Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående förfarandet vid nedsättning av stämpelskatt på inteckning i fast egendom.

1966-03-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:22, Betänkande i anledning av väckta motioner angående förfarandet vid nedsättning av stämpelskatt på inteckning i fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1966

1

Nr 22

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående förfarandet vid nedsättning av stämpelskatt

på inteckning i fast egendom.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:525 av herr Harald Pettersson och 11:607 av herr Börjesson

i Falköping har hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte begära att

sådana tillämpningsföreskrifter beträffande stämpelskatteförordningen utfärdas,

att vederbörande myndighet utan särskild ansökan åläggs att avräkna

eventuell nedsättning av stämpelskatt vid penninginteckningar i enlighet

med vad i motionerna anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:607.

Gällande bestämmelser om stämpelskatt återfinnes i stämpelskatteförordningen

den 21 maj 1964 (nr 308),som trädde i kraft den 1 jan. 1965.För fordringsinteckningarnas

del innebär förordningen i stort sett endast en modernisering

av den pålaga, som tidigare utgick enligt 1914 års förordning angående

stämpelavgiften.

Om inteckning för fordran beviljas skall stämpelskatt erläggas med fyra

kronor för varje fullt tusental av fordringens kapitalbelopp, dock lägst tio

kronor. Därest inteckningsreversen tidigare blivit företedd i samma avseende

och då föranlett beskattning, skall stämpelskatt emellertid inte erläggas.

Har inteckning helt eller delvis dödats äger sådan befrielse rum endast

om ny inteckning beviljas inom ett år därefter och om nyinteckningen avser

egendom, som helt eller delvis omfattades av den tidigare inteckningen. Ett

annat undantag gäller vid utbyte av inteckningshandling mot andra inteckningsreverser

och vid vissa andra liknande förfaranden, där skatteplikt inte

föreligger. I syfte att underlätta en utrensning av äldre inteckningar infördes

i stämpelskatteförordningen även en möjlighet till nedsättning

av stämpelavgiften i sådana fall, där inteckning beviljas på grund

av en ny inteckningsrevers utan att ett formellt utbyte äger rum. Om en

eller flera inteckningar beviljas samtidigt som en eller flera inteckningar

dödas, skall skatten nedsättas med belopp motsvarande skatten för den eller

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1966

de tidigare inteckningarna, även om en eller flera nya handlingar åberopas.

Skatt utgår med samma belopp för det fall att ansökan om inteckning ej

genast kan beviljas utan förklaras vilande.

Skatten fastställes av inskrivningsdomaren i samband med behandlingen

av inteckningsansökningen och skall inbetalas till denne inom en månad

från den dag då expedition i ärendet blivit tillgänglig. Skattskyldig är den,

som är behörig att medge inteckning i egendomen, d.v.s. ägaren.

Inskrivningsdomarens beslut i skatteärendet granskas av den myndighet

Kungl. Maj :t därtill förordnar, fr.o.m. den 1 juli 1965 av kammarkollegiet.

Ändring i beskattningen kan erhållas genom ansökan av den skattskyldige

om återvinning hos inskrivningsdomaren, genom besvär till hovrätten eller

genom att den skattskyldige godkänner anmärkning av granskningsmyndigheten.

— Sistnämnda bestämmelse överensstämmer som framgår av departementschefens

uttalande i proposition nr 75 till 1964 års riksdag med

tidigare tillämpad praxis, vilken bl. a. grundat sig på granskningsmyndighetens

åtalsrätt enligt 1914 års stämpelförordning. I sammanhanget kan

nämnas, att departementschefen icke ansåg sig böra förorda någon rätt för

granskningsmyndigheten att förordna om återbetalning av felaktigt debiterad

skatt och att granskningsmyndigheten äger rätt att föra talan mot stämpelbeläggningen

även till den skattskyldiges förmån, om beskattningsmyndigheten

där så kan ske inte vidtager självrättelse. — Ändring i inskrivningsdomarens

beslut om stämpelskatt skall i regel sökas inom tre år från

beslutsdagen. För ansökan om återvinning gäller i vissa fall en något längre

tidsfrist. Vidare gäller att om part anfört besvär motpart skall inkomma

med sina besvär inom två månader efter delgivningsdagen.

Äger någon återfå skatt skall beloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning

som föreskrives i uppbördsförordningen om restitution av skatt. Beslut

härom skall omgående sändas till vederbörande länsstyrelse. Återbetalning

skall ske utan hinder av att beslutet ännu ej vunnit laga kraft, och anteckning

om återbetalningen skall i regel göras på den stämpelbelagda handlingen.

I de förevarande motionerna uppger motionärerna i fråga om tillämpningen

av den ovan berörda bestämmelsen om nedsättning av stämpelavgiften

vid nyinteckning, då samtidigt äldre inteckningar dödats, att stämpelskatten

för de äldre inteckningarna i vissa fall icke avräknats. Med anledning härav

anför motionärerna bl. a. följande. När vederbörande begärt återbetalning

av den för högt erlagda stämpelskatten har domsagan meddelat, att rättelse

kan ske endast genom besvär till hovrätten. Detta strider mot rättskänslan,

då det enligt praxis på så gott som alla områden i samhällslivet ankommer

på den felande parten att rätta begångna fel. Något undantag från denna regel

bör inte få förekomma. Själva processen är visserligen avgiftsfri men

orsakar förutom besvär och irritation en hel del kostnader som vederböran
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1966

3

de måste bestrida själv. Enskilda människor har i regel inte rutin i att

handlägga ärenden av denna art och måste bl. a. för besvärsskrivelsens utformning

anlita hjälp, för vilken också ersättning måste erläggas. Till detta

kommer kostnader för fotostatkopior av de olika inteckningsreverserna

samt för telefon och porto. Det är utgifter som rimligtvis borde bestridas

av den part som åsamkat felet. I princip bör gälla att då ett fel begås mot

allmänheten skall detta också tillrättaläggas av respektive myndighet.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser utgår stämpelskatt på inteckning för

fordran med fyra kr. för varje fullt tusental av det kapitalbelopp, för vilket

inteckning beviljas. Om äldre inteckningar dödas i samband med att ny

inteckning beviljas, skall skatten nedsättas med belopp motsvarande skatten

för de dödade inteckningarna.

I de förevarande motionerna hemställes om riksdagsskrivelse med begäran

att Kungl. Maj:t måtte utfärda tillämpningsföreskrifter av innehåll att

inskrivningsdomare åläggs att utan särskild ansökan nedsätta stämpelskatten

enligt ovannämnda bestämmelse. Motionärerna uppger, att stämpelskatten

för dödade inteckningar i många fall inte blivit avräknad och att

de skattskyldiga sedan detta påpekats blivit hänvisade till att anföra besvär

till hovrätten. Motionärerna gör gällande, att de skattskyldiga härigenom

åsamkats besvär och kostnader och att den myndighet, som begått ett fel,

bör rätta detsamma.

Av ordalydelsen i 12 § tredje stycket stämpelskatteförordningen framgår

att bestämmelserna om nedsättning av stämpelskatten skall beaktas utan

särskild ansökan. Att så ej skett i vissa fall torde vara en följd av tillfälligt

förbiseende. Särskilda tillämpningsföreskrifter av det innehåll motionärerna

åsyftat torde därför inte vara erforderliga.

Beträffande frågan om självrättelse av felaktiga beslut får utskottet

framhålla följande. Som en allmän princip gäller att en uppenbar oriktighet,

som uppkommit på grund av skrivfel, missräkning eller annat dylikt

förbiseende, bör rättas av den instans som meddelat beslutet, medan däremot

en felaktighet, som beror på oriktig tolkning av författningsbestämmelse,

endast kan rättas efter sedvanligt besvärsförfarande. I sammanhanget

kan påpekas att JO i sin senaste ämbetsberättelse uttalat betänkligheter

mot en alltför vid tillämpning av gällande regler om självrättelse.

Om en beskattningsmyndighct finner sig förhindrad att vidtaga självrättclse

nödgas den skattskyldige, även om felet grundar sig på ett uppenbart

förbiseende, anlita besvärsförfarandet.

Utskottet vill framhålla angelägenheten av att de skattskyldiga erhåller

en snabb rättelse av felaktiga beslut, och att deras besvär och kostnader

för sådan rättelse i görligaste mån begränsas. Det är uppenbart att olägen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1966

heterna för de skattskyldiga med en skatteprocess ofta inte står i rimlig

proportion till de många gånger obetydliga belopp, som kan tillgodoföras

dem genom besvärsförfarandet. Dessa olägenheter torde dock inte kunna

avlägsnas genom särskilda anvisningar utan endast genom en riktig tilllämpning

av gällande bestämmelser. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t,

liksom vederbörande myndigheter och JO, kommer att ägna erforderlig

uppmärksamhet åt dessa och övriga frågor som berör den enskildes rättssäkerhet.

Slutligen vill utskottet framhålla, att det synes sannolikt att de åtgärder

som motionärerna vidtagit för att rikta uppmärksamheten på de här behandlade

förhållandena är ägnade att bidra till en riktig tillämpning av

stämpelskatteförordningens bestämmelser på förevarande område.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:525 av herr Harald Pettersson

och 11:607 av herr Börjesson i Falköping angående

förfarandet vid nedsättning av stämpelskatt på inteckning i

fast egendom icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Lundström, Enarsson, Ottosson, Arne Pettersson

och Stadling; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Vigelsbo,

Engkvist, Asp, Andersson i Essvik, Larsson i Umeå, Hammarsten, öhvall

och Börjesson i Falköping.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966

660221

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.