Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av utomlands verksamma svenska forskare, såvitt motionerna hänvisats till bevillningsutskottet.
1966-04-19 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1966:32, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av utomlands verksamma svenska forskare, såvitt motionerna hänvisats till bevillningsutskottet.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 dr 1966
1
Nr 32
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av utomlands verksamma
svenska forskare, såvitt motionerna hänvisats till bevillningsutskottet.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:203 av herr Dahlén m. fl. och 11:271 av fru Nettelbrandt
m. fl. bär hemställts, att riksdagen måtte
1) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag
till åtgärder för att hindra, att svensk skattelagtillämpning försvårar
internationellt forskarutbyte;
2) bemyndiga Kungl. Maj :t förordna, att fr. o. m. 1965 års taxering och
intill dess förslag enligt föregående punkt hinner träda i tillämpning art.
XII (3) (a) i det svensk-amerikanska dubbelbeskattningsavtalet icke skall
tillämpas beträffande här bosatta skattskyldiga;
3) hos Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder för att nå samstämmighet
mellan barnbidragslagens och skattelagarnas bosättningsbegrepp; ävensom
4) hos Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder för att undvika för forskningen
och de anställda menliga följder av den förändrade rättstillämpningen i avseende
på beskattningen av amerikanska forskningsanslag samt bemyndiga
Kungl. Maj:t dels att i samband därmed förordna om nedsättning av berörda
skattskyldigas taxeringar, dels att i erforderlig mån överskrida ifrågakommande
forskningsanslag.
Motionerna har hänvisats, såvitt de avser samstämmighet mellan barnbidragslagens
och skattelagarnas bosättningsbegrepp, till lagutskott, såvitt
de gäller bemyndigande för Kungl. Maj :t att överskrida anslag till forskningsråd,
till statsutskottet och i övrigt till bevillningsutskottet.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 271.
I anledning av motionerna har till utskottet ingivits en promemoria av
Forskningsrådens samarbetsdelegation och Universitetslärarförbundet.
1—8366 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 32
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1966
Frågan om en fysisk person är bosatt i Sverige eller ej är av grundläggande
betydelse för hans skattskyldighet. Enligt 53 § 1 mom. a) kommunalskattelagen
samt 6 § 1 mom. a) förordningen om statlig inkomstskatt är
han sålunda skattskyldig för all inkomst för tid under vilken han varit här
1 riket bosatt (oinskränkt skattskyldighet) men endast skyldig att erlägga
skatt för vissa slag av inkomst för tid, under vilken han ej varit här i
riket bosatt (inskränkt skattskyldighet). Likartade regler gäller i fråga om
förmögenhetsskatten.
I punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen anges när fysisk
person skall anses vara här i riket bosatt. Huvudregeln är, att som bosatt
här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist.
Med sådan person skall enligt 68 § kommunalskattelagen likställas den som,
utan att han är bosatt i Sverige, härstädes stadigvarande vistas.
Kungl. Maj :t äger med stöd av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 §
2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt och 20 § 2 mom. förordningen
om statlig förmögenhetsskatt med annan stats regering träffa överenskommelse
som går ut på antingen fördelning i beskattningshänseende mellan
de båda länderna av inkomst och förmögenhet, som är underkastad
beskattning såväl i Sverige som i den främmande staten, eller — under förutsättning
av ömsesidighet — befrielse helt eller delvis från beskattning här
i riket beträffande viss inkomst eller förmögenhet eller inkomst eller förmögenhet
av visst slag.
Dubbelbeskattningsavtal innebär alltid att endera eller båda staterna medger
undantag från sina eljest gällande beskattningsregler, d. v. s. inskränker
sin beskattningsrätt. Däremot kan de interna beskattningsreglerna i ett visst
land inte utvidgas enbart genom ingående av ett dubbelbeskattningsavtal.
Enligt dubbelbeskattningsavtalet med USA gäller i fråga om beskattning
av inkomst av tjänst den huvudregeln, att sådan inkomst beskattas, där
verksamheten utövas. Enligt artikel X i avtalet gäller emellertid att lön,
arvode och liknande ersättning samt pension, som en av de avtalsslutande
staterna eller därunder lydande statlig och kommunal enhet, territorium
eller besittning utgiver till person bosatt inom den andra staten, är undantagen
från beskattning i den senare staten. Vidare gäller enligt artikel XII
(3) (a) att inkomst på grund av undervisnings-, utbildnings- eller forskningsverksamhet
under tillfällig vistelse i en av staterna skall vara undantagen
från beskattning i sistnämnda stat. Med »tillfällig» avses därvid en
tidrymd ej överstigande två år. Sistnämnda bestämmelse, som införts genom
tilläggsavtal år 1963, har tillkommit i syfte att underlätta de kulturella
förbindelserna mellan Sverige och USA.
Regeringsrätten har i ett den 23 november 1965 meddelat utslag i förhandsbeskedsärende
tolkat artikel XII (3) (a) så att den ansett svensk
forskare, inbjuden att under ett läsår gästföreläsa i USA, skattskyldig i
Sverige för hans i USA förvärvade inkomst.
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1966
3
Vidare har regeringsrätten enligt utslag den 27 oktober 1964 ansett forskare,
som vid svensk högskola biträdde svensk professor vid grundforskningsarbete
för United States Air Force’s räkning, skattskyldig i Sverige.
Vederbörande forskare hade avlönats med belopp som USAF enligt forskningskontrakt
med professorn utbetalat till denne. Lönen hade utbetalats
till en början genom högskolans förmedling och senare genom professorn
själv.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Motionärerna framhåller att den fr. o. m. 1965 års taxering gällande artikel
XII (3) (a) i dubbelbeskattningsavtalet med USA, i den tolkning bestämmelsen
erhållit genom regeringsrättens utslag den 23 november 1965,
får en effekt rakt motsatt den med bestämmelsen åsyftade, som varit att
främja de kulturella förbindelserna mellan Sverige och USA.
Generellt torde det vara tillåtligt att påstå, att den amerikanska skatt,
som svenska gästforskare i USA undgår genom avtalet, långt understiger den
svenska skatt, som genom samma avtal påläggs dem. Delvis har detta sin
grund i avtalets ofullständighet. Det har nämligen inte avseende på lokala
och delstatliga amerikanska skatter. Delvis beror det på att den amerikanska
skatteskalan i här ifrågavarande inkomstlägen ligger betydligt under den
svenska.
I samband med utarbetandet av tillämpningskungörelsen till avtalet
gjorde Universitetslärarförbundet en framställning till finansdepartementet
om infogande i kungörelsen av någon form av schablonmässigt hänsynstagande
till de kostnader, som uppkommer för gästforskare i USA genom
att levnadskostnadsfördyringen, särskilt för den tillfällige besökaren där,
kommer den efter officiell kurs omräknade amerikanska inkomsten att
framstå som högre än vad den standardmässigt motsvarar. Särskilt borde
man ta i beaktande, att åtskilligt av den service, som en i Sverige bosatt
medborgare här åtnjuter på det allmännas bekostnad, i USA måste betalas
ur den egna inkomsten. Uppmärksamheten fästes på att svenska diplomater
i USA kunde räkna med att åtnjuta väsentliga delar, ofta mer än hälften, av
sina med tjänsten förenade förmåner skattefritt. Förslag ställdes om en
schablonmässig nedräkning av i USA intjänade och förbrukade dollarbelopp
till kursen 3 kr ./dollar — en norm, som redan tillämpas i Danmark.
När tillämpningskungörelsen utfärdades togs hänsyn till denna framställning
endast i så måtto att en i och för sig enligt avtalet möjlig, retroaktiv
tillämpning vid 1964 års taxering förklarades inte skola äga rum.
Det finns välgrundad anledning att befara, att artikel XII (3) (a) med
regeringsrättens tolkning kommer att leda till för vårt lands forskning
olyckliga konsekvenser i tre hänseenden. För det första bar redan nu fall
förekommit, när till USA inbjudna forskare avböjt inbjudningarna med
hänvisning till skattekonsekvenserna. För det andra accentucias risken för
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 32
2—8300 06
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år i966
att forskare väljer stadigvarande bosättning i USA i stället för utbytesbesök
— en benägenhet, som stärks av den uppåtgående tendensen för amerikanska
universitetslärares löner. För det tredje bär forskare i viktiga kategorier,
främst på det medicinska och tekniska området, intresse av och
möjlighet att organisera sin i USA bedrivna forskning så, att den blir kommersiellt
utnyttjad. I sådant fall skall lönen beskattas i USA enligt avtalets
art. XII (3) (b).
Till detta kommer, att ett flertal forskare, som nu vistas i USA på inbjudningar
av med avtalet avsett slag, genom avtalet och dess tillämpning
finner sig försatta i en ekonomisk situation, som de inte kunnat förutse och
som i åtskilliga fall är minst sagt bekymmersam.
En lösning på problemet skulle vara, att Sverige generellt avstode från
att utöva sin beskattningsrätt i här berörda fall. Ett annat alternativ till lösning
av frågan skulle vara, att en regel infördes i kommunalskattelagen,
som tillförsäkrade berörda kategori skattskyldiga rätt till avdrag för resekostnader
och fördyrade levnadskostnader inte endast för egen del utan
även för medföljande familj. Även avdrag för hemresekostnader bör kunna
medges. Åt riksskattenämnden skulle kunna uppdragas att utfärda generella
normer i anslutning till exempelvis de för utrikesdepartementets räkning
utförda levnadskostnadsundersökningarna, detta för att förenkla tillämpningen
av en sådan regel.
Vilken lösning som än väljes, bör åtminstone vid 1965 och 1966 års taxeringar
den berörda artikeln icke tillämpas beträffande här bosatta personer,
detta för att undvika retroaktiva verkningar.
Slutligen har en annan tillämpningsfråga, anknuten till det svensk-amerikanska
dubbelbeskattningsavtalet, aktualiserats genom regeringsrättens utslag
den 27/10 1964 (RÅ 1964 Fi 1859). Det gäller här sådan för amerikanska
statliga organs räkning utförd kontraktsforskning, som med vederbörligt
tillstånd utförts och utföres vid en råd universitetsinstitutioner i
Sverige. I anslutning till av riksskattenämnden år 1957 och 1959 gjorda
uttalanden har den på sådana kontrakt anställda forskningspersonalen ansetts
åtnjuta sina löner och arvoden från amerikanska staten och med
tillämpning av art. X i dubbelbeskattningsavtalet ansetts icke skattskyldiga
för dem i Sverige. Genom regeringsrättens avgörande har rättsläget här kastats
om, vilket medfört betydande anpassningssvårigheter för berörd personal.
För den händelse icke i notväxlingens form en omtolkning av avtalet
anses böra åstadkommas av samma slag som skett beträffande s. k.
social security pensions, måste det i varje fall tillses, att de drabbade, vilkas
löner och arvoden regelmässigt torde ha beräknats på »nettobasis», blir
vederbörligen kompenserade, och att de engagerade institutionerna bereds
tillfälle att med hjälp av svenska statsmedel fullfölja de forskningsprojekt,
för vilka kostnadsberäkningarna gjorts med utgångspunkt från riksskattenämndens
uttalanden om skattefrihet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1966
5
Utskottet
Enligt 6 § 1 mom. a) förordningen om statlig inkomstskatt och 53 § 1
mom. a) kommunalskattelagen är fysisk person för tid, under vilken han
varit här i riket bosatt, skattskyldig för all inkomst, som av honom här
eller å utländsk ort förvärvats.
Dessa regler kompletteras och ersätles i förhållande till ett flertal länder
av bestämmelser i internationella dubbelbeskattningsavtal jämte i anslutning
till dessa utfärdade tillämpningskungörelser. Avtalen innebär att
Sverige i vissa situationer medger undantag från de interna skattereglerna
eller samtycker till lättnader med motsvarande verkan. Därigenom kan uppnås
att en inkomst, som har anknytning såväl till Sverige som ett annat
land beskattas endast i ett av länderna. Om enligt svensk skattelagstiftning
skattskyldighet inte föreligger i Sverige kan emellertid sådan inte heller inträda
på grund av avtalet.
Enligt 1939 års avtal med USA gäller i fråga om beskattning av inkomst
av tjänst den huvudregeln, att sådan inkomst beskattas, där verksamheten
utövas. Enligt artikel X i avtalet gäller emellertid, att lön, arvode och liknande
ersättning samt pension, som utbetalas av amerikansk myndighet
till en person bosatt i Sverige, skall vara undantagen från svensk beskattning.
Genom ett tilläggsavtal den 22 oktober 1963 till 1939 års avtal infördes
i artikel XII en bestämmelse [punkt (3) (a)] av innebörd, att inkoxust
på grund av undervisnings-, utbildnings- eller forskningsverksamhet
under tillfällig vistelse i en av staterna i regel skall vara undantagen från
beskattning i sistnämnda stat. Med »tillfällig» avses därvid en tidrymd ej
överstigande två år. Sistnämnda bestämmelse, som tillkommit i syfte att
underlätta de kulturella förbindelserna mellan Sverige och USA, har av regeringsrätten
enligt utslag i förhandsbeskedsärende den 23 november 1965
tolkats så, att en svensk, inbjuden att forska i USA, ansetts skattskyldig i
Sverige för sin inkomst i USA.
Enligt motionärerna i de förevarande motionerna har det sist berörda
stadgandet kommit att få rakt motsatt effekt mot den avsedda. Motionärerna
framhåller till stöd för denna uppfattning att den amerikanska skatt,
som svenska gästforskare i USA undgår genom avtalet, långt understiger
den svenska skatt som genom samma avtal pålagts dem, beroende delvis
på avtalets ofullständighet — detta avser nämligen endast den federala inkomstskatten
och således inte de amerikanska delstatsskatterna —- och
delvis på att det amerikanska skatteuttaget i de inkomstlägen det bär vanligen
gäller är betydligt lägre än det svenska. Ytterligare en omständighet
ägnad att försvåra svenska forskares i USA ställning är enligt motionärernas
mening, att levnadskostnadsfördyringen i USA, särskilt för en tillfällig
besökare där, kommer den efter officiell kurs omräknade amerikanska inkomsten
att framstå som högre än vad den standardmässigt motsvarar.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1966
Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. Enligt förenämnda
regeringsrättsutslag den 23 november 1965 ansåg regeringsrätten — i likhet
med riksskattenämnden — svensk forskare vara på grund av artikel
XII (3) (a) i avtalet med USA skattskyldig i Sverige för arvode, som han
uppburit som föreläsare i USA. Regeringsrätten lämnade vidare utan ändring
riksskattenämndens förklaring i ärendet, att man vid beräkning av den
avdragsgilla ökningen i vederbörandes levnadskostnader skulle beakta att
dollarn representerade ett lägre köpkraftsvärde i USA än som motsvarades
av gällande valutakurs. Däremot ansåg regeringsrätten — i motsats till
riksskattenämnden -— vederbörande forskare inte vara berättigad till avdrag
för sådana resekostnader och ökade levnadskostnader på grund av
USA-vistelsen som avsåg medföljande familjemedlemmar.
Enligt regeringsrätten bör man således vid beräkningen av avdrag för
ökade levnadskostnader i USA beakta dollarns köpkraft därstädes. Detta
innebär i sin tur att svenska gästforskare i USA i fråga om rätten till avdrag
för ökade levnadskostnader i princip inte är sämre ställda än skattskyldiga
i allmänhet.
Utskottet finner liksom motionärerna att en bestämmelse, som tillkommit
i syfte att underlätta de kulturella förbindelserna mellan två länder, också
bör tillgodose detta ändamål på sätt som förutsatts vid avtalets ingående.
Nuvarande avtalsbestämmelse innebär i detta hänseende att en svensk gästföreläsare
i USA i regel inte behöver ta kontakt med lokal skattemyndighet
på vistelseorten. Vidare medför avtalet att (allmänna) svenska undervisnings-
och forskningsinstitutioner har möjlighet att för begränsad tid knyta
amerikanska forskare till sig på villkor som inte fordrar hänsynstagande
till svensk beskattning av de ersättningar som utbetalas av tillgängliga
anslag.
Motionärerna framhåller, att redan nu fall förekommit, när till USA inbjudna
forskare avböjt inbjudningarna med hänvisning till skattekonsekvenserna
och menar att en lösning av frågan skulle vara att en regel infördes,
som tillförsäkrade ifrågavarande kategori skattskyldiga avdrag för
resekostnader och fördyrade levnadskostnader inte endast för egen del
utan även för familjen. Vilken lösning som än väljes bör dock enligt motionärernas
mening artikeln XII (3) (a) inte tillämpas, så länge klarhet i
frågan om kostnadsavdragen inte vunnits eller andra åtgärder ägnade att
undanröja de hinder för internationellt forskarutbyte, svensk skattelagstiftning
nu uppreser, inte hunnit genomföras. I vart fall bör — framhåller
motionärerna — det svenska skattekravet efterges vid 1965 och 1966 års
taxeringar.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan om svenska forskares avdrag för
fördyrade levnadskostnader i USA för närvarande föremål för utredning
inom riksskattenämnden. Nämnden kan redan i vår väntas utfärda anvisningar
i ämnet. Utskottet förutsätter att forskarna därvid kommer att
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 är 1966
7
tillerkännas så liberala avdrag för ökade levnadskostnader under tjänstgöring
utomlands att syftet med avtalsbestämmelserna tillgodoses.
Det i motionerna framförda kravet att artikel XII (3) (a) inte skall äga
tillämpning vid 1965 och 1966 års taxeringar synes närmast föranlett av att
forskare, som vistats i USA under åren 1964 och 1965, som regel först vid
hemkomsten till Sverige kunnat få kännedom om att deras USA-skatt jämlikt
nämnda artikel skall bytas mot svensk skatt.
Med anledning härav vill utskottet framhålla att i fråga om de taxeringar
som blir föremål för beskattningsnämnds eller skattedomstols prövning,
efter det riksskattenämnden utfärdat sina anvisningar, dessa givetvis blir
vägledande för vederbörande myndighets beslut. Med hänsyn härtill är det
givetvis önskvärt att skattskyldig, som har möjlighet att i ordinär väg överklaga
taxeringen, begagnar sig av denna möjlighet. Därest taxeringen vunnit
laga kraft bör emellertid enligt utskottets mening vederbörande skattskyldig
ha möjlighet att föra talan mot taxeringen i den ordning varom
förmäles i 100 § punkten 7 taxeringsförordningen. Syftet med denna bebestämmelse
är nämligen att möjliggöra ett tillrättaläggande av ett oriktigt
taxeringsresultat till den del ett dylikt tillrättaläggande är betingat av först
senare framkomna omständigheter eller bevis. Därest en skattskyldig kan
visa att taxeringen i Sverige blivit väsentligt för hög till följd av hans underlåtenhet
att yrka avdrag för resor, ökade levnadskostnader och service m.m.
under vistelsen i USA, torde han vara berättigad föra talan mot taxeringen
i den ordning nämnda författningsrum föreskriver. Det måste nämligen i
förevarande fall anses ursäktligt att vederbörande inte ansett sig skola
skatta i Sverige för den utomlands förvärvade inkomsten och att han därför
underlåtit att i sedvanlig ordning tillgodogöra sig de ifrågavarande avdragen.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna i vad dessa
avser frågan om beskattningen av svenska forskare i USA.
I de delar av förevarande motioner, vilka hänvisats till bevillningsutskottet,
har upptagits också en annan beskattningsfråga anknuten till det
svensk-amerikanska avtalet. Det gäller här sådan för amerikanska statliga
organs räkning utförd kontraktsforskning som med vederbörligt tillstånd utföres
vid universitetsinstitutioner i Sverige. Motionärerna framhåller att —
i anslutning till av riksskattenämnden år 1957 och 1959 gjorda uttalanden
— på sådana kontrakt anställd forskningspersonal ansetts åtnjuta sina
löner och arvoden från amerikanska staten och till följd därav — med tilllämpning
av artikel X i avtalet — ansetts icke skattskyldiga för dessa i
Sverige. Genom utslag av regeringsrätten den 27 oktober 1964 (RÅ 1964
not Fi 1859) har — menar motionärerna — rättsläget omkastats. Därför
bör i notväxlingens form en omtolkning av avtalet ske eller i vart fall tillses
alt de forskare, vars löner beräknats på »nettobasis», blir vederbörligen
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1966
kompenserade för det inkomstbortfall de kan åsamkas till följd av att deras
inkomst enligt den nya tolkningen av artikel X skall beskattas i Sverige.
Det berörda regeringsrättsutslaget gällde forskare, som vid svensk högskola
biträdde svensk professor vid grundforskningsarbete för United States
Air Force’s räkning. Forskaren erhöll ersättning för sitt arbete ur det
belopp som USAF enligt forskningskontraktet med professorn utbetalade
till denne. Till en början utbetalades ersättningen genom högskolans förmedling,
senare genom professorn själv. Kammarrätten förklarade ifrågavarande
forskningsuppdrag inte ha inneburit sådant tjänsteförhållande
eller med tjänst jämställt förhållande, som avsågs i artikel X i avtalet och
ansåg alltså ersättningen böra beskattas i Sverige. Regeringsrätten lämnade
kammarrättens utslag utan ändring.
Såsom motionärerna framhållit är det givetvis angeläget att man i möjligaste
mån söker undanröja den negativa effekt som regeringsrättens tolkning
av artikel X haft och kan komma att få för vissa forskare anställda
på amerikanska forskningskontrakt. Utskottet kan emellertid inte biträda
motionärernas yrkande om en omtolkning av gällande avtal. Utskottet är
heller inte berett medverka till en lagstiftning av innebörd, att de kompensationstillägg,
som kan komma att utgå till forskare, vars löner bestämts med
utgångspunkt från att dessa inte skall beskattas i Sverige, undantas från
beskattning. Kompensationstilläggen utgör ingenting annat än ersättning
för mistad arbetsförtjänst och bör liksom grundlönen vara skattepliktiga.
Enligt vad utskottet inhämtat kan de löner och arvoden, som under åren
1958—1965 utbetalats till personer anställda på amerikanska forskningskontrakt
och som vid början av detta år kvarstår obeskattade, beräknas
föranleda ett skattekrav på sammanlagt högst 1,6 milj. kr. Med hänsyn
till att inte ens majoriteten av utbetalade löner och arvoden torde ha beräknats
på »nettobasis» är frågan endast av begränsad betydelse.
I de fall då vederbörande forskare lämnat landet, torde det över huvud
taget vara svårt att göra skattekravet gällande mot honom. I de fall att
skatt kan uttagas och vederbörande därigenom gör en ekonomisk förlust,
bör denna kunna kompenseras antingen genom tilläggsanslag från USA eller
genom svenska forskningsrådsanslag. Utskottet förutsätter att vid beräkning
av kompensationsbidragen vederbörlig hänsyn tas till att dessa i sin
helhet utgör skattepliktig intäkt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna i nu förevarande del.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:203 av herr Dahlén in.fl.
och II: 271 av fru Nettelbrandt in. fl. angående beskattningen
av utomlands verksamma svenska forskare, i vad motionerna
hänvisats till bevillningsutskottet, måtte, i den mån de icke
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 är 1966
9
kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 19 april 1966
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Wärnberg, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Erik Filip
Petersson, Sundin, Skårman och Ottosson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Engkvist, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Enskog,
Forsberg och Björkman.
Reservation
av herrar Erik Filip Petersson, Skårman, Gustafson i Göteborg och
Enskog.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.