Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag rörande ett statligt servicestöd till ett antal orter i Norrlands inland efter i motionerna närmare angivna riktlinjer. Beträffande motiveringen för vad som sålunda hemställts hänvisas till motionen I: 661. Frågan om statliga kreditgarantier för lokaliseringspolitiska ändamål behandlas även i de likalydande motionerna 1:278 av herr Bengtson in. fl. och 11:353 av herr Hedlund in. fl., vari, såvitt nu är i fråga, hemställes

1966-05-06 · 58 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 50 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1966:27, Skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag rörande ett statligt servicestöd till ett antal orter i Norrlands inland efter i motionerna närmare angivna riktlinjer. Beträffande motiveringen för vad som sålunda hemställts hänvisas till motionen I: 661. Frågan om statliga kreditgarantier för lokaliseringspolitiska ändamål behandlas även i de likalydande motionerna 1:278 av herr Bengtson in. fl. och 11:353 av herr Hedlund in. fl., vari, såvitt nu är i fråga, hemställes

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av motioner angående riktlinjerna för lokaliseringspolitiken,

m. m.

Till bankoutskottet har hänvisats ett antal motioner avseende riktlinjerna

för lokaliseringspolitiken ävensom speciella lokaliseringspolitiska åtgärder.

Dessa motioner har av utskottet upptagits till behandling i ett sammanhang.

Flera olika frågor på området behandlas i de likalydande motionerna

I: 554 av herrar Stefanson och Per Jacobsson samt II: 661 av herr Gustafsson

i Skellefteå m. fl., vari hemställes,

att riksdagen måtte

1. besluta att för budgetåret 1966/67 anvisa en kreditgarantiram för lokaliseringspolitiska

ändamål av 50 000 000 kronor,

2. i skrivelse till Kungl. Maj :t understryka betydelsen av att behovet av

lokaliseringsstöd i områden utanför det s. k. norra stödområdet beaktas i

pågående utredningsarbete i lokaliseringsfrågan, samt

3. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag rörande ett

statligt servicestöd till ett antal orter i Norrlands inland efter i motionerna

närmare angivna riktlinjer.

Beträffande motiveringen för vad som sålunda hemställts hänvisas till

motionen I: 661.

Frågan om statliga kreditgarantier för lokaliseringspolitiska ändamål

behandlas även i de likalydande motionerna 1:278 av herr Bengtson in. fl.

och 11:353 av herr Hedlund in. fl., vari, såvitt nu är i fråga, hemställes

(punkten II),

att riksdagen måtte besluta att statliga kreditgarantier i lokaliseringspolitiskt

syfte må medges för budgetåret 1966/67 intill ett belopp av

50 000 000 kronor.

Ifrågavarande motioner har i övrigt hänvisats till statsutskottet. Betiäffande

motiveringen för det här angivna yrkandet hänvisas till motionen

11:353.

Frågan om kombination av dels statligt lokaliseringsstöd, dels statligt

kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri behandlas i de likaly1

—B i han g till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr 27

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

dande motionerna 1: 544 av herrar Per Jacobsson och Nils-Eric Gustafsson

samt II: 672 av herr Nilsson i Tvärålund m.fl., vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring av nu gällande bestämmelser,

att garantilån och lokaliseringslån kan utgå i vissa fall samtidigt för ett

och samma investeringsprojekt i samband med lokaliseringsärenden och

att gällande kungörelser ändras.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen II: 672.

Frågan om servicestöd till förmån för invånarna i vissa glesbygder behandlas,

förutom i de ovannämnda motionerna 1:554 och 11:661, jämväl i

dels de likalydande motionerna I: 212 av herr Bengtson m.fl. och II: 278

av herr Hedlund m.fl., vari hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning

rörande servicestöd till det norrländska inlandets glesbygder och

områden med liknande betingelser, i enlighet med vad i motionerna har

anförts;

dels de likalydande motionerna 1:543 av herr Isacson m.fl. och 11:675

av herr Petersson m.fl., vari hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t

måtte låta skyndsamt utreda och för riksdagen framlägga förslag om vilka

åtgärder som bör vidtagas för att befolkningen i landets glesbygder skall på

ett rättvist sätt få del av det stigande välståndet och erbjudas en tillfredsställande

social och kulturell service.

Beträffande motiveringen för dessa båda yrkanden hänvisas till motionerna

11:278 och 1:543.

Frågan om den geografiska avgränsningen av det lokaliseringspolitiska

stödet, vilken berörts i de ovannämnda motionerna 1:554 och 11:661, behandlas

ytterligare i

dels de likalydande motionerna I: 215 av herrar Nils Theodor Larsson och

Svanström samt II: 277 av herr Börjesson i Glömminge m.fl., vari hemställes,

att riksdagen måtte medge att det statliga ekonomiska företagsstödet i

lokaliseringspolitiskt syfte må inriktas på de sysselsättningssvaga områdena

i östra Götaland enligt samma grunder som fastställts för norra stödområdet,

samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsamt

framläggande av förslag till geografisk avgränsning för nämnda stödområde;
dels

motionen 1:315 av herr Svanström, vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta att i anslutning till behandling av frågan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

om fortsatt lokaliseringsstöd uttala att Kalmar län och Gotlands läp i; görligaste

mån jämställes med det norra stödområdet;

dels de likalydande motionerna 1:553 av herrar Schött och Eskilsson

samt II: 666 av herr Krönmark, vari hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att det statliga

lokaliseringsstödet må kunna utnyttjas även för Gotlands län och de

delar av Kalmar län där utvecklingen är otillfredsställande;

dels motionen 11:662 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Franzén i

Träkumla, vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta att Gotland i fråga om lokaliseringspolitiken

må utgöra ett särskilt stödområde enligt samma grunder som gäller för

norra stödområdet;

dels ock motionen II; 279 av herr Jonasson, vari hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära, att Filipstad,

Storfors, Hagfors och Munkfors kommunblock måtte inlemmas i det s.k.

norra stödområdet, i enlighet med vad i motionen har anförts.

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden hänvisas till motionerna

II: 277, I: 315, II: 666, II: 662 och II: 279.

Med utgångspunkt i arbetsmarknads- och bostadsförhållandena i storstadsregionerna

beröres lokaliseringspolitiken i de likalydande motionerna

I: 193 av herr Ferdinand Nilsson m.fl. och 11:247 av herr Jonasson m.fl.,

vilka motioner hänvisats till statsutskottet, såvitt de avser avveckling av

den statliga dyrortsgrupperingen, och i övrigt till bankoutskottet. Såvitt nu

är i fråga hemställes i dessa motioner,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att effektivare

åtgärder vidtages för att sanera den överhettade arbetsmarknaden i storstadsregionerna

i enlighet med vad i motionerna sägs.

Beträffande den närmare innebörden av och motiveringen för denna hemställan

hänvisas till motionen I: 193.

Lokaliseringspolitiska frågor avseende speciella regioner behandlas härutöver

i

dels motionen II: 512 av fru Hörnlund och herr Carlstein, vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om

att expertgruppen för regional utredningsverksamhet får i uppdrag att

verkställa utredning av näringsstrukturen i södra delen av Älvsborgs län

samt framlägga förslag om lokaliseringspolitiska åtgärder syftande till att

häva industriensidigheten och förstärka näringslivet i regionen;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

dels i de likalydande motionerna 1:557 av herr Wikberg och 11:667 av

herrar Larsson i Norderön och Jönsson i Ingemarsgården, vari hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära en skyndsam prövning

av lokaliseringspolitikens hittillsvarande effekt och de åtgärder, som

kan komma till stånd för att ytterligare höja effekten av de statliga stödåtgärderna

i Norrlands inland i enlighet med vad i motionerna anförts;

dels ock i de likalydande motionerna 1:542 av herr Hedström m.fl. och

II: 669 av herr Lassinantti m.fl., vari hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att en skyndsam

undersökning göres av olika möjligheter för att öka sysselsättningen

inom Norrbottens län utöver ramen för den nuvarande verksamheten.

Beträffande den närmare innebörden av och motiveringen för dessa yrkanden

hänvisas till motionerna I: 512, II: 667 och II: 669.

Slutligen upptages i vissa motioner frågan om en utvidgning i lokaliseringspolitiskt

syfte av den statliga företagsamheten. Sålunda hemställes,

dels i de likalydande motionerna 1:312 av herr Lundin m.fl. och 11:383

av herr Nilsson i Östersund in. fl.,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om att Kungl. Maj :t såsom ett led i de lokaliseringspolitiska åtgärderna måtte

taga i beaktande önskvärdheten av en aktivisering av den statliga företagsamheten

inom det norra stödområdet;

dels i de likalydande motionerna I: 119 av herr Werner och II: 162 av

herr Holmberg in. fl.,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om

förslag till sådan utvidgning av lokaliseringspolitiken att denna kommer att

omfatta även anläggningen av statliga industrier inom stödområdena.

Beträffande motiveringen för de båda senast redovisade yrkandena hänvisas

till motionerna 11:383 och II: 162.

I anslutning till motionerna I: 119 och II: 162 har i följdmotioner (I: 114

och 11:152), vilka hänvisats till statsutskottet, hemställts att riksdagen

måtte för budgetåret 1966/67 anvisa 80 miljoner kronor för att påbörja

uPPbyggnaden av en statlig verkstadsindustri i det norra stödområdet.

Över vissa av de här förevarande motionerna har utskottet inhämtat remissyttranden.

Sålunda har yttranden avgivits

över motionerna 1:215 och 11:277, 1:315, 1:553 och 11:666 samt 11:662

av arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i Gotlands län (vilken bifogat

ett yttrande av länsarbetsnämnden i länet) samt med undantag för den sist

nämnda motionen även av länsstyrelsen i Kalmar län,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

5

över motionen 11:279 av arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i

Värmlands län,

över motionen 11:512 av arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i

Älvsborgs län,

över motionerna 1: 542 och II: 669 av länsstyrelsen i Norrbottens län,

samt

över motionerna 1:312 och 11:383 ävensom I: 119 och II: 162 av arbetsmarknadsstyrelsen

samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus’, Värmlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län. Sistnämnda länsstyrelse har bifogat ett yttrande av länsarbetsnämnden

i länet.

Gällande bestämmelser och organisation

Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. m. antogs av 1964 års riksdag

(prop. 185, BoU 48, rskr. 408). Beslutet tog sikte på en utbyggnad av de

statliga insatserna för att stödja en för samhällsutvecklingen gynnsam lokalisering

av näringslivet. I detta syfte skall under fem år från och med

budgetåret 1965/66 äga rum en försöksverksamhet, innefattande bl. a. statligt

ekonomiskt stöd i form av lokaliseringslån och lokaliseringsbidrag till

industrien och turistnäringen. Detta stöd skall stimulera till etablering och

utbyggnad av företag i orter och områden, där detta från samhällelig synpunkt

framstår som önskvärt. I första hand inriktas stödåtgärderna på det

s. k. norra stödområdet, omfattande Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands

och Västernorrlands län ävensom vissa särskilt angivna kommunblock i

Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus

län. I övriga delar av landet kan lokaliseringsstöd utgå i särskilda fall, såsom

när avsevärda sysselsättningssvårigheter förutses eller uppkommit till

följd av industrinedläggning i samband med omfattande branschralionalisering

eller av liknande orsak eller när speciella skäl talar för att industriort

med ensidigt näringsliv bör tillföras ytterligare industriföretag.

Gällande bestämmelser om statligt lokaliseringsstöd återfinnes i en av

Ivungl. Maj :t den 23 april 1965 utfärdad kungörelse (SFS nr 101). Någon

närmare redogörelse för dessa bestämmelser torde icke erfordras i detta

sammanhang. Nämnas bör att lokaliseringsstöd icke utgår om kreditstöd

för samma investeringar beviljats enligt kungörelsen den 3 juni 1960 (nr

372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri.

Beträffande förfarandet i ärenden rörande lokaliseringsstöd må noteras

alt sådant ärende avgöres av arbetsmarknadsstyrelsen eller i vissa fall av

Kungl. Maj :t. Bland sist åsyftade fall märks del då stödet är avsett för andra

delar av landet än de län och länsdelar som ovan angivits samt del då den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskoitels utlåtande nr 27 år 1966

sammanlagda kostnaden för de investeringar som utgör bidrags- och löneunderlag''

uppgår till minst tre miljoner kronor.

I samband med utbyggnaden av lokaliseringsverksamlieten har vissa nya

organ tillkommit för att bl. a. förstärka planeringsresurserna på olika nivåer

och verka för ökad samordning av insatserna. I varje län har inrättats ett

planeringsråd med uppgift att som rådgivande organ deltaga i länsstyrelsens

handläggning av sådana ärenden om samhällsplanering eller kommunal,

administrativ eller judiciell indelning eller näringslivets lokalisering,

som är av allmän betydelse eller större vikt. Utskottet har tidigare i år i

sitt utlåtande nr 9 givit en närmare redogörelse för planeringsrådens sammansättning

och funktion. Inom Kungl. Maj :ts kansli har inrättats ett

organ, lokaliseringsberedningen, för samråd i frågor rörande samhällsplanering

och lokaliseringsverksamhet. Till beredningen, vari ingår företrädare

för berörda departement och myndigheter samt näringslivets organisationer,

har knutits en expertgrupp med uppgift att bl. a. biträda vid

uppläggning av regional utredningsverksamhet, särskilt i fråga om utredningsuppgifternas

fördelning samt metodologisk samordning och utveckling.

Enligt det program som uppgjorts för utredningsverksamheten kommer

särskild prioritet att tillmätas undersökningar rörande de problem som

är förknippade med storstädernas tillväxt samt glesbygdsproblemen.

Inom inrikesdepartementet sker beredning av lokaliseiungsärenden vid

en särskild enhet för lokalisering och kommunal indelning. Inom arbetsmarknadsstyrelsen

har en särskild lokaliseringsbyrå inrättats och personalförstärkningar

genomförts för ändamålet. Med hänsyn till den ökning av

verksledningens arbetsbörda som de nya uppgifterna inom lokaliseringsverksamheten

medför har en befattningshavare erhållit förordnande att

bestrida göromål som ankommer på avdelningschef.

Länsstyrelsernas resurser för utrednings- och planeringsverksamhet har

även förstärkts i detta sammanhang. Verksamheten bedrivs tills vidare

inom landskansliet utan anknytning till viss sektion. Den främste av de

för ändamålet avsedda befattningshavarna är i sju län, däribland de fyra

nordligaste länen i norra stödområdet, en planeringsdirektör, i övriga län

en byrådirektör. Medel har anvisats även för anlitande av särskilda sakkunniga

och experter. Merkostnaden för den från och med budgetåret 1965/

66 införda nya organisationen för utrednings- och planeringsverksamhet

vid länsstyrelserna beräknades till ca 2,5 milj. kr.

Medelsramen för det statliga lokaliseringspolitiska stödet under den för

försöksverksamhet anslagna femårsperioden har angivits Lill 800 milj. kr.,

därav 300 milj. kr. till investeringsbidrag och 500 milj. kr. till lån. För

del första budgetåret, det nu innevarande, beräknades en femtedel av vartdera

av de sistnämnda beloppen. Enligt den översiktliga redogörelse för

stödverksamheten som lämnas i årets statsverksproposition (bil. 13, s. 7)

har verksamheten redan från början fått betydande omfattning. Under de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

fem första månaderna, t. o. m. november 1965, beviljades i ett drygt hundratal

fall ca 40 milj. kr. i lokaliseringsbidrag och ca 67 milj. kr. i lokaliseringslån

för investeringar som beräknats till sammanlagt 175 milj. kr. Dessa

investeringar förutsågs innebära en ökning av antalet i berörda företag

direkt sysselsatta personer med ca 3 000.

Ytterligare uppgifter rörande vissa i motionerna behandlade frågor

Lokaliseringsstödets geografiska avgränsning

Vid såväl 1964 som 1965 års riksdag väcktes ett flertal motioner om en

utvidgning av det område inom vilket det lokaliseringspolitiska stödet i

första hand skall utgå. Främst har dessa motioner gällt områden i östra

Götaland, i synnerhet Gotland, men därutöver har (1964) rests krav på

särskilda regler till förmån för vissa delar av Värmlands och Kopparbergs

län samt roslagsregionen. Motionerna har i samtliga fall avstyrkts av bankoutskottet

och avslagits av riksdagen. Söm motivering för sitt ställningstagande

har utskottet bl. a. anfört (uti. 1964:48): »Strukturomvandlingen

med åtföljande omställningsproblem gör sig särskilt gällande i Norrland.

Framför allt är detta en följd av den omfattande rationalisering inom jordoch

skogsbruksnäringarna, som hittills satt sin prägel på det norrländska

näringslivet. Trots en snabb expansionstakt har industrien inom dessa

områden därför haft svårt att sysselsätta den arbetskraft som på detta sätt

blivit friställd. Allmänt sett gäller vidare att olika slags samhällelig service

är svårare åtkomlig för invånarna inom norra stödområdet än för dem som

är bosatta söder därom.» Samtidigt har dock understrukits att det, bl. a.

med hänsyn till lokaliseringsåtgärdernas karaktär av försöksverksamhet,

är naturligt att man särskilt söker följa utvecklingstendenserna i de områden

som gränsar till norra stödområdet. Kungl. Maj :t har bemyndigats

att under försöksperioden företaga mindre förändringar av norra stödområdets

gränser i den män sådana visar sig påkallade. Därjämte har erinrats

om att möjligheter finns att i särskilda fall låta lokaliseringspolitiskt stöd

komma även orter utanför norra stödområdet till godo.

I årets statsverksproposition (bil. 13, s. 71) meddelar chefen för inrikesdepartementet

under punkten Lokaliseringsbidrag, att arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagit att från norra stödområdet skall undantas Säffle-området

i Värmlands län samt de delar av Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs

län som nu ingår i området. Departementschefen uttalar, att det enligt

hans mening är uppenbart att det inom stödområdet föreligger avsevärda

skillnader mellan olika regioner i fråga om behovet av lokaliseringsstöd

för att få en industriell utbyggnad till stånd. Detta anses i första hand böra

beaktas på så sätt att stödets storlek differentieras med hänsyn till angelägenhetsgraden

från lokaliseringspolitisk synpunkt. I den mån de sysselsättnings-

och lokaliseringspolitiska målen successivt blir realiserade inom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

stödområdet bör enligt vad som föreslås i propositionen Kungl. Maj :t äga

meddela de beslut som föranleds därav. Skulle beslut fattas om att en region

skall utgå ur stödområdet innebär detta givetvis inte, framhåller departementschefen,

att orter i regionen blir undandragna möjligheten till

lokaliseringspolitiska åtgärder, utan för sådana åtgärder — även lokaliseringsstödet

— kommer att gälla samma regler som för landet i övrigt. Propositionen

har i här angiven del hänvisats till statsutskottet, som sålunda

kommer att avge utlåtande i frågan om en inskränkning av norra stödområdet.

Servicestöd till befolkningen i vissa glesbygder

I den målsättning för lokaliseringspolitiken som fastställdes av 1964 års

riksdag ingår att en tillfredsställande social och kulturell service bör erbjudas

människorna i olika delar av landet. I anslutning härtill framhölls

att samhället måste bära ansvaret för att även befolkningen i de områden

där lokaliseringspolitiska insatser inte blir möjliga tillförsäkras en rimlig

servicestandard, för vilket ändamål dock åtgärder av annan art finge övervägas.

I ett antal motioner i anledning av lokaliseringspropositionen 1964 framställdes

olika formulerade krav på utredning eller andra åtgärder avseende

glesbygdsbefolkningens möjligheter att erhålla en tillfredsställande social

och kulturell service.

Bankoutskottets majoritet avvisade förslaget om en utredning och anförde

att erfarenheter av det allmänna lokaliseringsstödets verkningar borde

avvaktas liksom också ställningstagande till föreslagna åtgärder för ökad

kommunal skatteutjämning. Dessutom uttalades att det måste vara en

uppgift för planeringsråden i berörda län att närmare överväga glesbygdsbefolkningens

speciella situation och framlägga därav föranledda förslag.

I en reservation tillstyrktes däremot den begärda utredningen. Kamrarna

stannade i denna fråga vid skilda beslut, i det att första kammaren biföll

utskottets hemställan och andra kammaren reservationen. Något uttalande

från riksdagens sida beträffande servicestödet kom alltså inte till stånd.

Förslag om en utredning rörande servicestöd till befolkningen i vissa

glesbygder framfördes på nytt i motioner vid 1965 års riksdag (BoU:s uti.

nr 6). Utskottsmajoriteten fattade denna gång beslut i tillstyrkande riktning,

medan i en reservation yrkades avslag med ungefär samma motivering

som föregående år. Första kammaren beslöt enligt reservationen och andra

kammaren enligt utskottets förslag. Frågan om en utredning rörande servicestödet

hade alltså ånyo fallit.

I en promemoria beträffande arbetsuppgifterna i länen i samband med

lokaliserings-, planerings- och utredningsverksamheten, vilken sändes ut till

samtliga länsstyrelser sommaren 1965, har inrikesdepartementet i anslutning

till bankoutskottets uttalande år 1964 framhållit, att planeringsråden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

9

närmare skall överväga glesbygdsbefolkningens speciella situation och framlägga

härav föranledda förslag. I ett par län uppges arbetet på en sådan

kartläggning ha fortskridit ganska långt.

När det gäller ämnen för de expertutredningar, som igångsatts på uppdrag

av lokaliseringsberedningen, har glesbygdsproblemen givits hög prioritet.

Den expertgrupp för regional utredningsverksamhet, som knutits till

lokaliseringsberedningen, har hösten 1965 diskuterat uppläggningen av en

undersökning av glesbygdernas serviceproblem. På grundval av en preliminär

inventering av redan befintligt material om servicen i olika delar av

landet och av befolkningsutvecklingen i ett antal kommunblock i norra

stödområdets inland har konstaterats, att fortsatt forskning är nödvändig

för att få ett närmare grepp om glesbygdsproblematiken. Inrikesdepartementet

har därför gett i uppdrag åt professorn i geografi med samhällsplanering

vid Umeå universitet, Erik Bylund, att leda ett fortsatt forskningsarbete

på detta område. Professor Bylund har för ändamålet inlett

samarbete med planeringsorganen i de fyra nordligaste länen.

Kreditgarantiram för lokaliseringspolitiska ändamål

Kommittén för näringslivets lokalisering föreslog i sitt betänkande att

tyngdpunkten i det statliga ekonomiska företagsstödet skulle ligga på kreditgarantier.

I lokaliseringspropositionen 1964 underströks emellertid, att

de ekonomiska stödåtgärderna borde utformas så att de kunde väntas få

största möjliga stimulerande effekt. Stödet borde inte splittras på alltför

många likartade stödformer. Vidare borde stödsystemet i möjligaste mån

kunna fungera oberoende av allmänna konjunkturer och läget på kapitalmarknaden.

Med hänsyn härtill föreslogs att det ekonomiska stödet skulle

utgöras av direkta statliga bidrag och lån.

Vid riksdagsbehandlingen av ärendet framlades likväl i olika motioner

förslag om kreditgarantier. Enligt vissa motionärer borde staten tillhandahålla

sådana garantier i stället för direkta statliga lån och således avstå

från att inrätta den lånefond för lokaliseringsändamål som föreslagits. I

andra motioner begärdes att en kreditgarantiram på 50 miljoner kronor per

budgetår skulle anvisas utöver de i propositionen föreslagna stödformerna.

Bankoutskottet fann i likhet med departementschefen att vid en jämförelse

mellan ekonomiskt stöd i form av direkta statliga lån och i form av

kreditgarantier det förra systemet vore att föredraga. Icke heller ville utskottet

tillstyrka införandet av ett kreditgarantisystem såsom komplettering

av det kreditstöd som utgick i form av direkta statliga lån. Bortsett från

de invändningar som kunde riktas mot utvidgningen av den ekonomiska

ramen fann utskottet en uppdelning av det statliga stödet på tre olika stödformer

olämplig. Riksdagen följde utskottet och avslog reservationer till

förmån för de olika motionsförslagen.

Även vid 1965 års riksdag väcktes motioner om kreditgarantier i lokali
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

seringspolitiskt syfte. De olika förslagen motsvarade dem som ovan redovisats.

Såväl bankontskottet som riksdagen tog ställning på samma sätt som

föregående år.

Kombination av lokaliseringsstöd samt statligt kreditstöd till hemslöjd,

hantverk och småindustri

Med instämmande i vad som anförts i propositionen 1964: 185 uttalade

bankoutskottet (uti. 1964:48), att det lokaliseringspolitiska stödet i fortsättningen

borde koncentreras till vissa i propositionen angivna stödformer.

Det statliga kreditstödet genom kommerskollegium och företagareföreningarna

borde främst utgöra ett komplement till den ordinarie kreditgivningen

på den allmänna kreditmarknaden. Utskottet avstyrkte därför

ett motionsledes väckt förslag om att samma företag skulle kunna erhålla

såväl lokaliseringspolitiskt stöd som stöd genom företagareförening. Berörda

organ borde i nära samverkan lösa uppkommande gränsdragningsproblem.

Utskottet, vars utlåtande i denna del godkändes av riksdagen,

betonade dock att eu lokaliseringspolitisk inriktning av ett låneärende

givetvis inte skulle utesluta detta från stöd genom företagareföreningarna.

I statsverkspropositionen år 1965 (bil. 12, s. 37) anförde chefen för handelsdepartementet

beträffande kreditgivningen genom kommerskollegium

och företagareföreningarna, att avsikten vore att denna i fortsättningen

inte primärt skulle tjäna något lokaliseringssyfte utan mera renodlat få

karaktären av ett företagsekonomiskt betingat stöd åt framför allt de mindre

företag som har behov av ett särskilt kreditstöd utöver de lån som lämnas

mot bankmässig säkerhet. Det ansågs sannolikt att i praktiken framdeles

huvuddelen av kommerskollegiets garantiverksamhet komme att avse de

delar av riket som faller utanför norra stödområdet. Även om i sistnämnda

område företagsstödet i åtskilliga fall komme att grundas på lokaliseringspolitiska

överväganden och därför utgå i form av statligt lokaliseringsstöd,

funnes dock inom området eu betydande företagsamhet som borde kunna

komma i åtnjutande av ett enbart företagsekonomiskt betingat stöd. I sådana

fall borde kommerskollegium vara oförhindrat att lämna kreditgaranti.

För att en viss samordning skulle kunna ske av de olika stödåtgärderna

från lokaliseringspolitisk synpunkt borde kollegium i ärenden rörande

norra stödområdet inhämta yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen. Det

framhölls att den föreslagna ordningen icke vore att betrakta som en slutgiltig

lösning av frågorna om administration av de särskilda stödformerna.

En omprövning borde ske sedan erfarenheter vunnits av tillämpningen. Vad

departementschefen uttalat godkändes av riksdagen.

I kungörelsen den 23 april 1965 om statligt lokaliseringsstöd (SFS

1965: 101) stadgas (6 §, tredje stycket) att lokaliseringsstöd icke utgår

»om kreditstöd för samma investeringar beviljats enligt kungörelsen den

3 juni 1960 (nr 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966 H

småindustri». I sistnämnda författning har 3 § genom kungörelse den 23

april 1965 (nr 102) erhållit ändrad lydelse. Där stadgas nu (tredje stycket),

att kreditstöd icke må »beviljas näringsidkare till verksamhet, för vilken

han erhållit lokaliseringsstöd» enligt den först nämnda kungörelsen.

Remissyttrandena

Lokaliseringsstöd till vissa delar av östra Götaland (motionerna 1:215 och 11:277,

1:315, 1:553 och 11:666 samt 11:662)

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar inledningsvis, att Gotlands och Kalmar

län hör till de områden av landet där jordbruk med binäringar spelar

en stor roll för sysselsättningen. Styrelsen anför:

Av det totala antalet sysselsatta år 1960 var 21,8 procent verksamma inom

denna näringsgren i Kalmar län och 34,6 procent på Gotland. Under senare

år har sysselsättningsavgången i jord- och skogsbruk i de båda länen i stort

sett uppvägts av sysselsättningsökningar inom andra näringsgrenar. Bortsett

från den mycket expansiva Nybroregionen synes dock sysselsättningstillväxten

inom industri- och servicenäringarna under första hälften av

1960-talet ha varit svagare i Kalmar län än i riket i dess helhet.

Styrelsen lämnar därefter vissa närmare uppgifter om befolkningsutvecklingen

och arbetsmarknadssituationen i de olika A-regioner som ingår i Kalmar

och Gotlands län:

Av de sex A-regionerna i Kalmar och Gotlands län har Nybro- och Oskarshamnsregionerna

haft befolkningsökning under hela perioden 1960 1965.

Sedan 1962 har folkmängden vidare stigit med 489 personer i Kalmarregionen,

och med 224 personer i Visbyregionen och sedan 1964 med 58 personer

i Västerviksregionen. Den mest kontraktiva utvecklingen uppvisar Hultsfred/Vimmerbyregionen

där folkmängden under de fem senaste åren minskat

med 3,2 %. Minskningstalen i Hultsfred/Vimmerbyregioncn har dock

sjunkit markant för varje år under 1960-talet.

Strukturförändringarna inom resp. läns näringsliv har kunnat genomföras

med bibehållande av en låg arbetslöshet tack vare bl. a. användandet a\

olika arbetsmarknadspolitiska medel. Västerviks- och Oskarsliamnsregionerna

har haft den förhållandevis högsta arbetslösheten. Räknat i relation

till medelfolkmängden var arbetslösheten år 1965 2,5 promille i Västerviksregionen

och 2,7 promille i Oskarshamnsregionen, vilket överstiger riksgenomsnittet

med 0,1 procentenheter. I norra stödområdet uppgick motsvarande

promilletal för arbetslösheten till 5,9.

Folkmängdsförändringen samt det genomsnittliga antalet hos ai betsfölmedlingen

anmälda arbetslösa och lediga platser vid månadens mitt undei

1963, 1964 och 1965 belyses i följande tablå.

Med anledning av den speciella arbetsmarknadssituation som uppkom i

samband med nedläggningen av varvsrörelsen i Oskarshamn under 1964 insattes

— samtidigt med andra arbetsmarknadspolitiska medel — även lokaliseringsslödjande

åtgärder för att snabbt omplacera den friställda arbetskraften.

Dessa särskilt motiverade lokaliseringspolitiska insatser beräknas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bnnkoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

Folkmängdsförändring

År

Kalmar

län

därav A-region

Gotlands

län-Visby

A-region

Kalmar

Nybro

Oskars-

hamns

Väster-

viks

Hultsfred /

Vimmer- by

1963............

— 171

+ 65

+ 393

+ 13

— 326

— 288

+ 144

1964............

+ 434

+ 197

-f 537

+ 169

— 368

— 225

+ 95

1965............

+ 1 286

+ 227

+ 717

+ 284

+ 58

— 37

— 15

Arbetslösa

1963............

774

279

75

196

161

74

116

1964............

515

178

44

128

125

47

93

1965............

508

181

54

114

112

58

107

Lediga platser

1963............

944

238

1964............

1 165

225

1965............

1 294

218

för Oskarshamnsområdet resultera i en sysselsättning på 1 500 personer.

Vidare beräknas Gotlands län ha tillförts ca 600 nya arbetstillfällen genom

att två industrilokaler fick uppföras som statskommunala beredskapsarbeten

under 1964 resp. 1965.

De båda berörda länsstyrelserna redogör mycket ingående för befolkningsutveckling

och sysselsättningsförhållanden i länen. Till en del är det

här fråga om material som framlagts av kommittén för näringslivets lokalisering

i dess betänkande »Aktiv lokaliseringspolitik» (SOU 1963:58) och

som sålunda får anses ha legat till grund för riksdagens beslut år 1964 om

riktlinjer för lokaliseringspolitiken. Av vad länsstyrelserna anfört torde

huvudsakligen få återges det kompletterande material som avser utvecklingen

under de senaste åren.

Länsstyrelsen i Kalmar län erinrar först om de åtgärder för att stödja det

öländska näringslivet, som år 1956 föreslogs i ett betänkande av 1954 års

ö-utredning. Några påtagliga resultat av dessa förslag, för vilka länsstyrelsen

lämnar en sammanfattande redogörelse, har enligt länsstyrelsens uppfattning

inte framkommit. Sedan sysselsättningsproblemen snart nog aktualiserats

även i fastlandsdelen av Kalmar län, gjordes, fortsätter länsstyrelsen,

av arbetsmarknadsstyrelsen en lokaliseringsutredning för länet, som

framlades år 1960 och som gav ett underlag för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Beslutet att nedlägga varvsrörelsen vid AB Oskarshamns varv påkallade

sedermera aktiva lokaliseringsåtgärder från statens sida, varom länsstyrelsen

anför:

Under perioden 1963—1965 har sju företag fått fabriksbyggnader uppförda

som statskommunala beredskapsarbeten och två företag har för tillskapande

av nya arbetstillfällen fått tillstånd att använda sina investeringsfonder.

Sammanlagt tillskapades på så sätt 1 460 nya arbetstillfällen i Oskarshamn.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 ur 1966

13

Efter att ha erinrat om innebörden beträffande Kalmar län av 1964 års

riksdagsbeslut om lokaliseringspolitiken yttrar länsstyrelsen:

Kommunerna i Kalmar län har under de senaste åren bedrivit en livlig

lokaliseringspolitisk verksamhet. I vissa fall har därvid för att uppnå en avsedd

lokaliseringspolitisk effekt använts medel, exempelvis subventioner till

företag, i en utsträckning som icke är förenlig med den av statsmakterna

beslutade lokaliseringspolitikens intentioner. Länets båda landsting har vidare

gemensamt bildat en industrinämnd, som verkar som ett organ för

lokaliseringspolitiska åtgärder. Vad som för närvarande sker inom länet

på såväl det kommunala som det landstingskommunala planet kan tolkas

som ett uttryck för en opinion för aktiva samhälleliga insatser på lokaliseringspolitikens

område.

Härefter redovisar länsstyrelsen statistiska data beträffande faktorer som

kan anses vara av betydelse för eventuella lokaliseringspolitiska åtgärder.

Som kriterier för områden där stödåtgärder kan ifrågasättas användes därvid

befolkningsutvecklingen, nettomigrationen, urbaniseringsgraden, den

förvärvsarbetande befolkningens fördelning på näringsgrenar, kvinnornas

yrkesverksamhetsgrad, industriens struktur, arbetslösheten samt inkomstförhållandena.

Kalmar län har vid denna redovisning uppdelats i tre delområden,

nämligen norra landstingsområdet, fastlandsdelen av södra landstingsområdet

samt Öland.

Beträffande befolkningsutvecklingen framhålles, att folkmängden i de aktuella

områdena under hela 1900-talet befunnit sig i stagnation eller tillbakagång.

Minskningen har varit särskilt stor för Öland, och nedgången fortgår

med tilltagande hastighet. Folkmängdens utveckling illustreras i följande

tabell:

År

Kalmar läns norra

landstingsområde

Kalmar läns södra

landstingsområde

(fastlandsdelen)

Öland

Gotland

1910....

91 647

107 790

28 692

55 217

1920____

93 125

109 774

28 166

55 804

1930____

93 877

110 406

27 268

57 448

1940____

92 149

109 167

26 883

58 444

1950____

93 226

117 636

25 900

59 054

1960____

90 516

121 865

23 254

54 209

1965____

87 684

126 401

21 415

53 757

Flyttningen från och till Kalmar län och Gotland bar under den senaste

femårsperioden visat ett negativt netto utom beträffande fastlandsdelen

av det södra landstingsområdet, där särskilt de senaste åren 1964 och 1965

gett ett betydande inflyttningsnetto. Länsstyrelsen fäster uppmärksamheten

på att detta inflyttningsnetto till övervägande del beror på utländsk

invandring. Flyttningsrörelserna belyses med följande tabell:

I fråga om urbaniseringsgraden påpekar länsstyrelsen att denna i sydöstra

Sverige är mycket låg. Utvecklingen har varit särskilt ogynnsam på Gotland

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

Kalmar läns norra

landstingsområde

Kalmar läns södra

År

landstingsområde

(fastlandsdelen)

Öland

Gotland

1960____

— 751

— 42

— 461

— 950

1961....

— 831

+ 92

— 470

— 670

1962____

— 922

— 107

— 411

— 301

1963....

— 935

+ 255

— 234

— 38

1964....

— 923

+ 875

— 315

— 147

1965____

— 371

+ 955

— 379

och på Öland, vars största tätort, Borgholm, har endast ca 2 500 invånare.

Länsstyrelsen framhåller att tätorter av denna storlek saknar möjligheter

att av egen kraft fungera som ekonomisk stödpunkt för den omkringliggan*- de glesbygden.

Efter att ha redogjort för den förvärvsarbetande befolkningens tillväxt

och ändringarna i dess fördelning på näringsgrenar under perioden 1950—

1960 redovisar länsstyrelsen en på grundval av länsarbetsnämndens företagsstatistik

hösten 1965 gjord sammanställning av industrisektorns utveckling

inom Kalmar län 1957—1965. Av denna sammanställning, som har formen

av följande tabeller, framgår att antalet sysselsatta inom norra landstingsområdet

vuxit snabbare i genomsnitt under den senaste femårsperioden

än tidigare, medan södra landstingsområdet visar en jämn uppgång.

Ölands industriella utveckling tyder, säger länsstyrelsen, på fortsatt tillbakagång.

Medeltal sysselsatta

per företag

Antal företag

1965

1957

1960

1963

1964

1965

Kalmar läns norra

landstingsområde . . .

Kalmar läns södra

31,5

484

402

448

408

421

landstingsområde

(fastlandsdelen).....

34,4

604

553

573

578

592

Öland................

18,4

73

67

71

67

70

32,8

1 161

1 022

1 092

1 053

1 083

Antal sysselsatta

1957

1960

1963

1964

1965

Kalmar läns norra

landstingsområde.. .

Kalmar läns södra

11 060

11 151

12 309

12 681

13 276

landstingsområde

(fastlandsdelen)....

15 193

17 196

18 556

20 082

20 947

Öland...............

1 189

1 288

1 212

1 272

1 287

27 448

29 635

32 077

34 035

35 510

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

15

Förändringar i antalet syssclsattta

1957—1960

1960—1965

Kalmar läns norra

landstingsområde.. . .

+ 85

+ 2 125

Kalmar läns södra

landstingsområde

(fastlandsdelen).....

+ 2 003

+ 3 751

Öland................

+ 99

— 1

+ 2 187

+ 5 875

Vad som konstaterats beträffande den relativt ringa yrkesverksamheten

bland kvinnorna i Kalmar och Gotlands län anser länsstyrelsen ge vid handen,

att dessa län förfogar över en väsentlig outnyttjad arbetskraftstillgång.

Eftersom kvinnorna också uppvisar en mindre benägenhet till geografisk

omflyttning än männen finns det enligt länsstyrelsens uppfattning mycket

som talar för att denna arbetskraftstillgång kommer att stå till förfogande

under överskådlig framtid.

Industrisektorn inom Kalmar län består till övervägande delen av små

företag. Över hälften av företagen hade år 1965 högst 10 anställda. Länsstyrelsen,

som redovisar en detaljerad statistik över företagens fördelning på

företagsstorlekar och branscher, uttalar att underlaget för en progressiv utveckling

inom redan etablerade företag får beskrivas som relativt begränsat.

Mot bakgrunden av rådande koncentrationstendenser inom näringslivet torde

enligt länsstyrelsens mening i stället kunna ifrågasättas om inte vissa av

de mindre enheterna kommer att få svårigheter att hävda sig i en allt hårdare

konkurrenssituation.

Den genom arbetsförmedlingen registrerade arbetslösheten inom Kalmar

län och på Gotland visar, framhåller länsstyrelsen, siffror som snarast understiger

riksgenomsnittet (uttryckt i andel av hela folkmängden). Länsstyrelsen

anser dock att arbetslöshetens omfattning är en dålig mätare på sysselsättningsläget

och att på grund av olikheter i näringslivets struktur jämförbarhet

ej föreligger mellan olika delar av riket. Länsstyrelsen anför i

denna fråga:

Så tillhör t. ex. i jordbruket undersysselsatta och binäringsfiskare i Kalmar

län i regel inte någon arbetslöshetskassa och registreras inte heller som

arbetslösa. Inte heller länets stora andel undersysselsatta kvinnor återverkar

på denna statistik. I de norra landsdelarna däremot är säsongarbetare i t. ex.

skogsbruk anslutna till arbetslöshetskassan och räknas därför som arbetslösa

då sysselsättningsmöjligheter i skogen saknas. En bättre beskrivning

av läget torde då den genomsnittliga inkomstnivån ge.

Beträffande inkomstförhållandena påtalar länsstyrelsen, att den genomsnittliga

inkomstnivån per invånare i Kalmar län och på Gotland under

hela perioden 1959—1964 har legat under genomsnittet för riket, för Gotland

och i än högre grad för Öland väsentligt lägre. Inget län inom norra

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(5

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

stödområdet kan någon gång under den undersökta perioden uppvisa tillnärmelsevis

så lågt skatteunderlag per invånare som Öland. Detta kan,

säger länsstyrelsen, tänkas bero dels på att inkomstnivån för den yrkesverksamma

delen av befolkningen är jämförelsevis låg, dels på att yrkesverksamhetsgraden

understiger riksgenomsnittet.

Utöver de konsekvenser som den fortgående strukturomvandlingen inom

näringslivet redan haft för befolkningen i Kalmar län torde, säger länsstyrelsen,

stora förändringar vara att förvänta även under kommande år. Det

framhålles att Vimmerby-Hultsfreds och Västerviks A-regioner har ett ur

sysselsättningssynpunkt ogynnsammare läge än övriga A-regioner och att

av kommunblocken därutöver Högsby och Tor sås och i synnerhet de båda

öländska har en synnerligen ogynnsam sysselsättningsutveckling.

Mot bakgrunden av statsmakternas lokaliseringspolitiska målsättning och

den ekonomiska och näringspolitiska situationen i Kalmar län anför länsstyrelsen

i sex punkter vissa omständigheter, som enligt dess mening aktualiserar

kravet på samhälleliga lokaliseringspolitiska åtgärder i bl. a. Kalmar

län.

1. Andelen sysselsatta inom jordbruket och dess binäringar i Kalmar län

är förhållandevis hög. Enligt prognoser, som utarbetats inom arbetsmarknadsstyrelsen,

kommer antalet sysselsatta enbart inom jordbruket att minska

med ca 6 000 personer fram till 1975.

2. Industrin inom Kalmar län består till stor del av företag med goda

framtidsmöjligheter. Under de senaste åren har aktningsvärda framsteg

gjorts och betydande delar av länets industri befinner sig i ett expansivt

skede. Hittills har dock inte den genom jordbrukets rationalisering friställda

arbetskraften helt kunnat absorberas. Man kan inte heller förbise att industrin

inom Kalmar län rymmer många småföretag ofta inom konjunkturkänsliga

branscher. Det torde vara att förvänta att kommande strukturrationaliseringar

kraftigt kommer att beröra länets industri. Aktuella rapporter

över arbetsmarknadsläget ger upphov till oro för flera företagsnedläggelser.

Det kan exempelvis nämnas att inom länet finns bl. a. tändsticksindustri,

sockerindustri samt små enheter inom massaindustrin. Det torde inte vara

orealistiskt att antaga att flera tusental industrianställda i länet under de

närmaste fem åren kommer att beröras av branschrationaliseringar.

3. Kvinnorna i betydande områden av Kalmar län har stora svårigheter

att erhålla sysselsättning. I dagens situation med markant brist på arbetskraft

måste det ur samhällsekonomisk synpunkt vara fördelaktigt för samhället

att tillgodogöra sig denna arbetskraftsreserv, som i huvudsak ej är

flyttbar. Den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden är speciellt låg på Öland.

Den kvinnliga sysselsättningen kan på grund av de korta avstånden, som

möjliggör pendling, lösas i länets centralorter. För att den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden

i Kalmar län skulle vara lika hög som den genomsnittliga

i riket år 1960 skulle krävas ytterligare ca 7 000 arbetstillfällen i länet.

4. En industriell etablering av måttlig omfattning till åtskilliga av områdets

tätorter kommer ej att kräva någon mer betydande utbyggnad av tätorternas

service. Tätorterna är redan servicemässigt utbyggda för att betjäna

en stor glesbygdsregion, som kanske under åratal haft vikande folkmängd.

Åtskilliga tätorter kan därför sägas ha en outnyttjad servicekapacitet. Det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

17

innebär vidare fördelar för den kvarboende glesbygdsbefolkningen om tätortens

serviceunderlag kan bevaras.

Kalmar län är relativt tätt befolkat med korta avstånd mellan de olika

tätorterna. De olika kommunblockens centralorter täcker inom respektive

pendlingsomland större delen av länets befolkning. Man kan därför ge sysselsättning

även åt glesbygdens invånare, antingen det gäller från jordbruket

friställd arbetskraft eller ej sysselsatt kvinnlig arbetskraft, i servicemässigt

redan utbyggda centralorter.

5. Den kraftiga regionala spridningen av inkomsterna kan motverkas genom

lokaliseringspolitiska åtgärder. Hela östra Götaland är ett sammanhängande

låglöneområde. Inkomstnivån är speciellt ogynnsam på Öland,

som har lägre genomsnittsinkomst än länen inom norra stödområdet. Familjeinkomsterna

blir lägre i genomsnitt än riksmedeltalet därför att arbetsmöjligheterna

för kvinnorna är så otillräckliga. Arbetsmarknadspolitiska

insatser för att lösa låglönegruppernas omställningsproblem kräver som

komplement lokaliseringspolitiska åtgärder.

6. Eftersom turistnäringen på Öland redan nu under högsäsongen får

skaffa arbetskraft från fastlandet skulle en utbyggnad inte få någon nämnvärd

sysselsättningseffekt för den öländska befolkningen. Säsongen är vidare

kort och det är därför svårt att få utförda investeringar räntabla. Anläggningar

och serviceinrättningar måste därför även betjäna den bofasta befolkningen.

En räntabel framtida turism på Öland kräver därför en permanent

bosättning av minst den nuvarande omfattningen.

Även om turistnäringen dragés med stora svårigheter har den dock stor

ekonomisk betydelse för den öländska befolkningen. Brultoomsättningen

av turismen torde snart överskrida 50 milj. kr. årligen enbart för Öland.

Turismens ekonomiska betydelse får dock måhända än allvarligare konsekvenser

om de ses ur handelspolitisk synpunkt. Vårt land har ett

stort år för år ökande underskott av turistnettot. Det torde inte vara

helt orealistiskt att antaga att den situationen kan uppkomma i en inte alltför

avlägsen framtid att den totala bytesbalansen visar en sådan utveckling att

ansträngningar måste vidtagas att eliminera eller åtminstone kraftigt

minska turistunderskottet. Det torde därför vara ändamålsenligt att satsa

på de delar av landet, som med hänsyn till läge, struktur och klimat har

en rimlig chans att konkurrera med de sydligare länder, dit turistströmmarna

i dag koncentreras. Öland och Gotland torde, vilket inte jävas av de

senare årens inhemska turistutveckling, tillhöra de områden som har de

avgjort bästa förutsättningarna bärför. En förutsättning för att dessa bägge

ölandskap i framtiden skall kunna ge service för en måhända växande turistström

torde dock vara att en permanent bosättning bevaras.

Länsstyrelsen uttalar att strukturomvandlingen inom näringslivet i Kalmar

län även i framtiden torde medföra många svårlösta problem och att

det även torde uppkomma situationer där näringslivet i en region behöver

förstärkas utan alt en omfattande företagsnedläggning eller mer betydande

strukturrationalisering kan anföras som skäl. Länsstyrelsen fortsätter:

Riksdagen har klart framhållit att lokaliseringspolitiken framför allt är

en statlig angelägenhet. Länsstyrelsen anser att en målmedveten samhällsplanering

kräver en allmän samhällelig aktivitet i lokaliseringspolitiskt avseende

för att lösa problem av den art som finns i Kalmar län. Problem av

denna art är givetvis utanför norra stödområdet ej unika för Kalmar eller

2 — Ilihang till riksdagens protokoll 1966. S samt. Nr 27

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1066

Gotlands län utan torde existera i större eller mindre omfattning i ett flertal

län i södra och mellersta Sverige. De väsentligt vidgade statliga insatserna

på lokaliseringspolitikens område efter 1964 års riksdagsbeslut har dock

paradoxalt lett till att samhällets möjligheter i detta avseende beskurits i

omiåden utanför norra stödområdet. I ett län som Kalmar län har arbetsmarknadsmyndigheterna

efter den 1 juli 1965 sämre möjligheter än tidigare

att bedriva en ur samhällsplaneringssynpunkt angelägen lokaliseringspolitisk

verksamhet. Länsstyrelsen efterlyser en mer flexibel lokaliseringspolitik

utan alltför snäv geografisk avgränsning. De insatser som behövs

för att åstadkomma ett tillfredsställande sysselsättningsläge inom Kalmar

län torde ej vara särskilt kostnadskrävande. En mycket begränsad stimulans

toide erfordras för att höja den industriella sysselsättningsgraden i

vissa centralorter. En begränsad insats med skapande av ca 50—100 nya

arbetstillfällen i förslagsvis Borgholm och Mörbylånga skulle med tanke på

de bäda orternas pendlingsomland innebära väsentligt förbättrade valmöjligheter

för en betydande del av Ölands invånare. De investeringar som

erfordras härför är blygsamma vid jämförelse med de investeringar som

sannolikt kommer att utföras för att ge landskapet en tillfredsställande

infrastruktur, av vilka broprojektet med anslutningsvägar kan beräknas

kosta ca 100 milj. kronor och lösningen av Ölands vattenförsörjning ca

30 milj. kronor.

Som huvudmotivering till bankoutskottets avstyrkande av tidigare framförda

krav på att ett särskilt stödområde skulle inrättas i östra Götaland

anfördes att de för lokaliseringspolitiska åtgärder tillgängliga resurserna

måste sättas in i områden, där behovet var störst. Länsstyrelsen delar den

uppfattningen att det totala behovet av lokaliseringspolitiska åtgärder är

större i norra stödområdet än i östra Götaland. Länsstyrelsen anser dock

inte att frågan om eventuellt stöd till områden i östra Götaland enbart skall

bedömas utifrån de nuvarande resursernas storlek eller ses som en avvägning

mellan behoven från å ena sidan norra stödområdet och å andra sidan

övriga delar av riket. Om samhället i en svagt urbaniserad region med stor

andel av befolkningen sysselsatta i de areella näringarna under de senaste

åren byggt upp en i servicehänseende komplett centralort med nya skolanläggningar

etc., vars framtida utnyttjande hotas av en snabbt fortgående

befolkningsminskning, bör behovet av samhälleliga lokaliseringsåtgärder i

detta speciella fall vägas mot de redan vidtagna investeringarna i just denna

region. Lokaliseringspolitiken kan inte ses som en isolerad företeelse utan

bör i stället vara en integrerad del av det allmänna samhällsbyggandet på

samma sätt som samhällets investeringar i bostäder, skolor, kommunikationsmedel

o. s. v. De lokaliseringspolitiska stödåtgärder, som kan bli aktuella

i östra Götaland, behöver inte i dagens läge bii särskilt omfattande eller

kostnadskrävande. De resurser som krävs kan ses som projekt med hög prioritet

även vid jämförelse med andra samhälleliga åtaganden.

Länsstji elsens yttrande utmynnar i ett förslag att de lokaliseringspoliliska

åtgärderna i framtiden ej uteslutande skall vara begränsade till norra

stödområdet utan kunna ges en mer flexibel tillämpning. Om inte dessa synpunkter

kan vinna beaktande föreslår länsstyrelsen afl i sydöstra Sverige

vissa områden på fastlandet jämte landskapen Öland och Gotland skall

jämställas med norra stödområdet vad avser möjligheterna att bevilja stat
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande nr 27 år 1906

19

ligt stöd till näringslivets lokalisering. Därvid bör i dessa områden investeringsfonderna

ävenledes få användas i lokaliseringspolitiskt syfte.

Länsstyrelsens utlåtande har avfattats efter samråd med Kalmar läns planeringsråd.

Två av planeringsrådets ledamöter, herrar Gösta Erlandsson och

Bernt Nilsson, har i ett särskilt yttrande anfört vissa avvikande eller kompletterande

synpunkter. Av dessa må i starkt sammandrag följande anföras.

Skärpt lagstiftning mot kommunernas lokaliseringspolitiska verksamhet

i form av subventioner är önskvärd. Medel ur investeringsfonderna bör icke

få användas för investering på orter och i områden som redan förut har

stark expansion. Med hänsyn till samhällsinvesteringarnas storlek i förhållande

till industriinvesteringarna bör myndigheterna få rätt att avgöra var

en industri inte får förläggas. Staten bör genom större aktivitet vid industrilokaliseringar,

medverkan till branschrationaliseringar, mera målinriktad

arbetsförmedling m. m. bidraga till att minska den geografiska lönespridningen

i landet.

Beträffande befolkningsutvecklingen i länet framhålles i det särskilda

yttrandet:

Befolkningsutvecklingen har varit negativ under eu följd av år; en svag

uppbromsning erhölls dock år 1964—1965. Därvid skall man emellertid

beakta att under dessa två år har en kraftig utbyggnad av skolan genomförts,

vilket gör att ungdomarna går längre tid i skola än tidigare. För

Kalmar läns vidkommande har också under denna tid invandrat större delen

av de den 31.12.1965 arbetsanmälda utlänningarna, som då uppgick till ca

1 500; tillsammans med deras familjemedlemmar torde det lågt räknat röra

sig om 3 000 personer. Denna invandring har varit möjlig genom att utlänningarna

av olika skäl accepterat det låga löneläget. Med hänsyn till dessa

två faktorer finns skäl anta att Kalmar läns befolkningsutveckling åter kan

komma att peka i samma riktning som tidigare om inga åtgärder vidtages.

Det särskilda yttrandet utmynnar i önskemålet att nu gällande bestämmelser

om lokaliseringsstöd skall uppmjukas så att en aktivare arbetsmarknads-

och lokaliseringspolitik kan föras i hela landet, varvid sydöstra Götaland

och Gotland i första hand bör få del av reformen, och att, om detta ej

kan genomföras, stödåtgärder under alla förhållanden skall ges till Öland.

Beträffande Gotlands län ges ytterligare statistiskt material i ett yttrande

av länsarbetsnämnden i Gotlands län, vilket fogats till det av länsstyrelsen

i Gotlands län avgivna utlåtandet.

Länsarbetsnämnden åberopar en i oktober 1965 daterad promemoria, vari

länsstyrelsen i Gotlands län redovisat siffror över den faktiska sysselsättningen

i länet åren 1950, 1960 och 1964 samt den beräknade åren 1969,

1974 och 1979. Prognosen har i tabellform följande utseende:

Beträffande underlaget för prognosen anföres:

Denna prognos bygger på antagandet att arbetskraftsbehovet på Gotland

inom jordbruk m. in. i stort sett kommer att minska i samma takt som

hittills. Under den närmast kommande femårsperioden räknas således med

en minskning på omkring 1 000 sysselsatta inom Gotlands jordbruk, motsvarande

3 procent per år. Därefter har rationaliseringstakten reducerats

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

Näringsgren

Faktisk sysselsättning

Beräknad sysselsättning

1950

1960

1964

1969

1974

1979

Absoluta tal

Jordbruk med binäringar.........

9 513

7 594

6 712

5 700

5 000

4 400

Industri och hantverk............

6 199

5 250

5 709

6 700

6 700

6 700

Servicenäringar.................

8 630

9 127

9 108

9 500

9 600

9 800

Samtliga näringsgrenar...........

24 342

21 971

21 529

21 900

21 300

20 900

Därav:

Män.........................

18 855

16 249

15 580

15 030

14 630

Kvinnor......................

5 487

5 722

6 320

6 270

6 270

Relativa tal i procent

Jordbruk med binäringar.........

39

35

31

26

23

21

Industri och hantverk............

25

24

26

31

32

32

Servicenäringar.................

36

41

43

43

45

47

Samtliga näringsgrenar...........

100

100

100

100

100

100

så att sysselsättningsminskningen i jordbruket har antagits bli omkring 12,5

procent per femårsperiod.

Med hänsyn bl. a. till de hittills kända investeringsplanerna på ön har antagits,

att länets industri kommer att utvidga sin verksamhet, vilket väntas

medföra en sysselsättningsökning av omkring 1 000 personer under åren

1965—1969. Därefter räknas det totala antalet sysselsatta inom industrien

emellertid stanna vid omkring 6 700 anställda. Icke förutsedda nedläggelser

av företag och eventuella nyetableringar utöver de redan planerade har

sysselsättningsmässigt förutsatts utjämna varandra. Servicenäringarna beräknas

också ha en sysselsättningsökning fram till år 1979, då antalet sysselsatta

i serviceyrkena skulle uppgå till omkring 9 800.

Länsstyrelsen har också på grundval av de beräknade utvecklingstendenserna

inom Gotlands näringsliv och de uppskattade arbetskraftstillgångarna

gjort följande arbetskraftsbalans, i vilken vid slutet av åren 1960 och

1964 tillgång och efterfrågan på manlig arbetskraft satts lika, eftersom överskotten

då beräknas ha eliminerats genom utflyttning.

Arbetskraftsbalans vid slutet av åren

1960

1964

1969

1974

1979

Män

Tillgång............................

16’249

15 720

15 880

15 940

16 240

Efterfrågan........................

16 249

15 720

15 580

15 030

14 630

Över- eller underskott................

r + 0

+ 0

+ 300

+ 910

+ 1 610

Kvinnor

Tillgång............................

. .. t''

6 614

6 689

7 010

7 200

7 250

Efterfrågan.........................

5 722

5 809

6 320

6 270

6 270

Över- eller underskott................

+ 892

+ 880

+ 690

+ 930

+ 980

Summa

Tillgång............................

22 863

22 409

22 890

23 140

23 490

Efterfrågan.........................

21 971

21 529

21 900

21 300

20 900

över- eller underskott................

+ 892

+ 880

+ 990

+ 1 840

+2 590

I anslutning till tabellen anföres:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bunkoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

21

Av denna arbetskraftsbalans kan utläsas storleken av det möjliga arbetskraftsöverskottet

vid olika tidpunkter under förutsättning att in- och utflyttningen

kommer att balansera sig jämnt i olika åldersklasser, d. v. s. att de

beräknade arbetskraftsöverskotten stannar kvar på ön under hela framskrivningsperioden.

Därav framgår, att ett arbetskraftsöverskott av 300 män

och 690 kvinnor uppstår vid år 1969. Läget väntas bli avsevärt sämre i början

av 1970-talet. Sedan de nu kända industrietableringarna blir utbyggda under

den närmast kommande femårsperioden, synes verksamheten inom stadsnäringarna

icke komma att räcka till för att kompensera de kontinuerligt

minskade arbetsmöjligheterna inom jordbruksnäringen. Under åren 1965—

1979 beräknas det sammanlagda arbetskraftsöverskottet således bli omkring

2 600 personer, varav 1 600 skulle falla på 1970-talet.

Länsarbetsnämnden har gjort en jämförelse mellan en av arbetsmarknadsstyrelsen

i juli 1963 framlagd prognos över den väntade sysselsättningen

inom Gotlands län fram till år 1975 och länsstyrelsens i nyssnämnda promemoria

lämnade redovisning för det faktiska läget vid slutet av år 1964.

Resultatet av jämförelsen är följande:

Förvärvsarbetande befolkning (absoluta tal)

Arbetsmark-

Länsstyrelsens PM

nadsstyrelsens

avseende det fak-

Differens

prognos för år

tiska läget vid slutet

1965

av år 1964

Jordbruk m. m..............

6 683

6 712

+ 29

Industri och hantverk........

6 350

5 709

— 641

Servicenäringar.............

9 724

9 108

— 616

Summa

22 757

21 529

— 1 228

I anslutning till tabellen anför länsarbetsnämnden:

Även om man tar hänsyn till att arbetsmarknadsstyrelsens prognos avseende

1965 jämföres med det faktiska läget ett år tidigare framgår det klart

att näringslivets utveckling på Gotland varit avsevärt ogynnsammare än den

arbetsmarknadsstyrelsen räknade med år 1963.

Jordbruk in. m. visar visserligen ett något bättre läge än enligt prognosen,

men då de förvärvsarbetande i jordbruket sjunkit från 7 594 år 1960 till

6 712 år 1964 eller med i medeltal 221 förvärvsarbetande per år visar verkligheten

även inom jordbruket på en snabbare nedgång i sysselsättningen

än enligt prognosen. Om utvecklingen under 1965 beträffande jordbruket

varit densamma som 1960—1964 uppstår i realiteten ett minus på ca 200

förvärvsarbetande.

Inom industri och hantverk har under åren 1961—1964 ca 800 arbetstillfällen

tillförts länet genom att helt nya företagsenheter lokaliserats till Gotland.

Utvecklingen inom industri och hantverk visar trots detta tillskott en

överraskande negativ utveckling. Mot detta kan måhända invändas att år

1964 ett år kvarstod av tiden på arbetsmarknadsstyrelsens prognos. Länsarbetsnämnden

har dock bedömt utvecklingen så att totalt sett ingen expansion

ägt rum inom industri och hantverk under år 1965. Visserligen har den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

teletekniska industrin och beklädnadsindustrin utökat sina arbetsstyrkor

med ett 50-tal personer under 1965 men denna utvidgning neutraliseras helt

av tillbakagången inom andra industribranscher, ex. livsmedelsindustrin

och träindustrin.

Då det år 1960 sysselsattes 5 250 personer inom industri och hantverk

och 1964 5 709, har i realiteten utökningen under 4 år uppgått till endast 459

förvärvsarbetande. Skillnaden mellan 800 nya arbetstillfällen och den reella

ökningen av 459 visar att de före 1960 befintliga industri- och hantverksföretagen

på ön icke kunnat behålla sina anställda utan minskat sina arbetsstyrkor

med ca 350 personer under 4 år. Trots de nylokaliserade företagen

har expansionen inom samtliga industri- och hantverksföretag uppgått till

endast ca 115 per år under 1960—1964 medan jordbruket under samma

period minskat med 221 per år.

Av sammanställningen framgår också att servicenäringarnas utveckling

blivit svagare än beräknat. En faktisk minskning i antalet sysselsatta inom

dessa näringsgrenar har inträtt mellan åren 1960 och 1964. Ej heller inom

dessa områden har en förbättring ägt rum under 1965.

Utvecklingen inom länets samtliga näringsgrenar har blivit den att antalet

förvärvsarbetande som 1960 uppgick till 21 971 vid 1964 års utgång minskat

till 21 529; en reell minskning med 442 förvärvsarbetande på 4 år i stället

för den av arbetsmarknadsstyrelsen beräknade ökningen med 786 på 5 år.

Länsarbetsnämnden redovisar också den faktiska befolkningsutvecklingen

i Gotlands län 1960—1965:

Folkmängd i Gotlands län

den 31/12 1960 54209

den 31/12 1965 53 742 (prel. siffror)

Minskning 467

Efter att ha erinrat om att befolkningsutvecklingen i länet var ogynnsam

under åren 1960—1962 anför länsarbetsnämnden:

Genom lokalisering av nya företag till länet med nya arbetsmöjligheter

som följd fick Gotland under 1963 och 1964 en positiv befolkningsutveckling.

Sålunda ökade folkmängden på Gotland under år 1963 med 152 invånare

och under 1964 med 95 invånare. Inget år kunde dock födelseöverskottet

i länet absorberas, utan utflyttningen var samtliga år större än inflyttningen.

Under år 1963 förelåg ett utflyttningsöverskott på 28 personer

vilket dock redan 1964 ökat till 146 personer. Denna negativa utveckling

accentuerades sedan ytterligare under 1965, då utflyttningsöverskottet ökade

till 237 och därmed översteg födelseöverskottet. Den positiva befolkningsutvecklingen

under 1963 och 1964 var därmed åter bruten efter endast två år.

Som framgår av ovanstående tabell minskade befolkningen på Gotland

under 1960—1965 med 467 personer. Arbetsmarknadsstyrelsen hade i sin

prognos räknat med att Gotlands befolkning år 1965 skulle uppgå till 55 219

personer. Resultatet blev i stället 53 742 invånare enligt de prel. siffrorna

den 31/12 1965 eller 1 477 färre än enligt arbetsmarknadsstyrelsens prognos.

Arbetskraftsöverskottet år 1979 har, framhåller länsarbetsnämnden, av

länsstyrelsen beräknats till omkring 2 600 personer, varav 1 600 skulle falla

på 1970-talet. I anslutning härtill anföres:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoatskottets utlåtande nr 27 år 1066

23

I länsstyrelsens promemoria har beträffande utvecklingen under åren

1965- 1979 — förutom minskningen inom jordbruk in. in. med ca 2 300

förvärvsarbetande fram till 1979 och cn ökning med 1 000 inom industrin

fram till 1969 enligt hittills kända investeringsplaner — räknats med att

icke förutsedda nedläggelser av företag och eventuella nyetableringar utöver

de redan kända fram till 1979 skulle utjämna varandra.

Efter promemorians uppgörande har dock vissa svaghetstecken uppträtt

inom den gotländska företagsamheten. Sålunda har årets riksdag beslutat

att stödet till hampodlingen skall upphöra, vilket medför att odling av

hampa icke vidare kommer till stånd och att driften vid hampberedningsverket

i Visby lägges ned vid månadsskiftet juni/juli 1966. Därmed mister

Gotland en industri som ur sysselsättningssynpunkt var synnerligen lämplig

för arbetskraft utan industrivana, ex. friställda jordbruksarbetare.

Gotländskt näringsliv består med få undantag huvudsakligen av små företagsenheter.

Särskilt utpräglat är detta — förutom handeln — inom träindustrin

med små snickerifabriker. Även inom metallindustrin finns det

många små smides- och mekaniska verkstäder. Redan nu har dessa små

företagsenheter svårt att hävda sin ställning. Samma kan också förhållandet

hli för mindre företag inom sandstens- och marmorindustrin liksom

inom handeln. Inom livsmedelsindustrin har akuta svårigheter nyligen

avvärjts, men kraftiga insatser måste fortfarande göras för att läget på sikt

skall stabiliseras. Inom den grafiska industrin har under en följd av år

tryckerier och tidningsutgivare kämpat med ekonomiska svårigheter.

Det torde därför icke vara orealistiskt att räkna med en ytterligare försvagning

av de före 1960 befintliga industri- och hantverksföretagen inom

länet. För detta talar också utvecklingen under åren 1960—1964. Det är heller

ej uteslutet att strukturförändringarna inom jordbruket kan komma att

gå snabbare än som beräknats i prognoserna.

Även om dessa svaghetstecken inom det gotländska näringslivet icke kommer

till konkreta uttryck utan de i prognoserna skisserade tendenserna blir

verklighet kommer ändock en mycket omfattande utflyttning från länet att

ske fram till 1979.

Länsarbetsnämnden lämnar vidare en översikt över lokaliseringspolitisk

verksamhet på Gotland och förutsättningarna för olika slags statligt stöd

till sådan verksamhet. Nämnden anför:

Vid den lokalisering av företag till Gotland som ägt rum under 1960-talet

har de statliga ekonomiska insatserna till underlättandet av företagens etablering

haft avgörande betydelse för lokaliseringens genomförande. Sålunda

har investeringsfonder om sammanlagt ca 21 miljoner kronor tagits i anspråk

för nyetablering eller utbyggnad av befintliga företag. Fabriksbyggnader

för nyetablerade företag har uppförts eller håller på att uppföras som

beredskapsarbeten. Kostnaderna för dessa byggnader har beräknats till

7 043 500 kronor och statsbidrag har beviljats med 3 360 000 kronor. Vidare

har utbildningsbidrag utgått vid företagsutbildning.

Sedan riksdagen beslutat om statligt lokaliseringsstöd till industrin och

turistnäringen inom det norra stödområdet har i praktiken möjligheterna

att erhålla statligt stöd till lokaliseringspolitiska åtgärder på Gotland försämrats.

Enligt gällande bestämmelser kan arbetsmarknadsstyrelsen icke

längre bevilja medel till beredskapsarbeten avseende

a) ny-, till- eller ombyggnad av industribyggnader

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

b) ny-, till- eller ombyggnad av turistanläggningar av det slag som avses

i 5 § kungörelsen den 23 april 1965 (nr 101) om statligt lokaliseringsstöd

samt

c) husbyggnadsarbeten för vissa idrottsanläggningar.

I samband med att bestämmelserna om statligt lokaliseringsstöd trädde

i kraft begränsades också arbetsmarknadsstyrelsens möjligheter att låta

investeringsfonder tas i anspråk för nyetablering av företag.

Dessa inskränkningar i möjligheterna att erhålla statligt stöd vid lokalisering

av företag till Gotlands län försvårar möjligheterna att intressera

industriföretag att etablera sig på Gotland. Även inskränkningen i möjligheterna

att som beredskapsarbeten uppföra turistanläggningar utgör en betydande

nackdel för ett utpräglat turistlandskap som Gotland.

Efter att ha påmint om fraktkostnadernas negativa inverkan vid försöken

att lokalisera företag till Gotland tar länsarbetsnämnden upp frågan

om samhällets service i glesbygder och avfolkningsområden. Nämnden uttalar

i detta ämne följande:

Med anledning av den stora utflyttning från Gotland, som blir en följd

av näringslivets utveckling enligt de redovisade prognoserna, vill länsarbetsnämnden

erinra om angelägenheten av att lokaliseringspolitiska åtgärder

kan aktualiseras för områden där fortsatt utflyttning medför att underlaget

för tätorternas serviceutrustning hotar att bli för knappt och upprätthållandet

av socialt önskvärd service blir för dyrbart. Denna fråga är i hög

grad aktuell för Gotlands län, där utflyttningen varit betydande och kostnaderna

för samhällets service blivit extremt höga på grund av länets ringa

invånarantal och de förvärvsarbetandes låga medelinkomst. Dessa kostnader

kommer att öka ytterligare på grund av den ogynnsamma framtida befolkningsutvecklingen.

För att önskvärd social service skall kunna upprätthållas måste därför

sysselsättningsfrågorna lösas så, att den arbetsföra befolkningen erhåller

sin utkomst inom länet. Gotland måste därför ur lokaliseringssynpunkt bedömas

efter sina speciella förhållanden, varvid den omständigheten måste

beaktas att länet ej kan tillgodogöra sig utvecklingen i angränsande regioner.

Likaså måste jordbruksbefolkningens servicefrågor beaktas, då ett väl

utvecklat jordbruk kommer att utgöra en viktig del av underlaget för serviceverksamheten

i länets tätorter. Det är även angeläget att annan företagsamhet

lokaliseras till dessa orter för att därigenom främja deras vidare

utveckling.

I fråga om det befogade i att ta hänsyn även till utflyttningen tillägger

länsarbetsnämnden följande:

I fråga om Gotlands län är det icke möjligt att på utflyttningen — eller

med andra ord på den arbetskraftens rörlighet, varpå utflyttningssiffrorna

utgör ett bevis —• anlägga samma bedömningar som på motsvarande faktor

i t. ex. vissa norrlandslän. Anledningen härtill är länets egenskap av en från

riket i övrigt vitt skild ö, kombinerad med dess geografiska storlek. För att

länet skall någorlunda kunna upprätthålla sina bidrag till det svenska folkhushållet

är det nödvändigt, att befolkningstalet icke tillätes underskrida

den lägsta nivå, vid vilken skillnaden i levnadsförhållanden för länets in
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

25

vånare och för invånarna i andra delar av landet kan uppfattas som tolerabel.

Ett sådant underskridande skulle ha skett redan om folkmängdsminskningen

under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet fortsatt ett

fåtal år. Icke blott från länets utan även från hela landets synpunkt måste

därför utflyttningen från Gotlands län bedömas som en enbart negativ faktor.

Därtill kommer den försvarspolitiska synpunkten, om vilken Gotlands

län visserligen icke är ensamt men som här obestridligen har särskild

tyngd.

Avslutningsvis säger sig länsarbetsnämnden vilja med eftertryck framföra

sin uppfattning att det skulle innebära en orättvisa mot länet och från

hela landets synpunkt vara oklokt om strävandena att genom lokaliseringsåtgärder

bereda sysselsättning åt den gotländska befolkningen inom länet

icke finge underbyggas med statligt lokaliseringsstöd till industrien och turistnäringen.

Nämnden framhåller det som synnerligen angeläget att statligt

stöd kan utgå till industrien och turistnäringen inom Gotlands län efter

samma regler som fastställts för norra stödområdet.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller att den, då den yttrade sig över

det av kommittén för näringslivets lokalisering avgivna betänkandet, uttalade

att den bedömde det som nödvändigt för förhindrande av fortsatt befolkningsavtappning

att Gotlands län inrangerades bland de områden, inom

vilka särskilda stödåtgärder kunde utgå. Ur motiveringen för detta ställningstagande

återger länsstyrelsen följande avsnitt:

En ny utflyttningsvåg från Gotland måste man därför räkna med, om

icke nya sysselsättningsmöjligheter skapas inom länet. Det enda skäl som

skulle kunna anföras mot att stimulera åtgärderna i denna riktning i samma

utsträckning som i de andra avfolkningsområdena skulle vid sådant förhållande

vara att industrin skulle kunna lockas hit utan sådan stimulans

och i konkurrens med fastlandsregioner, inom vilka utgår särskilda stödåtgärder.

Ett sådant resonemang skulle emellertid vara verklighetsfrämmande. För

att få Gotlands län att för en företagare framstå som det för honom bästa

lokaliseringsalternativet måste tvärtom svårigheter övervinnas, som till arten

ej har sin motsvarighet på något annat håll i landet och till graden överträffar

vad som möter inom flera av de regioner som kommittén tänkt sig

såsom utvecklingsområden. Främst beror detta på taxenivån för godsbefordran

mellan Gotland och fastlandet. Länsstyrelsen återkommer längre

fram härtill men vill här allmänt uttala att så länge en taxemässig likställdhet

ej nåtts med landtransporter — ett krav som kontinuerligt och

samfällt rests från gotländskt håll sedan ungefär 20 år tillbaka — kvarstår

en för lokalisering hit hämmande faktor. 1 de betänkandet bilagda studierna

i industrilokalisering kan hämtas andra belägg för de handicap som en

företagare måste räkna med vid lokalisering till Gotland, exempelvis i avseende

på kontakten med kunderna.

Utgångspunkten vid en bedömning av ifrågavarande spörsmål i dagens

läge är, understryker länsstyrelsen, det av statsmakterna angivna syftet

med lokaliseringspolitiken. Som motiv för att i första hand inrikta de loka
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

liseringspolitiska åtgärderna på det fastställda stödområdet anfördes, att

industrien i de nordliga länen, trots en ansenlig expansionstakt på många

håll, hade svårt att absorbera den arbetskraft som friställdes i jord- och

skogsbruket. Länsstyrelsen yttrar:

Under tiden fram till år 1963 skedde i Gotlands län en med hänsyn till

folkmängden mycket kraftig årlig befolkningsminskning, för en 10-årsperiod

genomsnittligt uppgående till omkring 500 per år. De två följande åren,

1963 och 1964, uppvisade smärre folkökningar, och under det sistförflutna

året förblev folkmängden oförändrad. Att befolkningsminskning uteblivit

under de tre senaste åren står i direkt samband med vissa industrietableringar

som under 1960-talet skett på ön. Dessa etableringar utgör emellertid

ej något tecken på att sysselsättningsmöjligheterna på ön kan ökas utan

insättande av särskilda stimulansåtgärder. I olika former har nämligen staten

lämnat de företag varom fråga är ansenliga låne- eller bidragsstöd eller,

i fråga om de två största industriinvesteringarna, medgivit att investeringsfondsmedel

fått användas.

Beträffande sin ovan refererade prognos över sysselsättnings- och folkmängdsutveckling

i länet framhåller länsstyrelsen, att i prognosen antagits

att arbetskraftsbehovet inom jordbruksnäringarna i stort sett komme att

minska i samma takt som hittills. Detta antagande blir emellertid, påpekar

länsstyrelsen, i väsentlig grad rubbat om de riktlinjer för den framtida

jordbrukspolitiken realiseras, som aviserats som resultat av arbetet inom

1960 års jordbruksutredning. Härom anföres:

Ännu så sent som år 1964 utgjorde de på Gotland inom jordbruksnäringen

sysselsatta 31 procent av hela antalet yrkesverksamma på ön mot ett

beräknat procenttal av cirka 12 för hela riket. Det är därför och med hänsyn

även till brukningsenheternas medianstorlek på Gotland uppenbart att

den krympning av den i jordbruket verksamma befolkningen som jordbruksutredningen

syftar till kommer att på Gotland få en relativ effekt i

form av friställning av arbetskraft som blir ungefär dubbelt så stark som

genomsnittligen i riket. Detta är en faktor som, om jordbruksutredningens

riktlinjer förverkligas, kommer att mycket tungt påverka den gotländska

befolkningsutvecklingen i negativ riktning.

Länsstyrelsen framhåller, att den är medveten om att stödområdet icke

avsetts att inbegripa landets alla avfolkningsområden utan endast de områden,

inom vilka motiven för ekonomiskt stöd för att mildra uppkommande

omställningsproblem gör sig gällande med särskild styrka. Länsstyrelsen

utvecklar därefter på följande sätt sin syn på Gotlands speciella problem:

På grund av att Gotlands län utgör en från riket i övrigt vitt skild ö måste

utflyttningen därifrån, såsom länsarbetsnämnden också anfört, bedömas

allvarligare än inom andra län förekommande befolkningsrörelser. Det skiljande

vattnet gör länet till en sluten enhet som ej kan — såsom annorstädes

tack vare bilismens förmåga att få avstånden alt tidsmässigt krympa

— mottaga influenser från utanför avfolkningsoinrådet belägna centra*. Den

service, både inom den offentliga och den privata sektorn, som ges de på

Gotland boende kräver ett visst befolkningsunderlag; minskar detta, får

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteis utlåtande nr 21 år 1966

27

invånarna sina levnadsbetingelser försämrade, vilket i sin tur till vidare

kretsar sprider tankar på avflyttning. I likhet med på 1950-talet är därmed

en ond cirkel satt i rörelse. — Det brukar i den allmänna diskussionen anföras

att de på landsbygden bosattas flyttningsrörelser ofta sker i två etapper:

först till en tätort inom länet och sedan till något av landets större industricentra.

Givetvis syftar länsstyrelsen i det förda resonemanget icke på

flyttningar inom länet från landsbygd till tätort utan endast på utflyttningar

från Gotland till fastlandet.

Länsstyrelsen understryker, att erfarenheten utvisar att de ökade och

samtidigt mera differentierade sysselsättningsmöjligheter som kunnat erbjudas

den gotländska befolkningen under 1960-talet icke utvunnits utan

hjälp av statligt stöd:

Hade detta stöd icke stått till buds, torde nyetableringarna icke ha kommit

till stånd, och ingenting talar emot att detta är en situation som kommer

att bestå även framöver. Såvitt avser företagsamhet som skulle initieras

av gotländska intressen är länets kapitalfattigdom en starkt bidragande

faktor härtill. I fråga om annan företagsamhet finns flera hämmande motiv

som visar sig svåra att övervinna. Länets konkurrenskraft i lokaliseringshänseende

har för övrigt numera försämrats genom de förmåner som erbjuds

dem, vilka etablerar sig inom stödområdet.

Vidare erinrar länsstyrelsen om att i departementschefens och bankoutskottets

uttalanden vid 1964 års riksdag om den lokaliseringspolitiska målsättningen

framhölls att denna borde beakta de försvarspolitiska synpunkterna.

Utan att företaga någon gradering med någon annan del av landet

finner länsstyrelsen det angeläget påpeka, att dessa synpunkter för Gotlands

vidkommande har en speciell tyngd, då kommunikationsavbrott under

krigstid kan göra det nödvändigt att lita enbart till öns egen värnkraft,

som emellertid reduceras i takt med minskningen av den värnpliktiga befolkningen.

Länsstyrelsen anser att om vederbörlig hänsyn tages till de redovisade

faktorerna det inte bör råda någon tvekan om att motiven för lokaliseringsstöd

inom Gotlands län gör sig gällande med särskild styrka. Motiven

är, säger länsstyrelsen, specifika för Gotland och dess inlemmande i stödområdet

behöver därför icke verka prejudicerande.

Avslutningsvis bemöter länsstyrelsen den tänkta invändningen, att jämlikt

2 § sista stycket kungörelsen 1965: 101 lokaliseringsstöd i särskilda fall

kan utgå även utanför stödområdet och att dess utsträckande till Gotland

därför kan vara obehövligt, särskilt som endast ett mindre antal ärenden

rörande lokaliseringsstöd kan väntas uppkomma härstädes. Länsstyrelsen

anför:

I propositionen 1964: 185 har departementschefen beskrivit ett par speciella

situationer, vid vilka lokaliseringspolitiskt stöd skall kunna utgå

utanför stödområdet. Dessa situationer passar ej in på de gotländska förhållandena.

Kungörelsetexten upptager visserligen dessa situationer endast

som exempel på de särskilda fall, i vilka lokaliseringsstöd kan utgå utanför

stödområdet, och utesluter alltså ej att detta kan ske även i andra fall. Men

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

osäkerheten om huruvida Kungl. Maj :t i uppkommande fall vill gå utanför

de vanliga reglerna och ge Gotlands län en undantagsförmån är givetvis

menlig, bl. a. därför att något sådant icke kan ställas i utsikt vid förhandlingar

med vederbörande företagare.

Genom att Gotlands län icke ingår i stödområdet är det dessutom helt

utestängt från att erhålla lokaliseringsstöd till turistnäringen (5 § kungörelsen

1965: 101). Turistnäringen får för varje år allt större betydelse för

Gotland, och antalet turister ökar årligen med mellan 15 och 20 procent.

Turismen har successivt blivit mindre koncentrerad än tidigare till Visby

och i stället mera än förut kommit glesbygdsområdena till godo. Om möjlighet

funnes att erhålla lokaliseringsstöd för ny-, till- eller ombyggnad av

turistanläggning i dessa områden skulle därmed ej blott bättre anpassning

kunna ske till en aktuell efterfrågan utan även bygder som drabbas av avfolkning

kunna tillföras inkomster och arbetstillfällen.

Länsstyrelsen, som sålunda tillstyrker att Gotlands län införlivas med

det i 2 § första stycket kungörelsen om statligt lokaliseringsstöd angivna

området, meddelar att planeringsrådet i länet deltagit vid avgivandet av

länsstyrelsens yttrande och enhälligt instämt i detta.

Inlemmande i norra stödområdet av vissa kommunblock i Värmlands län

(motionen 11:279)

Arbetsmarknadsstyrelsen lämnar följande redogörelse för folkmängdsförändringar

och arbetsmarknadsläge i de berörda kommunblocken samt

för vissa av styrelsen fattade beslut om lokaliseringspolitiska stödåtgärder:

Av de i motionen uppräknade kommunblocken ingår Filipstads och Storfors

i Kristinehamns A-region och Hagfors och Munkfors i Karlstads Aregion.

Nettoflyttningen per 1 000 av medelfolkmängden uppgick under 1964

till —2,9 personer inom Karlstadsregionen och —11,9 inom Kristinehamnsregionen.

Under 1965 utgjorde antalet hos arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa

3,8 promille av befolkningen i Karlstadsregionen och 3,9 promille

i Kristinehamnsregionen.

Av de inom Karlstadsregionen i mitten av september 1965 registrerade

399 arbetslösa tillhörde 102 industriarbetarkassor, 70 byggnadsarbetar- och

målarkassor medan 111 inte var arbetslöshetsförsäkrade. Motsvarande tal

för Kristinehamnsregionen uppgick till 68, 29 och 9.

Folkmängdsförändringen samt det genomsnittliga antalet vid arbetsförmedlingen

anmälda arbetslösa och lediga platser vid månadens mitt inom

de olika kommunblocken under 1963, 1964 och 1965 belyses i följande tablå.

Vid mitten av månaden var således i genomsnitt under året sammanlagt

150 lediga platser anmälda vid arbetsförmedlingarna inom Storfors, Filipstads,

Hagfors och Munkfors kommunblock år 1965 mot 110 år 1964 och 99

år 1963. Antalet arbetslösa i de fyra kommunblocken uppgick i medeltal år

1965 till 218 personer. Räknat i relation till medelfolkmängden var arbetslösheten

år 1965 4,8 promille, år 1964 5,3 och år 1963 4,8.‘Framhållas bör

att motsvarande promilletal för norra stödområdet dit också vissa delar av

Karlstads A-region hör var 5,9, 6,4 och 6,3. I detta sammanhang vill arbetsmarknadsstyrelsen

vidare nämna att styrelsen under februari och mars in
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

29

Storfors

Filipstads

Hagfors

Munkfors

kommun-

kommun-

kommun-

kommun-

Totalt

block

block

block

block

Folkmängdsförändring

)

1963................

— 169

— 234

— 60

— 78

— 541

1964................

— 67

— 391

— 83

+ 47

— 494

1965................

— 211

— 333

+ 72

— 106

— 578

Arbetslösa

1963................

40

65

76

42

223

1964................

32

57

94

57

240

1965................

32

58

77

51

218

Lediga platser

1963................

16

19

56

8

99

1964................

18

23

57

12

110

1965................

34

28

61

27

150

nevarande år beslutat tillstyrka dels ett lokaliseringslån på 3 757 000 kronor

till AB Bahco i Hagfors, dels ett lokaliseringslån på 3 600 000 kronor

till Vasabröd Aktiebolag i Filipstad.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att dess beräkningar angående

tillgång och efterfrågan på arbetskraft inom länet för perioden 1960—1975

visar ett betydande utrymme för nya industrier samt för utvidgning av redan

etablerade inom länet.

Länsstyrelsen anför:

Arbetskraftsöverskottet är koncentrerat till de norra och västra delarna

av länet med hänsyn till den pågående omfattande sysselsättningsminskningen

i skogsbruket inom dessa områden. Den regionala fördelningen av

arbetskraftsöverskottet inom de närmaste åren innebär alltså ur sysselsättningssynpunkt

en i stort sett god motivering för gränsdragningen för norra

stödområdet inom länet. Enligt länsstyrelsens mening måste det dock vara

förenat med svårigheter att i detalj finna den mest ändamålsenliga avgränsningen,

vilket innebär att krav på avvikelser från det ursprungliga mönstret

efter hand kan uppkomma. Detta gäller inte minst när stödoinrådesgränsen

delar ett län.

Som exempel kan nämnas att Hagfors stad, som är en framträdande

centralort och ett servicecentrum för det till stödområdet hörande norra

Värmland, ligger helt utanför stödområdet. Länsstyrelsen har i olika sammanhang

uttalat sig för en koncentration av de lokaliseringspolitiska insatserna

utanför Väner-området till Hagfors och Arvika, bl. a. av den anledningen

att dessa orter utgör stödjepunkter i den nya sjukvårdsorganisationen.

Resultaten av den hittillsvarande lokaliseringsverksamheten har inneburit

att en väsentlig del av åtgärderna kommit att gälla företag inom Arvikaregionen.

Norra Värmland samt Säffle-regionen har haft en relativt gynnsam

inledning, medan resultaten för Ärjängs-regionen varit begränsade. De

regionala och de centrala lokaliseringsorganen har för övrigt sett välvilligt

på framställningar även från den östra delen av länet, dvs. på orter utanför

stödområdet.

Inom länets planeringsråd sker för närvarande, meddelar länsstyrelsen,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

en genomgång av samhällsplaneringsproblematiken i länet med syfte att

skapa ett underlag för en diskussion om mera preciserade riktlinjer för lokalisering

av industri och serviceverksamhet. Denna diskussion kommer

att utmynna i en bedömning av möjligheterna och skälen för en utvidgad

industriell verksamhet på olika orter och kommer också att tjäna som underlag

för länsstyrelsens och planeringsrådets bedömning av gränserna för

stödområdet och de förändringar som kan anses nödvändiga. Frågan om en

ändring av gränsen — närmast en utvidgning av möjligheterna till statligt

ekonomiskt stöd — har redan aktualiserats i planeringsrådet. Länsstyrelsen

har dock vid dessa tillfällen — med instämmande av ledamöterna — beslutat

avvakta de kommande diskussionerna om linjer för den regionala lokaliseringsverksamheten

innan slutlig ställning tas till frågan om stödområdets

avgränsning.

Med hänsyn till att Kungl. Maj :t har möjligheter att bifalla framställningar

om lokaliseringsstöd även för verksamhet utanför stödområdet liksom

att företa vissa ändringar i avgränsningen anser länsstyrelsen det ej

för närvarande vara nödvändigt att riksdagen begär eu utvidgning av stödområdet

på det sätt som föreslagits i motionen.

Vid remissärendets handläggning i planeringsrådet har särskild mening

framförts av herr David Olsson, vilken i huvudsak uttalat följande:

Den pågående avfolkningen inom de i motionen omnämnda kommunblocken

orsakas av bristande sysselsättningsmöjligheter varför ett effektivt

lokaliseringsstöd bör---insättas så fort som möjligt innan den yngre

arbetskraften i ändå större utsträckning söker sig till andra orter. En förutsättning

för att stödverksamheten skall få tillräcklig omfattning är, att det

s. k. norra stödområdet utökas att omfatta Filipstad, Storfors, Hagfors och

Munkfors kommunblock.

Lokaliseringspolitiska åtgärder avseende södra delen av Älvsborgs län

(motionen II: 512)

Länsstyrelsen i Älvsborgs län lämnar inledningsvis följande redogörelse

för befolkningsutvecklingen i södra delen av Älvsborgs län:

Den tilltagande nettoutflyttningen från den södra länsdelen och då särskilt

Borås A-region har länge givit anledning till oro. Under hela 1950-talet

inregistrerades en årlig nettoutflyttning från nämnda region med 0,3

procent av folkmängden per år. Under perioden 1961—1964 erhölls en årlig

genomsnittlig inflyttning till regionen — men endast uppgående till ca 290

personer — vilken är den lägsta nettoinflyttningssiffran bland de av landets

A-regioner, som innehåller någon stad med mera än 50 000 innevånare.

Bakom det låga nettoflyttningsantalet döljer sig en betydande bruttoflyttning.

Som exempel kan nämnas, att bruttoinflyttningen till A-regionen 1964

uppgick till 10 783 personer, samtidigt som nettoutflyttningen uppgick till

9 953 personer. En större del av bruttoinflyttningen sammanhänger med inflyttningen

av utländsk arbetskraft, och en förändring i immigrationsutvecklingen

kan därför väntas få stor betydelse för nettoflvttningstalen i

området.

Den stora bruttoomflyttningen torde ge upphov till en förstärkt obalans

i befolkningsstrukturen, vilken bäst belyses med uppgifter från de flytt
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

31

ningsundersökningar, som genomförts 1961 och 1963. Totala mängden till

Borås stad inflyttade uppgick då till 5 004 personer, av vilka 30 procent utgjordes

av utlänningar. Den totala utflyttningen uppgick samma år till 4 357

personer, av vilka endast 11,6 procent utgjordes av utlänningar, 1963 års

flyttningsresultat var likartat, och det torde finnas vissa generella orsaker

till de åberopade flyttningsrelationerna. Det kan förmodas, att de svenska

utflyttarna från området har en genomsnittligt högre teoretisk utbildningsnivå

än den inflyttande utländska arbetskraften. De ovan angivna flyttningsrelationerna

skulle därför utgöra tecken på att Boråsregionen genom

sin låga differentieringsgrad stöter bort den teoretiskt utbildade arbetskraften

och ersätter denna med motsvarande mängd teoretiskt outbildad arbetskraft.

Om den angivna tendensen står sig över längre perioder kan, framhåller

länsstyrelsen, befolkningsstrukturens utveckling komma att försvåra omfattande

etablering av industriföretag inom de snabbast expanderande industrigrenarna.

Länsstyrelsen fortsätter:

De snabbt expanderande sektorernas stora behov av förvaltningspersonal

— med i allmänhet högre teoretisk utbildning — framgår av nedanstående

tabell, som anger förhållandet mellan förvaltningspersonal och arbetare inom

hela landets samtliga industrisektorer år 1963.

Metall- och verkstadsindustri 38 %

Massa- och pappersindustri 21%

Textil- och konfektionsindustri 19 %

därav konfektionsindustri 17%

Dryckesvaru- och tobaksindustri 31 %

Läder-, hår- och gummivaruindustri ........ 25 %

Kemisk och kemisk-teknisk industri 55 %

Gruvindustri.............................. 27 %

Jord- och stenindustri .................... 22 %

Träindustri .............................. 17%

Grafisk industri 54 %

Livsmedelsindustri 21%

En omstrukturering av näringslivet i Boråsregionen med tonvikt på de

mest expansiva sektorerna, metall- och verkstadsindustrin respektive den

kemiska och kemisk-tekniska industrin, kommer att radikalt förändra arbetskraftsbehovets

sammansättning. Därvid kan problem uppstå vid arbetsförmedlingen,

om utflyttningstendenserna, som återgivits ovan, har givit

upphov till en samtidig brist på teoretiskt utbildad och ett överskott på teoretiskt

outbildad arbetskraft.

Även inkomstutvecklingen har varit ogynnsam i området hävdar länsstyrelsen

och hänvisar till följande tabell över fysiska personers genomsnittsinkomst

i A-regioner, satt i relation till motsvarande värde för Stockholms

A-region:

Av tabellen framgår, påpekar länsstyrelsen, att Borås A-regions inkomstutveckling

visar en ogynnsam tendens även vid en jämförelse med de norrlandsregioner,

som har regioncentra av motsvarande storleksordning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

A-region

Inkomstrelation

1961

1962

1963

Uppsala....................

0,88

0,86

0,88

Norrköping.................

0,82

0,82

0,82

Eskilstuna..................

0,84

0,83

0,84

Linköping..................

0,80

0,81

0,83

Malmö.....................

0,89

0,89

0,89

Hälsingborg................

0,82

0,83

0,84

Göteborg...................

0,88

0,89

0,89

Borås......................

0,71

0,72

0,72

Västerås....................

0,87

0,87

0,85

Gävle......................

0,83

0,82

0,81

Sundsvall...................

0,78

0,77

0,76

Luleå......................

0,81

0,81

0,83

De illustrerade förhållandena anses till stor del sammanhänga med det

odifferentierade näringslivet i regionen. Härom anföres:

De här illustrerade förhållandena sammanhänger till stor del med det

odifferentierade näringslivet i regionen. Textil- och konfektionsindustrin

utgör den helt dominerande industrigrenen och sysselsatte 1960 inte mindre

än 76,2 procent av totala antalet industrisysselsatta. Den näst största industrigrenen,

metallindustrin, omfattade vid samma tillfälle endast 6,8 procent

av totala industrisysselsättningen.

Textil- och konfektionsindustrins dominans i regionen belyses bäst av

en riksjämförelse i samma avseende. För riket i dess helhet gällde samma

år, att metallindustrin sysselsatte 47,8 procent av de industrisysselsatta,

medan textil- och konfektionsindustrin endast innebar sysselsättning för

10,5 procent.

Det torde alltså stå klart, att de faktorer av riksekonomisk karaktär, som

bestämma textil- och konfektionsindustrins möjligheter att utvecklas, ha

avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen och planeringen inom

Boråsregionen. På lång sikt framstår en omstrukturering av näringslivet

inom området som nödvändig, men inte minst med hänsyn till den höga

kvinnliga yrkesintensiteten måste förändringarna ske etappvis och på ett

välplanerat sätt.

Av betydelse vid valet av ekonomiskt-politiska åtgärder är, påpekar länsstyrelsen,

närheten till Göteborg. Härvid framstår utbyggandet av motorvägen

mellan Borås och Göteborg som en viktig förutsättning för nya industriers

etablering inom Borås-regionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen redogör på följande sätt för utvecklingen inom

textil- och sömnadsindustrien och dennas betydelse för industrisysselsättningen

inom den södra delen av Älvsborgs län:

Antalet sysselsatta inom textil- och sömnadsindustrin minskade mellan

1960 och 1963 enligt den årliga industristatistiken med 4 800 personer eller

med 5,1 procent. Enligt den månadsvisa sysselsättningsstatistiken synes

takten i sysselsättningsminskningen ha ökat under 1964 och 1965. Utvecklingen

inom textil- och sömnadsindustrin belyses även av uppgifterna om de

varsel om driftsnedläggelse som inkommit till arbetsmarknadsstyrelsen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

33

Av dessa uppgifter framgår att vid de arbetsställen inom textil- och sömnadsindustrin

med 10 eller flera anställda som varslade om driftsnedläggelse

berördes under 1965 sammanlagt 2 371 personer varav 1 097 i Älvsborgs

län jämfört med 494 varav 23 i Älvsborgs län under 1964. De varsel

om nedläggelser som skett under tiden 1/1—18/3 1966 berör 1 654 anställda

varav 60 inom Älvsborgs län.

Sysselsättningsminskningen och varslen om driftsnedläggelse skall ses

mot bakgrund av den mycket snabba strukturomvandling som pågår inom

textil- och sömnadsindustrin. Strukturomvandlingen har medfört omställningsproblem

för de anställda inom branschen men i stort sett har dessa

problem hittills kunnat lösas inom ramen för normala arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Fastän arbetslösheten i vissa fall tillfälligt ökat har sålunda

antalet arbetslösa i genomsnitt under året varit tämligen oförändrat

de senaste tre åren. Under 1963 var sålunda i genomsnitt sammanlagt 498

medlemmar i beklädnads- och textilarbetarnas kassa arbetslösa, under 1964

var motsvarande tal 451 och under 1965 steg antalet till 501.

Det kan också konstateras att brist på arbetskraft föreligger inom textiloch

sömnadsindustrin. Vid mitten av februari var sålunda 1 526 lediga platser

inom branschen anmälda vid arbetsförmedlingen. I allt större utsträckning

har vidare branschens arbetskraftsbehov tillgodosetts genom utländsk

arbetskraft. Antalet arbetsanmälda utlänningar sysselsatta med textilarbete,

tillskärning och sömnadsarbete in. in. uppgick den 1 januari 1966 till

11 884 personer. Av dessa fanns 5 012 i Älvsborgs län. Motsvarande siffror

den 1 januari 1965 var 11 007 respektive 4 577.

Textil- och sömnadsindustri spelar en mycket stor roll för sysselsättningen

inom den i motionen åsyftade delen av Älvsborgs län. År 1960 var 76

procent av de industrisysselsatta i Borås A-region verksamma inom texti 1- och sömnadsindustrin. Motsvarande procenttal för Ulricehamns och Alingsås

A-region uppgick till 75 respektive 41. Sammanlagt sysselsatte textiloch

sömnadsindustrin 28 200 personer inom dessa tre regioner år 1960. Arbetsmarknadsstyrelsens

register över företag med minst 50 sysselsatta i september

1963 redovisade 153 företag inom Borås A-region, 4 inom Ulricehamns

och 14 inom Alingsås. Av dessa företag tillhörde 102, 4 respektive

6 textil- och sömnadsindustrin.

Antalet hos arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa inom de berörda tre

A-regionerna har hittills legat på en förhållandevis låg nivå. Den högsta arbetslösheten

under 1965 liksom under de två tidigare åren uppvisar Borås

A-region. I medeltal 2,18 promille av befolkningen registrerades som arbetslösa

i denna region under 1965 medan motsvarande promilletal för hela riket

uppgick till 2,57. Den sammanlagda arbetslösheten i de tre A-regionerna

uppgick i medeltal till 416 år 1965, 291 år 1964 och 401 år 1963.

Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar slutligen, att den mot bakgrund av

det ökade antalet varsel om friställning av arbetskraft inom textil- och sömnadsindustrien

har tillsatt eu arbetsgrupp med uppgift att dels följa utvecklingen

inom textil- och sömnadsindustrien, dels föreslå åtgärder för omplacering

av friställd arbetskraft. I gruppen ingår bl. a. representanter för arbetstagarorganisationerna.

Med anledning av vad motionärerna uttalat om behovet av lokaliseringsstöd

till Borås-regionen anför länsstyrelsen i Älvsborgs lön:

3 Ii ihan g till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Xr 27

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

Vid en fortsatt ogynnsam utveckling inom textil- och konfektionsindustri

kan givetvis ett sådant stöd aktualiseras. Då Kungl. Maj :t enligt gällande

bestämmelser äger att besluta härom, synes i detta hänseende något

särskilt initiativ från riksdagens sida icke vara påkallat. Enligt länsstyrelsens

mening torde andra åtgärder i första hand böra prövas. Sålunda bör

möjligheten av ett ianspråktagande av investeringsfondsmedel till en början

övervägas. Rationaliseringsmöjligheterna för den befintliga industrin

inom regionen skulle nämligen avsevärt bättre kunna tillvaratagas, om berörda

företag finge tillstånd att utnyttja innestående fondmedel för rationaliseringsverksamhet.

Dessutom böra investeringsfondmedel — efter prövning

från fall till fall -— friställas för sådana företag, som överväga omlokalisering

till Boråsregionen. Därigenom skulle en avlastning av storstadsregionerna

— i första hand Göteborgs-regionen — kunna ske, vilket ter sig

nödvändigt med hänsyn till arbetsmarknadsläget och den stora ansamlingen

av investeringsfondmedel inom företag i sistnämnda region. Givetvis skulle

endast sådana företag kunna ifrågakomma, vilkas lokalisering i Boråsregionen

skulle bidraga till ett mera differentierat näringsliv.

I samband härmed bör även aktualiseras en samordnad inventering och

planering av tillgångarna på industrimark inom Borås kommunblock. En

omfattande etablering av mera differentierad industri torde nämligen ställa

krav på stora marktillgångar av skiftande beskaffenhet och läge.

Med anledning av motionärernas hemställan om en utredning av näringsstrukturen

i södra delen av Älvsborgs län yttrar länsstyrelsen:

En utredning härutinnan skulle dock med nödvändighet ta ganska lång

tid i anspråk och därmed fördröja insättandet av strukturpolitiska åtgärder.

De rådande förhållandena påkalla emellertid, enligt länsstyrelsens mening,

snara åtgärder.

Det allmänna läget för textil- och konfektionsindustrin bör sålunda snarast

bli föremål för bedömning på högsta politiska nivå. En sådan bedömning

torde kunna ske på grundval av redan förefintligt material, varför särskild

utredning i dessa hänseenden icke synes erforderlig.

I samband därmed bör också ställning kunna tas till de ekonomiskt-politiska

åtgärder, som kunna vara erforderliga för en gynnsam utveckling av

näringslivet i södra delen av Älvsborgs län. Länsstyrelsen förutsätter därvid,

att statsmakterna uppmärksamt följa områdets ekonomiska utveckling

och, om så anses nödvändigt — med begagnande av de möjligheter härtill,

som redan stå till buds — vidta åtgärder, syftande till en förbättrad sysselsättningssituation

och en ökad differentiering av områdets näringsliv.

Till innehållet i länsstyrelsens utlåtande har planeringsrådet i länet förklarat

sig »i princip» ansluta sig.

Aktivisering av den statliga företagsamheten inom norra stödområdet (motionerna

1:119 och 11:162 samt 1:312 och 11:383)

Arbetsmarknadsstyrelsen redogör inledningsvis för arbetsmarknadslägets

och folkmängdens utveckling inom de närmast berörda länen:

Antalet arbetslösa i skogslänen, dvs. Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

\ ästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län upp
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

35

gick enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning till 13 900

personer i november 1965. 46 procent av de arbetslösa var kvinnor.

Vid arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa uppgick för de sju skogslänen

i medeltal under år 1965 till 9 376 personer jämfört med 10 504

respektive 10 508 personer under 1964 och 1963. Även utvecklingen av antalet

lediga platser per 100 arbetslösa tyder på en förbättring av arbetsmarknadsläget

under 1965, en förbättring som i första hand är lokaliserad

till Gävleborgs och Västerbottens län och som är speciellt markant under

senare delen av året. Det genomsnittliga antalet arbetslösa och lediga platser

inom de olika länen under de tre senaste åren belyses i nedanstående

tablå.

Värm-

Koppar-

Gävle-

Väster-

Jämt-

Väster-

Norr-

lands

bergs

borgs

lands

lands

bottens

bottens

Arbetslösa

1963...................

1 407

1 537

1 584

1 388

569

1 738

2 285

1964...................

1 278

1 272

1 500

1 398

566

1 742

2 748

1965...................

1 185

1 172

1 112

1 258

520

1 468

2 661

Lediga platser

612

1963...................

873

855

792

632

298

689

1964...................

896

1 005

895

734

291

812

597

1965...................

1 090

1 401

1 345

993

317

1 063

745

Även vad beträffar folkmängdens utveckling har en omsvängning skett

i så måtto att folkmängden i de sju skogslänen under 1965 beräknas ha

minskat med endast 2 500 personer jämfört med en minskning på över

9 500 personer under såväl 1964 som 1963. Förändringen inom de olika länen

belyses i nedanstående tablå.

Folkmängdsförändring

1963...................

Värm-

lands

Koppar-

bergs

Gävle-

borgs

Väster-

norr-

lands

Jämt-

lands

Väster-

bottens

Norr-

bottens

— 1 157

— 930

— 400

— 1 633

— 1 365

— 300

— 1 511

— 930

+ 1 300

— 1 806

— 1 707

— 300

— 1 573

— 1 786

— 1 500

— 1 846

— 1 211

+ o

— 171

— 1 653

— 1 300

1964...................

1965...................

Den redovisade utvecklingen bör, framhåller arbetsmarknadsstyrelsen,

ses mot bakgrund av bl. a. att de arbetsmarknadspolitiska insatserna inklusive

de lokaliseringsstödjande åtgärderna kraftigt ökat i skogslänen under

senare år. Vidare anföres:

Styrelsen vill i detta sammanhang nämna att sammanlagt 421 arbetsställen

inom det s. k. norra stödområdet under de tre åren 1963, 1964 och 1955

erhållit stöd via statskommunala beredskapsarbeten, investeringsfonder och

statligt lokaliseringsstöd. Som en direkt följd av de av stödet betingade investeringarna

vid dessa 421 arbetsställen beräknas sysselsättningen öka med

13 400 personer varav med nära 5 000 inom Norrbottens och Västerbottens

län. Metall- och verkstadsindustrin svarar för nära 50 procent av den sammanlagda

beräknade sysselsättningsökningen inom stödområdet. De beslut

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

om lokaliseringsstödjande åtgärder soin hittills (den 11 mars 1966) fattats

efter den 31 december 1965 beräknas resultera i en ytterligare sysselsättningsökning

på ca 150 personer i de två nordligaste länen.

Avslutningsvis anför arbetsmarknadsstyrelsen, att enligt dess uppfattning

den snabba strukturomvandlingen inom framför allt jord- och skogsbrukssektorn

kommer att trots den förbättring av arbetsmarknadsläget som skett

inom stödområdet ännu under lång tid inom denna del av landet och då

i synnerhet inom de nordligaste länen medföra behov av kraftiga arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, såväl rörlighetsstimulerande som lokaliseringsbefrämjande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län berör mottagandet och verkningarna av

det statliga lokaliseringsstöd som införts från och med den 1 juli 1965.

Länsstyrelsen finner att denna nya stödform obestridligen mottagits mycket

positivt av företagen. Drygt 100 företag har erhållit bidrag och lån till en

beräknad investeringskostnad i byggnader om 136 miljoner kronor och med

en beräknad sysselsättningsökning om 2 900 personer. Den nyligen beslutade

starkare koncentrationen av stödinsatserna till de första åren av försöksperioden

är mot bakgrund härav enligt länsstvTelsens mening väl motiverad.

Den sammanlagda beräknade sysselsättningseffekten av olika lokaliseringspolitiska

åtgärder i Norrland under åren 1963—1965 finner länsstyrelsen

vara betydande. Till stöd för sin uppfattning åberopar länsstyrelsen

följande sammanställning:

Län

Antal arbetsställen

Beräknad byggnads- kostnad 1 000-tal kr.

Beräknad sysselsätt- ningsökning

BD..................

94

207 665

3 166

AG..................

75

85 275

1 790

Z....................

29

32 199

1 311

Y...................

70

275 925

2 246

X...................

59

160 370

2 205

Norrland.............

327

761 434

10 713

Riket................

439

930 337

15 873

I anslutning därtill anföres:

Den av lokaliseringsåtgärderna föranledda beräknade sysselsättningsökningen

åstadkommes givetvis icke omedelbart utan får ses som en successiv

utbyggnad. Till den direkta sysselsättningseffekten får emellertid också

läggas den indirekta effekten, som kan väntas uppstå inom servicesektorn

och genom utläggning av legoarbeten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar om att den del av detta

län som ingår i norra stödområdet alltsedan 1930-talet varit föremål för såväl

centrala som regionala myndigheters stödåtgärder. För att en varaktig

och konstruktiv förbättring av områdets lokaliseringsförutsättningar skall

åstadkommas krävs dock, framhåller länsstyrelsen, att ytterligare insatser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 11)66

157

görs främst i fråga om förbättringar av områdets kommunikationer samt

allmänna service. De kommunikationsprojekt man från länsmyndigheternas

sida i första hand önskar få realiserade gäller upprustningen av länsväg

924, Munkedal—Färgelanda, och länsväg 1(14, Strömstad—Åmål. En

upprustning av dessa vägförbindelser till en god standard kommer att medföra

snabba förbindelser mellan norra Bohuslän och industriområdena i

Värmland och Bergslagen.

Beträffande upprustningen av allmän service erinrar länsstyrelsen om

att den i skilda sammanhang framhållit betydelsen av ett gymnasium i

Strömstad. Goda utbildningsmöjligheter har, påpekar länsstyrelsen, i lokaliseringssammanhang

visat sig innebära en klart positiv faktor vid val mellan

eljest likvärdiga orter.

Länsstyrelsen säger sig med det anförda ha velat ge exempel på aktiva insatser

som bör göras från statsmakternas sida och vilka enligt dess mening

skulle kunna medföra påtaglig lokaliseringsfrämjande effekt.

Skulle fråga uppkomma om lokalisering av statlig företagsamhet till norra

Bohuslän, vilken kan hänföras till områdets läge eller naturliga förutsättningar

i övrigt, anser länsstyrelsen att dylik verksamhet självfallet bör

etableras.

Länsstyrelsen i Värmlands län konstaterar att det lokaliseringsstöd som

hittills kommit det värmländska näringslivet till del har varit av stor betydelse.

Ett behov av ytterligare åtgärder anses emellertid finnas:

Särskilda svårigheter föreligger när det gäller att stödja företagsamhet

i de vidsträckta glesbygderna i länets norra delar, där befintliga tätorter är

små och litet utvecklade som serviceorter. Önskvärt vore i hög grad om stöd

kunde utformas som beredde ökade utkomstmöjligheter för de arbetskraftsreserver

som av olika skäl dröjer sig kvar i dessa bygder.

I fråga om en utvidgad lokaliseringspolitisk verksamhet anför länsstyrelsen:
Naturligtvis

är det ännu för tidigt att uttala sig om hur det enskilda näringslivet

kommer att tillvarata de möjligheter som det lokaliseringspolitiska

stödet enligt gällande grunder innebär och i vilken omfattning statsmakternas

intentioner kan förverkligas. En utvidgad lokaliseringspolitisk

verksamhet inom vissa delar av stödområdet kan ur olika synpunkter visa

sig befogad, och i det läget synes även en ökad statlig företagsamhet på del

industriella området kunna diskuteras.

En utvidgning av den statliga företagsamheten är emellertid en fråga med

vidsträckta konsekvenser i olika hänseenden och bör enligt länsstyrelsens

mening bedömas i ett vidare sammanhang än mot bakgrund av den nuvarande

stödverksamheten. Skulle de lokaliseringspolitiska resultaten innebära

ett främjande av utvecklingen endast i begränsade delar av norra stödområdet,

anser länsstyrelsen det vara angeläget att lokaliscringsverksamhetens

mål och medel åter prövas och att detta sker genom en allsidig utredning

grundad på erfarenheterna av de hittillsvarande Iokaliscringspolitiska

åtgärderna samt den successivt ökade kännedomen om utvecklingstendenserna

— både i regionalt och strukturellt hänseende.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Uankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner det likaledes vara väl tidigt att redan

nu mera bestämt uttala sig om huruvida de beslutade lokaliseringsåtgärderna

fullt ut kommer att få åsyftad effekt. Om motionärernas tveksamhet

härvidlag skulle visa sig berättigad bör staten på olika vägar ingripa för att

avhjälpa uppkomna svårigheter för berörd befolkning.

Beträffande huvudfrågan i motionerna uttalar länsstyrelsen:

Visar det sig att den privata företgsamheten inte anser sig kunna etablera

sig i vissa områden tyder detta i allmänhet på att fullgoda samhällsoch

företagsekonomiska förutsättningar saknas för en sådan lokalisering.

Strukturomvandlingen får därvid accepteras och man måste inse dess betydelse

för den samlade välståndsutvecklingen.

Likväl kan vissa delar av landet med fullt acceptabla förutsättningar på

grund av olika tröghetsfaktorer komma att tilldra sig ringa eller inget intresse

för etablering från det enskilda näringslivets sida. Om etableringar

av statliga företag i sådana områden kan skapa en industriell miljö, som i

sin tur kan stimulera etablerandet av privat företagsamhet bör sådana statliga

initiativ komma till stånd. Sådan etablering av statlig företagsamhet

måste dock enligt länsstyrelsens uppfattning baseras på vedertagna samhälls-

och företagsekonomiska principer vilket bland annat innebär att företagen

och de orter där de kan komma att förläggas måste ha förutsättningar

att på lång sikt självständigt utvecklas. Sålunda bör lokalisering av statlig

företagsamhet inte få formen av tillfälliga stödåtgärder för att mildra en

allmänt accepterad och samhällsekonomiskt önskvärd utveckling.

Länsstyrelsen påpekar att Kopparbergs län hör till de län som alltjämt

har en negativ flyttningsbalans. Flyttningsförlusten under de senaste fyra

åren utgör ca 8 700 personer. Av denna förlust hänför sig ca 3 700 till de

områden av länet, som ingår i norra stödområdet, medan sålunda flyttningsförlusten

i den övriga delen av länet uppgår till ca 5 000 personer,

motsvarande ca 57,5 procent av länets totala flyttningsförluster. Länets

tolkmängdsförlust nnder denna period uppgår till ca 4 100 personer, varav

ca 3 400 personer inom stödområdesdelen. Med utgångspunkt i dessa förhållanden

tar länsstyrelsen upp frågan om lokaliseringsstödets geografiska

fördelning och anför:

Trots i övrigt goda förutsättningar ur lokaliseringssynpunkt har orter

inom länet men utanför stödområdet haft svårt att dra till sig företag i konkurrens

med orter inom stödområdet, främst då orter utefter norrlandskusien.

Detta trots att de sistnämnda orternas allmänna lokaliseringsförulsättningar

i många fall torde vara sämre än i orterna i Kopparbergs län.

Länsstyrelsen vill därför framhålla önskvärdheten av att redan inom ramen

för beslutade stödformer ges större möjligheter än hittills för lokaliseringsstöd

till orter i länet belägna utanför stödområdet. Redan en förhållandevis

ringa insats kan nämligen enligt länsstyrelsens mening vara tillräcklig för

att \ända den nuvarande flyttningstrenden i dessa områden i en mera positiv

riktning. Om en sådan insats inte kan komma till stånd är det risk för

att utflyttningstakten förblir oförändrad, vilket självfallet kan ge allvarliga

återverkningar på olika samhällsområden.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

39

Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att — innan staten organiserar

egen företagsamhet i av motionärerna avsett syfte — samhället genom lokaliseringsstöd

bör utnyttja möjligheterna att stimulera enskild verksamhet

i härför väl lämpade orter belägna utom stödområdet men i län med stora

flyttningsförluster.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför i sitt yttrande, vilket delvis refererats

ovan, sammanfattningsvis att länsstyrelsen finner att de hittillsvarande

statliga åtgärderna för åstadkommande av en ökad industriell verksamhet

i Norrland varit av en betydande omfattning. Den aktivitet som präglar

den nuvarande lokaliseringsverksamheten talar enligt länsstyrelsens mening

för en fortsatt snabb utbyggnad och breddning av näringslivet i norrlandslänen.

På grund härav finner länsstyrelsen motiverat att man avvaktar

resultaten av den pågående försöksverksamheten innan ytterligare statliga

åtgärder vidtages i form av en aktiverad utbyggnad av statliga företag.

I motionerna har hävdats, att den regionala fördelningen av den med

lokaliseringsstöd utbyggda industriella verksamheten varit ojämn. Chefen

för inrikesdepartementet har i årets statsverksproposition gjort ett uttalande

i denna fråga och därvid framhållit, att lokaliseringsstödets storlek

bör differentieras med hänsyn till angelägenhetsgraden ur lokaliseringspolitisk

synpunkt. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. Härigenom torde,

säger länsstyrelsen, en utveckling, som samhällsekonomiskt ter sig mest

gynnsam, kunna bäst befrämjas.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län har goda erfarenheter av lokaliseringspolitikens

hittillsvarande resultat. Länsstyrelsen lämnar följande

uppgifter:

Under verksamhetens första halvår till och med december 1965 beviljades

i lokaliseringsstöd till Västcrnorrlands län ett totalt belopp på 19 miljoner

kronor, vilket av företagen beräknades ge en sysselsättningsökning på omkring

375 personer. Intresset för fortsatt expansion med hjälp av lokaliseringsstöd

har varit lika påtagligt under 1966. Fram till och med den 21 mars

har ytterligare 13 miljoner kronor beviljats eller tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsen

med en beräknad sysselsättningsökning på omkring 190 personer.

Därutöver har länsstyrelsen tillstyrkt lån och bidrag uppgående till

2,6 miljoner kronor och har ärenden under utredning av storleksordningen

9 miljoner kronor i totalt stöd.

Det bör i detta sammanhang anmärkas att de hittills beviljade medlen

nästan uteslutande anslagits till expansion av redan befintliga industrier i

länet. Endast en nylokalisering till länet har ifrågakommit, vilken har tagit

1,3 miljoner i anspråk av totalt beviljade eller tillstyrkta 32 miljoner kronor.

Beträffande statlig industriell verksamhet uttalar länsstyrelsen följande:

Länsstyrelsen finner i och för sig riktigt och önskvärt att man som ett

komplement till den nuvarande satsningen på privata företag även söker

aktivera den statliga företagsamheten. I Västcrnorrlands län är det i första

opaginerad Kontrollera mot PDF

4tl Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 11)66

hand försvarets fabriksverks tvätteri i Långsele och Svenska Tobaks Aktiebolagets

fabrik i Härnösand, soin i viss utsträckning kan ge kompensation

för den friställning av arbetskraft som förorsakas av rationalisering exempelvis

inom statens järnvägar och televerket. Det torde finnas förutsättningar

för en expansion vid såväl försvarets tvätteri som tobaksfabriken.

En inskränkning i verksamheten i Långsele och Härnösand skulle å andra

sidan bli mycket kännbar, då dessa orter ännu inte har den differentierin«

av näringslivet, att en omställning till annan verksamhet kan ske utan bety”

dande olägenheter för såväl ifrågavarande orter som de anställda.

Lansstyrelsen finner det sålunda principiellt riktigt att den statliga industriella

verksamheten aktiveras inom stödområdet dels genom utbyggnad

av redan befintliga statliga verksamhetsgrenar och dels genom utläggning

av filialer eller nystartande av företag. Bedömningsgrunderna bör därvid

vara desamma, som gäller för det statliga lokaliseringsstödet åt den privata

företagsamheten.

Sammanfattningsvis anför länsstyrelsen:

Den av riksdagen år 1964 beslutade statliga lokaliseringspolitiken har

bedrmts allenast under tre kvartal. Säkrare erfarenheter av stödåtgärdernas

effekt torde emellertid icke kunna erhållas förrän längre tid förflutit efter

det åtgärderna vidtagits. Ytterligare något eller några års erfarenheter av

nuvarande statliga stödverksamhet synes därför böra avvaktas innan man

överväger att vidtaga åtgärder av i vart fall den omfattning, som föreslagits

i motionerna I: 119 och II: 162.

Länsstyrelsen i Jämtlands län behandlar särskilt frågan huruvida lokaliseringsstödet

medverkar främst till nyetablering av företag eller till utbyggnad

av befintliga företag. Länsstyrelsen yttrar:

Det ar naturligt att vänta sig att den industriella expansionen i vårt land

endast till en begränsad del utgörs av nyetableringar av produktionsenheter.

Av manga skäl tar sig produktionsökningar i allmänhet uttryck i utvidgningar

av befintliga industrier. Resultatet av den statliga lokaliseringsstödverksamheten

under andra halvåret 1965 tyder på att också lokaliseringss

odet i huvudsak är ägnat att stimulera redan existerande industrier till

utbyggnader. Sålunda avsåg cirka 90 procent av alla beviljade ärenden rörande

stöd till industrier före årsskiftet 1965/66 sådan utbyggnader. I Jämtlands

lan, som ar landets industrifattigaste, har lokaliseringsstödet hittills

gett mycket blygsamma effekter i fråga om nya arbetstillfällen. Vid årsskiftet

1965/66 hade endast 1 procent av de till denna tidpunkt beviljade lokalisermgsmedlen

tilldelats industrier i länet.

Den styrning av industrilokaliseringen inom landet mot det s. k. norra

stodomradet, som det statliga lokaliseringsstödet åsyftar, tenderar uppenbarligen

att ge till resultat en påtaglig förstärkning av industrien endast

inom mycket begränsade delar av stödområdet. I dess nuvarande utformning

synes sålunda det statliga lokaliseringsstödet blott i begränsad omfattning

kunna komma att bidraga till industrialisering inom tidigare svagt

industrialiserade områden. Länsstyrelsen vill därför framhålla det angelägna

i att man söker åstadkomma en längre driven styrning av industrilokaliseringen

och en längre gående differentiering av lokaliseringsstödet inom

stödområdet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kankoutskotteis utlåtande nr 27 år 1966

41

Beträffande motionerna om en utvidgning och aktivering av statlig företagsamhet

inom norra stödområdet uttalar länsstyrelsen att eu strävan i denna

riktning måste ses som ett värdefullt och angeläget komplement till det

statliga lokaliseringsstödet och som ett viktigt led i den förda lokaliseringspolitiken.

Länsstyrelsen säger sig med tillfredsställelse hälsa åtgärder i syfte

att inom berörda delar av landet vidga ramen för statlig företagsamhet. Mot

bakgrund av vad länsstyrelsen anfört vill den emellertid framhålla att en

sådan ökad statlig företagsamhet i huvudsak bör inriktas på de delar av

stödområdet, där en förstärkning bedömes mest angelägen och den industriella

expansionen trots det statliga lokaliseringsstödet är svag.

Länsstyrelsen i Västerbottens län lämnar först följande uppgifter om lokaliseringsstöd

inom länet:

Till dags dato (den 24 mars 1966) har till länsstyrelsen ingivits 65 ansökningar

om lokaliseringsstöd, varav två ansökningar avser samma projekt i

något olika versioner. Oberäknat den tidigare av nämnda två ansökningar

avser ansökningarna ett totalt investeringsbelopp om 155 milj. kr. och en

beräknad sysselsättningseffekt av ca 1 706 nya arbetstillfällen. Endast sju

av dessa avser nyetableringar på den tilltänkta lokaliseringsorten. I ytterligare

två fall kan företagets lokalisering bedömas vara relativt obunden.

Dessa nio ansökningar avser ett totalt investeringsbelopp om 26 Mkr. och en

sysselsättningseffekt om ca 430 personer.

Även vid nyetableringar är, framhåller länsstyrelsen, valfriheten i fråga

om lokalisering långt ifrån fullständig:

Exempelvis är AB Astras anläggning (8 milj. kr., 131 arbetstillfällen)

motiverad av närheten till Umeå universitet. Det har således inom Västerbottens

län rått en markant brist på lokaliseringsmässigt påverkbara projekt,

varför möjligheterna att genom lokaliseringsstöd påverka näringslivets

geografiska strukturomvandling varit i det närmaste obefintliga. Lokaliseringsstödet

har främst inneburit en kraftig och välkommen stimulans till

länets expansiva regioner.

Länsstyrelsen behandlar därefter förutsättningarna för lokaliseringspolitisk

verksamhet i olika regioner inom länet:

Genom att utnyttja sin kontroll över företagens investeringsfonder har

AMS lyckats till Lycksele rekrytera två filialer till storföretag i verkstadsbranschen

med en beräknad initialsysselsättning om tillsammans ca 100

personer. Rent statlig verksamhet inom länet representeras framför allt av

Umeå universitet, televerkets planerade anläggning i Skellefteå och Stekenjokksprojektet

i Vilhelmina.

Näringslivet i Umeåregionen och i synnerhet i Skellefteåregionen (regionbegreppet

lämnas här avsiktligt utan definition) synes ha en sådan struktur

att det genom att utnyttja möjligheterna till statligt lokaliseringsstöd bör

kunna underhålla en rask expansion. Om åter denna expansion blir tillräckligt

snabb för att absorbera den arbetskraft som successivt kommer att

friställas inom skogs- och jordbruk samt inom vissa industrier, kan cj med

säkerhet bedömas förrän ytterligare erfarenheter vunnits om lokaliseringsstödets

verkningar.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

I skarp kontrast mot förhållandena i Umeå och Skellefteå gäller för Lycksele

att näringslivet där ej har förmågan att med hjälp av lokaliseringsstöd

underhålla den expansion som erfordras för att säkerställa Lyckseles framtida

status. De industriföretag i Lycksele som för närvarande arbetar för

andra än lokala marknader är få och små och inger som grupp betraktade

föga hopp om en sysselsättningsexpansion av den omfattning som fordras

för att Lycksele skall förbli en livskraftig ort. Näringslivet i Lycksele är

nästan uteslutande inriktat på centralortsfunktioner för Västerbottens lappmark,

som vid senaste årsskifte hade en folkmängd om 56 tusen innevånare,

vilken för närvarande minskar i en takt av 2,5 procent årligen. Näringslivet

i Lycksele är således nästan helt beroende av en krympande marknad. En

ändring av detta förhållande kräver insatser av en helt annan intensitet än

vad som hittills kunnat presteras. Detta gäller givetvis i än högre grad för

övriga serviceorter i länets inland.

Frågan om en ökad statlig insats bör ta formen av statlig företagsverksamhet

eller statligt stöd till enskilda företag måste, anser länsstyrelsen,

bedömas utifrån såväl ekonomiska som ideologiska synpunkter. Länsstyrelsen

anför:

Uppenbarligen måste det finnas något pris till vilket enskilda företag är

villiga att etablera sig i exempelvis Lycksele. Det pris som för närvarande

erbjudes (investeringsfonder, lokaliseringsstöd) synes vara otillräckligt för

att uppväga de verkliga och förmodade nackdelar som en sådan etablering

innebär för företaget. De verkliga nackdelarna (t. ex. sämre kommunikationer,

ökade svårigheter att rekrytera kvalificerad personal) äro desamma

för statliga som för enskilda företag.

Man bör ej, säger länsstyrelsen vidare, fästa alltför stora förhoppningar

vid att lokalisering av industrier, vare sig enskilda eller statliga, till en viss

ort automatiskt skulle resultera i uppkomsten av ytterligare industriföretag

på orten. Ett sådant resultat beror bl. a. på de ursprungliga företagens behov

och önskan att använda underleverantörer. Däremot utgör givetvis varje

sysselsättningsökning (eller utebliven sysselsättningsminskning) i basindustrier

ett underlag för företag inom servicesektorn.

Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att förutsättningar föreligger för

en tillfredsställande expansionstakt i Umeå- och Skellefteåregionerna, men

att detta ej är fallet i Lycksele. Ett beslut om omfattande statliga insatser

i Lycksele måste enligt länsstyrelsens mening grundas på politiska snarare

än på ekonomiska överväganden, varför länsstyrelsen ej finner anledning

att uttala sig i denna fråga.

Länsarbetsnämnden i Norrbottens län framhåller att för huvudparten av

de statliga företagen i länet en betydande investeringsexpansion noterats

under en följd av år:

Särskilt LKAB har genomfört betydande investeringar och har för närvarande

ett stort utbyggnadsprogram. ASSI och NJA har likaledes gjort

stora utbyggnader. De gjorda investeringarna har inneburit en betydande

rationalisering och mekanisering. Detta i sin tur har medfört en icke obe
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

43

tydlig minskning av antalet anställda i statsföretagen i länet. Avsevärda

minskningar har således förekommit hos hland annat domänverket, LKAB

och statens vattenfallsverk, hos domänverket och LKAB främst beroende på

rationaliseringar av respektive verksamheter, hos vattenfallsverket beroende

på att stora utbyggnader håller på att slutföras. Av allt att döma kommer

denna utveckling att fortsätta, främst då på skogsbrukets område. Ansträngningar

görs att utveckla arbetsmetoder med betydligt större maskininsats

än hittills. Detta kommer att medföra en fortsatt minskning av arbetskraft.

I anslutning till länsarbetsnämndens yttrande påpekar länsstyrelsen i

Norrbottens län att LKAB, ASSI och NJA, d. v. s. statsägda aktiebolag, svarar

för ca 55 procent av den industriella sysselsättningen inom länet. Samtidigt

som arbetskraftsefterfrågan inom den statliga sektorn av länets näringsliv

är avtagande indikerar ålderssammansättningen av länets befolkning

ett i förhållande till avgången ur de yrkesverksamma åldrarna ökat

utbud av arbetskraft.

Mot den rådande utvecklingen kan, framhåller länsstyrelsen, ställas de

medel som för närvarande står till buds i lokaliserings- och rörlighetsfrämjande

syfte. Länsstyrelsen fortsätter:

Den förra verksamheten har otvivelaktigt fått en god start i länet, speciellt

i kustlandet, men dessa medel kan ändock inte helt lösa problemen.

Länet kommer att under lång tid kunna utbjuda stora arbetskraftsresurser,

som inte enbart genom ovan nämnda åtgärder kommer att kunna tillföras

produktionen. Den främsta anledningen synes vara att betydande delar av

den friställda arbetskraften är trögrörlig ur geografisk synpunkt. Såväl erfarenheten

som undersökningar visar detta. Förhållandet resulterar utan

åtgärder i en ur samhällets och näringslivets synpunkt icke önskvärd låg

produktivitet per capita.

Länsstyrelsen vill även rikta uppmärksamheten mot ett delproblem i det

föreliggande problemkomplexet:

Kraftiga koncentrationstendenser mot tätorterna och främst kustregionens

tätorter kan iakttagas. Delvis är detta eu önskvärd utveckling, attraktiva

och expansionsdugliga regioner skapas därigenom, men utvecklingen

kan ej och får ej drivas för långt.

För att belysa förhållandena kan nedanstående siffror anföras. Norrbottens

kustland representerat av Fiteå-, Boden-, Luleå-, Kalix- och Haparandablocken

svarar för ca 54 procent av länets befolkning. Den sedan den 1 juli

1965 pågående lokaliseringsverksamheten, inklusive investeringsfondernas

frisläppande i speciella fall, har skapat 1 300 arbetstillfällen i kustlandet och

70 i inlandet. Kustlandet med 54 procent av länets invånare har alltså erhållit

ca 95 procent av de nyskapade sysselsättningstillfällena. Inlandet

med 46 procent av invånarantalet svarar endast för ca 5 procent av lokaliseringsresultatet.

Det finns ingenting som tyder på att denna tendens, med

nuvarande lokaliseringspolitiska medel, kommer att ändras.

Med tanke på att den redan befintliga industrin, bortsett från gruvindustrin,

i huvudsak är lokaliserad i kustlandet, kan resultatet av den spontana

tillväxten under motsvarande tid förväntas ha kommit enbart kustlandet

till godo. Läggs därtill alt rationaliseringsförlusterna till största delen

drabbar det område som här betecknats inlandet, framstår utvecklingen som

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

mycket oroande. Av flera skäl kan en sådan utveckling enligt länsstyrelsens

uppfattning inte få fortsätta. Svåra problem, inte bara för länet utan även

för landet som helhet skulle i så fall skapas av samhällsekonomisk och försvarspolitisk

natur.

Avfolkningen i inlandet får inte tillåtas gå så långt, att ett rationellt utnyttjande

av där befintliga naturtillgångar förhindras. I inlandet måste skapas

underlag för några centralorter av den karaktär, att de kan ge den fullständiga

service, som inte kan ges i mindre tätorter. De människor, som

kommer att vara sysselsatta i exploateringen av naturtillgångarna, har rätt

att kräva underlag för en rimlig service. Enligt länsstyrelsens uppfattning

kan skapandet av dessa centralorter med väl utbyggda servicefunktioner

och därmed även skapandet av underlag för en rimlig kommunal ekonomisk

stabilitet endast ske genom en utbyggd statlig industriell verksamhet på

några punkter i inlandet.

Sammanfattningsvis säger sig länsstyrelsen vilja kraftigt understryka,

att ett rationellt nyttjande av dels befintliga naturtillgångar och dels tillgängliga

arbetskraftsresurser kräver en aktivisering av den statliga sektorn.

Detta kan, säger länsstyrelsen, endast ske genom tillkomsten av statlig

industriell verksamhet på några valda punkter i inlandet. Nuvarande lokaliseringspolitiska

medel anses ej vara och ej komma att bli tillräckliga för

en utveckling i önskvärd riktning. Kraftigare åtgärder måste därför enligt

länsstyrelsens uppfattning vidtagas.

Även länsarbetsnämnden i Norrbottens län finner det önskvärt med en

aktivisering av den statliga sektorn som kan medföra en sysselsättningsförstärkning.

Lokaliserings- och sysselsättningsproblem i Norrbottens län (motionerna 1:542

och 11:669)

Länsstyrelsen i Norrbottens län hänvisar i huvudsak till sitt ovan refererade

yttrande över motioner om aktivisering av den statliga företagsamheten

i stödområdet. Länsstyrelsen framhåller att åtgärder oundvikligen

gen måste vidtagas för att i dagens läge effektivt tillvarata befintliga, outnyttjade

produktionsresurser och därmed skapa möjlighet till fortsatt nyttjande

av dessa och andra resurser i ett fortvarighetstillstånd. Länsstyrelsen säger

sig också vilja ånyo med skärpa understryka angelägenheten av en ökad

statlig industriell verksamhet i länet. Slutligen uttalar länsstyrelsen, att

en liberalisering av möjligheterna att erhålla lokaliseringsstöd för turistprojekt

torde kunna medföra betydande effekter.

Utskottet

De riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik som fastställdes av riksdagen

hösten 1964 har varit i praktisk tillämpning sedan början av inneva
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1!)66

45

rande budgetår, d. v. s. något mer än tre kvarts år. Den grundliga prövning

av dessa riktlinjer, som skedde i anslutning till Kungl. Maj :ts proposition

nr 185 år 1964 (BoU:s uti. nr 48), blev i vissa delar upprepad under våren

1965, då motionsledes ett flertal yrkanden framfördes bl. a. om vissa ändringar

i de kort dessförinnan fastställda riktlinjerna, som då ännu inte

börjat sättas i verket (BoU:s uti. nr 6). Riksdagen avvisade emellertid motionärernas

förslag, vilka avsåg lokaliseringsstödets geografiska avgränsning,

utredning om servicestöd till befolkningen i vissa glesbygder, införandet

av kreditgarantier i lokaliseringspolitiskt syfte, utredning av lokaliserings-

och näringspolitikens effekt för skilda delar av landet samt förhandlingar

om en utjämning av bensin- och oljepriserna.

Vid årets riksdag har ånyo en rad frågor rörande lokaliseringspolitikens

inriktning och utformning aktualiserats. Riksdagen har tidigare i år i enlighet

med bankoutskottets hemställan avslagit motioner angående planeringsråden

i länen (uti. nr 9) och om viss differentiering av drivmedelspriserna

(uti. nr 12). Motioner om användande av beskattningsystemet i lokaliseringspolitiskt

syfte har behandlats av bevillningsutskottet (uti. nr 6)

och på dess hemställan avslagits av riksdagen. Till statsutskottets prövning

har överlämnats dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning

om anslag för lokaliseringspolitiska ändamål, dels ett flertal motioner

avseende sådana anslag. Med hänsyn till sambandet mellan lokaliseringspolitik

och arbetsmarknadspolitik har vissa spörsmål rörande lokaliseringsstöd

också tagits upp i motioner i anledning av Kungl. Maj :ts proposition

nr 52 angående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken. De lokaliseringspolitiska

frågor som sålunda behandlas av statsutskottet (uti. nr

107) gäller en ökning av anslaget till lokaliseringsbidrag, avsedd att täckas

genom minskning av anslaget till allmänna beredskapsarbeten, lokaliseringsstöd

för uppförande av lokaler för industri-, hantverks- och serviceföretag,

utredning om bl. a. eu regelmässig redovisning av utvecklingen av

lokaliseringsstödet samt ett principuttalande angående avvägningen mellan

å ena sidan lokaliseringspolitiska åtgärder, å andra sidan rörlighetsstimulerande

åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens ram. Till vad som här redovisats

kommer så de motioner som behandlas i bankoutskottets förevarande

utlåtande. Dessa bär till en del remissbehandlats, varigenom inkommit ett

rikhaltigt material av fakta och synpunkter, i allt väsentligt redovisat tidigare

i detta utlåtande.

En omständighet av central betydelse vid utskottets bedömning av motionerna

har varit att nuvarande riktlinjer för lokaliseringspolitiken varit

gällande blott en kort tid, mindre än ett år. Det synes utskottet naturligt

att mycket starka skäl måste förebringas för alt det skall te sig motiverat

all redan nu besluta om principiellt betydelsefulla ändringar i dessa riktlinjer

eller vidtaga långtgående åtgärder till komplettering av dem som

eljest kommer till stånd. En sådan inställning har synts utskottet väl för
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

enlig med den av riksdagen antagna grundsatsen att verksamheten under

den nu inledda femåriga försöksperioden skall kunna anpassas med hänsyn

till vunna erfarenheter och ändrade förutsättningar.

I detta sammanhang må erinras om att Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen

(bil. 13, s. 71 f.) föreslagit vissa modifikationer beträffande det lokaliseringspolitiska

stödet. Det gäller här dels en inskränkning av norra

stödområdet, dels ett bemyndigande som gör det möjligt att få till stånd

etablering och utbyggnad av företag inom detta område i något snabbare

takt än vad en anslagsmässigt jämn fördelning av den för en femårsperiod

bestämda medelsramen medger.

Innan utskottet går närmare in på de förslag som väckts i motionerna

vill utskottet uttala, att utskottet med tillfredsställelse erfarit att intresset

för lokalisering inom stödområdet uppenbarligen är stort och att det därför

finns anledning att hoppas på en tydlig positiv effekt av de nu inledda

stödåtgärderna.

Av de förslag som väckts i de föreliggande motionerna tar utskottet först

upp dem som avser det lokaliseringspolitiska stödets geografiska avgränsning.

I motionerna I: 215 och II: 277, I: 315 samt I: 553 och II: 666 hemställes

i olika ordalag att ett särskilt stödområde skall inrättas i östra Götaland

och bli föremål för lokaliseringspolitiska åtgärder enligt samma grunder

som det norra stödområdet. I motionen II: 662 föreslås a/tt Gotland

skall utgöra ett särskilt stödområde; motionärerna framhåller dock att ett

beslut härom bör ses som ett första steg i riktning mot införandet av ett

mera omfattande stödområde i östra Götaland. Filipstads, Storfors, Hagfors

och Munkfors kommunblock i Värmlands län föreslås i motionen 11:279

bli inlemmade i norra stödområdet. Vidare begäres i motionerna I: 554 och

11:661 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall understryka betydelsen

av att behovet av lokaliseringsstöd i områden utanför norra stödområdet

beaktas i pågående utredningsarbete i lokaliseringsfrågan.

Utskottet vill i detta sammanhang först erinra om vad föredragande departementschefen

i statsverkspropositionen anfört om norra stödområdets

avgränsning. Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit att från stödområdet

skall undan tas Säffle-området i Värmlands län samt de delar av Göteborgs

och Bohus län och Älvsborgs län som nu ingår i området. I anslutning till

detta förslag uttalar departementschefen att det enligt hans mening är

uppenbart, att det inom stödområdet föreligger avsevärda skillnader mellan

olika regioner i fråga om behovet av lokaliseringsstöd. Detta anses i första

hand böra beaktas på så sätt att stödets storlek differentieras med hänsyn

till angelägenhetsgraden från lokaliseringspolitisk synpunkt. I den mån de

sysselsättnings- och lokaliseringspolitiska målen successivt blir realiserade

inom stödområdet föreslås därför Kungl. Maj :t äga meddela de beslut som

föranleds härav. Departementschefen understryker att orter som ligger

inom en region utanför stödområdet inte till följd därav är undandragna

möjligheten till lokaliseringspolitiska åtgärder.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bnnkoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

47

Det har ålagts statsutskottet och icke bankoutskottet att taga ställning

till vad departementschefen sålunda anfört. Bankoutskottet har emellertid

velat återge departementschefens synpunkter, då de synes vara av betydelse

för bedömningen av frågan om en utvidgning av stödområdet. Det

framstår för utskottet som klart att resurserna för lokaliseringspolitiskt

stöd måste sättas in i de regioner där behovet är störst och att en spridning

av stödet över alltför stort område medför risk för att dessa regioner blir

otillräckligt tillgodosedda. Utskottet har tidigare år framhållit att strukturomvandlingen

gör sig starkast gällande i Norrland och att olika slags

samhällelig service allmänt sett är svårare åtkomlig för invånarna inom

norra stödområdet än för dem som är bosatta söder därom. Vad som anförts

av motionärerna och i remissutlåtandena synes icke jäva denna uppfattning.

De strukturomvandlingsproblem som uppstår i de av motionärerna

berörda områdena bör därför enligt utskottets mening inte lösas genom

att större delar av landet hänföres till särskilt stödområde. Lösningen

ligger snarare i att den flexibilitet, som kännetecknar systemet med lokaliseringspolitiska

stödåtgärder, utnyttjas och att det sålunda i de särskilda

fall då så synes motiverat prövas huruvida orter utanför stödområdet bör

bli delaktiga i lokaliseringsstödet. En sådan prövning måste givetvis inordnas

i en total bedömning av utvecklingstendenserna i skilda delar av landet.

Länsstyrelsen i Gotlands län har tillstyrkt att länet införlivas med norra

stödområdet och därvid som motivering bl. a. anfört, att de kriterier, som

angivits för lokaliseringsstöd i övriga delar av landet »i särskilda fall»,

icke synes medge sådant stöd i de situationer som uppkommer på Gotland.

Utskottet vill med anledning härav framhålla, att de »särskilda fall» som

i enlighet med riktlinjerna beskrives i gällande kungörelse om statligt lokaliseringsstöd

är att betrakta som en exemplifiering och alltså inte utesluter

positivt ställningstagande till ansökningar om sådant stöd även i andra

fall.

Sammanfattningsvis anser utskottet det icke motiverat att de av motionärerna

angivna områdena i östra Götaland blir jämställda i fråga om lokaliseringsstöd

med de delar av landet som ingår i norra stödområdet. Utskottet

förutsätter vid detta ställningstagande att Kungl. Maj :t även fortsättningsvis

— i enlighet med bl. a. vad som anförts i årets statsverksproposition

— beaktar de behov av lokaliseringsstöd som kan föreligga även utanför

norra stödområdet.

Med det sagda har utskottet velat avstyrka yrkandena i motionerna

I: 215 och II: 277, I: 315 -samt I: 553 och II: 666 om jämställande av vissa

områden i östra Götaland med norra stödområdet.

Likaledes har utskottet härmed velat avstyrka motsvarande yrkande i

motionen I: 662 beträffande Gotland. I fråga om Gotland vill utskottet med

hänsyn till dess geografiska läge ytterligare anföra följande. Länsstyrelsen

och länsarbetsnämnden i Gotlands län uttrycker i sina remissyttranden

starka farhågor beträffande konsekvenserna av en ny ulflyttningsvåg från

Gotland. Utan att bestrida remissinstansernas åsikt finner utskottet skäl

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bnnkoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

påpeka, att principiellt sett en befolkningsminskning i denna region icke

nödvändigtvis behöver få negativa verkningar, under förutsättning att de

utflyttande på ett smidigt och för dem acceptabelt sätt kan inpassas i det

expanderande näringslivet i andra regioner. Verkligt allvarliga nackdelar

uppträder först om till följd av utflyttningen den kvarvarande befolkningen

reduceras till ett absolut sett så ringa antal, att befintliga serviceinstitutioner

av olika slag kommer i fara. Mot denna bakgrund räknar utskottet med

att vederbörande planerande instanser prövar vilken serviceapparat som

vid olika befolkningstal kan väntas stå till buds på Gotland och att resultatet

av en sådan prövning — vid vilken också försvarspolitiska synpunkter

kan beaktas — lägges till grund för bedömningen av om särskilda lokaliseringspolitiska

åtgärder skall anses erforderliga för Gotlands del.

Det resonemang som utskottet ovan fört beträffande östra Götaland är

tillämpligt också i fråga om de i motionen II: 279 angivna kommunblocken

i Värmlands län. Därutöver må framhållas, att utskottet i sitt utlåtande

år 1964 om riktlinjerna för lokaliseringspolitiken — under betonande av

de föreslagna lokaliseringsåtgärdernas karaktär av försöksverksamhet —

sade sig finna det naturligt att man särskilt sökte följa utvecklingstendenserna

i de områden som gränsar till norra stödområdet. Såsom framgår av

arbetsmarknadsstyrelsens remissyttrande (s. 29 ovan) har styrelsen nyligen

i två fall tillstyrkt lokaliseringslån för anläggningar i den berörda

delen av Värmland.

Vad beträffar det i motionerna 1:554 och 11:661 framförda önskemålet

om en skrivelse till Kungl. Maj :t rörande utredning om behovet av

lokaliseringsstöd utanför norra stödområdet vill utskottet framhålla, att

det får anses självklart att vederbörande instanser, länsstyrelserna och

planeringsråden likaväl som arbetsmarknadsstyrelsen och lokaliseringsberedningen,

beaktar denna aspekt av lokaliseringsproblematiken. Att så

sker synes framgå redan av vad som meddelas i statsverkspropositionen under

punkten Lokaliseringsbidrag. Utskottet finner därför icke skäl att tillstyrka

den av motionärerna föreslagna åtgärden.

Frågan om servicestöd till befolkningen i vissa glesbygder behandlas

liksom de två föregående åren i flera motioner. Dessa är motionerna

1:554 och 11:661, vilka såvitt nu är i fråga tar sikte på vissa tätorter

i Norrlands inland, motionerna 1:212 och II: 278, vari även nämnes andra

områden i landet med likande betingelser, samt motionerna 1: 543 och

II: 675, som mera allmänt behandlar glesbygdernas problem. Motionärerna

begär i samtliga fall att behovet av servicestöd till befolkningen i berörda

glesbygder skall utredas.

Utskottet tillstyrkte förra året att en utredning av detta slag skulle komma

till stånd. Till följd av kamrarnas skiljaktiga beslut i ämnet föll emellertid

förslaget om utredning. När utskottet nu ånyo tar ställning i frå
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

49

gan, kan utskottet konstatera att denna blivit föremål för uppmärksamhet

från såväl planeringsrådens som lokaliseringsberedningens sida. De

förra har genom en promemoria från inrikesdepartementet påmints om

bankoutskottets uttalande år 1964, att planeringsråden borde närmare överväga

glesbygdsbefolkningens speciella situation och framlägga härav föranledda

förslag. Sådana överväganden har enligt uppgift igångsatts på flera

håll. Den till lokaliseringsberedningen knutna expertgruppen för regional

utredningsverksamhet har vidare inlett arbetet på en undersökning av

glesbygdernas serviceproblem. I anslutning därtill har åt en särskild expert

givits i uppdrag att leda ett fortsatt forskningsarbete rörande glesbygdsproblematiken.

I detta arbete har också de fyra nordligaste länens

planeringsorgan engagerats. Under mellantiden har även nya bestämmelser

om kommunal skatteutjämning trätt i kraft, något som i viss utsträckning

förbättrat det ekonomiska läget för de kommuner för vilka ett servicestöd

enligt motionärerna skulle vara nödvändigt. Mot bakgrund av

vad här sagts finner utskottet att det syfte som avsetts bli uppnått genom

yrkandena i motionerna 1:554 och 11:661, 1:212 och 11:278 samt 1:543

och 11:675 om en utredning rörande servicestödet måste anses redan ha

blivit tillgodosett.

Liksom tidigare har även i år väckts förslag om att det statliga lokaliseringsstödet

i form av bidrag och direkta lån i viss utsträckning skall

kompletteras med kreditgarantier. I motionerna 1:278 och 11:353 samt

1:554 och 11:661 har sålunda yrkats att en kreditgarantiram för lokaliseringspolitiska

ändamål av 50 milj. kronor skall anvisas för budgetåret

1966/67.

Frågan om den ekonomiska ramen för lokaliseringsstödet har, såsom

ovan nämnts, aktualiserats även i vissa till statsutskottet hänvisade motioner,

vari föreslagits ett förhöjt anslag till lokaliseringsbidrag. Bankoutskottet

finner sig därför böra avstå från att i detta sammanhang göra

något uttalande i spörsmålet huruvida en avvikelse från den i riktlinjerna

för lokaliseringspolitiken angivna medelsramen nu bör ske. Utskottet vill

emellertid som sin uppfattning framhålla, att oavsett medelsramens omfång

en uppdelning av det statliga stödet på tre stödformer synes olämplig.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionsyrkandena om kreditgarantier.

Utskottet vill i detta sammanhang även påpeka, att kreditgarantier

i nuvarande kreditmarknadsläge knappast skulle bli något tillförlitligt

verkande komplement till de redan förekommande stödformerna.

Förhållandet mellan det 1 o k al i se r i n gspol i t i s ka stödet och det statliga

kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri som administreras av

kommerskollegium och företagareföreningarna var föremål för riksdagens

prövning i samband med fastställandet år 1964 av riktlinjer för lokali4

— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr 27

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

seringspolitiken. Därvid fastslogs, med avvisande av ett motionsyrkande i

annan riktning, att sistnämnda kreditstöd främst borde utgöra ett komplement

till den ordinarie kreditgivningen på den allmänna kreditmarknaden

och sålunda icke längre användas för renodlat lokaliseringspolitiskaändamål.

Dock framhölls, att en lokaliseringspolitisk inriktning av ett låneärende

givetvis inte skulle utesluta detta från stöd från företagareföreningarna.

På grundval av vad riksdagen sålunda uttalat har Kungl. Maj :t i april 1965

utfärdat bestämmelser för de båda stödformerna, varvid hänsyn också tagits

till dessas avgränsning från varandra.

I motionerna 1:544 och 11:672 begäres nu, att riksdagen skall besluta

om en sådan ändring av gällande bestämmelser, att garantilån och lokaliseringslån

i vissa fall kan utgå samtidigt för ett och samma investeringsprojekt.

I sin motivering för denna hemställan påtalar motionärerna en

viss brist på samstämmighet mellan de båda författningar, som reglerar

ifrågavarande stödformer, och hävdar att den ordningsföljd i vilken ansökningar

om de två formerna av statligt stöd inges kan bli av avgörande

betydelse för om båda eller endast endera av'' stödformerna står till buds.

Utskottet förutsätter att avsikten med formuleringen av de nämnda författningsbestämmelserna

endast varit att förebygga en sådan kombination

av de båda stödformerna som enligt riksdagens beslut 1964 icke borde förekomma.

Vad gäller motionärernas hemställan anser sig utskottet inte kunna

tillstyrka en ändring av den gränsdragning mellan olika stödformer

som för närvarande gäller. Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten

på att frågan om företagareföreningarnas verksamhet för

närvarande prövas av 1962 års företagareföreningsutredning, vars arbete

beräknas bli slutfört innevarande år. Utredningen har bl. a. att behandla

företagareföreningarnas insatser när det gäller lokaliseringspolitiska frågor.

Den skall även överväga hur behovet av kreditstöd under föreningarnas

medverkan kan komma att utvecklas under olika betingelser.

Förutom frågan om avveckling av den statliga dyrortsgrupperingen, vilken

icke är föremål för behandling i förevarande sammanhang, beröres i

motionerna 1:193 och 11:247 vissa problem föranledda av storstadsregionernas

tillväxt. Motionärerna begär effektivare åtgärder för att sanera

den överhettade arbetsmarknaden i dessa regioner; härvidlag nämnes särskilt

systematiskt verkande åtgärder för att flytta ut en icke ringa del

av arbetstillfällena till andra kommuner, bl. a. i glesbygderna. Såvitt utskottet

kan bedöma måste de lokaliseringspolitiska åtgärder som vidtas

till väsentlig del få sådana konsekvenser som motionärerna avsett. Några

särskilda åtgärder i anledning av motionerna finner utskottet inte anledning

att föreslå.

I flera motioner har upptagits frågor rörande förhållanden i andra delar

av landet än de ovan berörda. I ett fall, nämligen i motionen II: 512, av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966 Öl

ses därvid ett område som ligger utanför norra stödområdet. Motionärerna

hemställer, mot bakgrund av en beskrivning av de svårigheter som på sistone

drabbat textil- och konfektionsindustrien, inte minst i Borås och

Sjuhäradsbygden, att den till lokaliseringsberedningen knutna expertgruppen

för regional utredningsverksamhet skall få i uppdrag att verkställa

utredning av näringsstrukturen i södra delen av Älvsborgs län samt framlägga

förslag om lokaliseringspolitiska åtgärder syftande till att häva industriensidigheten

och förstärka näringslivet i regionen.

Utskottet anser det ställt utom tvivel att situationen i det berörda området

påkallar allvarlig uppmärksamhet. Att några mera omfattande sysselsättningssvårigheter

ännu inte tycks ha uppträtt för textil- och konfektionsindustriens

personal utgör på längre sikt ingen garanti för att ett

krisläge kan undvikas, eftersom strukturförändringarna inom textilnäringen

under den senaste tiden tycks ha fått ett snabbare förlopp. Vad gäller

de åtgärder som kan och bör vidtagas i syfte att lösa de problem som kan

komma att uppstå i södra delen av Älvsborgs län vill utskottet anföra följande.

Uppkommande störningar på den här avsedda sektorn av arbetsmarknaden

måste givetvis angripas med sedvanliga arbetsmarknadspolitiska

medel. Utskottet konstaterar att arbetsmarknadsstyrelsen tillsatt en särskild

arbetsgrupp för att syssla med hithörande problem. Att söka finna

vägar att åstadkomma ett rikare och mera differentierat näringsliv i området

torde i första hand vara en naturlig uppgift för planeringsrådet i

Älvsborgs län. Härutöver kan riksomfattande insatser för att komma till

rätta med de berörda industrigrenarnas särskilda problem bli aktuella.

Enligt vad utskottet erfarit har Kungl. Maj :t beslutat, att investeringsfondsmedel

skall få tagas i anspråk inom Borås-regionen av dels vissa

textil- och konfektionsföretag, dels visst företag inom annan bransch, då

syftet varit att uppnå ytterligare rationaliserad drift. Härjämte har utskottet

under hand inhämtat, att motsvarande tillstånd kan förväntas komma

att meddelas företag som vill etablera ny anläggning i Borås-regionen. Härigenom

kommer motionärernas önskemål om åtgärder syftande till att häva

industriensidigheten och förstärka näringslivet i Borås-regionen till viss

del alt tillgodoses. Utskottet förutsätter att vederbörande centrala instanser

även i fortsättningen har sin uppmärksamhet inriktad på de i motionen

berörda frågorna och vidtager de åtgärder som kan anses påkallade

med hänsyn till eventuella ytterligare försämringar i sysselsättningsläget

inom berörda region. Utskottet anser sig sålunda kunna föreslå att motionen

II: 512 måtte anses besvarad med vad utskottet anfört.

I motionerna 1:557 och 11:667 diskuteras lokaliseringspolitikens effekt

i Norrlands inland. Motionärerna konstaterar att lokaliseringsstödet för

Norrlands del främst kommer kustlandet till godo och skisserar olika metoder

att främja inlandets intressen, främst genom en differentiering av vill4*_Bihang

till riksdagens protokoll 1966. 8 sand. Nr 27

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1966

koren för lokaliseringsstödet. Därjämte begäres en skyndsam prövning

av lokaliseringspolitikens hittillsvarande effekt.

Utskottet vill i anledning av detta motionsyrkande ånyo erinra om att

de nuvarande lokaliseringspolitiska stödåtgärderna liiltills tillämpats blott

en kort tid. Det synes utskottet vara alltför tidigt att i likhet med motionärerna

med bestämdhet draga negativa slutsatser om näringslivets utvecklingsmöjligheter

i vissa delar av norra stödområdet. I fråga om lokaliseringspolitikens

effekt anser sig utskottet kunna förutsätta att, i den mån

så är möjligt, en kontinuerlig prövning sker genom de ansvariga instansernas

försorg. Att åstadkomma en differentiering av lokaliseringsstödets omfattning

i skilda fall synes möjligt redan på grundval av nu gällande bestämmelser.

Utskottet finner således icke skäl att tillstyrka motionärernas

yrkande.

Besläktade synpunkter framföres slutligen i motionerna 1: 542 och

II: 669, I: 312 och II: 383 samt I: 119 och II: 162, där motionärerna i samtliga

fall kommer in på den statliga företagsamhetens roll i det lokaliseringspolitiska

sammanhanget. I det förstnämnda motionsparet beskrives ingående

de sysselsättningsproblem som gör sig gällande i Norrbottens län. Motionärerna

framhåller vikten av att såväl den statliga som den privata industrien

stimuleras till ökad aktivitet i länet; beträffande den statliga verksamheten

anges hl. a. vissa tänkbara organisatoriska reformer. Motionärerna begär

att en skyndsam undersökning skall göras av olika möjligheter att öka

sysselsättningen i Norrbottens län. I motionerna 1:312 och 11:383 lämnas

en med statistiskt material underbyggd redogörelse för personalutvecklingen

inom statliga affärsdrivande verk och aktiebolag i norra stödområdet.

Motionärerna, som önskar en samordnad näringspolitik där statliga, halvstatliga,

kooperativa och privata företag får tillfälle att tävla med varandra

på lika villkor, yrkar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa

att önskvärdheten att aktivisera den statliga företagsamheten inom

norra stödområdet tages i beaktande vid genomförandet av de lokaliseringspolitiska

åtgärderna. I motionerna I: 119 och II: 162 anknyter motionärerna

till ett motionsyrkande vid 1964 års riksdag om en utökning av den för lokaliseringspolitiska

åtgärder avsedda medelsramen i syfte att möjliggöra utbyggnad

av statlig industriell verksamhet i norra stödområdet. Ett motsvarande

krav framställes nu. Motionärerna föreslår att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skall hemställa om en sådan utvidgning av lokaliseringspolitiken

att denna kommer att omfatta även anläggning av statliga

industrier; i till statsutskottet hänvisade följdmotioner begär de dessutom

för budgetåret 1966/67 ett anslag av 80 milj. kronor för ändamålet.

De grundläggande synpunkter på näringsliv och arbetsmarknad i Norrbottens

län som framföres i motionerna 1: 542 och II: 669 är enligt utskottets

uppfattning värda betydande uppmärksamhet. Utskottet anser sig

också kunna räkna med att såväl länsmyndigheterna som berörda centrala

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

53

instanser ägnar utvecklingen i Norrbotten stort intresse. Att i nuvarande

läge, under begynnelseskedet av den för lokaliseringspolitiken fastställda

femåriga försöksperioden, framställa krav på en speciell undersökning av

den innebörd som motionärerna angivit finner utskottet inte motiverat. Utskottet

räknar med att de uppslag som motionärerna framfört ändå på

olika sätt blir beaktade.

I sitt utlåtande år 1964 angående riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

erinrade utskottet om att föredragande departementschefen i propositionen

framhållit att frågan om lokaliseringspolitiska insatser i form av anläggande

av statliga industrier skulle bli föremål för fortsatta överväganden. I ett

utlåtande år 1965 (nr 19) kunde utskottet hänvisa till ett ytterligare uttalande

av departementschefen i samma riktning. De i och för sig värdefulla

rationaliseringsåtgärder som genomföres inom olika grenar av statlig

affärsdrivande verksamhet har otvivelaktigt från sysselsättningssynpunkt

följder som ytterligare understryker angelägenheten av att omfattningen

av statens verksamhet inom norra stödområdet blir föremål för ingående

överväganden. Utskottet, som förutsätter att ansvariga instanser ägnar hithörande

frågor stor uppmärksamhet, anser att en fortsatt utbyggnad av

befintliga statliga företag och tillskapandet av nya sådana utgör alternativa

och kompletterande åtgärder för att komma till rätta med de sysselsättningsproblem

som gör sig gällande på olika håll i norra stödområdet. Mot

bakgrund av vad här sagts finner utskottet det för närvarande icke erforderligt

att riksdagen genom en särskild skrivelse fäster Kungl. Maj :ts uppmärksamhet

på möjligheten att aktivisera den statliga företagsamheten.

Utskottet avstyrker således det i motionerna 1:312 och 11:383 gjorda

yrkandet.

Storleken av det ekonomiska underlaget för utbyggnad av statlig företagsamhet

bör enligt utskottets mening bedömas i anslutning till konkreta

projekt och icke på grundval av yrkanden om allmänna anslag för ändamålet.

Detta påpekande anser sig utskottet böra göra i samband med att

utskottet, under hänvisning till vad som ovan anförts, avstyrker det yrkande

som göres i motionerna 1:119 och II: 162.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

A. att följande motioner om statligt lokaliseringsstöd till

vissa delar av östra Götaland, nämligen

a) I: 215 och II: 277,

b) 1:315,

c) I: 553 och II: 666,

d) II: 662,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

]}. att motionen 11:279, om inlemmande i norra stödområdet

av vissa kom,munblock i Värmlands län, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankon Iskottets utlåtande nr 27 år 1966

C. att motionerna I: 554 och II: 661, såvitt de avser skrivelse

till Kungl. Maj :t rörande behovet av statligt lokaliseringsstöd

i områden utanför norra stödområdet, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

D. att motionerna 1:554 och 11:661, såvitt de avser utredning

rörande servicestöd till befolkningen i vissa glesbygder,

ävensom motionerna I: 212 och II: 278 samt I: 543

och II: 675 i samma ämne icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

E. att följande motioner, nämligen

a) I: 278 och II: 353,

b) I: 554 och II: 661,

samtliga såvitt de avser statliga kreditgarantier för lokaliseringspolitiska

ändamål, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

F. att motionerna I: 544 och II: 672, angående garantilån

och lokaliseringslån, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

G. att motionerna I: 193 och II: 247, såvitt de avser åtgärder

för att sanera den överhettade arbetsmarknaden i

storstadsregionerna, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

H. att motionen 11:512, avseende utredning av näringsstrukturen

i delar av Älvsborgs län, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

I. att motionerna I: 557 och II: 667, angående det statliga

lokaliseringsstödet i Norrlands inland, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

J. att motionerna I: 542 och II: 669, om lokaliserings- och

sysselsättningsproblem i Norrbottens län, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

K. att motionerna I: 312 och II: 383, om aktivisering av

den statliga företagsamheten inom norra stödområdet, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

L. att motionerna I: 119 och II: 162, avseende anläggning

i lokaliseringspolitiskt syfte av statliga industrier, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1966

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÅHLE

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

55

Närvarande:

från första kammaren: herrar Gustaf Henry Hansson, Palm, Rönnberg*,

Stefanson, Lundberg, Larfors, Mattsson* och Sten Andersson*;

från andra kammaren: herrar Regnéll*, Börjesson i Glömminge, Bengtsson

i Landskrona, Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Löfgren*, fru Hörnlund

och herr Gustavsson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

vid utskottets hemställan under A.

1. av herrar Stefanson, Larsson i Umeå och Löfgren, vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 47 med orden

»Sammanfattningsvis anser utskottet» och slutar på s. 48 med orden »delen

av Värmland» bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Den regionala avgränsning av det lokaliseringspolitiska stödet som för

närvarande gäller innebär att vissa delar av landet, som måste anses vara

i behov av mera långtgående lokaliseringsinsatser, har ställts utanför möjligheten

till reguljärt stöd. Företag inom dessa områden kan endast i särskilda

fall erhålla lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån. Denna avgränsning har

främst gått ut över de områden i östra Götaland som under en följd av år

haft betydande sysselsättningssvårigheter och av vilka somliga kännetecknas

av en fortgående befolkningsminskning. Det är enligt utskottets mening

nödvändigt att det statliga ekonomiska stödet i lokaliseringspolitiskt syfte får

inriktas även på de sysselsättningssvaga områdena i östra Götaland enligt

samma grunder som fastställts att gälla för det norra stödområdet. Utskottet

ansluter sig sålunda till vad som härvidlag yrkats i motionerna 1:215 och

II: 277, I: 315 samt I: 553 och II: 666. För att stödåtgärder utan dröjsmål

skall kunna komma till stånd även i östra Götaland torde riksdagen böra

bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa gränserna för det nya stödområdet;

därvid kommer givetvis lokaliseringsorganens synpunkter på gränsdragningen

att få stor betydelse.

Den i motionen II: 279 föreslagna åtgärden beträffande vissa kommunblock

i Värmlands län finner utskottet icke erforderlig. Det må framhållas,

att utskottet i sitt utlåtande år 1964 -------(= utskottet)---delen

av Värmland.»;

dels att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av motionerna I: 215 och II: 277,

1:315 samt 1:553 och 11:666 måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t

dels uttala, alt det statliga ekonomiska företagsstödet i

lokaliseringspolitiskt syfte må kunna inriktas på de sysselsättningssvaga

områdena i östra Götaland enligt samma

grunder som fastställts för norra stödområdet,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottcts utlåtande nr 27 år 1966

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att efter hörande av lokaliseringsorganen

fastställa gränserna för ett stödområde i

östra Götaland; samt

att motionen II: 662 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.»

2. av herrar Mattsson och Börjesson i Glömminge, vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 47 med orden

»Sammanfattningsvis anser utskottet» och slutar på s. 48 med orden »delen

av Värmland» bort ha följande lydelse:

»Den regionala avgränsning---(= reservation nr 1) — —- •— det

norra stödområdet. Utskottet ansluter sig sålunda till vad som härvidlag

yrkats i motionerna I: 215 och II: 277, I: 315 samt I: 553 och II: 666 ävensom

II: 662, vilken sistnämnda närmast avser Gotland. För att stödåtgärder

---(= reservation nr 1)---delen av Värmland.»;

dels att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av motionerna 1:215 och

II: 277, I: 315 samt I: 553 och II: 666 ävensom II: 662 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t

dels uttala, att det statliga ekonomiska företagsstödet i

lokaliseringspolitiskt syfte må kunna inriktas på de sysselsättningssvaga

områdena i östra Götaland enligt samma

grunder som fastställts för norra stödområdet,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att efter hörande av lokaliseringsorganen

fastställa gränserna för ett stödområde i

östra Götaland».

vid utskottets hemställan under C.

3. av herrar Stefanson, Mattsson, Börjesson i Glömminge, Larsson i Umeå

och Löfgren, vilka ansett

dels att det stycke på s. 48 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Vad beträffar det» och slutar med orden »av motionärerna föreslagna åtgärden»

bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 554 och II: 661 1''ramföres önskemålet om en skrivelse till

Kungl. Maj :t rörande utredning om behovet av lokaliseringsstöd utanför norra

stödområdet. Utskottet finner det för sin del angeläget att slå fast, att en alltför

snäv avgränsning av det geografiska området för statliga insatser kan motverka

lokaliseringspolitikens syften. Vid det utredningsarbete rörande lokaliseringspolitiken

som nu pågår såväl centralt som regionalt bör denna synpunkt

beaktas. Utskottet tillstyrker motionärernas förslag om en skrivelse

till Kungl. Maj :t härom.»;

dels att utskottet under C. bort hemställa,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1966

57

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 554 och II: 661,

såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t understryka

betydelsen av att behovet aAr lokaliseringsstöd i områden

utanför det norra stödområdet beaktas i pågående utredningsarbete

i lokaliseringsfrågan.»

vid utskottets hemställan under D.

4. av herrar Mattsson. Börjesson i Glömminge, Larsson i Umeå och Löfgren,

vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 48 med orden

»Utskottet tillstyrkte förra» och slutar på s. 49 med orden »ha blivit tillgodosett»

bort ha följande lydelse:

»Utskottet tillstyrkte förra året att eu utredning av detta slag skulle

komma till stånd. Till följd av kamrarnas skiljaktiga beslut i ämnet föll

emellertid förslaget om utredning. När frågan nu ånyo har aktualiserats,

vill utskottet liksom tidigare betona, att både sociala och ekonomiska skäl

måste anses tala för att ett särskilt stöd skall utgå som gör det möjligt att

i glesbygderna upprätthålla vissa stödorter, vilka kan tillhandahålla befolkningen

önskvärd samhällelig och kulturell service. Även andra åtgärder för

att förbättra möjligheterna för samhällsorganen att stå glesbygdernas invånare

till tjänst kan böra prövas. I detta sammanhang bör också kommunikationsfrågorna

uppmärksammas. Utskottet, som har noterat att vissa

förberedande undersökningar rörande glesbygdernas serviceproblem igångsatts,

finner det nu önskvärt att en särskild utredning därom kommer till

stånd. Utredningen bör, såsom förutsatts i motionerna 1:554 och 11:661

samt I: 212 och II: 278, i första hand uppmärksamma förhållandena i Norrlands

inland. Att, såsom föreslagits i motionerna I: 543 och II: 675, avstå

från en sådan geografisk precisering finner utskottet icke tillrådligt.»;

dels att utskottet under D. bort hemställa:

»att riksdagen i anledning av motionerna 1:554 och

II: 661, såvitt nu är i fråga, samt I: 212 och 11:278 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag

rörande ett statligt servicestöd till ett antal orter i Norrlands

inland efter de riktlinjer som utskottet ovan angivit, samt

att motionerna 1:543 och 11:675 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

5. av herr Stefanson.

vid utskottets hemställan under E.

6. av herrar Stefanson, Mattsson, Börjesson i Glömminge, Larsson i

Umeå och Löfgren, vilka ansett

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskotteis utlåtande nr 27 år 1960

dels att det stycke på s. 49 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Frågan om den» och slutar med orden »redan förekommande stödformerna»

bort ha följande lydelse:

»Även om lokaliseringsstödet liksom hittills i första hand bör utgå

i form av statliga lån och bidrag, finner utskottet det motiverat att dessa

stödformer kompletteras med ett kreditgarantisystem, så att utlåningen

kan ges en större omfattning. Ett samspel mellan kreditgarantier och

direkta statslån har även i övrigt betydande förtjänster, bl. a. därigenom

att lånen mot kreditgarantierna ges genom normala bankmässiga kanaler.

Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandena om införande av ett kreditgarantisystem.

» ;

dels att utskottet under D. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 278 och II: 353

samt I: 554 och II: 661, samtliga såvitt nu är i fråga, måtte

besluta att statliga kreditgarantier i lokaliseringspolitiskt

syfte må medges för budgetåret 1966/67 intill ett belopp

av 50 miljoner kronor.»

vid utskottets hemställan under K.

7. av herrar Gustaf Henry Hansson och Lundberg.

ESSELTE AB, STHLM 66

614687

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.