Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 År 1966

1966-03-24 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:28, Bevillningsutskottets betänkande nr 28 År 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 År 1966

1

Nr 28

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ökat rättsskydd för den enskilde i skattefrågor m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:205 av herr Isacson m. fl. och 11:273 av

herr Ringaby m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t föreslå en sådan ändring av ersättningsbestämmelserna för

prövningsnämndens ledamöter, att en väl kvalificerad och allsidig sammansättning

av prövningsnämnderna möjliggöres;

2) de likalydande motionerna 1:502 av herr Eric Carlsson och 11:627 av

herr Jonasson, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte begära att tiden för avlämnande av självdeklaration för enskild person

och oskiftat dödsbo måtte framflyttas till den sista februari;

3) de likalydande motionerna 1:526 av herr Harald Pettersson m. fl. och

11:610 av fröken Elmén m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning på sätt i motionerna anförts och förslag

till riksdagen om åtgärder syftande till att förbättra den enskildes

rättssäkerhet i skatteärenden; samt

4) motionen 11:264 av herrar Dahlgren och Gustafsson i Stenkyrka, vari

hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

och förslag om senareläggning av sista dagen för inlämning av självdeklarationer

och om förenkling av deklarationsblanketterna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:205, 1:502, 11:264 och 11:610.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Rättsskyddet för den enskilde i skattefrågor

Vid 1964 års riksdag framställdes motionsyrkande om utredning och förslag

till åtgärder syftande till att förbättra den enskildes rättssäkerhet i

skatteärenden. Utredningsyrkandet avvisades av riksdagen på förslag av

bevillningsutskottet i dess betänkande nr 61. Utskottet uttalade därvid bl. a.

att taxeringsförordningens regler för taxeringsprocessen fick anses tillfredsställande

från rättssäkerhetssynpunkt och att, i den mån brister i taxerings
1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966

nämndernas handläggning av skatteärenden framkommit, detta berott på

att bestämmelserna inte rätt tillämpats. Utskottet erinrade också om att på

senare år ett flertal reformer genomförts på beskattningsområdet i syfte

att effektivisera taxeringsarbetet, samtidigt som olika åtgärder vidtagits för

att ytterligare tillgodose de skattskyldigas befogade krav på rättssäkerhet.

Inrättandet av riksskattenämnden, 1956 års reform av taxeringsväsendet

och införandet av den nya stadgan för kammarrätten hade alla varit ägnade

att i hög grad förbättra den enskildes rättsskydd i taxeringsprocessen. Utskottet

underströk vidare att pågående eller redan slutfört utredningsarbete

kunde komma att resultera i beslut av avsevärd betydelse för rättssäkerheten

i förvaltningsärenden. I samband härmed erinrade utskottet om att besvärssakkunniga

i sitt betänkande »Lag om förvaltningsförfarandet» (SOU

1964:27) framlagt förslag till bestämmelser om bl. a. förvaltningsärendens

handläggning i första instans, om besvärsförfarandet, om särskilda rättsmedel

och om kostnad i förvaltningsärenden. Särskild betydelse kunde enligt

utskottets mening också tillmätas 1963 års JO-utredning, som hade till

uppgift att överväga möjligheterna att genom förstärkning av JO-ämbetet

minska riskerna för rättsintrång inom olika ämnesområden, förvaltningsdomstolskommittén,

som hade att utreda frågan om den administrativa

rättsskipningens omfattning och organisation samt landskontorsutredningen,

som bl. a. hade att utreda frågan om lämpligheten av taxerings- och

uppbördssektionernas utbrytande ur länsstyrelserna till fristående regionala

myndigheter. Likaså kunde — menade utskottet — övergången till

automatisk databehandling inom uppbördsväsendet komma att medföra

betydande förbättringar inom taxeringsväsendet från effektivitets- och

rättssäkerhetssynpunkt.

I fråga om motionsvis väckt förslag om tillsättande av särskilda befattningshavare

med uppgift att bevaka de skattskyldigas rätt gentemot taxeringsintendenten

konstaterade utskottet att taxeringsförordningens regler

om granskning av deklarationer och om prövning av anförda besvär erbjöd

tillräckliga garantier från rättsskyddssynpunkt och att utskottet därför inte

kunde förorda tillsättande av sådana särskilda befattningshavare.

Utskottet kunde heller inte biträda förslag om rätt för enkild till ersättning

för kostnader i taxeringsprocessen och om sådan ändring av uppbördsförordningen,

att bestämmelsen i 85 § 2 mom. om befrielse från kvarskatteränta

för äkta makar skulle av länsstyrelsen iakttas ex officio. Utskottet

delade därvid motionärernas uppfattning att ifrågavarande båda

spörsmål förtjänade uppmärksamhet från statsmakternas sida. I fråga om

ersättning för rättegångskostnader förelåg emellertid redan ett förslag från

besvärssakkunniga, vilka i sitt ovan omnämnda betänkande (SOU 1964:27)

förordat införande av bestämmelser om rätt för enskild till kostnadsersättning

av allmänna medel i förvaltningsärenden. Likaså hade förutsättningarna

för iakttagande ex officio av den berörda bestämmelsen i uppbördsför
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966

3

ordningen redan prövats inom finansdepartementet. Utskottet ansåg sig därför

sakna anledning att för det dåvarande medverka till en förnyad utredning

av frågan.

Frågan om ökat rättsskydd för den enskilde i skatteärenden prövades av

bevillningsutskottet också förra året. Utskottet tillstyrkte då (bet. nr 39)

bifall till ett motionsyrkande om utredning i ämnet. Riksdagen biföll emellertid

en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl.,

vari framförts synpunkter av i huvudsak samma innehåll som i bevillningsutskottets

betänkande nr 61/1964.

Tidpunkten för avlämnande av självdeklaration

I motion till 1953 års riksdag hemställdes om förlängning av tiden för

avlämnande av självdeklaration till den 1 mars under taxeringsåret. Bevillningsutskottet

avvisade detta yrkande i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 10. Utskottet erinrade därvid om att taxeringsförordningens bestämmelser

angående tidpunkten för avlämnande av självdeklaration för

sådana skattskyldiga, som normalt skall lämna deklarationen senast den 15

februari under taxeringsåret, d.v.s. i allmänhet löntagare, jordbrukare med

kontantmässig redovisning och innehavare av annan fastighet, varit gällande

alltsedan 1928. Därefter hade vid skilda tillfällen ändringar i förevarande

hänseende varit under diskussion. Sålunda hade i samband med genomförandet

av 1943 års omorganisation av beskattningsnämnderna övervägts att

förkorta deklarationstiden i syfte att bereda taxeringsnämnderna längre tid

för granskningsarbetet. Någon ändring hade emellertid inte vidtagits. Frågan

om framflyttande av tidpunkten för deklarationens avlämnande för sådana

jordbrukare vilka taxerades enligt den s. k. kontantprincipen hade

varit föremål för uppmärksamhet vid 1951 års riksdag i samband med lagstiftningen

om rätt för jordbrukare att bli taxerade enligt bokföringsmässiga

grunder, därvid utskottet i sitt betänkande nr 63 ansett det inte vara

möjligt att utsträcka deklarationstiden för denna kategori skattskyldiga.

Ett bedömande av förevarande spörsmål måste enligt utskottets mening

ske mot bakgrunden av gällande beskattningssystem och taxeringsförfarande.

Samma överväganden hade varit avgörande för tidigare avgöranden i

samma fråga och då ansetts inte böra motivera en framflyttning av tidpunkten

för deklarationens avlämnande.

Ersättning till ledamot av prövning snämnd

Bestämmelser om arvode åt ledamot i prövningsnämnd finns intagna i

129 § 8 mom. taxeringsförordningen. Enligt detta författningsrums lydelse

före 1958 ägde sådan ledamot, som inte var befattningshavare i statens

tjänst, under tjänstgöringen uppbära arvode med visst belopp per dag. Ledamot

som var befattningshavare i statens tjänst fick — förutom mistade

löneförmåner under tjänstgöringen — visst av Kungl. Maj :t bestämt arvode.

- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 28

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966

I förekommande fall ägde prövningsnämndsledamot uppbära resekostnadsersättning

och traktamente. Efter 1958 skall varje ledamot i prövningsnämnd

under tjänstgöringen i nämnden uppbära ersättning av statsmedel

enligt grunder som fastställs av Kungl. Maj:t.

För närvarande utgör arvodet till prövningsnämndsledamot 60 kr. för

dag. Ledamot, som är befattningshavare i statlig eller kommunal tjänst,

äger jämväl åtnjuta ersättning för de avlöningsförmåner, frånsett vikariatsersättning,

om vilka han visat sig ha gått miste under tjänstledighet för

fullgörande av uppdraget. I förekommande fall utgår traktamente och resekostnadsersättning.

Motionerna

Rättsskyddet för den enskilde i skattefrågor

Enligt motionärerna i de likalydande motionerna 1:526 och 11:610 har

rättssäkerhetsfrågorna i skatteärenden inte lösts på ett i allo tillfredsställande

sätt. Genom att lagstiftaren strävar efter att åstadkomma alltmer

förfinade regler ökar komplexiteten i skattelagarna, varigenom riskerna för

rättsförluster för den enskilde växer.

Det är av flera skäl ytterst väsentligt att skattelagarna utformas och tilllämpas

på ett sådant sätt att de skattskyldigas rättssäkerhet inte äventyras.

Rättstryggheten är ett värde i sig. Skatten måste vara rättvis och skattebördan

fördelas mellan de skattskyldiga efter deras reella inkomstförhållanden

och skatteplikt.

Ett problem rörande rättsskyddet i skatteärenden gäller avsaknaden av

särskild befattningshavare med uppgift att bevaka den skattskyldiges rätt

gentemot taxeringsintendenten. Visserligen finns bestämmelser att granskningen

av deklarationerna och prövningen av besvär skall ske objektivt och

med beaktande av såväl den skattskyldiges som det allmännas intresse. Av

taxeringsförordningen framgår vidare att taxeringsnämndsordförandes, kronoombuds,

taxeringsassistents och taxeringsintendents ställning skall vara i

princip opartisk.

Tillskapandet av en särskild befattningshavare med uppgift att bevaka

den enskildes rätt i skatteärenden gentemot taxeringsintendenten skulle

emellertid enligt motionärernas uppfattning utgöra ett värdefullt komplement

till de regler som ålägger det allmännas organ att ex officio verka till

de skattskyldigas fördel.

Spörsmålet i fråga har tagits upp till behandling av 1963 års JO-utredning

i dess betänkande Riksdagens justitieombudsmän (SOU 1965:64). Däri

anföres bl. a. i fråga om vid 1965 års riksdag motionsvis framställda yrkanden

om tillsättande av särskilda regionala befattningshavare med anknytning

till JO-ämbetet för förstärkning av allmänhetens rättsskydd att syftet

med motionerna i och för sig skulle kunna tänkas bli uppfyllt genom att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966

5

vid länsstyrelserna inrättades särskilda ombud med uppgift att bevaka de

skattskyldigas rättssäkerhet i taxeringsfrågor och meddela praktiska råd

och upplysningar i sådana frågor. Även mot bakgrund av detta yttrande

finner motionärerna det angeläget att de av dem föreslagna särskilda befattningshavarna

tillskapas.

Motionärerna framhåller vidare att JO-utredningen ansett skäl föreligga

att föreslå en intensifiering av tillsynen över skattemyndigheterna. En effektivare

tillsyn torde därvid kunna ernås endast om ombudsmannen genom

organisatoriska åtgärder får möjlighet att utöka sin inspektionsverksamhet.

Enbart åtgärden att överflytta vissa ämnesområden från JO och MO kan

inte anses tillräcklig.

Enligt utredningens mening bör därför hos JO inrättas en särskild tjänst

som byråchef för skatteärenden. Denna bör vara en högt kvalificerad förvaltningsjurist

med kunskap om och erfarenhet i taxeringsförfarandet. I

avvaktan på att förslag framlägges om inrättande av en sådan byråchefstjänst

bör enligt motionärernas mening redan nu hos JO anställas en byråchef

för skatteärenden.

Enligt regeringsformen § 113 kan »taxeringsmän, som riksdagens bevillningsföreskrifter

å dess vägnar tillämpa» inte ställas till ansvar »för debitering

eller taxering». Till kategorien taxeringsmän hänföres i vart fall ordförande

och ledamöter i de olika beskattningsnämnderna i lägre instans.

Detta stadgande medför att JO inte kan verkställa någon materiell prövning

av de beslut som fattas av taxeringsnämnderna. JO-utredningen har också

tagit upp frågan om eventuellt avskaffande av detta åtalsskydd. Utredningen

anför därvid bl. a. att rent allmänt kan göras gällande att taxeringstjänstemän

i detta hänseende inte bör intaga annan ställning än tjänstemän och

förtroendevalda ledamöter i andra kommunala nämnder utan alltså vara

personligt ansvariga för av dem fattade taxeringsbeslut. Utredningen har

själv emellertid inte tagit ställning till berörda spörsmål. Motionärerna anser

emellertid att grundlagsbestämmelsen om åtalsskydd bör upphävas och

möjligheter med det snaraste skapas för de skattskyldiga att vända sig till

JO med klagomål även över själva taxeringsbesluten.

Andra angelägna åtgärder är — menar motionärerna -— att införa rätt

till ersättning av statsmedel för kostnader i taxeringsprocess och att göra

tillämpningen av bestämmelsen i 85 § 2 mom. uppbördsförordningen om

befrielse från kvarskatteränta för äkta makar oberoende av särskild ansökan.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att de områden, där ett fortsatt

reformarbete är angeläget, visserligen är föremål helt eller delvis för utredningsarbete.

Enligt motionärerna skulle dock den enskildes ställning i skatteärenden

bättre och mer koncentrerat belysas av en utredning än — såsom

nu är fallet — genom en uppdelning av delfrågor på flera olika utredningar.

Den av motionärerna förordade utredningen bör få i uppdrag dels att —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966

i syfte att få en samlad bedömning av den enskildes rättsskydd i skattefrågorna

— bereda det material som andra aktuella utredningar förebragt,

dels undersöka områden i detta problemkomplex som ännu ej utretts på ett

tillfredsställande sätt.

Tidpunkten för avlämnande av självdeklaration

Motionärerna i motionerna 1:502 och 11:627 framhåller att det för många

människor är en svår uppgift att skriva en självdeklaration. Av den anledningen

anlitas också hjälp med deklarationens uppgörande i många fall.

På grund av den korta tid som här finns till förfogande uppstår ofta svårigheter

att hinna avlämna självdeklaration i rätt tid. Motionärerna anser tidsfristen

mellan den dag då arbetsgivare är skyldig att avlämna kontrolluppgift

till taxeringsnämnd med åtföljande kopia till arbetstagaren och dagen

för självdeklarationens avlämnande vara i kortaste laget.

Förfrågan hos taxeringsnämnds ordförande har också bekräftat att ett

stort antal deklarationer avlämnas efter den 15 februari beroende just på

att nödvändiga uppgifter för deklarationens upprättande kommit sent samt

på svårigheten att erhålla hjälp med att upprätta deklaration.

I motionen 1I:26U anför motionärerna att rörelseidkare, till följd av att

kraven på bokföringen skärpts och att nya redovisningsuppgifter lagts på

företagen, i allt större utsträckning övergår till att överlämna bokföringen

åt bokföringsbyråer. Strävandena efter förbättring av redovisningstekniken

skulle kunna effektiviseras, om tiden för inlämning av självdeklarationer

för rörelseidkare framflyttades från 15 februari respektive 31 mars till

28 februari respektive 30 april. Ägare/ledare av familjebolag, vilken har att

avgiva allmän självdeklaration för inkomst av tjänst, bör äga rätt att avlämna

denna vid samma tidpunkt som bolaget. Därutöver bör ytterligare

anstånd kunna beviljas av taxeringsintendent. Över taxeringsintendents beslut

i negativ riktning bör besvärsrätt finnas. Bokföringsbyrå, som har skattskyldigs

uppdrag att upprätta bokslut och deklaration, bör i fråga om anstånd

med deklaration likställas med den skattskyldige. Vidare bör deklarationsblanketterna

förenklas och moderniseras och vara tillgängliga under

september månad året före taxeringsåret.

Ersättning till ledamot av prövningsnämnd

I motionerna 1:205 och 11:273 åberopas att det såväl från rättssäkerhetssynpunkt

som ofta från rent ekonomisk synpunkt är mycket betydelsefullt

att ett ärende kan bli prövat under full sakkunskap i prövningsnämnden.

På prövningsnämndens ledamöter måste därför kunna ställas mycket höga

krav på kunnighet och oväld och inte minst i fråga om kännedom om olika

yrkeskategoriers och branschers villkor och problem. Ersättningen till prövningsnämndens

ledamöter är emellertid inte tillfredsställande. Enligt gäl
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 är 1966

7

lande bestämmelser åtnjuter ledamot arvode med 60 kr. för dag jämte i förekommande

fall resekostnadsersättning och traktamente enligt rese- och

traktamentsklass A i Arr. Ledamot, som är befattningshavare i statlig eller

kommunal tjänst, äger jämväl åtnjuta ersättning för mistade avlöningsförmåner.

Något särskilt inläsningsarvode utgår inte till ledamöterna.

Med denna utformning av ersättningsbestämmelserna, är det — framhåller

motionärerna — i dagens löneläge ofta svårt att rekrytera ledamöter

från den fria sektorn. Behovet av väl kvalificerade personer utanför den

statliga och kommunala sektorn är emellertid mycket påtagligt.

Utskottets yttrande

Rättsskyddet för den enskilde i skattefrågor

I motionerna 1:526 och 11:610 har framställts yrkande om utredning och

förslag till riksdagen om olika åtgärder ägnade att förbättra rättsskyddet

för den enskilde i skatteärenden.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att motsvarande yrkande var föremål

för riksdagens prövning senast i höstas, då det i enlighet med en vid

bevillningsutskottets betänkande nr 39 fogad reservation av herr John Ericsson

m. fl. avvisades. I reservationen framhölls bl. a. att under det senaste

decenniet åtskilligt gjorts för att förbättra den skattskyldiges ställning i

taxeringsprocessen och att för rättssäkerheten i förvaltningsärenden viktiga

beslut kunde komma att framgå av pågående eller redan slutfört utredningsarbete.

Reservanterna hänvisade därvidlag särskilt till besvärssakkunniga,

vilka i betänkandet »Lag om förvaltningsförfarandet» (SOU 1964:27)

framlagt förslag till bestämmelser om bl. a. förvaltningsärendenas handläggning

i första instans, om besvärsförfarandet, om särskilda rättsmedel

och om kostnad i förvaltningsärenden. Också arbetet inom JO-utredningen,

förvaltningsdomstolskommittén och landskontorsutredningen kunde enligt

reservanternas mening väntas få stor betydelse för rättsskyddet i skatteärenden.

JO-utredningen har numera i sitt betänkande »Riksdagens justitieombudsmän»

(SOU 1965:64) framlagt förslag till riksdagens ombudsmannaämbetens

framtida organisation. Utredningen, som vid fullgörandet av sitt

uppdrag haft som riktpunkt att »ämbetena skall kunna utgöra en effektiv

väktare av medborgarnas fri- och rättigheter samt utan dröjsmål kunna

ingripa mot missgrepp och godtycke från myndigheters och tjänstemäns

sida», har till behandling upptagit åtskilliga av de spörsmål som berörs i

motionerna 1:526 och 11:610. Utredningen har således ansett att justitieombudsmannen

bör utöka sin inspektionsverksamhet på skatteväsendets område

och därför föreslagit att hos JO inrättas en särskild tjänst som byråchef

för skatteärenden. Utredningen har vidare framhållit att den rent allmänt

delar den av motionärerna uttalade uppfattningen att det skydd mot

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966

åtal för åtgärder vid taxering och debitering, som enligt § 113 regeringsformen

tillkommer taxerings- och prövningsnämndsledamöter, knappast kan

anses sakligt motiverat. Då frågan om åtalsskyddets upphävande enligt utredningens

mening inte fallit inom dess utredningsuppdrag, har utredningen

emellertid ansett sig inte böra ta ställning till förevarande spörsmål. Utredningen

har därvid hänvisat till att frågan om åtalsskyddet borde bedömas

i samband med en allmän översyn av ämbetsmannaansvarets omfattning.

Slutligen har utredningen — likaledes utan att framlägga konkreta

förslag till åtgärder — framhållit att det med hänsyn till skattemålens ofta

komplicerade beskaffenhet skulle vara från rättssäkerhetssynpunkt av värde

om den enskilde hade möjlighet att i skattemål komma i åtnjutande av fri

rättshjälp. Behovet av sådan skulle enligt utredningens uppfattning kunna

tillgodoses genom att vid länsstyrelserna inrättades särskilda ombud med

uppgift att bevaka de skattskyldigas rättssäkerhet i taxeringsförfarandet

samt att meddela råd och upplysningar i deklarationsfrågor.

JO-utredningens betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Proposition på grundval av detsamma kan väntas till innevarande

års höstriksdag.

Uppenbarligen bör de förslag som kan föranledas av nämnda och övriga

utredningars arbete avvaktas, innan ytterligare utredningsarbete igångsättes.

Utskottet kan heller inte dela motionärernas uppfattning att man

genom provisoriska beslut bör föregripa de förslag till åtgärder som kan

väntas från Kungl. Maj :t.

På grund av det anförda och då enligt utskottets mening taxeringsförordningens

regler för taxeringsprocessen, rätt tillämpade, måste anses fullt

tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt avstyrker utskottet bifall till

motionerna 1:526 och 11:610.

Tidpunkten för avlämnande av självdeklaration

Enligt gällande bestämmelser äger sådana skattskyldiga, vilka enligt lag

varit pliktiga föra handelsböcker, åtnjuta anstånd med avlämnande av

självdeklaration till den 31 mars under taxeringsåret, därest räkenskapsåret

gått till ända senare än den 31 oktober året näst före taxeringsåret.

Övriga skattskyldiga, d. v. s. löntagare, jordbrukare med kontantmässig redovisning

och innehavare av annan fastighet, skall lämna deklaration senast

den 15 februari under taxeringsåret. I särskilda fall må dock vederbörande

taxeringsintendent efter ansökan av den skattskyldige medgiva anstånd

med deklarationens avlämnande.

I motionerna 1:502 och 11:627 yrkas förlängning av tiden för avlämnande

av självdeklaration för fysisk person och dödsbo till den sista februari. Enligt

motionärerna i motionen 11:264 bör sista dagen för inlämning av självdeklaration

för rörelseidkare framflyttas från 15 februari resp. 31 mars till

28 februari resp. 30 april.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966

9

Tidsfristerna för avlämnande av självdeklaration har varit desamma under

många år. Vid skilda tillfällen har ändringar — såväl förkortning som

förlängning — av tidsfristerna varit föremål för bevillningsutskottets bedömande.

Utskottet har därvid — mot bakgrunden av gällande beskattningssystem

och nuvarande taxeringsförfarande — inte ansett det praktiskt möjligt

att medverka till någon ändring av gällande bestämmelser.

Utskottet är medvetet om att en längre deklarationstid i vissa fall kan

framstå som motiverad. Särskilt då en lagstiftningsändring görs sent på

hösten kan det givetvis vara svårt för riksskattenämnden att tillhandahålla

deklarationsblanketter i god tid före den 15 februari året därpå. För flertalet

skattskyldiga torde emellertid nu gällande tidsfrister vara fullt tillräckliga.

Härtill kommer att deklarationsskyldig, som visar att hinder för

deklarations avlämnande i rätt tid möter till följd av den särskilda beskaffenheten

av hans förvärvskällor, den mera betydande omfattningen av hans

verksamhet eller annan omständighet av säregen beskaffenhet har möjlighet

att hos vederbörande taxeringsintendent begära anstånd med deklarationens

avlämnande. Enligt utskottets uppfattning bör denna föreskrift tillämpas

liberalt.

Som utskottet tidigare framhållit torde det inte vara möjligt att inom

ramen för den nuvarande taxerings- och uppbördsorganisationen genomföra

en generell förlängning av deklarationstiderna. Om taxeringsarbetet

skall kunna bedrivas ändamålsenligt, är det tvärtom önskvärt att de skattskyldiga

lämnar sina deklarationer så snart som möjligt under taxeringsåret.

Med det anförda avstyrker utskottet skrivelseyrkandena i motionerna

1:502 och 11:627 samt 11:264.

Ersättning till ledamot av prövningsnämnd

Enligt 129 § 8 mom. taxeringsförordningen åtnjuter ledamot i prövningsnämnd

för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning enligt

av Kungl. Maj :t fastställda grunder. För närvarande utgår jämlikt

kungl. brev den 18 maj 1962 arvode med 60 kronor för dag jämte, i förekommande

fall, traktamente och resekostnadsersättning. Ledamot, som är

befattningshavare i statlig eller kommunal tjänst, äger därutöver rätt till

ersättning för mistade avlöningsförmåner under tjänstgöringen.

I motionerna 1:205 och 11:273 hemställes om sådan ändring av ersättningsbestämmelserna

för prövningsnämndsledamöter, att en väl kvalificerad

och allsidig sammansättning av prövningsnämnderna möjliggöres.

Utskottet vill instämma i motionärernas uppfattning att de nuvarande

bestämmelserna om ersättning till prövningsnämndsledamot inte är tillfredsställande.

Ett arvode om 60 kr. för dag är uppenbarligen för lågt med

hänsyn inte minst till det betydande förberedelsearbete som prövningsnämndsledamöter

normalt måste utföra före prövningsnämndens samman
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966

träden. Detta — i förening med det förhållandet att ledamot, som inte är

statligt eller kommunalt anställd, enligt gällande bestämmelser saknar möjlighet

att få ersättning för mistade avlöningsförmåner under tjänstgöring i

nämnden -— gör att en ändring av bestämmelserna framstår som angelägen.

Enligt vad utskottet erfarit är frågan emellertid föremål för Kungl. Maj :ts

uppmärksamhet. Inom finansdepartementet utarbetas sålunda för närvarande

förslag till nya ersättningsbestämmelser. Dessa är avsedda att även

gälla nämndemän.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1:205 och

11:273.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. beträffande rättsskyddet för den enskilde i skattefrågor

att de likalydande motionerna 1:526 av herr Harald Pettersson

m. fl. och 11:610 av fröken Elmén m. fl. icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. beträffande tidpunkten för avlämnande av självdeklaration
att

följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:502 av herr Eric Carlsson

och 11:627 av herr Jonasson, samt

2) motionen 11:264 av herrar Dahlgren och Gustafsson i

Stenkyrka,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. beträffande ersättning till ledamot av prövningsnämnd

att de likalydande motionerna 1:205 av herr Isacson m. fl.

och 11:273 av herr Ringaby m. fl. måtte, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av

riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar

Elof sson*, Tage Johansson, Lundström, Erik Filip Petersson, Enarsson,

Ottosson, Arne Pettersson och Stadling; samt

från andra kammaren: herrar Rrandt, Gustafson i Göteborg*, Kärrlander*,

Vigelsbo, Engkvist, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora,

Forsberg, Carlstein och Söderström*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966 11

Reservationer

A. beträffande rättsskgddet för den enskilde i skattefrågor

av herrar Elof sson, Lundström, Erik Filip Petersson, Enarsson, Ottosson,

Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora

och Söderström, vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 8 börjar med »JOutredningens

betänkande» och slutar med »och 11:610», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»JO-utredningen, vars betänkande för närvarande är föremål för remissbehandling,

har blottat betydande svagheter i de skattskyldigas rättsskydd.

De förslag, som JO-utredningen framlagt för att främja rättssäkerheten för

den enskilde, kommer enligt vad som har upplysts att behandlas i en proposition

till höstriksdagen.

JO-utredningen har emellertid haft att behandla endast en del av de

spörsmål som aktualiserats i motionerna 1:526 och 11:610. Flera frågor, som

gäller den skattskyldiges rättssäkerhet, är under behandling i andra utredningar.

Det föreligger emellertid enligt utskottets uppfattning behov av en samlad

översyn och en systematisk granskning av taxeringsförfattningarna utifrån

önskemålet att i största möjliga utsträckning — även i enskildheter — tillgodose

rättssäkerhetskravet. Den utredning, som utskottet åsyftar, bör

självfallet beakta det utredningsarbete som genomföres på skilda håll. Utredningen

får icke åberopas till fördröjning av beslut i anledning av JOutredningens

förslag.»

dels ock att utskottet under punkten A bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

1:526 av herr Harald Pettersson m. fl. och 11:610 av

fröken Elmén m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning

och förslag till riksdagen om åtgärder syftande till

att förbättra den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden.

B. Beträffande tidpunkten för avlämnande av självdeklaration

av herrar Elof sson, Vigelsbo och Eriksson i Bäckmora.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.