Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring av 22 § kommunalskattelagen.

1966-03-31 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:30, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring av 22 § kommunalskattelagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 är 1966

1

Nr 30

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss ändring av 22 § kommunalskattelagen.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:308 av herr Svanström samt 11:372 av herrar Gustavsson

i Alvesta och Eriksson i Bäckmora har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Ivungl. Maj :t måtte hemställa om ändring av 22 § kommunalskattelagen

i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i

det följande, hänvisa till motionen 11:372.

Till intäkt av skogsbruk liänföres enligt 21 § kommunalskattelagen vad

som kommer ägare av jordbruksfastighet till godo dels genom avyttring

eller eget tillgodogörande av skogsprodukter från fastigheten, dels genom

upplåtelse av avverkningsrätt och dels genom avyttring av växande skog i

samband med avyttring av marken.

Under skogsbruk inbegripes skogsavverkning på grund av avverkningsrätt,

som skattskyldig vid avyttring av fastighet förbehållit sig på den avyttrade

fastigheten. Skogsavverkning på annans mark på grund av särskild

upplåtelse av avverkningsrätt är däremot alt hänföra till rörelse.

Från intäkt av skogsbruk äger den skattskyldige rätt till avdrag för bland

annat värdeminskning av skog. Avdragsreglerna är olika utformade i fråga

om å ena sidan intäkt av skogsbruk som uppkommer under den skattskyldiges

innehav av fastigheten och å andra sidan intäkt genom avyttring av

växande skog i samband med avyttring av marken.

Om skog — rotstående eller avverkad — avyttras utan samband

med avyttring av marken är rätten till avdrag alltid begränsad till vad

den skattskyldige betalat för den växande skogen. Beskattning sker sålunda

inte enbart av ökningen av virkesförrådet utan även av den värdestegring

det ursprungligen befintliga virkesförrådet undergått. Värdeminskningsavdraget

beräknas antingen enligt värdemetoden eller enligt virkesförrådsmetoden.

Båda metoderna utgår från skogens ingångsvärde vid ägarens förvärv

av fastigheten. Avdraget bestämmes enligt värdemetoden till skillnaden

mellan ingångsvärdet och värdet av den kvarvarande skogen efter verkställt

uttag och enligt virkesförrådsmetoden till så stor del av ingångsvärdet

8309 66

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1966

som belöper på minskningen av det för den skattskyldige gällande ingående

virkesförrådet, d. v. s. virkesförrådet vid förvärvet av fastigheten minskat

med det virkesförråd, för vilket den skattskyldige tidigare må ha åtnjutit

avdrag. Avdraget för förrådsminskningen beräknas efter det medelpris per

kubikmeter som ingångsvärdet motsvarar i förhållande till det ingående

förrådet.

Vid avyttring av växande skog i samband med avyttring av

marken kan den skattskyldige välja på avdrag enligt tre olika metoder:

värdemetoden, virkesförrådsmetoden och den s. k. schablonmetoden.

Värdemetoden innebär vid skogsförsäljning som sker i samband med

avyttring av marken att avdrag får ske för vad som genom förut medgivna

avdrag inte blivit amorterat av ingångsvärdet, och virkesförrådsmetoden

att den skattskyldige erhåller avdrag för det gällande ingående virkesförrådet

beräknat efter det medelpris per kubikmeter som den på skogen belöpande

delen av vederlaget motsvarar i förhållande till det vid avyttringen

förefintliga virkesförrådet. Förrådsmetoden innebär sålunda i detta fall,

att den skattskyldige undgår att skatta för den värdestegring som den

växande skogen under tiden för hans innehav undergått på grund av t. ex.

prisstegring.

Schablonmetoden slutligen innebär, att avdrag medges med belopp motsvarande

värdet av det för skogen beräknade minsta producerande skogskapitalet.

Genom lagstiftning år 1959 infördes nya bestämmelser rörande avdrag

för värdeminskning av skog i sådana fall då marken tagits i anspråk genom

nyttjanderättsupplåtelse för obegränsad tid. Avdrag för värdeminskning av

skog i förevarande fall beräknas efter samma grunder som om växande skog

avyttrats i samband med avyttring av marken. Såsom förutsättning härför

gäller att nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet eller visst område av

fastighet upplåtits för obegränsad tid mot engångsersättning samt att — i

samband med eller i anledning av upplåtelsen — på det upplåtna området

antingen skog avverkats eller växande skog avyttrats. Har markägaren avverkat

skog i samband med eller med anledning av upplåtelse för obegränsad

tid, skall såsom köpeskilling för skogen anses ett belopp som motsvarar

skillnaden mellan intäkterna genom avverkningen och omkostnaderna för

densamma. Såsom omkostnad skall därvid räknas bl. a. värdet av upplåtarens

egen arbetsinsats vid avverkningen.

Dessa bestämmelser kan tillämpas även om skogsförsäljningen sker vid

annan tidpunkt än upplåtelsen eller om skogen avyttras till annan person

än servituts- eller nyttjanderättshavaren och även om skogsägaren själv låter

avverka skogen och därefter säljer virket.

Enligt de regler som gällde före 1959 beräknades skogsvärdeminskningsavdraget

vid nyttjanderättsupplåtelser för obegränsad tid på samma sätt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1966 3

som vid avyttring av skog utan samband med avvyttring av marken. Skedde

avverkning eller avyttring av det totala virkesförrådet på ett visst område

av en fastighet utan att själva marken avyttrades bedömdes sålunda rätten

till värdeminskningsavdrag med hänsyn till förhållandena beträffande fastigheten

i dess helhet. Detta medförde ofta att en fastighetsägare, som avverkade

eller avyttrade hela virkesförrådet på visst område av en fastighet

utan att sälja själva området, kom att sakna rätt till avdrag för värdeminskning

av skog trots att avverkningen eller försäljningen avsåg skog, som

fanns redan då han köpte fastigheten. Sålde han däremot ett visst område

av fastigheten kunde värdeminskningsavdrag ske enhart för detta område.

Denna olikhet i bedömningen ansågs ge ett mycket otillfredsställande resultat

i de fall, att nyttjanderätt till fastighet eller visst område av fastighet

upplåtes på sådant sätt, att upplåtelsen för fastighetsägarens vidkommande

helt eller så gott som helt är att likställa med överlåtelse av fastigheten

eller området. Det är i huvudsak för vattenkraftändamål, för framdragande

av elektriska ledningar och för anläggande av vägar som sådana nyttjanderättsupplåtelser

kan ifrågakomma. Upplåtelsen avser i dessa fall i allmänhet

obestämd tid, och nyttjanderätten omfattar oftast full dispositionsrätt

till marken. De år 1959 införda bestämmelserna innebär sålunda, att ersättning

för upplåtelser av ifrågavarande slag, i vad den belöper på skogen, utgör

skattepliktig intäkt men att skogsvärdeminskningsavdrag beräknas enligt

de regler, som gäller vid avyttring av skog i samband med avyttring av

marken.

Enligt motionärerna i de förevarande motionerna kan vid upplåtelse

av mark för olika allmännyttiga ändamål beskattningssituationer uppstå,

som vid olika alternativ kan vara av avsevärd ekonomisk betydelse för

upplåtaren. Trots vissa reformer på området kvarstår dock förhållanden, som

kan innebära onödiga kostnader för den som behöver förvärva mark. Skattekonsekvenserna

i samband med avyttring av skog vid olika upplåtelseformer

är ofta av den storleksordningen att de betyder mer än ersättningen

för själva marken. Därför måste myndigheterna för att astadkomma en

frivillig uppgörelse lösa mark för all framtid i sådana fall, där behovet av

mark kanske endast gäller exempelvis 25 år. Markförvärvaren måste ofta

engagera sig i stora affärer med skog och virke. Enligt motionärernas

uppfattning är det därför nödvändigt att en ändring av 22 § kommunalskattelagen

kommer till stånd. Ändringen hör avse upplåtelse mot engångsersättning

av mark för 25 år eller längre tid. Upplåtelsen bör vidare ha

skett för allmännyttiga ändamål och under expropriationsliot. En sådan

upplåtelse bör — menar motionärerna — vara i alla avseenden jämställd

med avyttring av mark. Avyttring av skog, som sker i samband med eu

dylik upplåtelse, bör sålunda anses ha avyttrats i samband med försäljning

av marken oberoende av vem som tillgodogör sig virket.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 är 1966

Utskottet

Enligt bestämmelserna i 21 § första stycket c) kommunalskattelagen hänföres

till skattepliktig intäkt av skogsbruk bl. a. intäkt genom avyttring av

skogsprodukter, genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog eller genom

avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken. Vid beskattning

av sådan intäkt äger den skattskyldige tillgodogöra sig avdrag för värdeminskning

av skog, därvid olika regler gäller i fråga om å ena sidan

skogsförsäljning, som äger rum under fastiglietsinnehavet, och å andra

sidan avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken.

Genom lagstiftning år 1946 infördes i punkt 5 av anvisningarna till 21 §

kommunalskattelagen ett stadgande av innebörd att till intäkt av jordbruksfastighet

inte skall räknas engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt för obegränsad tid, t. ex. vid ianspråktagande av

mark eller strömfall enligt vattenlagen eller för framdragande av ledningar

eller anläggande av väg. Motivet för bestämmelsen är att en sådan

upplåtelse för en fastighetsägare har samma betydelse från ekonomisk synpunkt

som en försäljning av så stor del av egendomen som svarar mot den

genom upplåtelsen mistade avkastningen från fastigheten och därför bör

behandlas på samma sätt som ett avhändande av äganderätten.

Berörda stadgande har sedermera kompletterats med särskilda regler för

beskattning av ersättning för skog, som avverkats med anledning av sådana

markupplåtelser. År 1959 gjordes således ett tillägg till 22 § kommunalskattelagen

av innehåll, att markupplåtelser under vissa förutsättningar skall i taxeringshänseende

jämställas med försäljning såvitt gäller skogsbeskattningen.

Som villkor härför uppställes alt nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtits

för obegränsad tid mot engångsersättning och att skog avverkats på marken

eller växande skog därå avyttrats i samband med eller med anledning av

upplåtelsen. Den år 1959 införda regeln innebär, att skattskyldig vid markupplåtelser

av angivet slag numera äger rätt att åtnjuta skogsvärdeminskningsavdrag

enligt de gynnsammare regler, som gäller vid avyttring av växande

skog i samband med avyttring av marken. I proposition nr 44 till

1959 års riksdag med förslag till bl. a. den nu berörda ändringen av reglerna

för beräkning av värdeminskningsavdrag å skog uttalade departementschefen,

att de fall man särskilt avsett med förevarande lagstiftning var

upplåtelse av vägrätt, rätt att framdraga elektriska ledningar, markupplåtelse

för vattenuppdämning o. d., d. v. s. upplåtelser vilka enligt lag får

avse obegränsad tid. Från lagstiftningen är sålunda uteslutna andra former

av nyttjanderättsupplåtelser.

Motionärerna föreslår att 1959 års regler under vissa förutsättningar skall

gälla jämväl, då mark mot engångsersättning upplåtes för 25 år eller längre

tid.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 är 1966 5

Utskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 43 år

1959 i samband med den då föreslagna lagstiftningsändringen på området,

att denna innebar en ytterligare komplicering av det mycket svåröverskådliga

lagstiftningskomplex, som bestämmelserna rörande beskattning av inkomst

av skogsbruk utgör. Emellertid kunde en sådan konsekvens inte

undvikas, om man utan dröjsmål ville åstadkomma en godtagbar lösning

av dessa beskattningsfrågor. Utskottet delade dock den från olika håll

framförda uppfattningen, att lagstiftningen rörande skogsbeskattningen

snarast möjligt borde göras till föremål för en ingående och förutsättningslös

utredning. Även när utskottet senare i olika sammanhang haft att taga

ställning till frågor på skogsbeskattningens område har utskottet upprepat

det år 1959 uttalade önskemålet. Detta har lett till alt Kungl. Maj :t

år 1964 tillsatt en kommitté för att verkställa översyn av bestämmelserna

rörande skogsbeskattningen. Kommittén, som antagit benämningen

skogsskattekornmittén, väntas enligt uppgift i riksdagsberättelsen till årets

riksdag slutföra utredningsarbetet med utgången av innevarande år. Enligt

vad utskottet erfarit kan kommittén också väntas taga ställning till frågor

rörande skogsbeskattningen i samband med markupplåtelser. Motionsyrkandet

är således redan tillgodosett. Utskottet avstyrker därför bifall till

skrivelseyrkandet i motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:308 av herr Svanström

samt 11:372 av herrar Gustavsson i Alvesta och Eriksson i

Bäckmora om viss ändring av 22 § kommunalskattelagen måtte,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 31 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson,

Erik Filip Petersson, Sundin och Arne Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Allard, Vigelsbo,

Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Enskog,

Forsberg, Larsson i Umeå och Wikner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.