Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

1966-02-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:7, Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

1

Nr 7

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt till avdrag vid beskattningen för vissa kostnader

för vatten- och luftvård.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:206 av herr Isacson m.fl. och 11:272 av

herr Nilsson i Bästekille m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t föreslå sådan ändring av kommunalskattelagen att

varaktiga investeringar i vattenvårdande syfte får avdragas vid taxeringen;

samt

2) de likalydande motionerna 1:528 av herr Harald Pettersson m.fl. och

11:609 av herr Carbell m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att värdeminskningsavdrag å anordningar för vatten- och luftvård vid inkomsttaxeringen

måtte medgivas med 20 procent per år samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:206 och 11:609.

För kostnad för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas i

ägarens rörelse får avdrag i princip åtnjutas endast i form av årliga

värdeminskningsavdrag. (Bestämmelserna härom återfinns i punkt 7 av

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.) I vissa särskilda fall får

emellertid byggnadskostnaden i sin helhet avdragas under det år, då utgiften

för byggnadens uppförande ägt rum, nämligen i sådana fall då fråga

är om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år.

Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.

I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på

taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom

torde även andra värden kunna komma till användning, beroende på utredningen

i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet

eller ett särskilt efter värdering beräknat värde.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget

inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste

nämligen i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid

fastighetstaxeringen asatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering

ännu inte ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt

maskinvärde. Värdet av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt

maskinvärde får nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig

eller planenlig avskrivning å inventarier beroende på om den skattskyldige

är berättigad till räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar

eller inte. I fråga om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier vilkas

värde vid fastighetstaxeringen visserligen inräknats i byggnadsvärdet, men

inte åsatts särskilt maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning

av byggnad fastställda bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte att

sådana inventarier måste avskrivas efter samma låga procentsats som

byggnaden i övrigt. I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor,

varmvattencisterner m. m.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts beroende av den förebragta utredningen om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning

å fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.

Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad

särskilt stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis

avdrag för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4

procent å anskaffningsvärdet.

Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,

hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse_

inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag

för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt

eller inte bedöms sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning

vid försäljning av fast egendom.

Från bruttointäkt av jordbruksfastighet får avdrag göras för

värdeminskning av till jordbruket eller dess binäringar eller till skogsbruket

hörande driftbyggnader, däri inbegripna för driften nödiga bostadsbyggnader.

Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning m. m.

är meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

ävensom i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till

lagen den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.

Nämnda bestämmelser om värdeminskningsavdrag äger tillämpning vid

inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt 2

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

3

fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående

rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig redovisning.

Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss

procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)

finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen. Ytterligare anvisningar för tilllämpning

av bestämmelserna har lämnats av riksskattenämnden i dess

meddelande nr 4:1 år 1954 och nr 5:1 år 1955. Ifrågavarande bestämmelser

och anvisningar innebär i korthet följande.

I första hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan

visas. Härvid beräknas värdeminskningsavdrag enligt värdeminskningsplan.

Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock

värdet upptagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare

åtnjutna värdeminskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet

värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i

planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för

byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent

av detta ingångsvärde.

Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en

schablonmetod, innebärande att värdet av byggnaden upptages till två

tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger

25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och

särskilda förmåner. Dessa anses såsom mera betydande om värdet av förmånerna

överstiger en tiondedel av det taxerade jordbruksvärdet. Någon

plan för beräkning av värdeminskningsavdraget erfordras icke vid tillämpning

av schablonmetoden. Vidare gäller att varje taxeringsenhet bör behandlas

för sig även för det fall, att flera taxeringsenheter tillsammans

bildar en förvaltningsenhet.

Värdet kan också bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid

man utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till

detta värde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts

efter den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet

hänför sig. Ä ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden

enligt plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.

Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot inte

avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.

Värdeminskningsavdraget kan slutligen beräknas enligt ytterligare en

metod. Riksskattenämnden har sålunda uttalat att om en jordbrukare kan

visa anskaffningskostnaden för viss eller vissa byggnader, som uppförts

före den tidpunkt, till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet

hänför sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 7

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

schablonmässigt beräknade värdet, han bör äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget

enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar

hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med medgivna

värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det

första år på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt

plan.

I allmänhet medges avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader

med \ y2 procent av byggnadens värde.

Oavsett efter vilken metod avskrivningsunderlaget bestämmes kan i vissa

fall ifrågakomma reducering av avskrivningsunderlaget med hänsyn till

den i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

meddelade bestämmelsen rörande mervärde för s. k. överloppsbyggnader.

Denna bestämmelse avser endast jordägarens egen bostadsbyggnad — exempelvis

en slottsbyggnad — och sålunda inte driftbyggnader. Driftbyggnader

medräknas i avskrivningsunderlaget även om de tillfälligtvis inte användes.

Skattskyldighet vid försäljning av byggnad å jordbruksfastighet bedömes

enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Detta innebär att skattskyldighet

inte föreligger om fastigheten innehafts 10 år eller längre tid.

Såväl i fråga om inkomstkällan rörelse som inkomstkällan jordbruksfastighet

gäller att avdrag inte får göras för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad

av fastighet eller för grundförbättring därå.

Vid beräkning av inkomst av rörelse och av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder får i princip åtnjutas årliga värdeminskningsavdrag

för kostnader för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier. Undantagsvis må sådan anskaffningskostnad

i sin helhet avdragas som omkostnad redan under anskaffningsåret,

nämligen i de fall då tillgången beräknas bli förbrukad inom högst tre år.

De närmare bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av maskiner

och inventarier återfinns i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen (jfr punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 i§

samma lag). Såvitt här är av intresse innebär bestämmelserna i huvudsak

följande. Vid tillämpning av s. k. planenlig avskrivning bestämmes det

årliga värdeminskningsavdraget normalt enligt avskrivningsplan till viss

procent av tillgångens anskaffningsvärde. Saknas utredning om anskaffningsvärdet,

må avdrag beräknas till viss procent av bokförda värdet eller

av annat lämpligt värde. Huvudregeln för s. k. räkenskapsenlig avskrivning

medger avdrag årligen med högst trettio procent av summan av ingående

bokfört värde å inventariebeståndet och anskaffningskostnaden för

under året inköpta inventarier. Enligt en kompletterande regel får tillgångarna

nedskrivas till ett värde motsvarande restvärdet vid en årlig avskrivning

med tjugu procent av inventariebeståndets anskaffningsvärde.

Understiger inventariebeståndets verkliga värde även det angivna restvär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

5

det, medges avdrag även för härav betingad ytterligare avskrivning. Vare

sig man tillämpar planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning utgår man

från tillgångens »historiska» anskaffningskostnad. Någon upp- eller nedräkning

vid höjd resp. sänkt återanskaffningskostnad ifrågakommer alltså

inte. Skillnaden mellan de båda avskrivningsmetoderna ligger främst däri,

att medan den planenliga avskrivningen är ställd i relation till tillgångens

antagna årliga förslitning, den räkenskapsenliga avskrivningen är i princip

oberoende av förslitningens omfattning.

Frågan om avskrivning å inventarier på grundval av annat värde än

anskaffningsvärdet behandlades av företagsbeskattningskommittén i dess

år 1954 avgivna betänkande med förslag till ändrad företagsbeskattning

(SOU 1945:19). Kommittén föreslog inte någon ändring i tidigare gällande

bestämmelser om avskrivning på grundval av anskaffningsvärdet. Härvid

erinrade kommittén om den kritik, som riktats mot avskrivningsregler

innebärande en periodisering av den historiska anskaffningskostnaden. I

tider med fallande penningvärde medför dylika regler att det sammanlagda

beloppet av gjorda avskrivningar inte svarar mot kostnaden för ett återanskaffande

av en med den avskrivna maskinen likvärdig sådan. Det kan

således göras gällande att i angivna läge en viss förtäring av företagets

kapital äger rum genom beskattningen. Från näringslivets sida har också

vid skilda tillfällen yrkats, att avskrivningarna borde få grundas på maskinens

nuvärde vid varje avskrivningstillfälle. Vid övervägande av frågan om

avskrivning på anskaffningsvärde eller nuvärde fann kommittén, att så

starka invändningar från såväl teoretisk som praktisk synpunkt måste

framställas mot en avskrivning på nuvärdet, att kommittén inte kunde förorda

något förslag i denna riktning. Härvidlag hänvisade kommittén till det

förhållandet att någon enhetlig uppfattning inte råder om det teoretiskt

riktiga i en avskrivning på nuvärdet. Det hävdas nämligen, anförde kommittén,

att något godtagbart resultat inte uppnås om man isolerat beaktar

prisförändringarna för allenast en post i balansräkningen. En förlust på

tillgångssidan sammanhängande med en nedgång i penningvärdet kan mycket

väl från företagets synpunkt vara kompenserad genom en vinst på

passivsidans skulder. Det sagda exemplifierades av kommittén med det

tänkta fallet att en maskin helt finansierats med lånade medel och att de

mot avskrivningarna svarande beloppen skulle användas för amorteringar

å lånet. Om avskrivning på nuvärdet skulle medges i en sådan situation,

innebar detta endast att företaget tillfördes en vinst lika stor som den

förlust, vilken långivaren åsamkades. Kommittén underströk vidare de

utomordentliga praktiska svårigheter, som skulle vara förenade med tilllämpningen

av en bestämmelse av dylik innebörd. Härom anförde kommittén

följande.

Skulle nuvärdet fastställas för varje tillgång för sig, föreligger merendels

det förhållandet, att på grund av teknikens utveckling den äldre maskinen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

ersatts av en ny med helt eller delvis annorlunda konstruktion, varför rätta

jämförelser mellan anskaffningskostnaderna vanligen inte kan göras. En

undersökning och omräkning av antytt slag skulle behöva verkställas för

varje maskin och varje år. En annan möjlighet skulle vara att söka fastställa

ett för vissa grupper av inventarier gemensamt prisindex, men även

ett sådant prisindex är då det gäller det enskilda företaget ofta nog högst

missvisande, beroende på en skiftande sammansättning av inventariebestånd

och maskinernas individuella ålder. Med denna metod skulle alltså

nås högst ojämna resultat samtidigt som tillämpningssvårigheterna i det

väsentliga likväl skulle bestå.

Kommittén framhöll tillika, att spörsmålet om avskrivning på anskaffnings-

eller nuvärdet i väsentlig mån reducerades till följd av den av kommittén

föreslagna degressiva avskrivningsmetoden, vilken tillät en avskrivning

av mer än 50 procent av anskaffningsvärdet under de två första åren,

samt än ytterligare på grund av kommitténs förslag i fråga om lagstiftningen

rörande investeringsfonder.

Två reservanter inom kommittén uttalade, att de inte kunde godta de

mera teoretiska argument på vilka majoriteten grundat sitt avvisande av

frågan om avskrivning på ett högre värde än anskaffningsvärdet. De betonade

den betydelse den fria avskrivningen haft för företagen i tider av

starkt stigande återanskaffningskostnader på maskiner och inventarier.

Om det i företaget arbetande kapitalet i ett sådant läge skulle kunna hållas

intakt, var enligt reservanternas mening en avskrivning på återanskaffningsvärdet

eller i varje fall på de löpande nuvärdena erforderlig.

Företagsbeskattningskommitténs förslag i nu berörda del lades — med

vissa jämkningar — till grund för nu gällande lagstiftning.

I fråga om jordbruksfastighet som redovisas enligt den s. k. kontantprincipen

medges inte årliga värdeminskningsavdrag för maskiner och inventarier.

I stället medges avdrag omedelbart i form av avdrag för anskaffning

av sådana inventarier, till vilka motsvarighet förut funnits å

fastigheten.

Motionsyrkanden om särskild avskrivningsprocent för anordning avsedd

för vatten- och luftvård avvisades likaså av riksdagen förra året. Utskottet

framhöll i sitt förenämnda betänkande nr 10 att även denna fråga i första

hand borde prövas av företagsskatteutredningen. Utskottet underströk

emellertid vikten av att man, med hänsyn till den stora betydelse vattenoch

luftvårdsfrågan kommit att få, ägnar denna fråga särskild uppmärksamhet

och erinrade om att man utomlands bl. a. i Västtyskland men

också i Frankrike har avdragsregler som medger hög initialavskrivning

för anläggningar avsedda för rening av avfall och atmosfäriska utsläpp.

Utskottet erinrade även om att aktiebolag och ekonomisk förening redan

nu enligt lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning

har möjlighet att få en snabbare avskrivning till stånd än som är möjligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

7

enligt reglerna i kommunalskattelagen. Sådan fond får nämligen tas i

anspråk för avskrivning å byggnad som ny-, till- eller ombyggts under

beskattningsåret ävensom för avskrivning av maskiner eller andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier som anskaffats under beskattningsåret.

I den mån sådan fond användes får således i motsvarande grad byggnaden

resp. maskinen nedskrivas på en gång med det ianspråktagna fondbeloppet,

och på därefter återstående belopp får avdrag för värdeminskning

ske i vanlig ordning.

Enligt motionerna 1:206 och 11:272 är vattenvårdande investeringar en

samhällsuppgift av den art att förbättringar i syfte att minska nedsmutsningen

av våra sjöar och vattendrag måste ges en stark prioritering från

samhällsekonomisk synpunkt.

Så länge våra kommunala reningsverk ofta är både omoderna och otillräckliga

finner många hälsovårdsmyndigheter det vara svårt att följa hur

näringslivet bidrager till en förstöring av vattendrag och sjöar. Vetskapen

om svårigheterna att få kapital och arbetskraft att räcka till för önskvärda

investeringar gör att myndigheterna ogärna vill tillämpa gällande lagstiftning.

På så sätt sker med öppna ögon en fortsatt nedsmutsning. Modern

teknik måste oftast följas upp med speciella investeringar i vattenvårdande

syfte. Inte minst inom jordbruket betyder en övergång till ensilering av

vallfodret en sådan teknik som kräver speciella åtgärder från vattenvårdssynpunkt.

Detta tillsammans med problemet att på ett kostnadsbesparande

sätt ta till vara den flytande spillningen från djurbesättningarna

kräver avsevärda investeringar. Tekniskt kan frågan genom den s. k. flytgödselhanteringen

nu lösas i ett sammanhang och en verkligt effektiv vattenvård

skapas vid lantbruksföretagen.

Då alla åtgärder som vidtages inom näringslivet i syfte att förbättra vattenvården

är mycket betydelsefulla från hela samhällets synpunkt, bör det

också vara en viktig uppgift att genom speciella avskrivningsregler stimulera

till och underlätta dessa investeringar. Allt talar för att en sådan ändring

av kommunalskattelagstiftningen att investeringar av varaktig natur

i vattenvårdande syfte kan avskrivas under loppet av högst tio år skulle få

en betydande effekt.

Motionärerna i motionerna 1:528 och 11:609 understryker att vattenförbrukningen

i hushåll och industrier alltmer ökar. Därmed förs allt större

mängder kommunalt och industriellt avloppsvatten ut i våra sjöar, vattendrag

och kustområden. Trots lagstiftning och statlig övervakningsorganisation,

synes de pågående saneringsåtgärderna inte kunna balansera föroreningsökningen.

Näringslivets kostnader för åtgärder mot vatten- och

även luftföroreningen uppgår till mycket betydande belopp. Eftersom det

gäller kostnader för icke produktiva investeringar, framstår de för det enskilda

företaget som särskilt betungande. Den övervägande delen av kost
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

naderna avser sådana arbeten för vilka avdrag vid beskattningen inte alls

får åtnjutas eller åtnjutas endast i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Då det gäller kostnader som är avdragsgilla i form av värdeminskningsavdrag

är förhållandena olika beroende på om kostnaderna avser byggnader

i skatteteknisk mening eller maskiner och andra inventarier. Enligt

motionärernas mening talar starka skäl för att avskrivningsreglerna för

byggnadsarbeten, vilka utgör ett led i vatten- och luftvården, ges en särskild

behandling i skattehänseende. Exempel på sådan lagstiftning finns

på några håll i utlandet, bl. a. i Västtyskland och Frankrike. Frågan om

vatten- och luftvård har enligt motionärernas mening en sådan betydelse,

att statsmakterna i avvaktan på resultatet av företagsskatteutredningens

arbete bör söka komma fram till en provisorisk lösning. Ett i dagens läge

godtagbart resultat synes kunna ernås genom att rätt införs till en förhållandevis

snabb avskrivning. För att undvika gränsdragningsproblem

och för att få ett materiellt tillfredsställande resultat bör för byggnader

och andra anordningar, avsedda för vatten- eller luftvård, tillämpas samma

avskrivningstid som nu gäller för maskiner och inventarier, d. v. s. 5 år.

Alla anordningar för vatten- och luftvård bör således behandlas lika och

kostnaderna kunna avdras i form av årliga värdeminskningsavdrag om

20 procent.

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställs yrkanden om införande av

regler som kan stimulera till investeringar i vatten- och luftvårdande syfte.

Sålunda yrkas i motionerna 1:206 och 11:272 utredning angående sådan

ändring av kommunalskattelagen att kostnader för varaktiga investeringar

i vattenvårdande syfte får dras av vid taxeringen, medan motionärerna i

motionerna 1:528 och 11:609 yrkar sådan lagstiftningsändring, att anordning

för vatten- och luftvård kan avskrivas på fem år.

En anläggning med uppgift att motverka vatten- och luftföroreningar kan

komma att i beskattningshänseende behandlas olika beroende på hur densamma

utföres. I det helt övervägande antalet fall torde fråga vara om

byggnad eller tillbehör till byggnad i skatterättslig mening, varvid avdrag

för värdeminskning enligt svensk rättspraxis medges efter viss lägre procent

av värdet. Det kan också förekomma att i anläggningar av förevarande

slag ingår maskiner eller inventarier, vilka då får avskrivas efter en särskild

procentsats. Understundom torde fråga vara om en sådan utformning

av anläggningen att den helt eller till viss del är att betrakta som en förbättring

av marken. I den mån så är fallet kan avdrag för värdeminskning

enligt nuvarande regler över huvud taget inte medges.

I olika sammanhang har på senare år påtalats behovet av en förbättrad

vatten- och luftvård. Inte minst den snabba utbyggnaden av industrin och

den allt intensivare trafiktätheten till lands, till sjöss och i luften har bi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

9

dragit till att alla åtgärder ägnade att motverka vatten- och luftföroreningar

numera framstår som en samhällsuppgift av angelägnaste art. Också

för näringslivet och jordbruket är emellertid förevarande fråga av största

betydelse. Kostnaderna för åtgärder mot vatten- och luftföroreningar uppgår

till mycket betydande belopp och avser i allmänhet investeringar, som

inte kan beräknas ge något ekonomiskt utbyte. Detta i förening med det

nämnda förhållandet, att de anläggningar, som utförs för att förebygga

vatten- och luftföroreningar, i allmänhet torde ha karaktären av byggnader

i skatterättslig mening, har kommit kostnaderna att framstå som särskilt

betungande.

För byggnad i jordbruk torde för närvarande värdeminskningsavdrag i

flertalet fall medges enligt en schablon med — för år räknat — iy2 procent

av ett till 2/3 av det taxerade jordbruksvärdet beräknat byggnadsvärde.

För byggnad i rörelse medges motsvarande avdrag med i undantagsfall 4

och i regel endast 2—3 procent av anskaffningsvärdet per år. Fn sådan

avskrivningstid är enligt utskottets mening uppenbarligen för lång i förhållande

till den ekonomiska livslängd, anläggningar av förevarande art

normalt kan beräknas ha, och kan därför knappast stimulera till önskvärda

investeringar.

Enligt utskottets mening talar således starka skäl för att arbeten, vilka

utgör ett led i vatten- och luftvården, ges en särskild behandling i skattehänseende.

Utskottet är medvetet om att frågan om värdeminskningsavdrag

kommer att prövas av företagsskatteutredningen. Dess utredningsuppdrag

är emellertid mycket omfattande och kan inte väntas vara slutfört inom

den tid, som måste anses önskvärd med hänsyn till den förevarande frågans

stora betydelse.

Enligt utskottets mening bör därför särskilda sakkunniga tillsättas för

ändamålet. Dessa bör självfallet i sitt arbete i erforderlig omfattning samråda

med företagsskatteutredningen.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att man flerstädes utomlands

redan genomfört betydande reformer för att motverka vatten- och luftförorening.

I Västtyskland får således industriella fasta tillgångar, vilka används

direkt och uteslutande för eliminering eller reducering av utsläpp,

avskrivas med mellan 30 och 50 procent av värdet redan under det första

året, medan för investering i anläggning för bekämpande av luftförorening

gäller en motsvarande första avskrivning med 50 procent. I Frankrike får

anläggningar för rening av avfall och atmosfäriska utsläpp avskrivas omedelbart

med 10 procent. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

1:206 av herr Isacson in. fl. och 11:272 av herr

opaginerad Kontrollera mot PDF

> Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

Nilsson i Bästekille m. fl. samt 1:528 av herr Harald Pettersson

m. fl. och 11:609 av herr Carbell m. fl. i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till förbättrade

avskrivningsmöjligheter i fråga om anordningar

avsedda för vatten- och luftvård.

Stockholm den 22 februari 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,

Elofsson», Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson»,

Paul Jansson, Ottosson och Arne Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson

i Göteborg, Kärrlander», Vigelsbo, Engkvist», Asp, Larsson i Umeå, Hammarsten

och Börjesson i Falköping».

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Tage Johansson, Paul Jansson,

Arne Pettersson, Brandt, Kärrlander, Engkvist, Asp och Hammarsten, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 8

med orden »En anläggning» och slutar på s. 9 med orden »besvarat motionerna»

bort ha följande lydelse:

Motionsyrkande om särskilda avskrivningsregler för anordning avsedd

för vatten- och luftvård prövades av bevillningsutskottet senast vid föregående

års riksdag. I sitt betänkande nr 10 underströk utskottet vikten av

att man, med hänsyn till den stora betydelse vatten- och Iuftvårdsfrågan

kommit att få, ägnade denna fråga särskild uppmärksamhet. Utskottet ansåg

sig emellertid inte berett att biträda ett lagstiftningsyrkande, som skulle

ge arbeten, vilka utgjorde ett led i vatten- och luftvården, en särbehandling

i skattehänseende, eftersom denna fråga enligt utskottets mening i första

hand borde prövas av företagsskatteutredningen.

Vad motionärerna nu anfört kan enligt utskottets mening inte anses utgöra

skäl för ett frånträdande av denna uppfattning.

I den mån anordningar, som inrättas i syfte att motverka vatten- och

luftförorening, utgör maskiner och inventarier, innehåller — såsom utskot
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1966

11

tet tidigare upprepade gånger framhållit — redan gällande lagstiftning så

förmånliga avskrivningsmöjligheter, att en högre initialavskrivning med

hänsyn därtill knappast kan anses motiverad. I den mån dylika anordningar

är hänförliga till byggnad eller tillbehör till byggnad i skatterättslig

mening skulle visserligen en rätt till högre initialavskrivning kunna komma

i fråga. Införandet av en dylik avdragsrätt förutsätter emellertid obetingat

en omprövning av de regler, vilka gäller för försäljning av byggnad

som är anläggningstillgång.

På grund härav och då svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar

genom att utnyttja lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder redan

nu har möjligheter att avskriva ifrågavarande tillgångar på en gång, anser

utskottet sig böra avstyrka motionerna.

dels ock ansett att utskottet bort hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:206 av herr Isacson m. fl.

och 11:272 av herr Nilsson i Bästekille m. fl., samt

2) de likalydande motionerna 1:528 av herr Harald Pettersson

m. fl. och 11:609 av herr Carbell m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.