Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande införande av avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt för belopp som den skattskyldige skänkt till religiösa, humanitära, kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna 1:514, 11:73 och 11:95.

1966-02-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:5, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande införande av avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt för belopp som den skattskyldige skänkt till religiösa, humanitära, kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna 1:514, 11:73 och 11:95.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1966

1

Nr 5

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till allmännyttiga

ändamål och om andra åtgärder för att

stimulera sådana gåvor.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:58 av herr Schött m.fl. och 11:95 av herr

Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande införande av rätt för fysiska

personer till avdrag vid beskattningen för gåvor upp till viss maximigräns

till humanitära, kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart

allmännyttiga ändamål;

2) de likalydande motionerna 1:514 av herr Thorsten Larsson m.fl. och

11:624 av herr Johansson i Skärstad m.fl., vari hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av behovet och möjligheterna

att stimulera enskilda personer att lämna bidrag och gåvor till

religiösa och ideella organisationer m.fl. insatser till förmån för allmännyttiga,

humanitära och vetenskapliga ändamål, undervisning och kulturminnesvård

m.m. i enlighet med vad i motionerna anförts»; ävensom

3) motionen II: 73 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Oskarson, vari

hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

rörande införande av avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

för belopp som den skattskyldige skänkt till religiösa, humanitära, kulturella,

vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:514, 11:73 och 11:95.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Avdrag må därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och

därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning

inte ansetts kunna medgivas, såvida bidraget inte lämnats av rörelse
1—8183

66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1966

idkare till teknisk-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren

företräder. Icke heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala

institutioner (se t.ex. RÅ 1941 ref. 5, RÅ 1941 Fi not. 534, RÄ 1943 ref. 20

och RÅ 1950 Fi not. 670).

Enligt utslag den 9 februari 1950 (RÄ 1950 ref. 7) har avgift till mosaiska

församlingen i Stockholm inte ansetts avdragsgill vid taxering till

statlig inkomstskatt.

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga,

humanitära m. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit

föremål för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941 och

1942 års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att

vid taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.

Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj:t

medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

aren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor ej understigande

visst belopp till internationellt hjälparbete för lindrande av

nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast

om gåvobeloppet uppgått till minst 1 000 kronor.

De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden

och varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan

avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats,

att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse från de principer,

som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet

städse framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga

ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan

i förekommande fall genom direkta bidrag från statens sida.

Sedermera har vid flera tillfällen i väckta motioner framförts yrkanden

om avdragsrätt för gåvor.

Bl. a. hemställdes vid 1956 års riksdag att riksdagen hos Kungl. Maj :t

skulle begära utredning rörande rätt till avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

med förslagsvis belopp upp till tio procent av den taxerade inkomsten

och ett högsta avdragsgillt belopp av 1 000 kr., om den skattskyldige

skänkt beloppet till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga

ändamål eller till undervisningsändamål. Bevillningsutskottet fann i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 34 lämpligt att skattelagssakkunniga

vid sin prövning av frågan om avdrag för periodiskt understöd jämväl tog

principiell ställning till spörsmålet om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga

ändamål och därvid övervägde de synpunkter motionärerna anfört.

1 ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 är 1966

avdragsrätt för studieunderstöd, in. in. har skattelagssakkunniga behandlat

frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till allmännyttiga

ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart den omständigheten

att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna behöver

stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Del kan vid förutsättningslöst

övervägande befinnas lämpligare att understöd ges i annan form,

om understöd från det allmännas sida över huvud taget anses böra ifragakomma,

särskilt om införande av avdragsrätt i och för sig skulle åstadkomma

olägenheter. För en bedömning är det emellertid i första hand av

betydelse att undersöka, vilka invändningar som kan framställas mot den

ifrågasatta utvidgningen av avdragssystemet vid den direkta beskattningen.

I detta hänseende har de sakkunniga bl. a. anfört följande.

Enligt grunderna för den direkta inkomstbeskattningens anordnande

bestämmes skatteförmågan med hänsyn till den skattskyldiges beskattningsbara

inkomst. Denna beräknas med beaktande av omkostnader för

inkomstens förvärvande och de nödvändigaste kostnaderna för livsuppehället

(existensminimum). Däremot anses det i princip inte vara av betydelse

för skatteförmågan hur inkomsten i övrigt av den skattskyldige i enlighet

med hans eget bestämmande disponeras för levnadskostnader, gåvor eller

sparande. Från denna regel föreligger undantag egentligen endast så till

vida, att avdrag av sociala skäl medges för vissa försäkringspremier. Med

hänsyn till anförda omständigheter skulle avdragsrätt för frivilliga understöd

till allmännyttiga ändamål kunna betecknas såsom ett avsteg från de

grunder, enligt vilka den direkta inkomstbeskattningen är uppbyggd. Skatteförmågeprincipen

torde alltså icke kunna åberopas såsom stöd för avdragsrätten.

Häremot kan ej med skäl invändas, att det skulle förhålla sig annorlunda,

om givaren utfäster sig att under visst antal år betala bidrag av

förevarande art. En sådan utfästelse är frivillig och bör ej tillmätas betydelse

för skatteförmågan lika litet som skyldighet att verkställa avbetalningar

å bosättningslån eller andra skulder.

Understödjande av allmännyttiga ändamål genom avdragsrätt för bidrag

därtill skulle medföra, att det stöd som lämnades skulle bli svårbedömligt

och ojämnt. Sådana ändamål, vartill högre inkomsttagare lämnade bidrag,

kunde tänkas bli gynnade på grund av att sådan inkomsttagare till följd av

den höga marginalskatten hade möjlighet att med mindre personlig uppoffring

stödja ändamål, som de ansåge behjärtansvärda. Omfattningen av de

bidrag, som skulle erhållas till de olika ändamålen, bleve i icke ringa mån

beroende av den energi och måhända även fördomsfrihet, varmed bidragsinsamlingen

handhades. Att bidragens antal och storlek icke alltid skulle

rätta sig efter ändamålets angelägenhetsgrad och behovets storlek är uppenbart.

Avgränsningen av de ändamål, vars främjande genom bidiag skulle ge

avdragsrätt, skulle möta betydande svårigheter. Med den utökning av de

kollektiva verksamhetsformerna i samhället, som under de senaste årtiondena

skett, tillgodoses genom sådan verksamhet en mängd ytterst skiftande

ändamål, som icke kan frånkännas egenskapen av allmännyttighet men bc
Bihang

till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. År 5.

2—8183 60

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1966

träffande vilka det kan diskuteras, om det allmänna bör lämna stöd genom

skattenedsättning. Det torde icke vara möjligt att i skattelagstiftningen mera

exakt ange de institutioner eller sammanslutningar, till vilka bidrag med

avdragsrätt kunde ges. Varje bestämmelse i sådan riktning av mera allmänt

innehåll skulle otvivelaktigt ge upphov till en mängd skattetvister. Beskattningsmyndigheterna

torde ofta sakna möjlighet att här fälla rättvisa avgöranden,

särskilt med hänsyn till att åtskilliga institutioner och sammanslutningar

bedriver verksamhet av ganska olikartad natur. Frågan huruvida

och på vad sätt taxeringsmyndigheterna skulle kunna pröva att villkoren för

avdragsrätt vore uppfyllda är onekligen mycket komplicerad.

I vissa fall betalas bidrag till allmännyttiga ändamål under sådana former

att det är ogörligt att i erforderlig omfattning kontrollera, att bidragen

utbetalats, exempelvis då bidrag lämnats vid upptagande av kollekt eller

liknande insamlingar.

Bidrag lämnas ofta i form av medlemsavgifter till sammanslutningar,

som arbetar för allmännyttiga ändamål. Avdrag för sådan avgift får enligt

20 § KL inte ske. Införande av avdragsrätt för vissa slag av medlemsavgifter

(här bortses från avgifter som har karaktären av omkostnader i förvärvskälla)

skulle komplicera skattelagstiftningen i hög grad.

Av nu angivna skäl har de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en

självständig avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga

har emellertid även framkastat tanken att — om det skulle befinnas

angeläget att vid beskattningen hänsyn i någon form tas till skattskyldigs

utgifter av den beskaffenhet, varom här är fråga — en annan utväg än att

tillskapa en särskild avdragsform skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske

genom att bestämmelserna om det nuvarande avdraget för försäkringspremier

o. d. ändrades så, att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag

till vissa andra ändamål än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom

nu vara begränsad till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag

till allmännyttiga ändamål eller till sammanslutningar hade ur social

synpunkt ett värde, som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens,och

det kunde därför icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot att

skattskyldig medgavs en friare valrätt i fråga om utnyttjandet av ifrågavarande

av sociala skäl betingade avdrag. Tekniskt skulle eu sådan ändring

kunna genomföras på jämförelsevis enkelt sätt genom ändring av 46 § 2

mom. kommunalskattelagen och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.

Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,

litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål

har däretter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,

bl. a. år 1961, 1964 och 1965, men alltid avvisats.

Bevillningsutskottet har, då fråga om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga

och liknande ändamål varit under dess prövning, upprepade gånger

uttalat att regler av förevarande art innebar en klar avvikelse från grundläggande

principer i den svenska skattelagstiftningen samt hävdat att sam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1966

hällets stöd åt dylika ändamål inte borde ske i form av skattelättnader för

de enskilda bidragsgivarna. Utskottet har också erinrat om att införandet

av en avdragsrätt för gåvor skulle direkt strida mot och troligen tillintetgöra

planerna på en definitiv källskatt.

Av innehållet i förevar ande motioner må här återges följande.

Motionärerna i motionerna 1:58 och 11:95 framhåller bl. a. att det torde

råda allmän enighet om nyttan och värdet av det arbete som bedrives av

t. ex. humanitära, kulturella, religiösa och vetenskapliga organisationer.

Denna verksamhet utgör ett värdefullt komplement till samhällets egna

institutioner, exempelvis i kamp mot alkoholmissbruk och ungdomsbrottslighet

samt i det allmänna sociala hjälparbetet. Skäl föreligger alltså för ett

samhällets stöd till dessa organisationer. Motionärerna anser att ett statligt

bidragssystem inte behöver utesluta avdragsrätt för gåvor. En dylik avdragsrätt

skulle nämligen otvivelaktigt medföra ett ökat intresse hos skattebetalarna

att gynna olika samhällsgagnande verksamheter och därmed tillföra

organisationerna större resurser än enbart statsbidrag, vilkas storlek

av finansiella skäl ofta är otillfredsställande. Motionärerna framhåller att

en avdragsrätt för gåvor skulle ligga i linje med den rätt till avdrag, som

redan enligt nu gällande regler av sociala skäl föreligger i fråga om försäkringspremier

o. d., samt erinrar om att många länder sedan länge haft

en avdragsrätt av denna art. Avdragsrätten bör vara begränsad till vissa

maximibelopp och kan kombineras med det nu gällande avdraget för försäkringspremier.

Därvid bör naturligtvis dettas maximibelopp omprövas.

Även i motionerna 1:514- och 11:624 framhålles att starka skäl finnes för

samhället att stimulera enskilda gåvor och bidrag till allmännyttiga ändamål,

men enligt motionärernas mening inger regler om avdragsrätt vid

beskattningen för sådana gåvor alltför stora betänkligheter. Vid vissa tillfällen

har samhället emellertid stimulerat bidrag till insamlingar för angelägna

ändamål på sätt som medfört att olägenheterna med en sådan avdragsrätt

eliminerats. För budgetåren 1953/54 och 1954/55 beviljade således

riksdagen anslag till främjande av cancerforskningen, vilka skulle utgå

med samma belopp som insamlades genom gåvor, dock med högst 10 milj.

kronor sammanlagt för de båda budgetåren. Vid två senare tillfällen har

riksdagen vidare beviljat anslag för liknande stöd till insamlingarna »Sverige

hjälper». Erfarenheterna vid dessa tillfällen har varit goda, och den

praktiserade metoden bör kunna tillämpas i ökad omfattning.

Motionärerna anser obestridligt att åtskilliga andra ändamål kan anses

lika angelägna och behjärtansvärda som de ändamål till vilka stöd lämnats

på nämnda sätt och ifrågasätter om inte statsmakterna, efter det ändamålen

närmare preciserats och en lämplig form för prövning av dessa ärenden

tillskapats, varje år borde anslå ett skäligt belopp till stimulans av gåvor

och bidrag till allmännyttiga ändamål. Det bör även prövas i vad mån stödet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1966

kan lämnas i form av avdrag med visst högsta belopp direkt på den statliga

inkomstskatten, en metod som gör samhällets stimulans oberoende av

bidragsgivarens inkomstförhållanden.

I motionen 11:73 slutligen framhålles att frågan om avdragsrätt vid beskattningen

för belopp som skänkts till organisationer med ändamål att

bedriva allmänt och socialt nyttig verksamhet med religiös, humanitär,

kulturell, vetenskaplig och därmed jämställd inriktning ännu icke erhållit

en för mycket stora grupper av vårt folk tillfredsställande lösning. Den

till årets riksdag överlämnade statsverkspropositionen bebådar en något

större generositet gentemot vårt lands kulturliv. Men detta kan inte utesluta

behovet för att icke säga nödvändigheten av stöd från enskil

organisationer varom här är fråga.

Riksdagens intill nu visade motvilja att bifalla framlagda motioner om

utredning av här förevarande spörsmål är för de stora delar av vårt folk

som är intresserade för de ideella strävandena helt oförklarlig. Det finns

mindre angelägna problem, som berört mindre delar av vårt folk, vilka

blivit föremål för begärd utredning. Mot bakgrund härav synes det helt

omotiverat att längre förvägra en betydlig del av Sveriges folk den utredning,

som man med sådan otålighet väntat på i många år.

Utskottet

I samtliga de motioner, som utskottet i förevarande sammanhang har att

behandla, har framställts yrkanden om utredning av frågan om avdragsrätt

för gåvor till ideella och religiösa organisationer. Enligt motionerna

1:58 och 11:95 bör avdraget maximeras till visst belopp, medan enligt motionerna

1:514 och 11:624 särskilt bör prövas i vad mån avdraget bör ske med

visst högsta belopp direkt på den statliga inkomstskatten. I motionen 11:73

slutligen föreslås att avdragsrätten skall gälla vid taxering till statlig inkomstskatt.

Allmän enighet torde råda om nyttan och värdet av det arbete som utföres

av t. ex. humanitära, kulturella, religiösa och vetenskapliga organisationer.

Dessas ekonomiska situation har under senare år försämrats främst

genom att det allt högre skattetrycket försvårat enskilda bidragsgivares

möjligheter att främja organisationernas intressen. En sådan utveckling

kan inte anses tillfredsställande. De ideella organisationernas verksamhet

utgör ett värdefullt komplement till samhällets egna institutioner både i

det allmänna sociala hjälparbetet och i kampen mot alkoholmissbruk och

ungdomsbrottslighet. Även på andra områden är de ideella organisationernas

arbete av värde för samhället. Det måste därför anses vara ett direkt

samhällsintresse att medborgarna i stället för att använda hela sin inkomst

för egen räkning stöder och av statsmakterna stimuleras att stödja de ideel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1966 7

la organisationernas verksamhet inte minst i ett läge, där staten av finansiella

skäl inte har möjlighet att själv ge önskvärt stöd.

Det har stundom gjorts gällande att samhällets stöd åt de ideella organisationerna

bör ges uteslutande i form av bidrag och inte genom beredande

av förmåner vid beskattningen. Häremot kan den invändningen göras

att det knappast kan vara ett allmänintresse att samhällets hela ekonomiska

stöd åt ideell verksamhet ges i form av anslag. Ett system med skattefrihet

för enskilda bidrag intill visst belopp torde ofta kunna vara en smidigare

och bättre väg att tillgodose organisationernas intressen.

Som ett skäl mot införande av en rätt till avdrag för gåvor och bidrag

till ideell verksamhet har flera gånger anförts att en sådan avdragsrätt

skulle vara förenad med avsevärda administrativa svårigheter, bl. a. därigenom

att avgränsningen av de ändamål, vars främjande genom bidrag skulle

berättiga till avdrag, skulle ge upphov till en mängd skattetvister. Häremot

kan invändas att i åtskilliga främmande länder uppenbarligen med

stor framgång — införts en avdragsrätt för bidrag till ideell verksamhet.

USA, Tyskland, Frankrike, Belgien, Holland, Italien, Grekland samt, bland

våra nordiska grannländer, Danmark och Finland har således bestämmelser,

som alla medger avdragsrätt för bidrag av förevarande art.

Med det anförda anser utskottet sig böra biträda motionärernas uppfattning

att en utredning av spörsmålet om gåvor till ideella organisationer

bör komma till stånd.

Under åberopande av vad sålunda anförts far utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna 1:58

av herr Schött m. fl. och 11:95 av herr Gustafsson i Borås

m. fl., de likalydande motionerna 1:514 av herr Thorsten Larsson

m. fl. och 11:624 av herr Johansson i Skärstad m. fl. samt

motionen 11:73 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Oskarson

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

rörande införande av viss rätt till avdrag vid den statliga inkomstbeskattningen

för belopp, som den skattskyldige skänkt

till humanitära, kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest

uppenbart allmännyttiga ändamål.

Stockholm den 22 februari 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1966

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson*, Wärnberg, Elofsson*.

Tage Johansson, Erik Filip Petersson* och Enarsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Kärrlander*,

Vigelsbo, Asp, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Larsson

i Umeå, Lothigius*och Hammarsten.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark, herrar Wärnberg,

Tage Johansson, Brandt, Kärrlander, Asp, Andersson i Essvik och

Hammarsten, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 6

med orden »Allmän enighet» och slutar på s. 7 med orden »till stånd»,

bort ha följande lydelse:

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om

avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till olika allmännyttiga ändamål

upprepade gånger varit föremål för riksdagens behandling. Under

åren före och under det andra världskriget medgavs rätt till avdrag vid beskattningen

för bl. a. gåvor till internationellt hjälparbete för lindrande

av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. Dessa medgivanden

var emellertid alla begränsade till tiden och föranledda av speciella förhållanden.

Då under senare år motionsyrkanden framförts i riksdagen om införande

av avdragsrätt för gåvor till olika ändamål, har dessa yrkanden genomgående

avvisats. Därvid har från riksdagens sida uttalats att regler av förevarande

art innebär en klar avvikelse från grundläggande principer i den

svenska skattelagstiftningen och att främjandet av allmännyttiga eller liknande

ändamål bör ske, inte genom beredande av lättnader vid beskattningen,

utan genom direkta statliga bidrag.

Utskottet vill också erinra om att skattelagssakkunniga i ett den 20 december

1956 dagtecknat betänkande framfört åtskilliga, enligt utskottets mening

tungt vägande skäl av principiell och annan art mot en avdragsrätt

för gåvor till allmännyttiga ändamål.

På grund härav och då införandet av en dylik avdragsrätt enligt utskottets

uppfattning direkt strider mot planerna på en definitiv källskatt

avstyrker utskottet motionerna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1966

9

dels ock ansett, att utskottet bort hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:58 av herr Schött m. fl.

och 11:95 av herr Gustafsson i Borås m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:514 av herr Thorsten Larsson

m. fl. och 11:624 av herr Johansson i Skärstad m. fl., samt

3) motionen 11:73 av herrar Fridolfsson i Stockholm och

Oskarson,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.