Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse till skatteavdrag för forskningskostnader.

1966-03-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:23, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse till skatteavdrag för forskningskostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1966

1

Nr 23

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse

till skatteavdrag för forskningskostnader.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:511 av herr Eskilsson m. fl. och 11:618 av herr Hedin m. fl.,

har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära

sådan översyn av skattelagstiftningen att jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse

medgives avdragsrätt för kostnader för forskning, som har

karaktär av målforskning, inom jordbruket».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:618.

Gällande rätt

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt

20 § kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid

inte ske för den skattskyldiges levnadskostnader eller därmed jämförliga

utgifter.

I gällande skatteförfattningar finnes inte något uttryckligt stadgande om

rätt till avdrag för försöks- och forskningskostnader. I stället får man bedöma

avdragsrätten enligt kommunalskattelagens regler om vad som är att

hänföra till driftkostnad. I praxis medges således avdrag för kostnad för

vetenskaplig forskning under förutsättning att kostnaden kan anses som

en utgift för intäkternas förvärvande och bibehållande. Denna förutsättning

har ansetts uppfylld endast i det fall att den vetenskapliga forskningen haft

karaktär av s. k. målforskning eller på annat sätt haft en mera påtaglig

eller direkt betydelse för intäktsförvärvet. I det fall att bidrag utgått till

vetenskaplig forskning synes praxis såsom krav för avdragsrätt ha uppställt,

att bidragsmottagaren driver verksamhet av sådan art, att kostnaderna

för verksamheten skulle varit avdragsgilla för bidragsgivaren, om

denne själv utövat verksamheten. Mottagarens forskningsverksamhet får

Bilxang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1966

således inte vara av alltför allmän natur, d. v. s. vara hänförlig till s. k.

grundforskning.

I punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen föreskrives, att

till skattskyldigs levnadskostnader skall räknas bl. a. »avgifter till kassor,

föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem».

Vidare stadgas i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen att till

föreningar influtna medlemsavgifter inte är hänförliga till skattepliktig

inkomst.

På grundval av de återgivna bestämmelserna har utbildats en praxis innebärande

bl. a., att medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande

sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid taxeringen för sina

avgifter till sådana organisationer och detta oavsett om avgiften kan betraktas

som en direkt omkostnad i utgivarens förvärvskälla. Därmed har

möjligheten att genom indirekta bidrag via en branschorganisation få avdrag

för kostnader för försöks- och forskningsverksamhet starkt begränsats.

I de fall då medlemsavgifter utgår till arbetsgivareföreningar och vissa

rörelsedrivande föreningar erhåller medlemmarna enligt praxis avdrag för

sådana avgifter. Beträffande arbetsgivareföreningarna betraktas avgiften

som medlems försäkringsavgift mot förlust i händelse av arbetskonflikt,

därvid mot avdragsrätten svarar skattskyldighet för utfallande konfliktbidrag.

När det gäller de rörelsedrivande föreningarna grundar sig avdragsrätten

på att avgifterna — ehuru betecknade som medlemsavgifter — inte

anses utgöra föreningsavgifter i vanlig mening utan ersättning för direkta

tjänster åt den skattskyldige medlemmen i hans förvärvsverksamhet. Föreningen

driver oftast i dessa fall rörelse av sådan art, att den erlagda avgiften

utgör intäkt i denna rörelse. För förening, som både driver rörelse

och utövar en mera allmän verksamhet till medlemmarnas nytta, anses

dock medlemsavgifterna inte utgöra skattepliktig intäkt för föreningen,

även om rörelsen utgör den väsentliga delen av föreningens verksamhet.

Medlemsavgifterna anses i dessa fall i första hand utgöra bidrag till den

allmänna föreningsverksamheten och blir därför inte avdragsgilla för medlemmarna.

I praxis beskattas kooperativa konsumtions- och produktionsföreningar

inte för uppburna medlemsavgifter, därvid emellertid vid beräkning

av sådana föreningars rörelseinkomst avdrag vägras för omkostnader

med ett mot medlemsavgifterna svarande belopp. Man presumerar nämligen

att omkostnaderna till detta belopp inte har samband med rörelsen utan

den allmänna föreningsverksamheten.

Om branschorganisation ombildas till aktiebolag kan enligt praxis avdrag

i viss utsträckning erhållas för avgift till organisationen. Detta framgår

bl. a. av regeringsrättens utslag den 28 maj 1957 i ärende angående

förhandsbesked och av ett riksskattenämndsmeddelande samma år (nr

5/1957 p. 4).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1966

3

Frågans tidigare behandling

Frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig forskning har varit föremål

för riksdagens prövning åren 1959, 1961, 1963 och 1965. I en år 1959 väckt

motion (11:421) yrkades sådan ändring i lagstiftningen att väsentligt vidgade

möjligheter infördes till avdrag såsom omkostnad för bidrag till vetenskaplig

verksamhet. Avdrag borde enligt motionärens mening medges för bidrag

till vetenskaplig verksamhet, för så vitt verksamheten inte uppenbarligen

saknade betydelse för förvärvande och bibehållande av den skattskyldiges

intäkter. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 59 framhöll bevillningsutskottet,

att det förelåg skäl för en omprövning av frågan om avdragsrätt

för bidrag till forskningsverksamhet. Utskottet var dock inte

berett att tillstyrka motionsyrkande om omedelbar lagstiftning medförande

en så vidsträckt avdragsrätt som den av motionären åsyftade. Emellertid

ansåg utskottet frågan vara av sådan karaktär att den borde göras till föremål

för närmare utredning. Därvid borde bl. a. övervägas om och i så fall

under vilka förutsättningar avdrag borde ges för bidrag till grundforskning.

Tillika skulle undersökas om åtskillnad lämpligen borde göras mellan bidrag

av engångskaraktär och löpande bidrag till verksamheten. Även andra

problem, som kunde uppkomma under utredningens gång, borde förutsättningslöst

utredas. Utskottet föreslog riksdagen att i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om en utredning i ämnet.

Den av riksdagen begärda utredningen har ännu inte kommit till stånd.

I de till 1961 års bevillningsutskott hänvisade likalydande motionerna

1:147 och 11:171 anhölls om utredning beträffande en utvidgad rätt till

avdrag för kostnader i samband med vetenskaplig forskning vid beskattning

av rörelse. Även dessa motioner avstyrktes av bevillningsutskottet i

dess av riksdagen godkända betänkande nr 19 under hänvisning bl. a. till

att spörsmålet om avdrag för kostnader för forskningsverksamhet i den

skattskyldiges egen regi torde komma att uppmärksammas, då den av riksdagen

år 1959 begärda utredningen av bidragsfrågan kommer till stånd.

Även i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 8 år 1963 avstyrkte utskottet

motionsyrkanden om utredning i syfte att möjliggöra för de mindre

företagen — jordbruk och småindustri — att i beskattningsavseende få

göra avdrag för kostnader, som har samband med försöks- och forskningsverksamhet

utom det egna företaget.

I motioner till 1965 års riksdag hemställdes om sådan översyn av skattelagstiftningen

att jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse kunde erhålla

avdragsrätt för kostnader för forsknings- och annat utvecklingsarbete inom

jordbruket. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 21 avstyrkte utskottet

detta yrkande och erinrade därvid om alt 1959 års riksdag begärt

utredning av frågan om avdragsrätt för bidrag till forskningsverksamhet

och att Kungl. Maj :t sålunda hade spörsmålet under uppmärksamhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1966

Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen

har under längre tid varit föremål för uppmärksamhet. I proposition

nr 173 till 1949 års riksdag framlades ett förslag till ändrade regler

angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen.

Enligt förslaget skulle de skattskyldiga vara berättigade till avdrag

för avgifter till bl. a. branschorganisationer och därmed jämförliga organisationer.

Avgifterna skulle hos de mottagande organisationerna utgöra

skattepliktig inkomst. På hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande

nr 48 avslogs dock propositionen av riksdagen, som i stället i skrivelse

till Kungl. Maj :t begärde nytt förslag. Skrivelsen överlämnades till

skattelagssakkunniga, som den 2 december 1958 avlämnade promemoria

angående avdragsrätt vid beskattningen för vissa medlemsavgifter och

bidrag. Skattelagssakkunnigas förslag angående medlemsavgifter innebar i

korthet att avdrag för sådan avgift skall medges vid beräkning av inkomst

av rörelse för avgifter till bl. a. branschorganisationer. I fråga om inkomst

av jordbruksfastighet föreslogs avdragsrätt inte skola föreligga. I proposition

nr 137 till 1959 års riksdag uttalade departementschefen beträffande

skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt för medlemsavgifter att

det vid genomgång av remissvaren kunnat konstateras, att förslaget inrymmer

åtskilliga problem, i fråga om vilka skilda lösningar kan diskuteras.

Denna fråga borde därför underkastas mera ingående överväganden än som

dittills kunnat ske. I samband därmed syntes önskvärt att närmare klarlägga

de statsfinansiella konsekvenserna av skattelagssakkunnigas förslag

i angivna del.

Såväl 1959 års som 1960 års riksdag behandlade vid höstsessionen motioner,

vari hemställdes att avgifter till branschorganisationer måtte hänföras

till avdragsgilla omkostnader. Bevillningsutskottet avstyrkte i sina av

riksdagen godkända betänkanden nr 63 år 1959 och nr 75 år 1960

motionerna. I sitt sistnämnda betänkande framförde utskottet som sin

mening att det i 1949 års förenämnda proposition framlagda förslaget, varigenom

avsågs att generellt reglera frågan om beskattning av medlemsavgifter,

måste anses vara den ur principiell synpunkt helt tillfredsställande

lösningen av denna fråga. Utskottet hänvisade till att de av 1949 års bevillningsutskott

påtalade svårigheterna av praktisk natur med en sådan lösning

alltjämt kvarstod och att det därför knappast längre kunde anses

aktuellt att åstadkomma en lagstiftning efter dessa linjer. Utskottet utgick

emellertid från att ärendet skulle bli föremål för fortsatta överväganden från

Kungl. Maj:ts sida. Också åren 1963 och 1965 avstyrkte utskottet motionsyrkanden

om avdragsrätt för medlemsavgifter. Utskottet framhöll därvid

bl. a. (bet. 8/1963 och 21/1965) att förevarande fråga, med hänsyn till dess

komplicerade natur, borde lösas i samband med en generell reglering av

medlemsavgifternas beskattning. Enligt utskottets mening var det lämpligt,

att frågan om en rätt att via indirekta bidrag till jordbrukets riksorgani
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1966

5

sationer erhålla avdrag för forskningskostnader prövades i samband med

företagsskatteutredningens överväganden rörande företagsbeskattningen

över huvud taget.

Motionerna

I motionerna erinras inledningsvis om det svenska jordbrukets tekniska

effektivitetsnivå och att denna ständigt måste höjas dels för att ge jordbrukets

utövare och anställda möjlighet att följa med i den allmänna standardhöjningen

i vårt land, dels för att vår jordbruksproduktion skall kunna

konkurrera med andra länders. Som näring är det svenska jordbruket jämställt

med svensk industri. Fusionering, storleksrationalisering och samverkan

mellan intressegrupper har inom industrien skapat underlag för att

kunna bära kostnaderna för den forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet,

som är nödvändig för att kunna på sikt bevara vårt ekonomiska

försprång. För jordbruket är det lika angeläget som för industrien att med

utnyttjande av näringens egna resurser föra utvecklingsarbetet vidare. Detta

utvecklingsarbete kan emellertid inte utföras i så små enheter som det

enskilda jordbruket eller de lokala ekonomiska föreningarna utgör. Däremot

skulle riksorganisationerna inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse

ha förutsättning att påtaga sig detta utvecklingsarbete. Kostnaderna

härför skulle ytterst bäras av den samlade jordbruksproduktionen men tillskjutas

av medlemmarna. Dessa organisationer erhåller emellertid inte

skattemässig avdragsrätt för ifrågavarande kostnader, varför jordbruket

som näring kommer i ett sämre läge än storföretagen inom industri eller

handel. Storföretagen kan utan skattebelastning lösa dessa produktiva uppgifter.

Motionärerna anser att utskottet i sitt förenämnda betänkande nr 21/1965

överdrivit svårigheterna att komma till rätta med föreliggande problem och

anser att det utan särskild utredning bör vara möjligt att genom en partiell

reform medge jordbrukets föreningsrörelse avdrag för bidrag till målforskning.

Då den inom jordbruket bedrivna forskningen syftar till ökad

lönsamhet för den enskilde jordbrukaren och därmed också för jordbruket

som helhet och dess ekonomiska organisationer torde forskningen till stor

del kunna betraktas som målforskning.

Utskottet

Bland de s. k. branschorganisationerna utgör sammanslutningar inom

jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse en mycket stor grupp. Såsom topporganisation

fungerar Sveriges lantbruksförbund. De därunder lydande sammanslutningarna

utgöres så gott som undantagslöst av ekonomiska föreningar

med ändamål att främja sina medlemmars intressen genom att be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1966

driva ekonomisk verksamhet av kooperativ natur. Till lantbruksförbundet

erlägges medlemsavgifter av riksorganisationerna. Dessa erhåller i sin tur

medlemsavgifter från sina anslutna föreningar. De enskilda jordbrukarna

erlägger däremot inte medlemsavgifter till sina lokalföreningar. Bidragen

till dessa utgår i stället i form av insatser.

Enligt gällande skatterätt medges inte avdrag för medlemsavgifter inom

jordbrukets föreningsrörelse, enär avgifterna inte anses ha något samband

med föreningarnas rörelse utan avser föreningarnas allmänna verksamhet

för främjande av medlemmarnas ekonomiska intressen. Den mottagande

föreningen är å andra sidan inte skattskyldig för medlemsavgifterna men

får inte heller vid beräkning av inkomst av rörelse göra avdrag för sådana

kostnader, vilka skall bestridas genom medlemsavgifterna. För rätt till

avdrag för medlemsavgifter till branschorganisationer kräves antingen att

avgifterna i sin helhet utgör ersättning för direkta tjänster, som föreningen

utför åt medlemmarna, eller att branschorganisationerna ombildas till

aktiebolag.

I de förevarande motionerna hemställes om utredning i syfte att medge

jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse avdragsrätt för kostnader för målforskning

inom jordbruket.

Vare sig det gäller direkta bidrag till försöks- och forskningsverksamhet

eller indirekta bidrag över näringslivets branschorganisationer till sådan

verksamhet är möjligheterna att vid taxering erhålla avdrag för kostnader

för nämnda verksamhet mycket begränsade. Vid beräkning av inkomst av

rörelse medges i praxis avdrag för bidrag till vetenskaplig forskning endast

under förutsättning att forskningen har karaktär av s. k. målforskning eller

eljest har en mera påtaglig och direkt betydelse för bidragsgivarens intäktsförvärv.

Forskningsverksamhet av allmän natur, s. k. grundforskning, utesluter

avdragsrätt.

Som svar på enkel fråga av herr Hedin har chefen för finansdepartementet

i december 1965 bl. a. uttalat att problemet att göra avgifterna avdragsgilla

för medlemmarna och skattepliktiga för mottagaren, dvs. organisationen,

är svårlöst. Finansministern var medveten om att mycket stora och

dominanta organisationer hade ett ringa intresse för en sådan lösning av

problemet, varför detta troligen fick angripas enbart såsom en fråga om

avdrag för forskningsbidrag. Finansministern anförde även att han med

hänsyn till frågans problematiska natur inte kunde ange tidpunkten för

tillsättande av den av riksdagen år 1959 begärda utredningen angående avdragsrätt

för bidrag till forskning.

Motionärerna har ansett, att det utan särskild utredning bör vara möjligt

att genom en partiell reform medge jordbrukets föreningsrörelse avdrag

för bidrag till målforskning. Enligt utskottets mening är frågan om

införandet av en rätt att via indirekta bidrag till jordbrukets riksorganisationer

erhålla avdrag för forsknings- och utvecklingsarbete av så vittom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1966

7

fattande karaktär att den bör övervägas i samband med prövningen av företagsbeskattningen

över huvud taget. Utskottet är således inte berett att

medverka till en reform som endast tillgodoser jordbrukarnas intresse av

att erhålla avdrag för bidrag till forskning.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det av motionärerna aktualiserade

spörsmålet kan lösas genom vissa organisatoriska åtgärder. Om exempelvis

jordbrukets riksorganisationer bildar ett särskilt aktiebolag med

uppgift att omhänderha forskningsuppgifter och det vidare beslutas att

viss — även efter generell grund bestämd — del av de från underlydande

föreningar till riksorganisationerna erlagda avgifterna skall utgå såsom

vederlag till forskningsbolaget, kan de underlydande föreningarna erhålla

avdrag för vederlaget, om detta anses utgivet för sådant ändamål att det

enligt bestämmelserna i 29 § kommunalskattelagen kan hänföras till driftkostnad

i de underlydande föreningarnas rörelse.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till det av motionärerna framställda

skrivelseyrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:511 av herr Eskilsson

m. fl. och 11:618 av herr Hedin m. fl. om rätt för jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelse till skatteavdrag för

forskningskostnader måtte, i den mån de icke kan anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Tage Johansson, Lundström, Erik Filip Petersson, Enarsson,

Ottosson och Arne Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Vigelsbo,

Engkvist, Asp, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Andersson i

Essvik, Larsson i Umeå och Hammarsten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.