla förhållanden bli mer restrik
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

tiva än i den nuvarande investeringsfondslagstiftningen. Med hänsyn härtill

syntes fördelarna för de skattskyldiga av sådana regler för närvarande

kunna ifrågasättas. De administrativa svårigheter, som en sådan lagstiftning

skulle medföra inom ramen för gällande progressiva skattesystem,

skulle heller inte stå i rimlig proportion till värdet från det allmännas synpunkt

av dylika fondavsättningar. Generella avskrivnings- och avdragsregler

utan anknytning till fondavsättningar måste därför vara att föredraga.

Utskottets yttrande

De motioner utskottet har att behandla i förevarande sammanhang syftar

bl. a. till att utjämna verkningarna av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen

och till att genom olika åtgärder underlätta företagens

möjligheter till konsolidering och självfinansiering.

Ändringar i förordningen om förlustutjämning

Enligt förordningen om förlustutjämning kräves för rätt till förlustavdrag

att deklarationsskyldighet skall ha förelegat för förluståret.

Enligt motionerna 1:8 och II: 16 bör såsom villkor för rätt till förlustavdrag

räcka att deklarationsskyldighet förelegat för förluståret eller för

något av de två beskattningsåren dessförinnan. Motionärerna hävdar att

begränsningsregeln sådan den nu är utformad är ägnad att medföra vissa

orättvisor.

Den förlust som enligt förordningen om förlustutjämning är kvittningsgill

vid ett senare års taxering får avse inte endast underskott i förvärvskälla

utan också underskott som uppkommit genom att allmänna avdrag inte

kunnat utnyttjas vid den taxering, vartill avdragen är att hänföra. Ingenting

hindrar således att det underskott som skall överföras uteslutande

hänför sig till andra outnyttjade avdrag än underskott i förvärvskälla. 1957

års skatteutredning (SOU 1958:35) uttalade att det knappast kunde anses

tillfredsställande att skattskyldiga utan egentlig förvärvsverksamhet men

med en obetydlig inkomst av något slag skulle få göra gällande sådana outnyttjade

allmänna avdrag. Enligt utredningens uppfattning var det i huvudsak

endast hänsynen till sådana skattskyldiga, vilka drev verklig förvärvsverksamhet

eller hade en mer bestående inkomstkälla av något slag, som

motiverade en rätt till förlustutjämning och att därför en villkorslös rätt

till förlustavdrag inte borde medges. En lagregel som tillgodosåg detta syfte

var emellertid ägnad att medföra en betydande rättsosäkerhet med därav

föranledda taxeringstvister, om inte rätten till förlustavdrag gjordes beroende

av något lätt konstaterbart faktum.

Befogade invändningar kan enligt utskottets mening knappast riktas mot

den ifrågavarande begränsningsregeln. Det är angeläget att möjligheten till

förlustutjämning inte onödigtvis missbrukas. Såsom motionärerna påstått

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

kan det givetvis förekomma fall då begränsningsregeln leder till från rättvisesynpunkt

mindre tillfredsställande resultat. I praktiken torde det emellertid

mera sällan förekomma att skattskyldig, som utövar verklig förvärvsverksamhet,

går förlustig rätten till avdrag. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1:8 och II: 16 i nu förevarande del.

I förordningen om förlustutjämning har intagits en särskild bestämmelse

i fråga om fåmansbolagen. Denna innebär att för rätt till förlustutjämning

kräves att ägareförhållandena i bolaget eller föreningen är desamma vid

förlusttillfället som då förlusten skall utnyttjas. Detta krav anses uppfyllt

om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen, då avdraget yrkas, helt

eller så gott som helt ägs av samma personer, som ägde aktierna eller andelarna

när förlusten uppkom, eller av någon eller några som på grund av

arv, testamente eller bodelning trätt i dessa personers ställe.

I motionerna 1:8 och II: 16 yrkas sådan författningsändring, att rätten

till förlustutjämning skall kvarstå, om den, som övertagit aktier på grund

av arv, testamente eller bodelning, överlåter dessa till tidigare ägare av

aktier i företaget.

Motsvarande yrkande avvisades av bevillningsutskottet senast vid föregående

års riksdag. I sitt betänkande nr 25 anslöt utskottet sig därvid till

den av 1957 års skatteutredning uttalade uppfattningen, att vissa inskränkningar

var ofrånkomliga. Eftersom ett bolags eller en förenings förlust från

skattesynpunkt representerade en tillgång, förelåg risk för att den avveckling

av ett företag, som normalt borde följa av det dåliga resultatet av

verksamheten, inte skulle komma till stånd. I stället kunde befaras att likvidations-

eller konkursmässiga företag började gå i handeln såsom någon

form av avskrivningsobjekt. Utskottet medgav att en rätt till förlustavdrag

kunde framstå som rimlig också i andra fall än då aktier bytt ägare genom

arv, testamente eller bodelning. Att tillgodose dessa fall med generella föreskrifter

av den art motionärerna avsåg var emellertid enligt utskottets mening

inte möjligt, därest man ville ha betryggande garantier mot missbruk.

Utskottet vill instämma i detta uttalande och i sammanhanget understryka

att det från administrativ synpunkt framstår som särskilt angeläget,

att bestämmelserna inte är onödigt svårtillämpade. Ett genomförande av

motionärernas förslag på förevarande punkt skulle otvivelaktigt vara ägnal

att ytterligare komplicera lagstiftningen. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1:8 och II: 16 jämväl i nu berörda del.

Progressionsut jämning

Motionärerna i motionerna 1:8 och II: 16 har yrkat, att 1957 års skattcutrednings

förslag till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt

å merinkomst i vissa fall måtte —- med vissa ändringar — antas av

riksdagen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

Även detta yrkande har tidigare upprepade gånger prövats av riksdagen

men alltid avvisats.

Bevillningsutskottet uttalade senast förra året i sitt betänkande nr 25,

att utskottet inte var berett medverka till införande av skatteutredningens

förslag till progressionsutjämning och åberopade därvid bl. a. att under

remissbehandlingen åtskilliga invändningar av principiell natur riktats mot

förslaget. Enligt utskottets uppfattning borde spörsmålet om progressionsutjämning

vid beskattningen betraktas som en fråga på längre sikt.

Vad motionärerna nu anfört kan inte föranleda till ändrat ståndpunktstagande

från utskottets sida. En avsevärd del av de fall, då enligt skatteutredningens

förslag progressionsutjämning skulle kunna erhållas är sådana,

då en utjämning, särskilt med hänsyn till att skatt skall utgöras efter förmåga,

inte kan anses sakligt motiverad. Över huvud taget torde det vara

förenat med stora svårigheter att genom en generellt verkande lagstiftning

möjliggöra en utjämning av beskattningen för sådana skattskyldiga, som

har från år till år starkt växlande inkomster, utan att få från skatteförmåge-

och rättvisesynpunkt icke önskvärda biverkningar av lagstiftningen.

På grund av det anförda och då de mest iögonenfallande verkningarna av

progressionen får anses undanröjda genom lagstiftningen om beskattning

av ackumulerad inkomst, om taxering för inkomst av medel som insatts

på skogskonto och om förlustutjämning samt genom schabloniseringen av

kommunalskatteavdraget avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionerna

I: 8 och II: 16 om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt

i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

Allmän öppen resultatutjämning

Utskottet har härefter att ta ställning till särskilda utrednings- och skrivelseyrkanden,

vilka alla syftar till införande av regler om öppen resultatutjämning

vid beskattningen.

I motionerna I: 8 och II: 16 yrkas sålunda skyndsam utredning angående

möjligheterna till en fullständig resultatutjämning genom i första hand en

kontometod. Motionärerna i de inbördes likalydande motionerna 1:87 och

II: 124 samt 1:279 och 11:348 vill införa möjlighet för fastighetsägare att

göra fondavsättningar för framtida reparationer. Enligt motionärerna i motionerna

1:524 och 11:622 bör undersökas möjligheterna för fiskare att

göra skattefria avsättningar till resultatutjämningskonto. I motionerna

1:531 och 11:637 slutligen har framställts yrkanden, som avser dels rätt

för rörelseidkare att skattefritt avsätta medel till förlustutjämningskonto,

dels genomförande av olika åtgärder för att eliminera skillnaderna företagen

emellan i fråga om möjligheterna till resultatutjämning.

Utskottet är medvetet om att särskilt under, senare år vissa avsteg gjorts

från en av de grundläggande principerna i svensk skattelagstiftning, nämligen

den om beskattningsårets slutenhet. Utskottet tänker härvidlag

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966 23

främst på lagstiftningen om ackumulerad inkomst och om skogskonto,

vilka bestämmelser emellertid begränsats till vissa speciella slag av inkomster.

De i motionerna föreslagna åtgärderna avser att för samtliga skattskyldiga

skapa möjligheter att genombryta principen om beskattningsårets

slutenhet.

Vad först angår de i motionerna I: 87 och II: 124 samt I: 279 och II: 348

framförda yrkandena om rätt till skattefria fondavsättningar för framtida

reparationsbehov i inkomstkällan annan fastighet, är denna fråga föremål

för uppmärksamhet inom bostadspolitiska kommittén. Enligt vad utskottet

erfarit överväger kommittén, vars utredningsuppdrag kommer att vara

slutfört under innevarande år, att framlägga förslag om rätt för ägare av

hyresfastighet att inom ett av bostadsstyrelsen fastställt finansieringssystem

göra avsättningar till särskilt konto avsett för framtida reparationer.

Därest ett sådant förslag antas kommer således dessa yrkanden att i

viss mån tillgodoses.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1:87 och

II: 124 ävensom I: 279 och II: 348 i nu berörda del.

1957 års skatteutredning prövade ingående för- och nackdelarna med en

allmän rätt till skatteutjämning genom kontoinsättningar och uttag. Utredningen

fann allvarliga invändningar kunna riktas mot en sådan utjämningsmetod,

inte minst från stats- och kommunfinansiell synpunkt men

även med hänsyn till svårigheten att göra nödvändiga begränsningar i

kontometodens tillämpningsområde och att finna en rationell grund för

såväl maximeringen av den årliga avsättningen som den sammanlagda storleken

av de avsatta beloppen.

Enligt utskottets mening skulle det inte minst från rättvisesynpunkt vara

till fördel om möjligheter öppnades till en vidsträcktare resultatutjämning

vid beskattningen. Som utskottet tidigare uttalat måste emellertid denna

fråga prövas i samband med prövningen av företagsbeskattningen i dess

helhet. Ett system med öppna skattefria konto- eller fondavsättningar torde

inte kunna införas utan att man omprövar gällande regler för inventarieavskrivning,

varulagervärdering och de övriga möjligheter till skattemässig

konsolidering och förtäckt resultatutjämning som de svenska skattereglerna

för närvarande erbjuder.

Med det anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionerna

I: 8 och II: 16 i denna del ävensom motionerna I: 524 och II: 622 samt I: 531

och 11:637.

Investeringsfonder för konjunkturutjämning in. in.

Enligt gällande förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning

tillkommer rätt att göra avsättning till sådan fond endast svenskt

aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank. I motionerna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

1:306 och 11:371 har framställts skrivelseyrkande av innehåll, att rätten

att göra avsättning till investeringsfond utsträcks till fysiska personer. Motionärerna

i motionerna 1:535 och 11:653 yrkar förslag till 1967 års riksdag

om rätt för rörelseidkare och jordbrukare att vid beskattningen åtnjuta

avdrag för avsättning till självfinansieringsfond.

Vad utskottet i det föregående uttalat beträffande genomförande av en

allmän öppen resultatutjämning vid beskattningen äger i hög grad giltighet

också i fråga om de nu förevarande motionerna. I proposition nr 159 till

1963 års riksdag med förslag till förordning angående ändring i investeringsfondsförordningen

redovisade departementschefen ingående de skäl

som enligt hans uppfattning talade mot en utvidgning av avsättningsrätten

till att gälla också fysiska personer. Han åberopade därvid bl. a. att det

med hänsyn till den progressiva beskattning fysiska personer var underkastade

inte lät sig göra att inpassa dessa i den nu gällande investeringsfondsförordningen.

En sådan lagstiftning måste förses med komplicerade regler

bl. a. om gottgörelse för överinsättning, om tidsbegränsning av fonderna

och om beskattning av återförda medel. Det kunde inte tillåtas att fonderna

utnyttjades för progressionsutjämning, enär i så fall fråga skulle vara om

en lagstiftning med helt annat syfte än konjunkturutjämning.

Utskottet finner de sålunda anförda skälen bärande. Med hänsyn härtill

och då liknande synpunkter kan göras gällande i fråga om avsättning till

självfinansieringsfond kan utskottet inte biträda yrkandena om inrättande

av vare sig investerings- eller självfinansieringsfonder för fysiska personer.

Utskottet avstyrker således motionerna 1:306 och 11:371 samt 1:535

och II: 653.

Särskilda frågor

Utskottet har slutligen att ta ställning till två särskilda skrivelseyrkanden

i motionerna I: 279 och II: 348. Det ena syftar till borttagande av de

särskilda beskattningsregler, vilka gäller för de allmännyttiga bostadsföretagens

fastigheter. Dessa regler innebär att som intäkt upptas 3 procent

av fastighetens taxeringsvärde och att avdrag medges endast för ränta på

lånat kapital samt för tomträttsavgäld och liknande avgäld. Det andra yrkandet

avser sådan ändring av gällande regler för värdeminskningsavdrag

i fråga om bostadsbyggnader att dessa kan avskrivas på 60 år.

Införandet av schablonregler vid beräkning av inkomst av fastigheter,

tillhöriga bostadsförening, bostadsaktiebolag och allmännyttigt bostadsföretag,

skedde i syfte att åstadkomma en länge eftertraktad förenkling.

Inkomstberäkningen vid taxering av sådana fastigheter hade för såväl de

skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna tidigare förorsakat ett betydande

arbete till följd av invecklade bestämmelser i ämnet och ett omständligt

deklarations- och uppgiftsförfarande men också på grund av svårigheterna

att beräkna bruttointäkt och kontrollera avdrag för omkostnader.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966 25

Det torde inte kunna bestridas att schablomnetoden för inkomstbeskattningen

av bostadsföretagens fastigheter inneburit en avsevärd förenkling

för såväl enskilda som taxeringsmyndigheter och skattedomstolar. Med

hänsyn härtill och till att frågan om inkomstberäkning av bostadsföretagens

fastigheter var föremål för prövning så sent som vid föregående års

riksdag i samband med sänkningen av repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen

och av procenttalet för inkomstberäkningen anser utskottet sig

inte nu kunna medverka till en ändring av gällande beskattningsregler för

dessa fastigheter.

Utskottet är heller inte berett att i nuvarande sammanhang medverka

till en ändring av gällande avskrivningsregler för bostadsbyggnader. Utskottet

har i sitt betänkande nr 6 till innevarande års riksdag i fråga om

värdeminskningsavdrag för byggnader i rörelse och jordbruk uttalat, att

en degressiv avskrivningsmetod i fråga om sådana byggnader skulle ge en

riktigare bild av byggnadens faktiska förslitning och att därför en högre

initialavskrivning kan vara mer berättigad än en procentuell avskrivning

med lika stora värdeminskningsavdrag per år. Man kan emellertid enligt

utskottets mening inte införa gynnsammare avskrivningsregler för byggnader

i någon inkomstkälla utan att samtidigt ompröva reglerna för realisationsvinstbeskattningen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 279 och II: 348 i nu

berörda delar.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. beträffande ändringar i förordningen om rätt till förlustutjämning
att

de likalydande motionerna 1:8 av herr Mattsson

in. fl. och II: 16 av herr Magnusson i Borås m. fl. i denna

del icke måtte föranleda någon riksdagen åtgärd;

B. beträffande progressionsutjämning

att de likalydande motionerna 1:8 av herr Mattsson

in. fl. och II: 16 av herr Magnusson i Borås m. fl. i denna

del icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. beträffande utredning av frågan om allmän öppen resultatutjämning
att

de likalydande motionerna 1:8 av herr Mattsson

in. fl. och II: 16 av herr Magnusson i Borås m. fl. i denna

del icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

D. beträffande frågan om rätt till skattefri avsättning för

framtida reparationsbehov

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:87 av herr Stefanson

m. fl. och II: 124 av herr Nordgren m. fl., samt

2) de likalydande motionerna 1:279 av herr Holmberg

m. fl. och II: 348 av herr Bohman m. fl. i denna del,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

E. beträffande rätt för fiskare att göra skattefri avsättning

till resultatutjämningskonto

att de likalydande motionerna 1:524 av herrar Gunnar

Pettersson och Svenungsson samt II: 622 av herr Johansson

i öckerö m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
F.

beträffande rätt för rörelseidkare till skattefri avsättning

till förlustutjämningskonto m. m.

att de likalydande motionerna 1:531 av herr Stefanson

m. fl. och II: 637 av herr Larsson i Umeå m. fl. icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

G. beträffande rätt att göra avsättning till investeringsfond

för konjunkturutjämning

att de likalydande motionerna 1:306 av herrar Mattsson

och Johan Olsson samt 11:371 av herr From m. fl. icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

H. beträffande rätt för rörelseidkare och jordbrukare att

göra skattefri avsättning till självfinansieringsfond

att de likalydande motionerna 1:535 av herr Sveningsson

och II: 653 av herr Thylén m. fl. icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

J. beträffande frågan om beskattning av fastigheter tillhöriga

allmännyttiga bostadsföretag

att de likalydande motionerna 1:279 av herr Holmberg

m. fl. och II: 348 av herr Bohman m. fl. i denna del icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; ävensom

K. beträffande frågan om avdrag för värdeminskning av

bostadsbyggnader

att de likalydande motionerna 1:279 av herr Holmberg

m. fl. och II: 348 av herr Bohman m. fl. i denna del icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966 27

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Hanmark, herrar Elofsson*, Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson,

Paul Jansson, Ottosson och Tistad*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard*,

Vigelsbo, Engkvist, Asp, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Enskog*

och Larsson i Umeå.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

A. beträffande ändringar i förordningen om rätt till förlustutjämning

1) av herrar Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Ottosson, Tistad,

Magnusson i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Enskog och Larsson

i Umeå, vilka — under åberopande av innehållet i motionerna I: 8 och II: 16

— ansett att utskottet under punkten A bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:8 av herr Mattsson m. fl. och II: 16 av herr Magnusson

i Borås in. fl. i denna del måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla följande

ändrade lydelse.

2 §•

Med förlust — —---samma år.

Förlustavdrag må medgivas allenast om skattskyldig under förluståret

eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren varit jämlikt

22 § 1 mom. första stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst eller om

skattskyldigs bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under något

nv nämnda år uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna

vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration som nyss

sagts. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje

och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag erfordras

härutöver att deklaration för förluståret avgivits under vederbörligt

taxeringsår.

Rätten till-----minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången

av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt -—

direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag

ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga aktier eller

andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt innehades

av samma fysiska person eller personer samt under förutsättning tillika,

då fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar av dessa

ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller andelskapitalet

vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för förlustavdrag möter

dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena betingas av att aktierna eller

andelarna genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk

person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade

aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som

sedan förlustårets ingång innehaft aktier i företaget.

9 §•

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14

september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),

äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om fusionen

ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget

vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången

av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt

innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående

moderbolagets rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast

därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio tiondelar

av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt nyss

sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för förlustavdragets

utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer

ägde eller innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget

jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall,

som sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet

vid det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder

för förlustavdragets utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena

betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning

övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av

att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller

sådana fysiska personer som sedan förlustårets ingång innehaft aktier

i företaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1967 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1967 eller tidigare år.

B. beträffande progressionsutjämning

2) av herrar Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Ottosson, Tistad,

Magnusson i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Enskog och Larsson

i Umeå, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

I: 8 och II: 16 — ansett, att utskottet under punkten B bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1: 8 av herr Mattsson m. fl. och II: 16 av herr Magnusson

i Borås m. fl. i denna del måtte antaga det vid motionerna

fogade förslaget till förordning om rätt till utjämning i

vissa fall av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring

eller inkomstminskning.

C. beträffande utredning av frågan om allmän öppen resultatutjämning

3) av herrar Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Ottosson, Tistad,

Magnusson i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Enskog och Larsson

i Umeå, vilka — under åberopande av innehållet i motionerna 1:8 och

II: 16 — ansett, att utskottet under punkten C bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:8 av herr Mattsson m. fl. och II: 16 av herr Magnusson

i Borås m. fl. i denna del måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa att skyndsam utredning företages rörande möjligheterna

till en fullständig resultatutjämning, varvid i

första hand bör prövas frågan om resultatutjämning genom

den s. k. kontometoden, och att förslag i detta syfte snarast

förelägges riksdagen.

D. beträffande frågan om rätt till skattefri avsättning för framtida rcparationsbchov
4)

av herrar Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Ottosson, Tistad,

Magnusson i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Enskog och Larsson

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966

i Umeå, vilka — under åberopande av innehållet i motionerna 1:87 och

II: 124 — ansett, att utskottet under punkten D 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:87 av herr Stefanson m. fl. och II: 124 av herr Nordgren

m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna i

fråga om beskattning av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet),

att avdrag får göras med visst belopp för avsättningar

avsedda för framtida reparationsbehov.

E. beträffande rätt för fiskare att göra skattefri avsättning till resultatutjämningskonto
5)

av herrar Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Ottosson, Tistad,

Magnusson i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Enskog och Larsson

i Umeå, vilka ansett att utskottet under punkten E bort hemställa,

att riksdagen — under förutsättning att utskottets hemställan

under punkten C vinner riksdagens bifall — måtte,

med bifall till de likalydande motionerna 1:524 av

herrar Gunnar Pettersson och Svenungsson samt II: 622 av

herr Johansson i öckerö m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om förslag angående möjlighet för fiskare att göra

avsättning till resultatutjämningskonto.

F, G och H. beträffande rätt för näringsidkare till skattefria avsättningar

till investeringsfonder för konjunkturutjämning samt till andra självfinansieringsfonder

och förlustutjämningskonton m. m.

6) av herrar Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Ottosson, Tistad,

Magnusson i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Enskog och Larsson i

Umeå, vilka ansett att utskottet under punkterna F, G och H bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:531 av herr Stefanson m. fl. och 11:637 av herr Larsson

i Umeå m. fl., de likalydande motionerna 1:306 av herrar

Mattsson och Johan Olsson samt II: 371 av herr From m. fl.

ävensom de likalydande motionerna 1: 535 av herr Sveningsson

och II: 653 av herr Thylén m. fl. måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag angående

rätt för näringsidkare till skattefria avsättningar till investeringsfonder

för konjunkturutjämning samt till andra

självfinansieringsfonder och förlustutjämningskonton.

J. beträffande frågan om beskattning av fastigheter tillhöriga allmännyttiga

bostadsföretag

7) av herrar Gösta Jacobsson, Ottosson och Magnusson i Borås, vilka —

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1966 31

under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:279 och

II: 348 — ansett, att utskottet under punkten J bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 279 av herr Holmberg m. fl. och II: 348 av herr Bohman

m. fl. i denna del måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om förslag till riksdagen till sådan ändring av beskattningsreglerna

för s. k. allmännyttigt bostadsföretag att

detta jämställes med annan ägare av hyresfastighet.

ESSELTE AB. STHLM 66

014610

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.