Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1966-12-06 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:62, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

1

Nr 62

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 4 november 1966 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 151, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

På grundval av villabeskattningsutredningens förslag (Stencil Fi 1966: 4)

föreslås i propositionen att procentsatsen för beräkning av intäkt enligt

villaschablonen differentieras. F. n. bestäms intäkten för alla villor till

ett belopp som motsvarar 2 % av taxeringsvärdet. I propositionen förordas

att denna beräkningsgrund behålls för villor med taxeringsvärde upp till

100 000 kr. För villor med högre taxeringsvärde tillämpas 2 % i botten och

4 % för den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 100 000 och 200 000

kr. samt 8 % för den del av taxeringsvärdet som ligger däröver. Förslaget

beräknas medföra ökade skatteintäkter med ca 8 milj. kr. per år, varav 6

milj. kr. för staten och 2 milj. kr. för kommunerna.

I propositionen föreslås vidare bl. a. att s. k. garageföreningar och liknande

företag beskattas efter samma schablonmetod som tillämpas för bostadsföretag.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1967

och tillämpas fr. o. m. 1968 års taxering.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 62

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 samt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 24 § och

punkt 3 av anvisningarna till 39 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

24 §.

(Föreslagen lydelse)

2 m o in. Är annan fastighet inrättad

till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte personliga

tjänare (tvåfamilj sfastighet)

och föreligger ej fall, som avses nedan

i sista stycket, skall såsom intäkt

av fastigheten upptagas ett belopp

motsvarande för helt år räknat

två procent av fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret.

Finnes ej taxeringsvärde åsatt

för året näst före taxeringsåret, beräknas

intäkten på grundval av fastighetens

värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av

taxeringsvärde för året näst före

taxeringsåret.

taxeringsåret.

Vad i —---- — — använda fastighetsdelen.

Har fastighet, —------icke ske.

Vad i------publikt boställe.

2 mom. Är annan fastighet inrättad

till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte personliga

tjänare (tvåfamilj sfastighet)

och föreligger ej fall, som avses nedan

i sista stycket, upptages såsom

intäkt av fastigheten ett belopp motsvarande

för helt år räknat två procent

av den del av fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret

som icke överstiger 100 000

kronor, fyra procent av den del av

taxeringsvärdet som överstiger

100 000 men icke 200 000 kronor och

åtta procent av den del av taxeringsvärdet

som överstiger 200 000 kronor.

Finnes ej taxeringsvärde åsatt

för året näst före taxeringsåret, beräknas

intäkten på grundval av fastighetens

värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av

taxeringsvärde för året näst före

Anvisningar

till 24 §.

3. Med bostadsförening och bo- 3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag

förstås ekonomisk stadsaktiebolag förstås ekonomisk

förening och aktiebolag, vars verk- förening och aktiebolag, vars verk
1

Senaste lydelse av 24 § 2 mom. se 1965: 120, av punkt 3 av anvisningarna till 24 § och punkt

3 av anvisningarna till 39 § se 1954: 51 samt av punkt 6 av anvisningarna till 24 § se 1961: 41.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

samhet uteslutande eller huvudsakligen

består i att åt föreningens medlemmar

eller bolagets delägare bereda

bostäder i bus, som äges av föreningen

eller bolaget.

samhet uteslutande eller huvudsakligen

består i att åt föreningens medlemmar

eller bolagets delägare bereda

bostäder i hus, som äges av föreningen

eller bolaget. Som bostadsförening

eller bostadsaktiebolag anses

även ekonomisk förening eller

aktiebolag, vars verksamhet uteslutande

eller så gott som uteslutande

består i att tillhandahålla föreningens

medlemmar eller bolagets delägare

garage eller annan för deras

personliga räkning avsedd gemensamhctsanläggning

i byggnad som

äges av föreningen eller bolaget.

6. De i------såsom bostad.

Till fastighet,-------ägarens förfogande.

Från tillämpningen------ — fastighetens taxeringsvärde.

Fråga huruvida fastighet skall anses

inrättad till bostad åt en eller

två familjer skall bedömas med hänsyn

till de förhållanden, som rått

under större delen av beskattningsåret

eller, såvitt avser fastighet som

är avsedd att nyttjas endast viss tid

av året, under större delen av denna

tid.

" ~ '' o------ u

Fråga huruvida fastighet skall anses

inrättad till bostad åt en eller

två familjer skall bedömas med hänsyn

till de förhållanden, som rått

vid beskattningsårets utgång.

till 39 S.

3. Där vederlag för upplåtelse av

lägenhet, vilken tillkommit medlem

av bostadsförening eller delägare i

bostadsaktiebolag i denna hans egenskap,

enligt bestämmelserna i punkt

2 tredje stycket av anvisningarna

till 38 § upptagits såsom skattepliktig

intäkt för medlemmen eller delägaren,

får avdrag för sadana avgifter

och andra inbetalningar till

föreningen eller bolaget, som icke

äro att anse såsom kapitaltillskott,

göras i den mån beloppet av inbetalningarna

överstiger utdelning som

skett annorledes än i förhållande

till innehavda andelar i föreningen

eller aktier i bolaget. Avdrag må

jämväl ske för sådana av upplåtelsen

föranledda kostnader, som bestritts

av medlemmen eller delägaren

själv. Kostnad för reparation

och underhåll må anses såsom för
-

3. Där vederlag för upplåtelse av

bostad eller annan förmån, som tillkommit

medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag i

denna hans egenskap, enligt bestämmelserna

i punkt 2 tredje stycket

av anvisningarna till 38 § upptagits

såsom skattepliktig intäkt för medlemmen

eller delägaren, får avdrag

för sådana avgifter och andra inbetalningar

till föreningen eller bolaget,

som icke äro att anse såsom

kapitaltillskott, göras i den mån beloppet

av inbetalningarna överstiger

utdelning som skett annorledes än

i förhållande till innehavda andelar

i föreningen eller aktier i bolaget.

Avdrag må jämväl ske för sådana

av upplåtelsen föranledda kostnader,

som bestritts av medlemmen eller

delägaren själv. Kostnad för reparation

och underhåll må anses så
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

(Nuvarande lydelse)

anledd av upplåtelsen endast i vad

avser avhjälpande av brist eller skada,

som uppkommit under upplåtelsetiden.

Med kapitaltillskott--- — såsoi

(Föreslagen lydelse)

som föranledd av upplåtelsen endast

i vad avser avhjälpande av brist eller

skada, som uppkommit under

upplåtelsetiden,

kapitaltillskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser gälla

dock fortfarande i fråga om 1967 års taxering och eftertaxering för år 1967

eller tidigare år.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 801 av herr Sundin in. fl. och II: 976 av

herr Larsson i Umeå in. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

a\ propositionen nr 151 matte besluta anta den av villabeskattningsutredningen

föreslagna inkomstberäkningen i fråga om villafastigheter, innebärande

att intäktsprocenten 2 skall gälla upp till ett taxeringsvärde av 125 000

kronor i stället för i propositionen föreslagna 100 000 kronor; samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext;
2)

de likalydande motionerna I: 802 av herr Åkerlund m. fl. och II: 975

av herr Björkman m. fl, vari hemställts, att riksdagen måtte anta det vid

propositionen nr 151 fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) med den ändring av 24 § 2 mom.

som framgår av följande lydelse.

24 §.

2 in o m. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga

tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare

(tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista stycket,

skall såsom intäkt av fastigheten upptagas ett belopp motsvarande för helt

år räknat två procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret.

Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas

intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

Vad i---använda fastighetsdelen.

Har fastighet---icke ske.

Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning beträffande fastighet,

som åsatts högre taxeringsvärde än 125 000 kronor, och ej heller fastighet

eller, i fall som i andra stycket avses, fastighetsdel, vilken i icke allenast

ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än för

uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren. Ej heller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966 5

skola bestämmelserna i detta moment tillämpas beträffande publikt boställe;
3)

motionen I: 800 av herrar Gösta Jacobsson och Wallmark, vari hemställts,

A) att riksdagen måtte besluta följande ändringar av de i propositionen

föreslagna bestämmelserna, nämligen

att vid schablonbeskattningen för enfamilj sfastigheter och därmed jämförliga

villafastigheter upptages som intäkt ett belopp motsvarande två procent

av fastighetens taxerade markvärde och den del av det taxerade byggnadsvärdet,

som icke överstiger 125 000 kronor, tre procent av den del av

det taxerade byggnadsvärdet, som överstiger 125 000 kronor men icke

200 000 kronor, samt sju procent av den del av det taxerade byggnadsvärdet,

som överstiger 200 000 kronor

samt att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1968

men tillämpas först fr. o. m. 1969 års taxering,

B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de ändringar i lagtexten,

som erfordras för genomförande av förslagen under A); ävensom

4) motionen II: 977 av herr Sjöholm m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att avslå propositionen nr 151 med förslag till lag om ändring

i kommunalskattelagen den 28 september 1928.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 800, I: 801, II: 975 och II: 977.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinns

under följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Inledning,

s. 5—7.

En- och tvåfamilj sfastigheter, s. 7—43.

Schablonbeskattade bostadsföretag, s. 44—48.

Departementschefen, s. 48—57.

Motionerna

Underskottsavdragen för villor i s. k. lyxklass betyder avsevärda skattelättnader

för ägaren, konstaterar motionärerna i motionerna 1:801 och

11:976. Några skattskyldiga i höga inkomstlägen har härigenom kunnat

skaffa sig omotiverade bostadssubventioner skattevägen. Denna ordning är

inte godtagbar från rättvisesynpunkt. Olika metoder att komma till rätta

med problemet kan naturligtvis tänkas. I propositionen föreslås sålunda en

lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 62

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

differentierad inkomstberäkning. Denna bör enligt motionärernas mening

kunna godtas som metod. Motionärerna är emellertid inte beredda att acceptera,

att den nedre gränsen för skärpt beskattning dras redan vid ett taxeringsvärde

av 1€0 000 kronor. Den sänkning med 25 000 kronor, som förslaget

i propositionen innebär i förhållande till utredningsförslaget, har inte

närmare motiverats av departementschefen.

Enligt en PM av statens institut för byggnadsforskning angående låneunderlag

och produktionskostnader utgjorde den genomsnittliga produktionskostnaden

för gruppbebyggda egnahem under andra halvåret 1964 127 300

kronor i områden med de högsta kostnaderna. Villabeskattningsutredningen

har vid sitt val av beloppsgränsen 125 000 kronor beaktat, att nyssnämnda

produktionskostnad 127 300 kronor utgör ett genomsnittstal och att fastighetstaxeringsvärdena

regelmässigt inte sätts högre än till 80 % av byggnadskostnaden.

Sedan 1964 har emellertid byggkostnaderna ytterligare ökat,

innebärande att genomsnittskostnaden för ifrågavarande slag av egnahem

nu torde ligga åtskilligt högre. Av förslaget i propositionen skulle följa, att

redan villor av genomsnittstyp i många fall drabbas av viss skatteskärpning.

Erfarenheterna från bl. a. 1965 års allmänna fastighetstaxering i t. ex. Storstockholm

ger vid handen, att taxeringsvärdet på normalvillor ofta ligger

väsentligt över beloppet 100 000 kr. I propositionen nr 30 till 1965 års riksdag

beträffande fastighetsbeskattningen framhölls, att en skatteskärpning

inte borde drabba en- och tvåfamilj sfastigheter av det slag, som i dagligt tal

innefattas i begreppet egnahem. Gränsen bör därför nu avvägas så, att normalvillor

i stort sett inte drabbas av den föreslagna extra beskattningen.

Såsom av det anförda framgått skulle förslaget i propositionen i åtskilliga

fall medföra skatteskärpning för normalvillor. Den nu förevarande propositionen

står alltså i denna del inte i god överensstämmelse med det ovan

citerade uttalandet från propositionen 1965. Motionärerna föreslår, att den

nedre gränsen för skärpt beskattning dragés vid ett taxeringsvärde av

125 000 kr. i enlighet med vad villabeskattningsutredningen förordade.

Motionärerna i motionerna I: 802 och II: 975 erinrar om att den avkastning

som ägare av en fastighet fått ut av fastigheten i form av hyra eller

förmån av fri bostad eller annat har av ålder ansetts böra bli föremål för

beskattning. Detta har gällt även sådana typiska privattillgångar som villor,

alldeles oavsett om villan anskaffats för att säkra ägarens normala bostadsbehov

eller för att tillgodose hans önskan om en extra fritidsfastighet.

Då schablontaxeringen infördes år 1953 anfördes att man inte kunde

bortse ifrån att villaägarna lagt ned visst kapital i fastigheten och att räntan

på detta kapital av rättviseskäl borde beskattas. Det framgår av förarbetena

att lagstiftaren ville avpassa procenttalet för schablonen så att

den framräknade inkomsten i genomsnitt under en längre tidsperiod inte

skulle bli högre än den inkomst som under samma period skulle framkom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr t>2 ur 1966

ma vid taxering enligt den äldre konventionella metoden. Genom senare åtgärder

i samband med 1957 och 1965 års fastighetstaxeringar har systemet

mer och mer avlägsnat sig från tanken på beskattning av ränta på kapitalet.

Såväl utredningen som departementschefen har enligt motionärernas uppfattning

överhetonat det ränleresonemang som fördes år 1955. Departementschefen

synes dessutom vara inne på den egendomliga tanken att det

beträffande villor, som i fråga om storlek och standard faller utanför det

normala egnahemsbegreppet, skulle vara motiverat att tillämpa principen

att den inkomst som beskattas skall motsvara en skälig förräntning på det

kapital som fastigheten representerar, medan något annat tydligen skulle

gälla övriga villor. Han anser tydligen också att en person som äger en villa

taxerad till exempelvis 200 000 kronor skall beskattas hårdare än en annan

person med två villor, vardera taxerad till 100 000 kronor. Införandet av eu

sådan ordning strider helt mot vad som eljest tillämpats inom skattelagstiftningen.

Detta skulle betyda att i inkomstskattesystemet införs ett främmande

element, eftersom skattelagstiftaren hittills icke tillåtit att ränta eller

annan inkomst blir beskattad om den icke åtnjutits. Att införa en sådan

ordning beträffande ett visst avsnitt av tillgångar representerande en obetydlig

del av tillgångar för privat bruk är enligt motionärernas mening helt

orimligt.

Ovedersägligt är att en schablonbeskattning av den typ som tillämpats här

sedan 1953 i själva verket innebär ett brott mot skatteförmågeprincipen.

Villaägaren blir — även om schablonprocenten är riktigt avvägd — hårdare

beskattad de år han utför stora reparationer än enligt den konventionella

metoden. Detta kompenseras av att beskattningen blir lindrigare de år särskilt

stora omkostnader inte förelegat. Man kan således genom schablonen

sägas beskatta fastigheten under hänsynstagande till genomsnittsförhållandena

under en längre tid än beskattningsåret. En förutsättning borde emellertid

vara att metoden utformas så att den ger ett riktigt utslag.

I propositionen vidhåller finansministern den mening utredningen framfört

att taxeringsvärdena på större och dyrbarare villor i alltför stor omfattning

avviker från de verkliga priserna. Självfallet måste med den teknik

som tillämpas vid fastighetstaxeringen skillnaderna i absoluta tal bli större

för de större villorna. Relativt sett är emellertid överpriserna för villor i de

lägre prisklasserna, som bl. a. länsstyrelsen i Göteborg påvisat i sitt remissyttrande,

betydligt större än överpriserna för dyrbarare villor.

De regler som tillämpas för en- och tvåfamilj svillor har givits en schematisk

utformning i förenklingssyfte, vilket lett till att procenttalet hittills ansetts

böra sättas lågt. Olägenheterna av de grova schablonreglerna blir mer

framträdande, om schablonprocenten bestäms på det sätt som föreslagits i

proposition nr 151. Enligt motionärernas mening har finansministern inte

tagit tillräcklig hänsyn till att de fastigheter som skärpningen skulle avse

har en mycket växlande karaktär. Vissa av egnahemmen har ursprungligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

varit förhållandevis billiga, men deras värde har under inverkan av bostadsbrist

och penningvärdeförsämring stigit utan att några direkta förbättringar

ägt rum. Nettot på dessa fastigheter bör bestämmas med utgångspunkt

från vad som gäller hyresbostäder av motsvarande standard och ålder.

Andra egnahem kan ha byggts förhållandevis sent vid en tidpunkt då byggnadskostnaderna

varit höga och då hyreskostnaderna för lägenheter i hyreshus,

byggda under samma tid, vida överstiger hyreskostnaderna för lägenheter

av motsvarande standard, byggda något decennium tidigare. I

många fall blir det fråga om omoderna och tungarbetade villor, vilkas huvudsakliga

värde ligger i tomtmarken. Att för sådana villor — beträffande

vilka omkostnaderna ofta är särskilt höga — beräkna nettot på grundval

av taxeringsvärdena leder till orimliga resultat. Enligt motionärernas uppfattning

bör beskattningen av fastigheter över huvud taget utformas så att

den träffar nettointäkten. Då det gäller villafastigheter är intäktssidan inte i

och för sig given, men principen bör vara att såsom intäkt skall tas upp hyresvärdet

för ägaren enligt ortens pris, d. v. s. att samma principer skall tilllämpas

som vid uppskattningen av hyresvärdet på jordbruksfastigheter eller

på tjänstemannavillor. Med hänsyn till de växlande förhållandena för större

villor är en höjning av schablonprocenten utesluten. Helt andra möjligheter

att ta hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet skulle erhållas om en

återgång till den konventionella metoden görs. Med hänsyn till det merarbete,

som taxeringsmyndigheterna skulle få om en sådan övergång gjordes

generell, kan en så vittgående åtgärd inte tillstyrkas. För större villor bör

dock en återgång till den konventionella metoden inte vara förenad med

nämnvärda olägenheter av taxeringsteknisk natur. Om man begränsar sig

till villor med ett taxeringsvärde över 125 000 kr. kommer metoden att tilllämpas

endast för cirka 12 000 villor. Motionärerna anser att de taxeringstekniska

nackdelarna väger lätt i förhållande till de materiella olägenheter,

som såväl nuvarande som det i proposition nr 151 föreslagna systemet

innebär.

I motionen I: 800 ansluter motionärerna sig till den kritik som vid remissbehandlingen

av villabeskattningsutredningens betänkande framfördes

mot bristerna i fastighetsbeskattningssystemet. Statsmakterna borde inrikta

sig på att få till stånd en riktig fastighetstaxering och därigenom

eliminera de nuvarande felmarginalerna i taxeringsvärdena. Motionärerna

tinner det oriktigt, att en detalj i skattesystemet bryts ut utan hänsyn till hur

denna detalj i förening med hela skattesystemet verkar för den enskilde

skattebetalaren. Den schablonmässigt höjda intäkten för de berörda villaägarna

innebär ingen ökad skatteförmåga. Det är fråga om en fiktiv intäktsökning.

Det större bostadsutrymmet i medelstora villor kan dessutom

ej sällan sammanhänga därmed att det är fråga om flerbarnsfamiljer, som

behöver flera rum än vad som kan innefattas i den s. k. normalbostaden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 är 1060

Det behöver därför alls inte vara fråga om lyxbostäder. Motionärerna kan

inte godta tanken att villabeskattningen skall ta sikte på det dolda kapital,

som anses vara representerat i villan. Med lika stor rätt skulle man

då kunna kräva beskattning av det dolda kapitaliserade värde, som ligger

i hyresrätten till en statssubventionerad resp. hyresreglerad bostadslägenhet

i flerfamiljshus. Förslaget står också mindre väl i överensstämmelse

med de åtgärder, som av statsmakterna vidtagits för främjande av bostadssparandet.

Att den nuvarande schablonen i åtskilliga fall lett till otillfredsställande

resultat genom att ett visst gynnande skattevägen uppstått för villaägare

med hög progressivskatt, vill motionärerna emellertid inte förneka. Men

detta kan inte motivera ändrade skatteregler, som träffar andra skattskyldiga,

som inte alls haft några speciella skattefavörer av det rådande systemet.

Särskilt gäller detta ägare till äldre villor med höga reparationskostnader,

där de faktiska bostadskostnaderna är höga. Det är enligt motionärernas

mening mycket som talar för att hela frågan om villabeskaltningen

göres till föremål för förnyade överväganden i belysning jämväl

av samhällets bostadspolitik i stort, men i det läge frågan befinner sig genom

propositionens framläggande inskränker motionärerna sig till att påyrka

en modifiering av de föreslagna reglerna. Motionärerna föreslår att vid

intäktsberäkningen det taxerade tomtvärdet och det taxerade byggnadsvärdet

behandlas var för sig på så sätt att intäkten av tomtvärdet alltid

sättes till 2 procent och att den differentierade inkomstberäkningen uteslutande

bygger på byggnadsvärdet. Härigenom skulle den starka diskriminering

som genom propositionens utformning drabbar villaägarna i storstadsregionerna

kring Stockholm, Göteborg och Malmö med dess höga

markvärden undanröjas och villaägarna i olika delar av landet i huvudsak

beskattas på lika villkor. Medan genomsnittligen tomtandelen i hela

landet uppgår till ca 20 procent av taxeringsvärdet, uppgår den i storstadsregionerna

till 40 å 50 procent av samma värde.

Förslaget innebär i övrigt att för villor med taxerat byggnadsvärde upp

till 125 000 kronor bestäms intäkten till likaledes 2 procent. För villor med

högre taxeringsvärden på byggnaden tillämpas 2 procent i botten och 3

procent för den del av det taxerade byggnadsvärdet, som ligger mellan

125 000 och 200 000 kronor, och 7 procent för den del av byggnadsvärdet,

som ligger däröver.

För att de villaägare, som drabbas av den höjda beräkningen, skall få

nödigt rådrum för att anpassa sin ekonomi därefter och eventuellt avyttra

sina villor, föreslås slutligen, att de nya bestämmelserna skall träda i

kraft den 1 januari 1968 och tillämpas först fr. o. m. 1969 års taxering.

Det är att uppmärksamma att till följd av den allmänna bostadsbristen på

vissa orter många äldre människor, pensionärer och andra med begränsade

inkomster, sitter fastlåsta vid alltför stora omoderna villor med höga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

reparationskostnader, vilka de har svårt att göra sig av med. Hänsyn måste

rimligtvis tagas till detta. Fastighetsvärdena för dylika villor har sjunkit

sedan förslaget framlades, eftersom de ändrade reglerna ofta innebär att

en gravation lägges på fastigheten; kapitalförlust vid försäljning kan bli

följden.

Det är anmärkningsvärt — framhåller motionärerna i motionen II: 911 —

att samtidigt som regering och riksdag varit angelägna om att skydda hyresgäster

i gemen för oskäliga hyreshöjningar och man infört ett system

med bostadssubventioner, som ger hyreslättnader även åt hyresgäster som

inte är i behov av sådana, förslag kan väckas om väsentligt höjda bostadskostnader

för småhusägarna. Detta förstärker intrycket av förslaget som

en punktaktion mot en viss kategori skattskyldiga, varvid man gjort avkall

både på bostadspolitiska och skattetekniska principer och som ledmotiv haft

i första hand syftet att åvägabringa en skatteskärpning just för denna kategori.

Uttrycket »lyxvillor» har ju förekommit flitigt i debatten kring förslaget.

Den av regeringens bostadspolitik förorsakade svåra bostadsbristen

bär bl. a. medfört att bostadssökande måst lösa bostadsfrågan på ett ekonomiskt

ofördelaktigare sätt än de skulle ha önskat. De har nödgats investera

upplånat kapital i villaköp eller villabygge och de har varit nödsakade

köpa tomtmark med annan belägenhet och till annat och högre pris

än de kalkylerat med, och amorteringar och räntor — nu högre än någonsin

— har blivit så krävande att ekonomiska svårigheter ofta har uppträtt.

Dessa människor — som nu avses skola beläggas med speciell straffskatt

tvingas avstå från mycket av det som andra med normalare boendekostnader

regelmässigt tillgodogör sig, såsom utlandsresor, lyxbil(ar)

och sommarvilla. De har genom regeringens bostadspolitik drivits dithän —

och nu avkräver samma regering dem speciella pålagor.

För den händelse den föreslagna lagstiftningen avser att angripa effekten

av ränteavdragen bör noteras för det första att konsekvensen kommer att

drabba även den villaägare som till äventyrs inte har belånat sin fastighet

och för det andra att förslaget i så fall sannolikt kommer att motverka

sina egna syften. Högre boendekostnader — som ju blir följden av bifall

till förslaget — kommer snarast att höja belåningsnivån och öka gäldräntorna

med vikande skatteintäkter som följd. Effekten blir sålunda dubbelt

olycklig med större ekonomiska svårigheter för villaägarna och sämre skatteuttall

för statsverket. Vill man komma åt konsumtion av lyxkaraktär synes

ett avsevärt högre taxeringsvärde ha bort stipuleras som första tröskelbelopp.

Därutöver tramstår det som ett svårt angrepp på principen om

beskattningens likformighet och rättvisa att just innehavet av en villafaslighet

med visst taxeringsvärde skall kvalificera till extra pålagor. Den som

har en lyxvåning och därutöver en sommarvilla med ett taxeringsvärde av

upp till 95 000 kronor avses inte bli hänförlig till denna form av lyxbeskatt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 02 år 1906

ning. Sakligt förhåller det sig väl ändå så att en soinmarvilla alltid i sin

egenskap av alternativbostad har en viss karaktär av lyx och i varje fall

mindre är att betrakta som en oundgänglig levnadsbetingelse. Departementschefen

uppger att han tillsatt en utredning med uppgift att bearbeta resultatet

av den senaste allmänna fastighetstaxeringen och att undersöka

behovet av ändrade regler inom fastighetstaxeringens område. Då eu av

grunderna för det i propositionen framlagda förslaget anges vara de bristfälliga

taxeringsvärdena, syns det vara ändamålsenligt att avvakta utredningens

ställningstagande, innan beslut fattas i en fråga som avhänger av

detta ställningstagande.

Utskottet

För en- och tvåfamilj sfastigheter — i det följande benämnda villafastigheter

— tillämpas sedan år 1953 i regel en schablonmetod vid inkomstberäkningen.

Metoden innebär att intäkten av fastigheten beräknas till viss

procent av taxeringsvärdet samt att avdrag från nämnda intäkt inte medges

för andra utgifter än ränta på lånat i fastigheten nedlagt kapital och

tomträttsavgäld. Härtill kommer i regel ett extra avdrag med 200 kr. för

fysisk person, som är mantalsskriven på fastigheten.

Införandet av schablonmetoden för villafasligheternas del innebar en

betydande förenkling av beskattningsreglerna på detta område. Teoretiskt

motiverades metoden bl. a. med att fråga var om en förvärvskälla av speciell

karaktär, för vilken man närmast avsåg att beskatta räntan på det i

fastigheten nedlagda kapitalet.

Vid 1965 års riksdag sänktes procenttalet för inkomstberäkningen enligt

villasehablonen liksom repartitionstalet vid den kommunala fastighetsbeskattningen

från dåvarande 2,5 till 2. I samband därmed tillkallades en

utredning med uppgift att överväga särskilda beräkningsgrunder för villor,

som i fråga om storlek och utförande klart föll utom det normala egnahemsbegreppet.

Denna utredning, den s. k. villabeskattningsutredningen, framlade i ett i

juni 1966 avgivet betänkande (Stencil Fi 1966: 4) förslag till en differentiering

av procentsatsen för beräkning av intäkt enligt villaschablonen.

Utredningen framhöll, att taxeringsresultatet för villafastigheterna, enligt

vad statistiska undersökningar utvisade, var starkt negativt, sett från det

allmännas synpunkt. Villor som taxeringsmässigt visade underskott var betydligt

fler än de som gav överskott. Av totalt ca 550 000 villor i landet med

permanenta bostäder visade ca 350 000 underskott och ca 200 000 nettointäkt.

Underskottsavdrag på 30 000—40 000 kr. förekom, och avdrag på

10 000—15 000 kr. var inte ovanliga för villor med taxeringsvärde enligt

1965 års fastighetstaxering av 200 000—250 000 kr. Nettointäkterna för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

alla villor med permanenta bostäder uppgick vid 1965 års inkomsttaxering

till sammanlagt endast 52 milj. kr., medan underskottet för motsvarande

villor utgjorde tillhopa 337 milj. kr. Till stöd för sitt förslag åberopade utredningen

att taxeringsvärdena för villor i allmänhet understeg köpeskillingarna.

överprisprocenten var visserligen i stort sett densamma för alla

villor men detta medförde ett i kronor räknat allt större obeskattat kapital

ju dyrbarare villa det var fråga om.

På grundval av villabeskattningsutredningens betänkande föreslås i propositionen,

att procenttalet för intäktsberäkningen differentieras. För villor

med taxeringsvärde upp till 100 000 kr. skall intäkten — liksom nu — upptas

till 2 procent av taxeringsvärdet. För villor med högre taxeringsvärde

skall tillämpas 2 procent i botten, 4 procent för den del av taxeringsvärdet

som ligger mellan 100 000 och 200 000 kr. samt 8 procent för den del av

taxeringsvärdet som ligger däröver.

Beträffande nybyggda villor och fastigheter, som omändrats från flerfamilj

sfastigheter till en- eller tvåfamilj sfastigheter eller vice versa, föreslås

vidare i förenldingssyfte att fastigheten för det beskattningsår, under

vilket fastigheten färdigställts eller ombyggts, skall taxeras efter den karaktär,

som fastigheten haft vid beskattningsårets utgång. För närvarande

är det förhållande, som rått under större delen av beskattningsåret avgörande

för vilken inkomstberäkningsmetod som skall tillämpas.

Slutligen föreslås i propositionen att i fråga om s. k. garageföreningar

och liknande föreningar, vilka för närvarande i beskattningshänseende behandlas

på samma sätt som ekonomiska föreningar, tillämpas den för bostadsföreningar

och bostadsaktiebolag tillämpliga schablonregeln för inkomstberäkning

av annan fastighet.

De nya bestämmelserna, som beräknas medföra ökade skatteintäkter med

ca 8 milj. kr. per år, varav 6 milj. kr. för staten och 2 milj. kr. för kommunerna,

föreslås träda i kraft den 1 januari 1967 och tillämpas fr. o. m.

1968 års taxering.

I motionen II: 977 av herr Sjöholm in. fl. hemställes om avslag på förslagen

i propositionen. Som motivering för yrkandet anföres bl. a. att resultatet

av den pågående bearbetningen av taxeringsutfallet vid 1965 års

fastighetstaxering och undersökningen rörande behovet av ändrade fastighetstaxeringsregler

bör avvaktas, innan ställning tas till frågan om ändrade

bestämmelser för villabeskattningen.

De många och i vissa fall betydande underskotten på villafastigheter, som

villabeskattningsutredningen påtalat, har lett till en i och för sig omotiverad

skattelättnad, som inte var avsedd, när schablonmetoden infördes 1953.

Man räknade nämligen då med att villorna efter schablonmetodens införande

i stort sett skulle lämna varken överskott eller underskott vid beskattningen.

De nuvarande skattereglerna har härigenom i särskilt hög

grad gynnat ägare av mera påkostade och lyxbetonade villor och stimulerat

till ytterligare investeringar i sådana villaobjekt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 02 är 1906

Det är allmänt känt att taxeringsvärdena för villor regelmässigt avsevärt

understiger köpeskillingarna och de faktiska produktionskostnaderna.

Detta sammanhänger med den försiktiga värderingen vid fastighetstaxeringen,

som har stöd i gällande bestämmelser i anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen.

Av eu undersökning, som villabeskattningsutredningen

gjort av ett antal villor med taxeringsvärden över 150 000 kr. enligt 1965

års fastighetstaxering, framgår att taxeringsvärdena otla endast uppgår till

50 ä 60 procent av köpeskillingen eller produktionskostnaden och i vissa

fall till belopp understigande 50 procent därav. Det förhållandet att villornas

taxeringsvärden i allmänhet inte motsvarar deras verkliga värden medför

att en väsentlig del av det i fastigheterna nedlagda kapitalet inte blir

föremål för den räntebeskattning, som avses med schablonmetoden.

Enligt utskottets mening är det angeläget alt snarast möjligt undanröja

de missförhållanden, som uppkommit vid villabeskattningen på grund av

det ändrade ränteläget och taxeringsvärdenas bristande överensstämmelse

med de allmänna saluvärdena på villafastigheter. Visserligen kan en mera

aktuell köpeskillingsstatistik och ändrade regler för fastighetstaxeringen

tänkas medföra vissa förbättringar i de avseenden varom här är fråga, men

man torde inte — på sätt motionärerna synes anse — enbart på dessa vägar

tillfredsställande kunna lösa problemen. För att rätta till de konstaterade

ojämnheterna och för att i möjligaste mån förhindra att beskattningsreglerna

uppmuntrar till onödigt kostnadskrävande och prisuppdrivande

villainvesteringar torde det vara nödvändigt att i första hand söka på

lämpligt sätt omkonstruera reglerna för inkomstbeskattningen av villafastigheter.

Av det anförda framgår att utskottet finner de nuvarande villabeskattningsreglerna

så otillfredsställande från rättvise- och bostadssocial

synpunkt, att de snarast bör ändras. Utskottet avstyrker därför bifall till

yrkandet i motionen II: 977 om avslag på propositionen.

I motionerna I: 802 av herr Åkerlund in. fl. och II: 975 av herr Björkman

in. fl. hemställes att den nuvarande villaschablonen bibehålies för villafastigheter

med taxeringsvärde upp till 125 000 kr. och att den konventionella

metoden för inkomstberäkningen tillämpas för villafastigheter med

taxeringsvärde däröver. Motionärerna anser såväl det nuvarande som det

i propositionen föreslagna systemet vara förenat med materiella olägenheter

och hävdar att beskattningen av villafastigheter i princip bör vara

utformad på sådant sätt att den träffar nettointäkten. Av taxeringstekniska

skäl finner motionärerna sig emellertid inte kunna föreslå en sådan åtgärd

annat än för större villor.

Utskottet kan för sin del inte dela de principiella betänkligheter, som motionärerna

hyser mot schablonmetoden. Det föreligger en markant skillnad

mellan förvärvskällor i allmänhet och sådana fastigheter, som huvudsakligen

förvärvats för att tillgodose det egna behovet av bostad eller, som fallet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

är med sommarvillor o. d., behovet av rekreation. Eftersom den skattskyldiges

levnadskostnader över huvud taget inte ansetts böra påverka den

skattemässiga inkomstberäkningen, kan det inte anses strida mot principerna

för beskattningen, att villafastigheterna är undantagna från inkomstbeskattning

enligt vanliga grunder.

Det torde inte råda någon tvekan om att villaschablonen medfört påtagliga

förenklingar i deklarations- och taxeringsförfarandet. En återgång till

den konventionella inkomstberäkningsmetoden för större villafastigheter

skulle otvivelaktigt komplicera taxeringsarbetet i sådana taxeringsdistrikt

inom storstadsregionerna, där villafastigheter med höga taxeringsvärden

företrädesvis är belägna, och föranleda åtskilliga skatteprocesser i uppskattnings-

och bedömningsfrågor. Motionärernas förslag om en partiell

återgång till den konventionella metoden skulle dessutom sannolikt leda

till större underskott på ifrågavarande villafastigheter än vad som nu är

fallet. Härigenom skulle de ovan påtalade nackdelarna med villaschablonens

nuvarande utformning ytterligare accentueras.

Övervägande skäl talar således enligt utskottets mening mot en partiell

återgång till konventionell inkomstberäkning för att komma till rätta med

villabeskattningsproblemet. Utskottet tillstyrker därför i princip den i propositionen

föreslagna differentieringen av procentsatsen för intäktsberäkningen

enligt villaschablonen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:802 och

II: 975 i denna del.

Utskottet behandlar härefter den föreslagna utformningen av schablonmetoden

för inkomstberäkningen av villafastigheter.

I motionen I: 800 av herrar Gösta Jacobsson och Wallmark yrkas att såsom

intäkt skall upptas ett belopp motsvarande två procent av fastighetens

taxerade markvarde och den del av det taxerade byggnadsvärdet, som inte

överstiger 125 000 kr., tre procent av den del av det taxerade byggnadsvärdet,

som överstiger 125 000 men inte 200 000 ler. samt sju procent av den del

av det taxerade byggnadsvärdet som överstiger 200 000 kr. Härigenom skulle

enligt motionärernas mening den diskriminering, som genom propositionens

utformning skulle drabba villaägare i storstadsregionerna med där rådande

höga markvärden, undanröjas och villaägarna i olika delar av landet i

huvudsak beskattas på lika villkor.

Motionärerna i motionerna 1:801 av herr Sundin m. fl. och 11:976 av

herr Larsson i Umeå in. fl. hemställer, att den gräns, vid vilken skatteskärpningen

inträder, i enlighet med villabeskattningsutredningens förslag

höjs från i propositionen föreslagna 100 000 kr. till 125 000 kr. Huvudmotivet

härför är att eu höjning av procenttalet redan vid ett taxeringsvärde

på 100 000 kr. skulle drabba villafastigheter, vilka i allmänhet innefattas

i begreppet egnahem och alls inte har karaktär av Iyxbostäder.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6''2 är 100ti 15

Utskottet behandlar först förslaget i motionen I: SOI). Det förhållandet

att markvärdet varierar högst väsentligt i olika delar av landet är enligt utskottets

mening knappast något skäl för att vid intäktsheräkningen behandla

markvärdet på annat sätt än byggnadsvärdet. Det torde inte kunna

bestridas att de taxerade markvärdena i vissa områden i ännu högre grad

än de taxerade byggnadsvärdena understiger de verkliga värdena. Ett bifall

till motionen 1:800 skulle därför innebära ett avsteg från syftet med

schablonen, nämligen att beskatta det i fastigheten nedlagda kapitalet. Med

hänsyn härtill och då en särbehandling av markvärdet skulle komplicera

tillämpningen av den nya schablonregeln avstyrker utskottet bifall till motionen

I: 800 i nu förevarande del.

Vad härefter angår gränsdragningen för skatteskärpningen vill utskottet

erinra om att departementschefen som skäl för att dra gränsen för en

skärpt beskattning vid ] 00 000 kr. åberopat, inte att villor med taxeringsvärde

strax över denna nivå alltid skulle vara av lyxkaraktär, utan att ett

i kronor räknat alltför stort kapital blir obeskattat redan ovanför 100 000- kronorsgränsen. Utskottet delar denna uppfattning. Enligt utskottets mening

är det också angeläget att den skärpta beskattningen åtminstone i

någon mån träffar villafastigheter belägna utanför storstadsregionerna. En

gräns vid 100 000 kr. i stället för vid 125 000 kr. betyder för de skattskyldiga

en intäktsökning som maximalt kan uppgå till 500 kr. Skatteskärpningen

med den i propositionen föreslagna ordningen torde således bli relativt

obetydlig och sällan komma att överstiga 250 kr. På grund härav och

då en gräns vid 100 000 kr. från taxeringssynpunkt synes mest praktisk avstyrker

utskottet bifall till motionen I: 800, såvitt nu är i fråga, samt motionerna

I: 801 och II: 976. Det anförda innebär också att utskottet avvisar

lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 802 och II: 975 om att skiktgränsen för

en schablonmässig beräkning av intäkt av villafastighet sätts vid 125 000 kr.

Det är givetvis svårt att exakt avgöra vilka procentsatser som ger det

mest rättvisande resultatet. Utgår man emellertid från att köpeskillingen

för flertalet villor vida överstiger taxeringsvärdet torde de i propositionen

föreslagna procenttalen knappast leda till någon orimlig avkastning på det

i fastigheten nedlagda kapitalet. Utskottet vill erinra om att propositionen

tillkommit inte bara av skattemässiga utan också av bostadssociala skäl

för att begränsa antalet onödigt kostnadskrävande villabyggen. Med hänsyn

härtill torde det vara nödvändigt att i den högsta värdeklassen välja ett

procenttal som motsvarar en tämligen högt beräknad avkastning. Enligt

utskottets mening torde med propositionens procenttal allvarligare tröskelproblem

kunna undvikas och en mjuk övergång mellan villor i olika värdeskikt

kunna erhållas.

Särskilda sakkunniga bearbetar, såsom tidigare nämnts, för närvarande

resultatet av 1965 års fastighetstaxering beträffande bl. a. villafastigheter.

Deras uppdrag avser även att undersöka behovet av regler, vilka i högre

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

grad än de nuvarande är ägnade att åstadkomma en rättvis och likformig

fastighetstaxering. I den mån en sådan utredning kan leda till regler som

möjliggör åsättande av fastighetstaxeringsvärden, vilka bättre än de nu

gällande motsvarar allmänna saluvärdet är det inte uteslutet att en jämkning

av procenttalen kan bli aktuell. Utskottet vill därför understryka angelägenheten

av att Kung], Maj :t ägnar frågan om schablontaxering av villafastigheter

fortsatt uppmärksamhet.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till den i propositionen föreslagna

utformningen av schablonmetoden för inkomstberäkningen av villafastigheter.

I motionen 1:800 av herrar Gösta Jacobsson och Wallmark hemställes

att de nya bestämmelserna skall träda i kraft ett år senare än vad som

föreslås i propositionen eller den 1 januari 1968. Yrkandet motiveras med

att de villaägare, som genom förslaget drabbas av ökad beskattning, skall

få nödigt rådrum för att anpassa sin ekonomi härefter och eventuellt avyttra

sin fastighet.

Av det ovan anförda framgar att utskottet finner de nuvarande beskattningsreglerna

så otillfredsställande att en ändring av bestämmelserna snarast

bör komma till stånd. Utskottet kan därför inte tillstyrka att reformen

ytterligare uppskjutes. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen

I: 800 även i denna del.

De förslag i propositionen som i det föregående ej upptagits till särskild

behandling föranleder inte något yttrande från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 151 och med avslag på de likalydande

motionerna I: 801 av herr Sundin m. fl. och II: 976 av

herr Larsson i Umeå m. fl., I: 802 av herr Åkerlund m. fl.

och 11:975 av herr Björkman m. fl. ävensom motionen

l. 800 av herrar Gösta Jacobsson och Wallmark samt motionen

II: 977 av herr Sjöholm m. fl. — måtte antaga det

vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

samt

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:801 av herr Sundin

m. fl. och II: 976 av herr Larsson i Umeå in. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:802 av herr Åkerlund

m. fl. och II: 975 av herr Björkman m. fl.,

3) motionen I: 800 av herrar Gösta Jacobsson och Wallmark,

ävensom

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

4) motionen 11:977 av herr Sjöholm in. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 6 december 196f>

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson*, Tage Johansson, Enarsson, Paul Jansson, Skårman*, Stadling,

Mattsson och Tistad; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Engkvist, Asp, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Andersson i

Essvik, Boo och Sterne.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Yngve Nilsson, Enarsson och Magnusson i Borås, vilka anfört

följande:

Den gällande schablonmetoden för fastställande av inkomst av egnahem

fastställdes av riksdagen år 1953. Enligt de tidigare bestämmelserna skulle

nettointäkten beräknas individuellt för varje sådan fastighet. Nettointäkten

kunde därför för ett och samma egnahem variera i betydande grad från

ena året till det andra. Då större reparationer förekom, kunde nettointäkten

förvandlas till underskott. Från taxeringsmyndigheternas sida ansågs denna

procedur föranleda ett ytterst tidsödande och besvärligt arbete, ej minst

när det gällde att skilja mellan reparationer och grundförbättringar på fastigheten.

Även skattedomstolarna hade stark känning därav. I förhållande

till denna tidigare ordning innebar schablonmetoden en mycket stark förenkling.

Detta var också motivet för dess införande. Såväl av de sakkunniga

vilka förberett frågan som av departementschefen betonades att genomsnittsresultatet

skulle bli praktiskt taget detsamma som tidigare.

Det framhölls visserligen i förevarande sammanhang av de sakkunniga,

att villaägarna lagt ned visst kapital i fastigheten och att räntan på detta

kapital av rättviseskäl borde beskattas. Därmed ville emellertid de sakkunniga

blott motivera att man ej rimligen kunde undantaga förmånen av bo
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1666

stad i eget hem från beskattning. Däremot kan självfallet den omständigheten

att en skattskyldig placerat sitt kapital — på det ena eller andra sättet

— ej användas som motiv för att beskatta inkomst som han ej haft. Var och

en skall beskattas för sin verkliga inkomst, ej för den arbetsinkomst han

kunnat få om han uträttat mer arbete eller skaffat sig en förmånligare

anställning, ej heller för den kapitalinkomst han kunnat få om han placerat

sitt kapital på bästa sätt.

Enligt den hittillsvarande schablonmetoden behandlas alla villaägare likformigt.

I praktiken uppkommer individuella olikheter, eftersom underhållet

av fastigheten beror på ägarens egna önskemål. Taxeringsvärdena, på

vilka inkomstberäkningarna grundas, är dessutom ojämna. Skiljaktigheterna

ligger emellertid inom rimliga gränser, så länge procentsatsen för inkomstberäkningen

ligger lågt.

Det har — mot bakgrunden av de starkt ökande boendekostnaderna för

lägenheter i hyreshus, främst nyuppförda sådana — gjorts gällande att förmånen

av bostad i eget hem numera åsättes för lågt värde vid taxeringen.

Detta kan emellertid inte tagas till intäkt för att plocka ut en viss grupp

villaägare och skärpa beskattningen för denna. Därmed skulle ju medvetet

skapas olikformighet i beskattningen.

Att fastighetstaxeringen lider av betydande brister och att därför de

åsatta taxeringsvärdena kan avsevärt understiga de priser som erhålles vid

fastighetsförsäljning, är väl känt. Ej heller detta kan åberopas som skäl

för den av departementschefen föreslagna höjningen av procentsatsen för

egna hem med taxeringsvärden överstigande 100 000 kr. Erfarenheten visar

nämligen en förhållandevis bättre överensstämmelse mellan saluvärden och

taxeringsvärden ju högre dessa senare är. Det är för övrigt orimligt att söka

rätta till brister i fastighetstaxeringen genom att laborera med procentsatsen.

Därmed skulle man ju logiskt vara förhindrad att söka förbättra fastighetstaxeringen.

Några principiella eller eljest sakliga skäl för den ändring av procentsatserna

som föreslås i proposition nr 151 — alltså att intäkten skall tas upp

till 2 % för taxeringsvärden upp till 100 000 kr., 4 % för taxeringsvärden

överstigande 100 000 men ej 200 000 kr. och 8 % för taxeringsvärden överstigande

200 000 kr. — finns alltså icke. I själva verket innebär forslaget

att en ny form av progressivbeskattning införes i vårt skattesystem. Denna

är så egendomligt utformad att den ej beror på den samlade inkomsten

utan på förhållandena inom en enda förvärvskälla, »annan fastighet», och

där endast avser den mindre del som har att göra med villafastigheter. Det

är inte ens fråga om det totala beståndet av villafastigheter för den enskilde

skattskyldige, utan varje sådan fastighet behandlas för sig. En person kan

sålunda ha två villor taxerade till 100 000 kr. var, sammanlagt 200 000 kr.,

och undgå progression, medan en annan person som har en villa taxerad till

150 000 kr. beröres av den progressiva skalan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 är 1666

19

För vår del kan vi inte ansluta oss till ett sådant, av godtycke präglat förslag.

Från vårt håll har tidigare anförts betänkligheter mot att över huvud

taget tillämpa en schablonmetod för en- och tvåfamilj sfastigheter. Till nöds

må dock en sådan användas så länge procentsatsen för intäktens beräknande

ej är högre än 2 och såvitt det gäller egnahem med ej alltför höga taxeringsvärden.

Vi delar i detta avseende de uppfattningar som anförts i motionerna

I: 802 av herr Åkerlund m. fl. och II: 975 av herr Björkman m. fl.

Såsom i dessa motioner anförts kan det vara lämpligt att för egnahem med

högre taxeringsvärden återgå till den konventionella, principiellt riktigare

metoden att ta upp bruttointäkten och från denna göra avdrag för kostnaderna

för intäktens förvärvande. Vad gränsbeloppet angår tillstyrker vi det

av motionärerna föreslagna, nämligen 125 000 kr.

Det kan mot nämnda förslag invändas, att den konventionella metoden

medför visst merarbete för taxeringsmyndigheterna. Med tanke på att det

blott finns ca 12 000 villor med taxeringsvärden överstigande 125 000 kr. bör

inerarbetet dock ej bli särskilt betungande. Mot detta bör också ställas det

merarbete som ett tillämpande av förslaget i proposition nr 151 skulle medföra.

I och med att taxeringsvärdena vid ett genomförande av propositionens

förslag skulle få en långt större betydelse än nu kan man räkna med

att antalet besvär i fråga om fastighetstaxeringsnämndernas beslut rörande

egnahem stiger mycket avsevärt. Huruvida motionärernas eller Kungl.

Maj :ts förslag medför det större merarbetet lär för närvarande ej kunna

bedömas.

På grund av vad vi här anfört anser vi, att utskottet bort tillstyrka bifall

till motionerna I: 802 och II: 975 och således under punkten A bort hemställa,

att riksdagen — i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 151 och med bifall till de likalydande

motionerna 1:802 av herr Åkerlund in. fl. och 11:975 av

herr Björkman m. fl. — måtte antaga

dels följande förslag till ändrad lydelse av 24 § 2 mom.

kommiunalskattelagen:

24 §.

2 in o in. År annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga

tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare

(tvåfamiljsfastigliet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista

stycket, skall såsom intäkt av fastigheten upptagas ett belopp motsvarande

för helt år räknat två procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före

taxeringsåret. Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret,

beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1966

Vad i---använda fastighetsdelen.

Har fastighet,--- — icke ske.

Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning beträffande fastighet,

som åsatts högre taxeringsvärde än 125 000 kronor, och ej heller fastighet

eller, i fall som i andra stycket avses, fastighetsdel, vilken i icke allenast

ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än för uthyrning

till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren. Ej heller skola

bestämmelserna i detta moment tillämpas beträffande publikt boställe.

dels ock de i propositionen föreslagna ändrade lydelserna

av punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

samt punkt 3 av anvisningarna till 39 § samma

lag.

II) av herrar Skårman, Mattsson, Tistad, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson

i Bäckmora, Boo och Sterne, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 15, som börjar med »Vad

härefter» och slutar med »vid 125 000 kr.», bort ha följande lydelse:

»Vad angår gränsdragningen för skatteskärpningen vill utskottet anföra

följande.

1 propositionen nr 30 till 1965 års riksdag beträffande fastighetsbeskattningen

framhölls, att en skatteskärpning inte borde drabba en- och tvåfamilj

sfastigheter av det slag, som i dagligt tal innefattas i begreppet egnahem.

Gränsen bör därför nu avvägas så, att normalvillor i stort sett inte

drabbas av den föreslagna extra beskattningen. Såsom framgått skulle förslaget

i propositionen i åtskilliga fall medföra skatteskärpning för normalvillor.

Den nu förevarande propositionen är alltså till denna del inte i god

överensstämmelse med det ovan citerade uttalandet från propositionen

1965. Utskottet föreslår med bifall till motionerna 1:801 och 11:976 att

den nedre gränsen för skärpt beskattning dragés vid ett taxeringsvärde av

125 000 kr.»

dels ock att utskottet under punkten A bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1:801 av herr Sundin m. fl. och 11:976 av herr Larsson i

Umeå m. fl. — måtte antaga det vid propositionen fogade

förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) med den ändringen, att 24 § 2

mom. erhåller följande lydelse.

24 §.

2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga

tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare

(tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista

stycket, upptages såsom intäkt av fastigheten ett belopp motsvarande för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1066

liclt år räknat två procent av den del av fastighetens taxeringsvärde året

näst före taxeringsåret soin icke överstiger 125 000 kronor, fyra procent av

den del av taxeringsvärdet som överstiger 125 000 men icke 200 000 kronor

och åtta procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 200 000 kronor.

Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten

på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som

gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

Vad i---använda fastighetsdelen.

Har fastighet, —- ---icke ske.

Vad i---publikt boställe.

III) av herrar Yngve Nilsson, Enarsson och Magnusson i Borås, vilka

under åberopande av vad i motionen I: 800 av herrar Gösta Jacobsson och

Wall mark anförts rörande ikraftträdandebestämmelserna ansett, att utskottet

under punkten A bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1: 800 av herrar

Gösta Jacobsson och Wallmark, i nämnda del, måtte antaga

följande ikraftträdandebestämmelser till de föreslagna ändringarna

i kommunalskattelagen:

»Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser gälla

dock fortfarande i fråga om 1968 års taxering och eftertaxering för år 1968

eller tidigare år.»

IV) av herrar Skärman, Mattsson, Tistad, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson

i Bäckmora, Boo och Sterne beträffande ikraftträdandebestämmelserna.

MARCUS BOKTR. STHLM 1964 660028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:390 Skrivelse till Konungen angående tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1966/67. a1 i texten