Betänkande i anledning av väckta motioner angående förfarandet vid nedsättning av stämpelskatt på inteckning i fast egendom.
1966-03-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1966:22, Betänkande i anledning av väckta motioner angående förfarandet vid nedsättning av stämpelskatt på inteckning i fast egendom.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1966
1
Nr 22
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående förfarandet vid nedsättning av stämpelskatt
på inteckning i fast egendom.
(l:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:525 av herr Harald Pettersson och 11:607 av herr Börjesson
i Falköping har hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte begära att
sådana tillämpningsföreskrifter beträffande stämpelskatteförordningen utfärdas,
att vederbörande myndighet utan särskild ansökan åläggs att avräkna
eventuell nedsättning av stämpelskatt vid penninginteckningar i enlighet
med vad i motionerna anförts.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:607.
Gällande bestämmelser om stämpelskatt återfinnes i stämpelskatteförordningen
den 21 maj 1964 (nr 308),som trädde i kraft den 1 jan. 1965.För fordringsinteckningarnas
del innebär förordningen i stort sett endast en modernisering
av den pålaga, som tidigare utgick enligt 1914 års förordning angående
stämpelavgiften.
Om inteckning för fordran beviljas skall stämpelskatt erläggas med fyra
kronor för varje fullt tusental av fordringens kapitalbelopp, dock lägst tio
kronor. Därest inteckningsreversen tidigare blivit företedd i samma avseende
och då föranlett beskattning, skall stämpelskatt emellertid inte erläggas.
Har inteckning helt eller delvis dödats äger sådan befrielse rum endast
om ny inteckning beviljas inom ett år därefter och om nyinteckningen avser
egendom, som helt eller delvis omfattades av den tidigare inteckningen. Ett
annat undantag gäller vid utbyte av inteckningshandling mot andra inteckningsreverser
och vid vissa andra liknande förfaranden, där skatteplikt inte
föreligger. I syfte att underlätta en utrensning av äldre inteckningar infördes
i stämpelskatteförordningen även en möjlighet till nedsättning
av stämpelavgiften i sådana fall, där inteckning beviljas på grund
av en ny inteckningsrevers utan att ett formellt utbyte äger rum. Om en
eller flera inteckningar beviljas samtidigt som en eller flera inteckningar
dödas, skall skatten nedsättas med belopp motsvarande skatten för den eller
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 22
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1966
de tidigare inteckningarna, även om en eller flera nya handlingar åberopas.
Skatt utgår med samma belopp för det fall att ansökan om inteckning ej
genast kan beviljas utan förklaras vilande.
Skatten fastställes av inskrivningsdomaren i samband med behandlingen
av inteckningsansökningen och skall inbetalas till denne inom en månad
från den dag då expedition i ärendet blivit tillgänglig. Skattskyldig är den,
som är behörig att medge inteckning i egendomen, d.v.s. ägaren.
Inskrivningsdomarens beslut i skatteärendet granskas av den myndighet
Kungl. Maj :t därtill förordnar, fr.o.m. den 1 juli 1965 av kammarkollegiet.
Ändring i beskattningen kan erhållas genom ansökan av den skattskyldige
om återvinning hos inskrivningsdomaren, genom besvär till hovrätten eller
genom att den skattskyldige godkänner anmärkning av granskningsmyndigheten.
— Sistnämnda bestämmelse överensstämmer som framgår av departementschefens
uttalande i proposition nr 75 till 1964 års riksdag med
tidigare tillämpad praxis, vilken bl. a. grundat sig på granskningsmyndighetens
åtalsrätt enligt 1914 års stämpelförordning. I sammanhanget kan
nämnas, att departementschefen icke ansåg sig böra förorda någon rätt för
granskningsmyndigheten att förordna om återbetalning av felaktigt debiterad
skatt och att granskningsmyndigheten äger rätt att föra talan mot stämpelbeläggningen
även till den skattskyldiges förmån, om beskattningsmyndigheten
där så kan ske inte vidtager självrättelse. — Ändring i inskrivningsdomarens
beslut om stämpelskatt skall i regel sökas inom tre år från
beslutsdagen. För ansökan om återvinning gäller i vissa fall en något längre
tidsfrist. Vidare gäller att om part anfört besvär motpart skall inkomma
med sina besvär inom två månader efter delgivningsdagen.
Äger någon återfå skatt skall beloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning
som föreskrives i uppbördsförordningen om restitution av skatt. Beslut
härom skall omgående sändas till vederbörande länsstyrelse. Återbetalning
skall ske utan hinder av att beslutet ännu ej vunnit laga kraft, och anteckning
om återbetalningen skall i regel göras på den stämpelbelagda handlingen.
I de förevarande motionerna uppger motionärerna i fråga om tillämpningen
av den ovan berörda bestämmelsen om nedsättning av stämpelavgiften
vid nyinteckning, då samtidigt äldre inteckningar dödats, att stämpelskatten
för de äldre inteckningarna i vissa fall icke avräknats. Med anledning härav
anför motionärerna bl. a. följande. När vederbörande begärt återbetalning
av den för högt erlagda stämpelskatten har domsagan meddelat, att rättelse
kan ske endast genom besvär till hovrätten. Detta strider mot rättskänslan,
då det enligt praxis på så gott som alla områden i samhällslivet ankommer
på den felande parten att rätta begångna fel. Något undantag från denna regel
bör inte få förekomma. Själva processen är visserligen avgiftsfri men
orsakar förutom besvär och irritation en hel del kostnader som vederböran
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1966
3
de måste bestrida själv. Enskilda människor har i regel inte rutin i att
handlägga ärenden av denna art och måste bl. a. för besvärsskrivelsens utformning
anlita hjälp, för vilken också ersättning måste erläggas. Till detta
kommer kostnader för fotostatkopior av de olika inteckningsreverserna
samt för telefon och porto. Det är utgifter som rimligtvis borde bestridas
av den part som åsamkat felet. I princip bör gälla att då ett fel begås mot
allmänheten skall detta också tillrättaläggas av respektive myndighet.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser utgår stämpelskatt på inteckning för
fordran med fyra kr. för varje fullt tusental av det kapitalbelopp, för vilket
inteckning beviljas. Om äldre inteckningar dödas i samband med att ny
inteckning beviljas, skall skatten nedsättas med belopp motsvarande skatten
för de dödade inteckningarna.
I de förevarande motionerna hemställes om riksdagsskrivelse med begäran
att Kungl. Maj:t måtte utfärda tillämpningsföreskrifter av innehåll att
inskrivningsdomare åläggs att utan särskild ansökan nedsätta stämpelskatten
enligt ovannämnda bestämmelse. Motionärerna uppger, att stämpelskatten
för dödade inteckningar i många fall inte blivit avräknad och att
de skattskyldiga sedan detta påpekats blivit hänvisade till att anföra besvär
till hovrätten. Motionärerna gör gällande, att de skattskyldiga härigenom
åsamkats besvär och kostnader och att den myndighet, som begått ett fel,
bör rätta detsamma.
Av ordalydelsen i 12 § tredje stycket stämpelskatteförordningen framgår
att bestämmelserna om nedsättning av stämpelskatten skall beaktas utan
särskild ansökan. Att så ej skett i vissa fall torde vara en följd av tillfälligt
förbiseende. Särskilda tillämpningsföreskrifter av det innehåll motionärerna
åsyftat torde därför inte vara erforderliga.
Beträffande frågan om självrättelse av felaktiga beslut får utskottet
framhålla följande. Som en allmän princip gäller att en uppenbar oriktighet,
som uppkommit på grund av skrivfel, missräkning eller annat dylikt
förbiseende, bör rättas av den instans som meddelat beslutet, medan däremot
en felaktighet, som beror på oriktig tolkning av författningsbestämmelse,
endast kan rättas efter sedvanligt besvärsförfarande. I sammanhanget
kan påpekas att JO i sin senaste ämbetsberättelse uttalat betänkligheter
mot en alltför vid tillämpning av gällande regler om självrättelse.
Om en beskattningsmyndighct finner sig förhindrad att vidtaga självrättclse
nödgas den skattskyldige, även om felet grundar sig på ett uppenbart
förbiseende, anlita besvärsförfarandet.
Utskottet vill framhålla angelägenheten av att de skattskyldiga erhåller
en snabb rättelse av felaktiga beslut, och att deras besvär och kostnader
för sådan rättelse i görligaste mån begränsas. Det är uppenbart att olägen
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1966
heterna för de skattskyldiga med en skatteprocess ofta inte står i rimlig
proportion till de många gånger obetydliga belopp, som kan tillgodoföras
dem genom besvärsförfarandet. Dessa olägenheter torde dock inte kunna
avlägsnas genom särskilda anvisningar utan endast genom en riktig tilllämpning
av gällande bestämmelser. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t,
liksom vederbörande myndigheter och JO, kommer att ägna erforderlig
uppmärksamhet åt dessa och övriga frågor som berör den enskildes rättssäkerhet.
Slutligen vill utskottet framhålla, att det synes sannolikt att de åtgärder
som motionärerna vidtagit för att rikta uppmärksamheten på de här behandlade
förhållandena är ägnade att bidra till en riktig tillämpning av
stämpelskatteförordningens bestämmelser på förevarande område.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:525 av herr Harald Pettersson
och 11:607 av herr Börjesson i Falköping angående
förfarandet vid nedsättning av stämpelskatt på inteckning i
fast egendom icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 mars 1966
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Stefanson, Lundström, Enarsson, Ottosson, Arne Pettersson
och Stadling; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Vigelsbo,
Engkvist, Asp, Andersson i Essvik, Larsson i Umeå, Hammarsten, öhvall
och Börjesson i Falköping.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660221
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.