Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående kreditförsörjningen till kommuner i storstadsområdena.

1966-11-08 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1966:45, Utlåtande i anledning av motioner angående kreditförsörjningen till kommuner i storstadsområdena.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 196G

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av motioner angående kreditförsörjningen

till kommuner i storstadsområdena.

I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 314 i första

kammaren av herr Palm m. fl. och nr 382 i andra kammaren av herr

Lindahl m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära skyndsam utredning av de frågor som sammanhänger med

kreditförsörjningen till de hastigt växande kommunerna inom storstadsområdena.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen

II: 382.

över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i

riksbanken, poststyrelsen, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Stor-Göteborgs

samarbetskommittc och Sydvästra Skånes kommunalförbund.

Vissa uppgifter rörande i motionerna behandlade frågor

I tabellerna 1—3 redovisas vissa uppgifter angående befolkningsutveckling,

bostadsbyggande och kommunal utdebitering

i de tre storstadsområdena. På grund av brist på jämförbar aktuell

statistik har någon mera omfattande analys av den ekonomiska utveckling
-

Tabell 1. Den procentuella andelen av Sveriges befolkning inom större landsdelar

1870

1900

1930

1960

1964

Stockholmsregionen (A, B)............

6,4

9,3

12,5

17,1

17,6

Göteborgsregionen (0)...............

5,6

6,6

7,4

8,4

8,6

Malmö-Hälsingborgsregionen (M)......

Östra Svealand med Östergötland

7,6

8,0

8,3

8,4

8,6

(C, D, U, T, E)....................

18,5

17,8

16,5

16,6

16,7

Sydöstra Götaland (I, H, F, G, K, L).. . .

23,3

19,6

17,6

15,0

14,8

Västra Götaland (R, P, N)............

Västra Svealand med nedre Norrland (S,

15,6

12,9

11,4

10,5

10,3

W, X)...........................

13,9

13,8

13,1

11,6

11,3

Mellersta Norrland (Y, Z).............

4,9

6,7

6,7

5,7

5,5

Övre Norrland (AC, BD).............

4,0

5,4

6,6

6,7

6,6

Källa: 1965 års långtidsutredning.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr 45

opaginerad Kontrollera mot PDF

lO

Tabell 2. Antalet påbörjade och inflytlningsfärdiga lägenheter åren 1961—1963 i olika kommungrupper

Påbörjade per år

Inflyttningsfärdiga per år

1961-

-1963

1964

1965

1961-

-1963

1964

1965

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

antal

0/

/o

Stor-Stockholm...........

13 974

16,4

15 064

15,6

15 403

16,6

12 262

17,3

12 930

14,8

15 071

15,6

Göteborgsregionen.........

7 639

9,0

9 147

9,5

10 441

11,2

6 911

9,0

6 712

7,7

8 774

9*1

Malmö—Lund-regionen....

5 413

6,3

6 983

7,2

6 492

7,0

4 618

6,0

6 278

7,2

6 853

7,1

Övr. städer med 50 000—

99 999 inv..............

13 486

13,9

13 204

14,2

35 928

41,2

40 588

41,9

övr. städer med —49 999

inv....................

58 234

68,3

26 732

27,6

22 819

24,6

31 755

41,4

Övr. köpingar.............

6 755

7,0

5 936

6,4

6 600

7,6

6 955

7,2

övr. landskommuner.......

18 539

19,2

18 532

20,0

18 719

21,5

18 602

19,2

Källa: Bostadsstyrelsen t. o. m. 1964, statistiska centralbyrån fr. o. m. 1965.

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966 3

Tabell 3. Total kommunal utdebitering. Kronor per skattekrona enligt beslut dr 1965

Storstockholmsområdet

Stockholms stad................... 17,41

Boo.............................. 20,40

Botkyrka......................... 20,00

Ekerö............................ 17,80

Färingsö.......................... 17,96

Grödinge.......................... 20,00

Gustavsberg....................... 18,05

Huddinge......................... 19,40

Järfälla........................... 19,00

Märsta............................ 20,02

Salem............................ 19,60

Tyresö............................ 19,00

Upplands Väsby................... 18,84

Vallentuna........................ 18,05

Värmdö........................... 19,43

Västerhaninge..................... 19,54

österhaninge...................... 19,00

Österåker......................... 19,70

Danderyd......................... 15,55

Saltsjöbaden....................... 17,50

Sollentuna........................ 18,45

Stocksund......................... 15,55

Täby............................. 19,15

Djursholm........................ 15,55

Lidingö........................... 17,30

Nacka............................ 18,70

Solna............................. 18,30

Sundbyberg....................... 17,30

Vaxholm.......................... 20,50

Malmö—Lund-området

Malmöstad....................... 16,00

Lunds stad........................ 17,70

Anderslöv......................... 16,82

Bara............................. 17,28

Bunkeflo ......................... 17,06

Burlöv............................ 17,00

Dalby............................ 17,62

Dösjebro.......................... 15,36

Genarp........................... 16,50

Harrie............................ 12,70

Löddeköpinge..................... 15,92

Månstorp......................... 15,61

Källa: Årsbok för Sveriges kommuner 1966.

Oxie.............................. 17,77

Räng............................. 15,90

Staffanstorp....................... 17,96

Södra Sandby..................... 16,49

Teckomatorp...................... 15,64

Torn............................. 15,10

Veberöd.......................... 15,92

Vellinge........................... 17,73

Furulund......................... 17,50

Kävlinge.......................... 17,40

Lomma........................... 17,58

Svedala........................... 18,00

Skanör med Falsterbo.............. 15,80

Göteborgsområdet

Göteborgs stad..................... 17,00

Lindome.......................... 17,00

Onsala............................ 15,60

Särö.............................. 15,79

Tölö.............................. 15,37

Kungsbacka....................... 18,50

Askim............................ 16,00

Kode............................. 15,98

Kållered.......................... 17,00

Landvetter........................ 16,74

Partilie........................... 17,75

Romelanda........................ 14,77

Råda............................. 17,00

Stenungsund...................... 18,60

Styrsö............................ 17,00

Säve.............................. 15,50

Torslanda......................... 16,75

Tuve............................. 16,50

Ytterby........................... 16,81

Öckerö............................ 18,00

Kungälv.......................... 18,00

Marstrand......................... 17,35

Mölndal........................... 17,75

Angered.......................... 14,90

Björketorp........................ 17,15

Lerum............................ 17,00

Nödinge.......................... 16,73

Skallsjö........................... 17,45

Starrkärr.......................... 17,32

Stora Lundby..................... 17,96

en inom de tre storstadsområdena jämfört med landet i övrigt inte kunnat

göras.

Tabell 1 visar att de tre storstadsområdenas andel av landets totala befolkning

under perioden 1960—1964 ökat med en procentenhet från 33,9 till

34,8 procent. (Det bör observeras att ifrågavarande regioner här definierats

relativt grovt på grundval av länsindelningen.)

Tabell 2 sammanfattar bostadsbyggandets fördelning på å ena sidan de

tre storstadsområdena, å andra sidan vissa andra kommungrupper. (Storstadsområdena

har i den officiella statistiken över bostadsbyggandets regionala

omfattning avgränsats på särskilt sätt. De omfattar de kommuner som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

upptagits i tabell 3, i vissa fall dock endast delvis.) Den relativa andelen av

påbörjandet av nya bostadslägenheter var såväl 1964 som 1965 högre än

under perioden 1961—1963 sett för storstäderna tillsammans. Andelen av

inflyttningsfärdiga lägenheter var emellertid lägre både 1964 och 1965 än

under 1961—1963.

Tabell 3 visar den totala kommunala utdebiteringen (inkl. landstingsskatt

och skatt till kyrklig kommun) i var och en av de kommuner som ingår

i respektive storstadsområde. (De olika storstadsområdena har här avgränsats

på i huvudsak samma sätt som i fråga om den i tabell 2 redovisade

regionala fördelningen av bostadsbyggandet.) Som jämförelse anges för hela

landet dels medianvärdet för utdebiteringen, dels motsvarande nedre och

övre kvartiler. Medianvärdet för utdebiteringen 1966 (d.v. s. den »mittersta»

utdebiteringen om utdebiteringarna för alla kommuner ordnas i storleksordning)

är 18,35 kronor per skattekrona. Utdebiteringen vid den undre

kvartilen är 17,22 kronor, d. v. s. 25 procent av landets kommuner har denna

eller lägre utdebitering, och vid den övre kvartilen 19,36 kronor, d. v. s.

25 procent av landets kommuner har denna eller högre utdebitering. Tabellen

visar i övrigt att de tre storstäderna har en utdebitering som ligger under

medianvärdet. Särskilt utpräglat är detta för Göteborg och Malmö, vilkas

värden ligger lägre än undre kvartilen för hela riket, medan värdet för

Stockholms stad endast obetydligt överstiger den undre kvartilen. Med vissa

få undantag ligger utdebiteringen i förortskommunerna kring Stockholm

relativt högt, i åtskilliga fall över den övre kvartilen. I förortskommunerna

kring Göteborg och Malmö noteras däremot också mycket låg utdebitering

om man jämför med landet i övrigt.

Antalet skattekronor per invånare är i storstadsområdena inte oväsentligt

högre än i landet i övrigt. Följande tablå anger antalet skattekronor per

invånare enligt 1965 års taxering.

Antal skattekronor

per invånare

Avvikelse (%) från

genomsnittet för hela

landet

Stockholms stad..........................

108,71

+ 58,4

Stockholms län............................

82,87

+ 20,7

Malmöhus län.........................

73,98

+ 7,8

Göteborgs och Bohus län...................

75,14

4- 9,5

Genomsnitt för riket

68,63

± 0

Som ett räkneexempel kan slutligen anges att en ökning av utdebiteringen

med 1 krona per skattekrona skulle, räknat på skatteunderlaget enligt 1965

års taxering, ha medfört en ökning av skatteintäkterna med 86 milj. kr.

i Stockholms stad, med drygt 35 milj. kr. i Göteborgs stad och med drygt

20 milj. kr. i Malmö stad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

5

Frågan om finansiering av kommunala investeringar

genom upplåning respektive ökat skatteuttag berördes av bankoutskottet

i dess utlåtande år 1965 (nr 5) angående då verkställd granskning av riksbankens

styrelse och förvaltning. Utskottet konstaterade att det kommunala

upplåningsbehovet vuxit kraftigt under senare år, främst i anledning av den

kommunala investeringsexpansioncn, och att stora svårigheter att tillgodose

kommunernas anspråk på krediter kunde väntas bli bestående. Utskottet

erinrade därefter om ett av bankofullmäktige i deras remissyttrande över

markpolitiska utredningens betänkande gjort uttalande — vilket även upptagits

i finansplanen för budgetåret 1965/66 — att det kommunala skatteuttaget

skulle utgöra en av fördelningsgrunderna för utlåningen till kommunerna.

I anslutning härtill anförde utskottet, att det för sin del fann det

rimligt att i ett pressat kreditmarknadsläge hänsyn även av nyss angivet

slag toges vid tillämpningen av rådande emissionskontroll.

I motionen II: 368 vid 1964 års riksdag hemställdes att riksdagen skulle

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en översyn av beräkningsgrunderna

för utbetalning av skatteförskott till

kommunerna. I motionen konstaterades att kommunerna vid slutet

av senast förflutna budgetår haft en fordran på staten uppgående till mer

än en fjärdedel av vad kommunerna beräknades erhålla i skattemedel under

då löpande beskattningsår. Motionärerna efterlyste åtgärder i syfte att

minska eftersläpningen i utbetalningarna av kommunalskattemedel och

angav såsom ett sätt att tillgodose detta önskemål att vid beräkningen av

förskotten till kommunerna de senast tillgängliga taxeringsuppgifterna

skulle korrigeras med den förändring i skatteunderlaget som kunde beräknas

ha inträffat efter taxeringen. Statsutskottet (uti. nr 137) fann gällande

ordning så otillfredsställande att den av motionärerna förordade översynen

borde komma till stånd. I enlighet med utskottets förslag hemställde riksdagen

hos Kungl. Maj :t om att på sätt Kungl. Maj :t funne lämpligt skulle

verkställas en översyn av beräkningsgrunderna för utbetalning av skatteförskott

till kommunerna. Frågan om en sådan översyn är alltjämt beroende

av Kungl. Maj :ts prövning.

I syfte att stimulera ökad användning av tomträttsinstitutet infördes

genom beslut av riksdagen på grundval av propositionen 1965: 144 statliga

lån (tomträttslån) till kommuner som upplåtit tomträtt till mark,

för vars bebyggande statliga bostadslån beviljats. Lånen — för vilka medelsbehovet

under de första åren beräknats till drygt 40 milj. kr. om året —

lämnas ur lånefonden för bostadsbyggande. Till grund för propositionen

låg markpolitiska utredningens betänkande »Kommunal markpolitik» (SOU

1964: 42). I detta betänkande föreslogs förutom tomträttslån även markförvärvslån,

som avsågs leda till ett aktivare markpolitiskt engage1*-—Bihang

till riksdagens protokoll W66. 8 samt. Nr 45

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

man8 från kommunernas sida genom att en viss bestämd kreditvolym säkerställdes

för ändamålet. Beträffande lånebehovet uttalades att om förvärvslånen

i första hand skulle ta sikte på bostadsbyggandet ett belopp på 100

milj. kr. per år krävdes för att täcka lånebehovet för den markpolitiska

aktivitet som kommunerna redan utövade. Om en ökning av kommunernas

markberedskap skulle möjliggöras erfordrades sålunda ett större låneutrymme,

för det tilltänkta begynnelseåret (1965) angivet till 150 milj. kr._

Något förslag om markförvärvslån har hittills inte framlagts för riksdagen.

Remissyttrandena

Motionärernas förslag har vid remissbehandlingen mottagits på skiftande

sätt. Av de tio remissinstanserna har fyra avstyrkt förslaget eller ansett

att belysning av de av motionärerna berörda problemen kan ske utan speciell

utredning av den typ som motionärerna föreslagit. Fem remissinstanser

har tillstyrkt förslaget (i ett fall genom majoritetsbeslut), medan en instans

samt minoriteten i en annan sagt sig inte ha någon erinran mot eller inte

vilja motsätta sig en utredning med föreslagen inriktning.

Förslaget tillstyrks eller mottages eljest positivt av Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet (majoriteten), Stor-Stockholms planeringsnämnd,

Stor-Göteborgs planeringsnämnd och Sydvästra Skånes kommunalförbund.

Svenska stadsförbundet konstaterar att den starka befolkningskoncentrationen

till storstadsområdena ställer kommunerna inom dessa områden

inför mycket stora problem. Befolkningsexpansionen framtvingar ett omfattande

bostadsbyggande med därav föranledd markanskaffning och för

därför med sig krav på investeringar inom olika områden. Dessa problem

gäller inte bara storstadsområdena utan expansiva samhällen i hela landet,

och förbundets synpunkter är därför giltiga inte bara för storstadsområdena

utan också för andra expansiva områden. Förbundet anser att glesbygdsområdena

genom skatteutjämningsreformen fått en väsentlig förstärkning

av sina ekonomiska resurser och att det finns särskilda skäl att nu rikta

uppmärksamheten på expansionsområdena.

Förbundet finner det väsentliga vara att åstadkomma en fördelning av

kreditförsörjningen som svarar mot de fysiska planerna, d. v. s. att få

samstämmighet mellan den reella och den finansiella planeringen. Kreditpolitiken

bör t. ex. anpassas till fastställda program för bostadsförsörjningen.

Förbundet ansluter sig till motionärernas mening att kommunerna inom

storstadsområdena måste tillföras en i förhållande till utvecklingen inom

dessa områden rimlig andel av det totala investeringsutrymmet för att

sättas i stånd att ge medborgarna en tillfredsställande kollektiv service, ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande nr 45 år it) G G

7

problem som ingalunda är begränsat till glesbygds- och avfolkningsområdena.

Efter att ha erinrat om att de med tillväxten inom storstadsområdena

sammanhängande problemen torde komma att utredas inom ramen för

det arbete som utförs av den inom inrikesdepartementet tillsatta lokaliseringsberedningen,

anför förbundet:

Det svåraste problemet för kommunerna i storstadsområdena torde dock

vara att finansiera de omfattande investeringarna, särskilt alla följdinvesteringar

till bostadsbyggandet, och alt således få en samordning mellan den

reella och den finansiella planeringen. Kommunerna drabbas av stora

utgifter för de av befolkningsökningen föranledda investeringarna under

flera år innan de — på grund av eftersläpningen i utbetalningarna av kommunalskattemedel

vid nuvarande skatteavräkningsförfarande — får skatteintäkter

från de nyinflyttade invånarna.

Detta »gap» mellan utgifter och inkomster söker kommunerna i möjligaste

mån fylla genom utdebiteringshöjningar och skattefinansierar sålunda

investeringarna i största möjliga utsträckning. Följden har blivit att utdebiteringarna

i många kommuner i storstadsområdena kommit att ligga

i nivå med de högsta förekommande i riket. Utdebiteringen når eller närmar

sig den gräns som betraktas som maximal.

De genom utdebiteringshöjningarna ökade skatteintäkterna jämte förekommande

statsbidrag och andra intäkter är dock långt ifrån tillräckliga

för att fylla »gapet». En betydande upplåning blir därför nödvändig. Kan

på grund av kreditknappheten lånebehovet icke bli tillgodosett i erforderlig

omfattning, kan de planerade investeringarna icke komma till stånd. De

därvid uppkommande s. k. köproblemen blir i storstadsområdena särskilt

brännande. Den osäkra kredittillgången försvårar också en rationell långsiktig

planering av kommunernas investeringar.

I motionerna krävs och föreslås åtgärder i syfte att tillgodose här ifrågavarande

kommuners upplåningsbehov. Styrelsen vill i anslutning härtill

anföra, att den i sitt yttrande över storstadsutredningens betänkande om

organisations- och samarbetsfrågor i stockholmsområdet bl. a. framhöll

angelägenheten av att statsmakterna tog sin del av ansvaret för Storstockholms

utbyggnad genom att bidraga till en fullt tillfredsställande

kapitalförsörjning för bostadsbyggandet och dess följ dinvesteringar i regionen.

Bland uppslagen i motionerna är ett att utta en särskild investeringsavgift

av företag som etablerar sig i storstadsområdena. Kommunerna i

dessa regioner erbjuder inte några subventioner åt företagen men det bör

å andra sidan givetvis icke heller komma i fråga att de genom särskilda

investeringsavgifter söker motverka en samhällsekonomiskt gynnsam lokalisering.

Den nuvarande ofrånkomliga kreditransoneringen med fördelning av kapitalresurserna

mellan de olika sektorerna och för den kommunala sektorns

del mellan kommunerna inbördes är självfallet en ytterst grannlaga och

svår uppgift. I första hand gäller det att ge kommunerna totalt en tillräcklig

andel av kreditmarknaden. Att de starkt expanderande kommunerna i storstadsområdena

tilldelas så stor del av låneutrymmet, som är rimlig i

förhållande till deras investerings- och lånebehov, är givetvis också angeläget.

Styrelsen anser, att de i motionerna berörda finansieringsproblemen

för dessa kommuner är av sådan vikt och storleksordning, att en särskild

utredning av dem är väl motiverad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Styrelsen för Svenska kommunförbundet (majoriteten) tillstyrker den

begärda utredningen men framhåller att de åtgärder som kan komma

att beslutas med anledning av motionerna bör avse inte endast kommunerna

i de tre storstadsområdena utan också andra kommuner som bär jämförbara

expansionsproblem. Styrelsen, som delar motionärernas åsikt att den

nuvarande lokaliseringspolitiken inte nämnvärt kommer att påverka storstadsregionernas

tillväxt, vitsordar att många av kommunerna i dessa områden

har stora ekonomiska problem och anför bl. a. följande:

Genomförandet av bostadsproduktionen i den omfattning, som statsmakterna

angivit ramen för, kommer att förutsätta ännu större och mera

kostnadskrävande insatser från kommunernas sida. Förbättras inte kreditmöjligheterna

återstår utvägen att öka skattefinansieringen av investeringarna.

Då emellertid den kommunala utdebiteringen i många av dessa kommuner

redan nu ligger i nivå med de högsta förekommande i riket torde

förutsättningarna för några kraftigare höjningar vara begränsade. 1 ett

sådant läge synes kommunerna bli tvingade att dämpa utbyggnadstakten

med ytterligare köproblem som följd, såväl i fråga om bostäder som kollektiva

anordningar.

Trots att styrelsen har stor förståelse för här aktuella kommuners ekonomiska

problem anser sig styrelsen inte kunna tillstyrka att storstadsområdena

prioriteras när det gäller den långfristiga kreditgivningen till kommunerna.

Enligt styrelsens mening kan man här inte bortse ifrån att det

finns åtskilliga kommuner utanför storstadsregionerna, som har jämförbara

ekonomiska svårigheter och lika hög kommunal utdebitering. I den

mån vissa kommuner skall gynnas framför andra i fråga om möjligheterna

att uppta lån synes en acceptabel fördelningsprincip vara att högskattekommunerna

oavsett belägenhet i landet prioriteras.

Styrelsen ställer sig däremot positiv till andra av motionärerna anvisade

åtgärder i syfte att underlätta storstadskommunernas ekonomiska problem.

Beräkningar som gjorts i samband med att kommunförbundet biträtt kommuner

vid upprättande av ekonomiska flerårsplaner har visat att även

relativt måttliga ökningar av invånarantalet genom inflyttning avsevärt

påverkar inflyttningskommunernas ekonomi genom skatteintäkternas eftersläpning.

Inflyttningskommunerna har därför i allmänhet sett sig nödsakade

att i största möjliga utsträckning lånefinansiera investeringarna för att

undvika alltför stora utdebitcringshöjningar. Om eftersläpningen i skatteintäkterna

kunde förkortas skulle särskilda expansionslån behövas endast

i kommuner med exceptionellt stor befolkningsökning. Styrelsen anför:

Starka skäl talar för att kommuner med snabb befolkningsökning inte

skall behöva vänta så lång tid på skatteintäkterna från de nyinflyttade som

nu är fallet. För en person som inflyttar efter den 1 november överstiger

väntetiden 3 år. Som styrelsen ser saken bör det vara tekniskt möjligt att

avsevärt nedbringa denna väntetid för kommuner, vars inflyttning enligt

vissa fastställda normer kan betecknas som särskilt omfattande. Man kan

t. ex. tänka sig ett tillägg till förskottet på kommunalskatten beräknat på

grundval av antalet skattekronor per invånare enligt senaste taxeringen

samt ökat invånarantal under de två senaste åren. Ett sådant tillskott skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

5)

för bär aktuella kommuner ge större utrymme för skattefinansiering av

investeringarna och samtidigt minska behovet av tillfällig upplåning.

Styrelsen understryker starkt behovet av att kommunerna ges ökade

resurser att bedriva en aktiv markpolitik. Den av motionärerna framförda

tanken på en särskild investeringsavgift för företag som får förmånen att

etablera sig i storstadsområden finner styrelsen intressant och anför därom

följande:

Styrelsen ser denna tanke som ett uttryck för uppfattningen att ifrågavarande

kommuner behöver ett lugnare utvecklingstempo. En förutsättning

härför är onekligen att nyetableringen inom dessa områden kan styras med

hänsyn till de kommunala resurserna. Ur den synpunkten kan en kommunal

investeringsavgift ha en viktig uppgift att fylla. En sådan avgift synes

för övrigt överensstämma med de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik,

som fastställdes av 1964 års riksdag.

Stor-Stockholms planeringsnämnd, som tillstyrker att frågan om kreditförsörjningen

till det fortsatta samhällsbyggandet i storstadsområdena snarast

utreds genom statsmakternas försorg, verifierar i allt väsentligt den

bild av förhållandena i storstadsområdena som tecknats i motionerna. Som

komplettering lämnas vissa uppgifter om den aktuella situationen på kreditförsörjningens

område i Stor-Stockholms-kommunerna. Planeringsnämnden

konstaterar att den stora inflyttningen till storstockholmsområdet, vilken

i förening med kraven på en ökad utrymesstandard har lett till en allvarlig

bostadsbrist, under en följd av år kommer att kräva en stor anspänning

av områdets resurser för bostadsbyggande och därmed sammanhängande

investeringar. De ifrågavarande kommunerna har påtagit sig sin del av

ansvaret för investeringar i bostäder och kollektiva anordningar för en

befolkningsökning som uppgår till 40 procent av landets totala befolkningstillväxt.

ökningen betingas främst av inflyttning från övriga delar av landet

och kan inte nämnvärt påverkas av de berörda kommunerna. Nämnden

erinrar om att under den första hälften av 1960-talet drygt 72 000 lägenheter

påbörjats i området och att igångsättningen under senare år uppgått

till i runt tal 16 000 lägenheter per år. Även om denna utveckling har inneburit

en ökning av igångsättningen jämfört med tidigare år, har likväl regionens

procentuella andel av den totala igångsättningen i landet minskat

med i genomsnitt två procentenheter. Statsmakternas uttalade intentioner

om eu ökning av bostadsbyggandet främst i de områden där bostadsbristen

är störst har alltså inte förverkligats och inte heller har de kommunala

investeringarna kunnat hålla takt med folkökningen eller bostadsbyggandet.

Bostadsbyggnadsprogrammet syftar till en igångsättning under andra hälften

av 1960-talet av 20 000 lägenheter per år, men med hänsyn till behovsprognoserna

vore det angeläget med en ännu större igångsättning. Vidare

anför planeringsnämnden:

Kapitalförsörjningen till bostadsbyggandet har under senare år utgjort

ett stort problem. Genom svårigheterna att erhålla byggnadskreditiv i en

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

jämn oeh tillräcklig omfattning har avsevärda förseningar uppstått i igångsättningen

med åtföljande kostnadsökningar. Den ryckighet som därav

blivit följden har självfallet vållat betydande olägenheter för kommunernas

och byggherrarnas planenliga bostadsproduktion liksom störningar ur byggarbetskraftssynpunkt.

De eftersläpningar som på grund av dessa omständigheter

inträffat synes i dagens samhällsekonomiska läge tyvärr icke kunna

inhämtas, för så vitt inte eu annan regional fördelning av de resurser som

totalt står till buds för bostadsbyggandet kan åstadkommas.

Efter att ha erinrat om bostadsbyggandets samband med kommunala

investeringar dels i form av initialkostnader för planläggning, markförvärv

och markberedning, dels i form av följ dinvesteringar i skolor, trafikleder,

sjukhus och barnstugor, anför planeringsnämnden i fortsättningen vissa

uPPgifter om den kommunala och landstingskommunal investeringsvolymen

inom regionen och den utsträckning i vilken investeringarna skattetinansierats.

Uppgifterna visar att bruttoinvesteringsvolymen steg från 1 070

milj. kr. år 1964 till 1 107 milj. kr. år 1965 eller med ca 3Va procent, samtidigt

som skattefinansieringsgraden ökade från 38 till 40 procent för förortskommunerna

och landstinget och från 50 till 60 procent för Stockholms

stad. På grund av situationen på kapitalmarknaden har erforderliga belopp

inte kunnat upplånas, vilket lett till ett stort ackumulerat lånebehov. I viss

utsträckning har behoven tillgodosetts genom kortfristig upplåning och

genom ianspråktagande av fondmedel med en försvagning av kommunernas

likviditet som töljd. Många planerade investeringar har emellertid måst

uppskjutas vilket medfört att många samhällen inte kan fungera tillfredsställande

med avseende på kollektiva anordningar av skilda slag, inte minst

på skolans område.

Planeringsnämnden framhåller vidare att de flesta kommuner inom storstockholmsomradet

strävat efter att genom höjda utdebiteringar i största

möjliga utsträckning skattefinansiera sina investeringar. Trots att utdebitelingarna

i många fall kommit att tangera de högsta i landet har skattefinansieringen

till följd av höga driftskostnader kommit att stanna vid i genomsnitt

25 å 30 procent. Bortsett från investeringar i den kollektiva trafiken

uppskattas bruttoinvesteringarna för perioden 1966—1969 till sammanlagt

6 175 milj. kr., varav 1 395 milj. kr. för 1966. Lånebehovet för sistnämnda

år skulle uppgå till 30 procent av bruttoinvesteringarna eller ca 418 milj. kr.

Planeringsnämnden understryker att den planerade utbyggnaden är i hög

grad motiverad om man tar hänsyn till de svåra eftersläpningarna i bostadsbyggandet

och samhällsbyggandet i övrigt. EU fullföljande av det av statsmakterna

fastställda bostadsbyggnadsprograinmet förutsätter, anser nämnden,

att det nyssnämnda lånebehovet tillgodoses jämsides med det ackumulerade

lånebehovet.

Efter att ha erinrat om att regionplaner, generalplaner och investeringsplaner

tjänar som långsiktiga handlingsprogram inom kommunerna anför

planeringsnämnden:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande nr 45 år 1966

11

Ett planmässigt kommunalt handlande förutsätter ekonomiska garantier

för programmets genomförande. Det ter sig därför angeläget med långsiktiga

besked från statsmakterna att krediter i erforderlig omfattning kan

ställas till förfogande för bostadsbyggandet och de kommunala investeringarna.

Genom en sådan ordning skulle svåra bristsituationer på den

offentliga sektorn kunna undvikas och den kommunala ekonomin inte behöva

utsättas för så stora ryckvisa påfrestningar, som nu är fallet i många

kommuner.

Planeringsnämnden finner det sålunda angeläget, att kreditgivningen till

storstockholmskommunerna kan tryggas på så lång sikt som möjligt, allrahelst

som genom skilda beslut och åtgärder utvecklingen i princip är bunden

för lång tid framåt. Att inte kunna fullfölja intentionerna för samhällsutbyggnaden

medför allvarliga konsekvenser såväl för enskilda människor

som samhällsekonomiskt. Produktivitetsökningen i landet är nära förbunden

med urbaniseringsprocessen. Den tekniska utvecklingen och koncentrationstendenserna

inom näringslivet ökar expansionskraften i storstadsregionerna.

Storstadsområdena uppvisar i det moderna näringslivet en hög

grad av effektivitet genom sina stora driftenheter och de goda kontaktmöjligheterna

mellan olika företag och branscher. Dessutom erbjuder den

differentierade arbetsmarknaden en stor valfrihet i fråga om sysselsättning

och möjligheter att effektivt nyttiggöra olika slags arbetskraft efter dess

förutsättningar. En fortsatt planmässig utveckling av våra internationellt

sett måttligt stora storstadsregioner synes vara till uppenbar fördel inte

endast för invånarna i dessa regioner utan även för landet i sin helhet.

Planeringsnämnden avstyrker bestämt det i motionerna framförda förslaget

om en särskild investeringsavgift vid etablering i storstadsområdena.

En sådan avgift skulle enligt nämndens uppfattning inte stå i överensstämmelse

med gällande rätt och skulle motverka en ändamålsenlig lokalisering

av näringslivet.

Stor-Göteborgs samarbetskommitté erinrar om att statsmakterna i olika

sammanhang påvisat nödvändigheten av att näringslivets expansionsbetingelser

förbättras. Kommittén framhåller att en ökad export är av stor betydelse

för landets valutareserv och konstaterar att en avsevärd del av näringslivet

och exportindustrien är lokaliserad till göteborgsregionen. Antalet

industriarbetstillfällen har ökat kraftigt inom regionen och nära nog fördubblats

under den senaste trettioårsperioden. Exportindustrierna inom

regionen är utomordentligt expansiva och deras fortsatta expansion förutsätter

tillgång till bostäder och andra samhällsnyttigheter. Prognoserna

visar att 10 000 lägenheter behöver byggas i göteborgsregionen varje år

under den framförliggande femtonårsperioden. Kommunerna inom regionen

förfogar över de nödvändiga mark- och planeringsresurserna och arbetsmarknadsmyndigheterna

har ansett det möjligt att genomföra en produktion

av denna storleksordning. Kapitalförsörjningen framstår som det enda

och allvarliga hindret för den fortsatta expansionen, framför allt när det

gäller de direkta och indirekta följ dinvesteringar till bl. a. bostadsbyggandet

som är ofrånkomliga. Bortsett från trafikledsinvesteringar beräknas dessa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr bo år 1966

följ dinvesteringar komma att uppgå till ett belopp av 2 400 milj. kr. under

femårsperioden 1967-—19/1 eller 480 milj. kr. per år. Kommittén anför

att detta belopp framkommit efter långtgående nedprutningar och representerar

oundgängligen nödvändiga investeringar. Härtill kommer att det är

angeläget att väsentligt bygga ut Göteborgs hamn. Godshanteringen med

containertransporter fordrar en omfattande komplettering av hamnen för

att inte utländska hamnar i framtiden skall komma att svara för dessa

betydande hamntjänster. För att hävda sig i konkurrensen planerar Göteborgs

hamn att under den närmaste tioårsperioden investera ca 300 milj. kr.

Beträffande de kommunala finansieringsbehoven anför kommittén:

Kommunerna räknar med att genomsnittligt kunna självfinansiera drvgt

65 % av investeringsbehoven eller årligen ca 330 milj. kronor. Lånebehovet

kan sålunda begränsas till ca 150 milj. kronor per år under de närmaste

5 åren. Med ett oförändrat låneutbud för kommunala ändamål, ca 1 500

milj. kronor, utgör göteborgsregionens minimibehov ca 10 %. Den andelen

måste anses rimlig vid en fördelning baserad på folkmängdstalen. Beaktas

den industriella expansionen kan en än större lånedel motiveras.

I fortsättningen anför kommittén att de erforderliga trafikledsinvesteringarna,

vilka i huvudsak finansieras av staten, under den närmaste tioårsperioden

uppgår till ca 200 milj. kr. per år. Kommittén erinrar om att

lönsamhetskalkyler visar att trafikledsinvesteringar är angelägna för samhällsekonomien

och understryker att storstadsområdenas trafikledsnät måste

få prioritet. Kommittén hävdar vidare att det angivna lånebehovet förutsätter

en höjning av utdebiteringen inom vissa kommuner, eftersom nettodriftsutgifterna

inom såväl primär- som landstingskommunerna ökar snabbare

än skatteunderlaget. Efter att bestämt ha avstyrkt den i motionerna

ifrågasatta investeringsavgiften för industrier som nyetableras inom storstadsområdena

yttrar kommittén avslutningsvis:

För vårt lands fortsatta utveckling är den industriella expansionen nödvändig

och därmed följer oundgängligen en satsning på storstadsområdena

som kan ge industrierna erforderlig samhällsservice och därmed ett nödvändigt

indirekt utbyggnadsstöd. Detta är ej möjligt utan att kreditförsörjningen

till storstadsområdena nöjaktigt tillgodoses, och en dylik styrning

av låne- och kapitalresurser måste vara en första ordningens angelägenhet,

i angelägenhetsgrad jämförbar med tryggandet av kapitaltillgången för

industriutbyggnaden.

Sydvästra Skånes kommunalförbund har inte haft tillfälle att insamla

uPP§ifter rörande samtliga de i kommunalförbundet ingående kommunerna

utan begränsar sig till att ange data för Malmö och, i vissa avseenden, Lund.

Kommunalförbundet, som avstyrker den i motionerna ifrågasatta särskilda

investeringsavgiften på företag som får förmånen att etablera sig i storstadsområdena,

förutser att flyttningen till dessa områden med all sannolikhet

kommer att intensifieras.

Kommunalförbundet uppehåller sig inledningsvis vid den problematik

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

13

som uppkommer genom den av näringslivets expansion betingade befolkningsökningen

i storstadsområdena. Den nuvarande bostadsbristen måste

elimineras och därutöver bör en bostadsreserv tillskapas samtidigt som utrynnnesstandarden

höjs. Det kommunala bostadsbyggnadsprogrammet för

Malmö stad tar sikte på en bostadsproduktion av 4 000 lägenheter per år

under åren 1966—1970. Om planerna skall kunna förverkligas förutsätts

att garantier lämnas såväl för tilldelningen av statliga lånemedel som för

en jämn tillgång på byggnadskreditiv. Befolkningstillväxten ställer emellertid

krav inte bara på ett ökat bostadsbyggande utan också på en rad mer

eller mindre direkta följ dinvesteringar som berör den kommunala sektorn,

t. ex. markanskaffning och utbyggande av trafikapparaten, byggande av

skolor, sjukhus etc.

Investeringsutvecklingen i såväl Malmö som Lund karakteriseras av en

mycket snabb expansion som från början av 1960-talet fram till 1966 har

fört upp bruttoinvesteringen per innevånare från ca 350 kr. till drygt 850 kr.

i Malmö och från knappt 500 kr. till drygt 750 kr. i Lund (allt räknat i

löpande priser). För femårsperioden 1966—1970 beräknas investeringsutgifterna

i Malmö till ca 200 milj. kr. per år efter avdrag för investeringsbidrag

och andra kapitaltillskott eller till totalt inemot 1 100 milj. kr. Kommunalförbundet

betonar svårigheten i att bedöma investeringsbehovet på

längre sikt och reserverar sig för att de angivna siffrorna kan vara tilltagna

i överkant. Även för Lund förutses en fortsatt investeringsexpansion.

Kommunalförbundet uppehåller sig i fortsättningen vid den nedskärning

av de kommunala investeringsplanerna som utgör en målsättning för statsmakternas

politik och som betingas av behovet av en snabbare expansion

av industriinvesteringarna. Även om en sådan nedskärning inte kan sägas

innebära någon katastrof för Malmö, innebär den likväl en kännbar åtstramning

på områden där stora otillfredsställda behov kvarstår, bl. a. i fråga

om skolor och sjukhus. I denna fråga anför kommunalförbundet vidare:

Den planerade nedskärningen av de kommunala investeringarna motiveras

som bekant främst av önskvärdheten att lämna större utrymme för de

industriella investeringarna. Enligt den preliminära försörjningsbalansen

för år 1966 beräknas dessa komma att öka 10 % jämfört med 1965. Det

råder väl i och för sig inga delade meningar om att de industriella investeringarna

— bland annat med hänsyn till den förväntade arbetskraftssituationen

— måste ökas avsevärt, om takten i produktionsökningen och vår

internationella konkurrensförmåga skall kunna vidmakthållas. Men i verkligheten

kommer här att uppstå något som kan betecknas som eu »målkonflikt».

Hur skall man kunna öka industriens investeringar — något som

i och för sig innebär en fortsatt överflyttning av arbetskraft från jordbruk

och skogsbruk till industri och stadsnäringar — utan att jämsides härmed

öka bostadsproduktionen i inflyttningskommunerna och de med denna följande

kommunala investeringarna eller i varje fall bibehålla dessa vid

ungefär nuvarande nivå?

Från mitten av 1950-talet till mitten av 1960-talet finansierades i Malmö

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

ca 64 procent av investeringarna med skattemedel. Motsvarande tal för

Lund var 42 procent. Malmö stad har sedan lång tid tillbaka fört en politik

som varit inriktad på att så långt möjligt undvika lånefinansiering av investeringarna.

Även om staden har för avsikt att fortsätta denna politik framstår

en ökad kreditgivning som befogad. Enligt kommunalförbundets mening

är en stegring av kreditgivningen till de expanderande kommunerna i

storstadsområdena motiverad, så att dessa kommuner tillförsäkras en rimlig

andel av kreditmarknadens resurser. Avslutningsvis anför kommunalförbundet

följande:

Den situation, som kommunerna inom storstadsområdena ekonomiskt sett

kommer att gå till mötes under de närmaste åren, kommer med sannolikhet

att bli brydsam. A ena sidan har man att räkna med de stora investeringsbehoven,

aktualiserade av den förväntade industriella expansionen, inflyttningen,

bostadsproduktionen och de med den följande investeringarna.

Vidare har man att ta vederbörlig hänsyn till medborgarnas krav på ökad

kommunal service inom olika områden. Å andra sidan får man bekymren

med att finansiera investeringsutgifterna, eftersom man får känna på kreditransoneringen

och kreditmarknadens otillräcklighet. Parallellt härmed

torde man öppet eller undermedvetet få känna av skattebetalarnas motvilja,

när det gäller att skattevägen klara finansieringsfrågorna. Allt eftersom

man närmar sig eller spränger den s. k. »skattevallen» blir skattefinansieringen

av investeringarna allt svårare att upprätthålla.

Svenska sparbanksföreningen har ingen erinran mot motionärernas förslag.

Inom styrelsen för Svenska kommunförbundet vill en minoritet (ledamöterna

Larsson i Luttra, Larsson i Hedenäset och Persson i Svensköp) inte

motsätta sig att en förutsättningslös utredning kommer till stånd, varvid

hänsyn emellertid bör tas till förhållanden i olika slag av kommuner i hela

landet. Minoriteten anser att någon prioritering av kreditgivningen inte bör

komma till stånd. En aktiv lokaliseringspolitik bör lätta trycket i storstadsregionerna

men en förutsättning härför är att tillräckliga medel ställs till

lokaliseringspolitikens förfogande. Genom att möjliggöra industrilokalisering

utanför de överhettade regionerna skulle sådana åtgärder »medverka

till att utvecklingen i storstadsområdenas kommuner på ett bättre sätt kan

komma i takt med dessa kommuners ekonomiska resurser.

Motionärernas förslag avstyrks av fullmäktige i riksbanken, poststyrelsen,

Bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Fullmäktige i riksbanken har ingenting att invända mot huvuddragen

i den beskrivning av utvecklingen i storstadsområdena som motionärerna

gjort men anser att det bör observeras att skattetrycket är mycket olika

inom olika delar av dessa områden. Fullmäktige anför:

I vissa kommuner med stort antal skattekronor, både absolut och per

invånare, är utdebiteringen relativt låg. En förhållandevis liten höjning av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr \5 är 1966

15

uttaxeringen hos dessa kommuner skulle kunna eliminera deras lånebehov

och förbättra utrymmet på kreditmarknaden för andra kommuner. I sådana

kommuner å andra sidan, inom vilka skatteunderlaget är betydligt

sämre och där sainliällsbyggandet ofta drar proportionsvis mycket stora

kostnader, är en mera betydande ökning av skattefinansieringen av investeringarna

uppenbarligen svår alt genomföra och en lånefinansiering av

investeringarna nödvändig. Det kan t. o. m. bland de expanderande kommunerna

uppkomma fall, då även en del av driftbudgetens utgifter måste

kortfristigt finansieras medelst lån, vilka får återbetalas, när skatteunderlaget

som en följd av inflyttningen förbättras och förutsättningar för eu

motsvarande överbalansering av driftbudgeten uppnås.

Det råder ingen tvekan om att den ökande befolkningen och den industriella

nyetableringen inom de expansiva regionerna ställer kommunerna inom

dessa inför svårbemästrade uppgifter, och fullmäktige delar därför motionärernas

åsikt, att det är av vikt, att dessa uppgifter på det kommunala

planet klarlägges genom en långsiktig såväl fysisk som ekonomisk planering.

Enligt fullmäktiges mening är det dock lika angeläget, att expansionsområdenas

utbyggnad infogas i ett allmänt ekonomiskt sammanhang. Vid

bestämmande av takten i utbyggnaden av de områden, till vilka näringsliv

och befolkning drar sig, måste på grund av den betydande storleken av

denna utbyggnad totalekonomiska överväganden göras. Hänsyn måste tas

till arbetskraftstillgång och planeringsresurser liksom till efterfrågesituationen

i stort, varvid angelägenhetsgraden hos andra projekt måste vägas

mot dem som behandlas av motionärerna. Därest de stora kommun- och

bostadsinvesteringar, som det bär är fråga om, hålles inom ramen för vad

som kalkyleras som möjligt i en någorlunda balanserad ekonomi, skulle

upplåningsfrågorna inte behöva utgöra något problem. Det är därför inte

kreditförsörjningen, som är det centrala problemet. Det är förr de bakomliggande

reala balansproblemen, som bör ägnas uppmärksamhet.

Motionärerna hävdar att det måste ankomma på statsmakterna att skapa

garantier för en sådan kreditförsörjning att kommunerna kan fullfölja sitt

programenliga bostadsbyggande. I anslutning härtill konstaterar fullmäktige

att under år 1965 bostadsbyggnadsprogrammet överträffades. Kreditförsörjningen

utgjorde inte något problem. Enligt fullmäktiges mening är

det som i första hand behövs inte garantier för kreditförsörjningen utan

en förbättrad planering och i fråga om både bostadsbyggande och andra

investeringar en stramare uppföljning av uppgjorda planer.

Poststyrelsen säger sig på grund av postbankens ställning som en av

de största kreditgivarna till bostadsproduktionen och kommunerna vara

väl medveten om vidden av de problem som behandlas i motionerna. De

svårigheter som råder i fråga om finansieringen av bostadsbyggandet och

kommunala följ dinvesteringar beror på en allmän knapphet på krediter,

vilken i sin tur betingas av att utbyggnadsplanerna är alltför omfattande

jämfört med tillgången på arbetskraft och andra reala resurser. Ökat kreditutrymme

bereds endast i takt med de reala resursernas tillväxt. Såväl

myndigheter som kreditinstitut torde, säger poststyrelsen, vara väl införstådda

med de problem motionärerna berör och torde i möjlig mån an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

passa sitt handlande i frågor om fördelningen av krediter därefter. Styrelsen

ifrågasätter därför om inte den kartläggning som föreslås i motionerna

kan ske utan en speciell sakkunnigutredning, eftersom de berörda

kreditförsörjningssvårigheterna knappast beror på bristande insikt om

problemen hos myndigheter och kreditinstitut.

Svenska bankföreningen avstyrker motionärernas förslag. Föreningen

anför bl. a. följande:

Den svenska samhällsekonomien karakteriseras för närvarande av att

den samlade efterfrågan både realt och finansiellt väsentligt överstiger tillgängliga

resurser. Ett huvudproblem för den ekonomiska politiken måste

därför bli att söka åstadkomma en lämplig fördelning av de knappa tillgångarna

mellan alla olika, i och för sig angelägna ändamål. Under den

hittills förflutna delen av 1960-talet har det utmärkande draget i utvecklingen

varit en synnerligen stark expansion av bostads- och kommuninvesteringarna.

På övriga områden har tillväxten varit långsammare, och vad

industriinvesteringarna beträffar har det tidvis t. o. in. rått stagnation. Om

trenden skulle bli densamma även i fortsättningen, kommer säkerligen på

längre sikt allvarliga skadeverkningar att inträda. För att våra exportnäringar

skall kunna vidmakthålla sin konkurrenskraft erfordras en snabb

ökning av industriinvesteringarna. Utrymme för en sådan kan emellertid

icke beredas annat än genom en ekonomisk-politisk åtstramning som syftar

till att i viss utsträckning dämpa expansionstakten på andra håll. Såsom

framgår av bl. a. den senaste långtidsutredningen torde det vara ofrånkomligt

att denna åtstramning får drabba även den kommunala sektorn. Att

i det läget igångsätta utredningar om särskilda prioriteringsåtgärder för

att underlätta finansieringen av kommunala investeringar förefaller bankföreningen

omotiverat och missriktat.

Svenska försäkringsbolags riksförbund avstyrker likaledes förslaget och

anför som motivering härför följande:

Vid ett läge med knapphet på kapital vilket för närvarande råder och

jämväl förväntas råda i vårt land under i vart fall de närmaste åren (jfr

långtidsutredningens betänkande »Svensk Ekonomi 1965—1970» — SOU

1966: 1) måste ske en spridning av resurserna till samhällets skilda sektorer.

Därvid kommer expanderande storstadskommuner i stor utsträckning

att tillhöra de låntagare som kan förväntas tillvinna sig kreditgivarnas

förtroende och sålunda beviljas lån, såvida icke från andra utgångspunkter

sker en dirigering av tillgängligt kapital åt andra håll. En onyanserad styrning

av kapitalet skapar emellertid enligt riksförbundets mening en snedvridning

av samhällsekonomien som från alla synpunkter är olycklig. Om,

såsom motionärerna ifrågasätter, den stora del av kreditmarknaden som

avser storstadskommunerna skulle prioriteras och konkurrens om kapitalet

i motsvarande mån icke skulle komma att ske på marknadsmässiga

villkor, skulle det innebära eu snedvridning av antytt slag och en stor fara

för den samhällsekonomiska utvecklingen. Bl. a. skulle det i sådant fall

svårligen gå att tillfredsställa det av motionärerna uttalade önskemålet

om utbyggnad av andra kommuner.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr hå år 1966

17

Utskottet

I förevarande motioner behandlas de svårbemästrade finansieringsproblem

som uppstår för kommunerna i storstadsområdena till följd av den

stora befolkningstillströmningen till dessa områden och därav betingade

investeringsbehov. Motionärerna belyser verkningarna av den snabba expansionen

i storstadsregionerna och framhåller nödvändigheten av en långsiktig

såväl fysisk som ekonomisk planering i form av region- och generalplaner

samt rullande flerårsplaner för de kommunala investeringarna. De

finner det befogat med en styrning av kreditgivningen till expansionskommunerna

i storstadsområdena, så att en i förhållande till utvecklingen rimlig

andel av det totala investeringsutrymmet kommer på dessa kommuners

lott. Vidare föreslås i motionerna att överväganden kommer till stånd om

att införa dels speciella expansionslån till de särskilt snabbt växande kommunerna,

dels ett ändrat förfarande för skatteavräkningen mellan staten

och kommunerna, syftande till att nedbringa eftersläpningen i kommunernas

skatteintäkter från nyinflyttade. Motionärerna hävdar också att det

inte vore orimligt att kräva en särskild kommunal investeringsavgift av

de företag som får förmånen att etablera sig i storstadsområdena. Frågan

hur de expanderande kommunerna i dessa områden skall kunna garanteras

en av befolkningsomflyttningen motiverad andel av det totala investeringsutrymmet

bör enligt motionärernas mening utredas med förtur inom lokaliseringsberedningen

eller på annat lämpligt vis.

Motionärernas förslag har av remissinstanserna bedömts på skiftande

sätt. Hos Svenska stadsförbundet och hos samarbetsorganen för kommunerna

inom de tre storstadsområdena har förslaget om en utredning av de

problem som sammanhänger med kreditförsörjningen till de hastigt växande

kommunerna inom storstadsområdena rönt ett positivt mottagande. Stadsförbundet

framhåller emellertid, att dessa problem icke är specifika för

storstadsområdena utan gäller för expansiva samhällen i hela landet. Liknande

synpunkter anföres av majoriteten i Svenska kommunförbundets

styrelse, vilken likaledes tillstyrker den begärda utredningen men uttalar

att de åtgärder som kan komma att beslutas med anledning av motionerna

bör avse inte endast kommunerna i de tre storstadsområdena utan också

andra kommuner som har jämförbara expansionsproblem. Man kan, framliålles

i detta yttrande, inte bortse från att det även utanför storstadsregionerna

finns åtskilliga kommuner som har ekonomiska svårigheter av här

avsett slag; en prioritering av storstadsområdena när det gäller den långfristiga

kreditgivningen till kommunerna bör därför inte komma i fråga.

Kommunförbundets styrelse ställer sig däremot positiv till andra av motionärerna

anvisade åtgärder i syfte att underlätta ifrågavarande kommuners

problem. En minoritet inom samma styrelse intar en i viss mån avvikande

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

hållning men vill inte motsätta sig förslaget om en förutsättningslös utredning.

Av de företrädare för kreditmarknaden som blivit hörda har Svenska

sparbanksföreningen ingen erinran mot motionärernas förslag. De övriga,

d. v. s. bankofullmäktige, poststyrelsen, Svenska bankföreningen och

Svenska försäkringsbolags riksförbund, avstyrker däremot att en utredning

kommer till stånd. Bankofullmäktige konstaterar att utdebiteringen per

skattekrona i vissa av kommunerna i storstadsområdena är relativt låg och

att en förhållandevis liten höjning av utdebiteringen i dessa kommuner

skulle kunna eliminera deras lånebehov och förbättra utrymmet på kreditmarknaden

för andra kommuner. Fullmäktige delar motionärernas mening

att de expansiva kommunernas problem bör klarläggas på det kommunala

planet genom en långsiktig fysisk och ekonomisk planering. Expansionsområdenas

utbyggnad måste emellertid, framhålles det, infogas i ett allmänt

ekonomiskt sammanhang. På grund av dessa områdens betydande

storlek måste totalekonomiska hänsyn tas, varvid angelägenhetsgraden hos

andra projekt får vägas mot dem som behandlas av motionärerna. Fullmäktige

finner att det inte är kreditförsörjningen som är det centrala

problemet utan i högre grad de bakomliggande reala balansproblemen.

Svenska bankföreningen hänvisar till den senaste långtidsutredningens

konstaterande att en nödvändig ökning av industriinvesteringarna i viss

utsträckning måste dämpa expansionstakten på andra håll. En sådan dämpning

måste enligt bankföreningens mening få drabba även den kommunala

sektorn; att i rådande läge igångsätta utredningar om särskilda prioriteringsåtgärder

för att underlätta finansieringen av kommunala investeringar

förefaller föreningen omotiverat och missriktat. Svenska försäkringsbolags

riksförbund uttalar bl. a. att en prioritering av kommunerna i storstadsområdena

skulle medföra att konkurrens om kapitalet inte komme att ske

pa marknadsmässiga villkor. Detta skulle innebära en snedvridning på

kreditmarknaden och en stor fara för den samhällsekonomiska utvecklingen.

Utskottet har vid sin bedömning av förslagen i de föreliggande motionerna

funnit sig i huvudsak kunna instämma i motionärernas beskrivning

av de ekonomiska svårigheter som expansionen i storstadsområdena framkallar.

De resursavvägningsproblem som ofrånkomligen måste uppkomma

i vår snabbt expanderande ekonomi, där efterfrågan på kapital och reala

tillgångar ständigt tenderar alt överstiga tillgången, har kommit till särskilt

klart uttryck i de där belägna kommunerna. Även i andra expanderande

kommuner i landet gör sig dock liknande resursavvägningsproblem gällande

med samma kraft. Det rör sig enligt utskottets mening här inte om ett specifikt

storstadsproblem utan om ett problem berörande tillväxttakten i den

kommunala sektorn som helhet och dess infogande i den totala samhällsekonomiska

utvecklingen. Avgörande för en resursavvägning av denna typ

måste vara i första hand den allmänna efterfrågesituationen och tillgången

på reala resurser i form av arbetskraftstillgång, planeringskapacitet o. s. v.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottcls utlåtande nr 45 år 1966

19

Jämsides med bedömningen av de reala förutsättningarna för eu expansion

aktualiseras finansieringsfrågorna. Avvägningen mellan finansiering genom

löpande inkomster och finansiering genom upplåning är härvid ett viktigt

spörsmål. En ändrad ordning för skatteavräkningen mellan stat och kommun

skulle, som motionärerna framhållit, kunna bli av betydelse för kommunernas

förutsättningar att lösa sina finansiella problem.

För utskottet framstår sålunda de expansionsproblem som utmärker kommunerna

i storstadsområdena såsom ett delproblem beträffande den kommunala

sektorns allmänna expansion och kreditförsörjningsfrågan som en

del av det generella spörsmålet om hur den kommunala expansionen skall

finansieras. En utredning begränsad till att avse de speciella problem som

gäller kredilförsörj ningen till kommunerna i storstadsområdena anser utskottet

därför icke motiverad. Däremot vore det enligt utskottets mening

önskvärt att få till stånd en mera viltsyftande undersökning av de expanderande

kommunernas förutsättningar att finansiera erforderliga kommunala

investeringar. Utskottet vill alltså föreslå riksdagen alt hos Kungl.

Maj :t hemställa om en sådan utredning.

En motion avseende förfarandet vid skatteavräkningen mellan staten och

kommunerna behandlades av 1964 års riksdag, som beslöt att hos Kungl.

Maj :t hemställa om en översyn av beräkningsgrunderna för utbetalning av

skatteförskott till kommunerna. Frågan om en sådan översyn är alltjämt

beroende av Kungl. Maj :ts prövning. Utskottet, som förutsätter att Kungl.

Maj :t i lämplig ordning föranstaltar om den begärda översynen, finner icke

skäl föreligga för riksdagen att nu göra något ytterligare uttalande i ämnet.

Motionärerna framhåller det som angeläget att de tomträttslån som införts

på markpolitiska utredningens förslag snarast kompletteras med de

av samma kommitté förordade markförvärvslånen. Då frågan om sistnämnda

låneform för närvarande prövas av Kungl. Maj :t anser utskottet

någon hemställan om särskilda åtgärder i detta hänseende icke vara påkallad.

Det av motionärerna framförda uppslaget om införande av en särskild

investeringsavgift för företag som etablerar sig i storstadsområdena har nästan

genomgående avvisats av remissinstanserna. Även utskottet finner starka

skäl tala mot ett sådant arrangemang och vill inte förorda någon utredning

därvidlag.

Åberopande av vad ovan anförts hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 314 och II: 382

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

av de frågor som sammanhänger med finansieringen av de

expanderande kommunernas investeringsbehov.

Stockholm den 8 november 1966

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÄHLE

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Åkerlund och Larfors;

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs, herrar Berglund, Franzén

i Motala, Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona, Larsson i

Umeå, Ekström i Iggesund och Bengtson i Solna.

Reservationer

1. av herrar Gustaf Henry Hansson, Nils Theodor Larsson, Åkerlund,

Börjesson i Glömminge och Bengtson i Solna, vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 18 med orden

»Utskottet har vid» och slutar på s. 19 med orden »icke vara påkallad» bort

ha följande lydelse:

»Vid sin bedömning av förslagen i de föreliggande motionerna har utskottet

konstaterat att de svårigheter som råder i fråga om finansieringen av

bostadsbyggandet och de kommunala följ dinvesteringarna beror på en allmän

knapphet på krediter som i sin tur är betingad av att utbyggnadsplanerna

är alltför omfattande i förhållande till tillgången på reala produktionsresurser.

Utmärkande för utvecklingen hittills under 1960-talet har

varit den snabba ökningen av bostads- och kommuninvesteringarna, medan

utvecklingen på andra områden gått i långsammare takt. För att vår internationella

konkurrenskraft skall kunna bibehållas och ökas är det nu framför

allt angeläget att bereda utrymme för en snabb tillväxt i industriinvesteringarna,

ett utrymme som inte kan beredas utan att expansionstakten i de

offentliga investeringarna och bostadsbyggandet dämpas. Som långtidsutredningen

redovisat kommer denna knapphet på kapital och reala produktionsfaktorer

att fortsätta att göra sig gällande. En prioritering av en så

betydande del av kreditmarknaden som den vilken kommunerna i storstadsområdena

gör anspråk på skulle enligt utskottets mening leda till en olycklig

snedvridning av samhällsekonomien. Mot denna bakgrund kan utskottet

inte förorda att den begärda utredningen kommer till stånd och avstyrker

därför motionerna I: 314 och II: 382.

En motion avseende — — — (= utskottet)---uttalande i ämnet.»;

dels att utskottet bort hemställa,

»att motionerna 1:314 och 11:382 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

2. av herrar Hilding, Berglund och Larsson i Umeå, vilka ansett

dels att det stycke på s. 19 i utskottets yttrande som börjar med orden

»En motion avseende» och slutar med orden »uttalande i ämnet» bort ha

följande lydelse:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1966 21

»En motion avseende---— (— utskottet)---— skatteförskott till

kommunerna. Då frågan om en sådan översyn alltjämt är beroende av

Kungl. Maj :ts prövning, finner utskottet det motiverat att riksdagen nu i

skrivelse till Kungl. Maj :t understryker vikten av att den begärda översynen

kommer till stånd.»;

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av motionerna I: 314 och II: 382

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t dels hemställa om utredning

av de frågor som sammanhänger med finansieringen

av de expanderande kommunernas investeringsbehov, dels

beträffande översyn av beräkningsgrunderna för utbetalning

av skatteförskott till kommunerna giva till känna vad

utskottet ovan anfört.»

Särskilt yttrande

av herr Bengtson i Solna, som anfört:

Till följd av den dynamiska samhällsutvecklingen har de ekonomiska

svårigheterna för de expanderande kommunerna, varmed avses sådana

kommuner som har ett stort inflyttningsöverskott i förhållande till sin folkmängd,

på senare år starkt accentuerats. Sådana expansiva kommuner torde

för dagen finnas i olika delar av landet, men deras antal torde icke vara

särskilt stort. Dessa kommuners största ekonomiska problem ligger dels

däri att de inflyttande kommunmedlemmarna under genomsnittligt de sju

första månaderna som de utnyttjar kommunens service ej betalar skatt

till kommunen, dels däri att det skatteförskott som kommunen erhåller av

staten är beräknat efter ett lägre skatteunderlag än det verkliga. Först efter

drygt två år erhåller kommunen sin fulla andel av skattemedlen, vilket

innebär att den gör både en ränteförlust och en förlust genom penningvärdets

fall. Vad som i dagens kreditmarknadssituation medför den största

olägenheten för de kommuner som är nödsakade att finansiera omfattande

investeringar är emellertid bristen på likvida medel, vilken brist i vissa fall ej

kan upphävas genom aldrig så stora skattehöjningar. Denna likviditetsbrist

är en av anledningarna till att man inom vissa regioner för närvarande överväger

att kommunerna inom regionen solidariskt skall medverka till att förbättra

läget för de hårdast drabbade kommunerna. Betydelsen av ett sådant

regionalt samarbete kom till uttryck i allmänna beredningsutskottets av

riksdagen godkända utlåtande nr 54 år 1965 i anledning av motioner om

ett effektivare planeringsarbete för Storstockholm. Vad här anförts belyser

angelägenheten av den översyn av beräkningsgrunderna för utbetalning av

skatteförskott till kommunerna varom riksdagen hemställt hos Kungl. Maj :t.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.