Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

1966-05-10 · 35 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1966:32, Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av motioner om utredning angående små

och medelstora företags kreditförsörjning, m.m.

Bankoutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande

till utskottet hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 551 i första kammaren av herr Ottosson

m. fl. och nr 674 i andra kammaren av herr Nordgren m. fl., vari yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en allsidig

och förutsättningslös utredning rörande förutsättningarna för utvecklingen

i vårt land av små och medelstora företag innebärande bl. a.

a) förbättrade utbildningsmöjligheter för företagare,

b) underlättande av kreditförsörjningen för egenföretagen,

c) undersökning av vilka former av konkurrensbegränsning som föreligger

till följd av statliga företags uppträdande och på grund av den allmänna

ekonomiska politik som statsmakten bedriver;

dels de likalydande motionerna nr 545 i första kammaren av herr Mattsson

m. fl. och nr 677 i andra kammaren av herr Sjönell m. fl., vari yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och

förslag i syfte att underlätta kapitalanskaffningen i familjeföretag och att

därvid särskilt uppmärksammas dels problem som är förenade med finansieringen

av snabbt växande företag och deras möjligheter att öka det egna

kapitalet, dels frågor som hänger samman med kapitalförsörjningen när

företaget genom arv övergår till nya ägare.

Beträffande motiveringen för de gjorda yrkandena hänvisas till motionerna

11:677 och 11:674.

Över motionerna 1:551 och 11:674 har till utskottet efter remiss inkommit

yttranden från fullmäktige i riksbanken, statistiska centralbyrån, bankinspektionen,

skolöverstyrelsen, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd,

statens institut för hantverk och industri, Svenska bankföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation

(SHIO), Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Svensk industriförening. Kommerskollegium har överlämnat till kollegium

avgivna yttranden från Stockholms handelskammare, Östergötlands

och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge handelskaml—Bihang

till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

mare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Västergötlands

och norra Hallands handelskammare, handelskammaren i Karlstad,

handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren i

Gävle samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare. Det yttrande

som inkommit från Smålands och Blekinge handelskammare är likalydande

med det som tidigare avgivits av Skånes handelskammare. Tillfälle att

av8e yttrande över motionerna har av utskottet beretts även Företagareföreningarnas

förbund, Svenska sparbanksföreningen och Folksam, vilka emellertid

icke begagnat sig därav.

Över motionerna 1:545 och II: 677 har yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, bankinspektionen, Svenska bankföreningen, Sveriges hantverks-

och industriorganisation (SHIO), Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund och Familjeföretagens förening. Svenska sparbanksföreningen

har även i detta fall avstått från att yttra sig.

Remissyttrandena

A. Motionerna I: 551 och II: 67i (små och medelstora företags kreditförsörjning,

m. m.)

Motionärernas förslag om en allsidig och förutsättningslös utredning rörande

förutsättningarna för utvecklingen i vårt land av små och medelstora

företag har tillstyrkts blott av en mindre del av remissinstanserna. Bankinspektionen

anser att motionärerna har pekat på en rad viktiga problem

och att argumenten för en utredning av hela problemkomplexet vuxit i styrka.

Förslaget om en utredning hälsas med stor tillfredsställelse av SHIO och

tillstyrkes också av Västergötlands och norra Hallands handelskammare,

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund, av vilka den

sistnämnda organisationen uttalar, att bifall till utredningskravet är i hög

grad angeläget och att den avvisande hållning som riksdagen hittills intagit

till detta avsevärt har försenat en rimlig lösning av problemen och sålunda

varit till men för näringslivets utveckling.

Några remissinstanser, vilka endast till den del som motionerna berör deras

speciella intresseområde yttrat sig över dessa, har till följd härav icke

tagit ställning till motionärernas utredningsönskemål i hela dess vidd. Vad

här sagts gäller om skolöverstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd, statens

institut för hantverk och industri, Svenska bankföreningen och Svenska

försäkringsbolags riksförbund, vilka alla avstyrkt motionerna i berörda delar,

samt banko fullmäktige och statistiska centralbyrån, vilka inte uttryckt

någon bestämd mening.

Svensk industriförening, som uttalar att det i motionerna göres en värdefull

analys av de mindre företagens ställning inom det svenska näringslivet,

deras aktuella problem och efter vilka vägar man bör söka sig fram

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 0)66 <>

för alt underlätta lösningen av dessa problem, anför beträffande motionärernas

hemställan följande:

De i motionerna framförda synpunkterna på de mindre företagens betydelse

för samhällsekonomin och förslagen att förbättra deras ekonomiska

styrka och expansionsmöjligheter har av föreningen framförts i många

sammanhang såväl i skrivelser till regeringen som i olika remissvar. De

mindre företagens struktur, andel i det totala produktionsvärdet och sysselsättningen,

kreditbehov in. in. har också analyserats och kartlagts av statliga

utredningar under senare år. De mindre företagens betydelse far salunda

anses vara allmänt omvittnad och erkänd och likaså vilka åtgärder som är

nödvändiga för att stärka och förbättra deras position. Föreningen anser

därför afl någon utredning rörande förutsättningarna för utvecklingen av

små och medelstora företag i landet icke i och för sig är nödvändig. Vad som

är nödvändigare är att de redan kända utvägarna för att underlätta och lösa

de mindre och medelstora företagens svårigheter snarast möjligt realiseras

eftersom en statlig utredning kan befaras dra ut på tiden och nödiga åtgärder

i hithörande avseende i avvaktan på ett dylikt utredningsresultat blir

försenade. Om en utredning ändå anses nödvändig vill föreningen emellertid

icke motsätta sig en dylik.

Av de nio handelskamrar, som utöver den ovan nämnda yttrat sig över

motionerna, har två tillstyrkt utredning rörande en del av det frågekomplex

som motionärerna behandlat, medan sju helt avvisat förslaget om utredning.

Detta avstyrkes också av kommerskollegium, som i likhet med några andra

remissorgan framhåller att frågan om önskemålens tillgodoseende sammanhänger

med näringspolitiska värderingar.

Även remissinstanser som ställer sig avvisande till motionärernas förslag

finner anledning att betona, att deras värdering av de mindre företagens

betydelse icke avviker från motionärernas. Så yttrar exempelvis Svenska

försäkringsbolags riksförbund:

Liksom motionärerna är riksförbundet av den uppfattningen att mindre

företag liksom hittills kommer att ha sin givna plats i framtidens samhälle.

Den fortlöpande och på många områden välmotiverade koncentrationen mot

större enheter jävar icke den uppfattningen. Fastmer synes ett medel för

riktig balans inom samhällsekonomien vara att näringslivet på antytt sätt

är differentierat. Utvecklingen i USA, som på det ekonomiska livets område

kan sägas ge en fingervisning om den framtida utvecklingen i Sverige, har

för övrigt visat att de mindre och medelstora företagen väl kunnat hävda

sin ställning inom produktionen.

En utförlig diskussion av företagsstorlekens betydelse förekommer

i det yttrande som avgivits av SHIO. Där anföres:

I den näringspolitiska debatten har småföretagens ställning i den ekonomiska

utvecklingen spelat en betydande roll. En fortskridande strukturomvandling

inom olika näringsgrenar har ofta tagits till utgångspunkt för

en negativ värdering av de mindre och medelstora företagens framtidsutsikter.

Beträffande exempelvis industrin har ofta anförts, att de mindre produktionsenheterna

är dömda att utkonkurreras av större och mera effektiva

industriföretag. Också tillkomsten av EFTA och en eventuell framlida cu]*____Bihang

till riksdagens protokoll 1966. 3 samt. Nr 32

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1066

ropeisk stormarknad har ibland ansetts komma att medföra en stark nedgång

av den svenska småföretagsamheten.------Oberoende av vilken

uppfattning som på lång sikt visar sig vara riktig kan konstateras att antalet

mindre och medelstora företag inom hantverk och industri för närvarande

uppgår till ca 90 000 och hereder sysselsättning för omkring 500 000 personer.

Dessa företag kan därför inom överskådlig framtid förväntas binda

en betydande andel av samhällets arbetskrafts- och kapitalresurser.

En bedömning med utgångspunkt enbart från vissa påtagliga och aktuella

utvecklingstendenser inom industrin kan, såsom motionärerna framfört,

innebära risker för att småföretagsamhetens betydelse förbises eller undervärderas.

Bakom ovan anförda och liknande föreställningar ligger givetvis

tanken om ett klart samband mellan företagsstorlek och produktionseffektivitet.

Utnyttjandet av stordriftens fördelar — mekanisering, arbetsfördelning

och massproduktion skulle således inom allt flera branscher leda

till att de mindre enheterna förlorar konkurrensförmågan. Resonemanget

är emellertid inte fullt riktigt; först och främst är det givetvis felaktigt att

sätta likhetstecken mellan tillämpning av stordriftens fördelar och stora företag

ett litet företag med tillverkning av relativt okomplicerade standardvaror

kan också tillämpa stordrift i serietillverkningens form. Vidare

medför den ständigt förbättrade levnadsstandarden en kontinuerlig differentieiing

av varor och tjänster och den ökade behovsdifferentieringen innebär

i sin tur att massproduktion inte kan tillämpas för samtliga varor och att

följaktligen mindre serier bör kunna framställas med god lönsamhet. Samtidigt

innebär utvecklingen goda möjligheter för en mängd mindre företag

mom nya och expanderande servicebranscher. Dessa förhållanden behöver

emellertid understrykas, eftersom begreppet massproduktion ibland används

som en inom alla områden tillämplig regel. Dess förutsättningar begränsas

givetvis av tillgänglig teknik och marknadens efterfrågan. Härigenom framkommer

också de mindre företagens fördel — flexibiliteten — dvs. förmågan

att smidigt anpassa sig till och ställa om sig efter långtgående förändringar

av marknadsbilden.

En väsentlig skillnad mellan stora och små industriföretag ligger däri att

småföretagen i sin produktion utnyttjar förhållandevis mera arbetskraft och

mindre kapital. Småföretagen har emellertid begränsade möjligheter att genomdriva

en rationell arbetsfördelning. Större företag kan genomföra arbetsspecialisering

på olika områden — administration, försäljning, distribution,

produktion — vilket minskar inlärningstiden. I små företag med«er

vanligen inte verksamhetens omfattning en tillfredsställande funktionsspe!^ring-

Detta gäller särskilt i fråga om ekonomi och administration.

Småföretagens arbetsintensiva produktion beror givetvis i stor utsträckning

pa produktionsinriktningen; ofta specialiserade produkter med höga krav

på yrkesskicklighet och precision. Även om många företag inom den moderna

småindustrin arbetar under tekniskt effektiva former, förefaller det naturligt

att till en viss del betrakta den låga mekaniseringsgraden som resultatet

av en fördröjd och bristfällig anpassning till ändrade produktionskostnader.

I delta sammanhang berör SHIO vissa särskilda problem inom småföretagen

:

De under efterkrigstiden kraftigt ökade personalkostnaderna har medfört

anpassningsåtgärder i form av ökad mekanisering o. dyl. Regelmässigt torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoatskottets utlåtande nr 32 år i906 a

emellertid här föreligga en betydande tidseftersläpning. Tekniska förändringar

och ändrade priser på råvaror och halvfabrikat medför däremot betydligt

snabbare anpassningsåtgärder. Industriföretagens personalkostnader

torde genomsnittligt uppgå till 21—22 % av bruttoutgifterna. För småindustrins

vidkommande torde denna andel vara betydligt större. En bristfällig

anpassning till förändrade kostnadsförhallanden kan således för de

mindre företagen innebära en relativt betydande försämring av lönsamheten.

Svensk industriförening önskar speciellt understryka riktigheten av att

de mindre industriföretagen väl hävdar sin ställning på marknaden trots

den allt snabbare fortgående rationaliseringen och mekaniseringen inom

industrien. Ju större enheter som framväxer inom industrien, desto större

blir enligt föreningens uppfattning uppenbarligen deras beroende av de

mindre industriföretagen i dessas egenskap av underleverantörer.

Frågor om företags klassificering och om officiell statistik

rörande småföretagen behandlas främst av statistiska centralbyrån.

som uttalar att i förhållande till den betydelse som de s. k. små och medelstora

företagen har för vårt näringsliv den faktiska kunskapen om dessa

företags betingelser och utveckling alltjämt är ganska begränsad. Framför

allt anses detta gälla de mindre företagen. Härom anföres:

Denna bristande kunskap eller snarare avsaknad av tillräcklig och i vissa

avseenden aktuell information avser t. ex. inte bara nybildning contra bortfall

av företag, ekonomisk expansion och teknisk utveckling utan också

dessa företags finansieringsproblem, antingen dessa har anknytning till

kapitalmarknaden eller kreditmarknaden.

Centralbyrån berör därefter den utbyggnad av finansstatistiken som påbörjats

och som beräknas efter hand väsentligen förbättra kunskapen om

de mindre företagens finansieringsförhållanden:

Olägenheten av den förutvarande tudelningen av finansstatistiken i en

vinst-" och en kreditmarknadsstatistisk del, där endast uppgiftsskyldighet

till vinststatistiken varit obligatorisk, har nu eliminerats genom en ny kungörelse

om uppgiftsplikt (SFS 1966:37) som även avser kreditmarknadsstatistiken

(tillgångar och skulder). Genom tillkomsten av stommen till ett

centralt företagsregister har därjämte möjligheterna avsevärt förbättrats

alt utvidga den nu samordnade vinst- och kreditmarknadsstatistiken i den

omfattning som ursprungligen var avsedd, nämligen att finansstatistisk information

skall inhämtas även från de mindre företagen inom industri,

handel och samfärdsel. Denna utbyggnad av statistiken, som planeras omfatta

även andra än nu berörda näringsgrenar, jämte en samtidigt utökad

storleksgruppering torde komma att väl täcka av motionärerna ställda anspråk

på en ändamålsenlig anpassning av den officiella statistiken.

I inledningsskedet av denna utökade statistik har dock målsättningen

begränsats till att i första hand avse estimat av rikstotaler för olika näringsgrenar.

Men även en redovisning på detaljnivå i fråga om bransch- och

storleksgruppsindelning kommer atl ske i den utsträckning materialets

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

kvalitet och omfattning bedöms tillåta detta. En viss osäkerhet torde råda

i synnerhet beträffande de minsta företagens (egenföretagens) möjligheter

att kunna lämna önskade primäruppgifter av fullgod kvalitet — uppgiftsplikten

är ju icke omedelbart någon garanti härför — till en för uppgiftslämnarna

rimlig kostnad. Troligen måste därjämte vissa urvalsjusteringar

göras på basis av det material som nu skall inhämtas avseende 1965. Framstegstakten

är dock ävenledes beroende av att erforderliga personella resurser

också kan ställas till förfogande. Statistiska centralbyråns anslagsframställning

härom för budgetåret 1966/67 har emellertid ej bifallits.

Centralbyrån finner det angeläget att framhålla, att om den i motionerna

föreslagna utredningen kommer till stånd denna utredning bör ske parallellt

med och i anslutning till centralbyråns vidareutveckling av finansstatistik

för företag.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare säger sig betvivla,

att man med statistiska hjälpmedel kan dra upp en gräns för vad som menas

med »mindre» företag. Handelskammaren yttrar:

Såsom med all tydlighet framgått av inom näringslivet företagna utredningar

fortgår branschrationaliseringen och företagskoncentrationerna med

stor snabbhet, främst under medverkan av olika investmentbolag. Lika litet

som i USA kommer detta att leda till att de mindre företagen försvinner.

Däremot går utvecklingen i den riktningen att många av dessa mindre företag

kommer att bli »stora» utan att därför antalet anställda mer väsentligt

stiger.

Frågan om de anställdas ställning i mindre företag behandlas

endast av handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, som anför

följande:

Med hänsyn till den frihet som råder på avtalsområdet föreligger intet

hinder mot att de anställda beredes möjlighet att förvärva aktier i bolag eller

att de till företagen mer eller mindre långfristigt utlåna sina eventuella

sparmedel mot ränta och genom indexreglering skapad garanti mot penningvärdeförsämring.

Vidare kan ju mellan bolagsledning och anställda avtalas,

att de genom tantiem eller premier skola bliva delaktiga i från år till annat

efter konsolideringsåtgärder uppkommande vinster. Sålunda är en utredning

av dessa frågor obehövlig. Det vore synnerligen olyckligt, om vid en

eventuell utredning konstaterades, att de anställda borde äga lagfäst rätt att

bliva aktieägare i mindre — eller kanske samtliga — företag. Utredningen

skulle då, mot vad motionärerna åsyftat, utgöra ett redskap i socialiseringsförespråkarnas

hand. Man bör slå vakt om avtalsfriheten.

Samma handelskammare berör frågan om för mindre företag lämpliga

nya företagsformer och yttrar därom:

Existerande företagsformer äro tillräckliga ur företagssynpunkt. De erbjuda

rika valmöjligheter.

Vad handelskammaren möjligen vill invända emot är att aktiebolagslagens

formella bestämmelser (ansökningshandlingar, kungörelser, bestämmelser

om ökning och nedsättning av aktiekapital m. m.) i många stycken

äro allt för invecklade och därmed för betungande för de mindre bolag, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1!)66

7

icke avse att vända sig till en större allmänhet. Handelskammaren vill därför

förorda, att man i samband med revision av aktiebolagslagen ville överväga

enklare särregler för fåmansbolag.

Statens institut för hantverk och industri anför i samma ämne följande:

Beträffande företagsformen aktiebolag kan, såsom motionärerna framhåller,

densamma anses vara huvudsakligen avsedd för större företag och

alltför komplicerad och otymplig för mindre rörelser. Motionärerna föreslår

en ny och för den mindre företagsamheten mera anpassad företagsform.

Enligt institutets uppfattning torde detta icke vara nödvändigt. En omarbetning

av nuvarande aktiebolagslag i syfte att förenkla formerna för företag

med mindre aktiekapital än uppskattningsvis 100 000 kronor torde vara tillräcklig.

Enligt första lagutskottets utlåtande nr 1966: 11 kommer dessa synpunkter

att övervägas av den nu verksamma aktiebolagsutredningen.

Med anledning av vad motionärerna anför om behovet av förbättrad

fö retagar utbildning lämnar skolöverstyrelsen följande upplysningar

om den utbildning som bedrivs av näringslivsorganisationerna:

Statsbidrag såsom för enskild yrkesskola enligt SFS 1957:480 utgår till

Sveriges hantverks- och industriorganisations föreläsningsverksamhet. Ämnen

av det slag som nämns av motionärerna förekommer i denna verksamhet

och ingenting hindrar, att antalet sådana föreläsningar ökar, om kursverksamhetens

ledning anser så vara lämpligt. Nämnas bör, att statsbidrag

enligt samma grunder utgår till exempelvis Sveriges juvelerare- och guldsmedsförhunds

yrkesskola i Stråisnäs, Sveriges radiomästareförbunds radioskola,

Sveriges urmakare- och optikerförbunds yrkesskola och Special-Optikernas

Riksförbunds skola. Även i dessa skolor kan enligt bedömande av

respektive skolas ledning utbildning i de aktuella ämnena tas upp i den

mån de ej redan förekommer.

Beträffande yrkes- och verkstadsskolorna framhåller skolöverstyrelsen

att i de läroplaner för deltidskurser, som utfärdats för flertalet kommunala

yrkesskolor, ingår två kurser som kan vara av intresse i detta sammanhang,

nämligen bokföring och kalkylation för erhållande av mästarbrevskompetens

och repetitionskurs i detaljhandelsekonomi. Vid uppgörandet av

läroplaner för dessa kurser har, meddelar överstyrelsen, hänsyn tagits till

önskemål från respektive näringslivsorganisationer. För en yrkesskola har

nyligen utfärdats en läroplan för kurs i ledning av små och medelstora

företag. Denna läroplan, som går tillbaka på ett förslag tillkommet under

medverkan av representanter för bl. a. Sveriges hantverks- och industriorganisation,

skulle kunna utfärdas även för andra yrkesskolor.

Sammanfattningsvis anför överstyrelsen, att frågan om förbättrade utbildningsmöjligheter

för företagare kommer att uppmärksammas vid förestående

prövning av en rad viktiga vuxenutbildningsproblem, aktualiserade

av bl. a. arbetsmarknadsutredningen, gymnasieutredningen och yrkesutbildningsberedningen.

Någon ytterligare utredning beträffande de utbildningsspörsmål

som behandlas i motionerna finner överstyrelsen inte påkallad.

Statens institut för hantverk oeh industri hälsar med tillfredsställelse mo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankouiskottets utlåtande nr 32 år 1966

tionärernas förslag om ökat stöd till utbildningsverksamheten vid institutet

och meddelar om sin verksamhet följande:

Det torde kunna konstateras, att institutet efter en mer än 25-årig tillvaro

intager en central ställning vad beträffar fortbildningen inom hantverk och

industri, särskilt den mindre och medelstora industrien. Institutets huvuduppgift

enligt dess instruktion, »att verka för höjandet av yrkesskickligheten

och lönsamheten inom hantverk och industri», torde logiskt motivera,

att till institutet hänföres huvuddelen av den utbildningsverksamhet, som

motionärerna efterlyser.

Sin huvudarbetsuppgift utför institutet dels genom rådgivnings-, provnings-

och teknisk undersökningsverksamhet, dels genom en mycket omfattande

kursverksamhet. I denna verksamhet har institutet sig ålagt att

intimt samarbeta med förekommande bransch- och yrkesorganisationer

m. fl. (prop. 1947:153). En översiktsvis gjord beräkning utvisar, att institutet

samarbetar — självfallet med olika intensitet och växlande under

olika tidsperioder — med ett 40-tal yrkes- och branschförbund. Med ökad

verksamhet kommer samarbetet givetvis att utbyggas till att omfatta ytterligare

förbund. Samarbetet är till sin utformning mycket skiftande. Det

växlar från kontinuerligt samarbete i fast organiserade kursnämnder, samarbete

med utsedda kontaktmän och samverkan med tillfälligt utsedda yrkesrepresentanter

för enstaka kurser till enbart underhandsgodkännande

av kurser från förbundens ledning och kanslier o. d.

Under den tid institutet varit verksamt i statlig regi har dess verksamhet

expanderat mycket starkt, särskilt under de senaste tio åren, då den kunnat

utbyggas till ett flertal nya yrkes- och ämnesområden. Institutet bör ha förvärvat

en stor erfarenhet av teknisk och ekonomisk kursverksamhet inom,

förutom hantverket, den mindre och medelstora industrien. Såväl administrativt

som undervisningstekniskt har institutet kunnat bygga upp en

smidig och ändamålsenlig organisation. Bl. a. har det varit av särskilt värde,

att institutet genom sina kontakter med näringslivet, tekniska och ekonomiska

institutioner samt branschorganisationer kunnat till sig knyta en omfattande

speciallärarstab. Av stor betydelse har också varit de goda kontakterna

med lokalt näringsliv, främst genom yrkes- och branschföreningar,

företagen direkt, företagareföreningar m. fl. Såsom ett led i detta samarbete

har institutet kunnat decentralisera sin verksamhet till landsorten i allt

högre grad, en decentralisation, som varit nödvändig också genom kapacitetens

begränsning i Stockholm. Under de senaste åren har institutet sålunda

kunnat utveckla sin verksamhet i landsorten högst avsevärt och har numera

fast organiserade filialkontor i Malmö, Luleå, Göteborg och Härnösand. Härigenom

har kontakterna med det lokala näringslivet blivit allt fastare och

möjligheterna större att kunna tillgodose det lokala näringslivets behov av

kurser och rådgivning. Kurserna i landsorten har också starkt ökat i antal.

Under budgetåret 1964/G5 anordnades sålunda icke mindre än 252 kurser

i landsorten till stor del genom nämnda filialkontors försorg.

I anslutning härtill anför institutet synpunkter på sitt behov av förstärkta

resurser. Vidare anföres, att det utökade statliga stöd, som i motionerna

föreslås för en förbättrad omedelbar företagarutbildning, i första hand bör

tillföras institutet. Motionärernas uppfattning att ett visst statligt stöd till

sådan utbildningsverksamhet inom näringslivets organisationer kan motiveras

på ungefär samma sätt som när det gäller yrkesutbildningen finner

institutet diskutabel:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

9

institutet utgår från att motionärerna icke avsett att väsentliga tekniska

och ekonomiska verksamheter skall bedrivas splittrat, om så kan undvikas,

och att den verksamhet, av naturliga skäl kostnadskrävande, som institutet

har att svara för, dubbleras. En förutsättning för ett ändamålsenligt statligt

stöd för den verksamhet, varom fråga är, måste vara att allt onödigt dubbelarbete

elimineras. Vad beträffar yrkesutbildningen, som även med avseende

på vissa kursformer är ett aktuellt problem för institutet, torde det vara att

förvänta att frågan kommer att beaktas i kommande förslag till den allmänna

vuxenutbildningens ordnande.

En tämligen omfattande speciell företagsledarutbildning har under de

senaste åren bedrivits av institutet. Härom meddelas bl. a. följande:

Verksamheten, som också avsett att tjäna ett arbetsmarknadspolitisk!

syfte inom den mindre företagsamheten, har bedrivits i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges hantverksoch

industriorganisation samt berörda företagarföreningar och länsarbetsnämnder.

Med hänsyn till syftemålet har medel ställts till förfogande av

arbetsmarknadsstyrelsen. Verksamheten har administrativt handhafts av

institutet. Under budgetåret 1964/65 anordnades ett flertal kurser för företagsledare

och likställda, i huvudsakligen sysselsättningssvaga områden i

landet. Verksamheten, som under budgetåret 1965/66 fortsatt och nu i

mera stabiliserade former, har i första hand syftat till att stimulera företagarnas

intresse och uppöva deras färdigheter beträffande problem av ekonomisk,

teknisk, administrativ och arbetspsykologisk natur. Kursinnehållet

har åskådliggjort ett företags start, dess successiva utveckling, inriktning

på produktval, försälj ningsmetoder, redovisning m. m. Delvis har kursen

bedrivits genom utförandet av s. k. företagsspel, som praktiskt åskådliggjort

ett företags utveckling från grunden med företagaren ställd i centrum.

Kursdeltagarna har därefter bibringats ytterligare kunskaper genom lärokurser

inom företagsledningens och företagsekonomiens olika fält. Kurserna

har också lämnat en orientering om de möjligheter, som banker, företagareföreningar,

myndigheter och andra institutioner erbjuder i service och

rådgivning.

I likhet med de samarbetande instanserna säger sig institutet vara av den

uppfattningen att de här nämnda loretagsledarkurserna täcker ett bestående

behov och kan bedrivas permanent. Härutöver lämnar institutet följande

upplysningar:

Inom institutets normala kursverksamhet förekommer i slor utsträckning

mera specialbetonade företagsekonomiska och liknande kurser, t. ex. i

bokföring och kalkylering, skatterätt, affärsjuridik, lönsamhetskontroll

in. m. Dessutom förekommer rationaliseringstekniska kurser, t. ex. produktionsplanering,

företagsorganisation, arbetsförenkling (M.T.M.). Företagsekonomiska

och rationaliseringstekniska moment förekommer också i stor

omfattning såsom inslag i institutets olika specialtekniska kurser. Organisatoriskt

har den företagsekonomiska verksamheten vid institutet under det

senaste året förstärkts, därigenom att eu särskild företagsekonomisk avdelning

bildats. I avdelningen ingår eu särskild kurssektion med uppgift alt

anordna såväl företagsekonomiska som rationaliseringstekniska kurser.

Arbete pågår för närvarande att i en enhetlig kursform, avsedd främst för

ledare vid mindre och medelstora företag, sammanföra företagsekonomiska

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

och rationaliseringstekniska moment. Erfarenheterna, som göres vid de

ovan nämnda speciella företagsledarkurserna, vilka också administreras av

den företagsekonomiska avdelningen, blir härvid av stort värde.

I fråga om den av motionärerna åsyftade allmänna förstärkningen av institutets

kurskapacitet framhåller institutet betydelsen av att företagsledarna

inom den mindre och medelstora företagsamheten beredes möjligheter

att i olika avseenden följa med i den tekniska utvecklingen. Särskilt stor

efterfrågan beräknas uppstå på institutets tekniska specialkurser, som är

inriktade på högaktuella tekniska nyheter.

En förstärkning av resurserna för kursverksamheten innebär även, yttrar

institutet, en insats när det gäller att bringa målforskningens resultat till

de praktiska yrkesutövarnas kännedom. Upplysningsverksamhet om forskningen

anses därutöver böra ske genom andra åtgärder, såsom allmän information

och rådgivning. Härom anföres:

Även på detta område har institutet stor erfarenhet genom sin omfattande

rådgivnings-, undersöknings- och provningsverksamhet. Dessa arbetsuppgifter

är helt bundna till givna uppdrag och skall vara helt självbärande.

För såväl denna verksamhet som kurserna skulle det vara av stort värde,

om institutet kunde tillföras vissa icke direkt uppdragsbundna medel för

utvecklandet av en försöksverksamhet inom olika yrken och fack. Resultaten

av denna försöksverksamhet skulle i lämplig utsträckning kunna ligga

till grund för en allmän information och yrkesservice från institutet, kostnadsfritt

eller till låg kostnad. Beträffande den direkta rådgivningen är det

institutets uppfattning, att denna skall vara taxebunden till samtliga de

kostnader, som uppkommer.

Motionärernas förslag om utredning i detta hänseende anses böra anstå

till dess företagarföreningsutredningen framlagt sitt förslag.

Institutet finner en utredning om förbättrade utbildningsmöjligheter för

företagare obehövlig. En sådan utredning skulle sannolikt, säger institutet,

dels fördröja den utveckling som på detta område sker inom de av arbetsuppgifterna

nu berörda myndigheterna och institutionerna, vilka arbetar i

samråd, dels onödigt komplicera de förslag som väntas om vuxenutbildningens

ordnande och av yrkesutbildningsberedningens fortsatta arbete. Enligt

vad institutet har sig bekant är företagarutbildningen aktuell i de förslag

som kan komma att avgivas.

Även kommerskollegium avstyrker förslaget att företagarutbildningen

skall utredas. Sådan utbildning sker, säger kommerskollegium, inom olika

organ, och något behov av väsentligt ändrade former för verksamheten har

inte framkommit. Statligt stöd till denna utbildning synes därför kunna

lämnas genom redan etablerade utbildningsorgan.

Kommerskollegium stöder detta ställningstagande på uttalanden från

flera handelskamrar. Bland dessa är Stockholms handelskammare, som påpekar

att de ämnen som nämns av motionärerna överensstämmer med

kursinnehållet i bl. a. den serie kurser för mindre företag, som sedan ett par

s. 11 Kontrollera mot PDF

liankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

11

är anordnas av Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges hantverks- och

industriorganisation gemensamt. Handelskammaren anför vidare:

Åtskilliga branschorganisationer, som huvudsakligen rekryterar sina medlemmar

bland mindre företag, driver yrkesskolor. Vad i motionen sägs angående

önskvärdheten av engagemang från näringsorganisationernas sida

är sålunda i princip redan tillgodosett, ehuru volymen möjligen kan behöva

ytterligare ökas. Det synes handelskammaren angeläget att kurser av det

slag som kan rymmas under begreppet företagsledning i första hand utvecklas

och arrangeras av företagens egna organisationer, som står företagsproblematiken

nära. Om statliga bidrag för företagsledarutbildning

skulle ställas till förfogande, bör dessa alltså kanaliseras genom näringsorganisationerna.

Enighet råder om vuxenutbildningens betydelse för att åstadkomma den

erforderliga aktualiteten i yrkeskunskaperna och specialiseringen. Detta är

ett område, där chefer i små företag blir direkt berörda lika väl som de

anställda. En rimlig arbetsfördelning kan då vara att statens institut för

hantverk och industri får ökade resurser för att möta det stegrade behovet

av teknisk fortbildning, medan företagarnas organisationer stimuleras att

ta på sig utbildningen beträffande det egentliga företagsledandet.

Såsom argument mot en särskild utredning om förbättrad utbildning för

de mindre företagens ledare anför handelskammaren bl. a., att det knappast

går att dra en skarp gräns mellan mindre och större företags problem.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län understryker att den

nya skolan har förutsatts bli dynamisk och successivt anpassa undervisning

och kursinnehåll efter utvecklingens krav. Man bör därför kunna utgå från,

säger handelskammaren, att den nya skolan och övrig kursverksamhet som

anordnas skall väl fylla de krav som företagarna kan ställa i fråga om utbildningen.

Ett par av de organisationer som särskilt företräder de mindre företagen

ansluter sig däremot till önskemålet om en utredning rörande företagarnas

utbildningsmöjligheter. SHIO hävdar i likhet med motionärerna, att de

mindre företagens anpassning till nya produktions- och marknadsförhållanden

i många fall försvåras genom företagarnas otillräckliga kunskaper

i ekonomi och administration:

Genomsnittligt kan hävdas att företagare inom hantverk och småindustri

har goda tekniska kunskaper, medan insikterna i formella ekonomiska och

administrativa frågor är sämre. Den snabba tekniska utvecklingen medför

emellertid stora och ökade svårigheter främst för småindustrier att bibehålla

utrustning och tekniskt kunnande på högmodern nivå. Problemet

aktualiseras särskilt vid omfattande nyinvesteringar, då god kännedom om

maskinfabrikat och -typer erfordras för att möjliggöra fortsatt konkurrenskraftig

produktion. Samtidigt krävs förmåga alt bedöma marknadsutvecklingen

för företagets produkter samt möjligheterna alt tekniska nykonstruktioner

inom en nära framtid minskar värdet av företagna maskininvesteringar.

Vid uppförande och inredning av verkstadslokaler erfordras god

planeringsförmåga och insikt i modern arbetsplanering och produktionsmetodik.

Också vid inköp av råvaror och halvfabrikat krävs kännedom om

2* - Ilihang till riksdagens protokoll 1966. S sand. Nr 32

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

alternativa material och inköpskällor. Trots att den tekniska sidan således

innebär betydande svårigheter, torde huvudsvårigheterna — både för småindustrin

och för företag inom hantverk och service — beröra företagets

ekonomi och administration. Bristande kunskaper inom detta område kan

omintetgöra aldrig så goda tekniska och marknadsmässiga förutsättningar

för företagets verksamhet. Grundläggande krav i sammanhanget torde vara

rationell bokföring och resultatredovisning samt regelmässig kalkylation

och kontinuerlig lönsamhetskontroll. Många mindre företag inom hantverk

och industri fyller inte kraven i detta avseende vilket i många fall leder till

dålig lönsamhet och genomgående till sämre ekonomiskt verksamhetsresultat

än förutsättningarna i och för sig skulle medge. Främst för småindustrins

vidkommande blir resultatet att mindre lönsamma verksamhetsgrenar

eller tillverkningar bibehålls. Över huvud taget synes den starkt ökande

konkurrensen inom näringslivet medföra krav på en förbättrad specialisering

inom de mindre företagen.

Andra problem gäller försäljning och reklam — bristande kännedom om

marknadsutveckling, försäljningskanaler och -metoder, finansierings- och

skattefrågor, affärsjuridik, personalfrågor, kontor sorganisation, arbetsledning''

in. in. Samtliga dessa problem har ett visst samband med företagsstorleken.

Större företag kan anställa specialister för att handlägga olika problem

— tekniska och ekonomiska — inom företaget. Till följd av verksamhetens

begränsade omfattning måste däremot hantverks- och småindustriföretagarna

själva besitta erforderliga kunskaper inom ovannämnda områden.

Genom att småföretagarna också i stor utsträckning själva utövar

den direkta ledningen av rutinarbetet inom företaget och dess avdelningar,

minskas den för planeringsfrågor och administrativa problem tillgängliga

arbetstiden.

De angivna förhållandena pekar enligt SHIO:s uppfattning på att småföretagens

kapitalförsörjningssvårigheter till vissa delar kan hänföras till

bristfällig ekonomisk utbildning hos företagare inom hantverk och småindustri.

Organisationen anser att samhällets ökade stöd till vuxenutbildningen

inom olika områden också borde föranleda ökade insatser i fråga

om företagsledarutbildningen:

Som motiv härför kan anföras att samhället under perioder av stark arbetskraftsbrist

har väsentligt intresse av att tillgängliga resurser utnyttjas

optimalt. Vidare bör nämnas att staten genom anslag till universitet och

högskolor påtagit sig det ekonomiska ansvaret för utbildning av de

större företagens chefstjänstemän. Ökat stöd till utbildning av företagsledare

inom bl. a. hantverk och småindustri kan därför mera betraktas som

en utveckling av en tidigare befintlig stödform än som en helt ny typ av

bidrag till det privata näringslivet.

Sveriges köpmannaförbund, som likaledes tillstyrker en utredning beträffande

utbildningsfrågorna, framhåller att förbundet under en lång följd av

år genom Köpmannainstitutet (Kl) bedrivit och alltjämt bedriver cn mycket

omfattande utbildning av företagare och anställda inom detaljhandeln.

Förbundet anför:

Vid sidan av denna verksamhet inom Kl sker också inom olika branschorganisationer

en omfattande kursverksamhet — ofta i samarbete med Kl —

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

som framförallt tar sikte på utbildning av företagsledare. Genom den utbyggnad

av Köpmannainstitutet som i dagarna kunnat slutföras och som i

hög grad underlättats genom av statsmakterna beviljat anslag, räknar Köpmannaförbundet

med att utbildningsverksamheten ytterligare skall kunna

intensifieras och utvecklas. Vi vill understryka att verksamheten vid det

utbyggda institutet framförallt skall koncentreras till dels specialutbildning

för olika branscher, dels ock ledareutbildning. Förbundet hyser goda förhoppningar

om att det skall bli möjligt alt härigenom tillgodose en avsevärd

del av det mycket stora utbildningsbehov som finns inom detaljhandeln

och som inte minst gäller ledareutbildningen. På så sätt kan det bli möjligt

att i fråga om detaljhandeln i viss utsträckning förverkliga den företagarehögskola,

varom talas i motionerna.

Å andra sidan är det klart att behovet av utbildning för detaljhandeln blir

allt större. De ökade anspråk som ställes på denna näringsgren från konsumenternas

sida och tillkomsten av stora företagsenheter, som medför

ökade krav på ledarna för sådana enheter, gör det angeläget att öka utbildningsverksamheten.

En utredning angående utbildning av företagsledare tillstyrkes också av

Norrbottens och Västerbottens handelskammare.

Motionärernas förslag att egenföretagare skall ha rätt att vid självdeklaration

göra avdrag för kostnader sammanhängande med egen fortbildning

tillstyrkes livligt av statens institut för hantverk och småindustri. Det förslag,

som lönebeskattningsutredningen framlagt beträffande inkomst av

tjänst i berörda hänseende vad avser anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen

bör, säger institutet, kompletteras med motsvarande ändring i

29 § (avdrag i förvärvskällan inkomst av rörelse).

De mindre företagens finansie rings problem behandlas ingående

i remissyttrandena.

Synpunkter på företagens kapitalbehov anförs särskilt av Sveriges grossistförbund,

som med åberopande av 1965 års långtidsutredning beträffande

sitt intresseområde anför:

För partihandelns del har det årliga behovet av kapital för lagerinvesteringar

beräknats till ca 300 milj. kr., vartill kommer ett behov av rörelsekapital

av ungefär samma storleksordning. Genom dessa investeringar beräknas

partihandelsföretagen kunna klara en beräknad omsättningsökning

i fasta priser på 6 % per år med ett tillskott av arbetskraft pa endast 1 %

per år. Betydelsen härav behöver inte särskilt understrykas i ett läge, då

bristen på arbetskraft är den trånga sektorn i samhällsekonomin. Det bör

emellertid också understrykas, alt investeringarna är angelägna med hänsyn

till den rationalisering av partihandelsföretagens verksamhet, som härigenom

möj liggöres och som har den största betydelse för strävandena att

hålla distributionskostnaderna nere.

I detta sammanhang berör Grossistförbundet också frågan om företagens

möjligheter till självfinansiering:

Samtidigt som kapitalbehovet ökar har självfinansieringsmöjligheterna

för partihandeln liksom för industrin kraftigt minskat under den gångna

delen av 60-talet jämfört med 50-talet. Partihandelns självfinansierings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottcts utlåtande nr 32 år 1066

grad, uttryckt som kvoten mellan partihandelns bruttosparande och bruttoinvesteringsutgifter

inkl. förändringar i lagervolymen, utgjorde i genomsnitt

ca 70 % för perioden 1951—1959. För åren 1960—1962 var motsvarande

siffra inte högre än 48 %. Självfinansieringsgraden torde i praktiken vara

än lägre beroende på att ökningen i utestående kundfordringar, som inte

redovisas i statistiken, torde vara större än ökningen av partihandelns leverantörsskulder.

Skärpta konkurrensförhållanden och stegrade lönekostnader

i kombination med ökad investeringstakt är orsaken till den minskade självfinansieringen.

I samma riktning har verkat de minskade möjligheterna till

nedskrivning av varulager och avsättning till pensionsstiftelser, åtgärder

som i särskild grad torde ha varit kännbara för handeln. Konsekvensen har

blivit ett ökat beroende av upplåning. Betydelsen av att möjligheterna till

sådan upplåning ökar framstår i detta läge i klar dager.

Ä\en SHIO konstaterar att utrymmet för företagens självfinansiering

gradvis minskat under senare år. Organisationen anför:

Huvudsakligen beror detta på att vinstmarginalerna allmänt sett minskat

till följd av en allt mera skärpt konkurrens. Även bortfallet av företagens

pensionssparande i samband med ATP-reformen har härvidlag spelat en

betydelsefull roll. Denna utveckling har varit särskilt kännbar för de mindre

föietagen, som traditionellt är i hög grad beroende av möjligheterna till

självfinansiering. Det bör framhållas att låg självfinansiering givetvis

många gånger har sin grund i dålig lönsamhet, d. v. s. bristande konkurrensförmåga.

Denna förklaring torde dock avse endast en förhållandevis liten

andel av samtliga företag med självfinansieringsproblem. Frågan är då

vilka åtgärder, som kan vidtagas för att underlätta den för företagens stabilitet

nödvändiga^ självfinansieringen. Uppmärksamhet torde härvid särskilt

böra fästas på möjliga reformer inom skattelagstiftningen samt i samband

därmed möjligheterna att utvidga investeringsfondernas användningsområden,

uppmjuka avskrivningsreglerna för verkstadsfastigheter samt att

införa någon typ av »riskkonto» eller liknande, varigenom en s. k. resultatutjämning

i tiden möjliggörs. Fn eventuell undersökning av ifrågavarande

förhållande synes också böra ägna särskild uppmärksamhet åt" förekommande

skillnader i fråga om självfinansiering inom små respektive stora

företag. Allmänt sett kan också ifrågasättas om kreditmarknadens organisation

är anpassad till den låga självfinansieringsgrad inom näringslivet,

som kan förväntas bli bestående inom överskådlig framtid.

Stockholms handelskammare yttrar i detta ämne:

Handelskammaren vill understryka motionärernas uppfattning om självfinansieringens

betydelse när det gäller de mindre företagens finansieringsproblem.

Dessa företag är för sin försörjning med riskvilligt kapital särskilt

beroende av möjligheterna att genom självfinansiering förkovra det egna

kapitalet. Dessa möjligheter begränsas alltmer till följd av sjunkande vinstmarginaler,

vilka i sin tur bl. a. heror på stigande kostnader och på det hårda

skattetrycket. Enligt handelskammarens uppfattning är de mindre företagens

finansieringsproblem sålunda icke att söka på kreditgivningens område

utan gäller försörjningen med det egna kapitalet.

En utredning härom skulle emellertid, anser handelskammaren, icke få

nugot ^ äi de, etteisoin det är framför allt den allmänna ekonomiska politikens

inriktning och beskattningen som är avgörande för kapitalbildningen

inom företagen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år J9åO

15

Skattefrågor berörs även i ett par andra yttranden. Östergötlands och

Södermanlands handelskammare hävdar att man med hänsyn till de särskilda

regler som i skattehänseende gäller för de s. k. fåmansbolagen kan

tala om en i olika hänseenden diskriminerande behandling av vissa typer

av mindre företag. Tiden bör enligt handelskammarens mening snart vara

mogen att i samband med en skattereform väsentligt utjämna denna särbehandling.

Statens institut för hantverk och industri säger sig ha fått den

erfarenheten, att ett mera generöst avskrivningsförfarande för industri- och

verkstadsfastigheter borde genomföras. Med nuvarande avskrivningsprocent

(2—3 procent) dröjer det 30 till 50 år innan en fastighet hlir helt nedskriven.

Det föreligger enligt institutets uppfattning stor risk att orationella och

i övrigt omoderna lokaler till följd av för snäva avskrivningsregler konserveras

i produktionen och därmed hämmar en progressiv utveckling.

Handelskammaren i Örebro och Västmanlands län är ense med motionärerna

om att gällande skatteregler icke är företagsvänliga. Möjligheterna

till avskrivningar anses vara alltför snäva, inkomst-, förmögenhets- och

arvsskatterna drabba för hårt etc. Dessa frågor kan emellertid, säger handelskammaren,

icke behandlas i ett så lösryckt sammanhang som det varom

här är fråga utan måste tagas upp till ett allsidigt bedömande i samband

med en revision av hela skattesystemet.

Svenska bankföreningen uttalar beträffande anskaffningen av riskkapital,

att det inte skall förnekas att de mindre företagen har svårare än de stora

att utifrån draga till sig sådant kapital. Såsom motionärerna framhåller har

det emellertid nyligen startats ett flertal emissions- och investmentbolag

med ändamål att underlätta nyemissioner i icke börsnoterade aktiebolag.

Det torde enligt Bankföreningens mening finnas anledning förmoda att

denna form av finansieringsverksamhet kommer att ytterligare utvecklas.

SHIO anser att frågan om småföretagens kapitalförsörjning i dagens läge

är ägnad väcka allvarliga bekymmer för framtiden. SHIO anför:

Den tekniska utvecklingen framtvingar ständigt ökande kapitalinvesteringar

även i de minsta företagen. Genom en gradvis skärpt konkurrens

inom så gott som alla branscher ställs samtidigt höga krav på en rationell

företagsamhet. Denna utveckling kan förväntas fortsätta under överskådlig

framtid och bör givetvis befrämjas eftersom näringslivets effektivitet därmed

förbättras. En följd härav är emellertid att vinstmarginalerna minskas

varigenom en tillfredsställande självfinansiering försvåras och i många fall

omöjliggörs. Ökat kapitalbehov i förening med minskad självfinansiering

medför helt uppenbart krav på förbättrad kreditförsörjning. Detta behov

synes för närvarande svårt att uppfylla.

Mot denna bakgrund kan det, säger SHIO, ifrågasättas om den svenska

kreditmarknaden över huvud taget är anpassad till de behov, som föreligger

inom ett näringsliv i snabb utveckling, eller om inte vissa institutionella

förhållanden i alltför hög grad inverkar bromsande på denna utveckling.

Två frågor anses i detta sammanhang vara av särskilt intresse, nämligen

fördelningen av kapitalmarknadens resurser till olika samhällssektorer samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 32 är 1966

förekomsten av differentierade låneformer för olika kreditbehov. Härom

anför SHIO:

Vad gäller den första frågan kan konstateras att de offentliga investeringarna

och i än högre grad bostadsbyggandet under senare år har tillgodosetts

genom olika former av direkt och indirekt kreditprioritering.

Olika försök att anpassa investeringarna inom dessa områden till det rådande

läget på kapitalmarknaden torde dock kunna betecknas som huvudsakligen

misslyckade. Följden har blivit att de upprepade bristsituationerna på

kreditmarknaden i avsevärd utsträckning kommit att drabba näringslivets

investeringar. Frågan gäller då i första hand om dispositioner av detta slag

är samhällsekonomiskt försvarliga eller om kapitalbristen inom näringslivet

medför risker för en allvarlig försvagning av det tekniska och ekonomiska

framåtskridandet.

En ytterligare fråga gäller om de mindre företagens kreditbehov kan tillgodoses

inom en kapitalmarknad av denna utformning. Särskild hänsyn

torde härvid få fästas vid de ytterligare kreditsvårigheter, som uppträder i

samband med de ofta återkommande kreditrestriktionerna. I detta sammanhang

bör också uppmärksammas den bristfälliga differentieringen av kreditgivningen

på olika låneformer, huvudsakligen bottnande i tämligen ålderdomliga

bestämmelser för de olika kreditinstitutens verksamhet. Genom att

det stora flertalet lånesökande inom den privata sektorn är hänvisade till

krediter med i stort sett likartade villkor, förhindras en lämplig anpassning

av lånevillkoren till den aktuella kreditrisken. Detta förhållande kan antas

försvåra ett samhällsekonomiskt utnyttjande av kreditmarknadens resurser.

I samband härmed bör också framhållas det betänkliga i en på förhand

fastlåst uppdelning av kreditmarknaden på bestämda kreditändamål.

I princip bör varje kreditbehov underkastas en likvärdig bedömning med

avseende på räntabilitet, risktagande etc. Endast väsentliga allmänna intressen

eller väldokumenterade institutionella brister i kreditmarknadens funktion

bör tillåtas föranleda avsteg från denna princip.

Beträffande kreditrestriktionerna framhåller bankofullmäktige, att det

är uppenbart att, även om nya former för kreditgivningen skapas eller om

frågan om erforderliga säkerheter finner en godtagbar lösning, det ändå

inte är säkert att krediter kommer att stå till förfogande i den utsträckning

som företagen önskar. Fullmäktige anför:

Med hänsyn till kravet på samhällsekonomisk balans måste en viss försiktighet

i kreditgivningen ständigt iakttagas, och det kan icke undvikas att

den försiktigheten måste vara särskilt utpräglad i dagens läge. Det är också

denna effekt man syftar till med den stramhet på kreditmarknaden, som

under de senaste åren upprätthållits med finans- och kreditpolitiska medel

i törening. Trots den förda politiken har emellertid kreditexpansionen fått

en mycket stor omfattning. Om sålunda ännu i början av 1960-talet den

totala nettoutlåningen per år för samtliga kreditinstitut rörde sig om 4 å 5

miljarder kronor, uppgick den år 1964 till över 9 miljarder och år 1965 till

över 10 miljarder kronor. Åtstramningen har sålunda inte på något sätt

lett till något s. k. kreditstopp. Att läget emellertid på många håll uppfattats

så, synes inte kunna tolkas på annat sätt än att kreditanspråken växer så

mycket starkare än möjligheterna att tillgodose dem. Även om låntagarna

sålunda ibland uppfattat läget som alltför stramt, måste det samtidigt erm
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bankoutskottets utlåtande nr 32 är li)6<>

ras om, att den pris- och kostnadsutveckling som varit rådande ä\en under

det senaste året närmast tyder på, att kreditgivningen trots allt

stor. Det betyder i förevarande sammanhang, att de olika åtgärder, som kan

vidtagas för att förbättra möjligheterna för t. ex. de mindre företagen att

göra sig gällande i konkurrensen på kreditmarknaden, inte samtidigt kan

få innebära, att takten i kreditexpansionen skulle öka. I det spända ekonomiska

läge vi befunnit oss i under de senaste åren och som alltjämt rådet,

är det ofrånkomligt att en hel del låntagare, även om de t. ex. kan prestera

goda säkerheter, måste finna sig i ett uppskov med tillgodoseendet av deras

önskemål.

Även Svenska bankföreningen framhåller, att det i tider av kreditåtstramning

naturligtvis icke kan undvikas att svårigheter drabbar även de små och

medelstora företagen. Det skulle, säger Bankföreningen, innebära en synnerligen

betänklig försvagning av stabiliseringspolitiken, om en så väsentlig

sektor av näringslivet undantoges från dess verkningar.

Institutionella förhållanden beträffande de mindre företagens möjligheter

att erhålla krediter, särskilt av långfristig natur, behandlas utförligt av

banko fullmäktige, som anför:

Enighet torde råda om, att här föreligger ett problem, när det gäller de

mindre företagen, och en del åtgärder har redan företagits eller är på väg i

syfte att göra det lättare för dem att hävda sig på kreditmarknaden. Det må

bl. a. erinras om, att affärsbankerna in. fl. kreditinstitut sedan den 1 juli

1965 har fått ökad rätt att lämna tidsbundna lån. Det bör också noteras,

att i en proposition i årets riksdag angående företagsinteckning föreslås en

breddning av omfånget av den egendom, som kan bli föremål för inteckning.

Om den senare vinner riksdagens bifall, synes de båda åtgärderna tillsammans

innebära icke oväsentlig förbättring i här aktuella företagsgruppers

ställning på kreditmarknaden, och de önskemål som motionärerna i berörda

hänseenden framställer synes därför kunna sägas vara i betydande utsträckning

tillgodosedda.

I motionerna efterlyses vidare möjligheter för en lånesökande, som eventuellt

ej kunnat erhålla lån hos AB Industrikredit eller AB Företagskredit,

att vända sig till konkurrerande institut. Inte heller denna fråga har, säger

bankofullmäktige, förbisetts vid den lagstiftning för olika områden på kreditmarknaden

som tillkommit under de senaste åren.

Det har t. ex. varit en strävan att söka undvika vad som i diskussionen

kallats kapitalmarknadens »sektor iser ing» och som skulle ha inneburit, att

varje mer betydande låntagargrupp skulle ha ett eget kreditinstitut. Denna

strävan kommer till uttryck i AB Industrikredits bolagsordning, där det

sägs, alt bolaget skall ha till sitt ändamål att medverka vid finansiering av

företrädesvis mindre och medelstora näringsföretag här i riket, cn formulering

som således medger, att Industrikredit kan konkurrera med exempelvis

lantbruksnäringarnas kreditinstitut. Även omvända förhållandet gäller,

eftersom de senare visserligen företrädesvis skall ägna sig åt finansiering av

jordbrukets binäringar men även får inrikta sig på andra näringsföretag

här i riket. No kan det emellertid med skäl göras gällande, att med de stora

uppgifter de nämnda instituten står inför, någon konkurrens dem emellan

knappast kommer att uppstå. Det bör emellertid också observeras, att ett

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

alternativ till den långfristiga upplåningen hos nämnda och övriga kreditaktiebolag

även föreligger i de möjligheter som bankväsendet numera har

att lämna lån bundna upp till 10 år. Innebörden härav är, att den lånesökande

även kan vända sig till affärsbanker och andra bankinstitut för att

söka krediter av i stort sett samma slag som kreditaktiebolagen förmedlar.

Affärsbankernas möjligheter att ge långfristiga krediter bör enligt motionärerna

ökas genom att bankerna beredes större möjligheter till upplåning

från allmänna pensionsfonden. Som bekant är emellertid frågan om inriktningen

av pensionsfondens placeringar under utredning och fullmäktige vill

ifrågasätta, om det finns skäl att föregripa detta arbete. Beträffande affärsbankernas

långfristiga långivning synes vidare böra noteras, att denna hittills

endast i begränsad utsträckning kan ha kommit att utnyttjas. Som

tidigare antytts äger såväl affärsbanker som sparbanker, postbanken och

jordbrukets centralkassor sedan den 1 juli 1965 rätt att placera 25 % av inlåning

och eget kapital i lån med upp till 10-årig bundenhet, och den förändring

av utlåningen mot ökad långfristighet, som kan följa härav, torde

ännu knappast ha tagit sin början. Det bör slutligen här också tilläggas, att

en ökning av den långfristiga utlåningen från affärsbankerna icke är beroende

av att upplåningen hos allmänna pensionsfonden vidgas. Till följd

av den stabilitet, som råder i bankernas inlåning, kan man utgå från att full

täckning i form av reellt långfristig inlåning finnes för bankernas rätt att

lämna bundna lån.

Sveriges köpmannaförbund erinrar om att det varit möjligt att vid sidan

av och som komplettering till de betydelsefulla förbindelserna mellan detaljhandelsföretag

och bankerna inrätta särskilda kreditinstitut för olika

branscher. Om dessa lämnar förbundet följande upplysningar:

F. n. finns sådana institut för livsmedelsbranschen (AB Handelskredit),

färg- och parfymbranscherna (AB Handelskredit), järnhandeln (AB Järn

handelskredit), textilhandeln (AB Textilkredit), pappershandeln (Pappershandelns

Finansieringsinstitut AB), blomsterhandeln (Blomfinans AB),

radiohandeln (RAFAK) samt nytillkomna institut för tobakshandeln och

skohandeln. För närvarande pågår förhandlingar om bildande av finansieringsinstitut

för bl. a. cykel- och sporthandeln samt för leksakshandeln.

Dessa institut, som fyller en mycket viktig uppgift, har visat sig kunna

fungera på ett tillfredsställande sätt.

Däremot uppges detaljhandelsföretag endast i begränsad utsträckning ha

kunnat utnyttja den långivning som sker från AB Industrikredit och AB

Företagskredit, bl. a. beroende på svårigheter att ställa de säkerheter som

fordras vid denna långivning.

I likhet med bankofullmäktige hänvisar ett stort antal andra remissinstanser

till olika reformer som genomförts under de senaste åren eller nu

förberedes och som är ägnade att förbättra de mindre företagens möjligheter

att erhålla krediter. Bland dem som gör sådana påpekanden är kommerskollegium,

Svenska bankföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund och flera handelskamrar. Förutom institutet företagsinteckning,

affärsbankernas utökade rätt att lämna bundna lån samt inrättandet

av särskilda kreditinstitut nämns bl. a. införandet av factoring

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande nr 32 är 1963

19

och leasing, företagareföreningarnas verksamhet samt pågående översyn av

arvsbeskattningen, av företagsbeskattningen och av aktiebolagslagen.

Utformningen av kreditinstitutens nuvarande säkerhetsbestämmelser anses

av några remissinstanser böra bli föremål för revision. SHIO, som konstaterar

att affärsbankerna och i viss mån sparbankerna alltjämt svarar för

den ojämförligt största andelen av kreditgivningen till mindre och medelstora

företag, anför bl. a. följande:

Såsom ofta framhållits har de mindre företagen ofta svårigheter att uppfylla

de säkerhetskrav, som dessa kreditinstitut enligt sina bestämmelser är

tvingade att upprätthålla. Följden har blivit att de mindre företagen för

närvarande erhåller en avsevärt lägre andel av kreditmedlen än deras produktionsinsats

synes motivera. Detta förhållande framträder särskilt starkt

under perioder av kreditrestriktioner, eftersom dessa främst avser affärsbankernas

utlåning och större företag i betydligt högre grad än de mindre

har tillgång till andra kapitalanskaffningsmöjliglieter, främst obligationsmarknaden.

Belysande i detta sammanhang är bl. a. resultatet av Svenska

bankföreningens undersökning rörande affärsbankernas utlåning under

perioden november 1963—november 1964. Enligt denna hade utlåningen

till industriföretag med upp till femtio anställda under perioden ökat med

endast 17 miljoner kronor medan utlåningen till hela industrin ökade med

nära 300 miljoner kronor. Det synes vara en angelägen uppgift alt klarlägga

alternativa möjligheter att förbättra de mindre och medelstora företagens

kreditförsörjning. Frågan om utformningen av bankernas kreditgivning

får därvid tillmätas särskild betydelse. Av allt att döma kan vissa

förbättringar uppnås genom en liberalisering av kreditinstitutens säkerhetskrav

och genom en mer eller mindre omfattande differentiering av kreditgivningen

på olika låneformer med varierande kreditvillkor.

Statens institut för hantverk och industri anser att möjligheten för mindre

företagare till utökad bankkredit på »projektbasis» i stället för på olika

slags hypotek bör utredas i syfte att stödja konstaterat utvecklingsbara

framåtgående företag.

Sveriges grossistförbund understryker att många företag inom handeln

saknar traditionellt belåningsbara säkerheter. Kreditgivningen borde därför,

anser förbundet, i ökad utsträckning kunna utformas på mer dynamiska

grunder än hittills i syfte att främja investeringens inriktning på företag

med gynnsamma lönsamhetsbetingelser i minst lika hög grad som sådana

med traditionella saksäkerheter.

I delta sammanhang tar Grossistförbundet också upp frågan om kapitalmarknadens

omstrukturering till följd av allmänna pensionsfondens snabba

tillväxt. Förbundet finner det angeläget, att det tillskapas en möjlighet för

handelsföretagen att få tillgång till allmänna pensionsfondens medel med

hänsyn till den dominerande ställning som fonden kommer alt få. Hänsyn

måste också rimligen, säger förbundet, tagas till det förhållandet att handelsföretagen

årligen inbetalar stora belopp till fonden utan att ha någon

nämnvärd möjlighet att draga nytta av dessa medel. Man kan enligt förbundets

mening här i stort sett bortse från återlånen, som i varje fall med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

nuvarande konstruktion spelar en underordnad roll för dessa företag. Det

gäller därför att till handelsföretagen kanalisera en mer rättvis andel av den

växande allmänna pensionsfonden, vilket kan ske på olika vägar:

Med hänsyn till de åtgärder, som vidtagits inom andra sektioner av näringslivet,

skulle det kunna ligga nära till hands att bygga upp ett särskilt

kreditinstitut för handeln. Detta skulle emellertid ytterligare uppspalta kreditmarknaden

i sektorer, och det synes oss därför rimligare att i första hand

hygga ut existerande kreditinstitut.

Den långfristiga utlåningen bör enligt förbundets mening i ökad grad

gå via affärsbankerna med rätt för dessa att refinansiera i allmänna pensionsfonden.

Denna utväg kombinerad med en revision av säkerhetsbestämmelserna

anser förbundet vara den bästa lösningen av hithörande problem.

Svenska bankföreningen säger sig dela motionärernas uppfattning att det

skulle vara till fördel om bankerna sattes i tillfälle att i större utsträckning

taga upp förlagslån i kapitalinarknadsinstituten. Frågan därom är, meddelas

det, föremål för uppmärksamhet inom bankföreningen.

Ett av motionärernas önskemål avser en undersökning av vilka former av

konkurrensbegränsning som föreligger till följd av statliga företags

uppträdande och på grund av den allmänna ekonomiska politik som

statsmakterna driver. Konkurrensfrågorna behandlas utförligt av statens

pris- och kartellnämnd, som anför:

Inom den övervägande delen av landets näringsliv råder fri etableringsrätt

och en betydande frihet i övrigt i konkurrenshänseende enligt den allmänna

näringspolitik som statsmakterna godtagit. Praktiskt taget allmän

uppslutning föreligger bakom uppfattningen att samhällsekonomisk effektivitet

befrämjas bättre av effektiv konkurrens än av regleringar. Detta är

även en av grundtankarna bakom den nuvarande konkurrensbegränsningslagstiftningen,

som ger vederbörande myndigheter befogenhet att ingripa

mot konkurrensbegränsningar, som bedöms medföra skadlig verkan i lagens

mening (5 § KBL).

Inom handeln har tidigare betydande hinder för etablering av nya företag

förelegat på grund av privat nyetableringskontroll. Efter tillkomsten av

nu gällande konkurrensbegränsningslagstiftning har dessa hinder i huvudsak

undanröjts. Även kommunerna har emellertid i anslutning till stadsplaneringsverksamheten

inflytande på utvecklingen av butiksbeståndet på

nybyggnadsområden i tätorterna samt fördelningen av nytillkomna butiker

inom sådana områden. Länsstyrelsernas övervakningsuppgifter i samband

därmed är föremål för granskning inom handelsdepartementet.

Även om statsmakternas allmänna ekonomiska politik sålunda är inriktad

på att främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet,

finns det näringsgrenar, där konkurrensbegränsningar upprätthålls

genom särskild lag eller författning eller har samband med dylik och på

denna grund har ansetts tillbörliga (prop. 1953: 103). Hit hör bland annat

helt eller delvis jordbruk, fiske, transportverksamhet, post- och telekommunikationer,

gas och elektricitet samt läkemedel. Ej heller de immateriella

ensamrätterna (patent, varumärken in. fl.) faller i och för sig under konkurrensbegränsningslagens

tillämpningsområde.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

21

Inom transportmarknaden har emellertid genom beslut av 1963 års riksdag

en liberalisering påbörjats i syfte att skapa ett mer konkurrensbefrämjande

system. Det statliga regleringen inom jordbruket är f. n. föremål för

utredning.

De statliga regleringarna har av allt att döma icke försämrat förutsättningarna

för de mindre och medelstora företagen, yttrar nämnden och fortsätter:
Snarast

torde dessa företag beretts en mera skyddad tillvaro i sådana fall

då regleringarna är baserade på tillståndsgivning och/eller prisreglering.

Inom såväl jordbruks- som landtransportnäringarna har ju antalet småföretag

varit helt övervägande.

Mellan företag eller organisationer träffade överenskommelser av konkurrensbegränsande

natur blir föremål för registrering i det av pris- och

kartellnämnden förda kartellregistret. Detta gäller även statliga företag

oavsett företagsform. Konkurrensbegränsande överenskommelser med ett

statligt företag som kontrahent har hittills registrerats i ringa omfattning.

I allmänhet har därvid det statsägda företaget anslutit sig till avtal rörande

gemensam prissättning, som flertalet övriga företag inom en bransch biträder,

t. ex. Norrbottens Järnverk AB beträffande armeringsjärn, stångstål

och balk samt AB Statens Skogsindustrier beträffande wallboard.

Vad angår den i motionerna ifrågasatta konkurrensbegränsande verkan

av domänverkets försäljningar till AB Statens Skogsindustrier kan nämnas,

att ett ärende som gäller huruvida domänverkets utbuds- och prispolitik

medfört skadlig verkan i konkurrensbegränsningslagens mening, för närvarande

är under prövning hos näringsfrihetsombudsmannen. I detta sammanhang

bör även erinras om det långfristiga avtal om årliga virkesleveranser,

som år 1957 upprättades mellan domänverket och ASSI. Detta avtal avsåg

att dels bidraga till en jämn avsättning av virke från statsskogarna, dels

säkerställa bolagets råvaruförsörjning. Avtalet utformades i enlighet med

av riksdagen godtagna principer (prop. 1957 : 117).

Nämnden kommer till den slutsatsen att en utredning enligt punkt c) i

motionärernas yrkande för närvarande icke synes av behovet påkallad utifrån

de intressen som nämnden har att företräda.

Även kommerskollegium anser att det saknas anledning till en utredning

om statliga företags konkurrensbegränsande åtgärder. Icke heller Stockholms

handelskammare tillstyrker en sådan undersökning. Handelskammaren

erinrar om frågan om domänverkets försälj ningsregler och yttrar

vidare:

Diskrimineringen av det privata byggandet på bostadsområdet är ett problem,

som ständigt påtalas från olika håll ehuru hittills utan framgång.

Åtgärder av nu angivet slag och andra liknande ingrepp till stöd för vissa

företagsformer sammanhänger med politiska värderingar; att få till stånd

någon ändring härutinnan genom eu »på vetenskaplig grund vilande juridisk

och ekonomisk undersökning» torde vara tämligen utsiktslöst.

Handelskammaren i Göteborg finner däremot att problemet om de statliga

företagens konkurrensbegränsande inverkan erbjuder åtskilliga aspekter

som kan vara förtjänta av en närmare undersökning. På detta begränsade

område tillstyrker handelskammaren därför eu utredning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1906

Positivt till en sådan undersökning är också Sveriges köpmannaförbund,

som kraftigt understryker, att det för en från samhällsekonomisk och konsumentvänlig

synpunkt gynnsam utveckling av detaljhandeln är en ofrånkomlig

förutsättning, att konkurrensen får ske på lika villkor. Förbundet

yttrar:

Några problem därvidlag som just nu är särskilt väsentliga gäller fördelningen

av butikslägen på nya bostadsområden, vilka problem också är föremål

för näringsfrihetsombudsmannens uppmärksamhet, samt dessutom

problem som sammanhänger med den diskriminering av enskilda detaljhandelsföretag

som i stor utsträckning sker på inköpssidan.

När i motionerna bl. a. hänvisas till förhållandena i Förenta Staterna, må

erinras om att den amerikanska kartellagstiftningen innehåller förbud mot

prisdiskriminering, den s. k. Robinson-Patman-lagen. Genom denna lag har

de mindre och medelstora företagen i Förenta Staterna fått ökade möjligheter

att från samma utgångsläge och på lika villkor konkurrera med de

storföretag som spelar en betydande roll i Förenta Staterna. Det synes oss

önskvärt att den i motionerna föreslagna undersökningen om konkurrensbegränsningarna

och deras effekt även får omfatta här berörda problem för

att därvid om så befinnes lämpligt föranleda en komplettering av den

svenska konkurrensbegränsningslagen.

A\en Svensk industriförening anser att en utredning på denna punkt

skulle vara av värde och fylla ett behov.

B. Motionerna 1:545 och 11:677 (kapitalförsörjningen för familjeföretag)

Begreppet »familjeföretag» finns inte bestämt i den svenska lagstiftningen,

framhåller Familjeföretagens förening. Icke heller i andra länder synes

man entydigt definiera, vad som menas härmed. Man bör därför, säger

föi eningen, icke lagtekniskt lita till eller bygga på en allmän känsla eller

kännedom om begreppets innebörd. I vissa sammanhang avses med familjeföretag

mycket stora och kapitalstarka företag, medan man i andra sammanhang

med familjeföretag helt enkelt menar småföretag.

De problem som anges i motionerna finner föreningen särskilt kännetecknande

för större eller åtminstone relativt stora företag, i vilka en eller

ett begränsat antal personer svarar för kapitalanskaffandet och kapitalhållandet

och för vars effektiva verksamhet krävs en mer påtaglig kapitalinsats.

Föreningen yttrar:

I den mån man inlör begreppet familjeföretag i diskussionen, bör alltså

fastslås, att det gäller företag, vilka icke har tillgång till den anonyma kapitalmarknaden.

För dessa företag kan kapitalproblemen helt naturligt bli

svårbemästrade och ej sällan synnerligen påtagliga, speciellt i samband med

fusioner och andra åtgärder i rationaliseringssyfte. Vi tror emellertid icke,

att man på lång sikt hjälper svenskt näringsliv genom att speciallagstifta

till förmån för vissa företag eller företagsformer eller genom att speciellt

gynna vissa företagsgrupper, såvida icke sådant gynnande är av väsentlig

nationalekonomisk betydelse. De bestämmelser som utfärdas bör gälla näringslivet

generellt.

Föreningen hyser uppfattningen att de svenska familjeföretagen, d. v. s.

de företag i vilka ett begränsat antal personer skall svara för kapitalhåll
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 är 1066

23

ning och kapitalanskaffning, kan ha betungande och för företagsamheten

förödande kapitalproblem. Fortsättningsvis anföres:

Många gånger varken behöver eller begär emellertid familjeföretagen

någon speciell understödsverksamliet utan fastmer blott att icke bli sämre

behandlade än svenskt näringsliv i övrigt. För alt något underbygga vad vi

menar härmed, kan vi — speciellt inom skatterätten — peka på sådana

bestämmelser, som behandlar fåmansbolag hårdare än börsnoterade och

andra liknande bolag. Ett exempel är frågan om beskattning av utdelning

på främmande aktier; ett annat när det gäller avdragsrätt vid inkomsttaxeringen

för avsättning till egen stiftelse till företagsledarens pensionering.

Vidare finns vissa särbestämmelser i utskiftningsskatteförordningen

etc. Det finns också andra områden, där familjeföretagen, utan att vara

speciellt utpekade i lagstiftningen, behandlas hårdare än övrig företagsverksamhet.

Exempelvis kan nämnas ett så viktigt problem som att kravet på

det arbetande kapitalet blir större i ett familjeföretag än i ett anonymt bolag.

Alla företag bör som bekant ernå en vinst, som täcker avskrivningar,

skälig förräntning etc. För familjeföretaget tillkommer emellertid, att företaget

måste lämna en avkastning, som i förekommande fall även täcker

kapitalhållarens förmögenhetsskatt; en vid inkomsttaxeringen icke avdragbar

pålaga, vilken sammanhänger direkt med hållandet av kapital — exempelvis

arbetsredskapen. Skall företaget kunna överföras till nästa generation

med samma kapacitet, som det har i den gamla ägarens hand, måste

familjeföretaget ytterligare lämna en avkastning, som möjliggör för kapitalhållaren

att verkställa — vid inkomsttaxeringen normalt icke avdragbara

— besparingar för täckandet av kommande arvsskatter. Detta innebär i

sista hand, att företaget avtappas på kapital, för att kapitalhållarna skall

kunna betala de arvsskatter, som utgår just på det kapital, som hopsamlats

— icke för konsumtion — utan för att driva företaget och bidraga till dess

expansion.

Ytterligare påpekas, att en räntabilitetskalkyl vid exempelvis en inventarieanskaffning

ofta ställer sig helt olika för ett börsnoterat bolag, ett

kooperativt företag, ett familjeaktiebolag och ett enskilt företag. Härom

anför föreningen:

Detta är helt naturligt genom att skatten i vissa fall är progressiv, i andra

proportionell — därtill med olika skattesatser för aktiebolag och för kooperativa

föreningar — samt genom att familjeföretagaren måste ta hänsyn till

förmögenhetsbeskattning av arbetsredskapen. Kravet på kapitalets förräntning

blir därvid helt naturligt störst, när företaget drivs som familjeföretag.

Skattelagstiftningens utformning är företagsekonomiskt tyvärr så otympligt

konstruerad, att vid nyinvestering en familjeföretagare kan få betala mer

än hela avkastningen av nyinvesteringen i skatter.

De antydda speciella belastningarna på fåmansbolag har enligt föreningens

uppfattning inte medvetet lagts på ifrågavarande företagargrupp. Icke

desto mindre kan den, säger föreningen, i vissa fall bli förödande för företagen,

varför problemet bör belysas av en utredning. De speciella belastningarna

på familjeföretagen säges icke ha någon ekonomisk betydelse och

knappast någon politisk betydelse men ofta 1)1 i de avgörande skälen för eu

familjeföretagare, »när han slutligen ger upp — d. v. s. säljer sig till storkapitalisincn

inom eller utom landet».

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

Avslutningsvis yttrar föreningen:

Statsmakterna har i någon mån observerat kapitalhållandets problem,

och vissa åtgärder har vidtagits för att ge möjligheter till självfinansiering.

Vi kan exempelvis notera företagens olika möjligheter till s. k. öppen resultatutjämning,

speciellt då tillgången till systemet med investeringsfonder.

Vi tror, att i den mån de nu aktuella motionerna kommer att utmynna i en

vidare utredning, investeringsfonderna kan tjäna som modell och ev. bli ett

instrument, när det gäller att neutralisera den extra belastning, som av olika

omständigheter många gånger kommit att vila speciellt tungt på familjeföretagen,

särskilt då på de mer kapitalkrävande av dessa.

Remissyttrandet utmynnar i en tillstyrkan av motionerna. Problemställningen

bör emellertid enligt föreningens uppfattning gälla näringslivets

bästa i stort och lösas med utgångspunkt i företagsekonomiska aspekter.

Sveriges köpmannaförbund vitsordar den framställning som ges i motionerna

och tillstyrker likaledes att den begärda utredningen kommer till

stånd. Även Sveriges grossistförbund verifierar familjeföretagens speciella

problem men säger sig inte dela den negativa inställning till investmentföretagen,

som kommer till synes i motionerna. I stort sett anses dessa företag

ha en positiv effekt för utvecklingen inom näringslivet. Grossistförbundet

synes förorda att familjeföretagens förhållanden behandlas inom ramen

för en allsidig utredning av de små och medelstora företagens kapitalförsörjning.

Denna uppfattning torde delas av SHIO, som beträffande familjeföretagen

yttrar:

Flertalet mindre och medelstora företag inom hantverk och industri har,

såsom motionärerna framhållit, karaktären av familjeföretag. Arvsbeskattningen

medför att det ställs höga krav på långsiktig ekonomisk planering

för att en generationsväxling inte skall leda till svåra påfrestningar för

ifrågavarande företag. Enligt organisationens erfarenheter är denna planering

i många fall bristfällig, vilket medför ett samhällsekonomiskt icke

önskvärt bortfall av små och medelstora företag eller — i gynnsamma fall

— besvärliga omställningsproblem. I vissa fall kan försäljning av vederbörande

företag till något investmentbolag utgöra ett alternativ. Investmentbolagen

kan således spela en betydelsefull roll genom att ett antal

mindre företag får möjligheter att fortsätta sin verksamhet. Förekomsten

av ett stort antal investmentbolag, vilka uppträder som köpare av dels familjeföretag

när företagsledaren av olika skäl ej kan fortsätta verksamheten,

dels starkt expansiva företag vilka ej på annat sätt kan lösa sina finansieringsproblem,

bör dock i första hand betraktas som ett tydligt tecken på.

att kapitalförsörjningen inom små och medelstora företag är förenad med

betydande svårigheter.

Bankinspektionen erinrar om att de fördelar, som existensen av ett stort

antal små och medelstora företag anses innebära för vårt näringsliv, minskar

i samma mån som företagen upphör såsom självständiga enheter. Från

denna synpunkt finner inspektionen det av motionärerna anmärkta förhållandet,

att de mindre företagen i växande utsträckning inordnas i en allt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1!)66 25

hastigare fortgående koncernbildning, ägnat att inge betänkligheter. Inspektionen

anför:

I många sammanhang har gjorts gällande att en av orsakerna till sagda

utveckling skulle vara just svårigheterna att anskaffa kapital och speciellt

riskvilligt sådant. En åtgärd, som skulle underlätta kapitalförsörjningen och

därför vara ägnad att motverka sagda koncernbildning, vore bildandet av

ett av staten och affärsbankerna gemensamt ägt företag med syfte att förse

företag av ifrågavarande typ med riskvilligt kapital. Genom en sådan åtgärd

skulle de två institut — AB Industrikredit och AB Företagskredit — vilka

gemensamt äges av staten och affärsbankerna och som har till ändamål att

tillhandahålla långfristiga krediter åt de mindre och medelstora företagen

få en påbyggnad, som gjorde det möjligt att effektivt stödja dessa företag

och på så sätt bevara deras självständighet.

Såsom i föregående avsnitt angivits, anser bankinspektionen skäl tala för

eu utredning angående de små och medelstora företagens kreditförsörjning.

Svenska bankföreningen har till skillnad från de hittills nämnda remissinstanserna

icke blivit övertygad om värdet av en utredning rörande familjeföretagens

kapitalförsörjning. Föreningen anför:

Såvitt angår möjligheterna att anskaffa kortfristiga drifts- och rörelsekrediter

torde det icke med fog kunna göras gällande att familjeföretagen

skulle vara sämre ställda än andra företag. Något konkret påstående att så

skulle vara fallet har ej heller framförts i motionerna.

När det gäller långfristig kredit för investeringsändamål befinner sig

däremot familjeföretagen otvivelaktigt såtillvida i ett visst underläge, att de

oftast saknar förutsättningar för att gå ut på kapitalmarknaden med egna

obligationslån. Det bör emellertid icke förglömmas att åtskilligt gjorts för

att på annat sätt underlätta de små och medelstora företagens behov av

långa krediter.

Bankföreningen erinrar även i detta sammanhang om genomförda och

diskuterade reformer med avseende på kreditförsörjningen. Härvid uttalas

bl. a., att det icke möter några organisatoriska hinder att åstadkomma en

— högeligen önskvärd — utökning av AB Industrikredits och AB Företagskredits

kapacitet. Föreningen fortsätter:

Emellertid kan familjeföretagen uppenbarligen icke helt bygga sin finansiering

på kredit. Det krävs också tillgång till riskkapital, och bankföreningen

vill vitsorda att anskaffningen av sådant ofta är förenad med allvarliga

problem.

I sådana familjeföretag som drivs i enskild firmas form kan en ökning

av riskkapitalet knappast åstadkommas på annat sätt än genom alt vinstmedel

sparas och reinvesteras. De praktiska möjligheterna därtill är numera

snävt begränsade, ej minst på grund av den hårda beskattningen som

ju bl. a. innebär att enskild företagare — i motsats till aktiebolag — drabbas

både av progressiv inkomstskatt och av förmögenhetsskatt. Bankföreningen

anser det i hög grad önskvärt att progressionen lindras och förmögenhetsskatten

avskaffas. Eu sådan reform torde emellertid icke kunna begränsas

till att enbart gälla företagare, utan måste avse alla fysiska personer.

Även i familjeföretag med aktiebolagsform har självfinansieringen på

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

grund av skattetrycket förlorat avsevärt i betydelse som medel för att bygga

ut riskkapitalet. Också för dessa företags del ter det sig därför angeläget

med skattelättnader, t. ex. i form av liberalare avskrivningsregler och sänkt

bolagsskatt. Emellertid synes det ej heller på den punkten vara möjligt att

åvägabringa en isolerad lösning för familjeföretagens del, utan saken torde

få prövas i ett vidare sammanhang.

Detsamma gäller den av motionärerna antydda frågan om ändringar i

arvsbeskattningen i syfte att minska påfrestningarna då ägarbyte i familjeföretag

måste ske på grund av arvfall.

Däremot föreligger i och för sig intet hinder mot att till separat behandling

upptaga problemet om att främja tillförsel utifrån av riskkapital till

familjeföretag som drivs i aktiebolagsform. Det naturligaste sättet att få till

stånd en sådan tillförsel är uppenbarligen att bolaget företar en nyemission.

Under den senaste tiden bär också — såväl på initiativ av bankerna

som oberoende av dem — startats ett flertal emissions- och investmentbolag

med ändamål att underlätta nyemissioner i icke börsnoterade aktiebolag.

Det torde finnas anledning förmoda att den formen av finansieringsverksamhet

kommer att ytterligare utvecklas.

Banko fullmäktige gör inga uttalanden med särskild hänsyftning på familjeföretagen.

Utskottet

De två motionspar som behandlas i detta utlåtande är av olika omfattning

och innebörd. Motionerna I: 545 och II: 677 gäller ett avgränsat spörsmål,

nämligen kapitalförsörjningen för familjeföretag särskilt vid stark expansion

och vid övergång genom arv till ny ägare. Motionerna I: 551 och II: 674

ger däremot en bred översikt över problem och reformförslag avseende de

små och medelstora företagen i allmänhet. Båda motionsparen utmynnar i

hemställan om att de berörda frågorna skall utredas. I det förra fallet inskränkes

utredningskravet till att gälla den nyss angivna kapitalförsörjningsfrågan,

medan i det senare fallet begäres en allsidig utredning, täckande

bl. a. utbildnings-, kredit- och konkurrensförhållanden. Då de synpunkter

och önskemål som framföres delvis sammanfaller, har utskottet likväl funnit

det lämpligt att behandla de här nämnda motionerna i ett sammanhang.

Innan utskottet till granskning tar upp enskildheter i de framlagda förslagen,

vill utskottet deklarera, att utskottet i väsentliga delar kan instämma

i den grundläggande värdering av de mindre företagens betydelse som kommer

till uttryck i motionerna I: 551 och II: 674. Det kan inte råda några

delade meningar om att de mindre företagen utgör ett viktigt inslag i vårt

näringsliv och att detta förhållande kommer att bestå, oavsett de fortsatta

strukturförändringar som är förutsebara. För de stundom förekommande

påståendena om bristande förståelse eller intresse från statsmakternas sida

lör småföretagens problem saknas också enligt utskottets uppfattning all

grund. Vad som föranleder uttalanden i sådan riktning torde i själva verket

ofta vara generellt verkande finanspolitiska och kreditpolitiska åtgärder,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966 21

motiverade av en självklar strävan att åstadkomma stabilitet i samhällsekonomien.

Inledningsvis må erinras om att vissa av de i motionerna berörda problemen

har behandlats i utlåtanden av hankoutskottet senast vid 1965 års riksdag.

I motioner sistnämnda år föreslogs bl. a. en utredning av de mindre

och medelstora företagens finansieringsproblem med särskild hänsyn till

självfinansieringen och dess effekt på investeringsviljan. Utskottet (uti.

nr 23) avstyrkte motionsyrkandena under erinran om att en rad åtgärder

av betydelse för de mindre och medelstora företagens finansiering vidtagits

under senare år. Bl. a. hänvisades till inrättandet av AB Företagskredit och

de särskilda kreditinstituten för lantbruksnäringarna samt till utvidgningen

av AB Industrikredits utlåningskapacitet. Härjämte erinrade utskottet bl. a.

om den successiva kraftiga ökningen av det kreditstöd till hantverk och

småindustri som förmedlas av företagareföreningarna. Frågor av betydelse

för den enskilda handelns kreditförsörjning behandlades i utskottets utlåtande

nr 25 år 1965 i anledning av motioner om utredning i detta ämne.

Utskottet stannade här vid den bedömningen att kreditmarknadens institutionella

utformning i huvudsak måste anses motsvara de krav som kunde

ställas från handelns sida och avstyrkte därför motionsyrkandena. Utskottet

påpekade att handeln utöver den direkta kreditgivningen från bankerna

erhåller krediter från flera halvstatliga institut och från ett flertal institut

som bildats på initiativ av olika branscher inom handeln. Kreditlagstiftningsfrågor

av betydelse även för de mindre och medelstora företagens kreditförsörjning

behandlades slutligen i utskottets utlåtande nr 41 år 1965

i anledning av proposition om bl. a. nya bestämmelser om bundna lån i

affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor samt om vidgad rätt

för sparbanker att bevilja checkräkningskredit.

En fråga med anknytning till motionerna som varit före vid årets riksdag

är frågan om reglerna för återlån ur allmänna pensionsfonden (BoU:s uti.

nr 15).

Utöver de finansierings- och kreditmarknadsproblem vilka pa sätt ovan

sagts nyligen varit föremål för bankoutskottets och riksdagens uppmäiksamhet

behandlas i motionerna 1:551 och 11:674 särskilt behovet av förbättrad

företagarutbildning. Utskottet tar här upp denna fråga innan utskottet

övergår till de finansierings- och kreditspörsmål som de föreliggande

motionerna aktualiserar.

Motionärerna framhåller, att nya mindre företag inte sällan bildas av

yrkesskickliga arbetare eller verkmästare vilka visserligen besitter erforderliga

yrkestekniska kunskaper men inte har fått den företagsekonomiskt

inriktade skolning som är av betydelse för den som skall kunna framgångsrikt

leda ett företag. Denna brist på ekonomisk skolning medverkar enligt

motionärerna ofta till att företag med i och för sig goda livsbetingelser inte

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

drivs lönsamt. I motionerna hemställes därför att bl. a. frågan om förbättrade

utbildningsmöjligheter för företagare skall beaktas vid den begärda

allsidiga och förutsättningslösa utredningen rörande de mindre företagen.

Förslaget om utredning av förbättrade utbildningsmöjligheter för företagare

avstyrks av ett par statliga organ, som bedriver eller lämnar bidrag

till utbildning för bl. a. företagare — skolöverstyrelsen och statens institut

tör hantverk och industri — men tillstyrks av två av de mindre företagens

egna sammanslutningar, Sveriges hantverks- och industriorganisation

(SHIO) och Sveriges köpmannaförbund. Skolöverstyrelsen redovisar att

statsbidrag utgår till SHIO:s föreläsningsverksamhet samt till ett antal

yrkesskolor för särskilda branscher. I fråga om yrkes- och verkstadsskolorna

framhåller skolöverstyrelsen att i de läroplaner som utfärdats för flertalet

kommunala yrkesskolor ingår kurser i bokföring och kalkylation samt en

repetitionskurs i detaljhandelsekonomi. Skolöverstyrelsen påpekar också

att prövning av en rad viktiga vuxenutbildningsproblem nu förestår sedan

de aktualiserats av bl. a. arbetsmarknadsutredningen, gvninasieutredningen

och yrkesutbildningsberedningen. Statens institut för hantverk och industri

hälsar med tillfredsställelse motionärernas förslag om ökat stöd till institutets

utbildningsverksamhet. Institutet bedriver en mycket omfattande

kursverksamhet, som sedan någon tid också innefattar företagsledarutbildning.

Denna verksamhet har i första hand syftat till att stimulera företagarnas

intresse för och uppöva deras färdigheter beträffande problem av ekonomisk,

teknisk, administrativ och arbetspsykologisk natur. Institutet framhåller

betydelsen av att ledarna för mindre och medelstora företag beredes

möjligheter att i olika avseenden följa med i den tekniska utvecklingen.

Enligt institutets mening skulle en utredning om förbättrade utbildningsmöjligheter

tördröja den utveckling som nu sker inom berörda myndigheter

och institutioner och även komplicera de förslag som väntas på vuxenutbildningens

område. SHIO understryker att bristande kunskaper om ekonomi

och administration ofta förorsakar dålig lönsamhet och genomgående

sämre ekonomiskt verksamhetsresultat än förutsättningarna i och för sig

skulle medge. Köpmannaförbundet betonar särskilt att behovet av utbildningför

detaljhandeln blir allt större.

Utskottet delar i huvudsak motionärernas bedömning av behovet av en

intensiv utbildningsverksamhet i bl. a. ekonomiska och administrativa

ämnen för den kategori av företagsledare som det här är fråga om. Som de

närmast berörda remissinstanserna påpekar görs också betvdande ansträngningar

på detta område av såväl statliga organ som småföretagens egna

organisationer. En fortsatt utbyggnad av denna verksamhet planeras på

vissa håll. Frågan om vuxenutbildningens organisation och samordningen

av dess olika grenar har aktualiserats av olika statliga utredningar, bl. a.

arbetsmarknadsutredningen, gymnasieutredningen och yrkesutbildningsbe
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

29

redningen. Även radions och televisionens ställning i utbildningen liai varit

föremål för utredning. Förslag beträffande såväl lösningen av studiefinansieringsfrågorna

för vuxenstuderande som vuxenutbildningens framtida organisation

har aviserats i den för kort tid sedan framlagda propositionen ni 52

om riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken. Med hänsyn till omfattningen

av den utbildningsverksamhet av här avsett slag som redan bedrivs och till

nyss avslutat eller ännu pågående utredningsarbete på området anser utskottet

det inte motiverat att nu föreslå att ytterligare en utredning skall gripa

sig an med frågan om utbildningsmöjligheter för företagare. Utskottet avstyrker

därför motionsyrkandet i denna del.

Det utredningskrav som framföres i motionerna 1: 551 och II: 674 omfattar

vidare reformer avsedda att underlätta kreditförsörjningen för egenföretagare.

Motionärerna påyrkar bl. a. ökade möjligheter till upplåning från

allmänna pensionsfonden samt ändringar av banklagstiftningen som skulle

möjliggöra en mera nyanserad kreditriskbedömning i banksystemet. Vidare

önskar motionärerna åtgärder i syfte att åstadkomma en utökad kreditgi\ - ning från sparbankerna till företagen samt vidgad rätt lör försäkringsbolagen

till företagsutlåning. Härutöver nämns också vissa andra finansieringsmöjligheter,

t. ex. participating debentures och s. k. factoring, d. v. s. överlåtelse

av fakturafordringar till finansinstitut. Slutligen beröres i sammanhanget

även önskemål om ändringar i skattelagstiftningen.

Frågan om de små och medelstora företagens kreditförsörjning ägnas

betydande uppmärksamhet av remissinstanserna, av vilka flera påtalar att

företagens ökande kapitalbehov i kombination med den minskande självfinansieringsgraden

resulterat i ett ökat beroende av upplåning. Svenska

bankföreningen konstaterar, att anskaffningen av riskkapital ställer sig

svårare för de mindre företagen än för de större, men erinrar också om att

ett flertal emissions- och investmentbolag med ändamål att underlätta nyemissioner

i icke börsnoterade aktiebolag nyligen har startats. I fråga om

de institutionella förhållanden som är av betydelse för de mindre företagens

möjligheter att erhålla krediter uttalar bankofullmäktige att vissa problem

föreligger men att också vissa åtgärder vidtagits eller kominer att vidtagas

för att underlätta situationen för de mindre företagen. Bankofullmäktige

nämner i sammanhanget affärsbankernas ökade rätt att lämna tidsbundna

lån samt den utbyggnad av inteckningsinstitutet som kommer till

stånd genom ikraftträdandet vid nästa års början av lagen om företagsinteckning.

Vissa av remissinstanserna anser att bestämmelserna om kreditinstitutens

säkerhet för lämnade lån bör revideras.

Utskottets bedömning av de föreliggande förslagen i syfte atl underlätta

de små och medelstora företagens kreditförsörjning har i första hand skett

mot bakgrund av det nu rådande kredilmarknadsläget. Utskottet finner

det uppenbart att nya former eller ändrade regler för kreditgivningen i och

för sig inte ökar utrymmet på kreditmarknaden. Som bankofnllmäktige

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

framhållit nödvändiggör kravet på samhällsekonomisk balans i dagens läge

en utpräglad försiktighet i kreditgivningen. En förbättring av möjligheterna

för vissa företagskategorier att hävda sig i konkurrensen på kreditmarknaden

kan inte samtidigt få innebära att takten i kreditexpansionen

ökas. Den av det samhällsekonomiska läget framtvingade stramheten i kreditpolitiken

måste medföra att inte alla kreditbehov kan bli tillgodosedda.

Om de små och medelstora företagen mött svårigheter i sin kreditförsörjning

är detta enligt utskottets mening främst ett uttryck för den restriktiva

kreditpolitiken och inte för att dessa företagskategorier skulle i jämförelse

med andra vara missgynnade i kredithänseende.

Som motionärerna framhållit är emellertid de små och medelstora företagens

kreditförsörjning förknippad med vissa speciella problem. I likhet

med bankofullmäktige och ett stort antal andra remissinstanser vill utskottet

i detta sammanhang erinra om att en råd åtgärder under senare år vidtagits

i syfte att förbättra dessa företags möjligheter att erhålla krediter.

Några av dessa har berörts i det föregående. Härutöver vill utskottet erinra

om att vissa kreditmarknadsproblem behandlas av statliga utredningar,

bl. a. frågan om eventuella likartade regler för de olika kreditinstituten.

I detta sammanhang behandlas också frågan om säkerheterna för kreditinstitutens

långivning, ett spörsmål vilket också aktualiserats i motioner

vid årets riksdag, över vilka utskottet senare kommer att avge utlåtande.

Ytterligare erinras om att en översyn av företagsbeskattningen pågår i företagsskatteutredningen.

Utskottet anser att förevarande frågekomplex ägnats

och ägnas intresse i sådan utsträckning att tillsättande av en ny utredning

i ämnet inte är påkallat och avstyrker därför motionärernas förslag

i denna del.

Den tredje särskilda utredningsuppgift som nämns i motionerna 1:551

och II: 674 gäller frågan om vilka former av konkurrensbegränsning som

föreligger till följd av statliga företags uppträdande och på grund av den

allmänna ekonomiska politik som statsmakterna bedriver. Motionärerna

önskar eu på vetenskaplig grund vilande juridisk och ekonomisk undersökning

av denna fråga.

Av de remissyttranden som berör detta ämne torde i första hand det

som avgivits av statens pris- och kartellnämnd böra beaktas. Nämnden, som

avstyrker cn utredning i frågan, framhåller att statsmakternas allmänna

ekonomiska politik är inriktad på att främja konkurrensen inom näringslivet

men att konkurrensbegränsningar likväl upprätthålles inom vissa näringsgrenar.

Som exempel anför nämnden bl. a. jordbruk, fiske, transportverksamhet,

post- och telekommunikationer samt produktion och distribution

av gas och elektricitet. Enligt nämndens mening har de statliga regleringarna

inte försämrat förutsättningarna för de små och medelstora företagen

utan snarast i vissa fall berett dem en mera skyddad ställning. Några

remissinstanser tillstyrker förslaget, däribland Sveriges köpmannaförbund,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

31

som särskilt framhåller problemet med fördelningen av butikslägen på nya

bostadsområden samt behandlingen av enskilda detaljhandelsföretag i samband

med statlig upphandling.

Utskottet har vid sin prövning av motionärernas förslag i denna del

konstaterat att statsmakternas ekonomiska politik är inriktad på att främja

en fri konkurrens inom näringslivet. I fråga om den statliga upphandlingen

är det en klart uttalad grundprincip att upphandling skall ske uteslutande

på grundval av en företagsekonomisk bedömning och utan avseende

på leverantörens karaktär av privat eller offentligt, stort eller litet

företag. Av olika skäl upprätthålls emellertid, som statens pris- och kartellnämnd

framhåller, konkurrensbegränsningar på vissa områden. I ett par

av de av nämnden exemplifierade fallen har en liberalisering påbörjats

eller pågår utredning därom, t. ex. inom transportmarknaden respektive

jordbruket. Att konkurrensbegränsningar i vissa andra fall bibehålls torde

vara ett uttryck för att hänsynstaganden till särskilda befolkningsgrupper

eller till ekonomiska rationalitetsförhållanden etc. ansetts böra väga tyngre

än önskemålet om helt fri konkurrens. Utskottet anser inte att en utredning

av den karaktär motionärerna föreslagit skulle vara ägnad att lösa

dessa problem och avstyrker därför motionsyrkandet därom.

I motionerna 1:545 och 11:677 föreslås en utredning i syfte att underlätta

familjeföretagens kapitalanskaffning, speciellt med hänsyn till problem

som är förenade med finansieringen av snabbt växande företag och

till frågor som sammanhänger med kapitalförsörjningen när företaget genom

arv övergår till nya ägare. I motionerna berörs även bl. a. frågan om

investmentbolagens förvärv av familjeföretag. Motionärerna framhåller bl. a.

att de nybildade investmentbolagen synes bedriva en aktiv uppköpspolitik

direkt inriktad på de mest livskraftiga familjeföretagen. Motionärerna uttalar

i sammanhanget farhågor för att utvecklingen kan komma att leda

till en icke önskvärd koncentration av inflytande och beslutanderätt inom

näringslivet.

Flertalet remissinstanser tillstyrker den föreslagna utredningen, varvid

i vissa fall förordas att denna skall ske inom ramen för en allsidig utredning

av de små och medelstora företagens kapitalförsörjning. Svenska

bankföreningen avstyrker förslaget.

Utskottet kan i fråga om det nu förevarande förslaget i stort sett inskränka

sig till att hänvisa till vad utskottet ovan anfört i fråga om utredningar

om kapitalförsörjningen för små och medelstora företag.

I anslutning till vad som i motionerna anförs om investmentbolagens förvärv

av familjeföretag och om koncentrationstendenserna inom näringslivet

vill utskottet därjämte erinra om att denna fråga sedan några år är

föremål för koncentrationsulredningens intresse. Enligt direktiven för denna

utredning åligger det utredningen bl. a. att undersöka frågan om bankernas

inflytande över näringslivet. Med hänsyn härtill och med hänvis
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

ning till vad utskottet ovan anfört finner utskottet inte skäl att förorda

någon utredning på grundval av motionerna 1:545 och 11:677.

Utskottet har härmed behandlat de ämnen, som är särskilt nämnda i

de yrkanden vari föreliggande motioner utmynnar, och därjämte vissa andra

i motionerna 1:551 och 11:674 berörda frågor. Att i detta sammanhang

diskutera hela den mängd av synpunkter och önskemål som framföres

i de sistnämnda motionerna finner utskottet icke möjligt eller erforderligt.

Avslutningsvis kan utskottet icke underlåta att uttala, att det, oavsett vilka

skäl som skulle kunna tala för utredning rörande olika hithörande frågor,

knappast skulle kunna vara genomförbart att — såsom förutsatts av motionärerna

— inom en utrednings ram på ett fruktbart sätt syssla med hela

det angivna frågekomplexet. Utskottet ser häri ytterligare ett skäl för sitt

avstyrkande av motionerna 1:551 och 11:674.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att motionerna 1:551 och 11:674 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna 1:545 och 11:677 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1966

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÅHLE

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Lundberg*, Larfors och Mattsson;

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs, herrar Hagnell*, Berglund,

Franzén i Motala, Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona,

Nordgren och Hyltander*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Hilding, Gustaf Henry Hansson, Lundberg, Mattsson, Berglund,

Börjesson i Glömminge, Nordgren och Hyltander, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»De två motionspar ----(utskottet)----i ett sammanhang.

Utskottet finner det angeläget att inledningsvis understryka, att utskottet

instämmer i den grundläggande värdering av de mindre företagens betydelse

som kommer till uttryck i motionerna I: 551 och II: 674. Det bör enligt

utskottets uppfattning inte råda några delade meningar om att de mindre

företagen utgör ett viktigt inslag i vårt näringsliv och att detta förhållande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1906

33

kommer att bestå, oavsett de fortsatta strukturförändringar som är förutsebara.

Det bör därför också vara en naturlig målsättning för statsmakterna

att söka undanröja de svårigheter som de mindre företagen har att brottas

med och samtidigt verka för sådana villkor att dessa företags utveckling för

framtiden underlättas.

Bland de ämnen som behandlas i motionerna I: 551 och II: 674 märks

utom finansierings- och kreditproblemen särskilt behovet av en förbättrad

företagarutbildning. Motionärerna framhåller, att nya mindre företag inte

sällan bildas av yrkesskickliga arbetare eller verkmästare vilka visserligen

besitter erforderliga yrkestekniska kunskaper men inte har fått den företagsekonomiskt

inriktade skolning som är av betydelse för den som skall

kunna framgångsrikt leda ett företag. Denna brist på ekonomisk skolning

medverkar enligt motionärerna ofta till alt företag med i och för sig goda

livsbetingelser inte drivs lönsamt. I motionerna hemställes därför att bl. a.

frågan om förbättrade utbildningsmöjligheter för företagare skall beaktas

vid den begärda allsidiga och förutsättningslösa utredningen rörande de

mindre företagen.

Vid remissbehandlingen har två av de mindre företagens egna organisationer,

Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) och Sveriges köpmannaförbund,

anslutit sig till önskemålet om en utredning av förbättrade

utbildningsmöjligheter för företagare. SHIO understryker att bristande

kunskaper om ekonomi och administration ofta förorsakar dålig lönsamhet

och genomgående sämre ekonomiskt verksamhetsresultat än förutsättningarna

i och för sig skulle medge. Köpmannaförbundet betonar särskilt

att behovet av utbildning för detaljhandeln blir allt större.

Utskottet delar motionärernas bedömning av behovet av en intensiv utbildningsverksamhet

i bl. a. ekonomiska och administrativa ämnen för den

kategori av företagsledare som det här är fråga om. Som vissa remissinstanser

påpekar görs betydande ansträngningar på detta område av såväl statliga

organ som småföretagens egna organisationer. En fortsatt utbyggnad

av denna verksamhet planeras också på vissa håll, varjämte frågor rörande

vuxenutbildningens organisation har aktualiserats av några statliga utredningar.

Utskottet finner det emellertid önskvärt att en sammanfattande

översyn av pågående och planerade utbildningsåtgärder på detta område

kommer till stånd inom ramen för en utredning som allsidigt behandlar

småföretagens problem och som alltså kan lägga tonvikten på de från dessa

företags synpunkt mest angelägna utbildningsfrågorna.

Det utredningskrav som framföres i motionerna 1:551 och 11:674 omfattar

vidare reformer avsedda att underlätta kreditförsörjningen för egenföretagare.

Motionärerna påyrkar bl. a. ökade möjligheter till upplåning

från allmänna pensionsfonden samt ändringar av banklagstiftningen som

skulle möjliggöra en mera nyanserad kreditriskbedömning i banksystemet.

Vidare önskar motionärerna åtgärder i syfte att åstadkomma eu utökad

s. 34 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

34

kreditgivning från sparbankerna till företagen samt vidgad rätt för försäkringsbolagen

till företagsutlåning. Härutöver nämns också vissa andra finansieringsmöjligheter,

t. ex. participating debentures och s. k. factoring,

d. v. s. överlåtelse av fakturafordringar till finansinstitut. Slutligen beröres

i sammanhanget även önskemål om ändringar i skattelagstiftningen.

Frågan om de små och medelstora företagens kreditförsörjning ägnas

betydande uppmärksamhet av remissinstanserna, av vilka flera påtalar att

företagens ökande kapitalbehov i kombination med den minskande självfinansieringsgraden

resulterat i ett ökat beroende av upplåning. Svenska

bankföreningen konstaterar, att anskaffningen av riskkapital ställer sig svårare

för de mindre företagen än för de större, men erinrar också om att ett

flertal emissions- och investmentbolag med ändamål att underlätta nyemissioner

i icke börsnoterade aktiebolag nyligen har startats. I fråga om

de institutionella förhållanden som är av betydelse för de mindre företagens

möjligheter att erhålla krediter uttalar bankofullmäktige att vissa problem

föreligger men att också vissa åtgärder vidtagits eller kommer att vidtagas

för att underlätta situationen för de mindre företagen. Bankofullmäktige

nämner i sammanhanget affärsbankernas ökade rätt att lämna

tidsbundna lån samt den utbyggnad av inteckningsinstitutet som kommer

till stånd genom ikraftträdandet vid nästa års början av lagen om företagsinteckning''.

Vissa av remissinstanserna anser att bestämmelserna om kreditinstitutens

säkerhet för lämnade lån bör revideras.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att statsmakterna under senare år

genom en råd åtgärder har sökt förbättra kredit- och kapitalförsörjningen

för de mindre företagen. Trots detta måste dock konstateras att de förhållanden

som härvidlag råder för denna sektor av näringslivet är ägnade att

vålla allvarliga bekymmer för framtiden. Den under 1960-talet minskade

självfinansieringen har tillsammans med utvecklingen mot alltmer kapitalkrävande

investeringar även för de mindre företagen vållat dessa företag

bekymmer. Starka skäl talar sålunda för en ingående utredning av k red i toch

kapitalförsörjningsfrågorna med avseende främst på de speciella problem

som gör sig gällande för de mindre företagen. Motionärerna bär lämnat

en värdefull översikt över dessa problem och dessutom angivit en rad

beaktansvärda reformförslag, som torde böra prövas närmare vid den av utskottet

förordade utredningen.

I detta sammanhang finns anledning att också beakta de synpunkter som

framföres i motionerna I: 545 och II: 677. Där föreslås en utredning i syfte

att underlätta familjeföretagens kapitalanskaffning, speciellt med hänsyn

till problem som är förenade med finansieringen av snabbt växande företag

och till frågor som sammanhänger med kapitalförsörjningen när företaget

genom arv övergår till nya ägare. I motionerna berörs även bl. a. frågan om

investmentbolagens förvärv av familjeföretag. Motionärerna framhåller

bl. a. att de nybildade investmentbolagen synes bedriva en aktiv uppköps
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1966

35

politik direkt inriktad på de mest livskraftiga familjeföretagen. Motionärerna

uttalar i sammanhanget farhågor för att utvecklingen kan komma att

leda till en icke önskvärd koncentration av inflytande och beslutanderätt

inom näringslivet.

Flertalet remissinstanser tillstyrker den föreslagna utredningen, varvid i

vissa fall förordas att denna skall ske inom ramen för en allsidig utredning

av de små och medelstora företagens kapitalförsörjning. Utskottet ansluter

sig till denna uppfattning och föreslår alltså att den ovan förordade utredningen

även får i uppdrag att särskilt beakta familjeföretagens speciella

problem.

I motionerna 1: 551 och II: 674 nämnes som en tredje särskild utredningsuppgift

frågan om vilka former av konkurrensbegränsning som föreligger

till följd av statliga företags uppträdande och på grund av den allmänna

ekonomiska politik som statsmakterna bedriver. Motionärerna önskar en

på vetenskaplig grund vilande juridisk och ekonomisk undersökning av

denna fråga.

Att den fria konkurrensen skall främjas utgör otvivelaktigt en allmän

målsättning för statsmakternas näringspolitik. Det är emellertid också

uppenbart att olika former av konkurrensbegränsning alltjämt förekommer.

De kritiska synpunkter som motionärerna i detta hänseende anför är enligt

utskottets uppfattning väl befogade. En förbättring av konkurrensförhållandena

ter sig angelägen, varvid inte minst måste eftersträvas att avlägsna

de från konkurrenssynpunkt ogynnsamma verkningarna av statliga företags

uppträdande och av vissa andra statliga åtgärder. En undersökning av detta

problemkomplex enligt de riktlinjer som motionärerna förordat bör därför

genomföras.

De utredningsönskemål som utskottet i det föregående angivit bör enligt

utskottets mening tillgodoses genom en samlad utredning, som på ett mera

fullständigt sätt än hittills genomförda speciella utredningar kan ge underlag

för ett konstruktivt reformprogram till fromma för de mindre företagen.

Vid en sådan utredning bör också beaktas de för denna företagskategori betydelsefulla

spörsmål som utöver de här särskilt nämnda berörts i motionerna

I: 551 och II: 674.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 551 och II: 674

samt 1:545 och 11:677 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om en allsidig och förutsättningslös samlad utredning

rörande förutsättningarna för utvecklingen i vårt

land av små och medelstora företag.»

ESSELTE AB. STHLM ••

884707

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.