Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av reservbefälspremier.

1966-03-01 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1966:9, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av reservbefälspremier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1966

1

Nr 9

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beskattningen av reservbefälspremier.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 506 av herr Enarsson och II: 646 av herr Oskarson har hemställts,

att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning rörande ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 november 1951

(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 november 1951 (nr

763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 §•

Till grund----denna inkomst.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den

inkomst, som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst

5 000 kronor och tillika utgör minst en tiondedel av den skattskyldiges till

statlig inkomstskatt taxerade inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla i fråga om 1967 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för År 1967 eller tidigare år.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 1:506.

Enligt 2 § andra stycket förordningen den 30 november 1951 angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst må

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1966

sådan skatteberäkning ske endast under förutsättning att den inkomst,

som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst 5 000

kronor och tillika utgör minst en femtedel av den skattskyldiges till statlig

inkomstskatt taxerade inkomst.

Till grund för nämnda förordnings ursprungliga bestämmelser låg det

förslag, som framlades av 1944 års allmänna skattekommitté i dess betänkande

SOU 1949: 9. Spärregeln borde enligt kommittén utformas så att,

samtidigt som den hindrade skattskyldiga att i oträngt mål göra framställningar

om skattelindring, den icke skulle utgöra hinder för skattskyldiga

i lägre inkomstskikt att komma i åtnjutande av den särskilda skatteberäkningen.

Kommittén uttalade att det hade varit önskvärt att kunna göra

rätten till särskild skatteberäkning beroende av antingen hela den i deklarationen

redovisade inkomstens storlek eller också av beloppet av den ackumulerade

inkomsten. Detta skulle emellertid leda till alltför ojämna resultat,

varför kommittén föreslog, såväl att skatteminskningen skulle uppgå till

minst 100 kronor som att den ackumulerade inkomsten skulle utgöra minst

3 000 kronor. I proposition nr 170 till 1951 års riksdag fann föredragande

departementschefen den av kommittén föreslagna spärregeln inte vara

godtagbar. Den kunde enligt departementschefen inte anses tillräckligt

effektiv och skulle dessutom vid tillämpningen medföra onödigt arbete

och betydande olägenheter för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter.

Enligt departementschefen borde spärregeln utformas på sådant

sätt att såväl den skattskyldige som taxeringsmyndigheterna utan mer ingående

uträkningar kunde konstatera, huruvida en ackumulerad inkomst

var så stor att rätt till särskild skatteberäkning förelåg. En spärregel av

innebörd att rätt till särskild skatteberäkning skulle inträda om den ackumulerade

inkomsten uppgick till visst angivet belopp och utgjorde viss andel

av den skattskyldiges taxerade inkomst skulle uppfylla de angivna kraven,

även om en sådan regel i vissa gränsfall kunde leda till otillfredsställande

resultat. Till vilket belopp den ackumulerade inkomsten skulle bestämmas

och hur stor andel denna inkomst skulle utgöra av den taxerade inkomsten

var eu avvägningsfråga. Departementschefen fann, att särskild skatteberäkning

borde kunna medges, då den ackumulerade inkomsten uppgick till

minst 5 000 kronor och utgjorde minst en tredjedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Den av departementschefen föreslagna

spärrens konstruktion accepterades av bevillningsutskottet (bet. nr

62/1951), som likväl ansåg att man i huvudsak nådde det med spärregeln

avsedda resultatet om beloppsgränsen sattes vid 4 000 kronor. Spärregeln i

förordningens ursprungliga lydelse utformades i enlighet med utskottets

förslag.

Förordningen om ackumulerad inkomst fick i viss mån karaktär av försökslagstiftning.

Sedan förordningen varit i kraft inemot sex år ansågs en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1966 1

översyn av bestämmelserna böra komma till stånd. År 19(11 avlämnade

skatten Iredningen ang. ackumulerad inkomst in. in. betänkande i ämnet

(SOU 1961:56). Utredningen föreslog i vad avser spärregeln att kvoteringsspärren

skulle upphävas. I syfte att undvika en alltför stor arbetsbelastning

för taxeringsmyndigheterna föreslogs en höjning av beloppsspärren från

4 000 kronor till 6 000 kronor. En sådan höjning ansåg utredningen for övrigt

motiverad av penningvärdets fall. Till förmån för en enda beloppsspärr

talade också att det blev mycket lättare för de skattskyldiga att bedöma, i

vilka fall de var berättigade till särskild skatteberäkning. Föredragande

departementschefen förordade emellertid i proposition nr 114 till 1962 års

riksdag att beloppsspärren skulle sättas till 5 000 kronor, därvid hänsyn

tagits till de erinringar, som under remissförfarandet framförts från löntagarorganisationernas

sida. Vid sådant förhållande ansåg departementschefen

eu kvoteringsspärr alltjämt vara erforderlig. En viss uppmjukning

av denna borde emellertid göras och spärren syntes enligt departementschefen

kunna jämkas till en femtedel, ett förslag som för övrigt alternativt

framförts av utredningen i dess motivering. I sitt av 1962 års riksdag godkända

betänkande nr 47 tillstyrkte bevillningsutskottet det i propositionen

framförda förslaget. Utskottet uttalade därvid att om man beaktade, att

konsumentprisindex under en elvaårsperiod (1951—1961) stigit med omkring

40 procent, den av departementschefen föreslagna höjningen av

beloppsspärren till 5 000 kronor syntes måttfull. En sådan höjning torde

erfordras för att inte i alltför hög grad öka beskattningsmyndigheternas

arbetsbörda. Av samma skäl borde också den i propositionen föreslagna kvoteringsspärren

bibehållas.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

Motionärerna framhåller, att den omständigheten att den ackumulerade

inkomsten skall utgöra minst en femtedel av den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten i och med stigande löner kommit att i många fall utgöra

ett hinder för förmånligare beskattning. Såsom exempel åberopar motionärerna

det fall att en anställningshavarc enligt reservbefälskungörelse för

krigsmakten efter fullgörande av första tjänstgöringsperioden vid 36 års

ålder erhåller premie, i normalfallet fyra månadslöner i löneklass A 15 ortsgrupp

4 eller enligt 1965 års lönenivå 7 152 kronor. En tillämpning av förordningen

om ackumulerad inkomst kommer i detta och andra liknande

fall med hänsyn till den gällande kvoteringsspärren mera sällan att äga

rum. Det kan inte anses tillfredsställande att inkomster av denna art blir

hårdare skattebelastade än som i princip är avsett. Därför föreslår motionärerna

att kvoteringsspärren sänkes till eu liondedel av den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1966

Utskottet

Enligt forordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst får särskild skatteberäkning äga rum om den ackumulerade

inkomsten — d. v. s. inkomst som hänför sig till minst två beskattningsår

uppgår till minst 5 000 kronor (den s. k. beloppsspärren) och

dessutom utgör minst en femtedel av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst (den s. k. kvoteringsspärren).

I de förevarande motionerna yrkas att kvoteringsspärren i förordningen

om ackumulerad inkomst sänkes till en tiondedel. Som motivering för yrkandet

åberopas det förhållandet att den gällande kvoteringsspärren i och

med stigande löner kommit att förhindra en tillämpning av förordningen

beträffande sådana ackumulerade inkomster, där en särskild skatteberäkning

är synnerligen motiverad.

Det av motionärerna åberopade exemplet avser reservofficer som efter

1 ullgörande av en första tjänstgöringsperiod, omfattande sammanlagt 170

tjanstgöringsdagar, vid 36 års ålder erhåller premie med 7 152 kronor enligt

1965 års lönenivå. Ett fullgörande av den första tjänstgöringsperioden innebär

regelmässigt befordran till kapten, varefter en andra tjänstgöringsperiod

påbörjas. Den andra tjänstgöringsperioden innebär tjänstgöringsskyldighet

under 150 dagar och pågår t. o. m. utgången av det år under vilket anställnmgshavaren

uppnår 47 år. Premien för den andra tjänstgöringsomgången

utgår f. n. med 9 892 kronor enligt 1965 års lönenivå. I sammanhanget bör

uppmärksammas att premiebelopp efter särskild framställning kan utbetalas

i delposter under en tid av högst fem år. I praxis tillämpas regelmässigt förordningen

om ackumulerad inkomst på utfallande reservbefälspremie, varvid

denna anses hänförlig till det antal år, under vilka tjänstgöringsomgång

eller del av tjänstgöringsomgång fullgjorts.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att det förändrade penningvärdet

och den till följd därav stigande lönenivån kan medföra att förordningen

om ackumulerad inkomst inte äger tillämpning. Detta är inte endast

fallet i det av motionärerna angivna exemplet utan även i andra liknande

fall, där den ackumulerade inkomsten visserligen överstiger beloppsspärren

5 000 kronor men är av sådan storleksordning att kvoteringsspärren förhindrar

en särskild skatteberäkning. Spärregeln ändrades med hänsyn till

penningvärdets förändring så sent som år 1962, och utskottet är på grund

därav inte berett att f. n. tillstyrka en så genomgripande författningsändring,

som motionärerna yrkat. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl.

Maj:t ägnar spörsmålet sådan uppmärksamhet att möjligheterna till skattelindring

för ackumulerade inkomster inte begränsas till följd av det förändrade

penningvärdet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1966

5

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till det av motionärerna framställda

lagstiftningsyrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 506 av herr Enarsson och

II: 646 av herr Oskarson angående beskattningen av reservbefälspremier

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson,

Paul Jansson, Mattsson och Tistad; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Vigelsbo, Engkvist, Asp,

Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Enskog, Lothigius och öhvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.