Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av reservbefälspremier.
1966-03-01 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1966:9, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av reservbefälspremier.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1966
1
Nr 9
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av reservbefälspremier.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 506 av herr Enarsson och II: 646 av herr Oskarson har hemställts,
att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning rörande ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 november 1951
(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 november 1951 (nr
763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
skall erhålla följande ändrade lydelse.
2 §•
Till grund----denna inkomst.
Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den
inkomst, som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst
5 000 kronor och tillika utgör minst en tiondedel av den skattskyldiges till
statlig inkomstskatt taxerade inkomst.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla i fråga om 1967 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för År 1967 eller tidigare år.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 1:506.
Enligt 2 § andra stycket förordningen den 30 november 1951 angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst må
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 9
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1966
sådan skatteberäkning ske endast under förutsättning att den inkomst,
som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst 5 000
kronor och tillika utgör minst en femtedel av den skattskyldiges till statlig
inkomstskatt taxerade inkomst.
Till grund för nämnda förordnings ursprungliga bestämmelser låg det
förslag, som framlades av 1944 års allmänna skattekommitté i dess betänkande
SOU 1949: 9. Spärregeln borde enligt kommittén utformas så att,
samtidigt som den hindrade skattskyldiga att i oträngt mål göra framställningar
om skattelindring, den icke skulle utgöra hinder för skattskyldiga
i lägre inkomstskikt att komma i åtnjutande av den särskilda skatteberäkningen.
Kommittén uttalade att det hade varit önskvärt att kunna göra
rätten till särskild skatteberäkning beroende av antingen hela den i deklarationen
redovisade inkomstens storlek eller också av beloppet av den ackumulerade
inkomsten. Detta skulle emellertid leda till alltför ojämna resultat,
varför kommittén föreslog, såväl att skatteminskningen skulle uppgå till
minst 100 kronor som att den ackumulerade inkomsten skulle utgöra minst
3 000 kronor. I proposition nr 170 till 1951 års riksdag fann föredragande
departementschefen den av kommittén föreslagna spärregeln inte vara
godtagbar. Den kunde enligt departementschefen inte anses tillräckligt
effektiv och skulle dessutom vid tillämpningen medföra onödigt arbete
och betydande olägenheter för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter.
Enligt departementschefen borde spärregeln utformas på sådant
sätt att såväl den skattskyldige som taxeringsmyndigheterna utan mer ingående
uträkningar kunde konstatera, huruvida en ackumulerad inkomst
var så stor att rätt till särskild skatteberäkning förelåg. En spärregel av
innebörd att rätt till särskild skatteberäkning skulle inträda om den ackumulerade
inkomsten uppgick till visst angivet belopp och utgjorde viss andel
av den skattskyldiges taxerade inkomst skulle uppfylla de angivna kraven,
även om en sådan regel i vissa gränsfall kunde leda till otillfredsställande
resultat. Till vilket belopp den ackumulerade inkomsten skulle bestämmas
och hur stor andel denna inkomst skulle utgöra av den taxerade inkomsten
var eu avvägningsfråga. Departementschefen fann, att särskild skatteberäkning
borde kunna medges, då den ackumulerade inkomsten uppgick till
minst 5 000 kronor och utgjorde minst en tredjedel av den skattskyldiges
till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Den av departementschefen föreslagna
spärrens konstruktion accepterades av bevillningsutskottet (bet. nr
62/1951), som likväl ansåg att man i huvudsak nådde det med spärregeln
avsedda resultatet om beloppsgränsen sattes vid 4 000 kronor. Spärregeln i
förordningens ursprungliga lydelse utformades i enlighet med utskottets
förslag.
Förordningen om ackumulerad inkomst fick i viss mån karaktär av försökslagstiftning.
Sedan förordningen varit i kraft inemot sex år ansågs en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1966 1
översyn av bestämmelserna böra komma till stånd. År 19(11 avlämnade
skatten Iredningen ang. ackumulerad inkomst in. in. betänkande i ämnet
(SOU 1961:56). Utredningen föreslog i vad avser spärregeln att kvoteringsspärren
skulle upphävas. I syfte att undvika en alltför stor arbetsbelastning
för taxeringsmyndigheterna föreslogs en höjning av beloppsspärren från
4 000 kronor till 6 000 kronor. En sådan höjning ansåg utredningen for övrigt
motiverad av penningvärdets fall. Till förmån för en enda beloppsspärr
talade också att det blev mycket lättare för de skattskyldiga att bedöma, i
vilka fall de var berättigade till särskild skatteberäkning. Föredragande
departementschefen förordade emellertid i proposition nr 114 till 1962 års
riksdag att beloppsspärren skulle sättas till 5 000 kronor, därvid hänsyn
tagits till de erinringar, som under remissförfarandet framförts från löntagarorganisationernas
sida. Vid sådant förhållande ansåg departementschefen
eu kvoteringsspärr alltjämt vara erforderlig. En viss uppmjukning
av denna borde emellertid göras och spärren syntes enligt departementschefen
kunna jämkas till en femtedel, ett förslag som för övrigt alternativt
framförts av utredningen i dess motivering. I sitt av 1962 års riksdag godkända
betänkande nr 47 tillstyrkte bevillningsutskottet det i propositionen
framförda förslaget. Utskottet uttalade därvid att om man beaktade, att
konsumentprisindex under en elvaårsperiod (1951—1961) stigit med omkring
40 procent, den av departementschefen föreslagna höjningen av
beloppsspärren till 5 000 kronor syntes måttfull. En sådan höjning torde
erfordras för att inte i alltför hög grad öka beskattningsmyndigheternas
arbetsbörda. Av samma skäl borde också den i propositionen föreslagna kvoteringsspärren
bibehållas.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
Motionärerna framhåller, att den omständigheten att den ackumulerade
inkomsten skall utgöra minst en femtedel av den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten i och med stigande löner kommit att i många fall utgöra
ett hinder för förmånligare beskattning. Såsom exempel åberopar motionärerna
det fall att en anställningshavarc enligt reservbefälskungörelse för
krigsmakten efter fullgörande av första tjänstgöringsperioden vid 36 års
ålder erhåller premie, i normalfallet fyra månadslöner i löneklass A 15 ortsgrupp
4 eller enligt 1965 års lönenivå 7 152 kronor. En tillämpning av förordningen
om ackumulerad inkomst kommer i detta och andra liknande
fall med hänsyn till den gällande kvoteringsspärren mera sällan att äga
rum. Det kan inte anses tillfredsställande att inkomster av denna art blir
hårdare skattebelastade än som i princip är avsett. Därför föreslår motionärerna
att kvoteringsspärren sänkes till eu liondedel av den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1966
Utskottet
Enligt forordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst får särskild skatteberäkning äga rum om den ackumulerade
inkomsten — d. v. s. inkomst som hänför sig till minst två beskattningsår
uppgår till minst 5 000 kronor (den s. k. beloppsspärren) och
dessutom utgör minst en femtedel av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst (den s. k. kvoteringsspärren).
I de förevarande motionerna yrkas att kvoteringsspärren i förordningen
om ackumulerad inkomst sänkes till en tiondedel. Som motivering för yrkandet
åberopas det förhållandet att den gällande kvoteringsspärren i och
med stigande löner kommit att förhindra en tillämpning av förordningen
beträffande sådana ackumulerade inkomster, där en särskild skatteberäkning
är synnerligen motiverad.
Det av motionärerna åberopade exemplet avser reservofficer som efter
1 ullgörande av en första tjänstgöringsperiod, omfattande sammanlagt 170
tjanstgöringsdagar, vid 36 års ålder erhåller premie med 7 152 kronor enligt
1965 års lönenivå. Ett fullgörande av den första tjänstgöringsperioden innebär
regelmässigt befordran till kapten, varefter en andra tjänstgöringsperiod
påbörjas. Den andra tjänstgöringsperioden innebär tjänstgöringsskyldighet
under 150 dagar och pågår t. o. m. utgången av det år under vilket anställnmgshavaren
uppnår 47 år. Premien för den andra tjänstgöringsomgången
utgår f. n. med 9 892 kronor enligt 1965 års lönenivå. I sammanhanget bör
uppmärksammas att premiebelopp efter särskild framställning kan utbetalas
i delposter under en tid av högst fem år. I praxis tillämpas regelmässigt förordningen
om ackumulerad inkomst på utfallande reservbefälspremie, varvid
denna anses hänförlig till det antal år, under vilka tjänstgöringsomgång
eller del av tjänstgöringsomgång fullgjorts.
Utskottet delar motionärernas uppfattning, att det förändrade penningvärdet
och den till följd därav stigande lönenivån kan medföra att förordningen
om ackumulerad inkomst inte äger tillämpning. Detta är inte endast
fallet i det av motionärerna angivna exemplet utan även i andra liknande
fall, där den ackumulerade inkomsten visserligen överstiger beloppsspärren
5 000 kronor men är av sådan storleksordning att kvoteringsspärren förhindrar
en särskild skatteberäkning. Spärregeln ändrades med hänsyn till
penningvärdets förändring så sent som år 1962, och utskottet är på grund
därav inte berett att f. n. tillstyrka en så genomgripande författningsändring,
som motionärerna yrkat. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl.
Maj:t ägnar spörsmålet sådan uppmärksamhet att möjligheterna till skattelindring
för ackumulerade inkomster inte begränsas till följd av det förändrade
penningvärdet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1966
5
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till det av motionärerna framställda
lagstiftningsyrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 506 av herr Enarsson och
II: 646 av herr Oskarson angående beskattningen av reservbefälspremier
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 mars 1966
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson,
Paul Jansson, Mattsson och Tistad; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Vigelsbo, Engkvist, Asp,
Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Enskog, Lothigius och öhvall.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.