Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

1966-02-22 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:6, Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

1

Nr 6

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående avdrag vid beskattningen för värdeminskning

av maskiner, inventarier och byggnader, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 211 av herr Svanström samt II: 265 av

herrar Franzén i Träkumla och Gustafsson i Stenkyrka, vari hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning om

införande av »ö-avdrag» vid beskattning och om andra åtgärder syftande

till kostnadsminskning för företagare på Gotland och Öland;

2) de likalydande motionerna I: 501 av herr Bengtson m. fl. och II: 620

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

a) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning av frågan

om en sådan utformning av beskattningssystemet, att detsamma kan användas

i den aktiva lokaliseringspolitikens syfte, samt

b) medge att investeringsfonderna inom lokaliseringspolitiskt stödområde

må användas i lokaliseringspolitiskt syfte tills vidare enligt de grunder, som

gällde t. o. m. den 30 juni 1965;

3) de likalydande motionerna 1:523 av herr Johan Olsson m. fl. och

II: 629 av herr Jonsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande sådan

ändring av avskrivningsreglerna för byggnad, som ingår i rörelse eller jordbruk,

att en ökad avskrivning kan medges under byggnadens första tid;

4) de likalydande motionerna I: 529 av herrar Stefanson och Per Jacobsson

samt II: 617 av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag om införande

av rätt till avskrivning av industribyggnader med 35 procent under de

fem första åren i de stödområden som gäller för lokaliseringspolitiken samt

uppdraga åt Kungl. Maj :t att föreslå bestämda geografiska gränser för denna

stödform; ävensom

5) de likalydande motionerna I: 536 av herr Sveningsson och II: 652 av

herr Tlujlén m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 3 c samt punkt 4 av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Anvisningar

till 29 §.

3 c. Värdeminskningsavdrag med---särskilda bestämmelser.

Jämkning av---i räkenskaperna.

Har skattskyldigs---- för utskylder.

Ådagalägger skattskyldig,---bokförda värdet.

Har ett---—återstående beloppet.

Skattskyldig må utöver avdrag enligt bestämmelserna i denna punkt åtnjuta

avdrag för beräknad framtida prisstegring med ett belopp, motsvarande

en femtedel av anskaffningskostnaderna för sådana under beskattningsåret

anskaffade maskiner och andra inventarier, vilka vid utgången av

beskattningsåret fortfarande tillhörde rörelsen. Vid tillämpning av denna

bestämmelse skall iakttagas, att kostnaderna för anskaffning av maskiner

och inventarier med en varaktighetstid av högst tre år samt av begagnade

inventarier icke må medräknas samt att, då fråga är om inventarier, som

av den skattskyldige förvärvats från rörelseidkare med vilken han är förbunden

i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, anskaffningskostnaden

må medräknas endast om tillgången tillverkats under beskattningsåret.

4. Skattskyldig må,---undgå taxering.

Avdrag för---tillgångarna anskaffats.

Hava under---lägre belopp.

Har ett---av anskaffningsvärdet.

Har skattskyldig---anskaffade tillgångar.

Oaktat vad---en skattskyldig.

Då tillgångar---till 28 §.

Finnes skattskyldig--— fråga verkställdes.

Den omständigheten —--tredje stycket.

Har före--— tillgodoräknats honom.

Vad i punkt 3 c sista stycket stadgas om extra avdrag på grund av prisstegring

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om maskiner och andra

inventarier, för vilka avdrag för avskrivning åtnjutes enligt bestämmelserna

i denna punkt.

Har aktiebolag---följande åren.

Angående avdrag--— till 41 §.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1967 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1967 eller tidigare år. I samband härmed skall iakttagas

följande. Oaktat bestämmelserna i punkt 3 c sista stycket samt i punkt 4

elfte stycket av anvisningarna till 29 § skola för de beskattningsår, beträffande

vilka taxering verkställes åren 1968—1969, extra avdrag för beräknad

framtida prisstegring medgivas med i det följande angiven procentuell

andel av anskaffningskostnaderna för under vederbörande beskattningsår

anskaffade maskiner och andra inventarier, nämligen

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1968, fem procent av anskaffningskostnaderna,

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1969, tio procent av anskaffningskostnaderna, samt

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1970, femton procent av anskaffningskostnaderna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:211, 1:523, 11:617, 11:620 och 11:652.

Gällande rätt

Maskiner och inventarier

Vid beräkning av inkomst av rörelse och av jordbruksfastighet enligt

bokföring smässiga grunder får i princip åtnjutas årliga värdeminskningsavdrag

för kostnader för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier. Undantagsvis må sådan anskaffningskostnad

i sin helhet avdragas som omkostnad redan under anskaffningsåret,

nämligen i de fall då tillgången beräknas bli förbrukad inom högst tre år.

De närmare bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av maskiner

och inventarier återfinns i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

(jfr punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 §

samma lag). Såvitt här är av intresse innebär bestämmelserna i huvudsak

följande. Vid tillämpning av s. k. planenlig avskrivning bestämmes det

årliga värdeminskningsavdraget normalt enligt avskrivningsplan till viss

procent av tillgångens anskaffningsvärde. Saknas utredning om anskaffningsvärdet,

må avdrag beräknas till viss procent av bokförda värdet eller

av annat lämpligt värde. Huvudregeln för s. k. räkenskapsenlig avskrivning

medger avdrag årligen med högst trettio procent av summan av ingående

bokfört värde å inventariebeståndet och anskaffningskostnaden för

under året inköpta inventarier. Enligt en kompletterande regel får tillgångarna

nedskrivas till ett värde motsvarande restvärdet vid cn årlig avskriv1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 6

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

ning med tjugu procent av inventariebeståndets anskaffningsvärde. Understiger

inventariebeståndets verkliga värde även det angivna restvärdet,

medges avdrag även för härav betingad ytterligare avskrivning. Vare sig

planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning tillämpas utgår man från tillgångens

»historiska» anskaffningskostnad. Någon upp- eller nedräkning

vid höjd resp. sänkt återanskaffningskostnad ifrågakommer alltså inte.

Skillnaden mellan de båda avskrivningsmetoderna ligger främst däri, att

medan den planenliga avskrivningen är ställd i relation till tillgångens antagna

arliga förslitning, den räkenskapsenliga avskrivningen är i princip

oberoende av förslitningens omfattning.

Frågan om avskrivning å inventarier på grundval av annat värde än

anskaffningsvärdet behandlades av förctagsbeskattningskommittén i dess

år 19o4 avgivna betänkande med förslag till ändrad företagsbeskattning

(SOU 1945: 19). Kommittén föreslog inte någon ändring i tidigare gällande

bestämmelser om avskrivning på grundval av anskaffningsvärdet. Härvid

erinrade kommittén om den kritik, som riktats mot avskrivningsregler

innebärande en periodisering av den historiska anskaffningskostnaden. I

tider med fallande penningvärde medför dylika regler att det sammanlagda

beloppet av gjorda avskrivningar inte svarar mot kostnaden för ett återanskaffande

av en med den avskrivna maskinen likvärdig sådan. Det kan

således göras gällande att i angivna läge en viss förtäring av företagets kapital

äger rum genom beskattningen. Från näringslivets sida har också vid

skilda tillfällen yrkats, att avskrivningarna borde få grundas på maskinens

nuvärde vid varje avskrivningstillfälle. Vid övervägande av frågan om avskrivning

på anskaffningsvärde eller nuvärde fann kommittén, att så starka

invändningar från såväl teoretisk som praktisk synpunkt måste framställas

mot en avskrivning på nuvärdet, att kommittén inte kunde förorda något

förslag i denna riktning. Härvidlag hänvisade kommittén till det förhållandet

att någon enhetlig uppfattning inte råder om det teoretiskt riktiga i en

avskrivning på nuvärdet. Det hävdas nämligen, anförde kommittén, att något

godtagbart resultat inte uppnås om man isolerat beaktar prisförändringarna

för allenast en post i balansräkningen. En förlust på tillgångssidan

sammanhängande med en nedgång i penningvärdet kan mycket väl från

företagets synpunkt vara kompenserad genom en vinst på passivsidans

skulder. Det sagda exemplifierades av kommittén med det tänkta fallet att

en maskin helt finansierats med lanade medel och att de mot avskrivningarna

svarande beloppen skulle användas för amorteringar å lånet. Om avskrivning

på nuvärdet skulle medges i en sådan situation, innebar detta

endast att företaget tillfördes en vinst lika stor som den förlust, vilken långivaren

åsamkades. Kommittén underströk vidare de utomordentliga praktiska

svårigheter, som skulle vara förenade med tillämpningen av en bestämmelse

av dylik innebörd. Härom anförde kommittén följande.

Skulle nuvärdet fastställas för varje tillgång för sig, föreligger merendels

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966 5

det förhållandet, att på grund av teknikens utveckling dem äldre maskinen

ersatts av en ny med helt eller delvis annorlunda konstruktion, varför rätta

jämförelser mellan anskaffningskostnaderna vanligen inte kan göras. En

undersökning och omräkning av antytt slag skulle behöva verkställas för

varje maskin och varje år. En annan möjlighet skulle vara att söka fastställa

ett för vissa grupper av inventarier gemensamt prisindex, men även

ett sådant prisindex är då det gäller det enskilda företaget ofta nog högst

missvisande, beroende på en skiftande sammansättning av inventariebestånd

och maskinernas individuella ålder. Med denna metod skulle alltsa

nås högst ojämna resultat samtidigt som tillämpningssvårigheterna i det

väsentliga likväl skulle bestå.

Kommittén framhöll tillika, att spörsmålet om avskrivning på anskaffnings-

eller nuvärdet i väsentlig mån reducerades till följd av den av kommittén

föreslagna degressiva avskrivningsmetoden, vilken tillät en avskrivning

av mer än 50 procent av anskaffningsvärdet under de två första åren,

samt än ytterligare på grund av kommitténs förslag i fråga om lagstiftningen

rörande investeringsfonder.

Två reservanter inom kommittén uttalade, att de inte kunde godta de

mera teoretiska argument på vilka majoriteten grundat sitt avvisande av

frågan om avskrivning på ett högre värde än anskaffningsvärdet. De betonade

den betydelse den fria avskrivningen haft för företagen i tider av

starkt stigande återanskaffningskostnader på maskiner och inventarier.

Om det i företaget arbetande kapitalet i ett sådant läge skulle kunna hållas

intakt, var enligt reservanternas mening en avskrivning på återanskaffningsvärdet

eller i varje fall på de löpande nuvärdena erforderlig.

Företagsbeskattningskommitténs förslag i nu berörda del lades — med

vissa jämkningar — till grund för nu gällande lagstiftning.

Byggnader m. m.

Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkt av jordbruksfastighet

avdrag göras för värdeminskning av till jordbruket

eller dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna

för driften nödiga bostadsbyggnader.

Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning in. in. är

meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

ävensom i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till

lagen den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.

Nämnda bestämmelser om värdeminskningsavdrag äger tillämpning vid

inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt 2

fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående

rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig

redovisning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss

procent av byggnadens värde. För fkstställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)

finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen. Ytterligare anvisningar för tillämpning

av bestämmelserna har lämnats av riksskattenämnden i dess meddelande

nr 4: 1 år 1954 och nr 5: 1 år 1955. Ifrågavarande bestämmelser och anvisningar

innebär i korthet följande.

I törsta hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan

visas. Härvid beräknas värdeminskningsavdrag enligt värdeminskningsplan.

Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock

värdet upptagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare

åtnjutna värdeminskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet

värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i

planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för

byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent

av detta ingångsvärde.

Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en

schablonmetod, innebärande att värdet av byggnaden upptages till två

tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger

25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och

särskilda förmåner. Dessa anses såsom mera betydande om värdet av förmånerna

överstiger en tiondedel av det taxerade jordbruksvärdet. Någon

plan för beräkning av värdeminskningsavdraget erfordras icke vid tillämpning

av schablonmetoden. Vidare gäller att varje taxeringsenhet bör behandlas

för sig även för det fall, att flera taxeringsenheter tillsammans

bildar en förvaltningsenhet.

Värdet kan också bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid

man utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till

detta värde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts

eftei den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet

hänför sig. Å ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden

enligt plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.

Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot inte

avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.

^ ärdeminskningsavdraget kan slutligen beräknas enligt ytterligare en

metod. Riksskattenämnden har sålunda uttalat att, om en jordbrukare kan

visa anskaffningskostnaden för viss eller vissa byggnader, som uppförts

före den tidpunkt till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet

hänför sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan

schablonmässigt beräknade värdet, han bör äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget

enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar

hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966 ■

givna värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det

första år på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt

plan.

I allmänhet medges avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader

med IV2 procent av byggnadens värde.

Oavsett efter vilken metod avskrivningsunderlaget bestämmes kan i vissa

fall ifrågakomma reducering av avskrivningsunderlaget med hansyn till den

i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

meddelade bestämmelsen rörande mervärde för s. k. överloppsbyggnader.

Denna bestämmelse avser endast jordägarens egen bostadsbyggnad exempelvis

en slottsbyggnad — och sålunda inte driftbyggnader. Driftbyggnader

medräknas i avskrivningsunderlaget även om de tillfälligtvis inte användes.

Skattskyldighet vid försäljning av byggnad å jordbruksfastighet bedömes

enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Detta innebär att skattskyldighet

inte föreligger om fastigheten innehafts 10 ar eller längre tid.

För kostnad för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas i

ägarens rörelse får avdrag i princip åtnjutas endast i form av årliga

värdeminskningsavdrag. (Bestämmelserna härom återfinns i punkt 7 av

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.) I vissa särskilda fall får

emellertid byggnadskostnaden i sin helhet avdragas under det år, då utgiften

för byggnadens uppförande ägt rum, nämligen i sådana fall då fråga

är om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år.

Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.

I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på

taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom

torde även andra värden kunna komma till användning, beroende på utredningen

i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet

eller ett särskilt efter värdering beräknat värde.

I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget

inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste

nämligen i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid

fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering

ännu inte ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt

maskinvärde. Värdet av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt

maskinvärde får nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig eller

planenlig avskrivning å inventarier beroende på om den skattskyldige

är berättigad till räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar

eller inte. I fråga om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier,

vilkas värde vid fastighetstaxeringen visserligen inräknats i byggnadsvärdet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

men inte åsatts särskilt maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning

av byggnad fastställda bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte

att sådana inventarier måste avskrivas efter samma låga procentsats som

byggnaden i övrigt. I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor,

varmvattencisterner m. m.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts beroende av den förebragta utredningen om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning

å fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.

Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad

särskilt stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis

avdrag för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4

procent å anskaffningsvärdet.

Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,

hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse —

inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag

för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt eller

inte bedöms sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid försäljning

av fast egendom.

Investeringsfonder för konjunkturutjämning

Rätt att göra avsättning till investeringsfond tillkommer enligt 1955 års

förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning, i nämnda

förordnings nu gällande lydelse, svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk

förening och svensk sparbank. Avsättning får ske till investeringsfond

för rörelse med högst 40 procent av årsvinsten före skatt och under förutsättning

att ett belopp motsvarande, för aktiebolag, 46 procent och, för

ekonomisk förening och sparbank, 40 procent av den gjorda avsättningen

inbetalats å särskilt konto i riksbanken. Denna utbetalning skall ha verkställts

senast den dag, då företaget har att avge allmän självdeklaration

för det beskattningsår, då avsättning till investeringsfond skett. Enligt

9 § 1 mom. i förordningen äger Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen besluta att investeringsfond under

den tid och under de villkor i övrigt, som läget på arbetsmarknaden påkallar,

skall eller må tas i anspråk för sitt ändamål. Beslutet kan vara

generellt, d. v. s. avse samtliga företag eller företag av viss beskaffenhet

eller också gälla visst eller vissa företag. Om sådant beslut meddelats,

äger företaget från riksbanken utfå fyrtio procent eller, om aktiebolag uttager

medel, som inbetalats efter den 30 juni 1960, eller ekonomisk förening

uttager medel, som inbetalats efter nämnda dag men före den 1 juli 1963,

fyrtiosex procent av det belopp av investeringsfonden, som skall eller må

tagas i anspråk.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966 9

Emellertid äger Ivungl. Maj :t efter ansökan från vederbörande foretag besluta

att investeringsfond får tagas i anspråk för sitt ändamål under längre

tid än nyss sagts. Bestämmelser härom är införda i 9 § 3 mom. Forutsat - ningen för sådant beslut är, att det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden

och övriga förekommande omständigheter befinnes vara av synnerlig

vikt för det allmänna att viss investering igångsättes.

Under samma förutsättning kan Kungl. Maj:t enligt sistnämnda forfattningsrum

meddela preliminärt beslut att investeringsfond, som framde es

avsättes, får tagas i anspråk för sitt ändamål. Om sådant preliminärt beslut

meddelats, skall arbetsmarknadsstyrelsen meddela slutligt beslut i enlighet

med det preliminära beslutet, sedan uppgift inkommit från länsstyrelsen

om att avdrag för avsättning till investeringsfond medgivits vid inkomsttaxeringen.

Beslut om ianspråktagande enligt 3 mom. får avse högst /5 procent av

sådana vid tidpunkten för beslutet kvarstående fondmedel, beträffande

vilka beslut enligt 1 mom. inte meddelats, och, såvitt avser framtida investeringar,

75 procent av dessa. Det belopp som får tas i anspråk får vidare mte

överstiga 75 procent av kostnaderna under den tid beslutet avser for dan

angivna investeringar eller bidrag. Man får således vid tillämpning av 3 inom.

inte avskriva mer än 75 procent av investeringskostnaderna med anlitande

av investeringsfonden. Vid ianspråktagande enligt 3 mom. medges vidare

inte det investeringsavdrag om 10 procent av ianspråktagna fondmedel,

varom förmäles i 16 § första stycket i förordningen......

I samband med att 1963 års vårriksdag antog vissa ändringar i forordningen

om investeringsfonder för konjunkturutjämning beslöts att avsättningar

till konjunkturutjämningsfond fr. o. m. den 1 juli 1963 tempor

skulle kunna tas i anspråk i lokaliseringsfrämjande syfte. Rätten att använda

investeringsfonderna för sådant ändamål upphörde emellertid nar

det statliga lokaliseringsstödet trädde i kraft den 1 juli 1965. Aven efter

denna tidpunkt har emellertid Kungl. Maj :t medgivit att investenngsfondsmedel

fått användas i lokaliseringspolitiskt syfte. De tillstand som darvi

meddelats har avsett den begränsade rätt till ianspråktagande av fondmedel,

som gäller enligt förenämnda 9 § 3 mom.

Frågornas tidigare behandling

Maskiner och inventarier

Frågan om rätt till avdrag för avskrivning å maskiner och inventarier

på grundval av återanskaffningskostnaden har vid flera tillfällen vant föremål

för riksdagens prövning. Motionsvis framställt lagstiftningsyrkande

om rätt till avdrag för framtida prisstegring å maskiner och inventarier har

av riksdagen avvisats såväl 1963 och 1964 som 1965. Bevillningsutskottet avstyrkte

med motivering bl. a. (bet. nr 27/1963, nr 23/1964 och nr 10/1965) att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

frågan om värdeminskningsavdrag på maskiner och inventarier borde prövas

i samband med allmänna skatteberedningens överväganden rörande företagsbeskattningen

i dess helhet. 1965 års bevillningsutskott hänvisade till

att i ett av värdesäkringskommittén år 1963 avgivet betänkande (SOU

1964: 1 och 2) lämnats en redogörelse för en indexvärdemetod dels vid planenlig

avskrivning och dels vid räkenskapsenlig avskrivning. Enligt denna

redogörelse skulle en indexreglerad avskrivningsmetod komma att ge upphov

till åtskilliga deklarations- och taxeringstekniska problem. Införandet

av en dylik avskrivningsmetod krävde därför enligt kommitténs mening

ingående och allsidiga överväganden.

Byggnader m.m.

Fragan om avdrag för värdeminskning av byggnad i jordbruk har prövats

av riksdagen flera gånger, senast år 1964. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 21/1964 avstyrkte bevillningsutskottet ett motionsyrkande

om utredning i syfte att möjliggöra högre initialavskrivning på sådan

byggnad. Utskottet vitsordade därvid att den för närvarande i praktiken

vanligast förekommande metoden för värdeminskningsavdragets beräkning

(den s. k. schablonmetoden) kan leda till otillfredsställande och missvisande

resultat åtminstone i fråga om sådana mindre jordbruksfastigheter, där värdet

av byggnaderna jämfört med värdet av marken är högt. Utskottet erinrade

emellertid om att en särskild sektion inom skattelagssakkunniga år 1963

avlämnat promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om avdrag för

värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader och att detta förslag var

föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Fragan om avdrag för värdeminskning av byggnad i rörelse har likaledes

prövats av riksdagen flera gånger. Senast skedde detta 1965, då motionsyrkanden

om bl. a. rätt till högre initialavskrivning å byggnader lämnades

utan atgard. Riksdagen godtog därvid bevillningsutskottets hemställan

i bet. nr 10, dan utskottet vitsordade, att byggnad, som används i rörelse, under

de forsta åren regelmässigt torde undergå en förhållandevis större värdeminskning

an senare och att en degressiv avskrivningsmetod därför skulle

ge en riktigare bild av byggnadens faktiska förslitning. Införande av regler,

som medger högre initialavskrivning, kunde emellertid enligt utskottets

mening mte ske utan en samtidig omprövning av inkomstbegreppet och

av reglerna om beskattning av realisationsvinst. Med hänsyn härtill och då

fråga om vardeminskningsavdrag för byggnad i rörelse behandlades av

oretagsskatteutredningen ansåg utskottet sig inte kunna för det dåvarande

bitrada yrkandena om högre initialavdrag för byggnader i rörelse.

Vad särskilt angår frågan om högre initialavskrivning på byggnader i

lokaliseringspolitiska stödområden uttalade förra årets bevillningsutskott

(bet. nr 10) att starka principiella skäl talade mot ett system, som genom

att bereda förmåner vid beskattningen särskilt gynnade företag, vilka eta
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966 11

bleras på viss ort och att det statliga ekonomiska stödet för lokalisering i

huvudsak borde ges i form av bidrag och lån och inte genom skattemässiga

förmåner. Värdet av sådana förmåner kunde enligt utskottets mening ifrågasättas

som en åtgärd för ett lokaliseringspolitiskt ändamål. Särskilt i

fråga om nystartade företag torde det i allmänhet förhålla sig så, att vinstmöjligheterna

under de första verksamhetsåren var starkt begränsade. Inte

sällan torde verksamheten under denna tid vara förlustbringande — ett förhållande

som för övrigt utgjorde ett av skälen till att 1960 års riksdag antog

lagstiftningen om rätt till förlustutjämningsavdrag.

Motioner med begäran om särskilda åtgärder — bl. a. införande av skattefrihet

för nystartade och utvidgade företag inom sysselsättningssvaga

områden och av förhöjt investeringsavdrag vid investeringar i sådana områden

— i syfte att där stimulera näringslivets utveckling — har med i

huvudsak samma motivering av utskottet avstyrkts såväl 1961 som 1962

(bet. 34/1961 och 9/1962).

Motionerna

Maskiner och inventarier

I motionerna I: 536 och II: 652 framhålles att företagens självfinansieringsmöjligheter

skulle förbättras om de skulle medges rätt till avskrivning

å maskiners och inventariers återanskaffningsvärde. Avskrivning på

sådana tillgångars historiska anskaffningsvärde medför att de samlade

avskrivningarna i tider av fallande penningvärde är otillräckliga för anskaffning

av ett mot den avskrivna tillgången svarande nytt inventarium.

Under den fria avskrivningsrättens tid kunde kapitalförtäring undvikas

om företaget besatt tillräckligt avskrivningsunderlag och uppvisade ett bruttoresultat

som medgav större årliga avskrivningar och alltså en förkortad

avskrivningstid. Genom att den fria avskrivningsrätten togs bort har de företag

som är skyldiga att följa kommunalskattelagens bestämmelser om

redovisning av intäkt av rörelse kommit i ett sämre läge. Att avskrivning

på återanskaffningsvärdet är en företagsekonomiskt korrekt redovisningsprincip

illustreras bl. a. av att postverket, statens järnvägar och televerket

sedan länge tillämpar denna princip.

Eftersom det inte är möjligt att beräkna en tillgångs framtida återanskaffningsvärde

får ett schablonmässigt förfarande tillämpas. Erfarenhetsmässigt

vet man att prisstegringen under ett inventariums ekonomiska varaktighetstid

rör sig om 25 ä 30 %. En avskrivning å 120 % av den ursprungliga

anskaffningskostnaden skulle sålunda ge ett i stort sett tillfredsställande

resultat.

Byggnader m. m.

Enligt motionärerna i motionerna I: 523 och II: 629 är de avskrivningsregler

som för närvarande gäller beträffande byggnader, som ingår i rörelse

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

eller jordbruk, inte tillfredsställande utformade. Den verkliga värdeminskningen

och den tillåtna avskrivningen överensstämmer inte i tiden, och

även sett på byggnadernas totala livslängd uppstår ofta betydande differenser,

då avskrivningstiden i allmänhet är för lång i förhållande till anläggningarnas

ekonomiska livslängd.

Det torde vara så att användningssätten för byggnader tillhörande industri

och jordbruk snabbt skiftar. Genom den forcerade strukturomvandling som

kännetecknar näringslivet, inträffar ofta stora värdeminskningar på kort

tid. Den snabba anpassning som numera fordras till en ny konkurrenssituation

bromsas genom de nuvarande avskrivningsreglerna.

För att undvika de risker som här nämnts bör ändring av avskrivningsreglerna

för byggnader i rörelser och jordbruk övervägas, så att man närmar

sig det norska systemet med initialavskrivning för byggnader med 12 procent.

Yrkandet i motionerna I: 529 och II: 617 syftar till att stimulera redan

existerande företag att bygga ut sin verksamhet och uppmuntra företag i

Syd- och Mellansverige att förlägga filialer och dotterföretag i stödområdena.

Härigenom skapas enligt motionärernas mening ett värdefullt komplement

till det övriga lokaliseringsstödet. Rätten till initialavskrivningar bör emellertid

självfallet även tillkomma nystartade företag i stödområdena, ehuru

motionärerna är medvetna om att dessa inte alltid kan förväntas uppvisa

sådana vinstresultat under de första åren att avskrivningsmöjligheterna

helt kan utnyttjas. Den föreslagna skattereformen har dock riss betydelse

även i detta sammanhang.

Motionärerna i motionerna I: 211 och II: 265 framhåller att Gotland och

Öland under många år uppvisat en starkt negativ befolkningsutveckling,

som för Ölands vidkommande fortsätter. För att inte ytterligare utflyttning

skall ske från Öland i väntan på att bron till fastlandet skall hinna färdigställas

borde åtgärder nu insättas för att skapa nya arbetstillfällen på ön.

En möjligen framkomlig väg vore att erbjuda företagare som är villiga att

etablera sig på öar utan fast broförbindelse extra skattelättnader. Det är

ju ostridigt att »företagen» belastas med högre fraktkostnader för sina

olika transporter än motsvarande företag på fastlandet. Även små transportsträckor

kan när fråga blir om omlastning från båt eller färjförbindelser

medföra väsentligt högre fraktkostnad än motsvarande avstånd på fastlandet.

I motionerna I: 501 och II: 620 erinras om att kommittén för näringslivets

lokalisering i sitt betänkande förordat att investeringsfonderna tills vidare

skulle få användas i lokaliseringspolitiskt syfte men att kommittén fann

investeringsfonderna på längre sikt mindre lämpliga i det lokaliseringspolitiska

syftet och i stället förordade särskild rätt till initialavskrivning

som lokaliseringspolitiskt medel. I proposition nr 185/1964 angående rikt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966 13

linjerna för lokaliseringspolitiken föreslogs emellertid att investeringsfondernas

användning i lokaliseringspolitiskt syfte skulle upphöra, när det nya statliga

lokaliseringsstödet trädde i kraft. Investeringsfonderna skulle i fortsättningen

användas endast i konjunkturpolitiskt syfte. Detta blev också riksdagens

beslut. Även efter den 1 juli 1905 har emellertid investeringsfondsmedel

fått användas på ett sätt, som varit av betydelse för det lokaliseringspolitiska

syftet. I statsverkspropositionen framhåller departementschefen

vid sin behandling av frågan om lokaliseringsbidragen, att för exempelvis

Norrbottens län ca 900 nya sysselsättningstillfällen beräknas tillkomma i

olika företag som en följd av att investeringsfondsmedel fått tas i anspråk

efter den förutnämnda tidpunkten. Dessa tillstånd, som meddelats av regeringen,

torde emellertid i stort sett ha lämnats endast till storföretag. En

annan regel synes ha varit att huvuddelen av investeringarna varit knuten

till de stora bebyggelsekoncentrationerna och endast en mindre del till de

områden som har behov av en aktiv lokaliseringspolitik. Detta anser motionärerna

otillfredsställande från lokaliseringspolitisk synpunkt.

Erfarenheterna ger vid handen, att beskattningssystemets utformning kan

ha stor positiv betydelse för det lokaliseringspolitiska syftet. Även i andra

länder, där man mera genomgående använt skattesystemet i lokaliseringspolitiken,

har man noterat en positiv effekt.

Motionärerna finner det angeläget att skatteinstrumentet på ett mera

konsekvent sätt kommer till användning även i vårt lands lokaliseringspolitik

och anser att frågan om den lämpligaste utformningen av ett lokaliseringspolitiskt

skatteinstrument skyndsamt bör utredas.

Även om det inte befinnes lämpligt att permanent använda investeringsfonderna

i lokaliseringspolitiskt syfte, bör de dock, i avvaktan på resultatet

av den föreslagna utredningen, kunna användas i lokaliseringspolitiskt

syfte särskilt inom norra stödområdet och områden, som enligt riksdagens

beslut kan bli jämställda därmed. Men det bör då ske enligt de generella

bestämmelser som gällde för tiden fram t. o. m. den 30 juni 1965.

Utskottets yttrande

I förevarande betänkande har utskottet att ta ställning till motionsyrkanden

som syftar dels till en liberalisering av reglerna rörande värdeminskningsavdrag

för byggnader, maskiner och inventarier i inkomstkällorna jordbruksfastighet

och rörelse, dels till att genom olika lättnader i beskattningen

stimulera företagsamhet inom vissa områden.

Utskottet upptar först till behandling de motionsyrkanden som avser

värdeminskning av maskiner och inventarier.

Enligt gällande regler för beräkning av inkomst av rörelse och inkomst

av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder åtnjuter skattskyldig

i princip avdrag för kostnad för anskaffning av maskiner och inventa
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

rier för stadigvarande bruk i form av värdeminskningsavdrag. För bestämmande

av avdragets storlek anvisar kommunalskattelagen olika avskrivningsmetoder,

vilka har det gemensamt att på kortare eller längre sikt hela

anskaffningskostnaden får avskrivas. I allmänhet får avdrag ske årligen

med en på visst sätt beräknad del av anskaffningskostnaden, men i fråga

om inventarier med en varaktighetstid av högst tre år gäller att hela kostnaden

för tillgången får avdragas på en gång det år under vilket tillgången

i fråga anskaffats.

I motionerna I: 536 och II: 652 yrkas sådan ändring av gällande beskattningsregler

att ett schablonavdrag kan erhållas för beräknad framtida prisstegring

på maskiner och inventarier.

Enahanda yrkande har tidigare på förslag av bevillningsutskottet upprepade

gånger avvisats av riksdagen.

Bevillningsutskottet har vid prövning av förevarande fråga bl. a. framhållit

att gällande lagstiftning innehåller bestämmelser, vilka är ägnade

att avsevärt reducera betydelsen av frågan om återanskaffningskostnad som

underlag för avskrivning på maskiner och inventarier. Utskottet har också

hänvisat till att såväl företagsbeskattningskommittén som värdesäkringslcommittén

vid sina bedömningar funnit en indexreglerad avskrivningsmetod

vara förenad med åtskilliga deklarations- och taxeringstekniska problem

samt hänvisat till att förevarande fråga med hänsyn till dess komplicerade

natur i första hand bör prövas i samband med företagsskatteutredningens

behandling av företagsbeskattningen i dess helhet. Med det anförda och

då några skäl för en ändring av utskottets tidigare ståndpunktstagande

inte förebringats avstvrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionerna

I: 536 och II: 652.

Vad härefter angår frågan om avdrag för värdeminskning av byggnad i

jordbruk och i rörelse har i motionerna I: 523 och II: 629 framställts utredningsyrkande

av innebörd att sådant avdrag skall kunna erhållas med högre

belopp under byggnadens första tid.

Utskottet kan — i likhet med föregående års bevillningsutskott, som hade

att pröva ett motionsyrkande av motsvarande innehåll — ansluta sig till

syftet med motionerna. Den lineära avskrivningsmetod med enhetlig årlig

avskrivningsprocent som tillämpas i Sverige återspeglar inte den faktiska

minskningen av en byggnads värde. Ett införande av regler som medger

högre initialavskrivning på byggnader i jordbruk och i rörelse framstår

därför i och för sig som önskvärt. En sådan ändring av gällande bestämmelser

förutsätter emellertid — som utskottet tidigare upprepade gånger

framhållit — en omprövning av inkomstbegreppet och av reglerna för beskattning

av realisationsvinst vid försäljning av fast egendom. Inte minst

med hänsyn härtill anser utskottet det uppenbart att avskrivningsreglerna

för byggnad i första hand bör prövas av företagsskatteutredningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

På grund härav avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionerna

I: 523 och II: 629.

Utskottet övergår härefter till att behandla de motionsyrkanden, vilka

syftar till att genom beredande av vissa skattelättnader stimulera till företagsamhet

inom sysselsättningssvaga områden.

I motionerna I: 529 och II: 617 yrkas riksdagsskrivelse med begäran dels

om förslag till införande av regler, som medger högre initialavskrivning på

industribyggnader belägna inom lokaliseringspolitikens stödområden, dels

om bestämda geografiska gränser för en sådan stödform. Motionerna I: 211

och II: 265 syftar till skattelättnader för företagare på Gotland och Öland,

medan motionärerna i motionerna I: 501 och II: 620 bl. a. yrkar utredning

av frågan om beskattningsreglernas användning som ett lokaliseringspolitiskt

instrument.

Med anledning härav vill utskottet som sin mening uttala att starka principiella

skäl kan anföras mot ett system som genom att bereda skattemässiga

förmåner särskilt gynnar företag vilka etableras eller är etablerade på viss

ort. Enligt utskottets uppfattning bör statligt ekonomiskt stöd för lokalisering

ges i enlighet med de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik som

uppdragits i proposition nr 185/1964 och som godkänts av riksdagen. I denna

proposition framhålles att det ekonomiska stödet till företagslokalisering

inte får ha till syfte att subventionera bort lokala eller regionala olikheter

i den allmänna kostnadsnivån mellan orter i skilda delar av landet. Den

första och viktigaste förutsättningen för ekonomiskt stöd bör vara att företaget

från företagsekonomisk synpunkt bedöms bärkraftigt, så att verksamheten

efter ett inledande stöd av engångskaraktär kan drivas företagsmässigt

och konkurrera med annan företagsamhet på lika villkor. Ett beredande

av lättnader vid beskattningen skulle enligt utskottets mening betyda

att staten mer eller mindre fortlöpande lämnade direkta driftsubventioner

till företagen. Härigenom skulle även icke bärkraftig företagsamhet kunna

hållas vid liv och konkurrensförhållandena företagen emellan kunna snedvridas.

Med det anförda anser utskottet sig böra avstyrka motionerna 1: 529 och

II: 617 samt I: 211 och II: 265 ävensom motionerna I: 501 och II: 620 i nu

berörda del.

Utskottet har slutligen att ta ställning till det särskilda yrkandet i motionerna

I: 501 och II: 620 att investeringsfonderna skall få tas i anspråk för

lokaliseringspolitiska ändamål i den omfattning som gällde före den 1 juli

1965.

Vid 1963 års vårriksdag genomfördes vissa ändringar i förordningen om

investeringsfonder för konjunkturutjämning. I samband därmed beslöts

att avsättningar till konjunkturutjämningsfond fr. o. in. den 1 juli 1963

tills vidare skulle få tas i anspråk i lokaliseringspolitiskt syfte. Denna rätt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

upphörde i och med att riksdagen antog den tidigare omnämnda propositionen

nr 185/1964 med förslag till en aktiv lokaliseringspolitik. Kungl. Maj :t

har emellertid även efter den 1 juli 1965, då det statliga lokaliseringsstödet

började tillämpas, i vissa fall medgivit att investeringsfonder fått användas i

lokaliseringspolitiskt syfte. Dessa medgivanden har emellertid lämnats med

stöd av bestämmelser i investeringsfondsförordningen, enligt vilka endast

75 procent av avsatta medel får tas i anspråk för investeringar och som dessutom

inte medger något extra investeringsavdrag vid inkomstberäkningen.

Motionärerna yrkar att investeringsfonderna — i avbidan på resultatet

av den utredning, varom motionärerna framlagt förslag och för vilken

redogörelse lämnats i det föregående — skall få användas i syfte att främja

lokaliseringspolitiken särskilt inom norra stödområdet.

Utskottet har som sin mening redan framhållit att lokaliseringspolitiken

bör främjas direkt genom statliga bidrag och lån och inte indirekt via

beskattningsreglerna. Investeringsfondernas primära uppgift bör vara att

utgöra ett verksamt medel i den konjunktur ut jämnande politiken. I den

mån avsteg från denna huvudprincip görs, bör det i varje fall inte ske annat

än i undantagsfall. När på senare tid medgivanden lämnats att använda

investeringsfonder för lokaliseringspolitiska ändamål torde detta — vilket

för övrigt framgår av vad chefen för finansdepartementet uttalade i årets

remissdebatt — i huvudsak ha skett för att förmå stora svenska industrier

att etablera sig inom sysselsättningssvaga områden. Därmed har man velat

skapa »större garantier för en permanent fortsatt sysselsättning» än som

skulle vinnas genom att mindre, ekonomiskt sämre utrustade företag erhåller

hjälp vid nyetablering.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 501 och II: 620 även

i nu berörda del.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

.4. beträffande avdrag för beräknad framtida prisstegring

på maskiner och inventarier

att de likalydande motionerna 1: 536 av herr Sveningsson

och II: 652 av herr Thylén m. fl. icke anåtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

B. beträffande högre initialavskrivning på byggnader i

inkomstkällorna jordbruksfastighet och rörelse

att de likalydande motionerna 1: 523 av herr Johan Olsson

m. fl. och II: 629 av herr Jonsson m. fl. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

C. beträffande utredning av frågan om beskattningssystemets

användning i lokaliseringspolitiskt syfte

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

att de likalydande motionerna I: 501 av herr Bengtson

m. fl. och II: 620 av herr Hedlund m. fl. i denna del icke

inåtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

D. beträffande investeringsfondernas användning tills vidare

i lokaliseringspoliliskt syfte

att de likalydande motionerna I: 501 av herr Bengtson

m. fl. och II: 620 av herr Hedlund m. fl. i denna del icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

E. beträffande högre iniiialavskrivning på byggnader inom

lokaliserings politiskt stödområde

att de likalydande motionerna I: 529 av herrar Stefanson

och Per Jacobsson samt II: 617 av herr Gustafsson i Skellefteå

m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

ävensom

F. beträffande särskilda beskattningsregler för företagare

på Gotland och Öland

att de likalydande motionerna I: 211 av herr Svanström

samt II: 265 av herrar Franzén i Träkumla och Gustafsson

i Stenkyrka icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,

Elofsson*, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson*,

Paul Jansson, Ottosson och Arne Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson

i Göteborg, Kärrlander*, Vigelsbo, Engkvist*, Asp, Larsson i Umeå, Hammarsten

och Börjesson i Falköping*.

Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

Reservationer

A. beträffande avdrag för beräknad framtida prisstegring på maskiner och

inventarier

1) av herrar Gösta Jacobsson, Ottosson och Magnusson i Borås, vilka —

under åberopande av innehållet i motionerna 1: 536 och II: 652 — ansett, att

utskottet under punkten A bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1: 536 av herr Sveningsson och II: 652 av herr Thylén m. fl.

måtte antaga det vid motionerna fogade förslaget till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

2) av herrar Stefanson, Elof sson, Erik Filip Petersson, Gustafson i Göteborg,

Vigelsbo, Larsson i Umeå och Börjesson i Falköping, vilka -— under

åberopande av innehållet i motionerna 1: 536 och II: 652 — ansett, att utskottet

under punkten A bort hemställa,

att riksdagen med anledning av de likalydande motionerna

1: 536 av herr Sveningsson och II: 652 av herr Thylén m. fl.

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära fortsatt skyndsamt

utredningsarbete i syfte att utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag om rätt i skattelagstiftningen till avskrivning

på återanskaffningsvärdet för maskiner och inventarier.

B. beträffande högre initialavskrivning på byggnader i inkomstkällorna

jordbruksfastighet och rörelse

3) av herrar Stefanson, Elof sson, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson,

Ottosson, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Larsson i

Umeå och Börjesson i Falköping, vilka — under åberopande av innehållet

i motionerna 1: 523 och II: 629 —- ansett, att utskottet under punkten B bort

hemställa,

att riksdagen med anledning av de likalydande motionerna

I: 523 av herr Johan Olsson m. fl. och II: 629 av herr Jonsson

m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att avskrivningsreglerna

för byggnad, som ingår i rörelse eller

jordbruk, bör ändras så, att en ökad avskrivning kan medges

under byggnadens första tid.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1966

C. beträffande utredning av frågan om beskattningssgstemets användning i

lokaliseringspolitiskt syfte

4) av herrar Stefanson, Elofsson, Erik Filip Petersson, Gustafson i Göteborg,

Vigelsbo, Larsson i Umeå och Börjesson i Falköping, vilka — under

åberopande av innehållet i motionerna I: 501 och II: 620 — ansett, att

utskottet under punkten C bort hemställa,

att riksdagen med anledning av de likalydande motionerna

I: 501 av herr Bengtson m. fl. och II: 620 av herr Hedlund

m. fl. i nu förevarande del måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om en skyndsam utredning i fråga om möjligheterna

att använda beskattningssystemet i den aktiva lokaliseringspolitikens

syfte.

D. beträffande investeringsfondernas användning tills vidare i lokaliseringspolitiskt

syfte

5) av herrar Elofsson, Vigelsbo och Börjesson i Falköping, vilka under

åberopande av innehållet i motionerna I: 501 och II: 620 ansett, att

utskottet under punkten D bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 501 av herr Bengtson m. fl. och II: 620 av herr Hedlund

m. fl. i nu förevarande del måtte medgiva, att investeringsfonderna

inom lokaliseringspolitiskt stödområde må användas

i lokaliseringspolitiskt syfte tills vidare enligt de

grunder, som gällde t. o. m. den 30 juni 1965.

6) av herrar Stefanson, Erik Filip Petersson, Gustafson i Göteborg och

Larsson i Umeå.

E. beträffande högre initialavskrivning på byggnader inom lokaliseringspolitiskt

stödområde

7) av herrar Stefanson, Elofsson, Erik Filip Petersson, Gustafson i Göteborg,

Vigelsbo, Larsson i Umeå och Börjesson i Falköping, vilka

under åberopande av innehållet i motionerna I: 529 och II: 617 ansett,

att utskottet under punkten E bort hemställa,

att riksdagen med anledning av de likalydande motionerna

1:529 av herrar Stefanson och Per Jacobsson samt

II: 617 av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl. måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära åtgärder för att en avskrivning

av industribyggnader med 35 procent under de första fem

åren skall medges i de stödområden som gäller för lokaliseringspolitiken

samt uppdraga åt Kungl. Maj :t att fastställa

bestämda geografiska gränser för denna stödform.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.