Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om viss differentiering av drivmedels priserna.

1966-03-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1966:12, Utlåtande i anledning av motioner om viss differentiering av drivmedels priserna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1966

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av motioner om viss differentiering av

drivmedels priserna.

I de till bankoutskottet hänvisade motionerna nr 213 i första kammaren

av herr Wikberg m. fl. och nr 280 i andra kammaren av herr Larsson i

Norderön m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla att den utredning beträffande bensinhandelns framtida organisation

och utformning, varom beslut träffades vid 1965 års riksdag, måtte

erhålla sådana direktiv att den till prövning även kan upptaga frågan om

en för inlandet och glesbygden fördelaktigare differentiering av drivmedelspriserna

i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen

I: 213.

Tidigare behandling av frågan

Frågan om en utjämning av priserna på flytande drivmedel inom olika

delar av landet har under en följd av år behandlats bl. a. i riksdagen. Det

torde häi- vara till fyllest att redovisa dels huvuddragen av vad kommittén

för näringslivets lokalisering anförde i ämnet, dels riksdagens senare ställningstaganden.

I sitt betänkande »Aktiv lokaliseringspolitik» (SOU 1963: 58) redogjorde

nämnda kommitté för rådande prissättning inom bensin- och oljebranschen.

Företagen inom branschen har med hänsyn till fraktkostnaderna indelat

landet i sex priszoner. Av dessa omfattar den s. k. 0-zonen Stockholm, Göteborg

och Malmö med närmaste omgivningar. I zon 1 ingår ett relativt betydande

område med Stockholm som medelpunkt samt de sydliga och sydvästliga

delarna av landet. Dessutom ingår kuststäderna Sundsvall, Örnsköldsvik,

Umeå, Skellefteå och Luleå. Zon 2 omfattar övriga delar av Sveaoch

Götaland bortsett från nordvästra Svealand samt hela norrlandskusten

upp till Kalix. I zonerna 3—5 ingår de inre delarna av Norrland samt nordvästra

Svealand. Kostnadsökningen för konsumenterna i zon 5 rörde sig vid

årsskiftet 1962/63 för olika petroleumprodukter om vid pass 6 å 8 procent

jämfört med 0-zonen och knappt 4—5 procent jämfört med zon 2; till följd

av skattehöjningar har den relativa prisskillnaden mellan zonerna seder
1

Bihimg till riksdagens protokoll l''.)6G. 8 samt. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1966

mera sänkts något. Det kan konstateras, att icke det nordliga läget utan

de långa transporterna från kusthamn till konsumenterna i det inre av landet

spelar den avgörande rollen för prisdifferentieringen. I lokaliseringskommitténs

betänkande framlades vissa räkneexempel, belysande hur en utjämning

av bensin- och oljepriserna skulle påverka transport-, produktions- och

uppvärmningskostnader i de inre delarna av Norrland.

Med utgångspunkt i en bedömning av den lokaliseringspolitiska effekt

som skulle uppstå vid en prisutjämning på bensin och olja uttalade kommittén,

att prissänkande åtgärder borde begränsas till områden där en

förstärkning av sysselsättningsmöjligheterna är synnerligen angelägen. Pristillägget

för zonerna 3, 4 och 5 borde därför borttagas för motordrivmedlen

och en motsvarande prisreduktion genomföras för eldningsoljan. Såsom

vägar för en sådan prisutjämning kunde tänkas dels en differentiering av

skatten på flytande bränsle, dels en jämnare fördelning av fraktkostnaderna.

Beträffande den förstnämnda metoden hänvisade kommittén till vad bevillningsutskottet

med riksdagens godkännande uttalat i anledning av motioner

vid 1961 och 1962 års riksdagar om en utjämning av bensinpriset

genom en differentiering av bensinskatten. En sådan skattedifferentiering

finge enligt utskottet anses strida mot den inom beskattningsrätten tillämpade

principen att statlig skatt skall uttas efter en för hela riket enhetlig

skattesats. En prisutjämning, som således måste bedömas som eu från beskattningen

fristående fråga, borde enligt kommitténs uppfattning åstadkommas

på annat sätt. Möjligheten att utjämna fraktkostnaderna stode då

till buds. Kommittén diskuterade en tänkbar teknisk lösning på detta problem,

byggd på inrättandet av en särskild clearingkassa, dit företagen skulle

inbetala fraktutjämningsbidrag, och föreslog, att Kungl. Maj :t och det centrala

lokaliseringsorganet skulle ta upp förhandlingar med oljebranschen

i syfte att få till stånd en överenskommelse om en sådan lösning.

I propositionen nr 185 år 1964 angående riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik

m. m. uttalade föredragande departementschefen, att en allmän

prisutjämning enligt kommitténs förslag skulle komma att innehålla

inslag av en permanent driftsubvention, som inte borde ifrågakomma. Kunde

i särskilda fall påvisas företagsekonomiska skäl för en utjämning av drivmedelspriserna

torde initiativ härtill komma att tagas av berörda intressenter.

Några statliga initiativ på området ansågs därför tills vidare inte böra

övervägas.. Vid behandlingen av propositionen och därav föranledda motioner,

vari åtgärder för en utjämning av bensin- och oljepriserna begärdes,

anslöt sig bankoutskottet (uti. nr 48) till departementschefens uttalande.

Detta ställningstagande godkändes av riksdagen, som avslog en reservation,

enligt vilken en differentiering av den särskilda bensinskatten borde kunna

upptagas till övervägande i samband med en kommande reformering av

företagsbeskattningen.

Ämnet aktualiserades på nytt genom motioner vid 1965 års riksdag. En

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1966

hemställan om riksdagsskrivelse med begäran om förslag till differentiering

av drivmedelsbeskattningen i syfte att erhålla ett över hela landet enhetligt

pris på bensin och olja avvisades av bevillningsutskottet, varvid dock

några ledamöter reserverade sig till förmån för bifall till motionen. Utskottet

fann det praktiskt ogörligt att nå det åsyftade resultatet genom en differentiering

av drivmedelsskatterna. Dem första förutsättningen för förslagets

genomförande fann utskottet vara att oljebolagen sinsemellan tillämpade

enhetliga priser inom de olika försälj ningszonerna, vilket ingalunda vore

fallet. En dylik åtgärd skulle ej heller vara möjlig utan att drivmedelspriserna

låstes och den fria konkurrensen sattes ur spel. Bankoutskottet behandlade

samtidigt ett förslag om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

skulle hemställa om förhandlingar med oljebranschens företag och organisationer

i syfte att erhålla en utjämning av bensin- och oljepriserna i landet.

Utskottet avstyrkte detta förslag och hänvisade därvid till vad departementschefen

uttalat i föregående års proposition om lokaliseringspolitiken. Båda

utskottens utlåtanden godkändes i här avsedda delar av riksdagen.

Utskottet

Såsom framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående har frågan

om en utjämning av drivmedelspriserna till förmån främst för befolkningen

i det inre av Norrland vid en rad tillfällen varit före i riksdagen.

Tanken att åstadkomma en prisutjämning genom eu regional differentiering

av drivmedelsskatten har därvid genomgående på principiella grunder

avvisats, och även andra lösningar som förutsatt statens medverkan har

befunnits olämpliga. Utskottet, som både 1964 och 1965 behandlat detta

ämne i samband med sin prövning av riktlinjerna för lokaliseringspolitiken,

har för sin del funnit ett initiativ av berörda intressenter tills vidare vara

den enda framkomliga vägen att uppnå det angivna syftet.

Vad som anförts i de nu föreliggande motionerna ger inte utskottet anledning

att ändra detta ställningstagande. Material av betydelse för en bedömning

av prisutjämningsfrågan kan förmodas bli framlagt av den utredning

beträffande bensinhandelns framtida organisation och utformning

jämte därmed sammanhängande problem som begärts av 1965 års riksdag.

Utskottet finner icke skäl föreligga för riksdagen att nu rikta någon skrivelse

till Kungl. Maj :t rörande direktiven för denna utredning.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att motionerna 1:213 och 11:280 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1966

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson*,

Åke Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson*, Lundberg* och Larfors;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Börjesson i Glömminge, Bengtsson

i Landskrona, Ekström i Iggesund, Rask, Löfgren, fru Hörnlund* och

herr Hyltander*.

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660029

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.