Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för arbetsgivare till skattefri avsättning till pensionsfond.

1966-03-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:20, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för arbetsgivare till skattefri avsättning till pensionsfond.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

1

Nr 20

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt för arbetsgivare till skattefri avsättning till pensionsfond.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 210 av herr Ottosson m. fl. och II: 270 av herr Magnusson i

Borås m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla, att Kungl. Maj :t måtte med beaktande av vad i motionerna anförts

företaga utredning och framlägga förslag, att arbetsgivare medgives rätt att

— utöver de årliga avgifterna för tilläggspensioneringen — skattefritt avsätta

medel till egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna fullt

säkra.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:270 (jfr II: 282).

Gällande rätt

De år 1955 beslutade ändrade bestämmelserna rörande företagsbeskattningen

innefattade bl. a. nya föreskrifter angående vad som skall förstås

med pensionsstiftelse och om rätt till avdrag för avsättning av medel till

dylik stiftelse. Bestämmelserna var föremål för översyn vid 1961 års höstriksdag

i samband med antagande av civilrättslig lagstiftning rörande pensionsstiftelser.

Fr. o. m. 1962 års taxering innebär de skatterättsliga bestämmelserna,

som gäller vid taxering till både statlig och kommunal inkomstskatt,

bl. a. följande.

Enligt punkt 2 a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen må

skattskyldig åtnjuta avdrag vid beräkning av inkomst av rörelse för medel,

som avsatts till sådan pensionsstiftelse varom förmäles i punkt 6 av anvisningarna

till 53 § samma lag. Motsvarande gäller jämlikt punkt 1 femte

stycket av anvisningarna till 22 § vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder. För rätt till avdrag kräves bl. a.

att medlen kontant eller i form av aktier eller därmed jämförliga tillgångar

till ett värde motsvarande den gjorda avsättningen överlämnats till stiftelsen.

Är fråga om aktiebolag, ekonomisk förening m. fl. juridiska per
1—8254

66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

soner godtas avsättning i form av skuldebrev. Därvid fordras emellertid numera

i regel att skuldebrevet innefattar utfästelse om ränta.

Genom 1961 års lagstiftning har vidare föreskrivits att för rätt till avdrag

även skall krävas att den skattskyldige utfäst pension samt att utfästelsen

i princip skall vara oantastbar. Sålunda stadgas i fjärde stycket av

förenämnda anvisningspunkt till 29 § att pensionsstiftelseavsättning skall

tjäna till tryggande av den skattskyldiges utfästelse om pension. Utfästelse

skall vara gjord av den skattskyldige till arbetstagare eller arbetstagares

efterlevande. Utfästelse till arbetstagare om pension, som ännu ej börjat

utgå, skall innefatta att denne vid avgång ur tjänsten utan samband med inträffat

pensionstall har rätt till den del av pensionen som intjänats vid avgången

(s. k. fribrev).

Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse må uppgå till högst det belopp,

som fordras för att uppbringa stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets

utgång till vad som motsvarar pensionsreserven, beräknad enligt

10 § lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse. Enligt detta

lagrum avses med pensionsreserv kapitalvärdet av utgående pensioner samt

i fråga om pensioner, som ännu inte börjat utgå, kapitalvärdet av utfästelser

om pension till den del pension enligt utfästelserna intjänats vid tillfället

för beräkningen. Pensionsreserven kan även påverkas av tilläggsutfästelser

om pension enligt det s. k. PRI-systemet eller annat liknande system. Vid

1962 års taxering gällde en schablonregel för beräkning av pensionsreserv

på grund av sådana tilläggsutfästelser (prop. 132 och bev. utsk. bet. 55/

1961).

Femte stycket av punkt 2 a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

stadgar, att vid beräkning av det belopp, vartill avdragsgill avsättning

till pensionsstiftelse högst må uppgå, hänsyn i fråga om s. k. familjeföretag

icke får tas till pensionsutfästelse avseende någon, som genom eget eller

anhörigs innehav av aktier har ett avgörande inflytande i bolaget, eller

ock efterlevande till någon varom sålunda är fråga.

S. k. fria pensionsstiftelser skall stå under tillsyn enligt 1929 års lag om

tillsyn över stiftelser. För s. k. bundna stiftelser gäller bestämmelserna i

1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser.

Enligt punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen fordras

att följande förutsättningar är uppfyllda för att en pensionsstiftelse i

skatterättslig mening skall föreligga. Stiftelsens stadgar skall ha fastställts

av tillsynsmyndigheten. De skall innehålla föreskrift att stiftelsens ändamål

uteslutande är pensionering på grund av tjänst och att ändamålet skall vara

oförändrat så länge stiftelsen består samt att vid dess upplösning eller då

det icke längre finns eller kan antagas komma att finnas någon, vars rätt

till pension på grund av tjänst skall tillgodoses av stiftelsen, återstående

medel antingen skall användas för dylik pensionering eller också anslås till

välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

3

För stiftelser, vilkas förmögenhet överstiger pensionsreserven på visst

sätt, har enligt övergångsbestämmelserna till 1961 års lagstiftning i ämnet

införts en bestämmelse om tvångsmässig avtappning av överskottet. Denna

s. k. avtappningsregel har trätt i kraft vid 1964 års taxering.

Pensionsstiftelseutredningen avgav i juni 1965 sitt slutbetänkande Pensionsstiftelser

II (SOU 1965:41). Utredningens förslag är efter remissförfarande

f. n. föremål för Kungl. Maj :ts prövning. I betänkandet, som enbart

avser privata pensioner, ligger tyngdpunkten i förslagen på den civilrättsliga

sidan. De centrala förslagen utgöres av en lag om tryggande av pensionslöften

(tryggandelagen), en lag om personalstiftelse (personalstiftelselagen)

och en lag om införande av de nämnda lagarna (införandelagen). Vidare

föreslås ändringar av och tillägg till såväl civilrättsliga som skatterättsliga

lagar samt upphävande av 1937 års lag om aktiebolags pensions- och

personalstiftelser och 1961 års lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse.

Utredningen föreslår, att sådana pensionsstiftelser, vilkas förmögenheter

utgöres av kontanter eller dylikt (realstiftelser) skall bestå. Dessa stiftelser

får en självständigare ställning i förhållande till arbetsgivaren än

hittills. Däremot föreslås att de pensionsstiftelser, vars tillgångar består av

en fordran mot arbetsgivaren (reversstiftelser), skall avskaffas och ersättas

med en särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning, benämnd »Avsatt

till pensioner». En pensionsstiftelses ändamål skall uteslutande vara pensionering.

Andra personaländamål får tillgodoses genom bildandet av en personalstiftelse.

Arbetsgivare må — i likhet med vad som f. n. gäller — taga

i anspråk pensionsstiftelses överskottsmedel för gottgörelse. Någon motsvarighet

till den nuvarande avtappningsregeln föreslås inte beträffande

överskott i pensionsstiftelse. Däremot förordar utredningen beträffande pensionsstiftelse

med reverstillgångar — vilken enligt förslaget ersättes av en

skuldpost i arbetsgivarens balansräkning — en särskild avtappning av överskott

enligt vissa schablonregler.

Under rubriken »Avsatt till pensioner» får aktiebolag, ekonomisk förening

och motsvarande arbetsgivare (d. v. s. de skattesubjekt som enligt gällande

skatterätt har rätt till reversavsättning) med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen

redovisa skuld för löften om pension som ingår i allmän pensionsplan.

En sådan allmän pensionsplan är den s. k. ITP-planen. Skuldredovisning under

nämnda rubrik har medgivits de kvalificerade subjekten i ytterligare två

fall. Det första, som tillkommit i syfte att uppmuntra arbetsgivare att lämna

privat pension som komplettering till ATP-pensionen, avser löften om pension

till arbetstagare, som är födda 1907 eller tidigare, eller till sådana arbetstagares

efterlevande, dock att pensionslöftet i detta hänseende ej må

gälla högre pension än tre basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Det

2—s2r>4 60 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1966

andra medgivandet gäller generellt för pensionslöften utöver de ovannämnda

under förutsättning att löftet lämnats före den 1 januari 1967. Med den sistnämnda

regeln har utredningen velat åstadkomma en mjuk övergång från

gällande rätt.

När det gäller avsättning inom familjebolag till pensionsstiftelse innebär de

föreslagna bestämmelserna att begreppet huvuddelägare i aktiebolag eller i

ekonomisk förening bestämmes något snävare än enligt gällande praxis. Till

grund för bedömandet huruvida en person bär bestämmande inflytande

över företaget skall enligt förslaget läggas hans eget, föräldrarnas, makes,

avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.

Familjebolag må under rubriken »Avsatt till pensioner» redovisa medel

för att trygga pension åt huvuddelägare enligt allmän pensionsplan. Detta

gäller även sådan pension som intjänats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Till pensionsstiftelse föreslås familjebolag få med avdragsrätt vid

taxering avsätta realmedel för att trygga pension åt huvuddelägare, därvid

fråga skall vara om pension inom ramen för vad som i branschen är sedvanligt

för arbetstagare med motsvarande arbetsuppgifter.

Ur skatterättslig synpunkt bör vidare följande uppmärksammas. Kvarstående

pensionsstiftelser skall hänföras under tryggandelagen. Varje arbetsgivare

har framdeles rätt att bilda pensionsstiftelse med ändamål att

trygga samtliga slag av pensionslöften, därvid avsättning till sådan stiftelse

endast får ske med kontanter och därmed jämförliga tillgångar. Under

rubriken »Avsatt till pensioner» skall redovisas medel, som vid den nya

lagstiftningens ikraftträdande tillförts arbetsgivare vid upplösning avreversstiftelse.

Vad arbetsgivare gottgör sig från pensionsstiftelse är liksom nu

hänförligt till rörelseintäkt, dock ej gottgörelse ur beskattade medel. En

minskning av posten »Avsatt till pensioner» innebär återföring av en reservering,

vilken enligt allmänna regler skall beskattas som intäkt. Olikheterna

mellan civilrättslig och skatterättslig pensionsreserv försvinner. Vidare föreslås

att avdrag skall medgivas även för avsättning för att trygga antastbara

pensioner (d.v. s. sådana pensioner till vilka arbetstagare förverkar sin rätt

vid förtida avgång från tjänsten).

Enligt förslaget skall de nya bestämmelserna träda i kraft den 1 mars

1967 för att tillämpas första gången vid 1968 års taxering.

Frågans tidigare behandling

Det i förevarande motioner framställda yrkandet har tidigare varit föremål

för riksdagens prövning, senast år 1962, då det på förslag av bevillningsutskottet

(bet. nr 23) avvisades. Utskottet uttalade därvid att det

förhållandet, att finansieringen av den allmänna tilläggspensioneringen

uppbyggts på den s. k. fördelningsprincipen, utesluter att företag, som inte

utfäst sig att betala pensioner vid sidan av ATP, kan anses ha någon pen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr ‘20 är i966 5

sionsskuld utöver de författningsenligt föreskrivna avgifterna för denna

pensionering. Med anledning av att motionärerna motiverat en ökad rätt

till skattefria pensionsavsättningar med hänsyn till angelägenheten av att

stimulera företagssparandet erinrade utskottet om att den svenska skattelagsstiftningen

inrymmer stora möjligheter för företagen till konsolidering

och självfinansiering bl. a. genom rätt till långtgående nedskrivning av varulager

och tämligen generösa regler för avskrivning å inventarier. Skapandet

av tillräckliga möjligheter för företagen till konsolidering och självfinansiering

hade även allmänna skatteberedningen att beakta vid sina överväganden

rörande ändrade beskattningsregler för företagen. Utskottet erinrade

vidare om företagens möjlighet enligt ATP-systemet att bl. a. i investeringssyfte

återlåna erlagda pensionsavgifter ur allmänna pensionsfonden,

en möjlighet som på längre sikt torde komma att innebära ett verksamt

bidrag till företagens kapitalförsörjning.

Motionerna

Motiveringen för yrkandet i motionerna återfinnes i motionen It: 282.

Häri framföres ett förslag till blandat system med delvis centraliserad

och delvis decentraliserad förvaltning av ATP-medlen. Motionärerna

erinrar om att den obligatoriska tilläggspensioneringen bygger på fördelningsprincipen,

innebärande att varje års utgifter skall täckas av de

avgifter och andra inkomster som belöper på året. Farhågorna för att ett

strikt tillämpande av fördelningsprincipen skulle leda till ett avsevärt sparande

har gjort att man för åren till och med 1969 beslutat och för framtiden

planerat avgifter som kan beräknas leda till en högst betydande central

fondering. Uppenbarligen innebär en sådan central fondering en oerhörd

maktkoncentration. Den enskilda kapitalmarknaden skulle i huvudsak

förlora sin betydelse, och näringslivet för sin framtida utveckling och

rationalisering i det väsentliga vara i händerna på de tillfälligt makthavande.

Motionärerna framhåller att tidigare lagstiftning medgivit företagen möjligheter

att till särskilda pensionsfonder avsätta en del av årets vinst för

att säkerställa sådana utfästelser om framtida pension som företagen gjort.

Denna fondering har nu måst upphöra, och dessutom måste en minskning

av fonderna i vissa fall göras genom den s. k. avtappningsregeln. En uppbyggnad

av ett pensionssparande — utöver det som sker inom AP-fonderna

— förekommer dock genom det s. k. PRI-systemet. Därigenom kommer

det väsentliga av nysparandet att stanna kvar hos företagen under den tid

då behovet av utbetalningar enligt systemet inte är så stort. Systemet bygger

även på eu kollektiv säkerhet i det att de i försäkringen samgående

företagen gemensamt ansvarar för pensioner inom sådana företag som eventuellt

inte blir i stånd att fullgöra sina förpliktelser. Enligt motionärernas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

mening borde prövas, huruvida icke ett liknande system skulle kunna tilllämpas

i fråga om ATP-pensionerna och deras fondering. Systemet skulle

innebära att den del av fastställda avgifter, som icke erfordras för täckande

av AP-fondernas utgifter under året, skulle på ett betryggande sätt avsättas

inom företagen för att tagas i anspråk vid den tidpunkt då AP-fondernas

utgifter stigit. Det föreslagna systemet skulle innebära å ena sidan

samma totala sparande och å andra sidan samma trygghet för pensionstagarna

som enligt nuvarande system. Den jättestora ansamlingen av medel

som nuvarande ordning innebär skulle undanröjas.

Enligt motionärernas mening är det av yttersta vikt att pensionssystemet

kompletteras med åtgärder som ger detta en högre grad av säkerhet. I detta

syfte förordas att arbetsgivare — inom såväl större som mindre företag

— får rätt att till egen pensionsstiftelse göra avsättningar upp till visst maximibelopp

per år. Maximibeloppet bör vara den mot pensionsförpliktelserna

svarande genomsnittliga verkliga årskostnaden enligt försäkringsmatematiska

beräkningar och avsättningen under året kunna uppgå till skillnaden

mellan detta maximibelopp och de avgifter arbetsgivaren har att inbetala

för sina anställda. Bestämmelser angående fondernas avskiljande och dessas

säkerställande bör utfärdas i analogi med vad som hittills gällt i fråga om

pensionsavsättningar inom eget företag.

För genomförande av en sådan ordning talar främst följande omständigheter.

Företagssparandet spelar för närvarande en mycket stor roll och

skulle vid den föreslagna fondbildningen utan tvivel påverkas i gynnsam

riktning. Genom att på detta sätt främja företagssparandet skulle man underlätta

lösningen av vissa av företagens kreditproblem och skapa förutsättningar

för en större produktionsökning med därav följande standardökning

i samhället. För de anställda skulle en frivillig fondering inom företagen

innebära att pensionsutfästelserna gjordes säkrare. Högre avgiftsbelopp

skulle finnas avsatta, samtidigt som den ökade produktionen skulle

förstärka säkerheten. Företagen skulle få möjligheter till en såväl för företagen

själva som för samhället lönande resultatutjämning. På grund härav

får man förutsätta, att företagen skulle finna det förenligt med sina

intressen att i största möjliga utsträckning begagna rätten till frivillig avsättning

till egen pensionsfond. Den övervältring av kostnaderna för pensionerna

som förekommer i nuvarande system är från såväl principiella som

rättvisesynpunkter i högsta grad otillfredsställande.

Det föreslagna systemet kan ej genomföras utan utredning. Det är bl.a.

angeläget att en realistisk beräkning med hänsynstagande till uppskattad

dödlighet, produktionsutveckling, ränteläge m. m. göres angående de verkliga

genomsnittliga årskostnaderna för de utfästa pensionsförpliktelserna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

7

Utskottet

Förutsättningarna för rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelser

ändrades betydligt i och med tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen.

Genom 1961 års civil- och skatterättsliga regler på förevarande

område begränsades möjligheterna till skattefria avsättningar av

medel till pensionsstiftelser ytterligare. För rätt till avdrag kräves numera

bl.a. att utfästelsen om pension gjorts av den skattskyldige själv — tidigare

godtogs av pensionsstiftelsen gjord utfästelse -—- och att utfästelsen skall

innebära rätt till fribrev vid avgång ur tjänsten före uppnådd pensionsålder

(oantastbar pensionsrätt). Dessa bestämmelser medför i princip en

minskning av den s. k. avdragsgilla pensionsreserven, varmed förstås det

belopp, vartill pensionsstiftelsens förmögenhet högst må uppgå för att avdragsrätt

för avsättning till stiftelsen skall föreligga. En annan omständighet

som verkar nedsättande på den avdragsgilla pensionsreserven, är att

sådana utfästelser, vari intagits förbehåll att pension må nedsättas med

belopp motsvarande vad den anställde kan komma att uppbära enligt ATP,

vid pensionsreservens beräkning skall beaktas blott till nettovärdet, d.v.s.

utfästelsens belopp minskat med vad som kan komma att utgå enligt

ATP. Detta har medfört att många pensionsstiftelsers förmögenhet överstiger

vad som numera motsvarar pensionsreserven. För att motverka att

alltför stora överskott kvarligger i pensionsstiftelse under obegränsad tid

har införts den s. k. avtappningsregeln, varigenom arbetsgivare blir skyldiga

att ur pensionsstiftelsens överskott gottgöra sig för erlagda ATP-avgifter.

Bestämmelsen trädde i kraft vid 1964 års taxering och gäller endast

i de fall stiftelseförmögenheten överstiger 120 % av pensionsreserven.

Det förhållandet att arbetsgivaren kan ha åtagit sig att avsätta medel för

tilläggspension utöver ATP, t. ex. enligt det s. k. PRI-systemet, som grundar

sig på överenskommelse mellan vissa parter på arbetsmarknaden, inverkar

å andra sidan i höjande riktning på den avdragsgilla pensionsreserven.

Alltsedan 1955 års reform av avdragsreglerna beträffande pensionsavsättningar

har gällt att vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse

i familjeföretag hänsyn inte får tas till pensionsförmån avseende

huvuddelägare eller sådan delägare närstående person. Denna bestämmelse

påverkades inte av 1961 års lagstiftning.

I motionerna framställes ett förslag till blandat system med delvis centraliserad

och delvis decentraliserad förvaltning av ATP-medlen. Förslaget

innebär att skillnaden mellan de faktiska avgifter företagen har att erlägga

för ATP och de avgifter som behövs för att täcka AP-fondernas utgifter

under visst år skall bibehållas inom företagen för att tas i anspråk vid den

tidpunkt då AP-fondernas utgifter stigit. För att ge pensionssystemet högsta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

grad av säkerhet förordar motionärerna att arbetsgivare inom såväl större

som mindre företag erhåller rätt att till egen pensionsstiftelse göra avsättningar

med belopp motsvarande skillnaden mellan den mot pensionsförpliktelserna

svarande genomsnittliga årskostnaden enligt försäkringsmatematiska

beräkningar och de ATP-avgifter arbetsgivaren har att inbetala

för sina anställda. Ett genomförande av ett sådant system skulle enligt

motionärernas mening främja företagssparandet och därmed lösa vissa av

företagens kreditproblem, öka möjligheterna till resultatutjämning och göra

pensionsutfästelserna säkrare.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att finansieringen av den allmänna

tilläggspensioneringen uppbyggts på den s. k. fördelningsprincipen, vilken

innebär att varje års utgifter skall täckas av de avgifter och andra inkomster,

som belöper på året. Med hänsyn härtill kan ett företag som inte utfäst

sig att betala pensioner vid sidan av ATP inte anses ha någon pensionsskuld

utöver de författningsenligt föreskrivna avgifterna för denna pensionering.

Enligt utskottets uppfattning erbjuder gällande skattelagstiftning företagen

stora möjligheter till konsolidering och självfinansiering inte minst

genom möjligheter till omfattande avsättningar till investeringsfonder samt

förmånliga regler i fråga om varulagervärdering och om avskrivning på

maskiner och inventarier. Det måste vidare antas att företagsskatteutredningen

vid sina överväganden kommer att beakta att tillräckliga möjligheter

skapas för företagen till konsolidering och självfinansiering. Härutöver må

erinras om de möjligheter, som företagen enligt ATP-systemet har att i

bl. a. investeringssyfte återlåna erlagda pensionsavgifter ur allmänna pensionsfonden.

Den 31 december 1965 uppgick äterlånen till 564,6 miljoner

kronor. Vid samma tidpunkt år 1964 utgjorde återlånen 275,8 miljoner kronor.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har pensionsstiftelseutredningen

i sitt i juni 1965 avgivna betänkande Pensionsstiftelser

II (SOU 1965:41) redovisat sina slutliga överväganden angående de

civilrättsliga och skatterättsliga frågor som har samband med tryggande av

privata pensioner. Förslaget, som f. n. är föremål för Kungl. Maj :ts prövning,

innehåller inte några bestämmelser om placering av pensionsstiftelses

medel. Utredningen framhåller dock — i anslutning till motiveringen för

föreslagna bestämmelser om vilka tillgångar en pensionsstiftelse inte får

mottaga (s. 167 och 178) — att styrelsen för en pensionsstiftelse vid placering

av stiftelsens tillgångar inte bör vara bunden av särskilda föreskrifter.

Styrelsen är således oförhindrad att återlåna medel till arbetsgivaren.

Därvid har dock styrelsen att iakttaga pensionsborgenärernas intressen.

Kraven på trygghet och erhållande av skälig avkastning får således inte

åsidosättas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

9

Pensionsstiftelseutredningen har i övrigt vid utarbetandet av sina förslag

till bestämmelser på förevarande område främst tagit sikte på tryggandet

av pensionsborgenärernas rätt till pension. I detta sammanhang bör erinras

om att utredningen föreslår viss uppmjukning av reglerna om fåmansbolagens

möjligheter till pensionsavsättning.

Med hänsyn till det ovan anförda och till att de civilrättsliga och skatterättsliga

frågor, som har samband med pensionsstiftelser, är föremål för

Kungl. Maj :ts prövning, kan utskottet inte tillstyrka utredningsyrkandet i

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 210 av herr Ottosson m. fl.

och II: 270 av herr Magnusson i Borås m. fl. om rätt för arbetsgivare

till skattefri avsättning till pensionsfond icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar

Wärnberg, Elofsson, Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson, Erik

Filip Petersson, Enarsson och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson i

Göteborg, Vigelsbo, Engkvist, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik,

Forsberg, Larsson i Umeå och Wikner.

Reservationer

1) av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson och Magnusson i Borås, vilka ansett

att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

I: 210 av herr Ottosson in. fl. och II: 270 av herr Magnusson

i Borås m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Maj:t med beaktande av vad i motionerna anförts företager

utredning och framlägger förslag, att arbetsgivare medgives

rätt att — utöver de årliga avgifterna för tilläggspensioneringen

— skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond

i syfte att göra pensionsutfästelserna fullt säkra.

2) av herrar Elofsson, Lundström, Erik Eilip Petersson, Gustafson i

Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Larsson i Umeå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.