Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr i år 1966

1966-02-22 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:4, Bevillningsutskottets betänkande nr i år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr i år 1966

1

Nr 4

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 84 av herr Isacson m. fl. och II: 123 avherr

Jonasson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Anvisningar

till 22 §.

2. a. Avdrag medgives------till 29 §).

Såsom för------nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner------första stycket.

Därest inkomst------om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och

avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utgjort

reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan

och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens

varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande

skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar

av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

Har fastighet------- — årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning------ej huvudavlopp.

Med skogsväg------till byggnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1966

års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1966 och tidigare år.

De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande

räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1965.

2) de likalydande motionerna I: 307 av herrar Yngve Nilsson och Enarsson

samt II: 375 av herrar Nilsson i Bästekille och Ringaby, vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring

av kommunalskattelagen, att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning genom

skogsplantering»; ävensom

3) de likalydande motionerna I: 520 av herrar Yngve Nilsson och Eskilsson

samt II: 641 av herr Nilsson i Bästekille och fru Heurlin, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att kostnaderna för yrkesfruktodlarnas omplantering

av fruktträd skall vara avdragsgill vid beskattning även i de fall,

då omplanteringen sker på mark som icke tidigare utnyttjats för fruktodling»

.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande

hänvisa till motionerna I: 307, II: 123 och II: 641.

Värdeminskningsavdrag för skogsvägar

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen och punkt 2 b

av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av

jordbruksfastighet en tredjedel av kostnaden för anläggning eller förbättring

av skogsväg avskrivas med 10 procent per år under tio på varandra följande

år, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio

år. Har den skattskyldige erhållit statsbidrag eller annat bidrag för utförande

avväganläggningen, får värdeminskningsavdrag endast åtnjutas å den

del av anläggningskostnaden, som den skattskyldige själv bestritt. Någon

rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag till senare beskattningsår

föreligger dock icke. Därest fastighet övergått till ny ägare genom

köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den tidigare ägaren det år fastigheten

avyttras på en gång åtnjuta avdrag för vad som återstår oavskrivet i

beskattningshänseende av kostnaden. I övriga fall då fastighet övergått till

ny ägare, exempelvis genom arv eller gåva, får den nye ägaren övertaga den

tidigare ägarens avskrivningsplan och således tillgodoföra sig de värdeminskningsavdrag,

som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne

fortfarande ägt fastigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

Frågans tidigare behandling

Ovannämnda bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning å

skogsvägar tillkom genom beslut vid 1962 års riksdag på grundval av förslag

i propositionen nr 56. I de i anledning av propositionen väckta, inbördes

likalydande motionerna 1: 565 och II: 685, 1: 566 och II: 687 samt 1. 569

och II: 682 hemställdes att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas

till två tredjedelar av anläggningskostnaden och i motionerna

I: 570 och II: 686 att hela anläggningskostnaden skulle få avskrivas.

I betänkandet nr 40 anförde bevillningsutskottet.

Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts

någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt

i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för anläggande

av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen betraktas

som avdragsgill driftkostnad. Delade meningar kan självfallet rada om hur

stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent

skogsväg, som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och aven departementschefen

framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar med normalt

underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare vara svart

att för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida utvecklingen

inom skogsbruket kan komma att ställa andra och pkade krav pa

skogsvägarna. Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste laggas ti 1

grund vid avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden for permanenta

skogsvägar, som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande

inkomstbegreppet vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras i

anledning av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet for sin del,

att tillräckliga skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en tredjedel

av anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka motionsyrkandena

om att en större del av anläggningskostnaden för skogsvägar an

som föreslagits i propositionen skall få avskrivas.

Riksdagen beslutade i denna fråga i enlighet med utskottet.

I de vid 1963 års riksdag väckta, inbördes likalydande motionerna 1:48

och II: 58, I: 156 och II: 184, I: 257 och II: 307 samt I: 364 och II: 517 samt

i de likalydande motionerna I: 129 och II: 155 vid 196i års riksdag hemställdes

att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas till två

tredjedelar av anläggningskostnaden.

I det av 1963 års riksdag godkända betänkandet nr 9 och det av 1964 års

riksdag godkända betänkandet nr 8 avstyrkte bevillningsutskottet bifall till

motionerna med i huvudsak samma motivering som i betänkandet nr 40 vid

1962 års riksdag.

Även i de likalydande motionerna I: 35 och II: 41 vid 1965 års riksdag yrkades

att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas till två

tredjedelar av anläggningskostnaden.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 6 ansag bevillningsutskottet

sig inte kunna tillstyrka att en större andel av kostnaderna för anläggande

av permanent skogsväg än en tredjedel skulle få avskrivas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

Motionerna

Till stöd för yrkandet om större avskrivningsunderlag för skogsvägar anföres

i motionerna I: 84- och II: 123 bl. a. att anläggandet av en skogsbilväg

inte alltid kan anses höja fastighetens långsiktiga saluvärde med det belopp

som motsvarar investeringen i vägen. Vidare medför den tekniska utvecklingen

på skogsbruksområdet, att de vägar som byggs i dag snart kan vara

föråldrade och då inte avpassade efter de fordon, som används i skogsbruket.

Den tekniska utvecklingen på transportområdet är för närvarande mycket

snabb, och en accelererad utveckling kan väntas.

I princip borde enligt motionärernas mening skatt på bilar och på drivmedel

restitueras i den mån den drabbar körning på egna skogsvägar. Det

torde emellertid vara förenat med svårigheter att finna en lämplig form för

en sådan restitution, varför skogsägaren bör beredas motsvarande lättnader

på annat sätt. Detta syfte bör kunna tillgodoses genom de ifrågavarande

värdeminskningsavdragen.

Om skogsavverkningarna skall kunna ökas, måste en utbyggnad av vägnätet

i skogarna komma till stånd. Förbättrade avskrivningsmöjligheter

framstar enligt motionärernas mening som angelägna om skogsvägbyggandet

skall få en behövlig stimulans. En höjning av avskrivningsunderlaget till

två tredjedelar av kostnaderna finner motionärerna motiverad. En sådan

reformering av avskrivningsreglerna behöver inte betyda någon minskning

av skatteinkomsterna. Ett ökat skogsvägbyggande betyder att avverkningsvärdet

höjs, och därmed stiger också skatteinkomsterna för skogsägarna.

Avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering

Gällande bestämmelser

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får enligt 22 § 1 mom.

kommunalskattelagen avdrag göras för följande särskilt till skogsbruk hänförliga

kostnader, nämligen: kostnader för skogs vård och underhåll, såsom

förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,

skogsindelning m. m., ävensom, då fråga är om skogsavverkning,

kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. m.; försäkring

av arbetspersonal, byggnader, skog, förråd och inventarier, som ej

är att hänföra till personlig lösegendom m. m. Såsom avdragsgill kostnad

anses kostnad för skogsplantering på område, som tidigare burit växande

skog. Däremot medges enligt praxis ej avdrag för plantering av skog på

mark, som veterligen icke tidigare varit skogbevuxen. (RÅ 1953 not. Fi 1507

och 1959 not. Fi 129.)

Frågans tidigare behandling

I motionerna 1:36 och 11:47 vid 1961 års riksdag hemställdes att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t matte begära förslag till sådan ändring

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966 5

i kommunalskattelagen att avdragsrätt i någon form kunde beviljas for

nyanläggning genom skogsplantering.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 15 anförde bevillningsutskottet

bl. a.

Utskottet delar så till vida motionärernas uppfattning att beträffande

skog särskilda förhållanden föreligger, som kan motivera vissa avsteg från

principen att avdrag ej bör medges för grundförbättringskostnader. En viktig

faktor är att värdet av skogens tillväxt i princip alltid skall beskattas.

Vidare bör beaktas att med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan

ett med skog nyplanterat område ger avkastning, fysisk person som utfor

nyplantering å sin fastighet aldrig kommer att få åtnjuta avdrag för de

därpå nedlagda kostnaderna. -—--Visst fog synes således föreligga for

en omprövning av avdragsfrågan. Emellertid har i anslutning till införandet

år 1959 av nya regler rörande beskattningen av skog i samband med

nyttjanderättsupplåtelser uttalats önskemål från riksdagens sida om en allmän

översyn av reglerna för skogsbeskattningen. Då det synes lämpligt att

förevarande spörsmål ägnas uppmärksamhet i dylikt sammanhang anser

utskottet sig icke böra tillstyrka motionsyrkandet om ett separat förslag i

fråga om avdrag för skogsplanteringskostnad.

Samma yrkande som i de ovannämnda motionerna framställdes i motionerna

I: 342 och II: 416 vid 1962 års riksdag.

I sitt betänkande nr 40 fann bevillningsutskottet inte anledning franträda

sin tidigare intagna ståndpunkt och avstyrkte bifall till motionerna.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottet.

I motionerna I: 48 och II: 58 vid 1963 års riksdag ävensom i motionerna

I: 77 och II: 203 samt I: 293 och II: 375 vid 7964 års riksdag hemställdes

jämväl om utredning rörande avdragsrätt för nyanläggning genom skogsplantering.

Bevillningsutskottet anförde i sina av riksdagen godkända betankanden

nr 9 resp. 8, att frågan borde uppmärksammas i samband med den allmänna

översyn av skogsbeskattningen, varom riksdagen uttalat önskemål år

1959, och avstyrkte med hänsyn därtill motionerna.

Frågan uppmärksammades även i de likalydande motionerna 1. 63 och

II: 83 vid 1965 års riksdag.

I sitt betänkande nr 6 erinrade bevillningsutskottet om att Kungl. Maj :t

år 1964 tillkallat tre sakkunniga — skogsskattekommittén — för att verkställa

en förutsättningslös översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen.

Utskottet förutsatte att kommittén därvid skulle beakta berörda

spörsmål och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet

med utskottets förslag.

Motionerna

I motionerna 1: 307 och 11: 375 framliålles angelägenheten av att överförandet

av dålig åkermark till skog på alla sätt stimuleras. Gällande skattelagstiftning

motverkar dock uppenbarligen sådana åtgärder. Det vore önsk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr A år 1966

värt, framhåller motionärerna, att kostnad för skogsplantering i likhet med

skyddsdikning vore avdragsgill vid beskattningen, i all synnerhet som den

som utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon ekonomisk vinning

av åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en nyplantering efter 20

år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd utan omedelbar ekonomisk

vinst. Nyanläggningar i form av skogsplantering har alltså en helt

annan karaktär än andra nyanläggningar vad gäller det ekonomiska utbytet.

Enligt motionärernas mening bör all skogsplantering vara avdragsgill med

hela kostnaden och från skattesynpunkt jämställas med nyanläggningar i

diken enligt riksdagens beslut år 1962.

Avdrag för kostnader för omplantering av fruktträd

Gällande bestämmelser

Enligt 22 § 2 mom. kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet avdrag icke göras för, bland annat, kostnad för grundförbättring

å fastigheten, såsom nyodling, vattenavledning, sjösänkning

m. m. dylikt. Nu återgivna bestämmelser äger tillämpning vid redovisning

av inkomst av jordbruksfastighet såväl enligt den s. k. kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder. Förbudet mot avdrag för grundförbättringskostnader

gäller även i inkomstkällorna annan fastighet och rörelse

(25 § 2 mom. och 29 § 4 mom. kommunalskattelagen).

Avdrag för vidmakthållande av en tillgång kan — förutom avdrag för

underhållskostnader — ifrågakomma antingen i form av värdeminskningsavdrag

eller genom avdrag för ersättningsanskaffning.

I rättspraxis har avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd o. d.

icke medgivits. Således vägrades en skattskyldig i rättsfallet RÅ 1958 not.

Fi 319 avdrag för kostnader för inköp av pilsticklingar. Enligt regeringsrättens

avgörande, 1952 ref. 5, har vidare vid taxering av handelsträdgårdsrörelse

avdrag för värdeminskning av fruktträd icke medgivits. Rosen- och

syrenbuskar i handelsträdgårdsrörelse har med hänsyn till att trädgården

försålde s. k. snittblommor från dessa buskar ansetts hänförliga till sådana

anläggningstillgångar, att ersättning för skada å desamma till följd av bombfällning

icke ansetts utgöra skattepliktig intäkt i rörelsen (RÅ 1953 ref. 6).

Frågans tidigare behandling

I en den 28 december 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser

om värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar och skogsvägar

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet (stencilerad) har

skattelagssakkunniga diskuterat olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag

tillgodose yrkesfruktodlingens intresse av ändamålsenliga avdragsregler

men funnit, att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler

svårligen kunde tillskapas med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966 7

skedde för dylika anläggningar. Då en sådan lösning icke ansågs böra valjas

och avdragsrätten för anläggningskostnad för fruktodling finge anses

utgöra ett delproblem av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning

för denna näringsgren, fann de sakkunniga, att gällande regler

om ersättningsanskaffningsavdrag för dylika anläggningar tills vidare

borde bibehållas.

Föredragande departementschefen har i proposition nr 56 till 1962 års

riksdag uttalat, att han i likhet med de sakkunniga inte kunde förorda att

avskrivningsregler för det dåvarande infördes beträffande fruktodlingar.

Frågan om behov av ändrade beskattningsregler härutinnan kunde anses

föreligga, borde enligt departementschefens mening prövas sedan allmänna

skatteberedningen framlagt sina förslag.

I de likalydande motionerna I: 302 och II: 373 vid 1965 års riksdag hemställdes

om rätt till avdrag vid beskattningen för kostnad för omplantering

av fruktträd.

Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall till motionerna, uttalade i sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 6, att den föreslagna utökade rätten

till avdrag för plantering av fruktträd var av komplicerad beskaffenhet och

att frågan inte kunde lösas utan betydande avsteg från gällande beskattningsprinciper.

Utskottet var därför inte berett att tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder

i ämnet utan ansåg att frågan borde bli föremål för överväganden,

sedan allmänna skatteberedningen slutfört sitt utredningsuppdrag.

Motionerna

I motionerna 1:520 och II: 6M framhåller motionärerna, att om den

svenska fruktodlingen skall bli konkurrenskraftig gentemot den utländska

måste den manuella arbetskraften nedbringas. Som ett led i denna strävan

sker numera en mycket hård beskärning av träden. Samtidigt som man genom

dessa åtgärder erhållit fruktträd på vilka allt arbete kan utföras utan

användande av stegar, har emellertid trädens livslängd avsevärt förkortats.

För en modern fruktodlare torde omsättningstiden röra sig mellan 15 och

20 år. Då fråga uppstår om nyplantering av träden, är det från många synpunkter

önskvärt att planteringen sker på mark, som inte tidigare eller i

vart fall inte under de senaste åren burit fruktträd. Genom en successiv förflyttning

av trädodlingsområdet kan en tillfredsställande växtföljd erhållas.

Den nuvarande bestämmelsen angående avdragsrätten vid omplantering av

fruktträd missgynnar i hög grad en rationell drift av trädgårdsodlingen.

Med hänsyn till näringens allmänna lönsamhet och till möjligheten att undvika

vissa parasitangrepp, anser motionärerna synnerligen önskvärt att gällande

lagstiftning ändras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden dels om vissa

andringar av bestämmelserna om avdrag för värdeminskning å skogsvägar,

dels om avdragsrätt för vissa andra markanläggningskostnader.

Utskottet behandlar till en början motionsyrkandet angående ökat avskrivningsunderlag

för skogsvägar. Enligt gällande bestämmelser får

vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet en tredjedel av kostnaden

for anläggning eller förbättring av permanent skogsväg, som bestritts av

den skattskyldige och avser arbete, vilket utförts under den tid han ägt fastigheten,

avskrivas med tio procent per år enligt särskild avskrivningsplan,

oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio år.

I de likalydande motionerna I: 84 och II: 123 har hemställts att avskrivningsunderlaget

för skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden.

Det i och for sig berättigade kravet på förbättrade arbetsförhållanden för

skogsarbetarna och en i nuvarande kostnadsläge nödvändig mekanisering

av avverkningar och virkestransporter har efter hand medfört väsentligt

ändrade metoder för virkesutdrivning och transporter inom skogsbruket.

Mot bakgrunden därav framstår byggandet av permanenta skogsvägar för

narvarande som en av de mest angelägna uppgifterna inom skogsnäringen.

ortfarande återstår ett betydande investeringsbehov inom väglösa skogsområden.

Genom det ökade kravet på bärighet behöver vidare en stor del

av det aldre vagnätet omläggas och förbättras, Av det anförda framgår att

anlaggandet av skogsvägar utgör en förutsättning för att skogens värde

s all kunna vidmakthållas och för att skogsindustrin, som arbetar i hård

internationell konkurrens, skall kunna bibehålla sin lönsamhet.

Anlaggandet av en skogsväg torde endast undantagsvis medföra en mer

avsevärd ökning av fastighetens värde. En skogsväg byggs nämligen ofta

nar storre virkesförråd skall avverkas. Sedan det awerkningsmogna förrådet

uttagits, får vägen vanligen minskad betydelse under längre eller

kortare tid beroende på den återstående skogens ålderssammansättning. I

sammanhanget bör vidare uppmärksammas att de enskilda skogsvägarna

aven utnyttjas utan motprestation för turist-, brandskydds- och militära

andamal.

Det bor framhållas att det är en rent skönsmässig bedömning som ligger

till grund för gällande bestämmelser, att endast en tredjedel av anläggningskostnaden

for en skogsväg får inräknas i avskrivningsunderlaget. Utskottet

delar motionärernas uppfattning att vid den sålunda gjorda bedömningen

mte tillräcklig hansyn tagits till att den tekniska utvecklingen inom skogsruket

har nedsatt den faktiska användningstiden för skogsvägar. Sålunda

visar erfarenheten enligt ett uttalande av domänstyrelsen, som återgivits

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966 9

i proposition nr 56 till 1962 års riksdag, att det vid kalkylering av skogsvägar

är felaktigt att räkna med längre amorteringstid än för huvudvägar

40 år och för sekundärvägar på fast mark 20 år. Med hänsyn därtill torde

det inte finnas anledning att i avskrivningshänseende ställa skogsvägarna

i ett så väsentligt ogynnsammare läge vid beskattningen än täckdikningsanläggningarna.

Utskottet anser därför att ett avskrivningsunderlag för

skogsvägar motsvarande två tredjedelar av anläggningskostnaden innebär

en mot de faktiska kostnadsförhållandena bättre svarande beskattningsregel

än den nu gällande. Utskottet tillstyrker således bifall till yrkandet

i motionerna I: 84 och II: 123. De nya bestämmelserna bör utan inskränkning

äga tillämpning fr. o. m. 1967 års taxering.

I överensstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen inte

medges för grundförbättringskostnader har kostnad för nyplantering

av skog på mark, som tidigare inte varit beväxt med skog, i rättspraxis

ansetts hänförlig till icke avdragsgill omkostnad.

I de likalydande motionerna 1:307 och 11:375 har hemställts om riksdagsskrivelse

med begäran om utredning rörande avdragsrätt för kostnad

för nyanlagd skogsplantering.

Det i motionerna aktualiserade spörsmålet har varit föremål för bedömande

senast vid 1965 års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 6 anförde nämnda års bevillningsutskott, att Kungl. Maj :t år

1964 tillkallat tre sakkunniga — skogsskattekommittén — för att verkställa

en förutsättningslös översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen.

Utskottet förutsatte att kommittén därvid även skulle beakta

berörda spörsmål. Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse beräknas

utredningsarbetet kunna slutföras med utgången av innevarande år. Med

det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1:307 och 11:375.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de likalydande motionerna

I: 520 och II: 641 om rätt till avdrag vid beskattningen för kostnad för o mplantering

av fruktträd.

Enligt gällande rättspraxis medges vid taxeringen inte avdrag för kostnader

för nyplantering eller för värdeminskning av fruktträd. Rätt till

avdrag föreligger däremot för kostnader för omplantering av fruktträd

på mark, som tidigare varit beväxt med sådana träd, och för omympning.

I motionerna framhålls att fruktträdens livslängd inom de yrkesmässiga

odlingarna numera avsevärt förkortats genom kravet på ökad avkastning

och hård beskärning för att minska de manuella arbetsinsatserna. Sålunda

göres vanligen nyplantering eller omplantering — med vissa variationer

mellan olika sorter — redan efter cirka 20 år. Finns tillgång till ny mark

för plantering väljes vanligen denna utväg framför en omplantering på

mark, som tidigare varit planterad med fruktträd, i syfte att förhindra

vissa parasitangrepp.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har skattelagssakkunniga

i en år 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser

om värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar och skogsvägar

övervägt olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag tillgodose

yrkesfruktodlingens krav på ändamålsenliga avdragsregler men funnit,

att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler svårligen kunde tillskapas

med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet skedde för dylika anläggningar.

Då en sådan lösning icke ansågs böra väljas, fann de sakkunniga

att gällande regler om avdrag för ersättningsanskaffning för

dylika anläggningar tills vidare borde bibehållas. I proposition nr 56 till

1962 års riksdag delade föredragande departementschefen skattelagssakkunnigas

uppfattning och framhöll att frågan om ändrade regler för dylika

tillgångar borde prövas sedan allmänna skatteberedningen framlagt sina

förslag.

Rätten till avdrag för kostnad för nyplantering av fruktträd är ett delproblem

av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning

för den yrkesmässiga fruktodlingen. Av det ovan anförda framgår

även att en utökning av den nuvarande avdragsrätten fordrar överväganden

i ett större sammanhang. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka

omedelbara lagstiftningsåtgärder i ämnet utan anser att frågan bör bli

föremål för närmare bedömanden sedan företagsskatteutredningen slutfört

sitt utredningsuppdrag. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna I: 520 och II: 641.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) beträffande avskrivningsunderlaget för skogsvägar

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:84 av herr Isacson m. fl. och II: 123 av herr Jonasson

m. fl. måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

Anvisningar

till 22 §.

-----till 29 §).

nödig bostadsbyggnad.

2. a. Avdrag medgives

Såsom för-----

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966 11

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Fasta maskiner------första stycket.

Därest inkomst------om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av år- b. Avdrag medgives i form av årliga

värdeminskningsavdrag för så- liga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanlägg- dan kostnad för täckdikningsanläggning

som bestritts av den skatt- ning som bestritts av den skattskyldige

och avser arbete, vilket skyldige och avser arbete, vilket

utförts under tid han ägt fastigheten utförts under tid han ägt fastigheten

och vilket icke utgjort reparation och vilket icke utgjort reparation

eller underhåll. Avdraget skall be- eller underhåll. Avdraget skall beräknas

enligt avskrivningsplan och räknas enligt avskrivningsplan och

för år räknat utgöra tio procent av för år räknat utgöra tio procent av

kostnaden, ändå att anläggningens kostnaden, ändå att anläggningens

varaktighetstid är längre eller kor- varaktighetstid är längre eller kortare

än tio år. Motsvarande skall tare än tio år. Motsvarande skall

gälla i fråga om kostnad för skogs- gälla i fråga om kostnad för skogsväg,

dock att endast en tredjedel av väg, dock att endast två tredjedelar

sådan kostnad må utgöra underlag av sådan kostnad må utgöra undervid

beräknandet av de årliga värde- lag vid beräknandet av de årliga

minskningsavdragen. värdeminskningsavdragen.

Har fastighet------årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning —-----ej huvudavlopp.

Med skogsväg------till byggnad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1966

års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1966 och tidigare år.

B) beträffande avdragsrätt för kostnader för nyanlagd skogsplantering
att

de likalydande motionerna 1:307 av herrar Yngve

Nilsson och Enarsson samt II: 375 av herrar Nilsson i Bästekille

och Ringaby, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

C) beträffande avdragsrätt för omplantering av fruktträd

att de likalydande motionerna 1:520 av herrar Yngve

Nilsson och Eskilsson samt 11:641 av herr Nilsson i Bäste
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

kille och fru Heurliu icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,

Yngve Nilsson*, Elofsson*, Tage Johansson, Lundström, Gösta

Jacobsson, Paul Jansson och Arne Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Kärrlander*,

Vigelsbo, Engkvist*, Asp, Enskog, Lothigius*, Hammarsten och

Börjesson i Falköping*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

beträffande avskrivningsunderlaget för skogsvägar

I) av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Tage Johansson, Paul Jansson,

Arne Pettersson, Brandt, Kärrlander, Engkvist, Asp och Hammarsten,

vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 8 börjar med »Anläggandet

av» och på s. 9 slutar med »års taxering», bort ha följande lydelse:

Mot bakgrunden av det stora behov av investeringar i skogsvägar, som

föreligger, har statsbidragen för byggande av sådana vägar successivt höjts

under senare år. För innevarande budgetår har således anslagits 13 milj. kr.

för vägbyggnader pa skogar i enskild ägo och i årets statsverksproposition

föreslås anslaget höjt till 13,5 milj. kr. Dessutom har betydande belopp,

som arbetsmarknadsstyrelsen ställt till skogsstyrelsens förfogande, förbrukats

för detta ändamål.

Delade meningar kan självfallet råda om hur stor del av'' anläggningsresp.

förbättringskostnaden för en permanent skogsväg, som bör få avskrivas

vid beskattningen. Vid bestämmandet av avskrivningsunderlaget

har emellertid hänsyn tagits dels till att skogsvägarnas varaktighet är svår

att bedöma och att många skogsvägar — även med beaktande av den snabba

utvecklingen inom transportväsendet — får anses ha ett bestående värde

och dels till att det skattemässiga vinstbegreppet vid försäljning av fastighet

bibehållits oförändrat. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om

departementschefens uttalande i proposition nr 56 till 1962 års riksdag, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966 13

avskrivningsreglerna för skogsvägar i viss mån får ses som ett provisorium

i avvaktan på allmänna skatteberedningens slutliga förslag. Med hänsyn

härtill kan utskottet inte tillstyrka, att en större andel av kostnaderna för

skogsvägar än en tredjedel får utgöra avskrivningsunderlag. Utskottet kan

heller inte dela motionärernas uppfattning, att man genom lättnader vid

den direkta beskattningen bör bereda skogsägarna kompensation för att

bilägarna inte erhåller restitution av den automobilskatt och bensinskatt,

som belöper på körning på enskilda skogsvägar.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 84 och II: 123.

dels ock att utskottet under punkt A bort hemställa,

att de likalydande motionerna I: 84 av herr Isacson m. fl.

och II: 123 av herr Jonasson m. fl. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

beträffande avdragsrätt för omplantering av fruktträd

II) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Lothigius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.