Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående ändrade grunder för bankernas kreditbedömning.

1966-11-22 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1966:49, Utlåtande i anledning av motioner angående ändrade grunder för bankernas kreditbedömning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1966

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av motioner angående ändrade grunder för

bankernas kreditbedömning.

I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 555 i första

kammaren av herr Stefanson m. fl. och nr 679 i andra kammaren av herrar

Wedén och Hgltander har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte begära utredning om ändrade grunder för kreditbedömning i

överensstämmelse med motionernas riktlinjer samt förslag till ändrade lagregler

i banklagstiftningen in. in. som må föranledas härav.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, till motionen I: 555.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från bankinspektionen,

Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Gällande bestämmelser m. m.

Regler för bankernas kreditgivning av betydelse i detta sammanhang ges

främst i 56 och 59 §§ lagen om bankrörelse. I 56 § stadgas som huvudregel,

att bank icke må bevilja kredit, utan att säkerhet som av banken prövas

betryggande ställes antingen i fast eller lös egendom eller ock i fordringsrätt

jämväl mot annan än den åt vilken krediten beviljas. Från denna huvudregel

gäller dock vissa undantag. Förutom att kredit utan särskild säkerhet

må ges åt stat, kommun m. fl. samfälligheter samt åt banker och sparbanker

gäller dels att kortvarig kredit må kunna utan särskild säkerhet beviljas

affärsidkare i och för hans rörelse, därest med hänsyn till omständigheterna

trygghet för förbindelsens fullgörande ändock kan anses föreligga, dels att

av vederhäftig person dragen växel, som är betalbar på annan ort, må kunna

diskonteras ehuru accept på densamma ej erhållits, dels ock att annan

kredit utan särskild säkerhet må kunna lämnas till sammanlagt högst en

tiondel av bankbolagets eget kapital samt till ett belopp i varje särskilt fall

av högst 75 000 kronor, då krediten lämnas småföretagare för hans rörelse,

och eljest högst 15 000 kronor. I 59 § åläggs bank att vid meddelande av

kredit mot pant av aktier iakttaga bl. a. att det förefinnes en med hänsyn

till de pantsatta aktiernas beskaffenhet och omständigheterna i övrigt skälig

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr hD år 196(>

marginal mellan aktiernas marknadsvärde och kreditbeloppet; motsvarande

gäller om förlagsbevis. Aktier i förvaltningsbolag etc. får inte mottagas som

pant.

De angivna reglerna om blancokrediter går delvis tillbaka på äldre banklagstiftning

men innebär också att vid beslut år 1955 (och senare) i vissa

hänseenden gjorts avkall på förut gällande begränsningar av kreditmöjligheterna.

I fråga om de kortvariga blancokrediterna till affärsidkare förordades

i förarbetena en sådan uppmjukning av praxis, att omsättning av hithörande

krediter skulle tillåtas i de fall där den bakomliggande affärstransaktionens

egen natur fordrade ett dylikt anstånd. Dock borde en längre kredittid

än ett år inte få komma i fråga. Förslaget accepterades av statsmakterna

(prop. 1955: 3, BoU 5), varvid emellertid betonades att dessa lån måste

bibehålla sin karaktär av verkligt kortvarig kredit och inte finge erhålla

karaktär av s. k. stående förlagslån. Möjligheten att i annat fall lämna

blancokredit till småföretagare tillkom år 1955. I propositionen framhölls

därvid av chefen för finansdepartementet å ena sidan att begreppet småföretagare

borde ges en relativt vid tolkning, å andra sidan att bankerna vid

värderingen av fordringar på grund av dessa lån borde iakttaga viss försiktighet.

Bl. a. uttalades, att bank som beviljat blancokredit av här åsyftat

slag i regel måste på något sätt kunna följa företagets ställning under kredittiden

exempelvis genom periodiska rapporter. Vidare förutsattes alt tillsynsmyndigheten

skulle ägna särskild uppmärksamhet åt den nya regelns

praktiska tillämpning. Vad angår det föreslagna högsta beloppet för kredit

av detta slag, 75 000 kronor, anmärkte bankoutskottet att de behov som skall

täckas med ifrågavarande krediter ofta måste avse högre belopp än maximibeloppet.

Begränsningen ansågs dock motiverad med hänsyn till de risker

som är förenade med sådan kreditgivning.

I lagen om sparbanker har reglerna om utlåning (28 §) en något mera

restriktiv karaktär. Huvudregeln är att lån — utom då staten är ansvarig

för dess fulla gäldande — må utlämnas allenast mot fullgod säkerhet av pant

eller borgen. Inteckning i lös egendom får mottagas som säkerhet endast

tillika med annan i och för sig fullgod säkerhet. Liksom affärsbank är sparbank

förhindrad att såsom pant mottaga aktier i förvaltningsbolag etc. Inte

heller bevis om tillskott till garantifond eller grundfond i sparbanken accepteras

som pant. Även sparbank kan emellertid bevilja lån utan särskild

säkerhet. Detta får ske till ett belopp av i varje särskilt fall 5 000 kronor eller

det högre belopp, dock högst 15 000 kronor, som kan vara bestämt i sparbankens

reglemente. Summan av blancokrediterna får motsvara högst en

femtedel av sparbankens fonder. Härutöver får lån utan särskild säkerhet

beviljas annan sparbank samt vissa samfälligheter.

Möjligheten för sparbank att medge privat låntagare blancokredit tillkom

genom beslut av statsmakterna år 1955 (prop. 1955: 151, BoU 19). I det till

s. 3 Kontrollera mot PDF

llankoutskottcts utlåtande nr i!) år 1960

3

grund för beslutet liggande sakkunnigförslaget hade uttalats, att reformen

motiverades av insikten om att det i stor utsträckning finns duktigt folk,

som för igångsättande av egen rörelse eller för liknande syften skulle behöva

skaffa sig ett mindre kapital genom banklån men icke har någon säkerhet

att erbjuda. I propositionen förutsattes såsom självklart att sparbankerna

skulle visa försiktighet vid utnyttjandet av den nya möjligheten till blancokreditgivning.

Huvudregeln om utlåning i lagen om jordbrukskasserörelse (37 §) överensstämmer

med banklagens. Inteckning i jordbruksinventarier får mottagas

som säkerhet endast tillika med annan i och för sig fullgod säkerhet. Delsamma

gäller kredit mot förlagsinteckning, försåvitt icke centralkassan för

särskilt fall medger undantag. Beträffande aktier i förvaltningsbolag etc.

gäller detsamma som för banker och sparbanker. Bevis om andel i eller tillskott

till kreditkassan själv eller annan jordbrukets kreditkassa får inte godtas

som pant. Illancokredit får medges endast vissa samfälligheter, allmänna

inrättningar och kreditinstitut. Kravet på betryggande särskild säkerhet

gäller inte när stat, kommun eller jämförlig samfällighet är ansvarig för

lånet.

Ikraftträdandet år 1967 av lagen om företagsinteckning (prop. 1966:23,

L3U 28; jfr prop. 1966: 158 om ändring av ikraftträdandedatum från den 1

januari till den 1 juli 1967) kan beräknas bli av betydelse för bankernas möjligheter

att lämna krediter till företagare. Syftet med den nya lagen är att väsentligt

utbygga det nuvarande inteckningsinstitutet, något som avses ske

främst genom en utvidgning av kretsen av inteckningsberättigade till att omfatta

det stora flertalet näringsidkare, däribland jordbrukare, genom en

breddning av omfånget av den egendom, som kan besväras av inteckning,

samt genom förbättringar i skilda hänseenden av inteckningshavarens ställning

i förhållande till näringsidkaren och tredje man. Som motiv för omdaning

av det gamla institutet förlagsinteckning till det här nämnda nya institutet

har bl. a. angivits självfinansieringens minskade betydelse inom näringslivet.

Särskilt har mindre företagare och handelsidkare avsetts draga nytta

av reformen, önskemålet att företagsinteckningen skall stå till förfogande

för en vidsträckt krets av näringsidkare har tillgodosetts genom bestämmelsen

att sådan inteckning må meddelas näringsidkare som är bokföringsskyldig

eller driver jordbruk eller skogsbruk. För bestämmandet av inteckningsobjekten

har en tämligen extensiv norm valts. Intecknas kan förutom

olika slags lösören bl. a. arrende-, hyres- och bostadsrätt, nyttjanderätt till

lösören, vissa immateriella nyttigheter samt vissa fordringar.

Genom lagen upphävs bl. a. nu gällande förordning angående förlagsintcckning

och lag om inteckning i jordbruksinventarier. De begränsningar

som ovan angivits gälla i fråga om sparbankernas och jordbrukskassornas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 4.9 år 1966

rätt att såsom säkerhet mottaga inteckningar av sådan natur kommer att

bortfalla, därest riksdagen bifaller de förslag till ändrad lydelse av 28 § sparbankslagen

och 37 § lagen om jordbrukskasserörelsen som Kungl. Maj :t

hösten 1966 framlagt i propositionen nr 128. Enligt dessa förslag skall såväl

sparbanker som jordbrukskassor efter fri bedömning få lämna lån mot

säkerhet av företagsinteckning.

Motionerna

Motionärerna framhåller betydelsen av att vid rådande knapphet på riskvilligt

kapital de mest effektiva företagen i första hand gynnas med krediter.

Bankernas kreditbedömning anser de i alltför hög grad utgå från de krav

på formella säkerheter som banklagstiftningen ställer. I synnerhet byggnadsinvesteringarna

uppges spela en avgörande roll vid kreditbedömningen,

medan däremot de snabbt ökande maskininvesteringarna inte i motsvarande

män ger kreditunderlag och investeringar av immateriellt slag, exempelvis i

utbildning, forskning och tekniskt utvecklingsarbete, ibland lämnas obeaktade.

Enligt motionärernas uppfattning bör vid kreditbedömningen särskilt

tagas hänsyn till företagsledningens kvalitet och till hur företagets

finansiella planering och redovisning är ordnad, medan mindre vikt bör

läggas vid tillgången till realsäkerheter.

Remissyttrandena

Bankinspektionen påpekar att för svenskt bankväsen sedan länge gäller

regeln att betryggande säkerhet skall ställas för kredit och att det enligt

banklagstiftningen endast i viss begränsad utsträckning är tillåtet att göra

avkall på detta krav. För långfristiga krediter uppställs regelmässigt högre

säkerhetskrav än för kortfristiga. Mot denna praxis har, säger inspektionen,

erinrats att den reella grunden för företagens förmåga att rättidigt infria

sina förbindelser är rörelsens lönsamhet och företagens allmänna finansiella

ställning och att vid brister härutinnan de ställda säkerheternas värde

kan vara problematiskt. Vad sålunda framförts finner inspektionen helt

överensstämma med dess egen erfarenhet och uppfattning; vid sin gransknig

av kreditinstitutens utlåning säger sig ämbetsverket alllid ha understrukit

att kreditgivning till industri- och handelsföretag måste baseras på

en bedömning av just företagens lönsamhet och finansiella ställning, framtidsutsikter

och liknande faktorer. Säkerhetskravet är emellertid, framhåller

inspektionen, avsett att ge de kreditgivande instituten, vilkas medverkan

vid företagens finansiering merendels är av en reellt sett långfristig karaktär,

förmånsrätt i företagens tillgångar framför t. ex. de kreditgivare som

har kortfristiga kommersiella fordringar. Upprätthållandet av kravet på säkerhet

för kredit i bank får också den konsekvensen, att företagen ej kan

pantsätta sina tillgångar på annat håll och därigenom öka sin skuldsättning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr åt) år 1966

på ett sätt som icke svarar mot deras åtcrbctalningsförinåga. Sett från de

kredittagande företagens synpunkt är det angeläget att banken-kreditgivaren

tillförsäkras sådan förmånsrätt i företagens tillgångar att den kan

engagera sig i företagens finansiering på lång sikt.

Inspektionen understryker att felbedömningar vid kreditprövningen bär

ägt rum och kommer att äga rum även framdeles. I detta sammanhang anföres:
I

de icke sällsynta fall då industrikrediter blivit nödlidande, har erfarenheten

visat, att den långivare, som erhållit pant i förelagets tillgångar, som

regel varit väsentligt bättre ställd än övriga borgenärer. I de fall då en

realisation av panten icke skulle ha givit full täckning för fordringar, har

förmånsrätten ofta varit av värde genom de möjligheter den berett långivaren

att genomföra eu rekonstruktion av företaget och därigenom skapa

förutsättning för en framtida återvinning.

Förbättrade redovisningsmetoder och framstegen på ADB-området har

otvivelaktigt gett och kommer att ge kreditgivarna ökade möjligheter att

följa företagens ställning och utveckling. Även om man till fullo beaktar

denna omständighet, förblir emellertid säkerhetskravet enligt inspektionens

mening en nödvändig faktor vid bankernas kreditgivning. Detta utesluter

inte — såsom inspektionen i tidigare sammanhang antytt — att de i gällande

banklag angivna belopp som betecknar gränsen för den tillåtna blancokreditgivningen

jämkas något uppåt.

Inspektionen framhåller också att det nya institutet företagsinteckning

erbjuder väsentligt vidgade möjligbeter att tillgodose kreditgivarnas säkerhetskrav.

Något behov av den i motionerna föreslagna utredningen anses

inte föreligga, i synnerhet som vissa av de problem som berörts förväntas

bli uppmärksammade av kreditinstitututredningen.

Även Svenska sparbanksföreningen hänvisar till kreditinstitututredningen

och finner det lämpligt att den föreslagna utredningen hänskjutes dit. Föreningen

noterar att såväl banklagen som i synnerhet sparbankslagen för

närvarande ger relativt ringa utrymme att tillgodose motionärernas önskemål

men framhåller att vid all bedömning av kreditvärdigheten hänsyn

självfallet tages till såväl företagets immateriella tillgångar som företagsledningens

kvalifikationer.

Enligt Svenska bankföreningens mening är bankerna redan nu väl medvetna

om att utsikterna till återbetalning av en företagskredit ofta, ja kanske

oftast, är mera beroende av företagets lönsamhet och utvecklingsmöjligheter

på längre sikt än på förhandenvaron av särskilda säkerheter. Eu allmän

bedömning av företagets livsduglighet ingår regelmässigt som ett led i kreditprövningen,

säger föreningen, och därvid beaktas ej minst de av motionärerna

berörda frågorna om företagsledningens kvalifikationer och om den

finansiella planeringen och redovisningen. Någon särskild utredning om på

vad sätt kredilbedömning bör verkställas är därför enligt bankföreningens

mening inte påkallad. Föreningen finner det emellertid i likhet med motionärerna

önskvärt, att en uppmjukning sker av lagens krav på säkerställande

av bankkrediter genom pant eller borgen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6''

Bankoutskottets utlåtande nr 4.9 år i966

Utskottet

Den huvudprincip på vilken den svenska banklagstiftningens utlåningsregler

är baserade är att kredit skall beviljas endast mot säkerhet i egendom

eller i fordringsrätt även mot annan än låntagare. Ett visst utrymme bar

emellertid beretts också för lån utan särskild säkerhet, s. k. blancokredit.

Lån av detta slag får ges åt stat, kommun och vissa andra samfälligheter.

Dessutom kan även enskild person eller företag i viss utsträckning få sådan

kredit. Reglerna härom i lagen om bankrörelse tar särskilt sikte på affärsidkares

och småföretagares kreditbehov. Sparbankslagen ger mera begränsad

möjlighet att bevilja blancokredit, medan jordbrukskassorna måste kräva

särskild säkerhet av envar låntagare utom samfällighet.

Motionärerna anser att kravet på formell säkerhet bar blivit överbetonat

både i banklagstiftningen och i bankernas praxis. Lånesökande företag, som

inte kan förete sådan säkerhet, blir enligt deras mening missgynnade, trots

att de kanske är i besittning av högproduktiva resurser, inte minst av immateriell

art, står under skicklig ledning och bar ett välordnat planerings- och

redovisningssystem. Den knappa mängd krediter som står till näringslivets

förfogande kan sålunda komma att gå de mest effektiva företagen förbi.

Utskottet är helt ense med motionärerna om alt vid en realistisk bedömning

av ett företags kreditansökan stor vikt måste läggas vid företagets allmänna

förutsättningar att fullgöra åtagna betalningsförpliktelser. 1 likhet

med remissinstanserna har utskottet emellertid uppfattningen att denna

synpunkt redan till fullo beaktas av kreditinstituten och att dessa följaktligen

i hög grad intresserar sig för förekomsten av sådana tillgångar som motionärerna

nämner. Såsom bankinspektionen påpekat är den särskilda säkerhet

som normalt krävs av betydelse genom att den i händelse att lånet blir nödlidande

ger kreditgivaren en bättre ställning än den som övriga borgenärer

intar. Detta är uppenbarligen till fördel för kreditväsendet i dess helhet.

Vidare vill utskottet anföra, att de vidgade inteckningsmöjligheter som

nästa år kommer att stå till buds tack vare införandet av institutet företagsinteckning

synes komma att ge just sådana företag, som motionärerna särskilt

har i åtanke, väsentligt vidgade möjligheter att ställa även formell säkerhet

för kredit. I detta sammanhang må också framhållas att i det ansträngda

kreditmarknadsläge som nu råder kreditinstituten självfallet torde

vara benägna att vid valet mellan olika tänkbara lånesökande föredra dem

som inte bara kan bedömas ha utvecklingsmöjligheter utan också kan ställa

formell säkerhet.

Det sagda utesluter givetvis inte, att förutsättningar skulle kunna tänkas

föreligga för att låta kreditinstituten i något större utsträckning än nu ha

möjlighet att avstå från att kräva formell säkerhet för lån. Redan med hänsyn

till den skillnad i reglerna för blancokredit som råder mellan olika typer

av kreditinstitut kan det tagas för givet att detta problem kommer att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr \9 år 1966 ''

bli föremål för uppmärksamhet av kreditinstitutulredningen då den fullgör

sitt av utskottet i dess utlåtande nr 48 närmare berörda uppdrag alt

överse gränsdragningen mellan olika kreditinstituts verksamhetsområden.

Någon framställning till Kungl. Maj :t av den innebörd motionärerna föreslagit

finner utskottet inte befogad.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionerna I: 555 och II: G79 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 november 1966

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Lundberg, Larfors och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell, Franzén i Motala, Börjesson

i Glömminge, Larsson i Umeå, Rask*, Löfgren och Gustavsson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.