Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1 !)(>(>

1966-11-03 · 15 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:52, Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1 !)(>(>

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1 !)(>(>

1

Nr 52

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa ändringar i uppbördsförordningen

in. in.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:118 av herr Lundström och 11:160 av

herr Öhvall, vari hemställts,

A) att riksdagen måtte besluta,

1) att ändra utformningen av 10 § andra st. förordningen om särskild

skatteberäkning i vissa fall för makar, så att å restituerat belopp ränta utgår

utom för tid före utgången av året efter taxeringsåret och

2) att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en översyn av andra likartade

föreskrifter om ränta å restituerad skatt; samt

B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
II)

de likalydande motionerna 1:516 av herrar Lidgard och Wallmark

samt 11:615 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta om sådan ändring av 40 § 1 mom. uppbördsförordningen,

att den anståndsbeviljande myndighetens beslut icke blir beroende

på taxerings intendentens yttrande;

III) de likalydande motionerna 1:532 av herr Strandberg och 11:648 av

herr Petersson, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om förslag till sådan ändring av uppbördsförordningen att

vid samtaxering av makar obehörigt påförande av kvarskatteränta icke må

ske; ävensom

IV) motionen 11:18 av herrar Sjöholm och Rubin, vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära att anvisningar av den

innebörd, som i motionen framlagts, skall tillställas de lokala skattemyndigheterna

för främjande av den enskilde skattebetalarens möjlighet att öva

tillfredsställande kontroll över att avdragen skatt tillgodoräknas henne eller

honom såsom erlagd».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:532, 11:18, 11:160 och 11:615.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1966

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 48 har riksdagen beslutat

uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande års

höstsession.

Anstånd med inbetalning av skatt

Gällande bestämmelser

Enligt uppbördsförordningen (UF) gäller som allmän regel, att besvär

över taxering eller yrkande om nedsättning i eller befrielse från skatt inte

Iritar från skyldighet att i föreskriven tid och ordning inbetala skatt enligt

verkställd taxering och debitering. Skattskyldig kan emellertid för dessa

fall under vissa förutsättningar erhålla anstånd med inbetalningen till dess

taxerings- eller debiteringsfrågan blivit prövad.

Bestämmelserna angående anstånd i samband med besvär över taxering

m.m. är intagna i 49 § UF med därtill hörande anvisningar och innebär i

huvudsak följande.

Skattskyldig, som anfört besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds

eller skattedomstols beslut rörande taxering, kan erhålla anstånd med inbetalning

av skatt på grund av taxeringen under förutsättning att vederbörande

taxeringsintendent i avgivet yttrande förklarat sig ämna tillstyrka bifall,

helt eller delvis, till besvären. Om taxeringsintendenten saknar möjlighet alt

göra något uttalande rörande sitt framtida ställningstagande till besvären,

skall han underrätta den lokala skattemyndigheten därom. Den lokala

skattemyndigheten har i sådant fall att avslå den skattskyldiges framställning

om anstånd. Förutom denna begränsning av möjligheterna att erhålla

anstånd gäller dessutom att anstånd endast får avse skatt till belopp, som

betingas av taxeringsintendentens yttrande.

Därjämte föreligger möjlighet att bevilja anstånd åt skattskyldig, som hos

prövningsnämnd gjort ansökan om skatteberäkning för ackumulerad inkomst

eller som anfört besvär över prövningsnämnds eller skattedomstols

beslut angående sådan beräkning.

Anstånd kan vidare beviljas då dödsbo ansökt om befrielse från erläggande

av skatt, som påförts den avlidne eller dödsboet, eller då dödsbo anfört

besvär över beslut i sådan fråga.

Även för dessa fall gäller därvid som förutsättning att taxeringsintendenten

i avgivet yttrande helt eller delvis tillstyrkt framställningen. Likaså

gäller den begränsningen att anståndet endast må avse skatt till belopp som

betingas av taxeringsintendentens yttrande.

Anstånd, som enligt vad ovan sagts beviljas med anledning av att skattskyldig

antort besvär eller gjort ansökan om skatteberäkning för ackumulerad

inkomst eller i samband med att dödsbo ansökt om skattebefrielse,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1006

skall meddelas att gälla till dess två månader förflutit från dagen för prövningsnämndens

eller vederbörande skattedomstols beslut.

Beslut angående anstånd meddelas, såsom framgår av vad ovan anförts,

av lokal skattemyndighet efter framställning från skattskyldig. Behörig är

den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den skatt, som avses

med anståndet, över lokal skattemyndighets beslut rörande anstånd får

besvär anföras hos länsstyrelse.

Frågans tidigare behandling

Nuvarande bestämmelser, enligt vilka skattskyldig och dödsbo kan erhålla

anstånd vid besvär eller ansökan, tillkom i samband med antagandet av

1953 års uppbördsförordning på förslag av 1949 års uppbördssakkunniga

(SOU 1952:1). Stadgandet, att skattskyldig kan erhålla anstånd i samband

med prövning av ansökan om skatteberäkning för ackumulerad inkomst

infördes dock först 1962.

I proposition nr 100 till 1953 års riksdag ifrågasatte vederbörande departementschef

om man inte borde gå längre än de sakkunniga föreslagit. Såsom

den enda framkomliga vägen betraktade han ett förfarande med individuell

prövning av de olika fallen. Hur principerna för ett sådant förfarande

skulle uppdragas och hur det tekniskt skulle anordnas var en komplicerad

fråga, till vilken departementschefen ej var beredd att för det dåvarande

ta ställning. Departementschefen förordade att man försöksvis prövade de

sakkunnigas förslag.

Vid 1958 års A-riksdag hemställdes i motionerna I: 114 och II: 132 att

riksdagen måtte besluta om sådan ändring i bestämmelserna, att anstånd

med inbetalning av skatt skulle kunna medges efter tillstyrkan av taxeringsintendent

även i fall då denne inte var beredd att tillstyrka av den

skattskyldige anförda taxeringsbesvär.

I sitt över motionerna avgivna betänkande nr 20 förklarade bevillningsutskottet,

att det även enligt utskottets mening kunde anföras skäl för en

längre gående rätt till anstånd med inbetalning av skatt, då skattskyldigs

taxering var föremål för tvist. Utskottet ansåg sig emellertid inte kunna tillstyrka

yrkandet i motionerna. Enligt utskottets mening borde frågan ägnas

fortsatt uppmärksamhet och prövas i ett större sammanhang sedan tillräckliga

erfarenheter av 1953 års utformning av anståndsinstitutet vunnits. Riksdagen

lämnade i enlighet med utskottets hemställan motionerna utan åtgärd.

En utvidgning av anståndsbestämmelserna föreslogs på nytt i de vid

1961 års riksdag väckta motionerna I: 468 och II: 548. De i motionerna

framlagda ändringsförslagen var identiska med dem, som angavs i 1958 års

motioner.

Bevillningsutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1966

25 om att Kungl. Maj :t uppdragit åt uppbördsutredningen att överväga en

utsträckning av anståndsmöjligheterna. Då resultatet av utredningens arbete

borde avvaktas, ansåg utskottet sig inte kunna tillstyrka motionerna.

I sin år 1959 avgivna ämbetsberättelse påtalade JO bristerna i nuvarande

anståndsbestämmelser med utgångspunkt från två skattemål, i vilka förelegat

ansökan om anstånd i samband med besvär över åsatt taxering.

Beträffande de närmare omständigheterna i målen torde få hänvisas till

JO:s ämbetsberättelse (1959 s. 341 ff.) vari även redovisas ett av JO från

centrala uppbördsnämnden infordrat utlåtande.

Efter konstaterande av att möjligheten att erhålla anstånd med erläggande

av skatt i avvaktan på prövning av besvär över taxering enligt nu

gällande regler är faktiskt begränsad till sådana fall, där taxeringsintendenten

tillstyrker den skattskyldiges besvär, anförde JO bl. a. följande.

Mot bakgrunden av vad som förekommit i de två skatteärenden, för

vilka här redogjorts, framstå uppbördsförordningens begränsade möjligheter

att bevilja anstånd med skatteinbetalning såsom en uppenbar brist i

uppbördssystemet i sådana fall, då skattskyldig anfört besvär över ett taxeringsbeslut

och det med hänsyn till tveksamhet om beslutets riktighet,

skattens storlek och övriga omständigheter måste anses obilligt att skatten

indrives, innan lagakraftvunnet beslut föreligger.

Uppbördsutredningen har i sitt betänkande »Uppbördsfrågor» (SOU

1965: 23) bl. a. föreslagit att anstånd med inbetalning av skatt i samband

med taxeringsbesvär skall kunna meddelas utan hinder av att taxeringsintendenten

inte hunnit ta ställning till taxeringsfrågan eller förklarat att

han ämnar helt eller delvis avstyrka den skattskyldiges besvär. Förutsättning

för anstånd skall enligt förslaget vara att erläggandet i behörig tid av

skatten på grund av den icke lagakraftvunna taxeringen skulle för den

skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller eljest framstå som

uppenbart obilligt. Som villkor för beviljandet av anstånd skall vidare gälla

att den skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet. Om det med hänsyn till

anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna

i övrigt kan antas att skatten ändock kommer att erläggas i behörig

tid, skall emellertid anstånd kunna beviljas utan att säkerhet ställs. Beslut

om anstånd i anledning av att skattskyldig anfört besvär över taxering bör

enligt utredningens förslag meddelas av länsstyrelsen, som även har att

förvalta ställd säkerhet. Över länsstyrelsens beslut skall besvär inte få anföras.

Motionerna

Till stöd för yrkandet i motionerna 1: 516 och II: 615 anföres i huvudsak

följande. Vid behandlingen av en ansökan om anstånd synes risken överhängande

att en konfliktsituation uppstår. Den anståndsbeviljande myndigheten

må bevilja anstånd, om vederbörande taxeringsintendent i yttrande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 är 1966 5

över framställningen förklarar sig inte ha något att erinra mot hifall, helt

eller delvis, till densamma. Detta innebär å ena sidan att den anståndsgivande

myndigheten icke får bevilja anstånd, om taxeringsintendenten avstyrker

hifall. Å andra sidan innebär bestämmelsen, alt den anståndsbeviljande

myndigheten kan välja mellan bifall eller avslag, om taxeringsintendenten

förklarar sig icke ha något alt erinra mot bifall. Detta måste anses

stötande för rättskänslan. Den skattskyldige vet ju inte, om han genom

det slutliga utslaget blir skyldig alt betala eu merskatt, vars gäldande kan

äventyra hans ekonomiska ställning. Det är visserligen sant att han, om

han vinner skatteprocessen i högre instans, får tillbaka det av honom för

mycket inbetalade skattebeloppet med ränta, men detta förfaringssätt

täcker inte hans förluster på grund av den oberättigade höjningen av hans

taxering.

Även för vederbörande taxeringsintendent torde situationen vara förvirrande.

Man kan inte begära annat än att han, medan processförfarandet

pågår, måste hålla på att hans bedömning av skattskyldigheten är den liktiga.

I så fall blir det en nästan självklar utväg för honom att avstyrka

bifall till ansökan om anstånd.

Motionärerna anser det oriktigt att avgörandet av ansökan om anstånd

skall bli beroende på att taxeringsintendenten förklarat sig icke hava något

att erinra mot bifall, helt eller delvis. Det är nödvändigt, menar motionärerna,

att denna procedur ändras så, att taxeringsintendenten får tillfälle

att yttra sig över ansökan, men att hans ståndpunkt icke skall vara avgörande

för den anståndsbeviljande myndighetens beslut, utan att denna myndighet

ensam med hänsynstagande enbart till de i ärendet relevanta ekonomiska

faktorerna får fatta det slutliga beslutet.

Ränta å kvarstående skatt för äkta makar

Gällande bestämmelser

Om skattskyldigs slutliga skatt överstiger den gottskrivna preliminära

skatten med minst en femtedel av den slutliga skatten eller med minst 10 000

kr., har den skattskyldige enligt 27 § 3 mom. UF att erlägga ränta med

nio procent — för en beräknad tid av ett år — å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger 1 000 kr. Det belopp varå ränta skall

beräknas skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Skattskyldig, som fått ränta enligt ovan angivna bestämmelser sig påförd,

kan under vissa förutsättningar få räntan nedsatt eller bli helt befriad

därifrån. Om disproportionen mellan den slutliga och preliminära

skatten beror av förhållanden, varöver den skattskyldige inte skäligen kunnat

råda, äger sålunda enligt 85 § 2 mom. UF vederbörande länsstyrelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1966

efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda ränta.

Räntebefrielse kan efter ansökan också meddelas samtaxerad make,

som påförts ränta, vilken inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med

lägre belopp om ränteberäkningen gjorts gemensamt för båda makarna. Ansökan

om befrielse skall ha inkommit till länsstyrelsen före utgången av

året näst efter taxeringsåret.

Frågans tidigare behandling

I motionerna I: 370 och II: 424 vid 1963 års riksdag föreslogs bl. a. att

den lokala skattemyndigheten ex officio skulle beakta att make inte debiterades

ränta, där räntebetalningsskyldighet inte föreligger, om man tar

hänsyn till makarnas sammanlagda skatteförhållanden.

Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande nr

53, att vissa tekniska svårigheter för en makar emellan samordnad räntepåforing

i vissa fall föreligger med nuvarande uppbördsorganisation. Dessa

svårigheter kunde möjligen elimineras genom en omorganisation av den

lokala skattemyndigheten bl. a. till följd av införande av automatisk databehandling

inom folkbokförings- och uppbördsväsendet, varom riksdagen

fattat principbeslut. I detta läge ansåg utskottet, att man borde avvakta

resultatet av en sådan omorganisation.

Frågan om ränta å kvarstående skatt för äkta makar uppmärksammades

även i motionerna I: 16 och II: 19 vid 1964 års riksdag. Motionerna behandlades

i bevillningsutskottets betänkanden nr 61, vari utskottet anförde

följande.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att berörda spörsmål förtjänar

uppmärksamhet från statsmakternas sida. Inom finansdepartementet

har upprättats en promemoria angående förutsättningarna för ett iakttagande

ex officio av ifrågavarande bestämmelse i uppbördsförordningen, vilken

promemoria för närvarande är föremål för remissbehandling. Under

sådana förhållanden finner utskottet sig inte ha anledning tillstyrka berörda

utredningsyrkande.

Riksdagen lämnade i enlighet härmed motionerna utan åtgärd.

I ovannämnda promemoria (Fi-stencil 1964: 8) har framlagts alternativa

förslag till ändrade bestämmelser om ränteberäkning för äkta makar. Förslaget

har hittills inte föranlett någon åtgärd.

Motionerna

I motionerna I: 532 och II: 6i8 anföres bl. a. Det kan knappast anses tillfredsställande,

att skattskyldig nödsakas ansöka om befrielse från att erlägga

en ränta som med för högt belopp blivit påförd honom, därför att hänsyn

inte tagits till andra makens taxering. Då i andra fall taxeringsmvndigheten

måste ta ställning till makarnas gemensamma inkomst, bör detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1966 7

givetvis även ske då fråga om skyldighet att erlägga ränta uppkommit. Motionärerna

finner det därför angeläget, att gällande bestämmelser ändras

så att ränteberäkning å kvarstående skatt skall beräknas på makarnas gemensamma

kvarskatt.

Ränta å restituerad skatt

Gällande bestämmelser

Om inbetald preliminär skatt överstiger den slutliga skatten, varmed likställes

tillkommande skatt som helt eller delvis skall galdas med den

preliminära skatten, erhåller den skattskyldige enligt 69 § 1 mom. UF ranta

med fem procent för en beräknad tid av ett år å den del av det Överskjutande

beloppet, som överstiger 1 000 kr. Det belopp varå ränta skall beräknas

skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Ränta, som tillgodoräknas

skattskyldig, får vidare inte överstiga 100 000 kr.

Skattskyldig är enligt 69 § 2 mom. berättigad erhålla ränta efter fem procent

för år då slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt påförts obehörigen

eller med för högt belopp, då Överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats

med för lågt belopp samt då den skattskyldige eljest vunnit nedsättning

i eller befrielse från slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt

eller berättigats återbekomma ytterligare överskjutande preliminär skatt.

Om vid ränteberäkningen uppkommer öre tal skall räntebeloppet jämnas till

närmast högre hela krontal. Ränta utgår dock inte om räntebeloppet understiger

5 kr. Beräkning av ränta sker inte heller å belopp, som dödsbo befriats

från att erlägga på grund av skattskyldigs död, eller å kvarskatteränta,

som skall återbetalas till den skattskyldige.

Enligt 10 § förordningen om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

(SFS 1965: 153) utgår inte ränta på belopp, som restitueras med anledning

av att ansökan om skatteberäkning enligt förordningens bestämmelser

bifallits. Motsvarande stadgande återfinns i 5 § förordningen angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (SFS

1951:763) och i 3 § förordningen med bestämmelser om begränsning av

skatt i vissa fall (SFS 1952: 410).

Frågans tidigare behandling

I motionerna 1:703 och 11:830 vid 1965 års riksdag framställdes i anledning

av propositionen nr 84 med förslag till förordning om särskild skatteberäkning

i vissa fall för makar enahanda yrkanden, som i de förevarande

motionerna 1:118 och 11:160.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 30 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motionerna och anförde bl. a. följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1966

Enligt nuvarande bestämmelser i förordningen angående beräkning av

statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och förordningen med bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa fall, den s. k. 80 %-regeln, utgår inte

ränta å belopp, som restituerats. Ett införande av rätt till restitutionsränta

i torevarande fall skulle uppenbarligen strida mot hittills tillämpade principer,

nämligen att sådan ränta inte utgår, när särskild skatteberäkning i

nagon form är beroende av ansökan från den skattskyldige.

Motionerna

Till stöd för yrkandena i motionerna 1:118 och 11:160 anför motionärerna

bl. a. Om en skattskyldig nödgas föra besvärstalan om restitution, kan förtärandet

dra ut på tiden. Även om han efter kanske många år får skattebeloppet

restituerat, blir värdet härav reducerat genom den okompenserade

ränteförlusten under processtiden. Samma blir förhållandet om talan förs

från det allmännas sida, eftersom restitutionen inte torde äga rum förrän

lagakraftvunnet utslag föreligger.

Ett konkret exempel illustrerar förhållandet: I ett fall angående ackumulerad

inkomst avseende skatt på grundval av 1958 års taxering har en skattskyldig,

oaktat prövningsnämnden bifallit ansökan om särskild skattebeiäkning

och kammarrätten avslagit taxeringsintendentens besvär häröver,

ännu 1966 icke fått ut det belopp varom fråga är, eftersom taxeringsintendenten

hos Kungl. Maj :t överklagat kammarrättens utslag och målet ännu

icke föredragits. När restitution sker — om alltså taxeringsintendentens

talan icke vinner bifall — kommer någon ränta icke att utgå. Det blir den

skattskyldige som genom en ränteförlust, motsvarande inemot hälften av

det belopp frågan gäller, får betala kostnaden för att få fram det prejudikat

taxeringsintendenten önskat.

Kontroll av skatt som innehållits av arbetsgivare

Gällande bestämmelser

Enligt 43 § UF åligger det arbetsgivare att vid varje avlöningstillfälle genom

särskilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna arbetstagaren uppgift

om det belopp, som innehållits å lönen genom skatteavdrag. Om lönen kvitteras

å avlöningslista, varå skatteavdraget angivits, behöver sådan uppgift

dock icke lämnas.

Efter utgången av den sista uppbördstermin, under vilken skatt enligt debetsedel

skall erlaggas eller om arbetstagaren tidigare slutat sin anställning,

skall arbetsgivaren återställa debetsedeln till arbetstagaren. Därvid skall

arbetsgivaren på debetsedeln lämna uppgift om summan av verkställda

skatteavdrag och den tid av inkomståret, som avdragen avser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr .52 är 1966

Kontrollen över att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter bygger främst

på det register, som lokal skattemyndighet enligt bestämmelser i uppbördskungörelsen

skall föra över arbetsgivare med minst två arbetstagare och

vari redovisad skatt fortlöpande antecknas. Varje sådan arbetsgivare, liksom

annan arbetsgivare beträffande vilken länsstyrelse eller lokal skattemyndighet

i stad förordnat alt innehållen skatt skall redovisas till skatteavdelning

vid postkontor i residensstad, har ett redovisningsnummer, som

uppges vid inbetalningen. Med ledning av de uppgifter om inbetald preliminär

A-skatt, som det åligger skatteavdelningen att lämna senast den 5 i

månaden näst efter den under vilken uppbördstermin infallit, kan den lokala

skattemyndigheten fortlöpande kontrollera mot registret att skatt inbetalas.

Inflyter ingen skatt eller finns anledning anta, att inbetald skatt endast

utgör en delbetalning, har den lokala skattemyndigheten att undersöka hur

det förhåller sig och, om så påfordras, fastställa det skattebelopp varför

arbetsgivaren är ansvarig.

En övervakning av arbetsgivarna utövas även på det sätt, att skattskyldiga

för vilka utfärdats debetsedel å preliminär A-skatt men som inte gottskrivits

sådan skatt tillfrågas om anställnings- och avlöningsförhållanden. Sådana

förfrågningar skall för varje uppbördsdistrikt göras minst en gång årligen

efter uppbördstermin, som länsstyrelsen eller i stad den lokala skattemyndigheten

bestämt för uppbördsdistriktet.

Arbetsgivare, som inte redovisar innehållen skatt i tid, ådrar sig enligt

stadgande i 80 § UF straffansvar. Om arbetsgivare inte inbetalar innehållen

skatt inom föreskriven tid, utgörs straffet av dagsböter eller fängelse i högst

sex månader. Som förutsättning för straffbarhet gäller att uppsåt eller grov

oaktsamhet kan läggas arbetsgivaren till last.

Frågans tidigare behandling

För att bl. a. förmå försumliga arbetsgivare att tillhandahålla bokföring

m. m. har uppbördsutredningen i sitt betänkande SOU 1905:23 föreslagit

att, förutom länsstyrelse, även lokal skattemyndighet skall erhålla

rätt att förelägga vite.

Motionen

Som motivering för utredningsyrkandet i motionen 11:18 anföres bl. a. följande.

Alltsedan källskattesystemet infördes förekommer i ett inte ringa

antal fall en form av dubbelbeskattning. Om vid källskatteavdraget ett högre

belopp av den anställdes lön innehålles, än vad som sedermera inlevereras

till skattemyndigheterna, kommer den anställde att å sin slutliga debetsedel

krediteras ett för lågt belopp som erlagd preliminär skatt. Följden

härav blir att han antingen kommer att debiteras kvarstående skatt eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1966

tillgodoräknas en lägre överskottsskatt än vad som korrekt skulle ha varit

fallet. Vissa arbetsgivare begagnar otvivelaktigt denna metod för förvärvandet

av extrainkomster på den eller de anställdas bekostnad.

Det torde inte råda delade meningar om att skattebetalaren måste skyddas

mot att skattesystemet utnyttjas på ett för honom menligt sätt. Den enda

kontrollmöjlighet som här föreligger består däri, att den anställde vid erhållande

av den slutliga debetsedeln kontrollerar den därå upptagna summan

för erlagd preliminär skatt med det sammanlagda beloppet avdragen skatt

under inkomståret. Det är nödvändigt att denna kontrollmöjlighet verkligen

utnyttjas. Skattebetalarna har emellertid aldrig på ett nöjaktigt sätt blivit

informerade om att de i eget intresse måste underkasta den slutliga debetsedeln

denna kontroll. Vid distributionen av de slutliga debetsedlarna enligt

1965 års taxering medsändes visserligen en trycksak av informativ karaktär.

I denna, där de direkta felaktigheterna visat sig vara många och svåra,

behandlas denna angelägenhet i förbigående på ett fåtal rader — dessutom

helt missvisande och vilseledande.

Motionärerna föreslår för sin del, att alla A-skattebetalare samtidigt med

den preliminära debetsedeln erhåller ett kuvert å vilket i text med stora

bokstäver angives exempelvis följande: »I detta kuvert skall Ni förvara

Edra avlöningskvitton eller andra avlöningsspecifikationer för inkomståret

1967. När Ni erhåller den slutliga debetsedeln för detta inkomstår —

vilket sker i slutet av år 1969 — kontrollera då att summan av vad Ni fått

vidkännas som avdrag för preliminär skatt stämmer med det belopp som å

den slutliga debetsedeln är upptaget som erlagd preliminär skatt för år

1967 (rad 14). Om inte beloppen stämmer överens, skall Ni omgående meddela

den myndighet som tillställt Eder den slutliga debetsedeln — detta är

angivet dels å debetsedeln och dels å kuvertet. —- Ni måste i Edert eget intresse

göra denna kontroll. Risk kan annars finnas att Ni får betala skatt

dubbelt eller med för högt belopp.»

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden om vissa ändringar

rörande skatteuppbörden och därmed sammanhängande frågor.

Utskottet behandlar till en början yrkandet angående ändring av bestämmelserna

rörande anstånd med inbetalning av skatt.

Enligt 49 § 1 mom. uppbördsförordningen kan anstånd med inbetalningav

skatt medges skattskyldig av lokal skattemyndighet, om den skattskyldige

anfört besvär över den taxering, på grund av vilken skatten påförts honom.

Som förutsättning för anstånd gäller att vederbörande taxeringsintendent

i yttrande över den skattskyldiges framställning om anstånd förklarat

sig inte ha något att erinra mot bifall, helt eller delvis, till den skattskyldiges

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år

talan. Under enahanda förutsättning kan skattskyldig, som gjort ansökan

om skatteberäkning för ackumulerad inkomst eller anfört besvär över beslut

angående sådan skatteberäkning, beviljas anstånd med inbetalning av

skatt. Anstånd beviljas med det belopp, som föranledes av taxeringsintendentens

yttrande.

I motionerna I: 516 och II: 615 yrkas sådan ändring av bestämmelserna,

att anstånd skall kunna medges även om taxeringsintendenten inte ansett

sig kunna tillstyrka bifall till den skattskyldiges besvär. Enligt motionärernas

mening bör den lokala skattemyndigheten vid beviljande av anstånd endast

ta hänsyn till de i ärendet relevanta ekonomiska faktorerna.

Redan i samband med tillkomsten av de nuvarande anståndsbestämmelserna

övervägdes, om man inte borde medge en längre gående rätt till anstånd.

Oklarhet rådde emellertid om hur principerna för ett sådant förfarande

skulle utformas och hur det tekniskt skulle anordnas. Såsom framgår

av den tidigare lämnade redogörelsen har uppbördsutredningen, som bl. a.

haft till uppgift att överväga en utvidgning av anståndsmöjligheterna, i sitt

betänkande »Uppbördsfrågor» (SOU 1965:23) föreslagit att anstånd med

inbetalning av skatt skall kunna meddelas utan hinder av att taxeringsintendenten

inte hunnit ta ställning till taxeringsfrågan eller av att han förklarat

sig skola helt eller delvis avstyrka den skattskyldiges besvär. Förutsättning

för anstånd skall enligt förslaget vara alt erläggandet i behörig tid

av skatten på grund av den icke lagakraftvunna taxeringen skulle för den

skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller eljest framstå som

uppenbart obilligt. Som villkor för beviljandet av anstånd skall vidare —

med vissa modifikationer -— gälla att den skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet.

Uppbördsutredningens förslag är för närvarande föremål för överväganden

inom finansdepartementet. Under sådana förhållanden anser utskottet

sig inte böra tillstyrka bifall till yrkandet i motionerna I: 516 och

II: 615.

I motionerna I: 532 och II: 648 hemställes om riksdagsskrivelse med begäran

om ändring av bestämmelserna om ränta å kvarstående

skatt för äkta makar.

Om endera av två makar, vilka taxerats enligt för gift skattskyldig gällande

bestämmelser, bär att gälda ränta å kvarstående skatt, äger länsstyrelsen

enligt 85 § 2 mom. uppbördsförordningen efter ansökan meddela befrielse,

helt eller delvis, från erläggande av räntan, under förutsättning att ränta

inte skulle ha påförts eller ha påförts med lägre belopp, om ränteberäkningen

gjorts för makarna gemensamt.

Enligt motionärernas mening kan det inte anses tillfredsställande, att

skattskyldig är tvungen ansöka om befrielse från att erlägga en ränta som

påförts honom med för högt belopp uteslutande därför att hänsyn inte tagits

till andra makens taxering. Motionärerna anser därför att ifrågavarande

bestämmelser bör iakttagas ex officio.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1966

Utskottet har tidigare uttalat sig positivt för den av motionärerna föreslagna

reformen. Inom ramen för nuvarande uppbördssystem torde det emellertid

vara förenat med vissa tekniska svårigheter att i samtliga fall åstadkomma

en gemensam ränteberäkning för äkta makar och därmed i beskattningshänseende

likställda skattskyldiga. På grundval av de uppgifter, som

för närvarande införes i debiteringslängden, kan man nämligen inte räkna

med, att samtliga de skattskyldiga observeras, som kan vara berättigade till

nedsättning eller befrielse från ränta vid en ex officio-prövning av bestämmelserna.

Härför krävs att längden tillföres vissa anteckningar för att markera

samhörigheten mellan makarna. Antalet fall, då gemensam ränteberäkning

är aktuell, torde komma att väsentligt minska fr. o. m. 1967 års taxering

efter införandet av bestämmelserna om särbeskattning av äkta makar.

Efter genomförandet av ADB-system inom folkbokförings- och uppbördsväsendet,

vilket beräknas ske år 1968, torde vidare förutsättningarna för tillgodoseende

av motionärernas önskemål ökas, åtminstone i de fall makarna

mantalsskrivits såsom tillhörande samma hushåll. På grund därav och då

det finns anledning räkna med att frågan kommer att beaktas vid utformningen

av ADB-systemet inom uppbördsväsendet anser utskottet sig inte

böra tillstyrka utredningsyrkandet i motionerna I: 532 och II: 648.

I motionerna I: 118 och II: 160 hemställer motionärerna om vissa ändringar

av bestämmelserna om ränta å restituerad skatt.

Jämlikt 69 § 2 mom. uppbördsförordningen utgår inte ränta å belopp, som

dödsbo befriats från att erlägga på grund av skattskyldigs död eller å kvarskatteränta,

som skall återbetalas till den skattskyldige. Enligt gällande bestämmelser

i förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för

ackumulerad inkomst och förordningen med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall, den s. k. 80 %-regeln, ävensom i förordningen om särskild

skatteberäkning i vissa fält för makar utgår inte heller ränta å belopp,

som restitueras.

Ett införande av rätt till restitutionsränta i ovannämnda fall skulle uppenbarligen

strida mot hittills tillämpade principer, nämligen att sådan ränta

inte utgår, när särskild skatteberäkning i någon form är beroende av ansökan

från den skattskyldige. Utskottet vill i och för sig inte förneka att räntegottgörelse

i vissa av de av motionärerna avsedda fallen kan te sig berättigad

från rättvisesynpunkt, men det torde vara förenat med betydande svårigheter

att åstadkomma en för praktiskt bruk lämplig gränsdragning mellan

fall, där restitutionsränta bör utgå och där sådan ränta inte kan anses befogad.

Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte ikunna förorda någon

ändring av nuvarande bestämmelser om restitutionsränta vid tillämpningen

av sådana bestämmelser i skattelagstiftningen, som är beroende av ansökan

från den skattskyldiges sida. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna I: 118 och II: 160.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 196(>

Utskottet har slutligen att behandla motionen II: 18 avseende k o n t r o I1

e n a v is k a l t, s o m innehållits av a r b e t s g i v a r e. I motionen

påtalas att vissa arbetsgivare för egen räkning behåller vid löneutbetalningarna

innehållna källskattemedel. Motionärerna anser det därför erforderligt

att ytterligare åtgärder vidtas för att göra A-skattebetalarna uppmärksamma

på nödvändigheten av att uppgiften å den slutliga debetsedeln

om erlagd preliminär skatt kontrolleras för undvikande av att den skattskyldige

nödgas erlägga för mycket skatt.

En av de viktigaste förutsättningarna för att källskatteuppbörden skall

fungera tillfredsställande är självfallet att arbetsgivarna fullgör dem åliggande

skyldighet att redovisa och inleverera innehållen källskatt. Såväl från

den enskilde skattebetalarens som från det allmännas synpunkt är det däiför

av stor betydelse att uppbördsmyndigheterna har möjlighet att utöva

nöjaktig kontroll över att arbetsgivarna fullgör sina åligganden. Enligt de

uppgifter, som utskottet erhållit från centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,

vilka uppgifter överensstämmer med uppbördsutredningens

uttalande i ovannämnda betänkande (SOU 1965:23 s. 174), fullgör övervägande

antalet arbetsgivare sina skyldigheter i detta hänseende på ett tillfredsställande

sätt. I sammanhanget bör särskilt uppmärksammas att efter

omorganisationen av uppbördsförvaltningen den 1 januari 1967 och införandet

av ADB-system inom folkbokförings- och uppbördsväsendet påföljande

år de lokala skattemyndigheterna kommer att ha betydligt större möjligheter

än för närvarande att utöva en effektiv kontroll ö\er arbetsgHainas

medverkan i skatteuppbörden.

Vad härefter angår den skattskyldiges möjligheter att kontrollera uppgifterna

rörande av arbetsgivaren innehallen och inlevererad källskatt v ill

utskottet erinra om att Anskattebetalaren erhåller besked om verkställda

källskatteavdrag i samband med löneutbetalningarna. Han kan sedan avstämma

källskatteavdragen dels mot arbetsgivarens anteckning om skatteavdrag

på debetsedeln avseende preliminär skatt, dels mot den kontrolluppgift,

som arbetsgivaren lämnar till taxeringen, och dels mot uppgiften om

erlagd preliminär skatt på debetsedeln å slutlig skatt. I den upplysningsbroschyr,

som tillställs alla skattskyldiga tillsammans med debetsedeln å

slutlig skatt uppmanas den skattskyldige att särskilt kontrollera källskatteavdraget.

Därutöver lämnas i foldern en utförlig och lättfattlig redogörelse

för hur kontrollen av den slutliga skatten i övrigt bör göras. Om den skattskyldige

önskar ytterligare information hänvisas han i broschyren att kontakta

vederbörande lokala skattemyndighet. Enligt utskottets mening är de

uppgifter och den vägledning, som de skattskyldiga får för att utöva kontroll

av debetsedeln, fullt tillfredsställande, varför anledning saknas att tillmötesgå

motionärernas önskemål om ytterligare information i detta hänseende.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen II: 18.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1966

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de Iikalydande motionerna I: 118 av herr Lundström

och II: 160 av herr öhvall angående ränta å restituerad

skatt,

2) de Iikalydande motionerna 1:516 av herrar Lidgard

och Wallmark samt 11:615 av herr Fridolfsson i Stockholm

m. fl angående anstånd med inbetalning av skatt,

3) de Iikalydande motionerna 1:532 av herr Strandberg

och II: 648 av herr Petersson angående kvarskatteräntan

vid samtaxering av makar, ävensom

4) motionen II: 18 av herrar Sjöholm och Rubin om

åtgärder för kontroll beträffande av arbetsgivare innehållen

skatt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 november 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*, fröken

Ranmark*, herrar Stefanson*, Wärnberg*, Tage Johansson, Lundström*,

Enarsson*, Ottosson och Mattsson*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Allard*, Vigelsbo*,

Engkvist, fru Nettelbrandt*, herrar Andersson i Essvik, Forsberg*, Carlsson

i Västerås, öhvall och Börjesson i Falköping.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herrar Stefanson, Lundström, Enarsson, Ottosson, Mattsson, Magnusson

i Borås, fru Nettelbrandt, herrar öhvall och Börjesson i Falköping,

vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 12, som börjar med »Ett införande»

och slutar med »motionerna I: 118 och II: 160» bort ha följande

lydelse:

Den ordning som gäller härvidlag, nämligen att restitutionsränta inte utgår,

när särskild skatteberäkning i någon form är beroende av ansökan från

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år W66 15

den skattskyldige, är ur rättvisesynpunkt icke tillfredsställande. Det synes

icke rimligt att den skattskyldige, trots att hans besvärstalan bifalles, inte

ens i den mån skatterestitution utgår skall kompenseras för ränteförlust

under processtiden.

Detta resonemang har generell giltighet i fråga om ränta å restituerad

skatt. I motionerna anföres ett konkret exempel på de med hänsyn till rättssäkerhetens

krav stötande verkningarna av ett fall angående ackumulerad

inkomst, avseende skatt på grundval av 1958 års taxering där den skattskyldige

ännu 1966 ej fått ut det belopp, varom fråga är — trots framgång både

i prövningsnämnden och kammarrätten.

Utskottet anser dels att gällande rätt härvidlag av både principiella och

praktiska skäl är behäftad med betydande olägenheter, dels att det förslag

som framförts av uppbördsutredningen inte skulle lösa dessa problem.

dels att utskottet under punkten 1 bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 118 av herr Lundström samt II: 160 av herr öhvall, måtte

A) antaga följande förslag till

Förordning

angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 21 maj 1965 (nr 153) om

särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen den 21 maj 1965 om särskild

skatteberäkning i vissa fall för makar skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

10 §.

Bifalles ansökan---slutlig skatt.

Bifalles ansökan om skatteberäkning senare, skall belopp varmed skatt

nedsättes avkortas eller, där restitution skall ske, tillställas den skattskyldige

på sätt som anges i uppbördsförordningen. På restituerat belopp utgår

ränta med fem procent utom för tid före utgången av året efter taxeringsåret.

Föranleder skatteberäkning---skatt tillämpning.

B) i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla behovet av en

översyn av i olika författningar intagna föreskrifter om

ränta å restituerad skatt.

2) av herr Vigelsbo.

MA0CUS IOKTR. STHLM 1*4 440020

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.