Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående förbudet mot pantsättning av aktier i vissa bolag.

1966-11-22 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1966:48, Utlåtande i anledning av motioner angående förbudet mot pantsättning av aktier i vissa bolag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr IN år 1966

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av motioner angående förbudet mot pantsättning

av aktier i vissa bolag.

I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 309 i första

kammaren av herr Dahlén m. fl. och nr 380 i andra kammaren av herr From

har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att

frågan om en uppmjukning av förbudet mot pantsättning av aktie i bolag,

vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller driva handel med

aktier eller som idkar emissionsrörelse, måtte upptagas till förnyat övervägande.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, till motionen II: 380.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från bankinspektionen,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund.

Gällande rätt

I 59 § lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse förekommer vissa bestämmelser

i fråga om kredit mot pant av aktier. Bl. a. stadgas, att bankaktiebolag

icke må såsom pant mottaga aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen

består i ett förvalta eller driva handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse.

Vad som sålunda stadgats om kredit mot pant av aktier skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om kredit mot pant av förlagsbevis.

Motsvarande bestämmelser återfinnes i 28 § lagen den 3 juni 1955 om

sparbanker och i 37 § lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelse.

Historik

Den i banklagen intagna bestämmelsen om förbud för bank att såsom pant

mottaga aktier i vissa slags bolag har överförts från tidigare gällande banklag.

Den ursprungliga grundvalen för detta förbud, vilket tillkom år 1933,

var ett förslag av 1921 års bankkommitté, vars betänkande (SOU 1927: 11)

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1966

innehåller en utförlig motivering för den nya bestämmelsen. Huvuddragen av

vad som där anfördes är följande.

Genom 1911 års banklag fick bankerna en viss begränsad rätt till aktieförvärv.

Bland motiven härför var främst att bankerna genom att få tillfälle

att verkställa och deltaga i aktieemissioner skulle kunna mera direkt

stödja företagsamheten inom landet. I verkligheten kom lagändringen att

mera än som åsyftats bidraga till en förändring av bankernas verksamhet.

Med stöd av sin aktieförvärvsrätt bildade nämligen bankerna särskilda dotterbolag,

vilka hade till huvudsaklig uppgift att förvärva och förvalta aktier.

Sådana finansbolag med uppgift att driva emissionsverksamhet och

aktiehandel bildades även mången gång i form av sidobolag till vederbörande

bank, d. v. s. utan något delägarskap från bankens sida men med direktörer

och styrelseledamöter i banken såsom intressenter i och ledare för

även finansbolaget. Den under första världskrigets år rådande högkonjunkturen

jämte den fortgående inflationen var gynnsamma för all slags finansierings-

och emissionsverksamhet.

Behovet av kapital för finansiering av den kraftiga industriella expansion

som ägde rum under de nämnda krigsåren tillgodosågs i främsta rummet

av bankerna. Särskilt till en början skedde detta framför allt genom

att bankerna i stor utsträckning belånade nyemitterade aktier. I vissa banker

förekom en avsevärd kreditgivning till dotter- eller sidobolag, vilka därvid

som säkerhet lämnade sina aktier i de företag där de var intresserade.

När ett konjunkturomslag inträffade och värdena på bankernas belåningsobjekt

under fortgången av den år 1920 inträdande deflationen sjönk eller

törsvann, uppstod förluster, som för vissa banker var av betydande omfattning.

Genom lagändring 1921 meddelades förbud för bank att förvärva aktier

i bolag, vars verksamhet huvudsakligen bestod i att förvalta eller driva

handel med aktier eller fast egendom. Även sedan aktieförvärvsrätten inriktats

på andra slag av aktier kom emellertid bankerna att under

de därpå följande åren lida avsevärda förluster på aktieinnehav. De stora

krediterna till dotter- och sidobolag, vilka krediter i allmänhet använts för

aktieförvärv, ådagalade enligt bankkommitténs uppfattning att aktieförvärvsrätten

i bankverksamheten infört ett spekulationsmoment, som i viss

mån påverkat bankverksamheten i dess helhet. Aktieförvärvsrätten föreslogs

nu bli avskaffad.

Lagstiftningen rörande kreditgivningen borde, ansåg kommittén, huvudsakligen

syfta till att bevara bankernas soliditet. Från denna utgångspunkt

prövade kommittén bl. a. huruvida särskilda lagbestämmelser erfordrades

angående kreditgivningen mot säkerhet av aktier. Efter att ha belyst aktiekrediternas

omfattning och relation till den fasta inlåningen ävensom aktiernas

börsvärde i relation till deras belåningsvärde konstaterade kommittén,

att om man tog hänsyn till de belånade aktierna som helhet någon an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr ''iS är 1966

3

märkning knappast kunde göras mot den vid eu viss tidpunkt förefintliga

genomsnittliga belåningsmarginalen. Emellertid fanns bland de belånade

aktierna många som kommittén fann icke ens med den vidaste säkerhetsmarginal

ha bort godtagas såsom belåningsobjekt. Delta gällde framför allt

aktier i bolag, som sysslade med emissionsverksamhet eller aktiehandel.

Bland de bestämmelser som kommittén föreslog i syfte att hålla bankernas

kreditgivning mot aktier inom rimliga gränser ingick förbud mot belåning

i bank av aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen bestod i att förvalta

eller driva handel med aktier eller som idkade emissionsrörelse. Det skulle

dock vara bank obetaget att såsom pant mottaga aktie i bolag av det nämnda

slaget tillika med annan pant, som i och för sig prövats vara betryggande.

I sin motivering till förslaget anförde kommittén, att om förbindelserna

med emissions- och liknande bolag visat sig vara och enligt sakens natur

måste vara riskfyllda, detta i alldeles särskild grad gällde krediter, för vilka

aktier i bolag av nämnda slag lagts såsom säkerhet. Då dylika aktier i sig

själva representerade endast den marginal som kunde förefinnas mellan

aktieportföljens inköpsvärden och den kredit som bolaget kunde ha åtnjutit

för inköpens finansiering, måste nämligen värdet av förstnämnda aktier

vara osäkert. Härtill kom att värdena på de i aktieportföljen ingående aktierna

ofta var svårbedömliga, enär dessa aktier vanligen i stor utsträckning

avsåg nystartade, utvidgade eller ombildade företag.

Vid remissbehandlingen blev 1924 års bankkommittés förslag bl. a. i här

avsedda delar föremål för viss kritik. I sina huvudsakliga delar, bl. a. dessa,

ledde det inte till några omedelbara lagstiftningsåtgärder. I stället uppdrogs

åt 1932 års banksakkunniga att göra en översyn av förslaget. I sitt betänkande

(SOU 1932:30) upptog de sakkunniga i oförändrad form det av

bankkommittén föreslagna stadgandet angående förbud mot belåning av

vissa slag av aktier. Dock uteslöts tilläggsstadgandet att det skulle vara bank

obetaget att som pant mottaga aktier av ifrågavarande slag tillika med annan

betryggande säkerhet. Då syftemålet med förbudet var att bankerna

över huvud taget ej skulle godtaga dylika aktier såsom säkerhet för lån och

då den av kommittén föreslagna bestämmelsen vid sin tillämpning måhända

skulle kunna medföra, att prövningen av den andra säkerhetens beskaffenhet

blev mindre sträng, ansåg de sakkunniga bestämmelsen mindre

lämplig.

Det förnyade remissförfarandet synes icke ha framkallat några egentliga

invändningar mot det avsedda förbudet. Dock framfördes av Sveriges industriförbund

uppfattningen att en bestämd skillnad måste göras för aktier

i sådana emissions- eller investeringsbolag, som enligt uttrycklig bestämmelse

i gällande bolagsordning var förhindrade att uppta lån. Förbundet

anförde, att aktier i dylika bolag kunde erbjuda en god säkerhet och betydligt

mindre risk än de däri ingående aktieposterna var för sig. Av kommerskollegium

betecknades dessa synpunkter som beaktansvärda.

l-f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr 48

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutslcoitets utlåtande nr 48 år 1966

Departementschefen anslöt sig i propositionen 1933: 167 till vad banksakkunniga

förordat. Beträffande Industriförbundets förslag påpekade han

att något sådant bolag som förbundet nämnt icke fanns eller hade funnits

i Sverige och att såvitt bekant ej heller något förslag om bildande av ett

dylikt bolag förelåg. Då därjämte de ekonomiska möjligheterna för startande

av ett sådant företag syntes mycket ovissa, ansågs förbundets framställning

ej böra föranleda någon ändring av banksakkunnigas förslag.

Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

En omfattande översyn av banklagstiftningen verkställdes av 1949 års

banklags sakkunniga, som i sitt betänkande (SOU 1952:2) framlade förslag

till bl. a. en ny lag om bankrörelse. Beträffande förbudet för bank att

som pant mottaga aktier och förlagsbevis i förvaltningsbolag etc. hänvisade

de sakkunniga till den motivering därför som givits av 1924 års bankkommitté.

Rent teoretiskt måste, sade de sakkunniga, banks förbindelse

med sådana bolag vara särskilt riskfyllda, eftersom aktiekapitalet i dessa

bolag är i dubbel måtto riskbärande; även bolagets tillgångar består ju av

riskbärande kapital. De sakkunniga konstaterade emellertid, att de förvaltningsbolag,

vilkas aktier noterades på A: 1-listan på fondbörsen, hade en

tillfredsställande relation mellan eget och främmande kapital och att detta

även i stor utsträckning var fallet med de företag vilkas aktier ingick i deras

portföljer. Härtill kom att dessa förvaltningsbolag hade sina tillgångar

placerade i ett flertal sinsemellan oberoende företag, vilket verkade utjämnande

och i så måtto stabiliserande på värdet av aktierna i bolagen. Av

dessa skäl och då det från samhällssynpunkt syntes vara av intresse att öka

tillgången på riskvilligt kapital, hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen

att förbudet mot belåning av förvaltningsbolags aktier och förlagsbevis

borde kunna uppmjukas. I enlighet härmed föreslog de att ifrågavarande

förbud icke skulle gälla beträffande bolag med en sådan finansiell

ställning som nyss beskrivits. Då det emellertid vore av vikt att en marknad

funnes för de belånade aktierna, borde som villkor för belåningsbarhet föreskrivas,

att aktierna noterades på fondbörsens A: 1-lista; härigenom skapades

även en viss garanti för att bolaget uppfyllde det nämnda villkoret.

Det förutsattes slutligen, att bankinspektionen skulle ägna särskild uppmärksamhet

åt krediter mot säkerhet av dylika aktier.

Vid remissbehandlingen av betänkandet tillstyrktes förslaget angående

viss möjlighet till belåning av förvaltningsbolags aktier och förlagsbevis

av de remissinstanser som yttrade sig i ämnet. I propositionen 1955: 3 upptogs

emellertid den dittills gällande banklagens förbud mot belåning av förvaltningsbolags

aktier utan ändring i förslaget till ny sådan lag. Chefen

för finansdepartementet förklarade sig icke vara beredd att vid detta tillfälle

tillstyrka en uppmjukning av förbudet i enlighet med de sakkunnigas

förslag. Vissa skäl talade visserligen för detta, men konsekvenserna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ilankonlskoltets utlåtande nr AS år 1966

5

av förslaget vore svåra alt överblicka. Enligt departementschefens uppfattning

måste ytterligare överväganden i vissa hänseenden ske innan slutlig

ståndpunkt kunde tagas i denna fråga.

I bankoutskottets utlåtande 1955: 5, vilket godkändes av riksdagen, framhölls

i anslutning till vad departementschefen sålunda uttalat att frågan

vore av sådant intresse alt utskottet ville understryka vikten av att den i

fortsättningen ägnades ingående uppmärksamhet av Kungl. Maj :t.

I t. o. in. år 1955 gällande sparbankslagstiftning saknades motsvarighet

till det ovan behandlade stadgandet i banklagen. Något sådant stadgande

föreslogs inte heller av 1948 års sparbankssakkunniga i deras betänkande

(SOU 1954: 10) rörande ny sparbankslag. Vid remissbehandlingen av betänkandet

förordade emellertid bank- och fondinspektionen, att en sådan

bestämmelse skulle införas även för sparbankernas del. I propositionen

1955: 151 anslöt sig chefen för finansdepartementet till denna uppfattning

och föreslog sålunda ett stadgande i sparbankslagen motsvarande det som

för bankernas del redan gällde och avsågs fortsätta att gälla. Vad som beträffande

bankerna sagts om överväganden i fråga om uppmjukning av belåningsförbudet

skulle gälla även för sparbankernas del. Bevis om tillskott

till garantifond eller grundfond i sparbanken skulle även omfattas av förbudet.

Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

Icke heller i tidigare författningar rörande jordbrukskasserörelsens verksamhet

förekom något stadgande av här behandlad typ, och något förslag

om ett sådant väcktes icke av 1950 års jordbrukskasseutredning i dess betänkande

(SOU 1955: 1) med förslag till lag om jordbrukskasserörelsen

m. in. Vid remissbehandlingen betecknades det av såväl bank- och fondinspektionen

som Svenska bankföreningen såsom en brist i utredningsförslaget,

att regler därom saknades, och båda instanserna föreslog att jordbrukskasselagstiftningen

skulle kompletteras i detta hänseende. Bank- och

fondinspektionen framhöll i sitt yttrande, att lån mot säkerhet av aktier

eller förlagsbevis torde vara tämligen sällsynta hos jordbrukets kreditkassor

och att det knappast syntes finnas anledning tro att frekvensen av sådana

lån skulle ökas mera avsevärt hos kassorna. Det syntes emellertid

oriktigt att man skulle lämna kassornas rätt att bevilja sådana krediter helt

oreglerad. I propositionen 1956: 122 med förslag till lag om jordbrukskasserörelsen

m. m. upptog departementschefen också ett stadgande om belåningsförbud

av angivet slag. Förbudet omfattade även bevis om andel i eller

tillskott till kreditkassorna själva eller till annan kreditkassa. Riksdagen

biträdde propositionen.

I motioner år 1957 rörande sparstimulerande åtgärder föreslogs bl. a. en

uppmjukning av banklagens förbud mot belåning av aktier i förvaltnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1966

bolag etc. Bankoutskottet (uti. nr 22) hänvisade härvid till sitt ovan berörda

uttalande i ämnet i utlåtandet 1955: 5.

I skrivelse till Kungl. Maj :t år 1958 hemställde Svenska bankföreningen

bl. a., att förslag skulle föreläggas riksdagen om sådan ändring av 59 §

banklagen, att bank skulle få lämna kredit mot pant av aktier i och förlagsbevis

utställda av förvaltnings- och emissionsbolag, där bolagets aktier

inregistrerats vid fondbörs inom riket och därstädes dagligen uppropades.

Föreningen uttalade i sin skrivelse, att den utveckling som ägt rum på det

ekonomiska området sedan banklagssakkunniga år 1952 avgav sitt betänkande

hade givit nya belägg för hur betydelsefullt det vore att tillgången

på riskvilligt kapital kunde ökas. Med hänsyn till näringslivets växande

kapitalbehov vore det angeläget, att man så långt möjligt undanröjde det

hinder mot kapitalanskaffning genom nyemissioner i förvaltningsbolag som

förbudet mot belåning i bank av dylika bolags aktier och förlagsbevis utgjorde.

Vid remissbehandlingen av bankföreningens framställning föranledde

denna vissa reservationer från några remissinstansers sida men lämnades

i övrigt utan erinran. Bankofullmäktige påtalade att det nära personella

sambandet mellan de större förvaltningsbolagen och bankerna kunde tänkas

öppna icke invändningsfria möjligheter att finansiera nyemissioner i

förvaltningsbolagen medelst bankkrediter. Bank- och fondinspektionen ansåg

att tillräcklig sovring bland förvaltningsbolagen inte erhölles enbart genom

villkoret om inregistrering på fondbörsen, eftersom bolagen vore av

varierande art och deras karaktär efter hand kunde ändras. Inspektionen

fann det därför erforderligt att undantagsstadgandets tillämpning bleve

beroende av prövning i varje särskilt fall av tillsynsmyndigheten.

I propositionen 1959: 33, vari bankföreningens skrivelse behandlades, konstaterade

chefen för finansdepartementet, att vid remissbehandlingen avfrågan

från vissa håll givits uttryck för en restriktivare hållning än tidigare.

Ytterligare överväganden syntes därför tills vidare böra anstå; något förslag

med anledning av skrivelsen framlades således icke. Bankoutskottet, vars

utlåtande (nr 4) godkändes av riksdagen, hänvisade till sina åren 1955 och

1957 gjorda uttalanden i ämnet. Utskottet sade att det icke funnit anledning

att frångå sin tidigare uppfattning utan alltjämt ansåg spörsmålet så betydelsefullt,

att det borde ägnas ingående uppmärksamhet av Kungl. Maj :t

och i lämpligt sammanhang göras till föremål för närmare utredning.

Vissa uppgifter om börsnoterade förvaltningsbolag

Av de 115 aktiebolag vilkas aktier vid utgången av år 1965 var inregistrerade

på Stockholms fondbörs var 15 hänförliga till kategorien förvaltningsbolag,

i detta sammanhang kallade »investmentbolag». Av det nominella

s. 7 Kontrollera mot PDF

Runkoutskottcts utlåtande nr AS år 1960

7

värdet på samtliga inregistrerade aktier, ca 8 256 milj. kronor, svarade investmentbolagen

för ca 548 milj. kronor eller drygt 6 1/2 procent.

Tillgängliga uppgifter om investmentbolagens aktieinnehav visar att detta

i regel fördelar sig på ett antal dotterbolag och ett antal övriga bolag. Flertalet

investmentbolag har i sin aktieportfölj till vida övervägande delen

aktier i andra bolag än dotterbolag och därvid huvudsakligen börsnoterade

aktier. 1 några fall är aktieportföljen tämligen jämnt fördelad på de båda

kategorierna, och i ett fall hänför sig i runt tal två tredjedelar av aktieinnehavet

till dotterbolag.

Villkoren för inregistrering av aktier vid Stockholms fondbörs återfinnes

i börsordningen (SFS 1960: 15).

Motionerna

I motionerna redogöres för 1949 års banklagssakkunnigas förslag om ändring

av regeln om förbud mot belåning av förvaltningsbolags aktier etc. samt

statsmakternas ställningstagande i ämnet. I anslutning härtill framhåller

motionärerna, att förvaltningsbolagen under de senaste åren genomgått en

betydande utveckling, bl. a. genom övertagande av en rad större och mindre

företag, och att ett stort antal förvaltningsbolag nu är börsnoterade. Det

påpekas också att småsparare och aktiesparklubbar med hänsyn bl. a. till

riskfördelningen funnit förvaltningsbolags aktier vara fördelaktiga placeringsobjekt.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker att motionerna skall ge anledning till

åtgärd från riksdagens sida.

Bankinspektionen framhåller inledningsvis att ett stort antal nya förvaltningsbolag

tillkommit under den tid som förflutit sedan 1949 års banklagssakkunniga

framlade sitt förslag. Beträffande såväl de äldre som de under

senare år tillkomna gäller, säger inspektionen, att det är fråga om en grupp

företag, som sinsemellan visar mycket stora olikheter i fråga om storlek,

ledningens kvalitet, konsolidering och utdelningspolitik samt portföljernas

sammansättning bl. a. från riskfördelningssynpunkt. Inspektionen motsätter

sig därför bestämt införandet av en lagregel som ger bankerna en obegränsad

rätt att belåna aktier i förvaltningsbolag.

Ett antal förvaltningsbolag har, påpekar inspektionen, sina aktier inregistrerade

vid fondbörsen. Sådan inregistrering föregås av en prövning av

att det är fråga om seriösa företag med tillfredsställande kapitalrelation och

riskfördelning. Med hänsyn härtill och i överensstämmelse med tidigare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bunkoviskottits utlåtande nr år 1966

förslag tillstyrker inspektionen att förbudet mot belåning häves beträffande

sådana aktier i förvaltningsbolag som är börsnoterade. Härigenom erhålles

en objektiv gränsdragning. Inspektionen förutsätter emellertid därvid att

bankerna tillämpar försiktiga belåningsnormer. Vid bestämmandet av belåningsvärdena

bör nämligen vederbörlig hänsyn tagas till respektive aktieportföljs

kvalitet och sammansättning, då det föreligger väsentliga olikheter

även mellan de vid börsen ackrediterade företagen i dessa avseenden.

I enlighet med det sagda föreslår inspektionen att 59 § andra stycket banklagen

får följande lydelse:

Aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller

driva handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse, må av bankbolag

mottagas som pant allenast om aktierna i bolaget inregistrerats vid fondbörs

inom riket.

Motsvarande ändringar anses böra övervägas beträffande 28 § sparbankslagen

och 37 § jordbrukskasselagen.

Svenska bankföreningen erinrar om föreningens ovan refererade skrivelse

till Kungl. Maj :t i detta ämne år 1958 och chefens för finansdepartementet

i propositionen 1959: 33 redovisade ställningstagande därtill. Föreningen

yttrar vidare:

För närvarande utgör frågan om näringslivets kapitalförsörjning ett av de

mest brännande problemen i vår samhällsekonomi. Särskilt är det angeläget

att tillgången på riskvilligt kapital kan ökas. Bankföreningen finner det

därför i hög grad önskvärt att man undanröjer det hinder mot kapitalanskaffning

genom nyemissioner i förvaltningsbolag som förbudet mot belåning

i bank av sådana bolags aktier otvivelaktigt utgör. Enligt bankföreningens

mening bör det utan risk för insättarna kunna överlämnas åt bankerna

att fritt bedöma i vad mån holdingbolagsaktier kan anses utgöra eu

betryggande kredilsäkerhet. I vart fall bör sådan frihet utan vidare kunna

medges om holdingbolaget är börsnoterat.

Bankföreningen tillstyrker sålunda motionärernas förslag.

Sveriges jordbrukskasseförbund ställer sig likaledes positivt till förslaget

och anför:

Bland nu befintliga bolag av den typ förbudet avser torde de allra flesta

ha en tillfredsställande relation mellan eget och främmande kapital. Åtskilliga

av dessa bolags aktier noteras på Stockholms fondbörs A: 1-lista, vilket

bl. a. innebär, att det finns en marknad för dem. Dessa papper efterfrågas,

som motionären riktigt påpekar, av många mindre sparare, som finner dem

vara lämpliga placeringsobjekt på grund av den starka riskspridning, som

karakteriserar många av dessa företags aktieportföljer. Jordbrukskasseförbundet

kan inte finna det motiverat att man längre upprätthåller ifrågavarande

förbud mot pantsättning av aktier i börsnoterade förvaltningsbolag

och vill därför föreslå, att det uppdrages åt kreditinstitututredningen att

i samband med dess översyn av nu gällande bestämmelser för kreditinstitutens

kreditgivning ta upp denna fråga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr fiH år 1 966

9

Svenska sparbanksföreningen uttalar att banklagens förbud mot pantsättning

av aktier i vissa bolag enligt föreningens mening bör ses i relation till

och eventuellt diskuteras i samband med en genomgång av tillåtna lånesäkerheter

över huvud taget för samtliga grupper av hankinstitut. Även Sparbanksföreningen

finner det lämpligt alt den föreslagna utredningsuppgiften

hänskjutes till kreditinstitututredningen.

Kreditinstitututredningens uppdrag och direktiv

Den år 1962 tillkallade kreditinstitututredningen har till uppgift att verkställa

en översyn av gränsdragningen mellan olika kreditinstituts verksamhetsområden

in. in. Utredningen skall sålunda göra en förutsättningslös

avvägning av de olika kreditinstitutens inbördes ställning och funktion på

kreditmarknaden. Mot bakgrund av sitt bedömande i detta hänseende skall

utredningen pröva i vad mån olika regler angående de skilda kreditinstitutens

verksamhet fortfarande är motiverade och framlägga av denna prövning

betingade förslag till lagändringar. Utredningen skall företaga en samlad

översyn av de bestämmelser för kreditinstitutens rörelse, som är av betydelse

för gränsdragningen mellan institutens verksamhetsområden. Vad

gäller utlåningsreglerna har i direktiven särskilt nämnts blott frågan om

kreditinstitutens rätt till s. k. bunden långivning. I 1966 års riksdagsberättelse

har angivits, att utredningsarbetet kommer att fortgå under hela år

1966.

Utskottet

Enligt banklagstiftningen får affärsbank, sparbank eller jordbrukskassa

icke såsom pant för lån mottaga aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen

består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse.

Denna särbestämmelse rörande de s. k. förvaltnings- eller investmentbolagens

aktier är för sparbankernas och jordbrukskassornas del

av ganska sent datum; den tillkom nämligen genom den nya sparbankslagen

1955 och den nya lagen om jordbrukskasserörelse 1956. Förebilden hämtades

i båda fallen i lagen om bankrörelse, där en sådan bestämmelse infördes

år 1933.

Bakgrunden till sistnämnda lagändring var vissa missförhållanden, som

uppkommit inom bankverksamheten och som hade samband med bankernas

tidigare rätt att förvärva och äga aktier. Under krigsåren på 1910- talet förekom i betydande utsträckning att bankerna bildade dels dotterbolag

avsedda för emissionsverksamhet och aktiehandel, dels formellt fristående

s. k. sidobolag i samma syfte. Till följd av frikostig kreditgivning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1066

till dessa närstående bolag — mot säkerhet i av dem ägda aktier — råkade

vissa banker vid den sedermera inträdande efterkrigsdeflationen ut för

avsevärda förluster. Statsmakterna förbjöd genom lagändring 1921 bankerna

att förvärva aktier i förvaltningsbolag. Bankernas fortsatta förluster

på aktieinnehav föranledde emellertid utredning om ytterligare åtgärder

i syfte att bevara bankernas soliditet. Det förslag om förbud även mot belåning

av förvaltningsbolags aktier som år 1927 framlades av 1924 års bankkommitté

var avsett att tjäna detta syfte. Det upptogs i det väsentliga oförändrat

av 1932 års banksakkunniga, vilkas översyn av den förstnämnda

kommitténs arbetsresultat låg till grund för 1933 års proposition.

I slutet av 1940-talet inleddes en omfattande översyn av lagen om bankrörelse,

verkställd av 1949 års banklagssakkunniga, vilka framlade sitt betänkande

1952. Dessa sakkunniga anförde att det teoretiskt fanns fog för att

bibehålla dittills gällande särställning för förvaltningsbolagens aktier, eftersom

sådana bolags tillgångar består av riskbärande kapital. Belåningsförbudet

föreslogs emellertid bli upphävt såvitt gällde sådana förvaltningsbolagsaktier

som noterades på A: 1-listan på fondbörsen. Ifrågavarande företag

hade, konstaterade de sakkunniga, en tillfredsställande relation mellan

eget och främmande kapital, och de hade också sina tillgångar placerade på

ett sätt som innebar god riskfördelning. Ett avskaffande av belåningsförbudet

beträffande aktier i dessa bolag borde leda till en ökad tillgång på

riskvilligt kapital, som vore i samhällets intresse.

Trots en positiv reaktion från remissinstansernas sida blev banklagssakkunnigas

förslag på denna punkt icke förverkligat. I propositionen år 1955

om ny banklag uttalade föredragande departementschefen att ytterligare

överväganden behövdes innan det var möjligt att slutligt ta ställning till

förslaget. Vid riksdagsbehandlingen underströks av bankoutskottet, att

Kungl. Maj :t borde ägna frågan ingående uppmärksamhet. Denna uppfattning

gav utskottet ånyo uttryck för år 1959, sedan chefen för finansdepartementet

i en proposition anfört att ytterligare överväganden i ämnet

syntes böra anstå tills vidare.

Av de remissinstanser som nu yttrat sig har bankinspektionen gått så

långt att den direkt föreslagit en ändring i 59 § banklagen av innebörd att

även förvaltningsbolags aktier blir belåningsbara. Svenska bankföreningen

delar i sak bankinspektionens uppfattning, och detsamma är förhållandet

med Sveriges jordbrukskasseförbund, som anser att den sedan år 1962 verksamma

kreditinstitututredningen bör få i uppdrag att vid sin översyn av

bestämmelserna för kreditinstitutens kreditgivning ta upp frågan om en

ändring av banklagstiftningen på ifrågavarande punkt. Även Svenska sparbanksföreningen

förordar detta.

Utskottet finner att goda skäl framförts för en omprövning av förbudet

för kreditinstituten att mottaga förvaltningsbolags aktier såsom pant för

lån, åtminstone vad beträffar de börsnoterade investmentbolagen. Dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr ''iH år Uttiti

11

bolag är i regel väl konsoliderade och bär sina aktieportföljer sammansatta

på sådant sätt att riskspridningen blir god. Därtill kommer att deras aktieinnehav

som regel hänför sig huvudsakligen till andra börsnoterade företag.

De omständigheter som här anförts gör att köp av förvaltningsbolagens

aktier inte minst för aktiesparare i liten skala kan te sig som en lämplig

placering. Det gällande belåningsförbudet minskar otvivelaktigt vederbörande

aktieägares ekonomiska handlingsfrihet och kan bl. a. därigenom

komma att minska förvaltningsbolagens möjligheter till aktieemission.

Frågan om en ändring av det här berörda stadgandet måste dock ses i ett

större sammanhang. Innan en lagändring sker hör i varje fall garantier

föreligga för att inte på nytt sådana missförhållanden uppstår som ursprungligen

motiverade förbudets tillkomst. Vidare behöver noga övervägas

hur den krets av förvaltningsbolag skall definieras, beträffande vars

aktier förbudet inte skulle gälla. Utskottet är sålunda inte berett att ansluta

sig till bankinspektionens förslag om en omedelbar lagändring utan

anser att en sådan bör baseras på en grundligare prövning av frågan.

Kreditinstitututredningen har till uppgift att företa en samlad översyn

av de bestämmelser för kreditinstitutens rörelse som är av betydelse för

gränsdragningen mellan institutens verksamhetsområden. Vid denna översyn

torde även det av motionärerna berörda stadgandet bli föremål för

uppmärksamhet. Utskottet, som på grundval av föreliggande material intar

en i princip positiv inställning till en uppmjukning av förbudet för kreditinstitut

att mottaga aktie i förvaltningsbolag som pant för lån, finner det

motiverat att riksdagen för Kungi. Maj :t ger till känna att riksdagen förutsätter

att den här berörda frågan blir föremål för prövning genom kreditinstitututredningens

försorg.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 309 och II: 380

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 22 november 1966

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande :

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Lundberg, Larfors och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell, Franzén i Motala,

Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå, Rask*

och Löfgren.

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660029

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:371 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till radiolag jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten