Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

1966-03-15 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1966:15, Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av motioner angående förvaltningen av allmänna

pensionsfonden, m. m.

Banko utskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande till

utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 313 i första kammaren av herr Mattsson

m. fl. och nr 381 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemar sgården m. fl.,

vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

skyndsam parlamentarisk utredning rörande tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska

verkningar, AP-fondens inverkan på näringslivet och fondförvaltningens

framtida utformning m. m. i enlighet med vad i motionerna

anförts;

2) de likalydande motionerna nr 217 i första kammaren av herr Ottosson

m. fl. och nr 282 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl., vari

hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att

Kungl. Maj :t måtte med beaktande av vad i motionerna anförts igångsätta

utredning i syfte att — sedan AP-fonderna nått en med hänsyn till kravet

på likviditet och risken för konjunkturförsämring fullt betryggande storlek

och erfarenhet vunnits rörande storleken av arbetsgivarnas frivilliga avsättningar

till egna pensionsfonder — begränsa de årliga pensionsavgifterna till

AP-fonderna till vad som erfordras för täckande av fondernas löpande pensionsbetalningar

under året;

3) de likalydande motionerna nr 43 i första kammaren av herrar Ottosson

och Lundberg samt nr 77 i andra kammaren av herr Thylén m. fl., vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa dels om

förslag till sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning

att arbetsgivare erhåller möjlighet att för återlån få utnyttja de

ATP-avgifter som inbetalats under loppet av de fem senast förflutna åren

och att återlån skall få ske upp till 75 % av inbetalda avgifter, dels om en

utredning rörande utsträckande av amorteringstidens längd för återlån till

20 år;

4) de likalydande motionerna nr 550 i första kammaren av herrar Johan

Olsson och Harry Carlsson samt nr 663 i andra kammaren av herr Hamrin i

Jönköping m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära förslag om sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens

förvaltning, att återlånerätt får ackumuleras under fem år, att

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr IS

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

amorteringstiden utsträcks till 20 år och att möjlighet för återlån får utnyttjas

upp till 75 % av inbetalda avgifter.

Beträffande motiveringen för de gjorda yrkandena hänvisas, i den mån

redogörelse därför icke lämnas i det följande, till motionerna I: 313, 11:282,

II: 77 och II: 663.

Gällande bestämmelser rörande allmänna pensionsfonden

Enligt 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivares avgift

till försäkringen för tilläggspension samt sådan tilläggspensionsavgift som i

vissa fall erlägges av försäkrad utgå efter en procentsats, avvägd så att avgifterna

i förening med andra tillgängliga medel förslår icke blott till bestridande

av de utgifter som åvilar försäkringen utan även till den fondering

som finnes erforderlig. Enligt lag den 31 maj 1963 utgör procentsatsen för

åren 1965—1969 respektive 7 1/2, 8, 8 1/2, 9 och 9 1/2. Avgifterna tillföres

allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen

skall betridas.

I reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning (SFS

1959:293; ändringar SFS 1963: 78 och 1965: 132) stadgas, att fondförvaltningen

skall handhas av tre särskilda styrelser. Första fondstyrelsen förvaltar

avgifter erlagda för statens och kommunernas anställda, andra fondstyrelsen

avgifter erlagda för anställda i enskilda företag med minst tjugo

arbetstagare och tredje fondstyrelsen avgifter för anställda i enskilda företag

med mindre än tjugo arbetstagare även som de egenavgifter som erlagges

för inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Fondstyrelsernas

ledamöter utses av Kungl. Maj :t, flertalet efter förslag av organisationer som

företräder försäkrade och avgiftsbetalare.

Fondens tillgångar får enligt reglementet placeras dels i vissa slag av

obligationer och andra skuldförbindelser, dels i fordran hos vissa kreditinrättningar,

i den mån dessa beviljar avgiftsbetalare återlån av erlagda avgifter.

Reglerna om återlån är utformade på följande sätt. De kreditinrättningar

som äger bevilja återlån är riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, postgirokontoret,

sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan och annan kreditinrättning

som Konungen godkänner. Återlån kan medges den som erlagt tilläggspensionsavgift

under föregående år och får uppgå till högst hälften av

det erlagda avgiftsbeloppet, under förutsättning att detta utgjort lägst 1 000

kronor. Minimisumman för återlån blir alltså 500 kronor. Kreditinrättning

som lämnar återlån får i sin tur från vederbörande fondstyrelse låna motsvarande

belopp mot fastställd räntesats. Rätten till återlån är icke ovillkor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

lig, utan kreditinrättningen, som under alla omständigheter svarar for återbetalning

av lånet från fondstyrelsen, prövar efter vanliga grunder den lånesökandes

kreditvärdighet och kan även fordra säkerhet som vid annan utlåning.

Kreditinrättningen har att amortera sitt lån ur allmänna pensionsfonden

med minst 10 procent årligen och under en tid av högst 10 år. I den

mån kreditinrättningen för sin del medger låntagare mindre amortering

eller längre löptid, övergår dennes återlån således till att bli ett lån av ordinär

typ.

Motionerna

I motionerna I: 313 och II: 381 uttalas, att den nyligen avslutade långtidsutredningen

inte kan anses tillgodose det krav på utredning av tilläggspensionssystemets

samhällsekonomiska verkningar m. in., som 1963 års riksdag

ställde. Med allmänna pensionsfondens ställning på kapitalmarknaden

är det enligt motionärerna naturligt att frågan om fondförvaltningens framtida

utformning måste få stor betydelse för näringslivets utveckling. Risken

för ekonomisk maktkoncentration måste uppmärksammas och en decentralisering

av fondförvaltningen eftersträvas. Ifrågavarande problem bor skyndsamt

prövas av en parlamentariskt sammansatt utredning, för vilken det av

långtidsutredningen sammanställda materialet bör vara av värde.

Maktkoncentrationen hos dem som förvaltar allmänna pensionsfonden påtalas

också i motionerna 1:217 och 11:282. Motionärerna erinrar om att

tidigare lagstiftning gav företagen möjlighet att avsätta en del av årets vinst

till särskilda pensionsfonder. Alltjämt förekommer genom den s. k. PRIförsäkringen

ett pensionssparande utanför allmänna pensionsfondens ram.

Denna försäkring är så uppbyggd att det väsentliga av nysparandet får

stanna kvar hos företagen. Genom en kollektiv säkerhet ansvarar de samgående

företagen gemensamt för fullgörandet av pensionsförpliktelserna.

Ett liknande system bör enligt motionärerna eftersträvas för förvaltningen

av den del av avgifterna till allmänna pensionsfonden som överstiger vad

som erfordras för att täcka fondens utgifter under året. En sådan partiell

decentralisering av allmänna pensionsfonden, varom utredning begäres,

skulle enligt motionärerna leda till bl. a. ökat företagssparande, större produktions-

och standardökning, säkrare pensionsutfästelser och möjlighet

till en för företagen och samhället lönande resultatutjämning.

I motionerna I: 43 och II: 77 samt I: 550 och II: 663 framhålles att återlånen

från allmänna pensionsfonden till särskilt de mindre företagen fått

synnerligen ringa omfattning. De mindre företagen befinner sig enligt motionärerna

i ett ogynnsamt läge på kreditmarknaden, varför en liberalisering

av återlånereglerna är önskvärd. De förändringar som anses böra komma

till stånd är införande av rätt att ackumulera upp till fem års återlåne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

möjligheter, vidgning av återlånemöjligheterna upp till 75 procent av avgiftsbeloppet

samt utsträckning av amorteringstiden för återlånen från 10

till 20 år.

Tidigare behandling av de i motionerna väckta frågorna

A. Tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska verkningar

I anledning av proposition till 1963 års riksdag med förslag till lag angående

procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen

för tilläggspension väcktes motioner vari yrkades, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle anhålla att en klarläggande samhällsekonomisk

analys av pensionssparande! utfördes, varvid särskilt AP-fondernas

verkan på det totala sparandets omfattning och ändrade struktur uppmärksammades,

samt att i samband härmed en översyn företogs av de till

pensionssystemet knutna reglerna för fondkapitalets placering och administration

med utgångspunkt från ett ovillkorligt beaktande av ATP-systemets

säkerhet.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande i ärendet

(nr 57) bl. a. följande:

Enligt vad som framgår av de i propositionen redovisade beräkningarna

kommer pensionsfonderna att redan under den femårsperiod, för vilken

avgiftsuttaget nu fastställes, uppgå till betydande belopp. Det skulle därför

enligt utskottets mening vara värdefullt om de samhällsekonomiska verkningarna

i olika avseenden av pensionssystemet blev föremål för utredning.

En sådan utredning, som torde ha förutsatts vid pensionssystemets införande,

bör också behandla frågor om fondbildningens inverkan på näringslivet,

tondbildningens omfattning och fondförvaltningens framtida utformning.

Vad utskottet anfört i fråga om en sådan utredning synes böra bringas till

Kungl. Maj :ts kännedom.

Kungl. Maj :t förordnade, att den sålunda begärda utredningen skulle utföras

inom ramen för den av finansdepartementet bedrivna planeringen av

den svenska ekonomiens utveckling på längre sikt. En redogörelse för denna

utredningsverksamhet återfinnes i propositionen 1963: 150 (bihang F),

vari bland frågor som borde utredas särskilt berörts finansieringsproblemen

inom näringslivet och utvecklingstendenserna på kreditmarknaden.

I början av år 1964 tillkallades överdirektören i konjunkturinstitutet

Böije Kragh att såsom särskild utredningsman verkställa den här angivna

utredningen om finansiella långtidsperspektiv inom samhällsekonomien. I

direktiven för denna utredning (riksdagsberättelsen år 1965, I Fi: 21) anges

syftet vara att utifrån en kartläggning av aktuella förhållanden söka klargöra

tendenserna på längre sikt vad beträffar sparandefördelning, kreditförmedling

och finansieringsbehov och analysera innebörden härav för den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966 5

ekonomiska politikens målsättningar och utformning. När det gäller framtidsbedömningen

av utvecklingen på kreditmarknaden säges det på vissa

områden, speciellt för allmänna pensionsfonden, vara möjligt att i konkreta,

kvantitativa termer diskutera utbudsutvecklingen på relativt lång sikt. Tendensbedömningarna

på utbuds- och efterfrågesidorna säges böra sammanställas

i en totalkalkyl med alternativa uppsättningar av konsistenta antaganden.

Till dessa bedömningar skall anknytas en diskussion av riktlinjerna

för en ekonomisk politik på detta område, syftande till att skapa de

kreditmarknadsmässiga förutsättningarna för en önskvärd »real» utveckling.

Det säges här kunna bli fråga om behovet och möjligheterna att påverka

placeringsfördelning och kreditkanalisering bl. a. genom slussning via

allmänna pensionsfonden. Utredningen, som bedrivits vid sidan av det utredningsarbete

som redovisas i den av finansdepartementets sekretariat för

ekonomisk planering framlagda rapporten »Svensk ekonomi 1966—1970»

(SOU 1966: 1), beräknas bli slutförd under våren 1966.

1 motioner vid 1964 års riksdag yrkades att den utredning rörande tillläggspensionssystemets

samhällsekonomiska verkningar etc. som begärts av

1963 års riksdag skulle komma till stånd genom en särskild utredning med

parlamentarisk medverkan. I en till andra lagutskottets utlåtande nr 31 fogad

reservation hemställdes att dessa motioner inte skulle föranleda någon

riksdagens åtgärd. Som motivering härför anförde reservanterna, efter att

ha redovisat Kungl. Maj :ts beslut med avseende på utredningen, att pensionssystemets

samhällsekonomiska verkningar inte kan bedömas isolerade

från den samhällsekonomiska utvecklingen i övrigt och att det därför finge

anses lämpligt att utredningen skedde i den form Kungl. Maj :t förordnat.

Riksdagen anslöt sig till denna reservation.

Ett motsvarande yrkande väcktes i motioner vid 1965 års riksdag. Andra

lagutskottet hänvisade i sitt utlåtande nr 64 ånyo till den pågående utredningen

om finansiella långtidsperspektiv inom samhällsekonomien. I enlighet

med utskottets förslag beslöt riksdagen att motionerna inte skulle föranleda

någon åtgärd.

B. Decentralisering av allmänna pensionsfonden

I den promemoria med förslag om fondförvaltning in. in. i samband med

en utbyggd pensionering (SOU 1958:4), som framlades av 1957 års pensionskommitté,

diskuterades frågan om en uppdelning av fondmedlen på

flera fonder. Kommittén anförde, att om eu sådan uppdelning drevs tillräckligt

långt de flesta problem, som eu stor, centralt förvaltad fond ger

upphov till, skulle kunna elimineras. En uppdelning efter näringsgrenar

och branscher — den ur praktisk synpunkt naturliga metoden —- skulle

emellertid alltför lätt urarta till ett kvoteringssystem genom att delfonderna

i första band tillgodosåg den egna branschens kreditbehov, övervägande skäl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

talade enligt kommitténs mening för en viss, begränsad uppdelning av pensionsfonden.

Kommittén förordade därför, att fondmedlen fördelades på tre delfonder.

Till den första skulle föras de av staten och kommunerna erlagda arbetsgivaravgifterna,

till den andra övriga arbetsgivaravgifter och till den tredje

egenavgifterna från icke-löntagare. Varje fond skulle förvaltas av en styrelse

med av Konungen förordnade ledamöter, av vilka flertalet skulle utses efter

förslag av dels organisationer representerande berörda arbetsgivare, dels

löntagarorganisationer och organisationer företrädande övriga försäkringstagare.

I propositionen nr 100 år 1959, vari bl. a. framlades förslag till reglemente

angående allmänna pensionsfondens förvaltning, uttalade föredragande departementschefen,

att förvaltningen av pensionsfonden enligt hans åsikt inte

borde innebära en maktkoncentration — vare sig för statliga eller andra intressen.

I enlighet härmed föreslogs, att förvaltningen skulle delas upp på tre särskilda

fondstyrelser. I dessa fondstyrelser skulle företrädare finnas för närmast

berörda parter utan att någon ensam hade majoritet. En sådan maktfördelning

torde, sade departementschefen, vara i princip väl jämförlig med

den som kunde tänkas råda, om en på privat väg fullt utbyggd pensionering

ägde rum i ett mindre antal stora företag.

Av pensionsfonden beräknades omkring 2/10 komma att förvaltas av första

fondstyrelsen, omkring 5/10 av andra fondstyrelsen och omkring 3/10

av tredje fondstyrelsen. En sådan uppdelning hade enligt departementschefens

mening den fördelen, att man undvek att låta en av förvaltningsenheterna

disponera över huvudparten av fonden. Medan den första fondstyrelsen

skulle förvalta de arbetsavgifter som erlades av arbetsgivare vilka

företrädde det allmänna, skulle andra fondstyrelsen förvalta arbetsgivaravgifter

från enskilda stora och medelstora företag och tredje fondstyrelsen

dels arbetsgivaravgifter från enskilda mindre företag, dels egenavgifter från

företagare m. fl. Under den tredje fondstyrelsen sammanfördes sålunda de

medel som i praktiken hänförde sig till småföretagarna.

Förslaget till reglemente angående allmänna pensionsfondens förvaltning

godtogs av riksdagen i väsentligen oförändrat skick.

Motioner av samma lydelse som de nu föreliggande motionerna I: 217 och

II: 282 har tidigare väckts vid 1965 års riksdag. Andra lagutskottet yttrade

därvid i sitt utlåtande nr 64, att enligt dess mening det i motionerna framförda

önskemålet om en decentralisering av allmänna pensionsfonden till

företagen var oförenligt med de principer som ligger till grund för handliavandet

av fondkapitalet. Utskottet var inte berett att ändra på dessa principer

och avstyrkte därför motionerna, som också avslogs av riksdagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i5 år 1966

7

G. Reglerna för återlån ur allmänna pensionsfonden

I propositionen nr 100 år 1959, vari, såsom ovan nämnts, bl. a. framlades

förslag till reglemente angående allmänna pensionsfondens förvaltning, uttalade

föredragande departementschefen, att en betydande del av fondmedlen

i form av återlån borde gå tillbaka till dem som erlagt pensionsavgifterna.

Från det förslag till regler för återlån som framlagts av 1957 års pensionskommitté

hade departementschefen i olika hänseenden gjort avvikelser

i syfte att vidga återlånemöjligheterna. Förslaget till reglemente blev vad

beträffar återlånereglerna godkänt av riksdagen i oförändrat skick. De

sålunda antagna reglerna gäller alltjämt.

Vid alla efterföljande riksdagar har väckts motioner vari hemställts om

ändringar i återlånereglerna i syfte att öka möjligheterna att använda pensionsmedlen

för företagens kapitalförsörjning. Motionsyrkandena har genomgående

avslagits av riksdagen. Andra lagutskottet har i sina utlåtanden

i ämnet (1960 nr 6, 1961 nr 56, 1962 nr 13, 1963 nr 2, 1964 nr 18 och 1965

nr 64) flera gånger uttalat, att de gällande återlånereglerna inte i alla avseenden

är helt ändamålsenliga. Dess avstyrkande av ändringsförslagen motiverades

åren 1960—1964 med att erfarenheter i någon större utsträckning

av reglernas verkningar ännu inte vunnits.

Över de motioner i ämnet som väcktes år 1965 inhämtade andra lagutskottet

remissyttranden från Landsorganisationen i Sverige (LO), Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverksoch

industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund

och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Om de i motionerna

framförda förslagen, vilka överensstämde med dem som väckts i de nu föreliggande

motionerna I: 43 och II: 77 samt I: 550 och II: 663, uttalade remissinstanserna

delade meningar. Löntagarorganisationerna ställde sig kritiska

mot förslagen. Sålunda ansåg LO och SACO, att motionerna icke borde

föranleda någon åtgärd, medan TCO anförde, att tillräcklig erfarenhet

ännu ej vunnits om återlånereglernas verkningar för att bestämmelserna

skulle bli föremål för översyn. Övriga remissinstanser var däremot i huvudsak

positiva. Förslaget alt återlånerätten skulle få ackumuleias undei

fem år tillstyrktes av SAF och Sveriges industriförbund samt Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen och Sveriges grossistförbund. De

fyra förstnämnda organisationerna tillstyrkte också uttryckligen en höjning

av lånegränsen från 50 till 75 procent. Amorteringstidens förlängning

till 20 år avstyrktes av Svenska bankföreningen men tillstyrktes av övriga

här nämnda organisationer. Dessutom förekom flera mera allmänt lillstyi - hande uttalanden. Sveriges grossistförbund fann sålunda ett framlagt förslag

om utredning av frågan om allmänna pensionsfondens möjlighetei att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

aktivt främja näringslivets utveckling vara väl motiverat. RLF tillstyrkte

ändringar i gällande reglemente i enlighet med motionernas syften. Sveriges

hantverks- och industriorganisation samt Sveriges lantbruksförbund

stödde tanken på en utredning rörande ändrade bestämmelser för återlån.

I sitt utlåtande (nr 64) över de ifrågavarande motionerna uttalade andra

lagutskottet, efter att ha redogjort för de nyss refererade remissyttrandena,

följande:

De nuvarande återlånereglerna är, såsom utskottet tidigare framhållit, inte

helt ändamålsenliga. Detta förhållande har också påpekats av flera remissinstanser.

Emellertid anser utskottet det inte lämpligt, att man med hänsyn

till frågans vikt och omfattning överväger ändringar i reglerna för fondkapitalets

placering när utredning pågår om finansiella långtidsperspektiv

inom samhällsekonomien. Med hänsyn härtill och då flera remissinstanser

avstyrkt ändringar i placeringsreglerna anser utskottet att nu ifrågavarande

motioner icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en reservation begärde vissa av utskottets ledamöter att riksdagen i skrivelse

till Kungi. Maj :t skulle anhålla dels om skyndsamt förslag till en sådan

reglementsändring att återlånerätt skulle få ackumuleras under fem år,

dels om utredning angående reformering av återlånebestämmelserna i övrigt.

Riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Vissa statistiska uppgifter rörande allmänna pensionsfonden

I allmänna pensionsfondens årsredogörelse för år 1965 lämnas bl. a. följande

uppgifter.

Till allmänna pensionsfonden inflöt under året totalt 2 905,4 (föregående

år 2 441,7) milj. kr., varav 792,6 (656,9) milj. kr., 1 532,3 (1 309,7) milj. kr.

respektive 580,5 (475,1) milj. kr. tillfördes första, andra och tredje fondstyrelsen.

Av de under året influtna medlen kom sålunda på första, andra

och tredje fondstyrelsen respektive 27, 53 och 20 procent. För utgående pensioner

erfordrades 152,8 milj. kr., varav 42,8 milj. kr., 82,3 milj. kr. respektive

27,7 milj. kr. ställdes till förfogande av första, andra och tredje fondstyrelsen.

Fondens totala omslutning steg från 7 408,6 milj. kr. vid årets

början till 10 644,8 milj. kr. vid dess slut.

Under 1964 begärde banksystemet för återlån på basis av 1963 års avgifter

totalt 197,8 milj. kr. Motsvarande efterfrågan 1965 blev 307,2 milj. kr., varav

190,5 milj. kr. utbetalades före 1966 års ingång. Äterlånen uppgick vid 1965

års slut till 564,6 milj. kr., fördelade med 1,1 milj. kr. på första, 562,4 milj.

kr. på andra och 1,1 milj. kr. på tredje fondstyrelsen. De sistnämnda beloppen

motsvarar för andra fondstyrelsen 10,0 procent och för tredje fondstyrelsen

0,1 procent av placeringarna. Av fondens totala placeringar omfattade

återlånen under åren 1961—1965 respektive 0,2, 2,0, 2,7, 3,8 och 5,4

procent.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

9

Utskottet

Allmänna pensionsfonden ökade under år 1965 med 3,2 miljarder kr. och

hade vid årets utgång en sammanlagd omslutning av 10,6 miljarder kr. Med

hänsyn till den alltmera framträdande position som fonden intar bland

placerarna på kapitalmarknaden är det naturligt att såväl fondsystemets

verkningar på samhällsekonomien i stort som fondens betydelse för näringslivets

kapitalförsörjning blir föremål för en diskussion, vari önskemål

om utredningar och reformer frainföres.

Riksdagen beslöt 1965 att hos Kungl Maj:t anhålla om en utredning av

pensionssystemets samhällsekonomiska verkningar. Fondbildningens inverkan

på näringslivet, fondbildningens omfattning och fondförvaltningens

framtida utformning hörde till de frågor som därvid ansågs böra behandlas.

Kungl. Maj :t förordnade att denna utfedning skulle utföras inom ramen

för den av finansdepartementet bedrivna planeringen av den svenska ekonomins

utveckling på längre sikt. I motioner såväl 1964 som 1965 yrkades, att

den begärda utredningen skulle komma till stånd genom en särskild utredning

med parlamentarisk medverkan. Riksdagen avslog emellertid dessa

yrkanden under hänvisning till att pensionssystemets samhällsekonomiska

verkningar inte kan bedömas isolerade från den samhällsekonomiska utvecklingen

i övrigt och att därför den av Kungl. Maj :t valda formen för utredning

vore lämplig.

I motionerna 1:313 och 11:381 uttalas nu, att den inom finansdepartementet

utförda långtidsutredningen, vars resultat nyligen redovisats i rapporten

»Svensk ekonomi 1966—1970», inte kan anses tillgodose det av riksdagen

ställda kravet på eu utredning av tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska

verkningar. Motionärerna begär att en parlamentariskt sammansatt

utredning skall få till uppgift att skyndsamt pröva hithörande frågor.

Vid sidan av det utredningsarbete som utmynnat i nyssnämnda rapport

pågår en särskild utredning om finansiella långtidsperspektiv inom samhällsekonomin,

vilken verkställes av överdirektören i konjunkturinstitutet

Börje Kragh. Av direktiven för denna utredning och av uppgifter som lämnats

om dess arbete framgår, att det är i detta sammanhang som de speciella

problemen rörande allmänna pensionsfondens samhällsekonomiska verkningar

framför allt uppmärksammas. Utredningen beräknas bli avslutad

under våren 1966.

Enligt utskottets bedömning kan den här nämnda utredningen väntas ge

en grund av fakta och teoretiska överväganden som är nödvändig för en

vidare diskussion av fondbildningen och fondförvaltningen med tanke på

eventuella ändringar i nuvarande system. Alt i nuvarande läge, innan pågående

grundläggande undersökningar avslutats, tillsätta en parlamentarisk

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

utredning i ämnet finner utskottet icke motiverat. Utskottet anser sig därför

icke böra tillstyrka bifall till motionerna I: 313 och II: 381.

Det förslag som framställes i motionerna I: 217 och II: 282 går ut på en

genomgripande förändring av formerna för den fondbildning som ingår i

tilläggspensionssystemet. Den del av pensionsavgifterna som överstiger vad

som erfordras för att täcka löpande utgifter för pensionsbetalning bör enligt

motionärerna få avsättas inom företagen, varvid garanti för de avsatta

medlen skall erhållas genom kollektivt ansvarstagande i regi av företagens

intresseorganisationer.

Utskottet vill erinra om att frågan om de genom pensionsavgifterna inflytande

medlens fördelning på flera fonder var föremål för grundliga överväganden

i samband med utarbetandet av det system för fondförvaltningen

som nu tillämpas. Bland de synpunkter som därvid blev vägledande var å

ena sidan att förvaltningen av pensionsfonden inte fick innebära en maktkoncentration,

vare sig för statliga ''eller andra intressen, å andra sidan att

en uppdelning av fondmedlen inte fick urarta till ett kvoteringssystem enligt

vilket de från en bransch inflytande avgiftsmedlen i första hand användes

för att tillgodose branschens egna kreditbehov. Den fördelning på tre delfonder

som kan sägas ha skett genom att förvaltningen av pensionsfondens

medel överläts på tre olika styrelser var uttryck för en avvägning mellan

dessa olika synpunkter. En sådan decentralisering av medelsförvaltningen

som föreslagits i motionerna I: 217 och II: 282 skulle förutsätta en fullständig

omprövning av de principer som hittills legat till grund för handhavandet

av fondkapitalet. Utskottet anser för sin del att dessa principer i det väsentliga

bör vidmakthållas för framtiden och är inte berett att förorda att en

sådan utredning som begärts i de sistnämnda motionerna kommer till stånd.

I återstoden av de nu föreliggande motionerna framföres önskemål om

ändringar i gällande regler för återlån ur allmänna pensionsfonden. Ett för

motionerna gemensamt krav är att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall hemställa

om förslag till sådan ändring i reglementet angående fondens förvaltning

att återlånerätt får dels ackumuleras under fem år i stället för att

som nu avse blott avgiftsmedel som inbetalats under föregående år, dels

gälla 75 procent av inbetalda avgifter i stället för som nu 50 procent. Samtliga

motionärer önskar också en utsträckning av amorteringstidens längd

för återlån från 10 till 20 år. Medan i motionerna 1:550 och 11:663 hemställes

att riksdagen direkt skall begära förslag om en sådan reglementsändring,

begränsas yrkandet i motionerna 1:43 och 11:77 till att avse en

utredning rörande den föreslagna utsträckningen av amorteringstiden.

Förslag i samma riktning som de här nämnda har framförts i motioner

varje år sedan år 1960. Andra lagutskottet, som tidigare avstyrkt motioner

av detta slag under uttalande av att man ännu inte i större utsträckning

vunnit erfarenheter av hur återlånereglerna verkade, hänvisade i sitt förra

året avgivna utlåtande i ämnet till den pågående utredningen om finan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966 11

siella långtidsperspektiv inom samhällsekonomin. Innan denna utredning

slutförts borde, ansåg andra lagutskottet, en så viktig fråga som den om

ändring i återlånereglerna inte upptagas till övervägande. Samtidigt framhölls

dock, att dessa regler inte kunde anses vara helt ändamålsenliga.

Bankoutskottet vill för sin del instämma i andra lagutskottets här redovisade,

av riksdagen godkända uttalande. Vad bankoutskottet ovan yttrat

om den ordning i vilken reformönskemål rörande pensionsfondens förvaltning

bör behandlas är tillämpligt även i detta fall, varför utskottet avstyrker

bifall till de föreliggande motionerna om ändrade återlåneregler. I detta

sammanhang finner utskottet anledning att påpeka, att mera liberala villkor

för återlån inte i och för sig är ägnade att öka den andel av allmänna pensionsfondens

medel som tillföres näringslivet. Genom placering i obligationer,

förlagsbevis och vissa lån som förmedlas av hypoteksaktiebolag

bidrar pensionsfonden på andra vägar till näringslivets kapitalförsörjning.

Utmärkande för återlånen är främst, att de kommer just de företag till del

som inbetalat motsvarande pensionsavgifter. Kapitalintensiva företag och

företag stadda i snabb expansion torde alltså, oberoende av hur återlånereglerna

utformas, icke kunna draga lika stor nytta som övriga företag av

möjligheten till återlån.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

A. att motionerna I: 313 och II: 381 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna I: 217 och II: 282 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

C. att följande motioner, nämligen

1) 1:43 och II: 77,

2) I: 550 och II: 663,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1966

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Åke Larsson, Palm,

Nils Theodor Larsson, Larfors och Ottosson;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar

Hagnell, Berglund, Franzén i Motala, Börjesson i Glömminge, Bengtsson i

Landskrona och Larsson i Umeå.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

Reservationer

vid utskottets hemställan under A.

1) av herrar Hilding, Nils Theodor Larsson, Ottosson, Regnéll, Berglund,

Börjesson i Glömminge och Larsson i Umeå, vilka ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med orden

»Vid sidan av» och slutar på s. 10 med orden »I: 313 och II: 381» bort utbytas

mot ett stycke av följande lydelse:

»Den pågående utredningen rörande finansiella långtidsperspektiv inom

samhällsekonomin är en ren expertutredning, som torde komma att redovisa

dels vissa empiriska undersökningsresultat, dels vissa teoretiska överväganden.

För att en vidare diskussion av fondbildningen och fondförvaltningen

med sikte på en reform av nuvarande system skall kunna komma

till stånd anser utskottet det erforderligt med en parlamentarisk utredning,

som möjliggör insyn för och medverkan från skilda meningsriktningar.

Utskottet finner det angeläget att en sådan utredning skyndsamt kommer

till stånd och tillstyrker därför det i motionerna I: 313 och II: 381 väckta

yrkandet härom. Utskottet vill framhålla, att det material som den nu pågående

undersökningen frambringar givetvis blir av betydande värde för

den parlamentariska utredningen.»;

dels att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna 1:313 och

II: 381 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

parlamentarisk utredning rörande tilläggspensionssystemets

samhällsekonomiska verkningar, allmänna pensionsfondens

inverkan på näringslivet och fondförvaltningens

framtida utformning m. m. i enlighet med vad utskottet

ovan anfört.»

vid utskottets hemställan under B.

2) av herrar Ottosson och Regnéll, vilka ansett,

dels att det stycke på s. 10 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Utskottet vill erinra» och slutar med orden »kommer till stånd» bort ha följande

lydelse:

»Ett system med en i viss mån decentraliserad förvaltning av de avgiftsmedel

som nu inflyter till allmänna pensionsfonden skulle otvivelaktigt

medföra stora fördelar. Den påtagliga risk för en alltför stor maktkoncentration

som är förknippad med det nuvarande förvaltningssystemet skulle

härigenom kunna undvikas. Likaså skulle risken för felinvesteringar nedbringas.

Samtidigt skulle företagssparandet påverkas i gynnsam riktning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

13

och företagens kreditproblem bli väsentligt lättare att lösa. Även från säkerhetssynpunkt

skulle en sådan lösning vara fördelaktig. Utskottet finner

det av de skäl som här angivits angeläget att en utredning om en begränsning

av avsättningen till allmänna pensionsfonden kommer till stånd och

tillstyrker alltså det i motionerna 1:217 och 11:282 framförda förslaget

härom.»;

dels att utskottet under B. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 217 och

II: 282 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte med beaktande av vad utskottet anfört igångsätta

utredning i syfte att — sedan allmänna pensionsfonden

nått en med hänsyn till kravet på likviditet och risken

för konjunkturförsämring fullt betryggande storlek och

erfarenhet vunnits rörande storleken av arbetsgivarnas frivilliga

avsättningar till egna pensionsfonder — begränsa de

årliga pensionsavgifterna till allmänna pensionsfonden till

vad som erfordras för täckande av fondens löpande pensionsbetalningar

under året.»

vid utskottets hemställan under C.

3) av herrar Hilding, Nils Theodor Larsson, Ottosson, Regnéll, Berglund,

Börjesson i Glömminge och Larsson i Umeå, vilka ansett,

dels att det stycke på s. 11 i utskottets utlåtande som börjar med orden

»Bankoutskottet vill» och slutar med orden »möjligheten till återlån» bort ha

följande lydelse:

»Bankoutskottet vill för sin del understryka andra lagutskottets uttalande,

att återlånereglerna i sin nuvarande utformning inte är ändamålsenliga.

I första hand synes det önskvärt att den nu gällande snäva tidsgränsen

för återlånerätt vidgas, så att återlånerätten inte förfaller kalenderårsvis

utan får ackumuleras under en tid av fem år. En sådan ändring av återlånereglerna

skulle vara av särskilt värde för många mindre företag, som nu

i praktiken är utestängda från möjligheten till återlån. Även en utvidgning

av den andel av inbetalda avgifter som berättigar till återlån framstår som

angelägen. Härutöver synes en förlängning av amorteringstiden från 10 till

20 år vara motiverad. Att såsom föreslagits i motionerna 1:43 och II: 77

verkställa en särskild utredning rörande sistnämnda fråga förefaller icke

erforderligt. Riksdagen bör därför hemställa att Kungl. Maj :t omedelbart

framlägger förslag till de reglementsändringar som angivits i de sistnämnda

motionerna samt i motionerna I: 550 och II: 663.»;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1966

dels att utskottet under C. bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av motionerna 1:43 och

II: 77 samt I: 550 och II: 663 måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om förslag till sådan ändring av reglementet

angående allmänna pensionsfondens förvaltning att återlånerätt

får ackumuleras under fem år, att återlån får ske

upp till 75 procent av inbetalda avgifter och att amorteringstiden

för återlån utsträckes till 20 år.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 66002

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.