Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående de tekniska och administrativa problemen i anslutning till användandet av den indirekta beskattningen och avbetalningshandeln med konsumentkapitalvaror i konjunkturpolitiskt syfte för att möjliggöra en smidigare och effektivare stabiliseringspolitik.

1966-04-26 · 42 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 40 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1966:25, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående de tekniska och administrativa problemen i anslutning till användandet av den indirekta beskattningen och avbetalningshandeln med konsumentkapitalvaror i konjunkturpolitiskt syfte för att möjliggöra en smidigare och effektivare stabiliseringspolitik.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av motioner angående den ekonomiska politiken,

m. m.

Bankoutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit ett antal till

utskottet hänvisade motioner angående den ekonomiska politiken. Dessa

motioner är

dels de likalydande motionerna I: 310 av herr Holmberg m.fl. och II: 379

av herr Bohman m. fl., vari såvitt nu är i fråga hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t

måtte

a) ombilda det s. k. ekonomiska planeringsrådet och ge detta en allsidigare

sammansättning genom att även riksdagen och därmed oppositionspartierna

blir representerade samtidigt som rådets uppgifter och resurser

preciseras,

b) närmare utreda möjligheterna att genom avgifter finansiera vissa av

de tjänster som offentliga myndigheter erbjuder,

d) till nationalbudgeten foga en redogörelse för arbetskraftsbalansen och

prognoser för behov och tillgång av arbetskraft.

e) i enlighet med de riktlinjer som angivits i dessa motioner snarast förelägga

riksdagen ett samlat förslag till de åtgärder på den ekonomiska politikens

område som är ägnade att hejda inflationen och som föranledes av

nödvändigheten av att återställa betalningsbalansen gentemot utlandet;

dels de likalydande motionerna I: 539 av herrar Bengtson och Lundström

och II: 664 av herrar Hedlund och Ohlin, vari hemställts,

att riksdagen

1. i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala att rundabordskonferenser

med i motionerna angivna sammansättning och syfte måtte användas som

ett väsentligt medel att främja stabilitet i priser och samhällsekonomi,

2. i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att utredning sker om inrättande

av ett ekonomisk-socialt råd med stabiliseringspolitiska uppgifter,

3. måtte uppdraga åt riksgäldskontoret att verkställa teknisk utredning

rörande utgivning av ett värdefast statligt obligationslån i mindre valörer

och med inriktning på småsparare bland allmänheten;

dels de likalydande motionerna 1: 549 av herr Johan Olsson och II: 668 av

herrar Larsson i Norderön och Larsson i Hedenäset, vari hemställts,

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 8 sand. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära en allsidig utredning

av samhällsekonomiens institutionella prägel i syfte att anvisa vägar

för en differentierad ekonomisk politik, som med utsikt till större framgång

än vid nuvarande politik skulle möjliggöra samhällsekonomisk balans med

stabil pris- och löneutveckling i enlighet med vad i motionerna anförts;

dels de likalydande motionerna I: 559 av herrar Åkerlund och Gustaf Henry

Hansson och II: 658 av herrar Carlshamre och Regnéll, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en teknisk

utredning av en inkomstpolitik i syfte att stabilisera priser och löner;

dels ock de likalydande motionerna 1:556 av herr Sundin och 11:671 av

herr Nilsson i Tvärålund, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående

de tekniska och administrativa problemen i anslutning till användandet

av den indirekta beskattningen och avbetalningshandeln med konsumentkapitalvaror

i konjunkturpolitiskt syfte för att möjliggöra en smidigare

och effektivare stabiliseringspolitik.

I vad avser ytterligare ett i motionerna 1:310 och 11:379 gjort yrkande

(punkten c), angående viss undersökning av arbetsmarknadspolitikens verkningar,

har dessa motioner på bankoutskottets hemställan (mem. nr 22)

överlämnats till statsutskottet.

Beträffande motiveringen för vad som hemställts i här förevarande motioner

hänvisas, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, till

motionerna 1:310, II: 664, II: 668, 1: 559 och 1: 556.

Efter remiss av samtliga här förevarande motioner har till utskottet inkommit

yttranden från fullmäktige i riksbanken, Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Sveriges lantbruksförbund, Sveriges

industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet

(KF), Svenska sparbanksföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund

ävensom från Stockholms handelskammare, vilken framställt särskild

begäran att få yttra sig över motionerna. Över motionerna 1: 539 och

11:664, såvitt de avser uppdrag åt riksgäldskontoret att verkställa teknisk

utredning rörande utgivning av ett värdefast statligt obligationslån, har yttrande

inhämtats jämväl från fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund har avgivit ett gemensamt

yttrande. Tillfälle att avge yttrande över motionerna har beretts även

Svenska bankföreningen, som emellertid icke önskat begagna sig därav.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

3

Motionerna

De förevarande motionerna syftar alla till att ange åtgärder som skall

möjliggöra ökad samhällsekonomisk stabilitet. Förslagen framförs mot bakgrunden

av en kritisk granskning av olika tendenser i den ekonomiska utvecklingen,

främst den stigande löne- och prisnivån och påfrestningarna på

bytesbalansen. Gemensamt för motionerna är att de utmynnar i förslag om

olika utredningar och institutionella anordningar.

Motionsparen 1:310 och 11:379 samt 1:539 och 11:664 täcker, vad motiveringen

beträffar, etl stort antal aspekter av den ekonomiska politiken och

är i vissa hänseenden att betrakta som alternativ till den i statsverkspropositionen

framlagda finansplanen. I motionerna 1:310 och 11:379 upptages

sålunda till diskussion den samhällsekonomiska stabiliteten och handelsbalansen,

fördelningen av de samhällsekonomiska resurserna, de offentliga utgifternas

expansion och prisbildningen på offentliga tjänster, varjämte anförs

synpunkter på skattepolitiken, löne-, arbetsmarknads- och bostadspolitiken

samt investeringsutvecklingen och kreditmarknaden. Förslag avseende

vissa av dessa punkter har framförts i särskilda motioner som hänvisats till

andra utskott än bankoutskottet.

På motsvarande sätt förhåller det sig med motionerna 1:539 och 11:664.

I dessa reses krav på en fastare budgetplanering samt bättre prognoser över

tillgång och efterfrågan på arbetskraft i form av en arbetskraftsbudget. Vidare

uttrycks önskemål om en parlamentarisk översyn av statsutgifterna, en

skattereform innefattande bl. a. omläggning av omsättningsskatten till en

mervärdeskatt och åtgärder för att stimulera det enskilda sparandet. Såsom

institutionella former för vidgat samarbete mellan det ekonomiska livets

huvudagerande föreslås dels stabiliseringspolitiska rundabordskonferenser,

omfattande företrädare för det allmänna (regering, riksdag och kommuner),

arbetsmarknadsorganisationerna och näringslivet samt fristående ekonomisk

expertis, dels ett permanent ekonomisk-socialt råd med likartad sammansättning.

Förslaget i motionerna 1: 549 och II: 668 om en allsidig utredning av samhällsekonomiens

institutionella prägel utgår från kravet på differentierade

ekonomisk-politiska åtgärder, anpassade dels till regionala differenser i utvecklingshänseende,

dels till differenser betingade av skilda branschers inflytande

på samhällsekonomien. Motionärerna anser sig kunna konstatera

en påtagligt bristande kännedom om de regionala och för branscher och

företag individuella utvecklingsdragen, till följd varav samhällets åtgärder

blivit alltför generella eller statiska.

Inkomstpolitik definieras i motionerna 1:559 och 11:658 som »en uppfattning

om önskvärdheten av en viss inkomstutveckling». Motionärerna understryker

att det gäller att formulera och klargöra eu målsättning för inkomstutvecklingen

men däremot på intet sätt att åstadkomma en statlig di
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

rigering av inkomstbildningen. Genom den begärda utredningen skall en

grund läggas för samråd till inflationsutvecklingens hejdande.

Den reform av den indirekta beskattningen som skisseras i motionerna

I: 556 och II: 671 är avsedd att åstadkomma en utjämning i konsumtionen

genom att man söker uppskjuta hushållens konsumtion i en högkonjunktur

och uppmuntra en ökning av den genom skattesänkning när en konjunkturavmattning

inträder. Då skatten sålunda skall vara oberoende av det för

tillfället rådande statsfinansiella läget, förutsätts ifrågavarande skattemedel

fonderade i en särskild stabiliseringsfond, förvaltad av ett riksdagens organ.

Uppgifter rörande vissa i motionerna behandlade frågor

Ekonomiska planeringsrådet

Det ekonomiska planeringsrådets uppgift är att vara organ för samråd

mellan regeringen, näringslivet, arbetsmarknadsorganisationerna och den

ekonomiska forskningen i frågor som rör den svenska ekonomiens utveckling

på längre sikt. Rådet tillkallades av finansministern efter bemyndigande

av Ivungl. Maj :t den 2 november 1962. Planeringsrådet består av 14 ledamöter,

som representerar bl. a. konjunkturinstitutet, arbetsmarknadsstyrelsen,

riksbanken, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Sveriges allmänna

exportförening, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund och

Tjänstemännens centralorganisation samt den ekonomiska forskningen. Rådet

sammanträder under ordförandeskap av finansministern. Handels- och

inrikesministrarna liksom övriga berörda statsrådsledamöter deltar regelbundet

i rådets överläggningar.

Tillkallandet av det ekonomiska planeringsrådet utgjorde ett led i strävandena

att intensifiera och vidareutveckla det arbete som bedrivits i form

av långtidsutredningar. Rådet skall följa den löpande utvecklingen och diskutera

de problem som möter när det gäller att bevara och öka framstegstakten

i den svenska ekonomien. I den mån de av rådet behandlade frågorna

så påkallar inbjuds även utomstående expertis och berörda intressenter. Det

utredningsarbete som utgör grundvalen för planeringsrådets överläggningar

tillkommer genom ett brett upplagt samarbete mellan offentliga myndigheter,

näringslivet och den ekonomiska forskningen.

Arbetet med de långsiktiga utvecklingsproblemen syftar inte till någon

detaljerad planhushållning med fixerade mål i fråga om produktionen inom

olika näringsgrenar. Planeringens innebörd är i stället att kartlägga tendenser

och problem och ange möjliga åtgärder som underlättar en snabb och

balanserad expansion av den svenska ekonomien.

Rådet har sedan sin tillkomst i november 1962 t. o. m. april 1966 hållit 23

sammanträden, dvs. bortsett från sommaruppehållen i stort sett ett sammanträde

var sjätte vecka. Regelmässigt behandlas ett par gånger om året

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

5

de aktuella konjunkturutsikterna och därmed sammanhängande ekonomiskpolitiska

frågor. Huvuddelen av rådets arbete har emellertid berört utvecklingstendenserna

på längre sikt och större ekonomisk-politiska frågor. Rådet

har t. ex. behandlat lokaliseringspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, värdefasta

lån, aktievinstbeskattningen och allmänna skatteberedningens betänkande.

Bland utvecklingsproblem på längre sikt som upptagits till behandling

av rådet kan nämnas de privata investeringarnas utveckling på 1960- talet, den högre utbildningen, köerna och resursanvändningen, näringslivets

finansieringsproblem samt ett flertal problemkomplex i samband med långtidsutredningens

arbete.

Frågan om att säkerställa ett riksdagsinflytande (parlamentariskt inflytande)

på bl. a. det ekonomiska planeringsrådets verksamhet behandlades

år 1964 av riksdagen på grundval av motioner om vissa planeringsorgans

konstitutionella ansvar.

Konstitutionsutskottet konstaterade (uti. 1964:8) att planeringsarbetet

avsåg att vara ett led i departementens och myndigheternas beredning av

ärenden till vilka regering och riksdag senare skall taga ställning. Enligt utskottets

mening vore införandet av konstitutionellt ansvar inom de fria former

av samråd som präglade beredningsarbetet inte påkallat. Ett sådant ansvar

skulle — tvärtemot motionärernas avsikt — kunna medföra ett inflytande

för de berörda organen och i dem representerade grupper som sträckte

sig utöver den rådgivande funktionen. Genom den utbyggda långsiktiga planeringen

inom departement, verk och myndigheter komme riksdagen att ges

en ökad information och en fastare grund för olika frågors avgörande. Något

skäl för särskilt riksdagsinflytande över beredningsformerna syntes därför

enligt utskottets mening inte finnas.

I en reservation som fogades till utskottets utlåtande föreslogs att den då

planerade utredningen rörande den framtida utbyggda organisationen för

långsiktig planering skulle få till särskild uppgift att förutsättningslöst undersöka

de olika planeringsinstansernas roll i författningslivet liksom riksdagens

inflytande i planeringsverksamheten.

Riksdagen godkände utskott smajoritetens uttalande.

Utredning om inkomstpolitik. Vissa samrådsformer

Frågan om en teknisk utredning av cn inkomstpolitik har varit föremål

för bankoutskottets behandling vid såväl 1964 som 1965 års riksdag (uti. nr

18 resp. 15). I sitt yttrande över motioner om åtgärder mot inflation vilka

väcktes vid 1964 års riksdag förordade bankofullmäktige, att de praktiskt

politiska förutsättningarna för bedrivandet av eu inkomstpolitik skulle utrönas

och att regeringen, under förutsättning att fullmäktiges förslag vann

riksdagens intresse, skulle uppta förhandlingar i frågan med intresserade

parter och de politiska partierna. Fullmäktige avstyrkte framkomna förslag

om en allmän ekonomisk utredning av inkomstpolitiken men anförde att det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 196C>

möjligen med viss rätt kunde göras gällande, att en speciell, närmast teknisk

utredning i sammanhanget kunde vara motiverad. Avvisandet av en inkomstpolitik

såväl i Sverige som i andra länder kunde nämligen enligt fullmäktiges

mening sägas ha skett utan alltför klara föreställningar om hur

den inkomstpolitik konkret och i praktiken skulle se ut, till vilken man tog

ställning.

Bankoutskottet ställde sig i sitt utlåtande (1964: 18) avvisande till bankofullmäktiges

förslag. Vägledande för utskottets ställningstagande var bl. a.

den roll som löneglidningen normalt spelar för den totala lönestegringen,

med påföljd att en politik riktad endast mot de löneökningar som sker inom

avtalens ram knappast syntes kunna nå avsedd verkan. Utskottet ansåg att

man borde vidmakthålla den allmänt godtagna principen om arbetsmarknadsparternas

frihet att utan statliga ingripanden träffa avtal om villkoren

på arbetsmarknaden.

Frågan om en inkomstpolitik upptogs till förnyad behandling vid 1965 års

riksdag (uti. 15), närmast i anledning av motioner om en sådan teknisk utredning

som bankofullmäktige året innan hade väckt tanken på. I detta sammanhang

behandlades också frågan om i vilka former statsmakterna borde

medverka i inkomstbildningsprocessen. I sistnämnda avseende hade i andra

motioner föreslagits dels att regeringen t. ex. genom rundabordskonferenser

skulle hålla kontakt med intresseorganisationerna inom näringslivet och på

arbetsmarknaden i syfte att skapa ett effektivt instrument för penningvärdets

bevarande, dels att ett ekonomisk-socialt råd skulle inrättas med representanter

för regering, riksdag, näringslivets och arbetsmarknadens organisationer

samt fristående ekonomisk expertis för att åstadkomma en samtidig

avvägning av de olika intressena, bl. a. uppdragande av en ram för löneökningar.

Utskottet inhämtade yttranden från bl. a. arbetsmarknadens organisationer,

som alla ställde sig avvisande till förslaget om en teknisk utredning

av en inkomstpolitik. Även förslagen om ett institutionaliserat samråd

bemöttes negativt av remissorganen med undantag endast av SACO och

RLF, som anslöt sig till förslaget om anordnandet av rundabordskonferenser.

Bankofullmäktige avstod, under hänvisning till sitt yttrande år 1964,

från att yttra sig. Två av fullmäktige, herrar Wickman och Hans Gustafsson,

vilka inte deltagit i fullmäktiges behandling av frågan år 1964, anförde

emellertid i särskilt yttrande att de ställde sig i hög grad tveksamma till de

i fullmäktiges yttrande år 1964 föreslagna överläggningarna mellan regeringen,

parterna på arbetsmarknaden och de politiska partierna. I fråga om

den rekommenderade inkomstpolitiken anfördes i det särskilda yttrandet

att om förslaget åsyftade att genom överläggningar och förhandlingar fastställa

ett utrymme för lönestegringar, en sådan politik vore inte bara orealistisk

utan även ineffektiv, bl. a. med hänsyn till löneglidningen mellan avtalen

samt risken för snedvridningstendenser i arbetskrafts- och resursfördelningen.

Det underströks också att en inkomstpolitik inte skulle kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966 ~

ersätta annan stabilitetsskapande ekonomisk politik. Ambitionen borde i

stället inriktas på att skapa förståelse för en effektiv finans- och penningpolitik.

Utskottet konstaterade i sitt utlåtande att det torde vara ofrånkomligt att

innebörden av de rekommenderade överläggningarna måste bli att statsmakterna

mer eller mindre bestämt skulle fastställa utrymmet för lönestegringarna.

Detta skulle innebära att den ordning som hittills tillämpats med

fria överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter skulle sättas ur

spel, vilket enligt utskottets mening skulle få klart negativa verkningar.

Strävan att skapa samhällsekonomisk balans borde i stället främst taga sig

uttryck i en målmedveten finans- och penningpolitik, så utformad att den

i jämviktsskapande riktning direkt påverkade utbudet av och efterfrågan på

arbetskraft. Bland övriga åtgärder nämnde utskottet en aktiv prisövervakning.

Ekonomisk-socialt råd

Motioner om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd har tidigare av herr

Ohlin m. fl. väckts dels 1959 (mot. I: 301 och II: 370), dels 1965 (mot. I: 583

och II: 706). Ett sådant råd har därvid karakteriserats som ett forum, där

företrädare såväl för statsmakterna — regering och riksdag — som för de

olika intresseorganisationerna på näringslivets och arbetsmarknadens områden

samt oberoende expertis skulle få tillfälle att söka nå en så långt möjligt

ensartad bedömning av det faktiska samhällsekonomiska och konjunkturpolitiska

läget. Inom rådet borde enligt motionärernas mening inrättas en

i förhållande till alla statliga myndigheter fristående delegation av sakkunniga,

självständiga och oberoende personer med förslagsvis tre medlemmar.

Denna delegation skulle på grundval av statistiskt material uttala sig om

förutsättningarna för skapande och vidmakthållande av full sysselsättning

med hänsyn till arbetsmarknadens problem. Bland de spörsmål som rådet

skulle befatta sig med har vidare nämnts inflationsproblemet. Motionärerna

har understrukit, att delegationens liksom rådets uttalanden skulle vara

offentliga. Vid den remissbehandling av motionerna som bankoutskottet

verkställt har såväl 1959 som 1965 samtliga de näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer,

vilka uttalat sig i ämnet, ställt sig avvisande till förslaget

om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd. Motionerna har också avstyrkts

av bankoutskottet (uti. 1959:39, 1965: 15) och lämnats utan åtgärd

av riksdagen.

Beträffande utländska motsvarigheter till det föreslagna organet må noteras,

att ett ekonomiskt eller ekonomisk-socialt råd har inrättats i flera

europeiska länder, bl. a. Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna

och Storbritannien. I dessa organ ingår regelmässigt företrädare för arbetsmarknads-

och näringslivsorganisationer, varvid i flera fall en paritetisk

representation för å ena sidan arbetsgivar- och företagarintressen, å andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

sidan arbetstagar- och konsumentintressen eftersträvas. Härutöver ingår i

regel ett antal direkt av regeringen eller på annat sätt utsedda ekonomiska

experter. Representation för de parlamentariska partierna saknas genomgående.

I fråga om sin ställning och storlek företer dessa ekonomiska råd starka

variationer, och de skiljer sig likaså från varandra vad gäller arbetsuppgifter

och arbetsformer. Med reservation för att ändringar beträffande de här

avsedda organen kan ha genomförts på senare tid och för att tillgängliga

informationer ger en ofullständig bild av den roll som dessa organ spelar

lämnas här vissa grundläggande uppgifter om de ekonomiska eller ekonomisk-sociala

råden i de nämnda länderna.

Överallt gäller, att råden fungerar som konsultativorgan i förhållande till

regeringen i ekonomiska frågor. I vissa fall (Frankrike, Italien, Nederländerna)

tillhör även sociala frågor rådets kompetensområde. Utöver till regeringen

kan rådgivningen stundom (i Belgien och Italien) rikta sig till folkrepresentationens

kamrar. Arbetsresultatet utgöres regelmässigt av utlåtanden,

vilka förbereds inom ett till rådet knutet sekretariat och vilka kan avges

i förelagda frågor och därjämte i regel också på föranstaltande av rådet

självt; vissa råd (Belgien, Frankrike, Italien) kan sålunda sägas ha initiativrätt

i fråga om viss lagstiftning. I ett par länder (Frankrike, Nederländerna)

har föreskrivits skyldighet för regeringen att inhämta rådets yttrande

i vissa slags frågor. Uppgifter utöver de här nämnda har huvudsakligen

det social-ekonomiska rådet i Nederländerna, som i vissa hänseenden är

överordnat de offentligrättsliga sammanslutningar som inrättats för skilda

näringsgrenar etc.

I Frankrike och Italien finns föreskrifter om det ekonomiska rådets existens

i landets författning; det franska ekonomiska och sociala rådet kan

i vissa hänseenden betraktas sam en tredje, med huvudsakligen rådgivande

funktioner utrustad kammare inom landets parlament. I andra fall

är rådet baserat på en särskild lag eller beslut i annan ordning. Som exempel

på ändamålsföreskrift i en sådan lag må citeras den danska lagen om

ekonomisk samordning, vari stadgas att det ekonomiska rådet har till uppgift

att »följa landets ekonomiska utveckling och bidraga till att samordna

de olika ekonomiska intressena».

Det största av de nämnda råden är det franska, som har icke mindre än

205 ledamöter, av vilka flertalet nomineras av arbetsmarknads- och näringslivsorganisationer

enligt en bestämd ordning, varjämte regeringen själv utser

vissa kategorier av ledamöter, inalles 90. Bland de senare befinner sig ett

antal oberoende vetenskapsmän etc. Representationen för företagarintressen

av olika slag kan sägas vara ca dubbelt så stor som representationen för arbetstagarintressena.

I det italienska ekonomi- och arbetsrådet ingår en av regeringen utsedd

neutral ordförande och därutöver 80 medlemmar, likaså med en viss över
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

9

vikt för arbetsgivar- och företagarintressen. Inslaget av »sakkunniga» uppgår

till 20, varav åtta utses direkt av republikens president, övriga av skilda

institutioner. Ledamotskap i rådet är enligt uttrycklig föreskrift oförenligt

med ledamotskap i parlamentet.

Det belgiska rådet har 50 och det nederländska rådet 45 ledamöter. I båda

fallen är arbetsgivar- och arbetstagarsidorna lika företrädda, med vardera

22 respektive vardera 15 ledamöter. Återstående ledamöter är vetenskapsmän,

i Belgien utsedda av intresserepresentanterna genom kooptation. Mera

begränsad numerär har det danska rådet, som utgöres av ett presidium bestående

av tre sakkunniga nationalekonomer och därutöver 22 medlemmar,

av vilka ytterligare högst fyra kan tillhöra samma kategori av sakkunniga,

medan av återstoden 16 är företrädare för olika organisationer samt två representerar

finans- och ekonomiministrarna. I Storbritannien fungerar finansministern

som ordförande i National Economic Development Council

(NEDC), varjämte i rådet ingår handelsministern, arbetsministern och 17

andra medlemmar. Av de sistnämnda kommer sex från arbetsgivarsidan och

sex från arbetstagarsidan, medan övriga är experter eller representanter för

statliga företag.

Utom i det danska rådet finns även i andra fall presidier med särskilda

uppgifter. Dessutom finns exempel på indelning i sektioner för behandling

av vissa slags ärenden.

De ekonomiska rådens sammansättning och funktionssätt synes flerstädes

ha givit upphov till diskussion. Flera olika problem har därvid berörts.

Ett av dessa är svårigheten att inom ett och samma organ förena intresserepresentation

och oberoende expertis, ett annat tendensen till kompromisser

av kohandelstyp mellan olika grupper, eventuellt på bekostnad av

tredje part. Uppgiften att fastställa med vilket antal ledamöter olika grupper

skall vara företrädda kan vara svårlöst, och organisationer som ställts

utanför rådet kan göra starka påtryckningar i syfte att erhålla representation.

Å andra sidan har också förekommit tveksamhet att inträda i rådet;

sålunda vägrade den brittiska landsorganisationen (TUC) till en början att

låta representera sig i NEDC, då man befarade att rådet skulle komma att

utveckla sig till ett instrument för statlig lönepolitik. Efter TUC:s inträde

har löneutvecklingen likväl diskuterats i rådet.

Utredning om den indirekta beskattningen och om avbetalningshandeln

Frågorna om användande av den indirekta beskattningen och om reglering

av avbetalningshandeln i konjunkturpolitiskt syfte behandlas för närvarande

av två offentliga utredningar. Den indirekta beskattningen är föremål för

fortsatt prövning i den utredning om indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter,

som tillkallades i början av 1965 för att överse allmänna skatteberedningens

förslag angående socialförsäkringsavgifter och indirekt beskattning

samt därmed sammanhängande frågor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1066

I fråga om avbetalningshandeln finns en för ändamålet särskilt tillsatt

utredning, konsumtionskreditutredningen, som beräknas komma att framlägga

resultatet av sina överväganden under våren 1966. Utredningen kommer

dels att behandla konsumtionskrediternas för- och nackdelar från den

enskilde konsumentens och handelns synpunkt, dels konsumtionskrediternas

samhällsekonomiska verkningar. En uppgift för utredningen har varit

att söka bedöma i vilken utsträckning förändringar i konsumtionskreditvolymen

tenderar att förstärka efterfrågan på ur konjunkturpolitisk synpunkt

olämpliga tidpunkter och varuområden samt i vilken grad konsumtionskrediternas

tillväxt på längre sikt kan minska den andel av våra resurser som

används för kapitalbildning. Utredningen har vidare att pröva om särskilda

åtgärder med avseende på avbetalningshandeln är önskvärda från konjunkturpolitisk

synpunkt samt, om så befinnes vara fallet, dels klarlägga under

vilka förutsättningar sådana åtgärder bör tillgripas, dels redovisa vilka medel

som därvid kan komma i fråga samt söka bedöma dessas privatekonomiska

och samhällsekonomiska konsekvenser. Utredningen kommer att

framlägga förslag till åtgärder som i angivet syfte kan komma till användning

i olika samhällsekonomiska lägen.

Utredning om ekonomisk-politiska åtgärder

Frågan om den ekonomiska politikens utformning i syfte att bidraga till

en balanserad samhällsekonomisk utveckling var föremål för en omfattande

genomgång av stabiliseringsutredningen i dess år 1961 avlämnade betänkande

Mål och medel i stabiliseringspolitiken (SOU 1961: 42). Till grund för

utredningen låg bl. a. tre vetenskapliga undersökningar gällande utlandstransaktionerna

och den svenska ekonomien, finanspolitikens ekonomiska

teori samt investeringsverksamhet och sparande. Stabiliseringsutredningen

underströk nödvändigheten av en hög rörlighetsberedskap i den ekonomiska

politiken. Detta krav ansågs gälla alla sektorer av politiken men vara speciellt

markerat i fråga om arbetsmarknadspolitiken. En ytterligare utbyggnad

och effektivisering av arbetsmarknadspolitiken i syfte att öka möjligheterna

till en rörlighetsstimulerande politik har föreslagits i proposition nr

52 till årets riksdag. Utan att närmare gå in på detaljutformningen av de

olika ekonomisk-politiska åtgärderna framlade stabiliseringsutredningen

förslag till aktivisering av konjunkturpolitiken på en rad områden. I inte

oväsentlig grad har dessa förslag förverkligats i den ekonomiska politiken,

delvis redan innan utredningen framlade sina förslag. Vissa av de delområden

som behandlades av stabiliseringsutredningen har sedermera gjorts till

föremål för särskilda utredningar.

Utredning om värdefasta statliga obligationslån

Frågan om införande på den svenska lånemarknaden av värdefasta obligationslån,

dvs. obligationslån med indexklausuler av innebörd att skydda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

11

långivaren mot försämringar av penningvärdet, har under senare år gjorts

till föremål för omfattande undersökningar. I sammanhanget kan först erinras

om eu av professorn Tord Palander år 1957 till stabiliseringsutredningen

överlämnad promemoria angående indexregleringar på lånemarknaden.

Det ojämförligt mest omfattande utredningsmaterialet har frambringats

av värdesäkringskommittén, som i slutet av 1963 avlämnade sitt betänkande

Indexlån, del I och del II (SOU 1964: 1 och 2). Det är inte möjligt att här

gå närmare in på de frågor som berördes och de slutsatser som nåddes av

värdesäkringskommittén. 1 motionerna 1:539 och 11:664 har i första hand

åsyftats en emission av statliga värdefasta obligationer för långivning till

bostadssektorn. I fråga om värdefasta obligationer för bostadsfinansieringen

utförde värdesäkringskommittén mycket omfattande undersökningar. Resultatet

av dessa blev i huvudsak att ingen slutgiltig ståndpunkt i fråga om

användandet av indexlån som en finansieringskälla för bostadsbyggandet

kan nås utan att hela frågeställningen betraktas i ljuset av bostadspolitiken

som helhet. Speciellt klart framstod ett sådant samband i fall då hyrorna

— så som fallet är i större delen av nyproduktionen — fastställs med utgångspunkt

i produktions- och underhållskostnaderna. Kommittén fann att

för att göra indexlån användbara som finansieringsform för den hyreskontrollerade

sektorn — dvs. praktiskt taget hela flerfamiljshussektorn och

den helt dominerande delen av småhussektorn — erfordras en översyn av

hela hyreskontroll- och hyresberäkningssystemet. Frågan om hyreskontrollen

och hyresregleringens framtida utformning utreds f. n. av hyreslagstiftningssakkunniga

som beräknas komma att framlägga resultaten av sitt utredningsarbete

under loppet av 1966.

Remissy Uran dena

Flertalet remissinstanser har uttalat sig om allmänna frågor rörande

den ekonomiska politikens avvägningsproblem och inriktning. Dessa

uttalanden har tagit formen av såväl kommentarer till den bedrivna politiken

som rekommendationer för den framtida ekonomiska politiken. Behovet

av en förstärkt långtidsplanering påtalas från flera håll.

Bankofullmäktige begränsar sig i sitt yttrande till sådana frågor som ligger

inom området för riksbankens verksamhet. I anslutning bl. a. till uttalanden

i vissa motioner om nödvändigheten av alt tillräckliga finansieringsmöjligheter

finns för att industrien skall kunna förverkliga sina investeringsplaner

och om angelägenheten av att riksbanken inte genom olika ingripanden

försämrar näringslivets möjligheter att erhålla krediter i det pressade

kreditmarknadsläge som nu råder, anför bankofullmäktige (majoriteten):

Det kan i detta sammanhang vara anledning åt! erinra om de allmänna

avvägningsproblem, som i nuvarande läge är aktuella för den ekonomiska

politiken. Som framhållits i finansplanen är det primära målet under 1966

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

att åstadkomma en förbättring i balansen för utrikeshandeln. Härom torde

allmän enighet råda. Flertalet av motionärerna uttrycker också starka farhågor

för bytesbalansens utveckling. Det synes mot denna bakgrund vara

viktigt att sådana investeringar ges prioritet som direkt kan påverka vår

konkurrenskraft gentemot utlandet. Det gäller då i främsta rummet industrins

investeringar. De i finansplanen förordade ekonomisk-politiska

åtgärderna syftar också till att skapa utrymme för industrins investeringar

1 den takt, som företagens planer för innevarande år indikerar. Eu expansion

av industriinvesteringarna, vilka till övervägande delen består av maskiner,

ställer emellertid stora krav på verkstadsindustrins produktionsförmåga.

Den nuvarande bristen på arbetskraft och på ledigt kapacitetsutrymme

inom denna sektor kan därför tänkas verka hämmande på möjligheterna

till en ökning i produktionen av verkstadsprodukter i takt med den växande

efterfrågan. Det skulle i ett sådant läge, om kredittillgången inte hölls under

kontroll, föreligga risk för att de produktivitetsmässiga fördelarna av en

stark expansion av industriinvesteringarna motväges av nackdelarna dels av

en till följd av maskinefterfrågan föranledd stark stegring av verkstadsimporten

med därav följande ogynnsamma verkningar på vår bytesbalans, och

dels av en genom efterfrågeöverskott skärpt tendens till prisstegring och

löneglidning, som ytterligare kan försämra vårt konkurrensläge gentemot

utlandet och även medföra icke önskvärda fördelningspolitiska konsekvenser,

ett förhållande som särskilt påtalas i motionerna I: 539 och II: 664. Det

kan i detta sammanhang vara värt att notera att i nationalbudgetens kalkyler

har, som ett lägsta alternativ, redan räknats med en nettoprisstegring på

2 å 3 procent under loppet av 1966. För kreditpolitikens del innebär de risker,

som antytts, att den stramhet, som uppnåtts på kreditmarknaden, måste

bibehållas. Om man vill främja näringslivets investeringar måste detta ske

genom att man minskar tillväxttakten inom andra områden, bl. a. bostadsbyggandet

och de offentliga investeringarna, i enlighet med de riktlinjer,

som dragits upp för den ekonomiska politiken. Även vid en dämpning av

ökningstakten för dessa investeringar kan det emellertid uppstå risker fölen

överhettning av konjunkturen till följd av bristen på kapacitet och på

utbildad arbetskraft inom verkstadsindustrin.

Till fullmäktiges yttrande har fogats en reservation av herr Kollberg.

Fullmäktige har i sitt nyss återgivna yttrande bl. a. konstaterat att, om man

vill främja näringslivets investeringar, detta måste ske genom att man

minskar tillväxttakten inom andra områden, varvid fullmäktige nämnt bostadsbyggandet

och de offentliga investeringarna. Herr Kollberg anför härom

följande:

Medan jag delar uppfattningen att återhållsamhet bör iakttagas på de

offentliga investeringarnas område för att bereda ökad kreditförsörjning åt

näringslivet, kan jag icke biträda tanken att man medvetet skulle hålla tillbaka

tillväxttakten inom bostadsbyggandet, särskilt som denna tillväxttakt

under nuvarande förhållanden kommer att bli ytterligt måttlig.

De alltför väl kända sociala olägenheter som följer av den katastrofala

situationen på bostadsmarknaden är så allvarlig att bostadsbyggandet icke

rimligen kan ges lägre angelägenhetsgrad än investeringarna på näringslivets

område. Man bör i detta sammanhang icke heller bortse från att förbättring

av bostadsförsörjningen ofta nog är av betydelse för förverkligandet

av näringslivets investeringsplaner.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1066

13

SAF och Sveriges industriförbund understryker i sitt gemensamma yttrande

nödvändigheten av att åtgärder vidtas i syfte att stärka den samhällsekonomiska

balansen på längre sikt, speciellt mot bakgrund av det

permanenta efterfrågeöverskott och ökande inflationsgap som långtidsutredningen

funnit sannolikt. Organisationerna pekar speciellt på läget inom

exportföretagen, vilkas kostnader på grund av inflationen ständigt drivs i

höjden medan deras försäljningspriser sedan lång tid i stort sett varit konstanta.

En sådan utveckling måste, uttalar organisationerna, på lång sikt få

mycket allvarliga konsekvenser för hela landets ekonomi. I fråga om utvecklingen

på längre sikt anföres bl. a. följande:

För att upprätthålla den samhällsekonomiska balansen på längre sikt och

för att förbättra utrikeshandelsbalansen måste industrins investeringar öka

kraftigt. De betänkligheter som framförs i motion[erna] 1:310 och 11:379

över de finansiella möjligheterna att förverkliga denna expansion uppfattas

av organisationerna som ett mycket allvarligt problem. Vi har med oro konstaterat

att industrins självfinansieringsgrad under 1960-talet varit klart

lägre än under slutet av 1950-talet. Enligt långtidsutredningen väntas dessutom

en ytterligare försämring under senare delen av 1960-talet. De åtgärder,

som föreslås i motionerna för att underlätta företagens kapitalanskaffning,

är således mycket angelägna.

Organisationerna delar i stort sett de uppfattningar som kommit till uttryck

i motionerna i fråga om den ekonomiska politikens utformning, nödvändigheten

av att öka det privata sparandet och behovet av en genomgripande

skattereform.

LO konstaterar att motionerna tar upp till behandling ett stort antal frågor

i den ekonomiska politiken och finner att det skulle föra mycket långt

att på alla de olika punkterna redovisa organisationens ståndpunkt och dessutom

hur denna sammanhänger med organisationens helhetssyn på stabiliseringspolitiken.

LO begränsar sig därför till några allmänna synpunkter

på motionerna och hänvisar i övrigt till yttranden som organisationen avgivit

i samband med remisser av olika utredningar, t. ex. arbetsmarknadsutredningen,

allmänna skatteberedningen, bostadsbyggnadsutredningen och

1965 års långtidsutredning. I fråga om drivkrafterna bakom inflationsutvecklingen

anför organisationen bl. a.:

LO kan inte dela den uppfattning om mekanismen i inflationsutvecklingen

som kommer till uttryck i en stor del av motionerna. Den framträdande

roll man vill ge lönebildningen i denna orsakskedja, vare sig den sker inom

eller utanför avtalens ram, är inte verifierad. Det räcker att ställa frågan:

Hur är det möjligt och vad är motivet för så många företag att betala vad

som uppfattas som inflationsdrivande löner? för att inse att lönebildningen

inte kan vara den yttersta orsaken. Snarare synes mycket av orsaken enligt

LO:s mening ligga i tröghet i prisbildningen och bristande konkurrens, som

möjliggör alltför höga vinster, enligt de mekanismer som stabiliseringsutredningcn

på sin tid klargjorde.

SACO delar den uppfattning som kommer till uttryck i samtliga här be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

rörda motioner, nämligen att den snabba penningvärdeförsämringen och påfrestningarna

på bytesbalansen utgör allvarliga samhällsekonomiska problem.

SACO hänvisar till vissa tidigare uttalanden i dessa frågor, främst i

organisationens skrivelse i december 1965 till regeringen angående inflationen,

skatteutvecklingen och akademikernas reallöneutveckling, samt i dess

remissyttrande över 1965 års långtidsutrednings betänkande. I förevarandc

sammanhang inskränker sig organisationen till att mera allmänt och kortfattat

kommentera vissa i motionerna aktualiserade frågeställningar och

anför bl. a. följande:

Det finns enligt SACO:s mening starkt fog för konstaterandet i motion[erna]

I: 310 [och II: 379] att en ständig inflation numera ej bör betraktas som

det pris vi måste betala för full sysselsättning utan tvärtom framstår som

det allvarligaste hotet mot sysselsättningen och en snabb ekonomisk tillväxt

genom att efterhand starkt begränsa den ekonomiska politikens rörelsefrihet.

Kraftfulla åtgärder mot inflationen krävs, om vi skall lyckas bevara

den yttre och inre balansen och bibehålla en tillfredsställande expansionstakt.

Erfarenheterna under senare år visar, att nya ekonomisk-politiska

grepp måste prövas. På det penningpolitiska området torde åtstramningen

ha drivits så långt att ytterligare insatser där knappast kan komma ifråga.

Däremot kan — och bör — en avsevärt större restriktivitet iakttas i finanspolitiskt

avseende.

SACO erinar om sina i annat sammanhang framförda synpunkter på

skattepolitiken och hävdar att de statsanställda akademikerna kommit att

släpa efter i löneutvecklingen. SACO påminner också om att organisationen

i sin ovannämnda skrivelse till regeringen framfört förslag om en skattereform

på längre sikt. Vidare ansluter organisationen sig till bedömningen i

motionerna I: 310 och II: 379 att stegringstakten för de offentliga utgifterna

i dagens situation spelar en stor roll för penningvärdeutvecklingen. Organisationen

anser det vara lättare att konjunkturvariera de offentliga utgifterna

än att använda skattepolitiska åtgärder.

RBF understryker behovet av en målmedveten ekonomisk politik och delar

motionärernas kritiska syn på den förda ekonomiska politiken, som enligt

riksförbundets uppfattning bl. a. lett till en mycket ojämn fördelning av

de standardförbättringar som kunnat komma befolkningen till del genom

näringslivets ökade effektivitet.

Sveriges lantbruksförbund anser att inflationstrycket i samhällsekonomien

uppstått genom att arbetskostnaderna stiger fortare än produktiviteten och

inte genom en alltför snabb expansionstakt inom näringslivet. Allmänt formulerade

krav på återhållsamhet vid löneuppgörelser anser förbundet inte

vara något stabiliseringsmedel. Enligt förbundets mening torde arbetsmarknadens

organisationer inte själva ha någon större möjlighet att i längden påverka

kostnadsinflationen, vilket anses framgå bl. a. av löneglidningen. Förbundet

anser alt den verkliga drivkraften bakom inflationstendensen är att

söka i den statliga utgiftsexpansionen och att därför en begränsning av den
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

15

na är nödvändig om man verkligen vill motverka den nuvarande inflationstendensen.

Möjligheterna härtill begränsas emellertid av att det är inom den

offentliga konsumtionen som de största bristområdena finns. Sveriges grossistförbund

anför synpunkter som i stort sett ansluter till Lantbruksförbundets.

Förbundet anser att en önskvärd stabilisering i fråga om löneutvecklingen

inte bör genomföras genom statliga ingrepp i inkomstbildningen utan

åstadkommas av arbetsinarknadsparterna. Med hänsyn härtill avstyrkes förslaget

om en utredning angående inkomstpolitiken.

Sveriges hantverks- och industriorganisation finner den beskrivning av

drivkrafterna bakom inflationsutvecklingen som lämnas i motionerna övertygande.

I dessa motioner och i åtskilliga andra sammanhang har påtalats

väsentliga svagheter i den samhällsekonomiska utvecklingen, vilka till betydande

del kunnat hänföras till brister i statsmakternas ekonomiska politik,

anför organisationen och fortsätter:

Enligt organisationens mening måste det betraktas som anmärkningsvärt,

att den kritik som sedan flera år framförts från en samstämmig opinion,

innefattande bl. a. hela näringslivet, icke föranlett några åtgärder eller ens

en allsidig utredning beträffande möjligheterna att effektivisera den ekonomiska

politiken och därigenom åstadkomma erforderlig stabilitet i den ekonomiska

utvecklingen. Härvid bör understrykas att en framgångsrik stabiliseringspolitik

måste bygga på medborgarnas och näringslivets förtroende

för statsmakternas förmåga och vilja att med kraft och målmedvetenhet arbeta

för penningvärdets bibehållande. Detta synes icke minst framgå av förloppet

av 1966 års centrala avtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadens

parter. En fortsatt inflationsutveckling kan med stor säkerhet bedömas ha

en förödande inverkan på landets ekonomi och därigenom äventyra den

eftersträvade kulturella och materiella standardutvecklingen. Utan tvekan

medför full-sysselsättningspolitiken betydande svårigheter i fråga om möjligheterna

att samtidigt bibehålla ett fast penningvärde. Å andra sidan torde

moderna nationalekonomiska metoder möjliggöra en ekonomisk politik som

till väsentliga delar uppfyller båda dessa målsättningar.

Sveriges köpmannaförbund uppehåller sig framför allt vid en beskrivning

av drivkrafterna bakom prisstegringarna och speciellt detaljhandelns roll i

denna process. Förbundet erinrar om att motionerna med olika motivering

och med beaktande av olika aspekter bl. a. tar sikte på åtgärder för att motverka

inflationstendenser inom samhällsekonomien samt anför:

1 anslutning härtill vill Köpmannaförbundet framhålla, att den fortskridande

pris- och kostnadsstegringen medför betydande olägenheter för detaljhandeln,

vilka accentueras därav att denna i sin egenskap av den yttersta

kontaktpunkten mellan näringslivet och konsumenterna ofta tillmätes ett

större ansvar för prisstegringarna än vad som är befogat. Uppmärksamheten

är som bekant i regel främst riktad på konsumentpriserna. Vad som sker i

de bakomliggande produktions- och distributionsleden blir inte på samma

sätt föremål för debatt. Förbundet vill därför understryka betydelsen av att

prisundersökningar och överhuvudtaget myndigheternas uppmärksamhet på

konkreta förhållanden inom näringslivet blir mera allmänt fördelad än vad

som numera ofta sker.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

Till detta skall emellertid framförallt tilläggas, att prisstegringarna i väsentlig

utsträckning- är att betrakta som följdverkningar av de inom den

allmänna samhällsekonomin verksamma krafterna. Prisstegringarna inom

detaljhandeln är sålunda praktiskt taget uteslutande beroende av faktiska

kostnadsökningar, antingen i fråga om inköpen eller inom detaljhandelsföretagens

egen distributionsverksamhet. Sålunda har under de senaste åren

den för detaljhandelns kostnader mycket väsentliga löneposten kraftigt ökat.

Det kan beräknas att fr. o. in. 1962 t. o. in. uppgörelsen för 1965 de faktiska

lönerna för manliga anställda inom detaljhandeln steg med ca 30 procent

och för kvinnliga anställda med drygt 40 procent. Detaljhandeln är inte

längre det låglöneyrke som den tidigare ansetts vara. Även den mycket väsentliga

hyresposten har kraftigt ökat. Hyrorna per kvadratmeter butiksyta

har under de senaste åren mångdubblats, något som också medfört att den

procentuella hyreskostnaden, beräknad på omsättningen, avsevärt stigit.

Det kan tilläggas att det till följd av den hårda konkurrensen inom detaljhandeln

ofta inte ens är möjligt att kompensera nämnda och andra kostnadsökningar

vare sig genom rationaliseringsåtgärder eller prishöjningar.

Av pris- och kartellnämndens utredningar framgår att detaljhandeln inom

vissa varuområden inte heller kunnat helt utta den höjning av allmänna

varuskatten som skedde den 1 juli 1965.

KF erinrar om att förbundet tidigare i olika yttranden starkt understrukit

betydelsen av ett stabilt penningvärde och förordat långsiktiga och samordnande

åtgärder. Förbundet tillstyrker en rullande planering av den typ

som föreslagits i motionerna I: 539 och II: 664 och anför bl. a. följande:

Kooperativa förbundets styrelse har vid flera tillfällen, bl. a. i sina yttranden

över de bägge senaste långtidsutredningarna, efterlyst en sådan rullande

ekonomisk planering. Utvecklingen av den erforderliga planeringen

bör enligt styrelsens åsikt närmast åligga finansdepartementet och dess

sekretariat för ekonomisk planering. Då detta för närvarande icke torde ha

erforderliga resurser för ett så omfattande arbete, synes det motiverat att

riksdagen hemställer dels om en plan för planeringsverksamhetens utveckling,

dels om förslag till erforderliga organisatoriska förstärkningar.

En framgångsrik ekonomisk planering förutsätter emellertid ett tillfredsställande

statistiskt underlag. Styrelsen vill därför fästa uppmärksamheten

på att det bl. a. i samband med långtidsutredningen visat sig råda betydande

brister i detta hänseende på olika områden. Det synes därför även ur denna

synpunkt vara motiverat att allmänna riktlinjer uppdrages för planeringsverksamheten

som grund för prioritering av de resurser för insamling och

bearbetning av statistiska uppgifter, om vilka riksdagen har att fatta beslut.

Svenska försäkringsbolags riksförbund instämmer allmänt i motionernas

gemensamma syfte att åstadkomma största möjliga stabilitet i landets ekonomi.

Vid bekämpandet av inflationen finnes enligt riksförbundets uppfattning

vissa åtgärder som har hög angelägenhetsgrad. Som exempel anföres

följande:

Vid uppgörelser på arbetsmarknaden måste i än högre grad än hittills

hänsyn tagas till det beräknade samhällsekonomiska utrymmet. En i förhållande

till andra samhällssektorer marknadsmässig bostadspolitik, kombinerad

med lämpliga former av besittningsskydd och erforderliga familjesociala

stödåtgärder, är en nödvändighet för att komma till rätta med bostadsmark
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

17

nådens nuvarande inflationsdrivande effekt. En långsiktsplanering med

kontinuerlig uppföljning av förutsättningarna för planeringen är av stor

betydelse för att icke samhällsekonomien skall på ett förödande sätt snedbelastas.

Detta gäller i särskild mån den offentliga sektorn. Det frivilliga

sparandet måste stimuleras genom bl. a. skattepolitiska åtgärder så att detta

sparande, som är klart inflationshämmande och produktionsfrämjande, kan

verksamt bidraga till den nödvändiga kapitalbildningen i landet. Det frivilliga

sparandet kan i dessa hänseenden icke ersättas av ett skattevägen

genomdrivet budgetsparande, eftersom detta erfarenhetsmässigt resulterar

i bl. a. ökade lönekrav.

Till den allmänna bedömning som görs i motionerna ansluter sig även

Stockholms handelskammare. Handelskammaren konstaterar att den

svenska samhällsekonomien under det närmaste årtiondet kommer att

kännetecknas framför allt av konflikten mellan höga ambitioner och bristande

resurser i fråga om arbetskraft och kapital. Den ekonomiska politiken

måste inriktas på att skapa sådana förutsättningar för fördelningen av

de produktiva resurserna att den ekonomiska tillväxten kan fortgå. Detta

förutsätter i sin tur att penningvärdeförsämringen hejdas och att det

svenska näringslivets internationella konkurrenskraft stärks. I anslutning

härtill citerar handelskammaren ett uttalande i handelskammarens yttrande

över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport, vari anföres:

Ett huvudmål för den ekonomiska politiken måste (därför) vara att med

olika medel stödja vår export, särskilt på de länder som genom ett expansivt

näringsliv erbjuder ökade avsättningsmöjligheter. Dagens betalningssituation

understryker Sveriges intresse av ett positivt resultat av Kennedyförhandlingarna

och av en gynnsam utveckling av integrationssträvandena.

Ingenting får försummas från svensk sida, som kan bidraga till en svensk

anslutning till ett ytterligare integrerat Europa.

Ett inslag i utvecklingen, som utan tvivel också är ägnat att skärpa

allvaret i betalningsbalansrubbningen, är den stigande oron i utlandet inför

det allt påtagligare inflationshotet. Där är man mindre benägen än här att

acceptera inflationen som ett oundvikligt inslag i den ekonomiska utvecklingsprocessen.

En övergång i utlandet till en mer antiinflationistisk politik

ställer motsvarande krav på vår egen ekonomiska politik. Den allt starkare

internationalisering på snart sagt alla områden, som kommer att utmärka

den kommande perioden, och utlandets inknappning på det tidigare svenska

produktivitetsförsprånget gör det än omöjligare att isolera vår ekonomiska

politik från utlandets.

Remissopinionen är delad i fråga om de förslag som i motionerna framlagts

beträffande ombildning av det ekonomiska p 1 a n e r i n g srådet,

anordnande av rundabordskonferenser, utredning om

inrättande av ett ekonomisk-socialt råd samt teknisk utredning

av en i n k om stpolitik i syfte att stabilisera löner och priser.

Bankofullmäktige hänvisar till sina yttranden över tidigare förslag av

liknande innehåll. Eu redogörelse härför har lämnats i ett tidigare avsnitt

av delta utlåtande.

2 — Bilutng till riksdagens protokoll 1966. S sand. Nr 25

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

SAF och Sveriges industriförbund avvisar samtliga förslag och anför

följande:

Organisationerna har mycket svårt att finna någon väsentlig anledning

att vidtaga någon av de i ovannämnda stycke föreslagna åtgärderna. Planeringsrådets

sammansättning synes med''hänsyn till dettas uppgifter och

verksamhetsformer vara väl avvägd. Det samråd mellan regering och organisationer,

som skulle uppnås genom »rundabordskonferenser», torde redan

existera i den utsträckning som erfordras. Vi hyser den uppfattningen att

det bästa resultatet av lönepolitiken uppnås, om parterna på arbetsmarknaden

tår handla helt självständigt och på eget ansvar. Inom Svenska arbetsgivareföreningen

ägnas ett intensifierat arbete åt att förbättra metoderna att

åstadkomma en stabilare total löneutveckling. Sålunda har ett omfattande

utredningsarbete ägnats åt löneglidningsproblematiken. I anledning härav

har inom föreningens kansli nyligen inrättats en teknisk avdelning, vars

uppgift bl. a. är att bekämpa löneglidningen genom att lämna företagen råd

beträffande t. ex. valet av löneformer och den praktiska löneadministrationen.

Ett eventuellt direkt inflytande på lönebildningen från statens sida

skulle å andra sidan icke kunna minska löneglidningen. Tvärtom kan det

riskeras, att ett sådant inflytande skulle reducera intresset för att bekämpa

densamma. Med hänsyn härtill och till de övriga risker för en utveckling

i riktning mot statligt inflytande över inkomstbildningen, som, visserligen

i olika hög grad, vidlåder såväl förslagen till rundabordskonferens, ekonomisk-socialt

råd som teknisk utredning av en inkomstpolitik, avstyrker

organisationerna dessa yrkanden.

Även LO ställer sig avvisande till tanken på en inkomstpolitik eller rundabordskonferenser.

Organisationen, vilken, såsom ovan angivits, underkänner

antagandet om att lönebildningen inom eller utom avtalens ram skulle

spela den framträdande roll i inflationsförloppet som kommit till uttryck i

vissa av motionerna, anför följande:

Ifall lönebildningens roll som förmedlare av ett inflationstryck huvudsakligen

ligger i lönebildningen utanför avtalen är svårt att inse hur denna,

såsom föreslås i motionerna 1:559 [och 11:658] resp. [1:539 och] 11:664

skulle kunna bemästras med en inkomstpolitik eller vid rundabordskonferenser,

som ju endast kan påverka den avtalade lönebildningen. Att därtill

ge de politiska oppositionspartierna plats vid dessa konferenser eller såsom

föreslås i motion[erna] 1:310 [och 11:379] i ett ombildat planeringsråd

förefaller LO helt omotiverat. Ju mer partipolitiskt låsta positionerna blir

i förhandlingar av det slag berörda organ skulle syssla med, desto svårare

blir det givetvis att lösa problemen.

TCO hänvisar till det yttrande över motioner av likartad innebörd som

organisationen avgav till bankoutskottet år 1965 (uti. nr 15) och vari den

sammanfattningsvis konstaterade att det i rådande läge inte kunde anses

föreligga behov av nya överläggningsorgan för pris- och lönepolitiska frågor

men väl av ytterligare insatser från statens sida för att tillhandahålla

ekonomisk information.

I yttrande till bankoutskottet år 1965 (uti. nr 15) förordade SACO, att

riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t begära att det ekonomiska planeringsrådet

skulle ges en mera allsidig sammansättning med utvidgad represen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

19

tation för bl. a. löntagarorganisationerna. SACO vidhåller detta förslag och

anser att det ekonomiska planeringsrådet med vidgad kompetens och sammansättning

kan tjäna det syfte man tänkt sig i motionerna 1:539 och

II: 664. SACO är vidare positivt inställd till anordnande av rundabordskonferenser

kring de ekonomiska avvägningsproblemen. I fråga om förslaget om

teknisk utredning av en inkomstpolitik anför organisationen:

Av motion[erna] I: 559 [och II: 658] framgår inte klart, vad upphovsmännen

avser med inkomstpolitik. SACO vill understryka, att det ligger ett stort

värde i arbetsmarknadsparternas traditionella rätt att fritt förhandla om

lönesättningen. Om motionärerna endast menar, att man vid en rundabordskonferens

bör diskutera inkomstfördelningsproblem, har SACO inget att

invända. Men en central styrning av inkomstbildningen är en tanke, som

organisationen bestämt avvisar.

Sveriges hantverks- och industriorganisation betraktar det som en i hög

grad angelägen uppgift att inrätta »ett rådgivande organ med mångsidig

förankring i samhällslivet och med uppgift att på ett aktivt och auktoritativt

sätt behandla ekonomiska planeringsproblem och stabiliseringspolitiska

frågor». Även RLF tillstyrker inrättande av ett ekonomisk-socialt råd.

KF anser det självklart att den statliga planeringsverksamheten bör kompletteras

med ett samråd mellan det statliga planeringsorganet och olika

grupper i samhället, särskilt de grupper vilkas egen planering är av betydelse

för den ekonomiska utvecklingen. Förbundet avstår emellertid från

att uttala sig om formerna för detta samråd. Förbundet anser vidare att

förslaget om en utredning av en inkomstpolitik i och för sig är av intresse

men finner sig inte ha anledning att närmare ta ställning till angelägenhetsgraden

av en dylik utredning.

Svenska försäkringsbolags riksförbund konstaterar att det skulle innebära

en principiell förändring av det ekonomiska planeringsrådets nuvarande

sammansättning och funktion om även riksdagen och därmed oppositionspartierna

bleve representerade i rådet. I fråga om förslaget till teknisk

utredning av en inkomstpolitik anföres:

Riksförbundet finner för sin del i och för sig riktigt att arbetsmarknadens

parter verkställer varje samråd med sakkunniga instanser, som sakligt

kan underbygga deras handlande. Stabiliseringspolitiken bör emellertid

handhavas av regering och riksdag. Vid sidan härav synes sedvanliga förhandlingar

på arbetsmarknaden innebära den smidigaste regulatorn inom

detta område och därmed bidraga till att en av statsmakterna ledd stabiliseringspolitik

kan omsättas i praktiken.

Stockholms handelskammare avvisar tanken på eu mera aktiv inkomstpolitik

men tillstyrker en utvidgning av det ekonomiska planeringsrådet.

Handelskammaren anför:

I flera av de remitterade motionerna understryks behovet av samordnade

effektiva åtgärder i stabiliserande syfte, och det föreslås att en kontinuerlig

utrednings-, planläggnings- och samordningsverksamhet kommer till stånd

med deltagande av företrädare för de politiska partierna, näringslivet,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

arbetsmarknadens parter och utomstående experter. Handelskammaren,

som i sitt yttrande över långtidsutredningens betänkande understrukit

vikten av en långsiktig planeringsverksamhet främst i fråga om de offentliga

åtagandena, vill dock ifrågasätta möjligheterna att nå konkreta resultat,

därest planeringsverksamheten bedrivs i en så omfattande församling som

föreslagits i berörda motioner. Däremot finner Handelskammaren att det

planeringsråd, som redan finns och som brukat sammankallas för överläggningar

i aktuella konkreta frågor, bör fortsätta sin verksamhet men i

enlighet med hemställan i motionerna 1:310 och 11:379 ges en mer representativ

sammansättning genom att kompletteras med ytterligare företrädare

för näringslivet ävensom med representanter för oppositionen i riksdagen.

Förslaget om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla om

att en redogörelse för arbetskraftsbalansen måtte fogas

till nationalbudgeten har överlag fått ett positivt mottagande av remissinstanserna.

SAF och Sveriges industriförbund anför i denna fråga:

Den överefterfrågan som kommer att prägla den svenska ekonomin under

de närmaste åren gör sig med speciell tydlighet gällande på arbetsmarknaden.

Den i motionerna föreslagna översynen av arbetskraftsläget genom en

arbetskraftsbudget förefaller oss därför väl motiverad, särskilt med hänsyn

tdl att den skulle ge en god bild av den arbetskraftsefterfrågan, som ett

realiserande av förslagen i statsverkspropositionen skulle innebära. Speciell

uppmärksamhet bär därvid fästas vid att företagen ej onödigt belastas

med uppgiftslämnandet.

TCO instämmer i syftet med den föreslagna arbetskraftsbalansen. Organisationen

erinrar om att långtidsutredningen redovisat kalkyler över tillgång

och behov av arbetskraft och anser det angeläget att dessa kalkyler upptöljes

och ges »rullande» karaktär. TCO erinrar vidare om att vissa myndigheter

ägnar denna fråga uppmärksamhet och uttrycker en förhoppningom

att det med tiden skall bli möjligt att utbygga de nuvarande redovisningarna

av efterfrågan och tillgången på arbetskraft. SACO understryker

angelägenheten av en kontinuerlig uppföljning av arbetskraftsprognoserna

och påpekar att det särskilt när det gäller högutbildad arbetskraft är angeläget

att man anlägger ett långt perspektiv, eftersom det tar tid att åstadkomma

förändringar av utbudet.

Även Sveriges grossistförbund, RF och Svenska försäkringsbolags riksförbund

tillstyrker förslaget.

Flertalet remissinstanser avvisar — med hänvisning till pågående utredning

kravet på utredning angående de tekniska och administrativa problemen

i anslutning till användandet av den indirekta beskattningen

och avbetalningshandeln med konsumentkapitalvaror

i konjunkturpolitiskt syfte. Detta är fallet med bankofullmäktige, SAF och

Sveriges industriförbund, TCO, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund.

RLF tillstyrker däremot den föreslagna utredningen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 ur 1966

21

1 fråga om användandet av den indirekta beskattningen i konjunkturpolitiskt

syfte anför SAF och Sveriges industriförbund att den åsyftade metodiken

redan torde vara tillräckligt väl känd samt TCO och Sveriges grossistförbund

att frågan kommer att beröras i det fortsatta utredningsarbetet i

anslutning till allmänna skatteberedningen.

Bankofullmäktige anser det finnas goda skäl för att pröva olika möjligheter

för att åstadkomma en konjunkturpolitiskt betingad anpassning av

konsumtionskreditvolymen. Erfarenheterna från bl. a. Storbritannien synes

tyda på att en reglering av avbetalningshandeln härvid kan vara ett effektivt

instrument. Innan någon definitiv ställning tas till frågan bör man

emellertid enligt fullmäktiges mening avvakta de undersökningar och förslag,

som väntas komma att framläggas av konsumtionskredilutredningen.

SACO redovisar sitt i andra sammanhang framförda förslag om ett nytt

löneskattesystem, som det enligt organisationens mening skulle vara lättare

att använda som konjunkturpolitisk regulator än det nuvarande inkomstskattesystemet

samt tillfogar:

Så länge det senare systemet gäller, är det riktigt, som konstateras i

motion [erna] 1:556 [och 11:671], att en konjunkturpolitiskt motiverad

skattepolitik bäst bedrives på den indirekta beskattningens område. SACO

anser dock, att huvudansvaret för den ekonomiska politiken måste åvila

regeringen, varför organisationen anser sig böra avstyrka motionär [ernas]

förslag, att förvaltningen av i en högkonjunktur indragna överskottsmedel

bör skötas av riksdagen.

KF uttalar sig inte om önskvärdheten av en utredning men framhåller att

en ytterligare ökning av den allmänna varuskatten i dess nuvarande form

enligt förbundets mening kan medföra risker för tilltagande oegentligheter

i skatteredovisningen och därav följande osunda konkurrensförhållanden

inom handeln. Mervärdeskatten betecknas som ett lämpligt instrument för

en konjunkturvarierad beskattning.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anför:

Den indirekta beskattningen är enligt riksförbundets mening olämplig

som konjunkturpolitiskt instrument, eftersom erfarenheterna visat att prisrörligheten

är avsevärt trögare nedåt än uppåt. Användandet av den indirekta

beskattningen på sätt motionärerna avsett skulle därför med stor

sannolikhet komma att accentuera prisstegringstendenserna. Däremot kan

troligen avbetalningshandeln regleras med de verkningar motionärerna

förutsatt, även om det här — liksom på andra liknande områden — måste

förutsättas att vissa problem uppkommer vid förändringar i systemet.

Stockholms handelskammare yttrar:

Handelskammaren kan-----icke tillstyrka vad i motionerna 1:556

och 11:671 påyrkas rörande användningen av den indirekta beskattningen

och avbetalningshandeln i konjunkturpolitiskt syfte. Som framgår av ovan

återgivna avsnilt av handelskammarens yttrande över långtidsutredningens

betänkande, bör förutsättningar för en effektiv samhällsekonomi skapas

genom generellt verkande penning- och finanspolitiska åtgärder och genom

att i största möjliga utsträckning angripa avvägningsproblemen genom till
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

lämpning av prisbildningsmekanismen. Därvid spelar givetvis också skattesystemets

utformning en betydelsefull roll. Med dagens"höga skattetryck och

den struktur det svenska samhället har torde emellertid möjligheterna att

skattevägen dämpa efterfrågan vara begränsade. I förgrunden träder i stället

skatternas kostnads- och inflationsdrivande effekt.

Förslaget om utredning rörande möjligheterna till avgiftsfinansiering

av vissa offentliga tjänster behandlas i allmänhet

positivt av remissinstanserna. Ett undantag är LO, som uppehåller sig vid

de fördelningspolitiska konsekvenserna av en vidgad avgiftsfinansiering:

Den tördelningspolitiska effekten av de förslag som framföres i

motion [erna] I: 310 [och II: 379] skulle bli betydande och kan givetvis inte

accepteras av LO. Dels yrkas på en avgiftsbeläggning av offentliga tjänster,

med motivet att det inte är oskäligt att ta betalt för dem i ett välfärdssamhälle

(definitionen på ett välfärdssamhälle brukar ju annars ofta vara just

att man inte tar betalt för dylika tjänster), dels på en minskning av progressiviteten

i inkomstbeskattningen, med motivet att de fördelningspolitiska

aspekter man lägger på skattesystemet på grund av förändringar i inkomststrukturen

skulle ha förlorat mycket av sin styrka och att »vissa» löntagarorganisationer

vid årets avtalsrörelse aktualiserat kompensation för höga

marginalskatter. Motionärerna förutsätter tydligen att de också skall få

denna kompensation, eftersom de drar slutsatsen: »Progressiviteten förlorar

därmed också sin inkomstutjämnande effekt och får närmast karaktären

av en omsättningsskatt på välutbildad arbetskraft, som främst drabbar

företagen».

Även TCO, som anser det angeläget att en översyn av taxor och avgifter

inom den offentliga verksamheten kommer till stånd, herör de sociala och

fördelningspolitiska effekterna av en övergång till avgiftsfinansiering:

En prissättning på det allmännas tjänster som bättre svarar mot de verkliga

kostnaderna förutsätter dock på många områden införande av behovsprövade

prisnedsättningar. Det är omöjligt att generellt fastslå huruvida

ökad användning av avgiftsfinansiering bör tillgripas eller inte. Denna fråga

måste avgöras från verksamhetsgren till verksamhetsgren, varvid den rationalisering

som kan uppstå vid avgiftsfinansiering får vägas mot förväntade

sociala konsekvenser.

SACO hänvisar till sitt svar på remiss angående 1965 års långtidsutredning,

vari organisationen redovisat en positiv syn på en ökad avgiftsfinansiering

av vissa offentliga tjänster och anfört:

Den omfattande subventioneringsverksamheten i dagsläget verkar snedvridande

på efterfrågeinriktningen i samhället och medför i många fall en

föga rättvis och föga effektiv fördelning på resurserna. Särskilda rättviseproblem

uppstår när man kan ersätta marknadsprissatta tjänster med

skattetinansierade tjänster. De sociala svårigheter, som trots det utbyggda

försäkringsskyddet eventuellt kan uppstå i samband med en minskad generell

subventionering, får avhjälpas genom för varje individ avpassade nedsättningar

av priserna.

Sveriges lantbruks förbund ansluter sig till långtidsutredningens utta
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoatskottets utlåtande nr 25 år 11)66

23

lande att köproblemen inom vissa områden av den offentliga konsumtionen

accentuerats av statsmakternas egna beslut. Efterfrågan på berörda

tjänster eller nyttigheter ökar genom att man ställer dem till förfogande för

alla eller ett fåtal, medan kostnaderna helt eller delvis betalas med skattemedel,

säger förbundet, som anvisar följande lösningar:

Stabiliseringskravet kan aldrig tillgodoses om inte sambandet mellan de

offentliga bristområdena och sättet för deras kostnadstäckande beaktas.

Beaktandet kan ske på flera sätt, t. ex. att man i vissa fall genom avgifter

eller priser som täcker kostnaderna låter efterfrågan komma i balans med

tillgången, i andra fall att man planerar, så att utbyggnaden av de åtgärder

som bekostas med allmänna medel inte sker fortare än att man kan behärska

de åtföljande efterfråge- och skattekonsekvenserna.

Sveriges grossistförbund anför liknande synpunkter och anser att en ökad

avgiftsfinansiering av offentliga tjänster synes vara ett medel som påtagligen

är ägnat att lätta trycket på vår samhällsekonomi. Förbundet tillstyrker

en utredning.

RF anser frågan om avgiftsfinansiering av vissa offentliga tjänster förtjäna

uppmärksamhet, även om en normal prisbildning inom åtskilliga

områden av offentlig verksamhet är utesluten på grund av verksamhetens

natur. Förbundet finner det emellertid inte orimligt att anta att vissa marginella

köproblem kan lösas genom lämpliga avgiftssystem och tillstyrker

därför en utredning.

Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar att en ökad avgiftsfinansiering

skulle bidra till en effektivare resursanvändning och en rimlig

begränsning av den offentliga konsumtionen. Dylika åtgärder kan, säger

riksförbundet, kompletteras med socialpolitiska åtgärder som säkrar konsumtionsstandarden

för låginkomstgrupper. Även SAF och Sveriges industriförbund

samt Stockholms handelskammare ansluter sig till förslaget om

en utredning av ifrågavarande innebörd.

Förslaget om en allsidig utredning av samhällsekonomiens

institutionella prägel i syfte att anvisa vägar för en differentierad

ekonomisk politik har mött ett blandat mottagande hos remissinstanserna.

Förslaget avstyrks av SAF och Sveriges industriförbund. LO ställer

sig starkt negativ och anför i denna fråga:

I motion [erna 1:549 och] II: 008 framföres tanken att den ekonomiska

politiken skall differentieras mycket starkare än för närvarande mellan

olika geografiska områden, olika branscher och olika företag, så att den riktar

sig mot just dem som bidragit till överhettningen och inte drabbar

dem som inte gjort det. Samhällets åtgärder i den ekonomiska politiken har

enligt motionärerna hittills »i alltför hög grad blivit generella eller statiska».

Denna motion synes enligt EO:s mening vila på en fundamental missuppfattning

av den ekonomiska politikens roll. Skillnaden mellan olika områden,

branscher och företag i ekonomisk aktivitet är ju ett uttryck för påga
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

ende strukturförändringar i samhällsekonomin. Dessa strukturförändringar

är det väsentligaste ledet i den ekonomiska tillväxten. Ifall den ekonomiska

politiken kunde utformas så att dessa skillnader utjämnades genom varierande

åtstramning, skulle därför den ekonomiska tillväxten upphöra. LO

förutsätter att det inte var detta motionärerna ville uppnå.

Även SACO avvisar förslaget. Organisationen betraktar migrationen till

vissa expanderande tätortsområden som i hög grad önskvärd ur samhällsekonomisk

synvinkel. Ekonomisk-politiska åtgärder, som motverkar denna

utveckling, bidrar enligt SACO:s mening till en inoptimal resursfördelning

och måste bromsa den ekonomiska tillväxten.

Utredningsförslaget har däremot rönt ett gynnsamt mottagande hos RLF.

Riksförbundet konstaterar att en starkt inflationsdrivande överhettning

uppstått bl. a. inom storstadsområdena, speciellt i fråga om byggnadsverksamheten,

och anför:

Riksförbundet vill särskilt starkt understryka de synpunkter som i ovan

berörda avseenden framförs i motionsparet 1:549 och 11:668, och rekommendera

de vägar för lösning av problemen som anvisas i dessa motioner.

Enligt riksförbundets mening vore en aktiv lokaliseringspolitik ett utomordentligt

hjälpmedel för att motverka temporär och lokal överhettning i

samhällsekonomin. I detta sammanhang finns också skäl att varna för den

nu rådande övertron på möjligheterna att genom utstampning av s. k. låglönenäringar

och satsning på s. k. höglönenäringar uppnå samhällsekonomiska

vinster. De växlingar som förekommer i konjunkturerna för olika

närings- och industrigrenar manar till försiktighet i detta sammanhang.

Även RF och Svenska försäkringsbolags riksförbund intar en positiv hållning

till förslaget. RF finner de synpunkter som framförts i motionerna

1:549 och 11:668 beträffande en differentierad ekonomisk politik vara av

betydande allmänt intresse och anför:

På sikt torde det nämligen vara eftersträvansvärt att den nödvändiga

regionala planeringen infogas i den större ram, som en allmän samhällsekonomisk

plan utgör. Den problematik, som föreligger i detta sammanhang,

har också tagits upp till behandling i ett appendix till den senaste

långtidsutredningen (Appendix B. Regionala utvecklingstendenser och problem).

Det synes styrelsen naturligt att även denna sida av planeringsverksamheten

behandlas i samband med det utvecklingsarbete, som ovan

förordats.

De i vissa motioner framförda kraven på allmänna utredningar

o in den ekonomiska politiken berörs endast av ett fåtal remissinstanser.

Förslagen i motionerna 1:310 och 11:379 samt 1:539 och 11:664

tillstyrks av SAF och Sveriges industriförbund. Sveriges hantverks- och

industriorganisation anser det också önskvärt att en förutsättningslös utredning

sker i fråga om vilka metoder som bör komma till användning för en

önskvärd stabilisering av den ekonomiska utvecklingen. I fråga om riktlinjerna

för utredningen anför organisationen bl. a. följande:

I detta sammanhang torde frågan om fördelningen av de tillgängliga resurserna

mellan olika sektorer få tillmätas särskild betydelse. Av allt att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

25

döma liar nämligen statsmakternas och kommunernas ambitiösa reformoch

utvecklingsarbeten inom olika områden medfört betydande ekonomiska

påfrestningar och i icke ringa omfattning bidragit till inflationsutvecklingen.

Härigenom har utrymmet för näringslivets expansion begränsats och bl. a.

medfört en på lång sikt oroande avmattning av industrins investeringar.

Detta kan sägas innebära en prioritering av kortsiktiga önskemål på bekostnad

av de resultat och målsättningar som på lång sikt eftersträvas. En ekonomisk

politik med denna inriktning måste betraktas som otillfredsställande.

De åtgärder av skilda slag som under senare år genomförts i syfte

att främja industrins investeringar har varit otillräckliga och även motverkats

genom andra åtgärder, främst innebärande väsentligt reducerade

självfinansieringsmöjligheter. En väsentlig utvidning av det för näringslivets

investeringar tillgängliga kapitalutrymmet samt en förbättring av

möjligheterna till självfinansiering ter sig därför särskilt angelägna. I sammanhanget

vill organisationen även understryka de betydelsefulla fördelar,

som förhållandevis snabbt kan uppnås genom en reformering av skattesystemet

i enlighet med de riktlinjer som tidigare uppdragits av allmänna skatteberedningen.

Även Sveriges köpmannaförbund ställer sig positivt till förslaget och

anför:

Den allmänna ekonomiska politiken sådan den utformas genom statliga

beslut och åtgärder spelar självfallet en avgörande roll. Utan att gå in på

alla de mycket komplicerade problem som sammanhänger härmed vill vi

framhålla, att det av de föreliggande motionerna och deras innehåll synes

uppenbart att det borde vara lämpligt att söka åstadkomma en samlad

utredning av de i motionerna berörda frågekomplexen och förslagen, vilka

i hög grad har samband med varandra. Genom en sådan utredning bör det

vara möjligt dels att åstadkomma en tillfredsställande kartläggning av

problemen, dels ock att uppnå enighet om vissa åtgärder från det allmännas

sida för att hindra eller i varje fall kraftigt bromsa den pågående inflatoriska

utvecklingen, som inger stora farhågor för framtiden.

RF anför i denna fråga:

Enligt Kooperativa förbundets styrelses uppfattning torde den arsenal

av stabiliseringsåtgärder, som redovisades i utredningen »Mål och medel

i stabiliseringspolitiken» (SOU 1961:42), vara tillräckligt för en effektiv

stabiliseringspolitik. Denna utredning framhöll emellertid i flera sammanhang

att en förutsättning för en effektiv stabiliseringspolitik var säkrare

prognoser för den ekonomiska utvecklingen. Denna förutsättning synes för

närvarande icke vara uppfylld på ett tillfredsställande sätt, varför det enligt

styrelsens uppfattning synes angeläget att de åtgärder för en utveckling av

planer och prognoser, som skisserats i detta yttrande, snarast vidtages.

Svenska sparbanksföreningen uttalar sin anslutning till behovet av en

mera målmedveten stabiliseringspolitik och beklagar att långtidsutredningen

praktiskt taget inte alls diskuterat de samhällsekonomiska konsekvenserna

av eu fortsatt inflation. Sparbanksföreningen fortsätter:

Föreningen anser i likhet med vissa av motionärerna alt eu utredning av

dessa frågor bör komma till stånd. Åtskilligt utgångsmaterial torde kunna

hämtas ur stabiliseringsutredningens år 1961 avgivna betänkande. Utred
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoatskottets utlåtande nr 25 år 1966

ningen bör emellertid vara inriktad på dagens och de närmaste årens ekonomiska

situation. Dels bör man sträva att få fram empiriskt material som

belyser inflationens samhällsekonomiska konsekvenser, dels synes det lämpligt

att verkställa en inventering av de ekonomisk-politiska medlen och diskutera

deras användbarhet nu och i framtiden.

I fråga om förslaget om att verkställa en teknisk utredning rörande utgivning

av ett värdefast statligt obligationslån i mindre valörer

och med inriktning på sinåsparare bland allmänheten är remissopinionen

delad. Förslaget avstyrks av bankofullmäktige (majoriteten), riksgäldsfullmäktige

och Stockholms handelskammare och tillstyrks av TCO och

KF, medan Svenska försäkringsbolags riksförbund förordar en utredning

med vidare syfte än som föreslagits av motionärerna.

Bankofullmäktige (majoriteten) anför som motiv för sitt avstyrkande av

den begärda utredningen att riksgäldskontoret redan ägnar denna fråga

uppmärksamhet. I en reservation uttalar herr Kollberg att riksgäldskontoret

borde få i uppdrag att framlägga resultatet av sina överväganden rörande

utgivande av ett sådant obligationslån.

Riksgäldsfullmäktige anför att en utredning i det av motionärerna avsedda

syftet redan utförts inom riksgäldskontoret och hyser i övrigt viss

tvekan i fråga om lämpligheten av att följa de riktlinjer som motionärerna

angivit. Fullmäktige anför:

Såsom framgick av fullmäktiges yttrande i oktober 1964 över värdesäkringskommitténs

betänkande hade, delvis med anledning av den direkta

rekommendation härom, som avgivits av kommittén, inom riksgäldskontoret

undersökts olika alternativ för indexreglerade låneemissioner. Det hade

därvid visat sig, att sådana låneemissioner rent tekniskt sett väl kunde

genomföras. Svårigheterna att konstruera lån med inbyggd värdesäkring,

som var på en gång attraktiva och till kreditmarknaden i övrigt väl anpassade,

hade dock befunnits vara så betydande, att fullmäktige förklarade sig

känna viss tvekan till projekt av ifrågavarande art. Ehuru denna tveksamhet

kvarstår, har likväl, såsom ett led i riksgäldskontorets normala och fortlöpande

planering av den statliga upplåningsverksamheten, överväganden

angående formerna för indexreglerade låneemissioner fortsatts och fullföljts

så långt det ansetts möjligt och rimligt på nuvarande stadium med tanke på

att vissa legala och tekniska förutsättningar, icke minst av skatterättslig

natur, för ett införande av indexlån ännu icke föreligger. Vid den planering,

närmast av beredskapskaraktär, som sålunda ägt rum och varvid olika

aspekter på värdesäkringsproblemet i samband med statens upplåning

penetrerats, har särskilt beaktats det av värdesäkringskommittén rekommenderade

och i föreliggande motioner åter framförda förslaget om ett

värdefast lån i mindre valörer och med inriktning på småspararna. Motionernas

syfte torde därmed få anses i huvudsak redan tillgodosett, såvitt nu

är i fråga.

Motionärerna har i förevarande sammanhang framfört tanken på att utnyttja

en emission av statliga, värdefasta obligationer för långivning till

bostadssektorn i syfte att möjliggöra en sänkning av kapitalkostnaderna och

därmed hyrorna i nya hus. Bortsett från att ett lån avsett närmast för småspararna

knappast kan väntas få någon större effekt för bostadsfinansie
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

27

ringen samt att endast en mindre del av bostadsfinansieringen sker med

hjälp av statliga lån, vill fullmäktige härtill framhålla, att den statliga upplåningen

och formerna härför hittills icke haft och icke ansetts böra ha

något direkt samband med frågan om medlens användning. Motionärernas

ifrågavarande förslag skulle innebära en form av specialdestination som i

princip är främmande för vårt budgetsystem. I övrigt vill fullmäktige i

denna fråga allenast hänvisa till att finansieringen av bostadspolitiken — så

vitt framgår av direktiven även en eventuell användning av indexreglerade

lån — för närvarande utreds av bostadspolitiska kommittén, vars arbete

beräknas komma att avslutas under innevarande år.

KF anser att den begärda utredningen bör omfatta även vissa ytterligare

frågor. Härom anföres:

Styrelsen vill emellertid i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på

att den sparstimulerande verkan av indexreglerade lån i hög grad torde vara

beroende på möjligheterna att göra värdesäkringsavdrag vid beskattning.

Denna fråga synes därför behöva bli föremål för ytterligare utredning, bl. a.

med hänsyn till att sådant avdrag bör kunna förekomma även vid andra

indexlån än statliga.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att en eventuell utredning

rörande indexlån inte bör begränsas på sätt som angivits i motionerna utan

ses från en mera allmän synpunkt utan begränsning till vissa långivare och

vissa låntagare. En begränsning till en mindre sektor av kreditmarknaden

torde, enligt riksförbundets mening, medföra en icke önskvärd snedvridning

av denna marknad samt på ett olyckligt sätt låsa långivarnas likviditet och

valfrihet i deras kapitaldispositioner.

Stockholms handelskammare avstyrker förslaget under hänvisning till de

kritiska synpunkter på indexlån som handelskammaren redovisat i sitt

remissyttrande över värdesäkringskommitténs betänkande.

Utskottet

I förevarande utlåtande upptar utskottet till behandling en råd motioner,

vari framföres förslag om utredningar och institutionella anordningar i

stabiliseringspolitiskt syfte.

I motionerna I: 310 och II: 370 samt I: 539 och II: 664 behandlas bl. a. frågan

om former för samråd mellan statsmakterna inbördes samt mellan dem

och arbetsmarknadens och näringslivets organisationer angående den ekonomiska

politiken, den ekonomiska utvecklingen på längre sikt och inkomstbildningsprocessen.

I det förstnämnda motionsparet framföres tanken att det

ekonomiska planeringsrådet skall ges en allsidigare sammansättning genom

att även riksdagen och därmed oppositionspartierna blir representerade samtidigt

som rådets uppgifter preciseras. I de sistnämnda motionerna yrkas

bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall uttala att rundabordskonferenser

med representanter för regering, riksdag och kommuner samt

arbetsmarknadens och näringslivets organisationer och fristående ekono
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1066

misk expertis skall anordnas för att främja stabilitet i priser och samhällsekonomi.

I samma motioner föreslås vidare bl. a. en utredning om inrättande

av ett ekonomisk-asocialt råd med stabiliseringspolitiska uppgifter.

Frågan om olika former för samråd av angivet slag behandlades senast

av bankoutskottet vid 1965 års riksdag (uti. nr 15). I skilda motioner hade

framförts förslag om anordnande av rundabordskonferenser och om inrättande

av ett ekonomisk-socialt råd. Utskottet inhämtade yttranden från

ett antal remissinstanser, av vilka flertalet ställde sig negativa till ett institutionaliserat

samarbete i dessa former. I bankofullmäktige, som 1964 väckt

tanken på överläggningar mellan regeringen, parterna på arbetsmarknaden

och de politiska partierna rörande problem i samband med inkomstbildningen,

ställde sig två ledamöter, som inte deltagit i frågans behandling

1964, mycket tveksamma till förslaget. Utskottet avvisade motionsförslagen

under hänvisning bl. a. till att innebörden av de rekommenderade förhandlingarna

måste bli att statsmakterna mer eller mindre bestämt skulle fastställa

utrymmet för lönestegringar, vilket skulle komma att innebära att det

system med fria överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter som

dittills tillämpats skulle komma att sättas ur spel. Enligt utskottets mening

borde strävandena att skapa samhällsekonomisk balans i stället främst taga

sig uttryck i en målmedveten ekonomisk politik.

Till skillnad från föregående år berörs i år även det ekonomiska planeringsrådet

i vissa av motionerna. Delta organ, som inrättades av regeringen

på senhösten 1962, består av representanter för vissa statliga organ, bl. a.

riksbanken, samt för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer, vissa andra

av näringslivets organisationer och den ekonomiska forskningen. Dess uppgift

är att utgöra ett samrådsorgan i frågor som rör den svenska ekonomiens

utveckling på längre sikt. Under ordförandeskap av finansministern sammanträder

rådet, bortsett från sommaruppehållen, ungefär var sjätte vecka.

Rådet behandlar regelmässigt ett par gånger om året den aktuella konjunkturbilden

och därmed sammanhängande ekonomisk-politiska frågor samt

andra aktuella problem i samband med ur samhällsekonomisk synpunkt

mera betydelsefulla utredningar och propositioner. Frågan om bl. a. det

ekonomiska planeringsrådets konstitutionella ställning behandlades vid 1964

års riksdag av konstitutionsutskottet. I dess utlåtande (nr 8) konstaterades

att planeringsarbetet avsåg att vara ett led i departementens och myndigheternas

beredning av ärenden, till vilka statsmakterna senare skulle ta ställning,

och att det ej vore påkallat att införa ett konstitutionellt ansvar inom

de fria former av samråd som präglade beredningsarbetet. Utskottet, vars

uttalande godkändes av riksdagen, fann inte heller några skäl tala för ett

särskilt riksdagsinflytande över beredningsformerna.

Bankoutskottet har inhämtat yttranden över motionsförslagen från ett flertal

remissinstanser. Såväl arbetstagarnas huvudorganisationer som Svenska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år W6G

20

arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund ställer sig klart avvisande

till förslagen. De båda sistnämnda organisationerna uttalar att planeringsrådets

sammansättning synes vara väl avvägd med hänsyn till rådets

uppgifter och verksamhetsformer samt att det samråd mellan regering och

organisationer som skulle uppnås genom rundabordskonferenser redan torde

existera i den omfattning som erfordras. LO finner det helt omotiverat att

ge de politiska oppositionspartierna plats vid rundabordskonferenser eller

i ett omhildat planeringsråd. SACO vidhåller sitt tidigare framförda förslag

om en utvidgning av det ekonomiska planeringsrådet med ytterligare representanter

för bl. a. vissa löntagarorganisationer och är dessutom positivt

inställd till anordnande av rundabordskonferenser kring de ekonomiska

awägningsproblemen. Vissa andra remissinstanser ställer sig likaledes positiva

till anordnande av samråd i mera fasta former än för närvarande.

Beträffande alla de föreslagna formerna för samråd finner utskottet det

angeläget att framhålla att oppositionspartierna vid flera tillfällen under

riksdagssessionerna, bl. a. i anslutning till statsverkspropositionen och den

reviderade finansplanen, har möjligheter att presentera alternativa förslag

till hur den ekonomiska politiken skall utformas. Utskottet betvivlar att

en överflyttning av den ekonomiska debatt som förekommer i riksdagen till

något annat organ skulle förbättra möjligheterna att komma fram till en

för berörda parter gemensam ståndpunkt. Enligt utskottets mening skulle

det också innebära ett förringande av riksdagens ställning som debatterande

och beslutande organ om frågor av så allmän räckvidd som det här gäller

skulle överlåtas för praktiskt — om än ej formellt — avgörande genom överenskommelser

mellan organisationer eller institutioner utanför riksdagen.

Vid sin bedömning av förslaget om en utvidgning av det ekonomiska planeringsrådet

med representanter för riksdagen har utskottet vidare konstaterat

att en sådan utvidgning, såsom också påpekats vid remissbehandlingen av

motionerna, skulle innebära en principiell förändring av rådets nuvarande

sammansättning och funktion. Enligt utskottets mening finns det ingen

anledning att förändra rådets karaktär av beredande organ, där representanter

för olika organisationer får tillfälle att i samråd behandla frågor som

senare blir föremål för de politiska instansernas ställningstaganden.

Inte heller förslaget om anordnande av rundabordskonferenser för att

främja stabiliteten i priser och samhällsekonomi finner utskottet skäl att

tillstyrka. Utskottet anser att det samråd mellan regering och organisationer

som dylika konferenser skulle ge tillfälle till redan existerar i erforderlig

omfattning, hl. a. genom det ekonomiska planeringsrådet, det omfattande

remissförfarandet före regeringens ställningstagande till utredningsförslag,

organisationernas deltagande i utredningsarbetet o. s. v. Utskottet kan i sammanhanget

inte underlåta att uttala, att utskottet inte erhållit någon klar

uppfattning om vad motionärerna har för syfte med de föreslagna konferenserna

eller på vad sätt möjligheterna att motverka uppkommande tendenser

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

till en ogynnsam samhällsekonomisk utveckling skulle förbättras av det föreslagna

samrådet.

De synpunkter utskottet i det föregående anfört på förslagen om utvidgning

av det ekonomiska planeringsrådet eller anordnande av rundabordskonferenser

kan utskottet även i stort sett anlägga på förslaget om utredning

rörande ett ekonomisk-socialt råd.

I flera av motionerna har ställts yrkanden om teknisk-ekonomiska utredningar

av olika slag. Ett sådant är förslaget i motionerna 1: 559 och II: 658

om en teknisk utredning av en inkomstpolitik i syfte att stabilisera priser

och löner. Denna fråga har behandlats av bankoutskottet i utlåtanden vid

såväl 1964 som 1965 års riksdagar. I yttrande över vissa motioner vid 1964

års riksdag om åtgärder mot inflation förordade bankofullmäktige, att de

praktiskt politiska förutsättningarna för bedrivande av en inkomstpolitik

skulle utrönas och att regeringen, såvida förslaget vann riksdagens intresse,

skulle ta upp förhandlingar i frågan med intresserade parter. I sammanhanget

avvisade fullmäktige tanken på en allmän ekonomisk utredning i

ämnet men uttalade att det möjligen med viss rätt skulle kunna göras gällande

att en speciell, närmast teknisk utredning kunde vara motiverad.

Bankoutskottet avvisade i sitt utlåtande (1964: 18) fullmäktiges förslag under

hänvisning bl. a. till den stora betydelse som löneglidningen brukar ha

för den totala lönestegringen. På grund av bl. a. löneglidningen skulle en

politik som endast riktade sig mot avtalsmässiga lönehöjningar knappast

kunna få avsedd verkan. Frågan upptogs till förnyad behandling vid 1965

års riksdag, varvid utskottet (uti. nr 15) inhämtade yttranden från ett antal

remissorgan, som alla ställde sig negativa till förslaget om en teknisk utredning

av eu inkomstpolitik. Två ledamöter av bankofullmäktige som inte deltagit

i frågans behandling år 1964 avvisade därvid förslaget. Detta avstyrktes

av bankoutskottet och avslogs också av riksdagen.

Utskottet har nu ånyo inhämtat remissyttranden från ett flertal instanser

i frågan om en teknisk utredning av en inkomstpolitik. Förslaget avvisas,

i flera fall i mycket bestämda ordalag, av samtliga hörda arbetsmarknadsorganisationer.

Icke någon remissinstans uttalar sig till förmån för förslaget.

Vid sin förnyade bedömning av frågan har utskottet inte funnit någon

ny omständighet som skulle tala för att utskottet skulle frångå sitt vid två

tidigare riksdagar gjorda ställningstagande. Utskottet har vid sin tolkning

av begreppet inkomstpolitik liksom föregående år konstaterat, att en sådan

politik måste innebära att statsmakterna mer eller .mindre bestämt fastställer

utrymmet för lönestegringarna, en politik som bl. a. med hänsyn till

löneglidningen och utvecklingen av andra inkomsttyper än löner, såsom

företagsvinsterna, skulle vara ineffektiv. Fn inkomstpolitik måste vidare

kompletteras med en fullständig priskontroll för att inte medföra oaccep
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

31

labla inkomstomfördelningseffekter. Att, som motionärerna föreslår, »formulera

och klargöra en målsättning för inkomstutvecklingen» utan att

samtidigt etablera en ordning där fullföljandet av denna målsättning också

säkerställs kan enligt utskottets mening inte bringa det samhällsekonomiska

stabiliseringsproblemet närmare eu lösning. Ambitionen måste i stället vara

att angripa inte symtomen på en samhällsekonomisk överhettning utan orsakerna

till denna överhettning. Detta kan inte åstadkommas annat än med

medel av annan art, nämligen bl. a. en stram penning- och finanspolitik,

som i första hand inriktas på att motverka uppkomsten av okontrollerade

lönestegringar genom att direkt påverka efterfrågan på och utbudet av

arbetskraft inom sektorer där tendenser till överhettning uppstått eller befaras

komma att uppstå.

I motionerna I: 310 och II: 379 yrkas att till nationalbudgeten skall fogas

en redogörelse för arbetskraftsbalansen. Motionärerna påtalar behovet av

bättre prognoser för alla typer av arbetskraft, inte minst för sådan med

högre teoretisk utbildning. De arbetskraftsprognoser som för närvarande

publiceras i nationalbudgeten och i långtidsutredningar är enligt motionärerna

alltför grova uppskattningar. Förslaget har överlag bemötts positivt av

remissinstanserna. Behovet av bättre prognoser understryks på flera håll,

inte minst med tanke på den överefterfrågan på arbetskraft som kommer

att känneteckna den svenska ekonomien under de närmaste åren. Angelägenheten

av att långtidsutredningens arbetskraftsprognoser följs upp och ges

en rullande karaktär betonas också.

Vid sin bedömning av förslaget har utskottet konstaterat att upprättandet

av arbetskraftsbalanser reser ett antal svårbemästrade principiella och praktiska

problem, framför allt när det gäller uppdelningen på olika delsektorer.

Dessa problem ägnas intresse inom vissa myndigheter och ingår också

som ett led i långtidsplaneringen inom departementen. Utskottet anser att

frågan redan ägnas uppmärksamhet i sådan utsträckning att någon särskild

åtgärd från riksdagens sida inte är erforderlig. Utskottet avstyrker därför

motionsyrkandet.

I motionerna 1:556 och 11:671 hemställes att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t skall anhålla om en utredning angående de tekniska och administrativa

problemen i anslutning till användande av den indirekta beskattningen

och avbetalningshandeln med konsumentkapitalvaror i konjunkturpolitiskt

syfte.

De av motionärerna berörda frågorna är föremål för ett par offentliga

utredningars intresse, nämligen dels den utredning angående indirekta skatter

och socialförsäkringsavgifter som tillsattes i början av år 1965 för att

överse allmänna skatteberedningens förslag angående socialförsäkringsavgifter

och indirekt beskattning samt därmed sammanhängande frågor, dels

konsumtionskreditutredningen. Den senare, som beräknas framlägga sina

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bankoutskotteis utlåtande nr 25 år 1966

resultat inom den närmaste tiden, har bl. a. till uppgift att försöka bedöma

i vilken utsträckning förändringar i konsumtionskreditvolymen tenderar

att förstärka efterfrågan på ur konjunkturpolitisk synvinkel olämpliga tidpunkter

och varuområden samt i vilken grad konsumtionskrediternas tillväxt

på längre sikt kan minska den andel av våra resurser som används

för kapitalbildning. Utredningen har också till uppgift att pröva om särskilda

åtgärder är önskvärda ur konjunkturpolitisk synpunkt och att, om

detta befinnes vara fallet, hur dessa åtgärder bör utformas. Flertalet remissinstanser

har avstyrkt motionsyrkandet med hänvisning till de pågående

utredningarna.

Utskottet anser att det av motionärerna avsedda syftet i allt väsentligt

torde vara tillgodosett genom de pågående utredningarna och avstyrker därför

motionsyrkandet.

I motionerna I: 310 och II: 379 framföres vidare förslag om en utredning

om möjligheterna att genom avgifter finansiera vissa av de tjänster som

offentliga myndigheter erbjuder. Motionärerna syftar till att man genom

prisbildningen på vissa av dessa tjänster skall komma till rätta med akuta

köproblem. Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till förslaget om

en utredning, även om flera av dem påtalar att de sociala och fördelningspolitiska

aspekterna på en ökad övergång till avgiftsfinansiering måste

ägnas stort intresse. LO avvisar förslaget med hänvisning till de fördelningspolitiska

konsekvenser som en omläggning i av motionärerna antydd riktning

skulle få.

I gällande anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar betonas

att ett av medlen för att nå en rationell avvägning av resurserna inom den

offentliga sektorn är prissättningen på de tjänster som myndigheterna erbjuder.

Myndigheterna uppmanas att även inom andra områden än sådana

där avgifter och taxor för närvarande tillämpas överväga i vilken utsträckning

tjänster kan avgiftsbeläggas utan att man äventyrar de syften och

målsättningar som är förenade med verksamheten. I fråga om gällande avgifter

och taxor understryks angelägenheten av att dessa hålls aktuella med

hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Med hänsyn till den uppmärksamhet som frågan om ökad avgiftsfinansiering

ägnas av departement och myndigheter finner utskottet det inte

motiverat att tillstyrka att en särskild utredning i denna fråga tillsättes.

I motionerna 1: 549 och II: 668 påyrkas en allsidig utredning av samhällsekonomiens

institutionella prägel i syfte att anvisa vägar för en diffenrentierad

ekonomisk politik. Motionärerna åsyftar åtgärder, anpassade

dels till regionala skillnader i utvecklingshänseende, dels till skillnader betingade

av olika branschers inflytande på samhällsekonomien.

Yrkanden av delvis samma innebörd behandlades av bankoutskottet vid

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1956

33

1965 års riksdag (uti. nr 15), varvid utskottet avstyrkte motionerna med

hänvisning till att frågan torde komma att behandlas av lokaliseringsberedningen.

Hos remissinstanserna har förslaget mött ett blandat mottagande. Såväl

LO och SACO som SAF och Industriförbundet ställer sig negativa, medan

förslaget tillstyrks av RLF och bemöts positivt av ett par andra remissinstanser.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till vad LO anfört i sitt yttrande.

Skillnaden i ekonomisk aktivitet mellan olika områden, branscher och företag

är uttryck för pågående strukturförändringar som i sin tur utgör ett

ytterst väsentligt led i den ekonomiska tillväxten. Om den ekonomiska politiken

utformas så att strukturförändringarna motverkas måste därför

den ekonomiska tillväxten komma att bromsas. En utredning i det föreslagna

syftet kan utskottet följaktligen inte tillstyrka.

I motionerna I: 310 och II: 379 har också föreslagits att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skall begära att ett samlat förslag föreläggs riksdagen

till åtgärder ägnade att hejda inflationen och återställa betalningsbalansen

gentemot utlandet.

En omfattande utredning, täckande de frågor motionärerna åsyftar, publicerades

för några år sedan av stabiliseringsutredningen. Dess betänkande

grundades delvis på en serie vetenskapliga studier och i övrigt på omfattande

undersökningar av utredningen själv. Stabiliseringsutredningen har

sedermera kompletterats med ett betydande antal offentliga utredningar

som behandlat speciella problem inom den ekonomiska politikens område.

De förslag som framlagts av de här avsedda utredningarna har i inte oväsentlig

utsträckning förverkligats. Vidare pågår kontinuerligt inom departementen

och vissa myndigheter, t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet,

en bevakning av den ekonomiska politikens problem.

Bankoutskottet behandlade vid 1965 års riksdag ett förslag om sammanställande

av tillgängligt ekonomisk-politiskt utredningsmaterial. Utskottet

anförde i sitt utlåtande (nr 15) att det kunde vara värdefullt att få till

stånd en sådan översikt, men att det främst borde åligga berörda myndigheter,

framför allt konjunkturinstitutet, att åstadkomma denna, varför utskottet

avstyrkte motionsyrkandet.

De remissinstanser som uttalat sig om nu förevarande förslag har i allmänhet

varit positiva till detta. RF anför att den ekonomisk-politiska arsenal

som stabiliseringsutredningen redovisade i och för sig är tillräcklig för att

bedriva en effektiv ekonomisk politik men att prognoserna för den ekonomiska

utvecklingen ännu är alltför osäkra. En förbättring av prognoserna

framstår enligt RF som den mest angelägna åtgärden.

Utskottet har vid sin bedömning av förslaget kommit till slutsatsen att

det utredningsmaterial som står till förfogande och det utredningsarbete

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. <S samt. Nr 25

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

som kontinuerligt pågår är fullt tillräckligt för att tjäna som grundval för

stabiliseringspolitiken. Enligt utskottets mening ligger svårigheterna i att

utforma stabiliseringspolitiken inte i en bristande kännedom om medlen

för denna. Utskottet kan inte finna att stabiliseringspolitikens effektivitet

skulle ökas genom ytterligare allmänna utredningar i av motionärerna föreslagen

riktning och avstyrker därför motionsyrkandet.

I motionerna 1:539 och 11:664 yrkas bl. a. att riksdagen skall ge riksgäldskontoret

i uppdrag att verkställa en teknisk utredning rörande utgivning

av ett värdefast statligt obligationslån i mindre valörer och med inriktning

på småsparare bland allmänheten. Motionärerna avser främst utgivande

av värdefasta bostadsfinansieringslån.

Frågan om utgivande av värdefasta obligationslån för bostadsfinansieringen

behandlades för några år sedan av värdesäkringskommittén. Utredningen

fann i detta avseende att utgivande av sådana lån skulle erfordra

en omprövning av hyrespolitiken. Bostadsfinansieringens problem och hyrespolitiken

utreds för närvarande av särskilda offentliga utredningar.

Motionsyrkandet har rönt ett blandat mottagande hos remissorganen.

Förslaget avstyrks av bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige samt

Stockholms handelskammare men tillstyrks av TCO och KF, varjämte

Svenska försäkringsbolags riksförbund förordar en utredning med vidare

syfte än vad som föreslagits av motionärerna. Riksgäldsfullmäktige redovisar

i sitt yttrande att en utredning i huvudsak motsvarande det av motionärerna

avsedda syftet utförts inom riksgäldskontoret.

Utskottet anser sig kunna inskränka sig till att, med hänvisning till riksgäldsfullmäktiges

yttrande, avstyrka motionsyrkandet.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att motionerna 1:310 och 11:379, såvitt de avser ombildning

av ekonomiska planeringsrådet, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna 1:539 och 11:664, såvitt de avser anordnande

av rundabordskonferenser i stabiliseringspolitiskt

syfte, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna 1:539 och II: 664, såvitt de avser utredning

om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

D. att motionerna I: 559 och II: 658, avseende teknisk utredning

av en inkomstpolitik, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

E. att motionerna 1:310 och 11:379, såvitt de avser fogande

till nationalbudgeten av en redogörelse för arbetskraftsbalansen,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

35

F. att motionerna 1:556 och 11:671, om användande av

den indirekta beskattningen och avbetalningshandeln i konjunkturpolitiskt

syfte, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

G. att motionerna 1:310 och 11:379, såvitt de avser utredning

rörande avgiftsfinansiering av offentliga tjänster,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

H. att motionerna 1:549 och II: 668, avseende utredning

av samhällsekonomiens institutionella prägel, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

I. att motionerna 1:310 och 11:379, såvitt de avser framläggande

för riksdagen av ett samlat förslag till åtgärder

ägnade att hejda inflationen, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

J. att motionerna 1:539 och 11:664, såvitt de avser utredning

rörande ett värdefast statligt obligationslån, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1966

På bankoulskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle*, Gustaf Henry Hansson, Palm,

Rönnberg, Stefanson, Lundberg, Manne Olsson* och Wikberg*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell, Bengtsson i Landskrona,

Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Löfgren, Börjesson i Falköping

och Gustavsson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

vid utskottets hemställan under A.

1. av herrar Gustaf Henry Hansson, Lundberg och Regnéll, vilka ansett

dels att det stycke på s. 29 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Vid sin bedömning» och slutar med orden »politiska instansernas ställningstaganden»

bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Utskottets bedömning av den i motionerna 1:310 och 11:379 föreslagna

utvidgningen av det ekonomiska planeringsrådet med representanter för

riksdagen har skett mot bakgrund av att den balansrubbning som inträtt

i den svenska ekonomien för sin lösning kräver åtgärder av betydligt mera

3*—Bihang till riksdagens protokoll 1966. H samt. Nr 25

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

genomgripande natur än de som regeringen föreslagit i finansplanen. Detta

gäller inte bara för stabiliseringspolitiken på kort sikt utan kanske i än

högre grad för den långsiktiga planeringen av den offentliga sektorns aktivitet.

Enligt utskottets mening kan den ständiga inflationen inte — såsom

ofta hävdas av regeringen — betraktas som en mer eller mindre ofrånkomlig

konsekvens av den fulla sysselsättningen utan måste tvärtom anses som

ett allvarligt hot mot denna. En ekonomisk politik som leder till att den

svenska ekonomiens internationella konkurrenskraft äventyras får olyckliga

konsekvenser för sysselsättningen och hämmar den ekonomiska tillväxten.

Utskottet, som är väl medvetet om att de samhällsekonomiska problemen

delvis är mycket svårlösta, finner i likhet med flera remissinstanser att ett

samråd om dessa frågor mellan intresserade parter är önskvärt. Härvid

synes en lämplig lösning vara att i första hand anknyta till ett redan existerande

organ. Enligt utskottets mening kan det önskvärda samrådet med

fördel åstadkommas genom en utvidgning av det ekonomiska planeringsrådet

med representanter för riksdagen och därmed för oppositionspartierna.

Ett på detta sätt utvidgat planeringsråd skulle kunna bli ett värdefullt

forum för fortlöpande diskussioner om stabiliseringspolitiken och utvecklingsproblemen

på längre sikt. I samband med den föreslagna utvidgningen

bör rådets uppgifter och resurser preciseras.»;

dels att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 310 och II: 379,

såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t måtte ombilda det s. k. ekonomiska

planeringsrådet och ge detta en allsidigare sammansättning

genom att även riksdagen och därmed oppositionspartierna

blir representerade samtidigt som rådets uppgifter och resurser

preciseras.»

vid utskottets hemställan under B.

2. av herrar Gustaf Henry Hansson, Stefanson, Lundberg, Wikberg, Regnéll,

Larsson i Umeå, Löfgren och Börjesson i Falköping, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 29 med orden

»Inte heller förslaget» och slutar på s. 30 med orden »det föreslagna samrådet»

bort ha följande lydelse:

»En viktig förutsättning för att stabiliseringspolitiken skall kunna bedrivas

framgångsrikt är att arbetsmarknadens och näringslivets organisationer

har förtroende för statsmakternas vilja och förmåga att trygga penningvärdet.

Om detta förtroende rubbas uppkommer på arbetsmarknaden

helt naturligt strävanden efter förhandskompensation för väntade prisstegringar,

strävanden som i och för sig är ägnade att ytterligare påskynda pris
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

stegringarna. Oberoende av drivkrafterna bakom inflationsutvecklingen

måste alla grupper vara ense om att motverka inflationen. Enligt utskottets

mening framstår det också som klart att arbetsmarknadens och näringslivets

organisationer samfällt är beredda att ta det ansvar som följer av deras

inflytande över samhällsekonomien. Regeringen bör därför ta initiativ till

ett samråd mellan dels regering, riksdag och kommuner, dels arbetsmarknads-

och näringslivsorganisationer och dels fristående ekonomisk expertis.

Ett sådant samråd skulle ge en allsidigare belysning av den samhällsekonomiska

utvecklingen och konjunkturpolitikens förutsättningar och darmed

komma att bli ett väsentligt medel att främja stabilitet i priser och

samhällsekonomi. Ett administrativt enkelt och även i övrigt lämpligt forum

för ett sådant samråd synes vara s. k. rundabordskonferenser, varom förslag

väckts i motionerna I: 539 och II: 664.»;

dels att utskottet under B. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 539 och II: 664,

såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala

att rundabordskonferenser med av utskottet angivna sammansättning

och syfte måtte användas som ett väsentligt

medel att främja stabilitet i priser och samhällsekonomi.»

vid utskottets hemställan under C.

3. av herrar Stefanson, Wikberg, Regnéll, Larsson i Umeå, Löfgren och

Börjesson i Falköping, vilka ansett

dels att det stycke på s. 30 i utskottets yttrande som börjar med orden

»De synpunkter utskottet» och slutar med orden »ett ekonomisk-socialt

råd» bort ha följande lydelse:

»De synpunkter utskottet i det föregående anfört i fråga om önskvärdheten

av att anordna rundabordskonferenser i stabiliseringspolitiskt syfte

kan utskottet i stort sett anlägga också på förslaget i motionerna 1: 539

och 11:664 om ett ekonomisk-socialt råd. Genom den samtidiga avvägning

av olika intressen som ett sådant råd skulle ge tilltälle till skulle förutsättningarna

för en effektiv stabiliseringspolitik utan tvivel förbättras. Att

inrätta ett råd av denna karaktär torde emellertid kräva ingående överväganden

med avseende på rådets ställning och funktion i förhållande till

redan existerande organ. Utskottet tillstyrker därför förslaget om att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla att utredning sker om inrättande

av ett ekonomisk-socialt råd.»;

dels att utskottet under C. bort hemställa,

»afl riksdagen med bifall till motionerna I: 539 och II: 664,

såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

att utredning sker om inrättande av ett ekonomisksocialt

råd med stabiliseringspolitiska uppgifter.»

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

4. av herrar Gustaf Henry Hansson och Lundberg, vilka ansett att det

stycke på s. 30 i utskottets yttrande som börjar med orden »De synpunkter

utskottet» och slutar med orden »ett ekonomisk-socialt råd» bort ha följande

lydelse:

»I avvaktan på att ett informellt samråd av detta slag prövas synes det

inte finnas anledning att verkställa utredning om inrättande av ett ekonomisk-socialt

råd.»

vid utskottets hemställan under D.

5. av herrar Gustaf Henry Hansson, Lundberg och Regnéll, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 30 med orden

»Vid sin förnyade» och slutar på s. 31 med orden »komma att uppstå» bort

ha följande lydelse:

»Vid sin behandling av frågan har utskottet konstaterat att begreppet inkomstpolitik

givits olika innebörd. Vissa remissinstanser tolkar begreppet

såsom innebärande en faktisk statlig dirigering av inkomstbildningsprocessen,

medan motionärerna å sin sida klart uttalar att friheten att få förhandla

om löne- och inkomstbildningen inte ifrågasättes. Utskottet ansluter

sig för sin del till motionärernas tolkning av begreppet inkomstpolitik

såsom en uppfattning om önskvärdheten av en viss inkomstutveckling’.

Utskottet delar också den mening som flera gånger, senast i nu förevarande

sammanhang, uttryckts av bankofullmäktige, nämligen att det borde kunna

vara av värde att konkret utreda och ange utformningen av en inkomstpolitik.

Utskottet tillstyrker därför motionerna 1:559 och 11:658.»;

dels att utskottet under D. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna 1: 559 och II: 658

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en teknisk

utredning av en inkomstpolitik i syfte att stabilisera priser

och löner.»

vid utskottets hemställan under E.

6. av herrar Gustaf Henry Hansson, Lundberg och Regnéll, vilka ansett

dels att det stycke på s. 31 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Vid sin bedömning» och slutar med orden »avstyrker därför motionsyrkandet»

bort ha följande lydelse:

»Vid sin bedömning av förslaget har utskottet utgått från att god information

om tillgång och efterfrågan på arbetskraft måste betraktas som en

grundläggande förutsättning för att en effektiv arbetsmarknadspolitik skall

kunna bedrivas. Utskottet har funnit att en vidareutveckling av prognosmetoderna

är önskvärd och tillstyrker därför motionsyrkandet.»;

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

39

dels att utskottet under E. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 310 och II: 379,

såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t måtte till nationalbudgeten foga en

redogörelse för arbetskraftsbalansen och prognoser för behov

och tillgång av arbetskraft.»

7. av herrar Stefanson, Wikberg, Larsson i Umeå, Löfgren och Bör jesson

i Falköping.

vid utskottets hemställan under G.

8. av herrar Gustaf Henry Hansson, Lundberg och Regnéll, vilka ansett

dels att det stycke på s. 32 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Med hänsyn till» och slutar med orden »denna fråga tillsättes» bort ha

följande lydelse:

»Långtidsutredningen har i sitt betänkande bl. a. understrukit prisbildningens

centrala betydelse för viktiga samhällsekonomiska avvägningsfrågor.

Utredningen konstaterar bl. a. att en rad köproblem accentuerats genom

åtgärder från statsmakternas sida som inneburit prissänkningar på

många offentliga tjänster. Motionärerna hävdar — och utskottet ansluter

sig till denna tankegång — att en viktig metod att begränsa den offentliga

sektorn är att i ökad utsträckning avgiftsbelägga olika typer av offentliga

tjänster. En avgiftsfinansiering i större utsträckning skulle också, via prisbildningsmekanismen,

ge underlag för en bättre prioritering av de offentliga

tjänsterna och sannolikt leda till en ur samhällsekonomisk synpunkt bättre

resursallokering. Enligt utskottets mening är dessa frågeställningar centrala

för bedömningen av den framtida inriktningen av samhällets resurser.

En samlad översyn av den här angivna problematiken framstår som angelägen.

Därvid måste givetvis också de sociala konsekvenserna av en ökad

avgiftsfinansiering beaktas.»;

dels att utskottet under G. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 310 och II: 379,

såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj :t måtte närmare utreda möjligheterna

att genom avgifter finansiera vissa av de tjänster som offentliga

myndigheter erbjuder.»

vid utskottets hemställan under 1.

9. av herrar Gustaf Henry Hansson, Lundberg och Regnéll, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 33 börjar med orden

»Utskottet har vid» och på s. 34 slutar med orden »avstyrker därför motionsyrkandct»

bort ha följande lydelse:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoatskottets utlåtande nr 25 år 1966

»De rekommendationer som stabiliseringsutredningen gjorde för några

år sedan har, i den utsträckning som de tillämpats i den ekonomiska politiken,

uppenbarligen inte varit tillräckliga för att åstadkomma en ändamålsenlig

efterfrågedämpande politik. Den av motionärerna föreslagna översynen

och aktualiseringen av den ekonomiska politikens medel i avsikt att

möjliggöra en politik som leder till stabilisering av penningvärdet är därför

enligt utskottets mening ytterligt angelägen.»;

dels att utskottet under I. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 310 och II: 379,

såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

att Kungl. Maj :t måtte snarast förelägga riksdagen ett

samlat förslag till de åtgärder på den ekonomiska politikens

område som är ägnade att hejda inflationen och som föranledes

av nödvändigheten av att återställa betalningsbalansen

gentemot utlandet.»

10. av herrar Stefanson, Wikberg, Larsson i Umeå, Löfgren och Börjesson

i Falköping.

vid utskottets hemställan under J.

11. av herrar Gustaf Henry Hansson, Stefanson, Lundberg, Wikberg, Regnéll,

Larsson i Umeå, Löfgren och Börjesson i Falköping, vilka ansett

dels att det avsnitt på s. 34 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Motionsyrkandet har rönt» och slutar med orden »avstyrka motionsyrkandet»

bort ha följande lydelse:

»Motionsyrkandet har rönt---(= utskottet)---föreslagits av

motionärerna.

Riksgäldsfullmäktige har i sitt yttrande anfört att visst utredningsarbete

i denna fråga utförts inom riksgäldskontoret. Såvitt utskottet kan bedöma

motsvarar emellertid denna utredning inte det önskemål som motionärerna

framställt och i vilket utskottet instämmer. Utskottet tillstyrker därför

motionerna på denna punkt.»;

dels att utskottet under J. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 539 och II: 664,

såvitt nu är i fråga, måtte uppdraga åt riksgäldskontoret

att verkställa teknisk utredning rörande utgivning av ett

värdefast statligt obligationslån i mindre valörer och med

inriktning på småsparare bland allmänheten.»

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966 41

beträffande viss del av utskottets motivering i övrigt

12. av herrar Gustaf Henry Hansson, Stefanson, Lundberg, Wikberg,

Regnéll, Larsson i Umeå, Löfgren och Börjesson i Falköping, vilka ansett

att det stycke på s. 29 i utskottets yttrande som börjar med orden »Beträffande

alla de föreslagna» och slutar med orden »institutioner utanför

riksdagen» bort utgå ur yttrandet.

Särskilt yttrande

av herrar Stefanson, Wikberg, Larsson i Umeå, Löfgren och Börjesson

i Falköping, vilka anfört:

Mot bakgrunden av den utveckling som skett och som kan förutses för

det närmaste året i fråga om penningvärde och samhällsekonomisk balans

har från vårt håll framlagts ett samlat stabiliseringspolitiskt program, som

kan sammanfattas sålunda.

1. Budgetplaneringen bör göras fastare, så att reformarbetet under en

framförliggande flerårsperiod tidsplaneras och angelägenhetsgraderas inom

ramen för de under perioden väntade statsinkomsterna. Planeringen bör

förslagsvis avse en femårsperiod. Planen skall ges en »rullande» karaktär

och således medge viss anpassning till det aktuella läget.

2. En nationalbudget i arbetskraftstermer bör upprättas i syfte att förbättra

grundvalen för en bedömning av de samhällsekonomiska resurserna.

3. En parlamentarisk översyn av statsutgifterna bör ske med vissa års

mellanrum i syfte att nå effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar. Tiden

är nu inne för en parlamentarisk utredning i frågan.

4. En skattereform bör beslutas av 1967 års riksdag efter i huvudsak de

riktlinjer som innefattas i allmänna skatteberedningens förslag.

5. Det enskilda sparandet bör stimuleras bl. a. genom att skattelättnader

medges för medel upp till visst belopp som insättes och står sparade

minst viss tid på särskilt sparkonto. Med sikte på att stimulera det långfristiga

sparandet bör tekniska förberedelser för utgivande av värdefasta

obligationer vidtas genom riksgäldskontorets försorg.

6. Konkurrensens värde för rationalisering, effektivitet och sänkta kostnader

för produktionen, inte minst inom byggnadsverksamheten, bör tillvaratas

konsekvent.

7. För att stärka medborgarnas förtroende för statsmakternas vilja och

förmåga att med kraft och målmedvetenhet arbeta för penningvärdets försvar

bör samråd ske mellan företrädare för det allmänna, arbetsmarknadens

organisationer, näringslivet och fristående ekonomisk expertis. Sådant

samråd, kanske inom ramen för rundabordskonferenser, bör syfta till att

klarlägga de samhällsekonomiska förutsättningarna för största möjliga

reella inkomstförbättring för alla grupper och att klargöra att denna bäst

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1966

uppnås genom att en allmän kostnadsuppressning undvikes. En fastare

form för sådana överläggningar erbjuder ett ekonomisk-socialt råd.

Vissa av de här skildrade förslagen behandlas i förevarande sammanhang.

De övriga förslag som från vårt håll framlägges i motionerna 1:539

och II: 664 är däremot hänvisade till behandling i andra utskott. Eftersom

förslagen hör nära samman och delvis griper in i varandra har vi

ansett det väsentligt att sammanfatta dem i detta särskilda yttrande.

FSSELTE AB. STHLM 66

614685

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.