Utlåtande i anledning av motion om överförande i statlig ägo av privatägd krigsmaterielproduktion.
1966-11-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1966:51, Utlåtande i anledning av motion om överförande i statlig ägo av privatägd krigsmaterielproduktion.
Dokumentets text
Bankontskottets utlåtande nr ål år 1966
1
Nr 51
Utlåtande i anledning av motion om överförande i statlig ägo av
privatägd krigsmaterielproduktion.
I den till bankoutskottet hänvisade motionen nr 6G5 i andra kammaren av
herr Jansson in. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
skall föreslå att en utredning tillsättes i syfte att framlägga förslag om överförande
av privatägd krigsmaterielproduktion i statlig ägo.
Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, till motionen.
Yttranden över motionen har av utskottet inhämtats från försvarets
fabriksverk, Sveriges industriförbund och Landsorganisationen i Sverige
(LO).
Vissa uppgifter om i motionen behandlade frågor
Utredning om försvarets upphandling
Formerna för försvarsförvaltningarnas upphandling av krigsmateriel har
nyligen varit föremål för utredning av en expert inom försvarsdepartementet.
Resultatet av utredningen har framlagts i betänkandet »Om upphandling
av försvarsmateriel» (SOU 1965: 69).
Beträffande de allmänna förutsättningarna för upphandlingen anförs i
betänkandet att i rådande samhällsekonomiska system ett läge med effektiv
fri konkurrens torde vara det marknadsförhållande som, även när det gäller
upphandling av försvarsmateriel, ger bästa produkter till förmånligaste
pris. De moderna vapensystemen med deras mångfald av komplicerade komponenter,
den avancerade tekniken samt de höga utvecklings- och produktionskostnaderna
har emellertid lett till en så stark specialisering av företagen
att de upphandlande myndigheterna ofta ställs inför en monopolsituation,
särskilt i de fall då upphandlingen av olika skäl anses böra göras inom
Sverige. Det finns då ofta bara ett eller ett fåtal företag som har resurser
att påtaga sig sammanhållande uppgifter. Särskilt gäller detta inför produktionsfasen,
eftersom kostnaderna för utvecklingen av de komponenter
som ingår i ett modernt vapensystem blivit så höga att ekonomiska resurser
saknas för att lägga utvecklingsuppdraget på mer än ett företag. Det företag
som fått utvecklingsuppdraget får därigenom ett så stort övertag inför proBihang
till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr 51
2
Bankoutskottets utlåtande nr 51 år 1966
duktionsfasen att någon effektiv konkurrens aldrig kommer i fråga. En utveckling
i denna riktning har t. o. m. ägt rum i Förenta staterna.
Utredningen har emellertid inte funnit något som antyder att svenska
företag skulle ha gjort oskäliga vinster vid leveranser till det svenska försvaret.
Stora olikheter har dock förekommit i fråga om avtalsbestämmelser,
insyn och kontroll etc. Enligt utredningens mening beror detta framför allt
på att gällande upphandlingsförordning inte ger de upphandlande myndigheterna
tillräckligt stöd.
Målsättningen för utredningen var att ange riktlinjer för ett upphandlingsförfarande
som skulle ge bästa möjliga produkt till lägsta möjliga kostnad.
Inte ens en fullständig teknisk och ekonomisk insyn skulle enligt utredningens
mening säkerställa ett sådant resultat. Utredningen har funnit att
även ekonomiska incitament torde behöva tillgripas för att uppnå största
möjliga strävan mot kostnadssänkande produktionsmetoder. Utredningen
har därför genomgående sökt skapa incitament till en effektivare produktion
av försvarsmateriel, där varje kostnadssänkning skall vara till fördel
såväl för staten som för industrien. Samtidigt föreslås en vidgad samverkan
mellan industrien och de statliga beställarna, som skulle medföra möjligheter
till en större insyn. Målet bör därvid vara att man genom likvärdigt grundmaterial
och likvärdig information för båda parter skapar förutsättningar
för en kostnads- och prisdiskussion på lika villkor för båda parter. Utredningens
förslag prövas för närvarande av Kungl. Maj :t.
Bestämmelser om export av krigsmateriel
Gällande bestämmelser angående export av krigsmateriel har meddelats i
kungörelse år 1949 (SFS 1949: 614; ändrad 1950: 270, 1955: 120, 1961: 127,
1964: 6). Huvudregeln är att export av krigsmateriel inte får äga rum utan
särskilt tillstånd av chefen för handelsdepartementet, som skall underställa
frågan Kungl. Maj :ts prövning om det gäller export av större omfattning
eller om frågan eljest är av större vikt. Generellt undantagna är i huvudsak
endast luftfartyg som ägs av staten eller som går i yrkesmässig trafik,
skjutvapen för personligt bruk, som ägaren har tillstånd att inneha enligt
vapenförordningens bestämmelser samt materiel tillverkad före år 1860.
Vad som skall förstås med krigsmateriel som berörs av bestämmelserna
anges i en särskild, rätt omfattande förteckning. I förteckningen upptas
skjutvapen med en kaliber av 5,6 mm eller däröver samt färdigarbetade
delar till sådana vapen. Vidare innefattar förteckningen materiel för eldledning
och signalering, såsom bombsikten, lyssnarapparater samt radio- och
radarmateriel för militärt bruk. Exportförbud råder också för praktiskt taget
all ammunitionsmateriel med undantag för omantlade kulor av bly,
hagel och hagelpatroner samt projektiler till luftgevär, startpistoler och liknande.
I övrigt anges i förteckningen en lång rad materieltyper som är av
-
Bankoutskottets utlåtande nr 51 år 1966
3
sedda för militärt bruk. Som exempel kan anges anordningar för spridning
av stridsgaser och av radioaktiva eller biologiska stridsmedel samt skyddsmedel
mot sådana, luftfartyg och vissa delar till sådana, pansrade fordon,
icke pansrade fordon för militärt bruk, pansar och pansarplåt med en tjocklek
överstigande 2 cm, stålhjälmar för militärt hruk, elektroniska räknemaskiner
för militärt bruk, etc. Vad som gäller för själva materielen gäller
också maskiner för tillverkning av krigsmateriel.
Bestämmelser om kontroll över tillverkning av krigsmateriel
Bestämmelserna om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel meddelas
i förordning år 1935 (SFS 1935: 395; ändrad 1949: 221) samt vissa tilllämpningsföreskrifter
till denna år 1949 (SFS 1949: 615; ändrad 1950: 271).
Huvudregeln är att tillverkning av krigsmateriel inte får äga rum utan tillstånd
av Kungl. Maj :t. Sådant tillstånd får lämnas endast till svensk medborgare
eller svenskägt företag. Ansökan om tillstånd skall bl. a. innehålla
uppgift om var tillverkningen skall äga rum samt om de slags krigsmateriel
som sökanden ämnar tillverka. Tillverkningen skall stå under kontroll av
särskilt förordnad myndighet. Kontrollen innebär bl. a. att tillverkaren skall
hålla sina handelsböcker tillgängliga för kontrollmyndigheten, att denna
skall beredas tillträde för inspektion närhelst så påfordras samt alt tillverkaren
skall lämna alla upplysningar om inneliggande beställningar o. s. v.
som begärs av kontrollmyndigheten. Kostnaderna för kontrollen bestrids
genom en särskild avgift som skall erläggas av krigsmaterieltillverkare.
Begreppet krigsmateriel har när det gäller tillverkningskontrollen fått en
något snävare avgränsning än när det gäller exportförbudet. Undantagna
från tillverkningskontroll är nämligen vissa apparater och ämnen som i
och för sig kan användas som krigsmateriel men som också kan ha annan
användning, såsom vissa sprängämnen, vissa elektronrör, elektroniska räknemaskiner
m. m.
Motionen
Enligt motionärernas mening råder det ett permanent spänningsförhållande
mellan å ena sidan de enskilda vinstintressen som är förenade med
krigsmaterielproduktionen, å andra sidan vad som är av allmänt samhälleligt
intresse i fråga om bl. a. prissättningen på och avsättningen av produkterna.
Även om det existerar en statlig kontroll över den svenska krigsmaterielproduktionen
liksom över vapenexportens omfattning och dirigering,
vore enligt motionärernas mening ett statligt ägande av berörda industrier
ett samhällsintresse. Eftersom staten redan äger en betydande del
av krigsmaterielindustrien skulle, anför motionärerna, en statlig ensamrätt
till all produktion på detta område möjliggöra en teknisk samordning och
4
Bankoutskottets utlåtande nr 51 år 1966
rationalisering som från alla synpunkter borde bli gynnsam för statens
finanser och därmed för landets skattebetalare. Motionärerna anser vidare
bl. a. att ett undandragande av krigsmaterielindustrien från privata vinstintressen
skulle ytterligare befästa del svenska folkets fredssträvanden.
Remissyttrandena
Motionärernas förslag om en utredning om överförande till statlig ägo av
den privata industri som producerar krigsmateriel avstyrks av samtliga tre
remissinstanser.
Försvarets fabriksverk understryker värdet av en effektiv fri konkurrens
även när det gäller militär upphandling. Ett förstatligande av de privatägda
industrier som för närvarande är sysselsatta med krigsmaterielproduktion
skulle innebära att den kvalitetsbefrämjande och prisreducerande stimulans
som den fria konkurrensen visat sig medföra skulle försvinna. Konkurrenssituationen
mellan den privata industrien och fabriksverket har möjliggjort
för försvarsförvaltningarna att anlägga erforderliga affärsmässiga synpunkter
vid upphandlingen. Konkurrensen har å andra sidan inte uteslutit ett
betydande samarbete, främst på det tillverkningstekniska området, mellan
fabriksverket och den privata industrien, ett samarbete som visat sig utomordentligt
gagneligt för de upphandlande myndigheterna. De numera allt
vanligare insynsklausulerna utgör vidare ett betydande incitament för både
statliga och privata företag som producerar krigsmateriel till långtgående
rationaliseringsåtgärder i kostnadsbesparande syfte. Vidare anför fabriksverket
:
Fabriksverket vill vidare framhålla att den svenska privata försvarsmaterielindustrin
i likhet med fabriksverket — i betydande omfattning —- även tillverkar civila produkter. Ett överförande i statlig ägo enbart av den
del av de industriella enheterna som tillverkar försvarsmateriel är enligt
fabriksverkets bestämda uppfattning en ekonomisk och även teknisk omöjlighet
utan en väsentlig ändring av det rådande ekonomiska samhällssystemet,
en fråga som emellertid ligger helt utanför ramen för fabriksverkets
yttrande.
I fortsättningen erinrar fabriksverket om att exporten av krigsmateriel
står under statlig kontroll och framhåller i detta sammanhang vikten av en
tillfredsställande exportvolym. Genom exportproduktionen erhålles seriestorlekar
som kan medföra betydande kostnadssänkningar vid leveranser
till det svenska försvaret.
Även Sveriges industriförbund understryker vikten av konkurrensen och
de ekonomiska fördelar som står att vinna genom svensk export av krigsmateriel.
Förbundet anför:
Möjligheten att på export sälja en konkurrenskraftig produkt samt vetskapen
om att myndigheterna alternativt kan köpa konkurrerande produkter
utifrån utgör en betydelsefull stimulans för en effektiv svensk produktion.
Den svenska privatägda industrin på krigsmaterielområdet har också i ett
Bankoutskottets utlåtande nr 51 år 1966 5
flertal fall kunnat tillgodose våra försvarsmaterielbehov till betydligt lägre
priser än vad uppköp av likvärdiga produkter på den internationella marknaden
skulle betingat. Exporten möjliggör vidare för Sverige att upprätthålla
en större produktionskapacitet på krigsmaterielområdet än vad som annars
skulle vara möjligt, vilket måste tillmätas ett stort beredskapspolitiskt
värde.
Förbundet framhåller vidare betydelsen av en samproduktion av civila
och militära produkter, dels därför att denna vid behov skapar förutsättningar
för en snabb ökning av krigsmaterielproduktionen, dels av produktutvccklingsskäl
såväl på den civila som på den militära sidan. Det tekniska
kunnande som genom den civila produktionen tillförs berörda företag utgör
en betydande försvarspolitisk kapacitet. Enligt förbundets mening torde det
även efter ett förstatligande vara nödvändigt att låta industrien arbeta under
samma premisser, om en rationell produktion skall kunna upprätthållas.
Bl. a. torde restriktioner för vapenexport få fastställas på samma sätt som
nu. Med hänsyftning på samproduktionen av civila och militära produkter
anför förbundet slutligen:
Vidare skulle ett förstatligande av all svensk krigsmaterielproduktion nödvändiggöra
en omfattande och dyrbar omorganisation av de berörda industrierna.
Förutsättningarna för en effektiv försörjning med krigsmateriel
skulle därigenom med all sannolikhet väsentligt reduceras. Det torde kunna
ifrågasättas om möjligheter finnes att vid en uppdelning av berörda industrier
på en krigsmaterieldel i statlig regi och en civil produktion i privat
regi uppnå en bärkraftig produktion för någon av de därvid uppstående enheterna.
LO avstyrker motionärernas förslag med motivering att, innan frågan om
de statliga företagens organisatoriska samordning och framtida verksamhetsförhållanden
klarlagts, ingen speciell sektor bör lösryckas ur detta problemkomplex.
I fråga om såväl kostnadsaspekten som de utrikespolitiska
konsekvenserna av privata svenska företags tillverkning och försäljning av
krigsmateriel bör statlig kontroll över försäljningen kunna motsvara samhällets
krav.
Utskottet
Till stöd för sitt förslag om en utredning med sikte på ett fullständigt
förstatligande av krigsmaterielproduktionen anför motionärerna flera olika
argument. Förbättrad samhällelig insyn och kontroll, rationalisering och
ekonomisk besparing samt en allmänt fredsbefrämjande effekt står enligt
deras mening att vunna. Dessutom ter det sig för dem önskvärt att det privata
vinstintresset undantränges från försvarets område.
De tre remissinstanserna har alla avstyrkt motionärernas förslag. Försvarets
fabriksverk och Sveriges industriförbund betonar värdet av fri konkurrens
även när det gäller den militära upphandlingen. De understryker
också de ekonomiska fördelar som en svensk export av krigsmateriel medför.
Genom exportproduktionen erhålles seriestorlekar som kan medföra
6
Bankoutskottets utlåtande nr 51 är 1966
betydande kostnadssänkningar vid leveranser till det svenska försvaret.
Industriförbundet påpekar att exportproduktionen möjliggör för Sverige att
upprätthålla en större produktionskapacitet på krigsmaterielområdet än vad
som annars skulle vara möjligt, vilket enligt förbundets mening måste tillmätas
stort beredskapspolitiskt värde. Vidare erinrar de båda remissinstanserna
om att krigsmaterielindustrien i betydande omfattning även tillverkar
civila produkter. Ett förstatligande av enbart den del av de industriella
enheterna som producerar krigsmateriel skulle enligt fabriksverket vara
tekniskt och ekonomiskt omöjligt utan en väsentlig ändring av det rådande
ekonomiska samhällssystemet. Industriförbundet ifrågasätter om det
finns möjligheter att vid en uppdelning av berörda industrier på en krigsmaterieltillverkning
i statlig regi och en civil tillverkning i privat regi
uppnå en bärkraftig produktion för någon av de därvid uppstående enheterna.
LO anför bl. a. att statlig kontroll av nuvarande typ bör vara till
fyllest i fråga om såväl kostnadsaspekten som de utrikespolitiska konsekvenserna
av privata svenska företags tillverkning och försäljning av
krigsmateriel.
Metoderna för upphandling av krigsmateriel har nyligen varit föremål
för utredning och prövas för närvarande av Kungl. Maj :t. Utskottet kan
mot denna bakgrund inte finna att något initiativ i denna fråga från riksdagens
sida skulle vara påkallat. Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att utredningen inte funnit något som antyder att svenska företag gjort
oskäliga vinster vid leveranser till det svenska försvaret. Utskottet har
vidare funnit att rådande kontroll över tillverkning och export av krigsmateriel
torde tillfredsställande fylla de syften som avses därmed. Det kan också
erinras om att riksdagen ingående följer utvecklingen på detta område.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att motionen 11:665 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 29 november 1966
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle*, Gustaf Henry Hansson, Åke
Larsson, Palm, Stefanson*, Lundberg, Larfors och Mattsson;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell*, Börjesson i Glömminge,
Larsson i Umeå, Löfgren, Haglund, Fridolfsson i Rödeby och Gustavsson
i Ängelholm.
Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.