Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

1966-04-14 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:31, Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

1

Nr 31

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående åtgärder vid beskattningen i syfte att främja

sparandet.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:204 av herr Holmberg m. fl. och 11:263

av herr Bohman m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte antaga följande

a) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1967—1972 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §.

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor

under nämnda period, dock alt för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt

12 000 kronor.

3 §.

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget

hem, fritidsbostad eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den

omständigheten att bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet

skall ej utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning

att bostadsändamålet prövas vara det väsentliga, ej heller den

omständigheten att bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga

rum.

A bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1977,

skola upptagas till beskattning vid 1978 års taxering.

5 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i

vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967; dock att bestämmelserna

icke skola tillämpas vid 1967 års taxering eller vid eftertaxering för

1967 eller tidigare år.

b) Förslag

till

förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning

insätter medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig

rätt att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en

ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och

andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar

skall dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.

2 ''§.

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara

upprättat innan barnet fyllt 12 år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

3

3 §.

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.

Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.

Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som

insättning å kontot enligt denna förordning.

4 §.

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst

intill dess barnet fyllt 16 år.

5 §.

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto

insatt belopp icke medräknas.

6 §.

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto

efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

7 §.

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig

intäkt.

8 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd

i vederbörades hemkommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställda insättningar.

9 §.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967; dock att bestämmelserna

icke skola tillämpas vid 1967 års taxering eller vid eftertaxering

för 1967 eller tidigare år.

c) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 31

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

paragrafer i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,

nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4,

till 29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment betecknat 5,

ävensom att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt

betecknad 9, av den lydelse som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem

båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna

och ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges

i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag

som här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt

25 § 4 mom. och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt

39 § 3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem

båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkningen i

rätten att åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 §

4 mom. och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tilllämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med

400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt

9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

5

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör

avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget

ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor.

I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än

som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i

1 mom. avsedda kostnaderna.

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande

tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år.

(Se vidare anvisningarna)

46 §.

5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5

procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må

han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock

högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor

för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån

den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under

beskattningsåret av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda

hos banker och andra penninginrättningar innestående medel.

Anvisningar

till 22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga

förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt

må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den

inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna

i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle

ha varit om extra avdrag ej förekommit.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1967 års taxering samt vid eftertaxering för 1967

och tidigare år.

2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

dels om utredning och förslag rörande premiering av allmänt målsparande

genom avdragsrätt vid beskattningen för medel som insatts å särskilt

sparkonto enligt de i motionerna angivna riktlinjerna,

dels att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag om försäljning av obligationslån

till allmänheten i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna;
II)

de likalydande motionerna 1:515 av herr Thorsten Larsson m.fl.

och 11:626 av herr Jonasson, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att höja avdragsbeloppet för inkomst av kapital med 200 kr. för ensamstående

och med 400 kr. för makar gemensamt samt på grund härav antaga

följande

Förslag

till

lag angående ändring av 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 600 kronor. Har den skatteskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem

båda gemensamt åtnjutas med 1 200 kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden

mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna)

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1967 års taxering samt

i fråga om eftertaxering för år 1967 eller tidigare år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966 7

III) de likalydande motionerna 1:527 av herr Harald Pettersson m.fl.

samt 11:603 av herrar Antby och Antonsson, vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till riksdagen med ledning

av vad i motionerna anförts rörande premiering av personligt sparande på

särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning samt rörande skattelättnader

för målinriktat bostadssparande; ävensom

IV) motionen 11:605 av herr Antonsson m.fl., vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning

och förslag till riksdagen rörande stimulans av det personliga sparandet i

enlighet med vad i motionen anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:204, 1:515,11:603 och 11:605.

Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen

har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957

hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt

och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och

möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid

borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om

sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i

början av år 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid förordade

utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än

genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform

efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, benämnt

allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen vissa åtgärder

i syfte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten i utredningen

det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda sparandet

stimulerades genom en definitiv skatteminskning satt i relation till det

belopp som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade

utredningen beträffande möjligheterna att genom ett system med definitiv

skatteminskning stimulera sparandet, att det inte går att endast premiera

sådant sparande, som är framkallat av själva premieringsförfarandet. Premieringen

måste omfatta även medel, som härrör från sparande, som ändå

skulle ha skett, samt sådana medel, vilka härrör från tidigare befintliga tillgångar.

Premieringskostnaderna skulle med all sannolikhet bli lika stora

som eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna

komma att bli av den storleksordningen att de kunde få betydande

verkningar på statens och kommunernas finanser.

Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering

byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med

:l Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 31

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 dr 1966

uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till

en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser

härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma

en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning

mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika

avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband med av

dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband

med övriga skattefrågor.

Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av

sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen, Antonsson,

Brundin och Danmans, förordade sålunda införande av former för

sparpremiering genom såväl definitiv skatteminskning i form av rätt till

avdrag för avsättning till särskilda sparkonton som genom uppskjuten beskattning

genom utjämningskonton. Ledamoten Antonsson uttalade sig

därjämte för en premiering av även annat sparande än de nämnda formerna

för banksparande.

I propositionen nr 160 till 1961 års vårriksdag framlades förslag till höjning

med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital

fr. o. m. 1962 års taxering. Härigenom skulle maximibeloppet för det

s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kr., eller för makar gemensamt

600 kr., komma att höjas till 400 resp. 800 kr. Riksdagen biföll vad

sålunda föreslagits. Genom 1963 års lagstiftning (med tillämpning fr. o. m.

1964 års taxering) omkonstruerades det sociala försäkringsavdraget så, att

avdrag medges dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat

belopp, dock lägst 150 kr. för ensamstående och 300 kr. för äkta makar, och

dels för under beskattningsåret erlagda andra avgifter och premier för liv-,

sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss maximering. För att dessa

senare frivilliga avgifter och premier skulle inrymmas i avdraget i samma

utsträckning som tidigare bestämdes maximum till 250 kr. för ensamstående

och 500 kr. för äkta makar. Genom beslut av 1965 års riksdag utgår

fr. o. m. 1966 års taxering förmögenhetsskatt för bl. a. fysisk person endast

för beskattningsbara förmögenheter överstigande 100 000 kr. i stället för

tidigare 80 000 kr.

I syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det

i propositionen nr 200 framlagda förslaget om igångsättande av kampanjer

för allmänt lönsparande. Dessa ledes av en kommitté, vari ingår

representanter för arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutioner

och statsmakterna.

Till betänkandet fogad bilaga 1 utvisar allmänna pensionsfondens tillväxt.

Inlåningsutvecklingen i sparinstituten under åren 1953—1965 i 1953

års penningvärde framgår av bilaga 2. I bilagorna 3—5 lämnas vissa uppgifter

rörande ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966 9

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I motionerna I:20i och 11:263 framhåller motionärerna bl.a. att det är

oundgängligen nödvändigt att i det ekonomiska läge vi nu befinner oss

hålla tillbaka såväl allmän som enskild konsumtion. Den enskilda konsumtionen

hålls bäst tillbaka om allmänheten stimuleras till ett ökat privat

sparande. Vid sidan av de av motionärerna föreslagna sparstimulerande

åtgärderna bör staten gå ut med ett omfattande obligationslån avsett att

placeras i mindre valörer direkt hos allmänheten och med betydande

favörer. Influtna medel bör därvid steriliseras.

Människor som tidigare inte varit vana att spara torde lättast kunna intresseras

för olika former av s. k. målsparande. Bestämmelserna om skattefrihet

för sparande bör principellt utformas så, att allt sparande behandlas

lika. De sparstimulerande åtgärderna bör därför anknytas till inkomsttagarnas

nysparande. Härigenom skulle inte bara en ökning av tillgodohavandet

på bank och i form av värdepapper såsom obligationer, aktier och andelar

i ekonomiska föreningar utan även premier till liv-, kapital- och

pensionsförsäkringar, amorteringar på lån samt investeringar i rörelse,

jordbruk och annan fastighet räknas in i nysparandet. Med utgångspunkt

från den sammanställning av förmögenheten som finns i självdeklarationen

kunde fastställas hur mycket av den årliga förmögenhetsökningen som grundar

sig på ett faktiskt sparande. Eventuella svårigheter att nå en helt invändningsfri

metod vid uppskattningen av den årliga förändringen i inkomsttagarnas

nettoförmögenhet får inte hindra att man söker komma fram

så långt som möjligt på vägen mot ett fullt godtagbart system för allmän

stimulans av det årliga nysparandet. Under alla omständigheter bör frågan

underkastas en ingående utredning så att ett allmänt sparavdrag för det

årliga nysparandet kan införas. Angeläget är emellertid att redan nu genom

speciella åtgärder uppmuntra den enskilde till ökat sparande. Dessa speciella

stimulansåtgärder bör i första hand ta sikte på ett sparande till s. k.

trygghetsägande. Därmed avses framför allt bostadssparande, bosättningssparande,

utbildningssparande och aktiesparande.

En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.

Motionärerna föreslår att den som under något av åren

1967—1972 — alltså under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt

bostadskonto skall få dra av det sparade beloppet i sin deklaration.

Avdraget föreslås för hela perioden maximerat till 6 000 kr. för ensamstående

och sammanlagt 12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen

skall vara avsedda för förvärv av eget hem, fritidsbostad eller för att betala

insats i bostadsrättsförening. Den som har eget hem och på sina lån gör

större amorteringar än »normala» skall få dra av överskjutande belopp,

dock maximalt 700 kr. För skattskyldig som har hemmavarande barn under

16 år föreslås att maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

»normal» amortering bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1,5 %

av taxeringsvärdet.

Ett annat sparmål där en stimulans genom avdragsrätt kan antagas ge en

högst betydande effekt hos barnfamiljer är barnens framtida utbildning.

Den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på ett u t b i 1 dningskonto

bör få dra av beloppet i sin deklaration. Maximum skall

vara 1 200 kr. om året och sammanlagt på utbildningskontot 18 000 kr.,

exklusive upplupna räntor. Utbildningskontot skall vara upprättat innan

barnet fyllt 12 år. Insättningen skall vara spärrad i minst 7 år och åtminstone

till dess barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,

bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller

efter det att barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från gåvoskatt.

För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag

bör även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insättes

på särskilt sparkonto för att där innestå i minst fem år. Även här

bör sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det

belopp för vilket avdrag skall få göras bör maximeras till 1 000 kr. per år

och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet

på ett konto föreslås till 15 000 kr. (makar 30 000 kr.) exklusive

upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot i fem år bör skattebefrielsen

vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens utgång, bör

de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare krävas att

spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst det belopp för

vilket avdrag yrkas. Ingen skall således kunna erhålla skattebefrielse genom

att flytta belopp mellan olika konton. För rätt till avdrag vid beskattningen

bör vidare krävas att sparkontots tidigare maximum överskrides. Lämpligt

kan också vara att avkräva den skattskyldige besked om att det ej förekommit

avyttring av realtillgång.

I syfte att åstadkomma en ökad spridning av ägandet inom näringslivet

förordar motionärerna vidare, att det s. k. sparavdraget höjes med

200 resp. 400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp

utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening.

Vidare föreslås att en person som insatt sitt sparkapital i jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse skall erhålla samma skatteförmån

som om han haft inkomst av kapital. Enligt motionärernas mening föreligger

inte någon principiell skillnad mellan den avkastning som erhålles av

bankmedel eller aktier och avkastningen från någon av de nämnda förvärvskällorna.

En del av förvärvskällans avkastning kan hänföras till den

personliga arbetsinsatsen, medan en annan del härrör från det insatta kapitalet.

Ytterligare vägar måste dock beträdas. Genom sin skattepolitik måste

statsmakterna göra det möjligt för företagen att i ökande omfattning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 dr 1966

11

grunda sin ekonomiska expansion på emission av aktier. En del av den

tidigare självfinansieringen skulle härigenom komma att ersättas med finansiering

över aktiemarknaden. Om denna breddas kan allt fler människor

genom förvärv av aktier och delägarbevis bli aktiva delägare i enskilda

företag. Hittills har aktierna svarat för en mycket liten del av efterfrågan

på kapitalmarknaden. Anledningen till att aktiemarknaden under

efterkrigstiden inte utnyttjats i någon större omfattning sammanhänger till

väsentlig del med att kapitalanskaffningen genom aktier varit synnerligen

ofördelaktig ur skattesynpunkt. En viss modifiering av dubbelbeskattningen

kom visserligen till stånd genom det s. k. Annellska förslaget, men denna

lättnad är otillräcklig. Resultatet av den dubbelbeskattning som tillämpas

i vårt land har blivit att småspararna — i direkt form som obligationsköpare

eller indirekt via banker och försäkringsbolag — fått träda till som

långivare utan tillfälle att som aktieägare i företagen bli delaktiga i dessas

värdetillväxt. En successiv avveckling av skatten på den utdelade vinsten

från aktiebolagen skulle med all sannolikhet medföra att bolagen i växande

utsträckning ombesörjde sin kapitalanskaffning aktievägen.

En ökad spridning av aktieägandet förutsätter att aktiematerialet göres

mer lättillgängligt än tidigare. Lägre nominella värden på nyemitterade

aktier skulle till exempel underlätta ett regelbundet aktiesparande och även

möjliggöra större spridning av risken för varje enskild köpare. Det är vidare

angeläget att man i banklagstiftningen vidtar sådana ändringar som gör det

möjligt för bankerna att förenkla försäljningen av aktier. Bankerna borde

t. ex. medges rätt att som en serviceåtgärd ha ett mindre antal aktier liggande

för »strököpare». Möjligheter borde även finnas för en stående köporder

av exempelvis en aktie i månaden till en viss högsta köpkurs. En

översyn av aktiebolags- och banklagstiftningen i syfte att möjliggöra en popularisering

och ökad spridning av aktieägandet bör därför snarast ske.

I motionerna 1:515 och 11:626 framhåller motionärerna att i årets finansplan

konstaterats att den privata konsumtionen ökat under 1965 med

inemot fyra procent trots att de realt diponibla inkomsterna mellan 1964

och 1965 ökat med endast ca två procent. Denna utveckling måste ses med

oro. Konsumtionen måste begränsas för att den samhällsekonomiska balansen

inte ytterligare skall försämras. Ett ökat sparande blir nödvändigt, om

man skall kunna räkna med ett fortsatt ekonomiskt framåtskridande. Den

allt hårdare internationella konkurrensen fordrar även eu ökande investeringsverksamhet

för att våra näringar skall kunna hävda sig. Kraven på

ökat bostadsbyggande och större resurser för sjukvård och utbildning in. in.

måste också tillgodoses.

Penningvärdeförsämringen har en avskräckande effekt på det traditionella

banksparandet, varför det är särskilt nödvändigt att sparstimulerande

åtgärder vidtas speciellt för småspararna. En höjning av det skattefria be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

loppet vid inkomst av kapital till 600 kr. för ensamstående och 1 200 kr.

för makar gemensamt skulle innebära en sådan stimulans. Mot bakgrunden

av såväl inkomst- som prisutveckling under den tid de nuvarande schablonavdragen

gällt och angelägenheten av en stimulans av sparandet inom beskattningens

ram torde en ändring nu vara befogad.

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1:527 och 11:603

anföres i huvudsak följande. Skälen för ett ökat sparande har ytterligare

stärkts under de senaste åren. Då beskattningen påverkar både viljan och

förmågan att spara, bör det personliga sparandet främst stimuleras genom

åtgärder på skatteområdet. Banksparandet är en sparform som är särskilt

betydelsefull för småspararna. Det är angeläget att kompensera denna sparform

även av den orsaken att den hör till dem som särskilt hårt drabbas

av inflationen. Även administrativa skäl talar för att premiera banksparandet.

En metod som bör närmare prövas är följande.

Särskilt sparkonto skulle få uppläggas av varje till statlig inkomstskatt

skattskyldig fysisk person som fyllt 16 år. Föräldrar skulle få öppna sparkonto

för minderårigt barn. I syfte att dels särskilt främja småsparandet,

dels förhindra missbruk skulle det premieberättigade beloppet maximeras

till t. ex. 2 000 kr. per person och år för ensamstående och 4 000 kr. för äkta

makar. För barnkonto maximeras det årliga beloppet till t. ex. 1 500 kr.

Högsta sammanlagda belopp på ett konto kunde t. ex. begränsas till resp.

20 000, 40 000 och 15 000 kr. (inkl. upplupen ränta). Insättningar på barnkonto

borde ske i sådan form att de insatta medlen helt tillhörde barnet.

Premien borde utgå i form av avdrag på den statliga inkomstskatten med

viss del av under året insatt belopp (upp till ovan angivna belopp). Premien

kunde försöksvis tills vidare sättas vid 10 % av årets nysparande. I syfte att

stimulera ett långfristigt sparande skulle den utfalla endast om beloppet

stått inne en viss period, exempelvis minst 5 år. Detta motsvarade en årlig

tilläggsränta av ca 2 %.

Denna metod skulle ge en sparstimulans, vars belopp blev oberoende av

vederbörandes inkomstnivå samtidigt som den kunde stimulera det verkliga

småsparandet. För att förhindra s. k. vartannatårssparande borde premiering

endast ske för belopp som ökat kontots tidigare maximum.

Kontot borde inte vara spärrat, men om uttag skedde före utgången av

den stipulerade 5-årsperioden skulle den på uttaget belopp belöpande premien

återgå till statsverket. Detta kunde enkelt ske genom att banken till

statsverket som skattebelopp inbetalade 10 % av i förtid uttaget belopp.

Hinder borde dock inte möta att — efter överenskommelse mellan arbetsgivaren

och den anställde — låta sparavdraget slå igenom redan vid

källskatten. överenskommelse borde sålunda kunna få träffas om att arbetsgivaren

ombesörjde sparkontoinsättning för den anställdes räkning.

Källskatten borde då kunna minskas med 10 procent av på sparkontot insatt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 är 1966

13

belopp. För B-skattebetalare, företagare och fria yrkesutövare borde motsvarande

möjligheter öppnas för jämkning av för honom fastställd preliminär

skatt.

Det finns grundad anledning att i praktiken pröva en form för skattelättnader

som premierar bostadssparandet. De ökade kapitalresurser, som

på detta sätt kan tillföras bostadsbyggandet, blir till nytta inte endast för

spararna själva utan även för bostadssektorn. Motionärerna föreslår att

premiering bör utgå till den som under fem år sätter in pengar på särskilt

bostadssparkonto. Medlen skall användas för eget hem eller insats i bostadsrättsförening.

Att ägaren använder del av fastigheten för yrkesverksamhet

eller att kostnaden uppförs på jordbruksfastighet bör inte utgöra

hinder för premiering. Om det insatta beloppet används för okvalificerat

ändamål, bör det däremot återföras till beskattning. För att undgå beskattning

bör medlen vidare ha investerats för ändamålet senast före utgången

av tio år efter sparandeperiodens början.

Till stöd för utredningsyrkandet i motionen 11:605 framhåller motionärerna

bl. a. att under senare år betydande vikt lagts vid det kollektiva och

institutionella sparandet, varvid det personliga sparandet eftersatts. Detta

måste anses beklagligt med hänsyn till det personliga sparandets betydande

uppgift i dagens samhälle. Såväl den norska som den finska skattelagstiftningen

innehåller sparstimulerande regler som har avseende på banksparande.

Utredningen om sparstimulerande åtgärder (SOU 1961:2) var särskilt

intresserad av åtgärder, som byggde på uppskov i beskattningen. Dessa

bedömdes som positiva för sparandet på längre sikt. Emellertid ansågs att

frågorna borde tas upp till samlad bedömning, när olika skatteutredningar

var färdiga med sitt arbete. Då allmänna skatteberedningens förslag inte

inom överskådlig tid kommer att förverkligas, bör ett program för sparstimulerande

åtgärder åter tas upp till behandling. En grundläggande princip

bör därvid vara att den enskilde skall ha full frihet att välja sparmål och

bestämda former för sparandet samt därvid, oavsett mål och form, åtnjuta

en favör. Endast det reella nysparandet skulle premieras. Det av sparutredningen

rekommenderade förfarandet med sparpremiering genom uppskjuten

beskattning bör nu övervägas. En sammanställning av föreliggande

utredningsmaterial och av erfarenheterna av de hittills bedrivna sparstimulerande

åtgärderna bör snabbt komma till stånd, därvid även samordning

bör ske med redan existerande premieringsformer.

Utskottet

Stegringen av de personliga inkomsterna och den därmed följande ökningen

av konsumtionsefterfrågan har mer än tidigare riktat uppmärksamheten

på betydelsen av ett ökat personligt sparande. Den inom finans
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

departementet utförda långtidsutredningen, vars resultat nyligen redovisats

i huvudrapporten »Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot

1980», utvisar ett behov av ökade kapitalinsatser. Avsevärda investeringar

inom såväl den enskilda som den offentliga sektorn erfordras, om näringslivet

skall kunna hävda sig i den växande internationella konkurrensen och

om de alltmer ökade kraven på samhället skall kunna tillgodoses. En betydande

del av dessa investeringar måste finansieras genom de enskilda

hushållens sparande. Med hänsyn till det personliga sparandets betydande

andel av samhällets nettosparande samt dess värde för det ekonomiska

framåtskridandet och den samhällsekonomiska balansen är det nödvändigt

att det personliga sparandet på allt sätt uppmuntras. Härom råder

också enighet i den politiska debatten. Utskottet delar därför motionärernas

uppfattning att det enskilda sparandet bör stimuleras. I sammanhanget

får emellertid inte förbises att en avsevärd del av det totala sparandet försiggår

inom företagen i och med att vinstmedel användes för nyinvesteringar.

Den gällande skattelagstiftningen erbjuder därvid företagen stora

möjligheter till konsolidering och självfinansiering inte minst genom möjligheter

till omfattande avsättningar till investeringsfonder samt förmånliga

regler i fråga om varulagervärdering och om avskrivning på maskiner

och inventarier. Fonduppbyggnaden inom ATP innebär vidare ett stort och

växande tillskott till sparandet (jfr bilaga 1). Av det totala sparandet visar

emellertid företagssparandet under 1960-talet en minskning, medan det

enskilda och offentliga sparandet visar en ökning. För kreditinstitutens del

har detta medfört att det enskilda sparandet övertagit företagens roll som

dominerande sparkälla och inlåningskund. En ytterligare relativ nedgång

i företagens sparande är att vänta under perioden 1966—1970, varför kreditinstituten

måste väsentligt kunna öka utlåningen till industri, handel

och samfärdsel för att möjliggöra den av alla eftersträvade ökningen av

näringslivets investeringar.

Av bilaga 2 till betänkandet framgår inlåningsutvecklingen i sparinstituten

omräknat i 1953 års penningvärde. Den i uppställningen angivna

siffran för affärsbankerna för år 1965 är preliminär och kommer förmodligen

att höjas, när en fullständig statistik föreligger, övriga sparinstituts

siffror visar en fortgående ökning. Till denna utveckling torde i inte oväsentlig

mån ha bidragit de initiativ till sparstimulerande åtgärder som hittills

tagits av såväl statsmakterna som sparinstituten. Också den snabba

inkomststegringen torde ha stimulerat till ett ökat sparande. Av de sparstimulerande

åtgärderna står ungdomens lönsparande och det allmänna

lönsparandet i förgrunden. De till betänkandet fogade bilagorna 3—5 utvisar

omfattningen av dessa sparformer. Under år 1965 har utförts en undersökning

för att bedöma behovet av en fortsatt statlig finansiering av

propagandaåtgärder, ägnade att stimulera lönsparandet. Av undersökningen

framgår att lönsparandet har ett väsentligt värde som ett medel att akti
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

15

vera det personliga sparandet. Systemet med lönsparande är väl känt bland

löntagarna och särskilt uppskattat genom att det möjliggör ett regelbundet

sparande. Lönspararna är allmänt av den uppfattningen att deras sparande

skulle ha varit lägre om de inte varit med i lönsparandet. Sparinstitutens

aktiva insatser och kampanjernas allmänna propagandamedel synes ha

haft god effekt. Undersökningen visar att kampanjerna i allt väsentligt

varit riktigt avpassade för att nå sitt syfte. Riksdagen har i december förra

året till kampanj för lönsparandet under år 1966 anvisat ett reservationsanslag

av 650 000 kr. (prop. 155/1965, SU 186/1965). Därmed har under de

senaste fem åren sammanlagt 2,85 milj. kr. ställts till förfogande av statsmedel

för propagandakampanjer för lönsparandet.

I sammanhanget bör även erinras om de olika former av målsparande

som lanserats av vissa sparinstitut och om att aktiebolagens kapitaltillförsel

i samband med nyemissioner i börsnoterade företag inklusive fondhandlarlistans

företag samt utbud i samband med börsintroduktion under år 1965

uppgick till 803 milj. kr. Det belopp, som skall inbetalas i anledning av de

hittills under år 1966 aviserade nyemissionerna av aktier, uppgår f. n. till

ca 163 milj. kr. I sitt betänkande om indexlån (SOU 1964:1 och 2) har

värdesäkringskommittén rekommenderat nya låneformer, varigenom spararna

skulle beredas möjligheter att värdesäkra ett långsiktigt sparande.

Betänkandet har vid remissbehandlingen blivit föremål för delade meningar,

varför kommitténs förslag kräver ytterligare överväganden, innan

slutlig ställning kan tas till detsamma.

Det personliga sparandet har också på olika sätt uppmuntrats genom

åtgärder vid beskattningen. För att åstadkomma en lindring av beskattningen

av sparkapitalets avkastning höjdes genom beslut av 1961 års riksdag

och med verkan fr. o. m. 1962 års taxering maximibeloppet för det s. k.

sparavdraget från 300 kr. till 400 kr. för ogifta och från 600 kr. till 800 kr.

för makar gemensamt. Samtidigt beslöts höjning av det s. k. försäkringsavdraget

till motsvarande belopp. Genom lagstiftning år 1963 omkonstruerades

sistnämnda avdrag så att avdrag numera medges dels för obligatorisk

sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp, dock lägst 150 kr. för ensamstående

och 300 kr. för äkta makar, och dels för under beskattningsåret

erlagda avgifter för premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar med

maximalt 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för äkta makar. Därvid

har hänsyn tagits till att dessa frivilliga avgifter och premier skall inrymmas

i avdraget i samma utsträckning som tidigare.

Som framgår av det ovan anförda ställer utskottet sig inte avvisande till

tanken att man genom olika åtgärder skall söka stimulera till ett ökat enskilt

sparande. Samhällsekonomiskt är det nödvändigt att minska den privata

konsumtionen till förmån för investeringsverksamhet. Med hänsyn till

att skälen för samt viljan och förmågan till ett sparande är synnerligen

individuellt betingade skall emellertid inte alltför stor vikt läggas vid vär
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

det av förmånliga beskattningsregler för att stimulera sparandet. Även om

beskattningen påverkar både viljan och förmågan att spara, torde denna

effekt uppvägas av motivet för sparandet. Är motivet att skapa en framtida

trygghet i någon form, torde beskattningens utformning vara av underordnad

betydelse. Möjligheterna till lämpliga åtgärder för premiering av det

personliga sparandet är därför begränsade.

I de förevarande motionerna framhålles att penningvärdeförändringen,

behovet av att dämpa den ökande privata konsumtionen samt att förstärka

det ekonomiska framåtskridandet och den samhällsekonomiska balansen

medför att man nu bör vidtaga åtgärder i syfte att stimulera olika former

av sparande.

I motionerna 1:204 och 11:263 samt 1:527 och 11:603 hemställes om riksdagsskrivelse

med begäran om utredning och förslag till premiering av

sparandet genom skattelättnader för medel som insatts på särskilt sparkonto

i bank eller annan penninginrättning. Förslaget i de båda förstnämnda

motionerna innebär i huvudsak införande av rätt att under en femårsperiod

göra en högsta årlig insättning på sådant konto med 1 000 kr. för

ensamstående och med 2 000 kr. för äkta makar, därvid sparpremien skall

ges i form av avdrag vid taxeringen. I de sistnämnda motionerna föreslås

de årliga insättningarna utgöra 2 000 resp. 4 000 kr. Därjämte föreslås, att

föräldrar skall få rätt att öppna sparkonton för minderåriga barn med en

årlig insättning av förslagsvis 1 500 kr. Premiering skall ske genom avdrag

på den statliga inkomstskatten.

I motionen 11:605 framställes skrivelseyrkande med begäran om skyndsam

utredning och förslag till riksdagen rörande stimulans av det personliga

sparandet. Motionärerna anser att det av utredningen om sparstimulerande

åtgärder i dess betänkande (SOU 1961:2) rekommenderade förfarandet

med sparpremiering genom uppskjuten beskattning nu bör kunna

övervägas, i synnerhet som allmänna skatteberedningens förslag till nytt

skattesystem inte inom överskådlig tid kommer att realiseras.

Frågan om premiering av nysparandet var såsom framgår av den inledningsvis

lämnade redogörelsen föremål för överväganden av utredningen

om sparstimulerande åtgärder. 1 sitt ovannämnda betänkande ansåg sig

majoriteten av utredningen inte kunna tillstyrka en stimulering av det enskilda

sparandet genom en definitiv skatteminskning i relation till det

belopp som insatts på särskilt konto. Ej heller ansågs det möjligt att endast

premiera sådant sparande som framkallades av själva premieringsförfarandet.

I praktiken skulle det inte vara möjligt att särskilja ett tillskott

från det nysparande som skulle ha skett oberoende av införd premiering

eller att fastställa storleken av det totala nysparandet. Ett premieringsförfarande

måste därför komma att gälla även befintliga tillgångar. Utredningen

fann vidare att premieringskostnaderna under sådana förhållanden

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

17

kunde väntas bli minst lika stora som den framkallade sparandeökningen

och sannolikt komma att överstiga denna. Kostnaderna torde även komma

att bli av den storleksordningen att de skulle få betydande konsekvenser

för statens och kommunernas finanser. Flertalet remissinstanser delade

utredningsmajoritetens åsikt.

Enligt utskottets mening har utredningen på ett övertygande sätt visat,

att det inte finns någon praktisk möjlighet att genom definitiva skattelättnader

åstadkomma ett effektivt nysparande. Det i motionerna 1:204 och

11:263 samt 1:527 och 11:603 framförda förslaget om skattepremiering av

medel som insatts på sparkonto liksom förslaget i motionen 11:605 om

sparpremiering genom skatteuppskov skulle innebära ett införande av nya

möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning vid beskattningen och

kunna medföra från skatteförmåge- och rättvisesynpunkt mindre önskvärda

resultat. Utskottet har senast i sitt av innevarande riksdag godkända betänkande

nr 18 framhållit att spörsmålet om progressionsutjämning vid

beskattningen bör betraktas som en fråga på längre sikt, särskilt som de

mest iögonenfallande verkningarna av progressionen redan får anses undanröjda

genom lagstiftningen om beskattning av ackumulerad inkomst,

om taxering för inkomst av medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning

samt genom 1965 års lagstiftning angående schabloniseringen

av kommunalskatteavdraget. Utskottet avstyrker därför skrivelseyrkandena

i motionerna 1:204 och 11:263, 1:527 och 11:603 samt 11:605.

I motionerna 1:204 och 11:263 samt 1:527 och 11:603 har också yrkats

rätt till avdrag vid taxeringen för medel, som insatts på särskilt bostadskonto

för förvärv av eget hem, fritidsbostad eller för gäldande av insats i

bostadsrättsförening. I de båda förstnämnda motionerna framställes därvid

ett lagstiftningsyrkande, innebärande uppskov med beskattningen av de

insatta medlen. I dessa motioner förordas vidare viss skattefrihet för sådant

sparande som sker i form av särskilt stora amorteringar av skuld på

en- eller tvåfamiljsfastighet eller bostadsrättslägenhet.

Införandet av bestämmelser om premiering av sparande på särskilt bostadskonto

är inte enbart en fråga om stimulans av bostadssparandet utan

även en fråga om inkomst- och progressionsutjämning. Samma invändningar

som utskottet anfört mot införandet av en avdragsrätt för medel

som insätts på allmänt sparkonto kan därför också riktas mot förslaget

om avdrag för medel som insätts på bostadskonto. Beträffande skatteförmåner

för överamorteringar av skuld på en- eller tvåfamiljsfastighet eller

bostadsrättslägenhet vill utskottet framhålla att gällande beskattningsregler

erbjuder betydande förmåner för de skattskyldiga. Enligt utskottets

mening bör därför eventuella ytterligare åtgärder beträffande bostadssparandet

prövas inom ramen för den allmänna bostadspolitiken. Utskottet

vill i sammanhanget erinra om att ett flertal sparinstitut sedan länge till
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

baka tillämpar ett system med s. k. sparlån, innebärande att den som regelbundet

sparar under en viss minimitid kan få ett borgensfritt lån på varierande

belopp. Systemet har enligt vad utskottet erfarit fått en stor utbredning

i vad avser egnahems- och lägenhetssparande. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motionerna 1:204 och 11:263 samt 1:527 och

11:603 i här berörda delar.

I motionerna 1:204 och 11:263 framställes även ett lagstiftningsyrkande

om avdragsrätt vid taxeringen för sparmedel, som insatts på särskilt utbildningskonto.

I förslaget förordas jämväl att de på sådant konto insatta

medlen skall undantas från gåvoskatt.

Mot förslaget om rätt till skattefri avsättning av medel på utbildningskonto

i kombination med frihet från gåvoskatt talar — såsom bevillningsutskottet

framhöll förra året vid behandlingen av enahanda motionsyrkande

— att man härigenom indirekt skulle införa rätt till avdrag vid beskattningen

för kostnader, som enligt grundläggande svenska beskattningsprinciper

inte är avdragsgilla. Den av motionärerna förordade anordningen

sammanhänger nära med frågan om avdragsrätt för studieunderstöd. Riksdagen

har senast i år på förslag av bevillningsutskottet (bet. nr 14) avvisat

motionsyrkanden om avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt understöd

till studerande. Med hänsyn till det anförda anser utskottet sig inte

kunna tillstyrka lagstiftningsyrkandet i motionerna 1:204 och 11:263 om

rätt till avdrag för medel, som insätts på särskilt utbildningskonto.

Utskottet behandlar härefter förslaget i motionerna 1:204 och 11:263 samt

1:515 och 11:626 att sparavdraget i inkomstkällan kapital skall höjas med

200 kr. för ensamstående och 400 kr. för makar. Enligt motionerna 1:204

och 11:263 bör det förhöjda avdraget utgå endast i den mån kapitalavkastning

till motsvarande belopp utgör utdelning på aktier eller på andelar i

ekonomisk förening. I anslutning härtill förordar motionärerna en översyn

av aktiebolags- och banklagstiftningen i syfte att möjliggöra en popularisering

av aktieägandet. I sistnämnda motioner föreslås vidare att sparavdrag

med 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar skall få åtnjutas

även i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse.

Det under senare tid ökade intresset för förmögenhetsplaceringar i aktier

har bl. a. tagit sig uttryck i bildandet av särskilda aktiesparklubbar. För att

ge aktiesparklubbar och enskilda aktiesparare tillfälle till utbyte av tankar

och erfarenheter om klubbverksamhet och placeringar har nyligen bildats

Sveriges aktiesparares riksförbund, som redan har ca 1 000 medlemmar,

varav ett stort antal utgör aktiesparklubbar med ett medlemsantal från tio

till tvåhundra. Förbundet avser även att verka såväl för bättre och mera

regelbunden information från företagens sida till de mindre aktieägarnas

fromma, som för en eventuell modernisering av börslagstiftningen och för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

19

en snabbare nyhetsservice mellan börsen och landsorten. I motionerna

1:204 och 11:263 framhålles att lägre nominella värden på nyemitterade

aktier skulle underlätta ett regelbundet aktiesparande. Utskottet är medvetet

om att de nuvarande aktiekurserna i många fall motverkar en spridning

av aktieägandet. Företagen synes emellertid medvetna härom och

flera aktiebolag har därför genom uppdelning av aktiernas nominella värde

i viss mån underlättat möjligheterna till aktieköp. I den nuvarande situationen

på aktiemarknaden med brist på material finner utskottet förutsättningarna

för en allmän breddning av aktiesparandet vara mycket begränsade.

En ökad efterfrågan på aktier leder till uppskruvning av aktiekurserna.

Detta i sin tur kan komma aktieplaceringen att i räntabilitetshänseende

framstå som mindre lockande. Enligt utskottets mening är det inte

lämpligt att införa särbestämmelser vid beskattningen för vissa slag av

kapitalinkomster. Härtill kommer att en höjning av sparavdraget skulle

få mindre önskvärda stats- och kommunfinansiella verkningar i form av

väsentliga inkomstbortfall. Vad särskilt angår frågan om införande av särskilda

sparavdrag i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet

och rörelse bör ihågkommas att sparavdraget i inkomstkällan kapital får

utnyttjas även av inkomsttagare, vars huvudsakliga inkomst härflyter från

annan förvärvskälla. Fastighetsägare och rörelseidkare torde i minst samma

omfattning som löntagare ha möjlighet att utnyttja sparavdraget vid

taxeringen. Vidare bör erinras om att de vid inkomstbeskattningen gällande

reglerna i fråga om jordbruk och rörelse möjliggör en skattefri kapitalansamling

inom företaget av betydande storlek jämfört med de fördelar ett

sparavdrag av nuvarande omfattning erbjuder. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motionerna 1:204 och 11:263 samt 1:515 och 11:626 i nu

berörda hänseenden.

I motionerna 1:204 och 11:263 framföres slutligen ett skrivelseyrkande

med förslag om att staten vid sidan av de i motionerna framförda sparstimulerande

åtgärderna skall utgiva ett omfattande och med betydande favörer

förenat obligationslån att placeras i mindre valörer direkt hos allmänheten.

Utskottet vill med anledning härav som sin mening uttala att utgivandet

av ett obligationslån knappast är ägnat att åstadkomma ett reellt nysparande.

I stället kommer en sådan åtgärd sannolikt i betydande utsträckning

att föranleda en omplacering av redan befintliga tillgångar. I sammanhanget

bör jämväl nämnas att den av 1958 års riksdag genomförda

höjningen av lotterivinstbeskatlningen inte omfattar vinster på premieobligationer.

Genom en lägre skattesats för sådana vinster erhålles vid

lotterivinstbeskattningen en viss motsvarighet till sparavdraget vid inkomstbeskattningen.

I proposition nr 69 till årets riksdag har dessutom

föreslagits att det skattefria vinstvärdet skall höjas från 25 till 50 kr.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

fr. o. m. den 1 juli 1966. Utskottet finner med hänsyn till det anförda ej

heller skäl tillstyrka bifall till det i motionerna 1:204 och 11:263 framförda

skrivelseyrkandet i sist berörda hänseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:204 av herr Holmberg

m. fl. och 11:263 av herr Bohman m. fl. om vissa sparstimulerande

åtgärder,

2) de likalydande motionerna 1:515 av herr Thorsten

Larsson m. fl. och 11:626 av herr Jonasson om höjning av

beloppet för den skattefria kapitalinkomsten,

3) de likalydande motionerna 1:527 av herr Harald Pettersson

m. fl. samt 11:603 av herrar Antby och Antonsson

om premiering av sparande på särskilt sparkonto och av

målinriktat bostadssparande, ävensom

4) motionen 11:605 av herr Antonsson m. fl. om stimulans

av personligt sparande,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson, Wirmark,

Erik Filip Petersson, Sundin* och Ottosson; samt

från andra kammaren: herrar Allard*, Vigelsbo, Asp, Andersson i

Essvik, fru Holmqvist*, herrar Enskog, Larsson i Umeå, Lothigius, Wikner*

och Börjesson i Falköping.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Gösta Jacobsson, Ottosson och Lothigius, vilka — under

åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:204 av herr Holmberg

m. fl. och 11:263 av herr Bohman m. fl. — ansett, att utskottet bort

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 dr 1966

21

hemställa,

att riksdagen måtte antaga de i motionerna 1:204 och

11:263 framlagda förslagen till

a) förordning om bostadssparande,

b) förordning om utbildningssparande och

c) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

II) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson, Sundin,

Ottosson, Vigelsbo, Enskog, Larsson i Umeå, Lothigius och Börjesson i Falköping,

vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande, som börjar på s. 19 med »Utskottet

vill» och slutar på s. 20 med »berörda hänseende», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet anser att obligationslån av det slag som framlagts i de likalydande

motionerna 1:204 och 11:263 skulle ge en angelägen sparstimulans

och åstadkomma ett reellt nysparande. Det bör uppdragas åt Kungl. Maj :t

att framlägga förslag härom, varvid även frågan om att göra lånet värdesäkert

bör övervägas.»

dels ock att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:204 av herr Holmberg m. fl. och 11:263 av herr Bohman

m. fl. i nu berörda del måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om förslag till riksdagen om försäljning av obligationer

till allmänheten i enlighet med vad utskottet anfört.

III) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson, Sundin,

Ottosson, Vigelsbo, Enskog, Larsson i Umeå, Lothigius och Börjesson i Falköping,

vilka —• under åberopande av vad som anförts i de likalydande

motionerna 1:204 av herr Holmberg m. fl. och 11:263 av herr Bohman m. fl.

ävensom de likalydande motionerna 1:527 av herr Harald Pettersson m. fl.

samt 11:603 av herrar Antby och Antonsson — ansett, att utskottet bort

hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:204 av herr Holmberg m. fl. och 11:263 av herr Bohman

m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:527 av herr

Harald Pettersson m. fl. samt 11:603 av herrar Antby och

Antonsson måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning och förslag till riksdagen i enlighet med vad i

motionerna anförts rörande premiering av personligt sparande

på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning

samt rörande skattelättnader för bostadssparande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

Särskilt yttrande

av herrar Lundström, Erik Filip Petersson, Sundin, Vigelsbo, Larsson

i Umeå, Enskog och Börjesson i Falköping, vilka anfört följande:

Den ständiga penningvärdeförsämringen har en avskräckande effekt på

det traditionella banksparandet. I syfte att kompensera för inflationens

verkningar på sparandet föreslås i de likalydande motionerna 1:515 av herr

Thorsten Larsson m. fl. och 11:626 av herr Jonasson, att beloppet för den

skattefria kapitalinkomsten skall höjas. Därigenom skulle en sparstimulerande

effekt åstadkommas. Vi delar uppfattningen, att sparstimulerande

åtgärder bör vidtagas, vilket nämns i reservationen III. I dagens samhällsekonomiska

situation kan den i ovannämnda motioner föreslagna höjningen

av beloppet för den skattefria inkomsten dock ej genomföras, utan

vi förutsätter att motionernas syfte kommer att tillgodoses i den utredning,

som enligt nämnda reservation bör komma till stånd.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

23

Bilaga 1

Allmänna pensionsfonden: placeringarna efter låntagargrupp 31/12 1961—■1965

Milj. kronor (kontantvärden)

%

1961

1962

1963

1964

1965

1961

1962

1963

1964

1965

Statspapper

103,9

175,8

435,3

700,1

979,4

8,7

6,2

9,1

9,6

9,4

Bostadskrediter

605,7

1 276,1

1 977,7

3 021,4

4

245,2

50,9

45,3

41,5

41,5

40,7

Jordbruk

40,0

74,2

165,9

250,1

349,4

3,4

2,6

3,5

3,4

3,3

Kommuner

153,9

342,0

665,4

1 139,5

1

672,6

12,9

12,1

14,0

15,7

16,0

Näringslivet

267,1

869,4

1 312,0

1 820,2

2

566,3

22,5

30,8

27,5

25,0

24,6

Utländska obl.

16,0

25,4

75,4

72,4

64,0

1,4

0,9

1,6

1,0

0,6

Återlån

2,9

55,6

129,3

275,8

564,6

0,2

2,0

2,7

3,8

5,4

Bank- och pg-

0,1

tillgodohavande

0,1

1,9

3,2

1,5

1,4

0,0

0,1

—

—

Summa

1 189,6

2 820,4

4 764,2

7 281,0

10 442,9

100

100

100

100

100

Bilaga 2

Inlåningsutvecklingen i sparinstituten i 1953 års penningvärde

Vid slutet

Affärs-

Spar-

Postspar-

Jordbruks-

Försäkrings-

Totalt

bankerna

bankerna

banken

kassorna

bolagen1

av

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

1953 ......

11 839

9 343

2 849

617

7 266

31 914

1954 ......

12 600

9 878

2 992

703

7 833

34 006

1955 ......

12 277

10 268

3 086

765

8 282

34 678

1956 ......

12 235

10 572

3 154

799

8 570

35 330

1957 ......

12 784

10 937

3 267

834

8 872

36 694

1958 ......

13 672

11 259

3 379

848

9 163

38 321

1959 ......

16 188

11 988

3 580

921

9 889

42 566

1960 ......

15 279

12 434

3 865

1 001

10 165

42 744

1961 ......

15 630

12 882

3 970

1 087

10 251

43 820

1962 ......

16 821

13 219

4 109

1 181

10 151

45 481

1963 ......

18 250

13 812

4 344

1 312

—

—

1964 ......

19 590

14 520

4 487

1 529

—

—

1965 ......

19 450

14 993

4 567

1 720

''

1 På grund av ändrat redovisningssystem inom försäkringsbolagen föreligger icke jämförbara

resultat från dessa beträffande åren 1963—1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ro

4^

Bilaga 3

Ungdomens lönsparande

31/12

31/12

31/12

Inne-

Insatt

Uttaget

Inne-

Insatt

Uttaget

Inne-

ökning

ökning

Ökning

1963

1964

1965

stående

under

under

stående

under

under

stående

under

under

under

1/1 -64

1964

1964

1/1 -65

1965

1965

31/12

1963

1964

1965

1965

st.

st.

st.

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

Postbanken ...............

109 802

112 624

102 671

139,8

56,2

56,8

144,5

55,4

63,2

144,1

9,1

4,6

— 0,4

Sparbankerna ............

51 623

54 165

60 139

66,8

39,5

37,6

71,4

46,9

40,2

82,3

8,1

4,6

10,8

Affärsbankerna ............

4 195

4 571

5 146

5,9

3,7

2,9

6,9

4,4

3,4

8,3

1,2

1,0

1,4

Centralkassor för jord-

brukskredit ...............

523

726

822

0,6

0,3

0,2

0,7

0,4

0,2

1,0

0,1

0,1

0,3

KF :s sparkassa ............

282

262

226

0,5

0,3

0,2

0,5

0,2

0,3

0,5

0,2

0,1

— 0,0

HSB ...........................

35

35

84

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,1

0,0

0,0

0,0

Summa

166 460

172 383

169 088

213,6

100,1

97,9

224,0

107,3

107,2

236,2

18,8

10,4

12,1

Motsvarande belopp utgjorde för år 1964 .......

100,1

97,9

224,0

10,4

1963 .......

97,7

85,6

213,6

18,8

1962 .......

87,4

71,5

194,9

22,8

1961 .......

78,3

66,4

172,2

18,4

1960 .......

68,1

49,2

153,3

24,6

1959 .......

60,5

41,3

128,9

23,5

1958 .......

52,2

29,3

105,6

26,3

1957 .......

35,6

24,9

79,3

13,4

1956 .......

30,0

20,3

65,9

11,6

1955 .......

25,2

16,7

54,3

9,4

1954 .......

20,7

14,2

44,9

7,5

1953 .......

18,3

9,1

37,4

10,1

1952 .......

16,4

5,0

27,3

12,0

1951 .......

12,6

2,3

15,3

10,5

1950 .......

5,1

0,4

4,8

4,8

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det allmänna lönsparandet

Bilaga 4

Antal lönsparare

Sparbelopp (i mkr)

Kr

1963

1964

1965

Inne- stående

1/1 -64

(inkl.

ränta)

Netto-

ökning

under

1964

(ins.

./. utt.

exkl.

ränta)

Inne- stående

1/1 -65

(inkl.

ränta)

Netto-

ökning

under

1965

(ins.

./. utt.

exkl.

ränta)

Inne-

stående

31/12

-65

(inkl.

ränta)

ökning

av be- hålln.

under

1963

(inkl.

ränta)

ökning

av be- hålln.

under

1964

(inkl.

ränta)

ökning

av be- hålln.

under

1965

(inkl.

ränta)

Konto- behålln.

i medel- tal per

lönsp.

31/12

1963

Konto- behålln.

i medel- tal per

lönsp.

31/12

1964

Konto- behålln.

i medel- tal per

lönsp.

31/12

1965

Postbanken

89 075

98 864

106 943

126,7

32,4

165,0

24,1

197,7

50,5

38,3

32,7

1 423

1 669

1 849

Sparbankerna

171 305

174 742

179 427

246,7

65,6

323,9

54,0

395,6

104,3

77,2

71,7

1 440

1 854

2 205

Affärsbankerna

Centralkassor

för jordbruks-

165 954

180 221

197 891

347,1

35,4

387,0

29,8

435,6

88,2

39,9

48,6

2 092

2 147

2 201

kredit

7 164

7 no

6 667

6,9

2,2

9,4

1,3

11,2

3,2

2,5

1.8

962

1 325

1 683

KF:s sparkassa

1 594

1 495

1 340

1,6

0,4

2,1

0,1

2,3

0,7

0,5

0,2

998

1 393

1 725

HSB

879

994

1 186

1,4

0,4

1,9

0,3

2,3

0,6

0,5

0,4

1 562

1 898

1 933

Summa

435 971

463 426

493 454

730,4

136,4

889,3

109,7

1 044,7

247,5

158,9

155,4

1 675

1 919

2 117

ro

er»

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966

Bilaga 5

Ungdomens lönsparande

Antal lönsparare

Nytillkomna

Avgångna

Antal vid

Förändring

År

under året

under året

slutet av

under året

resp. år

st.

st.

st.

st.

1950 ........................

30 000

2 300

27 700

+ 27 700

1951 ........................

18 000

3 700

42 000

+ 14 300

1952 ........................

12 000

8 000

46 000

+ 4 000

1953 ........................

15 000

9 000

52 000

+ 6 000

1954 ........................

19 000

13 700

57 300

+ 5 300

1955 ........................

25 000

16 000

66 300

+ 9 000

1956 ........................

24 300

15 000

75 600

+ 9 000

1957 ........................

31 000

14 200

92 400

+ 16 800

1958 ........................

40 200

16 000

116 600

+ 24 000

1959 ........................

29 462

19 838

126 100

+ 10 000

1960 ........................

34 116

20 956

139 300

+ 13 000

1961 ........................

36 821

25 228

151100

+ 11 500

1962 ........................

37 554

22 782

165 900

+ 15 000

1963 ........................

26 589

25 991

166 500

+ 600

1964 ........................

54 723

48 836

172 400

+ 5 900

1965 ........................

55 031

58 345

169 100

— 3 300

Det allmänna lönsparandet

Antal lönsparare

Nytillkomna

Avgångna

Antal vid

Förändring

År

under året

under året

slutet av

under året

resp. år

st.

st.

st.

st.

1962 ........................

336 200

336 200

+ 336 200

1963 ........................

128150

28 450

436 000

+ 99 700

1964 ........................

80 350

52 900

463 450

+ 27 450

1965 ........................

82 000

52 000

493 450

+ 30 000

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966

660809

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.