Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av skatt på bensin för motorsågar.
1966-03-31 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1966:26, Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av skatt på bensin för motorsågar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1966
1
Nr 26
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om restitution av skatt på bensin för motorsågar.
(l:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 9 av herr Sundin samt II: 15 av herrar
Larsson i Hedenäset och Larsson i Norderön, vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag beträffande
restitution av skatt å bensin, som förbrukas för drift av skogsbrukets
motorsågar, i enlighet med vad i motionerna anförts;
2) de likalydande motionerna I: 61 av herr Wanhainen m. fl. och II: 96
av herr Hammarsten m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att individuell restitution skall ske av skatt å bensin, som förbrukas av
motorsågar inom skogsbruket, genom återbetalning årligen till vederbörande
skogsarbetare fr. o. m. budgetåret 1966/67, att avräknas mot automobilskattemedel,
att Kungl. Maj :t därefter får utarbeta nödvändiga regler och anvisningar
om restitutionsförfarandet, samt
att kungl. skogsstyrelsen bemyndigas att vara kontrollmyndighet;
3) de likalydande motionerna I: 521 av herr Johan Olsson samt II: 614 av
herrar Eriksson i Bäckmora och Börjesson i Falköping, vari hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag
beträffande individuell restitution av skatt å bensin, som förbrukas för
drift av skogsbrukets motorsågar, i enlighet med vad i motionerna anförts;
ävensom
4) de likalydande motionerna I: 533 av herr Strandberg och fröken Stenberg
samt II: 643 av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag till nästa års riksdag
om sådan ändring av bensinskatteförordningen att restitution av skatt å bensin
för motorsågar möj liggöres.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 61, II: 15, II: 614 och II: 643.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 26
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1966
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 1 § förordningen den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt utgår
skatt för bensin och vissa alkoholer. Vidare utgår enligt förordningen den
31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt sådan skatt för de varuslag,
som avses i 1 § bensinskatteförordningen och slutligen utgår även skatt på
bensin enligt den av innevarande års riksdag beslutade förordningen om särskild
skatt på motorbränslen. Bensinskatt utgår för närvarande med 43 öre,
allmän energiskatt med 9 öre och särskild skatt på motorbränslen med 5 öre
eller sammanlagt med 57 öre för liter.
Den totala förbrukningen av bensin för drift av motorsågar kan uppskattas
till mellan 23 och 25 milj. liter årligen motsvarande ca 10 milj. kronor i
bensinskatt och ca 14 milj. kronor i sammanlagd skatt.
Beträffande de näringsgrenar, som åtnjuter restitution av bensinskatt,
kan nämnas att under år 1965 återbetalades drygt 9 milj. kronor till brukare
av bensindrivna traktorer och 1,8 milj. kronor för bensin, som använts till
skördetröskor. Som gottgörelse åt trädgårdsnäringen och fiskerinäringen för
av utövarna av dessa näringar erlagd bensinskatt är för nästa budgetår anslag
föreslagna med 450 000 resp. 1 150 000 kronor.
Frågans tidigare behandling
Under 1957 års höstriksdag besvarade statsrådet och chefen för finansdepartementet
en interpellation angående restitution av skatt på bensin,
som förbrukas av motorsågar och andra maskiner i skogsbruket, och avvisade
därvid tanken på en sådan skatterestitution. Ett av skogsstyrelsen
framlagt förslag om restitution av skatt på bensin, som i skogsbruket använts
för motorsågar m. m., fann Kungl. Maj :t genom beslut den 24 januari
1958 icke föranleda någon åtgärd.
Vid 1958 års A-riksdag väckta motioner avseende bl. a. förevarande fråga
behandlades av ett sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott, som i
sitt utlåtande nr 1 fann övervägande skäl tala för att inte utvidga det kollektiva
restitutionsförfarandet till ytterligare grupper av bensinförbrukare.
Enligt utskottets mening borde skogsnäringens restitutionsfråga liksom
övriga spörsmål av samma innebörd övervägas i ett sammanhang vid den
fortsatta utredning rörande restitution av bensinskatt, som anknöt till 1953
års trafikutredning. På denna grund avstyrkte utskottet bifall till motionerna.
Utskottet erinrade vidare om att skogsbruket erhåller viss återbäring
av bensinskatt i form av anslagsanvisning under nionde huvudtiteln till
skogsbilvägar i enskild ägo.
I en till utskottets utlåtande fogad reservation hemställdes bl. a. att riksdagen
måtte medgiva skogsnäringen gottgörelse för skatt å bensin, som
förbrukas vid användning av motorredskap inom näringen, från och med
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1966
den 1 juli 1957 samt att till näringen återburna bensinskattemedel skulle tillföras
en särskild fond, benämnd skogsbrukets bensinskattefond, att avräknas
mot automobilskattemedlen. Efter gemensam votering bifölls utskottets
hemställan med 175 röster mot 164.
Motioner i denna fråga behandlades vid 1959 års riksdag av ett sammansatt
bevillnings- och jordbruksutskott, som i sitt utlåtande nr 1 anförde bl. a.
följande.
Såsom framhölls vid frågans behandling föregående år bör skogsnäringens
restitutionsspörsmål bli föremål för en mer enhetlig bedömning i anslutning
till de överväganden, som sker inom 1953 års trafikutredning. Enligt
vad utskottet erfarit torde utredningen komma att framlägga förslag till
ändrade regler rörande beskattningen av motorfordonstrafiken under loppet
av nästa år och i samband därmed taga principiell ståndpunkt till omfattningen
av restitutionsrätten. Innan slutlig ställning tas till de i motionerna
aktualiserade spörsmålen, synes det därför lämpligt att avvakta resultatet
av utredningens arbete.
Riksdagen fann i enlighet med utskottets hemställan att motionerna inte
borde föranleda någon åtgärd.
Såsom framgår av de återgivna utskottsutlåtandena har den förevarande
restitutionsfrågan förutsatts bli föremål för bedömning av 1953 års trafikutredning.
Utredningen har redovisat sitt uppdrag i betänkandena Svensk
Trafikpolitik I—III (SOU 1961:23 och 24 samt 1962:35). Beträffande beskattningsfrågorna
anföres i del I s. 25 följande:
De skattemässiga pålagorna på transportmedlen måste i princip drabba
dessa likformigt för att likhet i konkurrensvillkoren skall föreligga. Trafikutredningen
har funnit, att de utanför kostnadsansvaret pålagda skatterna
äro relativt sett obetydliga och att de skiljaktigheter, som föreligga mellan
olika trafikgrenar dels med avseende å dessa skatter, dels i fråga om finansieringsform
och avskrivningsregler, icke motivera att särskilda trafikpolitiska
åtgärder insättas för åvägabringande av likställighet i konkurrensvillkoren
på denna separata punkt, detta särskilt med tanke på att oklarhet
ännu råder om motorfordonstrafikens täckning och inbördes fördelning
av sitt kostnadsansvar.
I övrigt har utredningen icke behandlat andra beskattningsfrågor än de
som sammanhänger med traktorer i landsvägstrafik.
Då restitutionsfrågan behandlades vid 1964 års riksdag anförde bevillningsutskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 32 bl. a. följande.
Även om skäl kan åberopas till stöd för de förevarande motionsyrkandena
om skatterestitution synes det utskottet som om denna fråga inte bör
tas upp till prövning allenast med utgångspunkt från förhållandena inom
de näringsgrenar som nu åtnjuter restitution. Den tekniska utvecklingen
har inneburit alt förbrukningen av beskattad bensin för drift av motorer,
som inte har något samband med vägväsendet, ökat i en omfattning som
inte kunde förutses, när de första kollektiva restitutionerna av bensinskatt
beslutades. Denna utveckling gäller inte endast motorsågar, gräsklippningsmaskiner
och utoinbordsmotorer utan på sistone även sådana fortskaffnings
1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 26
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1966
medel som s. k. snövesslor och snöscooters m. m. Till följd härav kan stora
grupper av bensinförbrukare i dag göra lika välgrundade anspråk på restitution
av bensinskattemedel som skogsarbetarna. Den administrativa apparat
som skulle erfordras för att tillgodose sådana anspråk skulle sannolikt
i ett betydande antal fall medföra kostnader som inte skulle stå i rimlig
proportion till de belopp som därigenom kunde komma att utbetalas. De
restitutionsanspråk som kan resas på grund av bensinens användning i
förvärvsverksamhet måste dock enligt utskottets mening väga avsevärt
tyngre än de anspråk som huvudsakligen hänför sig till fritidssysselsättningar,
och självfallet måste de erlagda skattebeloppens storlek tillmätas
betydelse i sammanhanget.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att spörsmålet om restitution
av bensinskatt, som erlagts för drift av motorsågar, bör utredas. Skulle därvid
framkomma att nu utgående restitutioner för bensinförbrukning, som
icke har samband med vägväsendet, i stort sett bör bibehållas, synes det
vara skäligt att även bensinförbrukningen för motorsågar tillerkännes motsvarande
restitutionsrätt. Utskottet vill dock inte utan föregående utredning
ta ställning till frågan om formen för sådan restitution.
Motionerna
I de likalydande motionerna I: 9 och II: 15 framhålles att beskattningen
utgår i huvudsak för att fordonstrafiken skall på detta sätt bidraga till samhällets
vägkostnader. Då jordbruk, fiske och trädgårdsskötsel medgivits
restitution av skatt å bensin vid förbrukning, som ej har samband med vägslitage,
framstår det som rimligt och rättvist att så även blir fallet i fråga
om bensinskatt, som följer med driften av skogsbrukets motorsågar. Detta
är så mycket mera motiverat som den beskattning, varom här är fråga, företrädesvis
drabbar dels de mindre skogsägare, som själva sköter sin skog,
dels de yrkesverksamma skogsarbetarna. Det måste betecknas som synnerligen
otillfredsställande, att just dessa ålägges en särskild beskattning i samband
med sin yrkesutövning, vilken andra yrkeskategorier befriats ifrån.
Restitution av bensinskatt utgår i fråga om bensindrivna jordbrukstraktorer
med ett schablonmässigt fixerat belopp per år räknat. För fiskerinäringen
och trädgårdsodlingen utgår restitution kollektivt och användes för gemensamma
åtgärder och förbättringar inom respektive näringsgren. En restitution
av skatt på bensin, som åtgår för driften av skogsbrukets motorsågar,
kan även den ordnas antingen individuellt eller kollektivt. Mest rättvis bleve
säkerligen en individuell restitution. Denna kunde då ske i förhållande till
den faktiska bensinförbrukningen eller, med ledning av vunna erfarenhetstal,
i relation till den avverkade virkesmängden. Skall emellertid ett sådant
restitutionsförfarande bli rättvist, torde det erbjuda problem att ernå
en kontroll och administration, som är både effektiv och inte alltför komplicerad.
En schablonmässigt fixerad restitution — i likhet med vad som sker
i fråga om jordbrukets traktorer — kan även övervägas. Dock har ett så
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1966
5
dant förfarande den nackdelen, att hänsyn härvid ej kan tagas till variationerna
i erlagd bensinskatt, vilka följer med skillnader i arbetsintensitet
och i utnyttjande av motorsåg i arbetet.
Alternativet med kollektiv restitution möjliggör visserligen ej en individuellt
absolut rättvist avvägd återbäring. Det är dock uppenbart att de
direkt berörda yrkesgrupperna har många gemensamma behov, vilka med
fördel kunde tillgodoses med hjälp av restitnerade bensinskattemedel. Som
exempel härvidlag må här nämnas följande: Forskning om motorsågarnas
inverkan som orsak till yrkessjukdomar, det skogliga arbetarskyddets effektivisering,
stöd till rehabilitering och rekreation av yrkesskadade skogsarbetare,
vidgad forskning i bioteknologi, särskilt stöd till kulturella strävanden
i utpräglade skogsbygder, studiestipendier till meriterade yrkesutövare
o. s. v.
Ovan som exempel uppräknade lämpliga användningsområden kan säkerligen
kompletteras. Som princip bör gälla, att härigenom tillgodoses olika
skogsarbetarkårers och de aktiva skogsbrukarnas gemensamma behov, som
ej eller i alltför ringa utsträckning tillgodoses med allmänna medel.
Schablonmässigt beräknad restitution av bensinskattemedel kunde härvid
tillföras en särskild fond, vars avkastning disponerades för ändamål som här
nämnts och likvärdiga sådana, till gagn för de i skogen arbetande. Förvaltningen
borde lämpligen handhavas av en fondstyrelse, i vilken inginge representanter
för skogsarbetarnas fackliga organisation och de enskilda skogsägarnas
föreningsrörelse.
I direktiven till den 1965 tillsatta bilskatteutredningen heter det:
Drivmedelsskatterna belastar, som nämnts, vissa näringsgrenar utöver den
direkta nytta de har av vägväsendet. Till viss del kompenseras dessa näringsgrenar
genom olika former av restitution. Utredningen bör försöka
finna en lämplig lösning av hithörande frågor under beaktande av att de
näringsgrenar som nu erhåller kompensation inte bör försättas i sämre läge
genom en reform av vägtrafikbeskattningen.
Direktiven har sålunda i nämnda avseende en sådan utformning, att de
knappast kan sägas ge täckning åt riksdagens uttalande 1964, att det syntes
vara skäligt, att även bensinförbrukningen för motorsågar tillerkändes restitutionsrätt
under förutsättning av att nu utgående restitutioner för bensinförbrukning,
som inte har samband med vägväsendet, i stort sett bibehölls.
Då frågan om skatterestitution beträffande driften av motorsågar har stor
betydelse för ifrågavarande del av näringslivet, bör den skyndsamt prövas
och avgöras. Det är naturligtvis lämpligt att denna prövning sker inom den
nu arbetande bilskatteutredningen. Härvid bör beräkningar ske beträffande
en för restitutionen skälig storleksordning. Utredningen bör vidare noggranl
pröva huruvida eu restitution av skatt å bensin, som använts till skogsbrukets
motorsågar, bör vara individuell eller kollektiv. Det synes motionärerna
önskvärt att bilskatteutredningen får tilläggsdirektiv härom.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1966
Skogsarbetarna använder i dag — framhålls i de likalydande motionerna
1:61 och 11:96 — kontinuerligt motorsågar i avverknings- och röjningsarbeten
och borde även tillerkännas restitution av bensinskatt. Mycket talar
för att skogsarbetarna i detta avseende har starka skäl att åberopa när det
gäller motiveringarna för restitution å bensinskatt. Från arbetstagarsidan
har man i förhandlingar begärt att arbetsgivarna inom skogsbruket kostnadsfritt
skall tillhandahålla motorsågar för sina anställda. Detta krav har
emellertid klart tillbakavisats med åberopande av en rad praktiska olägenheter
som skulle uppstå om man övergick till företagsägda motorsågar. Den
tekniska utvecklingen på skogsbrukets område har gjort att motorsågarna
fått en allt större användningsgrad. Numera kvistar man till övervägande
del även med motorsåg. Vid den alltmer förekommande »helstamsmetoden»
förekommer yxkvistning i ytterst ringa grad. Motorsågen är sålunda i gång
under en mycket stor del av arbetsdagen, och därmed har även bensinförbrukningen
ökat starkt gentemot tidigare år.
Vid 1964 års vårriksdag avlämnades en motion angående restitution av
skatt på bensin som förbrukas vid användning av motorsågar. Bevillningsutskottet
föreslog att motionerna icke borde föranleda någon riksdagens
åtgärd, emedan en utredning förbereddes inom finansdepartementet angående
en översyn av hela vägtrafikbeskattningen.
De sakskäl som anfördes i de ovan nämnda motionerna år 1964 har nu
ytterligare förstärkts. Den utredning som utskottet förutskickade har veterligen
inte heller börjat arbeta. Även om hela vägtrafikbeskattningen
skall bli föremål för översyn, anser motionärerna dock att riksdagen bör
kunna fatta beslut om restitution av skatt på motorsågsbränsle. De skatteintäkter
som statsverket behöver för vägväsendets del bör icke på ett orättmätigt
sätt belasta en speciell arbetarkår hårdare än vad andra grupper behöver
vidkännas. Restitutionsförfarandet bör uppläggas så, att varje anställd
inom skogsbruket som nyttjar motorsåg får individuell återbäring i
likhet med vad som tillämpas inom jordbruket.
För att få en objektiv och saklig bedömning av den genomsnittliga bensinförbrukningen
per avverkad skogskubikmeter (eller per arbetsdag) bör
fastställandet av åtgångstalet överlåtas till skogliga myndigheter eller institutioner.
Enligt motionärernas mening i de likalydande motionerna 1:521 och
II: 61t är det rimligt, att restitution medgives, när det gäller skatt, som
ålagts för driften av motorsågar använd bensin likaväl som för bensin, använd
inom jordbruk, fiske och trädgårdsskötsel. Detta är så mycket mera
motiverat som den beskattning det här gäller främst drabbar dels de mindre
skogsägare, som själva sköter sin skog, dels de yrkesverksamma skogsarbetarna.
Det måste anses i hög grad otillfredsställande, att just dessa ålägges
en beskattning i samband med sin yrkesverksamhet, som andra yrkes
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1966
7
kategorier befriats från. Restitution av bensinskatt utgår i fråga om bensindrivna
jordbrukstraktorer med ett schablonmässigt fastställt belopp årligen.
För fiskerinäringen och trädgårdsodlingen utgår restitution kollektivt och
användes för gemensamma åtgärder och förbättringar inom vederbörande
näringsgren. En restitution av skatt å bensin, som användes för drivande av
motorsågar inom skogsbruket, kan även den ordnas antingen individuellt
eller kollektivt. En individuell restitution torde vara mest rättvis. Denna
kunde då ske i förhållande till den faktiska bensinförbrukningen i relation
till den avverkade virkesmängden. Vid en sådan ordning kunde man tänka
sig, att motorsågägaren årligen, t. ex. i samband med den allmänna självdeklarationen,
lämnar uppgift på förbrukad bensinmängd samt uppgift från
arbetsgivare eller tumningsförening angående avverkade virkeskvantiteter.
Därav torde utvinnas erfarenhetstal, som kunde utgöra generella normer
vid fastställandet av restitutionens storlek.
I de likalydande motionerna I: 533 och II: 6b3 erinras om att den snabba
och fortgående mekaniseringen och rationaliseringen av arbetet inom skogsbruket
har medfört en kraftig produktivitetsstegring och förbättrade arbetsvillkor
för de i branschen sysselsatta. För utförandet av olika arbetsmoment
i skogsarbetet har ett allt större antal olika motorredskap kommit till användning.
I första hand må nämnas olika typer av motorsågar, vilka användes
vid såväl avverkning som skogsvårdsarbeten. Det synes omotiverat att
denna även ur nationalekonomiska synpunkter lyckliga utveckling skall
försvåras genom en onödigt hård beskattning. Genom den aviserade höjningen
av bensinskatten påläggs skogsbruket ytterligare skattebörda. Detta
rimmar illa med de i finansplanen uttalade intentionerna att i första hand
stödja exportnäringarna för att förbättra det ansträngda valutaläget. Den
årliga förbrukningen av bensin för detta ändamål uppgår enligt försiktiga
beräkningar till cirka 20 miljoner liter, en siffra som kommer att stiga i takt
med den fortsatta mekaniseringen. Ett individuellt restitutionsförfarande
synes vara att föredraga, om det visar sig att det administrativa förfarandet
kan lösas på ett tillfredsställande sätt. En sådan lösning bör vara möjlig att
uppnå genom att restitutionsbeloppet exempelvis kan anknytas till avverkningsvolymen
under året för förbrukarna.
Utskottet
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för den tidigare
behandlingen av frågan om restitution av skatt på bensin, som använts för
drift av motorsågar, fanns anledning anta att problemet skulle komma att
behandlas av 1953 års trafikutredning. På grund av att denna utredning
emellertid i stort sett inte tog upp några detalj spörsmål rörande beskattningen
av motorbränslen, kvarstår frågan olöst samtidigt som den genom
den starkt ökande användningen av motorsågar fått eu väsentligt större
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1966
räckvidd än då den först behandlades av riksdagen år 1957.
Det är nnder dessa omständigheter enligt utskottets mening naturligt att
restitutionskrav nu ånyo framföres i motionsyrkanden, som alla syftar till
individuell restitution. Flertalet motionärer synes anse att återbäringen
bör bestämmas med utgångspunkt från den avverkade kvantiteten skog. I
motionerna 1:61 och 11:96 yrkas omedelbar lagstiftning, medan i övriga
motioner hemställs om riksdagsskrivelse.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att frågan
om avlyftning från bl. a. skogsbrukets motorsågar av den del av bensinbeskattningen,
som är avsedd att täcka vägtrafik- och vägkostnader, får sin
snara lösning. En individuell restitution av bensinskatt till alla som använder
motorsåg torde emellertid inte vara den enda framkomliga vägen i detta
sammanhang. Restitutionsförfarandet måste under alla förhållanden betecknas
som en från administrativ synpunkt föga tillfredsställande lösning.
Systemet förekommer bl. a. i Norge och lär där vara tämligen svårhanterligt.
Den andra formen för restitution — en kollektiv återbäring till vissa
för skogsnäringen gemensamma ändamål — har utskottet inte anledning att
behandla mera ingående, eftersom motionärerna inte förordar en sådan
lösning. Det torde emellertid vara uppenbart att ett sådant system endast i
undantagsfall tillgodoser den enskilde skogsarbetarens ekonomiska intressen.
Det finns därför enligt utskottets mening starka skäl för att pröva nya
lösningar av det förevarande spörsmålet. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att brännoljeskatt inte utgår på olja, som används för exempelvis
lantbrukstraktorer. Det torde inte vara uteslutet att liknande regler kan
tillämpas i fråga om bl. a. bensin för motorsågar. Frågan måste emellertid
enligt utskottets mening lösas i samband med prövningen av övriga spörsmål,
som sammanhänger med vägtrafikbeskattningens utformning. Den år
1965 tillsatta bilskattentredningen har i uppdrag att försöka finna en lämplig
lösning av hithörande frågor och därvid även ta ställning till problem
som sammanhänger med att drivmedelsskatterna belastar vissa näringsgrenar
utöver den direkta nytta de har av vägväsendet. Enligt vad utskottet
under hand erfarit har frågan om beskattningen av bensin för motorsågar
även tagits upp till behandling av utredningen.
Bilskatteutredningens uppdrag har ett nära samband med den av 196.3
års höstriksdag beslutade nyorienteringen av den statliga trafikpolitiken.
Handlingsprogrammet för det nya trafiksystemet är uppdelat i tre reformetapper.
Riktpunkten för genomförandet av den tredje etappen skulle vara
den 1 juli 1968. I enlighet härmed har bilskatteutredningen planerat sin
verksamhet så att dess förslag beräknas kunna avges under loppet av år
1967 och således ligga till grund för proposition till 1968 års vårriksdag.
Utskottet anser sig sammanfattningsvis kunna konstatera att frågan om
beskattningen av bensin, som används för drift av motorsågar, har en betydande
räckvidd och att det är angeläget att den snarast får en tillfreds
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1966 i)
ställande lösning. Enligt utskottets bedömande bör spörsmålet inte behandlas
fristående utan i samband med drivmedelsbeskattningen i övrigt. Då
dessa frågor nu är under utredning och utredningens förslag kan förväntas
resultera i lagstiftning inom en inte alltför avlägsen framtid anser utskottet
det inte motiverat med någon ytterligare framställning i ämnet.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1: 9 och
II: 15, I: 521 och II: 614 samt I: 533 och II: 643. Som framgår av det tidigare
anförda finner utskottet de hithörande frågorna vara av så komplicerad
natur att de inte kan lösas utan föregående utredning. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 61 och II: 96.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1: 9 av herr Sundin samt
II: 15 av herrar Larsson i Hedenäset och Larsson i Norderön
om restitution av skatt å bensin för skogsbrukets motorsågar,
2) de likalydande motionerna I: 61 av herr Wanhainen
m. fl. och 11:96 av herr Hammarsten m. fl. om restitution
av skatt å bensin för skogsbrukets motorsågar,
3) de likalydande motionerna 1:521 av herr Johan Olsson
samt II: 614 av herrar Eriksson i Bäckmora och Börjesson
i Falköping om restitution av skatt å bensin för motorsågar,
ävensom
4) de likalydande motionerna I: 533 av herr Strandberg
och fröken Stenberg samt 11:643 av herr Nordgren in. fl.
om restitution av skatt på bensin för motorsågar,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 31 mars 1966
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Erik Filip
Petersson, Sundin, Arne Pettersson och Stadling; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Allard, Vigelsbo,
Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Forsberg,
Sterne, Wikner och öhvall.
Reservation
beträffande punkten 2 i utskottets hemställan
av herr Wikner.
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1966
Särskilt yttrande
av herrar Vigelsbo och Eriksson i Bäckmora.
I likhet med utskottet finner vi det angeläget att frågan om en avveckling
av bensinskattebelastningen på motorsågar får sin snara lösning. Det
hade därför i och för sig varit önskvärt att bilskatteutredningen tagit upp
detta spörsmål till behandling med förtur så att förslag hade kunnat framläggas
redan till nästa års riksdag. Med hänsyn till att det upplysts, att utredningen
överväger lösningar av frågan, vilka förutsätter inte oväsentliga
ingripanden inom oljehandeln och vilka i förevarande avseende måhända
bättre än ett individuellt restitutionsförfarande skulle tillgodose intressena
för alla kategorier inom skogsbruket, finner vi dock inte skäl att nu hemställa
om sådan särbehandling. Härvid förutsätter vi att den i utskottets
betänkande angivna tidsplanen för utredningsarbetet och lagstiftningen kan
hållas.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.